Markusevangeliet som midrash – 1:29–45

Markusevangeliet
som midrash

kap. 1: 1–89–1314–2021–28,
29–45
kap. 2: 1–1213–1718–2223–28

Min huvudsakliga förlaga till detta avsnitt är Michael Turtons Historical Commentary on the Gospel of Mark, Chapter 1.

Jesus botar Petrus’ svärmor

29 Så snart de kommit ut ur synagogan, gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes.
καὶ εὐθὺς ἐκ τῆς συναγωγῆς ἐξελθόντες ἦλθον εἰς τὴν οἰκίαν Σίμωνος καὶ Ἀνδρέου μετὰ Ἰακώβου καὶ Ἰωάννου

30 Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne.
ἡ δὲ πενθερὰ Σίμωνος κατέκειτο πυρέσσουσα καὶ εὐθὺς λέγουσιν αὐτῷ περὶ αὐτῆς

31 Han gick fram, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.
καὶ προσελθὼν ἤγειρεν αὐτὴν κρατήσας τῆς χειρός καὶ ἀφῆκεν αὐτὴν ὁ πυρετός καὶ διηκόνει αὐτοῖς

Verserna 29–31: Simons och Andreas’ (gemensamma?) hus sägs ha legat i Kafarnaum. Om Simon (Petrus) har en svärmor betyder detta att han var gift. Detta kopplas ofta samman med Paulus’ yttrande i Första Korinthierbrevet:

”Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru [egentligen ’syster hustru’], vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas?” (1 Kor 9:5)

Michael Turton, som anser att Markusevangeliet bygger på Paulus’ brev, framhåller att det är möjligt att ”Markus” av detta drog slutsatsen att Petrus borde ha en svärmor och därför ”skapade” henne. Robert Price framhåller att berättelsen om att Simons svärmor botas från sin feber så att hon kan gå tillbaka till köket och laga mat åt dem, bär spår av apokryfisk folksaga:

”Mark 1:29–31 , where Jesus cures Simon Peter’s mother-in-law of a fever so she can get back into the kitchen and cook them a meal, has the flavor of a piece of folklore apocrypha.” (Robert M. Price, The incredible shrinking Son of Man: how reliable is the Gospel tradition?, s. 149)

Av de fyra först kallade lärjungarna har tre (Andreas, Jakob och Johannes) antagits vara tillägg gjorda till texten. G.A. Wells (The Jesus Myth, s. 160) påpekar att de inte förekommer i parallellavsnitten hos Matteus och Lukas, och John P. Meier (A Marginal Jew, vol 3, s. 201) säger att den speciella grupperingen av de tre, hellre än att företräda en tradition kan vara Markus’ egen skapelse.

John G, Cook (In defence of ambiguity: Is there a hidden demon in Mark 1:29-31?  New Test. Stud. vol 43, 1997, s. 184–208) påtalar att flera magiska antika helandeamuletter återger denna berättelse och framställer det då som exorcism (utdrivande) av demoniska krafter.

Berättelsen bär Markus’ signatur i både vers 29 och 30 med den för Markus så typiska användningen av adjektivet euthys (εὐθὺς) i betydelsen genast, för att skifta fokus till en ny handling.

Jesus botar sjuka och besatta

32 På kvällen, när solen hade gått ner, förde man till honom alla som var sjuka och besatta.
ὀψίας δὲ γενομένης ὅτε ἔδυ ὁ ἥλιος ἔφερον πρὸς αὐτὸν πάντας τοὺς κακῶς ἔχοντας καὶ τοὺς δαιμονιζομένους

33 Hela staden var samlad utanför dörren.
καὶ ἦν ὅλη ἡ πόλις ἐπισυνηγμένη πρὸς τὴν θύραν

34 Han botade många som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar och tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.
καὶ ἐθεράπευσεν πολλοὺς κακῶς ἔχοντας ποικίλαις νόσοις καὶ δαιμόνια πολλὰ ἐξέβαλεν καὶ οὐκ ἤφιεν λαλεῖν τὰ δαιμόνια ὅτι ᾔδεισαν αὐτόν

35 Tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där.
καὶ πρωῒ ἔννυχα λίαν ἀναστὰς ἐξῆλθεν καὶ ἀπῆλθεν εἰς ἔρημον τόπον κἀκεῖ προσηύχετο

36 Simon och de som var med honom skyndade efter,
καὶ κατεδίωξεν αὐτὸν Σίμων καὶ οἱ μετ’ αὐτοῦ

37 och när de fann Jesus sade de till honom: ”Alla söker efter dig.”
καὶ εὗρον αὐτὸν καὶ λέγουσιν αὐτῷ ὅτι πάντες ζητοῦσίν σε

38 Han sade: ”Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.”
καὶ λέγει αὐτοῖς ἄγωμεν ἀλλαχοῦ εἰς τὰς ἐχομένας κωμοπόλεις ἵνα καὶ ἐκεῖ κηρύξω εἰς τοῦτο γὰρ ἐξῆλθον

39 Och han kom och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.
αὶ ἦλθεν κηρύσσων εἰς τὰς συναγωγὰς αὐτῶν εἰς ὅλην τὴν Γαλιλαίαν καὶ τὰ δαιμόνια ἐκβάλλων

Markusevangeliet är i mycket hög grad uppbyggt kring underverken och detta i en sådan omfattning att om de togs bort skulle berättelsen inte hållas samman. Enligt evangelierna botar Jesus sjuka, döva, blinda, lama och stumma. Han gör alldeles som sägs i Jesaja att den kommande messias skall göra:

”Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla.” (Jes 35:5–6)

Ched Myers (Binding the strong man: a political reading of Mark’s story of Jesus, 1988, s. 144) förklarar hur Jesus’ mirakelhelade går till:

1)    Först blir Jesus uppmärksammad på personen och dennes problem (informationen ofta förmedlad av vänner eller släktingar).
2)    Sedan tar sig Jesus an problemet (ibland genom att först samtala).
3)    Därefter agerar Jesus (oftast genom att vidröra den drabbade eller uttala några ord)
4)    Slutligen sägs att personen har botats (och ofta ges också instruktioner).

Vers 33: ”Hela staden var samlad utanför dörren.”

För gudomliga män var det viktigt att samla stora skaror.

Vers 34: ”Han botade många som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar och tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.”

Just att Jesus förbjöd de onda andarna/demonerna att berätta vem han var, anses vara något Markus själv konstruerat.

Det sätt på vilket Jesus påstås ha fördrivit de onda andarna stämmer väl överens med de fantasifulla skildringar som finns bevarade av andebesvärjelser:

”Du beter dig fånigt som betvivlar allting”, sade Ion. För egen del vill jag fråga dig vad du säger till dem som befriar besatta män från sina fasor genom att så tydligt besvärja/driva ut andarna. Jag behöver inte dryfta detta; alla känner till skickligheten hos syriern från Palestina; hur många av dem han tar i hand som faller ner i månljuset och rullar sina ögon och hur deras munnar fylls med fradga. Icke desto mindre ger han dem hälsan åter och för en stor summa pengar skickar han iväg dem själsligt friska, befriade från sina belägenheter. När han står bredvid dem medan de ligger där och han frågar: ”varifrån kom du in i hans kropp” är patienten själv tyst. Men anden svarar på grekiska eller på vilket främmande lands språk han nu än stammar från, och berättar hur och varifrån han kom in i människan – varefter han genom att enträget uppmana anden, och om denne inte lyder, genom hot, driver ut honom. Jag såg faktiskt en som kom ut, till färgen svart och sotig.” (Lukianos av Samosata, ca 120–ca 180, Filopseudês 16, min översättning från engelskan)

Jesus påstås ha botat många som led av olika slags sjukdomar; något som också den grekiska läkeguden Asklepios påstås ha gjort. Den kristne kyrkofader Justinus Martyren vittnar om detta:

”Och genom att vi säger att han [Jesus] helade de ofärdiga, de förlamade och de som fötts blinda, tycks vi påstå något som mycket liknar de gärningar som Asklepios sägs ha utfört.” (Justinus, Apologi 1:22, min översättning från engelskan)

Verserna 35–39: Jesus går till en enslig plats för att bedja och lärjungarna följer efter för att meddela att alla söker efter honom. Jesus drar då vidare till andra byar för att predika och driva ut onda andar.

Hos Markus upprepas motivet av att lärjungarna inte förstår Jesus, så också i denna scen.

Vers 39: ”Och han kom och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.”

Återigen sker andeutdrivningar och nu i hela Galileen.

Verserna 29–39: Att Jesus predikar i Kafarnaums synagoga, att Simon Petrus’ svärmor äger ett hus där och att Jesus botar sjuka, brukar framhållas som tecken på att här finns en historisk kärna. Å andra sidan är framställningen av demonutdrivningar och annat inte trovärdigt och utan underverken blir inte mycket av berättelse kvar. John Dominic Crossan anser att Markus skapat scenen för att visa att Petrus’ syn på uppdraget är att stanna kvar i Kafarnaum medan Jesus vill resa runt och sprida förkunnelsen.

Jesus botar en spetälsk

40 En spetälsk kom fram till honom och föll på knä och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig ren.”
καὶ ἔρχεται πρὸς αὐτὸν λεπρὸς παρακαλῶν αὐτὸν καὶ γονυπετῶν καὶ λέγων αὐτῷ ὅτι ἐὰν θέλῃς δύνασαί με καθαρίσαι

41 Jesus förbarmade sig över honom, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!”
καὶ σπλαγχνισθεὶς ἐκτείνας τὴν χεῖρα αὐτοῦ ἥψατο καὶ λέγει αὐτῷ θέλω καθαρίσθητι

42 Genast försvann spetälskan och han blev ren.
καὶ εὐθὺς ἀπῆλθεν ἀπ’ αὐτοῦ ἡ λέπρα καὶ ἐκαθαρίσθη

43 Därefter skickade Jesus bort honom och sade strängt:
καὶ ἐμβριμησάμενος αὐτῷ εὐθὺς ἐξέβαλεν αὐτόν

44 ”Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem.”
καὶ λέγει αὐτῷ ὅρα μηδενὶ μηδὲν εἴπῃς ἀλλὰ ὕπαγε σεαυτὸν δεῖξον τῷ ἱερεῖ καὶ προσένεγκε περὶ τοῦ καθαρισμοῦ σου ἃ προσέταξεν Μωϋσῆς εἰς μαρτύριον αὐτοῖς

45 Men mannen gick sin väg och började ivrigt berätta om det som hade hänt och gjorde saken känd vida omkring, så att Jesus inte längre öppet kunde gå in i någon stad utan måste vistas ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.
ὁ δὲ ἐξελθὼν ἤρξατο κηρύσσειν πολλὰ καὶ διαφημίζειν τὸν λόγον ὥστε μηκέτι αὐτὸν δύνασθαι φανερῶς εἰς πόλιν εἰσελθεῖν ἀλλ’ ἔξω ἐπ’ ἐρήμοις τόποις ἦν καὶ ἤρχοντο πρὸς αὐτὸν πάντοθεν

Verserna 40–45: Vi känner igen mönstret från tidigare i detta kapitel med botande och uppmaningar att inte berätta för någon.

Markus efterliknar i sitt evangelium i hög utsträckning Elias och Elishas gärningar, och denna scen har en tydlig parallell i Andra Konungaboken, femte kapitlet, där också Elisha botar en spetälsk:

”Han överlämnade brevet till Israels kung och där stod: ’Samtidigt med det här brevet har jag sänt min tjänare Naaman till dig, för att du skall befria honom från hans spetälska.’ När Israels kung hade läst brevet, rev han sönder sina kläder och sade: ’Är jag då Gud, så att jag skulle kunna döda och göra levande, eftersom denne sänder bud till mig att jag skall befria en man från hans spetälska? Lägg nu märke till och se hur han söker strid med mig.’ När gudsmannen Elisa hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han bud till kungen och lät säga: ’Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så skall han förstå att det finns en profet i Israel.’ Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elisas hus. Då sände Elisa ut ett bud till honom och lät säga: ’Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så skall ditt kött bli friskt igen och du bli ren.’ Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ’Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herrens, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetälskan. Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren.’ Så vände han om och for sin väg i vrede. Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: ’Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu då han endast har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!’ Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.” (2 Kung 5:6–14)

Likheterna består av:

1)    Berättelsen börjar med den spetälske, som i båda fallen tar sig till den som botar honom.
2)    Helaren skulle föra respektive förde fram sin hand för att ta bort spetälskan.
3)    Båda männen botas från sin spetälska omedelbart.
4)    I båda fallen sker till följd av handlingen en sorts tillbedjan – en präst (Mark 1:44) och ett tempel (2 Kung 5:18).

Vers 40: ”En spetälsk kom fram till honom och föll på knä och bad: ’Om du vill, så kan du göra mig ren.’”

Den spetälske uppmanar Jesus att bota honom utan att vidröra honom. Detta är en tydlig anspelning på de gammaltestamentliga renhetslagarna:

”Herren talade till Mose. Han sade: ’Befall Israels barn att de för bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning och var och en som blivit oren genom en död kropp.” (4 Mos 5:1–2)

Vidare visar den spetälskes agerande på att han redan känner till Jesus’ förmåga och att Jesus därmed redan är känd.

Vers 41: Jesus förbarmade sig över honom, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!”

Inledningen lyder: ”καὶ σπλαγχνισθεὶς”: ungefär: ”och fylld av medkänsla”, och att det är Jesus som är det är underförstått (förutom i Textus Receptus, där namnet Ἰησοῦς förekommer). Folkbibelns översättning är i linje med detta: ”Jesus förbarmade sig över honom”. Bibel 2000 har däremot: ”Jesus greps av vrede”. Detta kommer sig av att de flesta handskrifter har σπλαγχνίζομαι (dvs. splagchnizomai = fylld av medkänsla) men att ett litet antal handskrifter har ὀργισθείς (dvs. orgistheis = bli arg). Att Bibelkommissionen (Bibel 2000) väljer ”arg” i stället för ”medkännande” kommer sig av föreställningen att en svårare läsning är att föredra framför en lättare. Det är således svårt att föreställa sig att någon medvetet skulle ha ändrat i texten så att Jesus i stället för att fyllas av medkänsla skulle gripas av vrede, medan det motsatta är enklare att föreställa sig – att ett textparti där Jesus sägs gripas av vrede ändras till att han fylldes av medkänsla. Det går också att kommatera meningen så att det är den spetälske, och inte Jesus, som fylls av vrede. Vad den ursprungliga ordalydelsen var vet vi inte.

Vers 42: ”Genast försvann spetälskan och han blev ren.”

Att spetälskan försvann genast är i linje med också Elishas botande, men användandet av det grekiska ordet εὐθὺς (euthys) är typiskt för Markus’ sätt att skifta fokus till nästa element i berättelsen.

Vers 43: ”Därefter skickade Jesus bort honom och sade strängt: ’Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem.’ Men mannen gick sin väg och började ivrigt berätta om det som hade hänt och gjorde saken känd vida omkring, så att Jesus inte längre öppet kunde gå in i någon stad utan måste vistas ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.”

Detta stycke bär Markus’ signatur, med Jesus’ försök att dölja vem han är, parad med hans stora popularitet.

För att sammanfatta kapitel 1 av Markusevangeliet: Den första halvan rörande Jesu framträdande består nästan i sin helhet av modifierade textrader plockade från olika gammaltestamentliga böcker. Den andra halvan rörande början av Jesu mission är modellerad efter profeterna Elia och Elisha, både vad gäller kallelsen och helandeberättelserna. För övrigt är den helt bärande delen av berättelsen att Jesus botar människor från allehanda åkommor parad med en uppmaning till de botade och de utdrivna andarna/demonerna att inte berätta vem Jesus egentligen är.

Roger Viklund, 2012-01-04

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: