Markusevangeliet
som midrash
kap. 1: 1–8, 9–13, 14–20, 21–28,
29–45
kap. 2: 1–12, 13–17, 18–22, 23–28
Min huvudsakliga förlaga till detta avsnitt är Michael Turtons Historical Commentary on the Gospel of Mark, Chapter 2.
Jesus är sabbatens Herre
23 En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick.
καὶ ἐγένετο αὐτὸν ἐν τοῖς σάββασιν παραπορεύεσθαι διὰ τῶν σπορίμων καὶ οἱ μαθηταὶ αὐτοῦ ἤρξαντο ὁδὸν ποιεῖν τίλλοντες τοὺς στάχυας
24 Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?”
καὶ οἱ Φαρισαῖοι ἔλεγον αὐτῷ ἴδε τί ποιοῦσιν τοῖς σάββασιν ὃ οὐκ ἔξεστιν
25 Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta:
καὶ λέγει αὐτοῖς οὐδέποτε ἀνέγνωτε τί ἐποίησεν Δαυίδ ὅτε χρείαν ἔσχεν καὶ ἐπείνασεν αὐτὸς καὶ οἱ μετ’ αὐτοῦ
26 hur han gick in i Guds hus, då Abjatar var överstepräst, och åt skådebröden, som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?”
πῶς εἰσῆλθεν εἰς τὸν οἶκον τοῦ θεοῦ ἐπὶ Ἀβιαθὰρ ἀρχιερέως καὶ τοὺς ἄρτους τῆς προθέσεως ἔφαγεν οὓς οὐκ ἔξεστιν φαγεῖν εἰ μὴ τοὺς ἱερεῖς καὶ ἔδωκεν καὶ τοῖς σὺν αὐτῷ οὖσιν
27 Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten.
καὶ ἔλεγεν αὐτοῖς τὸ σάββατον διὰ τὸν ἄνθρωπον ἐγένετο καὶ οὐχ ὁ ἄνθρωπος διὰ τὸ σάββατον
28 Så är Människosonen Herre också över sabbaten.”
ὥστε κύριός ἐστιν ὁ υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου καὶ τοῦ σαββάτου
Vers 23–24: ”En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick. Då sade fariseerna till honom: ’Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?’”
Grekiskans hodon poiein är ett idiom (ett fast uttryck) och betyder ungefär ”iordningställa vägen”. Folkbibeln översätter med ”[där] de gick” och i Bibel 2000 översätts till ”[medan] de gick”. Men det skulle också mer ordagrant kunna översättas till ”[medan] de gjorde väg” i betydelsen att de röjde en väg. De skulle i så fall inte ha plockat ax för att äta säden (något som heller aldrig sägs) utan haft till syfte att skapa en gångväg genom fältet.
Vad Jesus skulle ha brutit för rabbinsk lag framgår heller inte av texten. Man får ju intrycket att de plockade litet säd för att ha till föda och det synes också vara den tolkning som de flesta bibelöversättningar gör. De grundar detta säkerligen på parallellställena hos Matteus (12:1) och Lukas (6:1), där lärjungarna sägs både plocka säd och äta den. Men att äta säd från ett fält var inte alls förbjudet på sabbaten. Det var visserligen inte tillåtet att skörda säden (2 Mos 34:21, Jub 2:29–30, 50:6-13,m Shab 7:2), men att plocka litet säd medan man gick kan knappast ha räknats som att skörda och var följaktligen inte en överträdelse av någon sabbatslag. Möjligen skulle då det faktum att deras mat inte var tillagad i förväg kunna vara orsaken till detta ”brott”. Detta ansåg esseerna vara ett lagbrott (CD 10:22), men inte heller den förklaringen verkar trolig då detta rörde sig om fariseer och speciellt eftersom det aldrig heller sägs att de äter av säden.
Och än en gång förföljer fariseerna Jesus och hans följe genom Galileen. Denna gång ser de tydligen hur de plockar några ax på ett fält och upprörs däröver. Dessa allestädes närvarande fariseer som vi inte har några klara belägg för att de ens förekom i någon omfattning i Galileen.
John P. Meier konstaterar att fariseerna på ett märkligt sätt dyker upp på de mest oväntade platser för att konfrontera Jesus och lärjungarna. Även han poängterar att fariseerna kanske bara var ytterst få i Galileen vid denna tid och om man alls ska tro att Jesus skulle ha konfronterats med dem på en sabbat, borde det ha skett i en synagoga. Jag kan väl då tillägga att det förutsätter att det alls fanns några synagogor där Jesus och fariseerna kunde konfronteras. Men näppeligen skulle fariseerna ha befunnit sig i ett sädesfält på sabbaten.
Verserna 25–26: ”Han svarade: ’Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta: hur han gick in i Guds hus, då Abjatar var överstepräst, och åt skådebröden, som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?’”
Jesus besvarar fariseernas anklagelser genom att åberopa Första Samuelsbokens 21:a kapitel och framåt. Problemet är att David inte hade några ”följeslagare” vid det tillfället utan kom ensam (1 Sam 21:1), inte gick in i ”Guds hus” och att varken han eller följeslagarna åt av skådebröden (även om man kan anta att detta var deras avsikt och att de därför också gjorde det). Dessutom hette prästen inte Abjatar (eller Abiathar, Ἀβιάθαρ) utan Achimelek. Abjatar var Achimeleks son (1 Sam 21:1) och följeslagare till David när denne flydde undan Saul.
Så Markus begår här ett antal häpnadsväckande misstag. Att en eventuell Jesus skulle ha begått dessa misstag är väl knappast troligt och definitivt skulle han inte ha gjort det utan invändningar från de skriftlärda fariseerna. De skulle säkerligen ha skrattat gott åt denne självutnämnde okunnige profet (om han hade sagt detta).
Men om man läser inledningen av 21:a kapitlet i Första Samuelsboken finns en vers som är av stor betydelse. David säger nämligen till Achimelek:
”Ge mig nu vad du har till hands, fem bröd eller vad som kan finnas.” (1 Sam 21:3)
Senare i evangelieberättelsen kommer Jesus nämligen att förvandla just ”fem bröd” till ett stort antal bröd och utfordra tusentals personer med dessa. Så detta är en dold anspelning på det som komma skall. Men det är samtidigt också en litterär konstruktion av Markus i en scen som historiskt sett är ytterst osannolik både vad gäller händelseförloppet, närvaron av fariseer och den helt felaktiga hänvisningen till bibeltexten. Lägg då till detta att inget sägs om att David utförde sin handling på sabbaten, varför Jesu hänvisning till David blir än mer obegriplig.
Måhända ville Markus också knyta an till det som komma skulle i Getsemane; en berättelse som bland annat bygger på 2 Samuel 15–16 där just den felaktigt anförde Abjatar bär förbundsarken till Jerusalem. Jesus kom ju att ses som det nya förbundet och även han måste resa till Jerusalem. Också i 1 kung 2:26 sägs Abjatar ha burit Herrens ark framför sin fader David och ha lidit med sin far allt det som han fått lida.
Verserna 27–28: ”Och Jesus sade till dem: ’Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. Så är Människosonen Herre också över sabbaten.’”
Så har vi då ytterligare ett ”Jesusord”, vilket återspeglar den judiska sabbatslagen:
”Under sex dagar skall du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du vila” (2 Mos 23:12).
Den första delen av citatet, då Mark 2:27, har utelämnats av såväl Matteus (12:1–8) som Lukas (6:1–5), medan de huvudsakligen i övrigt kopierat Markus’ berättelse om lärjungarna som plockar ax på söndagen – då även den sista versen, att Människosonen är sabbatens Herre. Just genom att de båda har utelämnat versen som förekommer hos Markus indikerar att den kanske heller inte förekom i de handskrifter av Markusevangeliet som de använde som sina respektive förlagor. Uttrycket ”sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten” kan därför mycket väl vara något som Markus aldrig skrev, utan som tillfogades texten av en senare redaktör. Å andra sidan är det möjligt att Matteus och Lukas av andra skäl var för sig uteslöt versen, som att de båda ansåg yttrandet vara allt för radikalt.
Just att budskapet är en radikal omtolkning av skapelseberättelsen i 1 Mos 1:26 och Ps 8:4–8 (och dess stil dessutom aforistisk och uttrycket minnesvärt), anför Jesusseminariet som skäl till att acceptera uttrycket, inklusive Mark 2:28, som något liknande det Jesus troligen har sagt – således en rosa röst.
De använder Funks översättning, att ”sabbaten skapades för Adam och Eva [anthropos = människan] och inte Adam och Eva [anthropos = människan] för sabbaten. Så är Adams [anthropos = människan] son Herre också över sabbaten.” Genom denna översättning noterar de att både Adams son och Adam och Eva betyder samma sak, nämligen människa. Så när Gud gav människan att råda över djuren (1 Mos 1:26 och Ps 8:4–8 – där en människoson omnämns i Septuaginta) skulle Jesus ha utsträckt denna befogenhet till att också gälla över sabbaten. Det är också en tydlig anspelning på Hesekiel 20:12:
”Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem.” (Hes 20:12)
Egentligen är ”Jesusordet” bara en utvidgning av dessa gammaltestamentliga texter och att så också var fallet kan vi se genom en parallell i Talmud:
”R. Simeon ben Menasja sade: Se! Den säger: ’Och du skall hålla sabbaten, ty den är Helig för dig’ [2 Mos 31:14]. Sabbaten överlämnas till dig och du överlämnas inte till sabbaten.” (Mekhilta Shabbat I, 2 Mos 31:12–17)
Hyam Maccoby (The Mythmaker, s. 34) daterar versen till ca år 150 eller tidigare.
Med andra ord förefaller uttrycket vara ett inom judendomen använt uttryck. Det behöver därför alls inte ha myntats av Jesus även om ånyo Människosonen anförs och då som Herre (kyrios) över denna sabbat. Det sägs emellertid inte att det är Jesus som är denna Människoson. Vissa tolkar de användningar av människosonen i betydelsen av en framtida frälsare, som avseende någon annan än Jesus – detta eftersom Jesus inte direkt säger att han är Människosonen.
Man bör också betänka att om man har en berättelse som är historiskt tveksam och därtill en yttrande av Jesus som är direkt avhängigt den tveksamma berättelsen, är det svårt att vidhålla att yttrandet är äkta, men att berättelsen som förutsätter att yttrandet gjordes är oäkta.
Detta avslutar kapitel 2 av Markusevangeliet. Det är inte i samma utsträckning som kapitel 1 uppbyggt av gammaltestamentliga passager. Den dominerande delen består av mirakelberättelser, dispyter med fariseer och liknelser. Ingen enda av berättelserna ger ett trovärdigt intryck vad gäller historisk tillförlitlighet. Inte heller Jesusorden (trots att minst två antas i någon form ha myntats av Jesus) är unika, och de är dessutom infogade i berättelser vilka i sig har tveksamt historiskt värde.
Roger Viklund, 2012-01-17
Jesus granskad 
bbnews said,
17 januari, 2012 den 23:14
Vad kan, tror du, anledningen vara till att just fariseerna så ofta synes hamna i fokus som motståndare till Bibel-Jesus? På vilka plan och nivåer i samhället hade dessa fariseer en framskjuten position? Varför ville Bibel-Jesus bilda front mot just dem? Det vill säga: Vad kan anledningen vara till att just fariseerna ses som den främsta måltavlan för kritik från BJV, Bibel-Jesus’ Vänner?
Fanns det vid denna tid inga andra grupperingar och fraktioner i samhället att desavouera, hacka på och få att framstå som bråkiga och kitsliga paragrafryttare och lagvrängare eller dylikt? Eller är det naturligt att ”krigsfronten” ska anses gå just mellan BJV och fariseerna?
Att företrädare för olika religiösa sekter angriper varandra är ju inget ovanligt i sig. Men det gäller som regel att välja sina fiender med omsorg, så att man inte tar sig vatten över huvudet och riskerar bakslag som kan förinta den egna sekten eller åtminstone försvåra dess överlevnad och fortlevnad. Var månne fariseerna ett lämpligt attackmål för Bibel-Jesus, kanske genom att fariseerna var försvagade till följd av inbördes oenighet och falangmaktkamper (jfr dagens svenska socialdemokrati där Juholtarn står i främsta stridsledet och utsätts för attack både framifrån, av de externa fienderna, och bakifrån, av de interna meningsmotståndarna)? Vet man något om det?
Förresten: När inföll fariseernas storhetstid? Om deras storhetstid omfattar blott en kortare period, säg ett decennium eller så, bleve det då möjligt att med någorlunda rimlighet kunna åberopa det här fokuset på käbblandet mellan Bibel-Jesus och fariseerna som ett slags tidsdateringsmarkör för om inte hela Markusevangeliets så i alla fall just detta Markuskapitels tillkomstår? Eller något sådant låter sig inte göras?
GillaGilla
Roger Viklund said,
18 januari, 2012 den 19:27
Jag vet inte varför fariseerna spelar en så framträdande roll i evangelierna. En möjlighet är att de första kristna hade kopplingar till esseerna och att det därför blev de två andra större grupperna vid denna tid, saddukeer och framför allt fariseer, som fick bli måltavla. Men jag kan bara gissa.
Faktum är att vi egentligen inte vet så hemskt mycket om fariseerna från perioden före templets fall 70. Efter templets fall ser vi en ny judendom och denna kom att formas kring den fariseiska läran. Man skulle kunna säga att endast fariseerna ”överlevde” på så sätt att deras lära var den som blev normen för den framtida judendomen. En god gissning är att judendomen dessförinnan varit betydligt mer mångfasetterad.
Fariseerna var aktiva före ”Jesu tid” och också efteråt, för att då rimligen uppleva sin storhetstid samtidigt som judarna kom att leva i förskingringen. Jag tror inte att förekomsten av fariseerna i sig utgör någon tidsdateringsmarkör utöver då att det tyder på att Markus skrev efter år 70. När Jerusalem föll år 70 tvingades judarna att lämna området närmast Jerusalem och många tog då sin tillflykt längre norrut, då bland annat i Galileen. Så om Markus skrev exempelvis på 90-talet och skulle skildra Jesu framfart där på 30-talet, finns alltid möjligheten att han beskrev förhållandena som de såg ut vid hans egen tid med många fariseer och därtill förbundna synagogor, utan vetskap om att förhållandena var markant annorlunda 60 till 70 år tidigare.
Nu har de för övrigt stängt engelska Wikipedia för 24 timmar i protest mot de planerade inskränkningarna av ordets frihet. Vi är sannolikt många som stöder denna tysta protest.
GillaGilla
tänkaren said,
18 januari, 2012 den 20:29
Hej Roger
Kan det vara så att Markus inte hade tillgång till ett större bibliotek utan endast en avskrifter och att han igentligen inte har tagit fel utan bara har haft en version som har tolkats annorlunda av någon gruppering han tillhört. Om han var religös ledare för en större sammanslutning borde han ju ha haft tillgång till ett bibliotek med flera avskrifter och var han ”statlig” tjänsteman borde han ju ha kunnat skaffa sig tillgång till skrifter. Han måste ju ha lagt ner iallafall månader på sitt evangelium så att göra ett rent slarvfel verkar orimligt enligt min mening.
Skulle det vara möjligt att göra en kvalificerad gissning vem ”Markus” skulle kunna ha varit och vilka han kan ha tillhört förutom en förkristen sekt?
GillaGilla
Roger Viklund said,
18 januari, 2012 den 21:26
Ja det finns bara en kvalificerad gissning att göra när det gäller vem Markus var. Den kristna traditionen säger att det är Johannes Markus, en nära följeslagare till Petrus och den som grundade församlingen i Alexandria. Tror man inte att det är denne ”Markus” som skrivit evangeliet, något som också jag betvivlar, finns egentligen inte någon annan att föreslå.
Vissa har försökt att få Markion att vara densamme som Markus – så det är i så fall en annan gissning. Men jag vill nog hävda att när det gäller namn och gärning är vi ovetande.
Däremot kan en del utläsas av hans sätt att skriva. Han har sannolikt ett semitiskt språk som modersmål och det ligger därför nära till hands att tro att hans modersmål var arameiska. Hans grekiska är hyfsat bra men något stereotyp och han skriver ibland i en ”ogrekisk” stil. Han är säkerligen bildad och har ett stort mått av litterära kvaliteter. Hans evangelium har många bottnar och det är en mycket genomtänkt ”skapelse” när det gäller att framföra olika budskap. Han måste ha arbetat mycket med texten för att väva in alla anspelningar på det sätt han har gjort. Hans källor är huvudsakligen den hebreiska bibeln och då på grekiska (inte hebreiska); den översättning som kallas Septuaginta. Men han verkar också ha använt den gemensamma vishetsskatten – alltså kärnfulla och tänkvärda aforismer som förekom vid denna tid i listor ungefär som den vi kan läsa i Thomasevangeliet.
Om något eller något mer av detta går tillbaka till en speciell historisk person (vare sig denne hette Jesus eller något annat) är öppet till diskussion. Om jag förhoppningsvis orkar mig igenom de ytterligare 14 kapitlen kan ju var och en själv få bedöma hur mycket (eller litet) som man kan knyta till en sådan person.
GillaGilla
jimmy said,
20 januari, 2012 den 14:36
Roger:
Jag får inte din kritik av Markus evangelium att stämma överens .Ibland skriver du att han var ”bildad” och hade ett ”stort mått av littära kvaliteter” och ibland begår han ”häpnadsväckande misstag” det låter som en motsägelse?
GillaGilla
Roger Viklund said,
20 januari, 2012 den 19:16
Det är inte nödvändigtvis motsägelser. Han är bildad på så sätt att han är såväl intelligent som skolad . Han har inte bara ”hafsat” samman en skrift, utan lagt stor möda på att utforma den så att där finns mängder av detaljer som bara den insiktsfulle läsaren upptäcker. På ett litterärt, och kan jag säga andligt, plan är författaren av Markusevangeliet ”begåvad”. Detta är ingen obildad ”vem som helst”, utan en man (eller kvinna) med stora färdigheter. Jag anser därför att man kan kalla honom ”bildad”. Men bara för att han är bildad, betyder ju inte det att han inte kan begå misstag om han behandlar sådant som han är ovetande om. Exempelvis kan ju vem som helst (hur begåvad och bildad man än är) beskriva ett lands geografi på ett felaktigt sätt om man aldrig någonsin varit där. Man kan också beskriva seder och bruk på ett felaktigt sätt om man aldrig har upplevt dem. Däremot är det svårare att förstå hur man kan åberopa en händelse i GT och inte alls beskriva det på ett riktigt sätt. Det förefaller obegåvat och visar då inte på en litterär skolning, åtminstone när det gäller de judiska skrifterna. Men det finns andra förklaringar, som att ”Markus” egentligen vill säga något annat och därför medvetet framställer vissa saker på delvis oriktigt sätt för att exempelvis kunna knyta det samman med annat han vill säga, och därmed ge honom möjlighet att exempelvis driva en viss teologisk tes. Om detta lär jag få anledning att återkomma i framtida inlägg rörande Markusevangeliet.
GillaGilla
tänkaren said,
20 januari, 2012 den 21:08
Hej
Om man bara utgår från de delar som är direkt felaktiga gentemot äldre judiska källor och samtidigt utgår från att han ansåg att det han skrev var sanningen skulle det kanske vara möjligt att härleda författaren till en viss gruppering.
Vi kan ju utnyttjar orsak och verkan
Om det vi ser är verkan måste orsaken vara att han tillhörde en viss gruppering med den specifika tolkningen. Det medför att gruppens specifika åsikter måste vara överepresenterat i resten av materialet även om det inte är avikande i sig gentemot äldre literatur vilket är en verkan. Orsaken till att just det materialet är överrepresenterat sorterar ut fler osv. Allt eftersom sjunker antalet kandidater.
Nu verkar ju gissningarna mest vara gjorda efter att vissa delar känns gnostiska medan andra hittar delar som skulle kunna tolkas åt nått annat håll.
Hur som helst ser jag fram emot mer spännande läsning
GillaGilla
jimmy said,
1 februari, 2012 den 15:41
Hej Roger:
Det är väl i 5 Mosebok 23:25 svaret ges ?
GillaGilla
Roger Viklund said,
1 februari, 2012 den 18:19
Tack Jimmy!
Det hade jag missat; slarvigt av mig. Det var slarvigt eftersom ”Markus” säkerligen åsyftar denna vers och den borde ha varit med i sammanställningen. Att det sedan var en allmän regel som gällde vad man fick ”ta” från sin nästa utan att det räknades som stöld, är en annan sak. Konflikten hos Markus gällde ju frågan vad man fick och inte fick göra på en sabbat.
GillaGilla
Jimmy said,
3 februari, 2012 den 19:59
Man kan inte tänka på allt.
Jo det stämmer men det handlar också om vad hunger innebär.
Kanske åsyftas dessa texter för att visa på den barnsliga fasan över dådet att fattiga tvingas arbeta på sabbaten för att stilla hungern hos, fariseerna ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” och samtidigt ha överseende med att samme individ stjäl för att äta när det inte var sabbat? Det blir ju absurt.
GillaGilla