Nasaret | Jesus granskad

Andra Petrusbrevet

13 mars, 2017 den 21:01 (Bart D. Ehrman, brev i NT, förfalskningar, Nasaret, Wikipedia)

Då publicerar jag den andra artikeln jag har skrivit på Wikipedia om ett av de katolska breven. Denna gång har turen kommit till Andra Petrusbrevet. Detta är ett brev som absolut färst forskare menar är äkta. Även de som försvarar Bibelns trovärdighet brukar mena att detta är en pseudepigraf. Det brukar också anses vara Bibelns yngsta skrift och dateras som regel till närmare mitten av 100-talet.

Andra Petrusbrevet

Papyrus Bodmer VIII, p72, från ca år 300. Denna papyrusskrift innehåller det äldsta textvittnet till Andra Petrusbrevet. På bilden ovan visas brevets inledning på det högra uppslaget.

Andra Petrusbrevet (grekiska: Πέτρου επιστολή β’ eller bara Πέτρου β’)^[1] är en skrift som ingår i Nya Testamentets brevlitteratur. Författaren utger sig för att vara Jesu lärjunge Simon Petrus,^[2] men nästan alla nytestamentliga forskare anser att brevet är en pseudepigraf^[3] som har skrivits under falsk namn för att ge den Petrus auktoritet.^[4] Brevet tillhör, tillsammans med Judasbrevet, Jakobsbrevet, Första Petrusbrevet, och de tre Johannesbreven, de sju så kallade katolska breven genom att ha en allmän (katolsk) adressat och alltså inte vara riktat till en bestämd person eller församling.^[5]

Andra Petrusbrevet bygger i stor omfattning på det tidigare Judasbrevet.^[6] Det tar upp förhållanden som är aktuella vid en senare tid än när Petrus antas ha verkat, och betraktar Paulus brev som auktoritativ Skrift.^[7] Författaren bemöter anklagelser som riktas mot kristendomen för att Jesus ännu inte har kommit (grekiska: παρουσία, parousia) och det uppenbarligen har förflutit lång tid utan att något har hänt. Brevet är skrivet på en utsökt grekiska av någon som behärskade språket,^[8] och det är osannolikt att Petrus, en arameisktalande fiskare från Galileen, skulle ha kunnat skriva det.^[9] Författaren var troligen en okänd skolad hellenistisk (jude-)kristen, som ville förse sin kyrka med en skrift som kunde vara till hjälp för att hantera den problematik som uppkommit av att det hade gått lång tid utan att Jesus hade kommit.^[10]

Andra Petrusbrevet var mycket litet använt i den tidiga kyrkan och dess äkthet var starkt ifrågasatt. Det var bland de sista böckerna att upptas i den nytestamentliga kanon, och det var med svårigheter och efter lång tid som brevet slutligen erhöll sin plats.^[4] Skriften är också allmänt ansedd som Nya Testamentets yngsta^[11] och den brukar dateras till första halvan av 100-talet,^[4] kanske oftast närmar mitten än början av detsamma.^[8]

Brevet förbigås många gånger utan större intresse, dels för att texten är så kort, dels för att så många antar att brevet inte är äkta.^[12] Även de som finner förtjänster med brevet brukar inte räkna det till de viktigaste i Nya Testamentet, och det har därför heller inte varit föremål för några omfattande studier.^[13]

Innehåll

Författare, ursprung och tillkomsttid

Tillkomsttid

Författaren av brevet identifierar sig som ”Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel” (1:1),^[2] och hänvisar tillsynes till Första Petrusbrevet genom att hävda att det brev han nu skriver är det ”andra brevet” (3:1).^[14] Ytterst få forskare anser dock att brevet har skrivits av denne Petrus,^[2] även om några få fortfarande menar att så är fallet och då brukar datera det till första halvan av 60-talet.^[15] I stället anser man det vara en pseudepigraf,^[2] skriven av någon okänd person längre fram i tiden som valt att utge sig för att vara Petrus för att få större genomslag för sina åsikter. Andra Petrusbrevet skiljer sig avsevärt både i språk och till innehåll från Första Petrusbrevet och de båda breven kan av den anledningen knappast ha samma författare. Andra Petrusbrevet anses vara en av de senaste tillkomna skrifterna i Nya Testamentet, möjligen från början av 100-talet,^[16] eller från mitten av detsamma. Skriften är svårdaterad.^[2] Det finns de som Luke Timothy Johnson, som menar att brevet ändå kan ha skrivits före år 100.^[17] Raymond Brown menar att detta pseudonyma verk med all sannolikhet var det sista i Nya Testamentet som skrevs,^[18]^[19] och att det troligtvis skedde någon gång i perioden 120–140.^[20] Werner Kümmel påpekar att brevet är skrivet efter Judasbrevet, som han daterar till cirka år 100,^[21] och att de tecken på gnosis som förekommer tyder på den andra halvan av 100-talet, men att avsaknaden av kristologisk heresi gör att det ändå knappast har skrivits efter år 150.^[19] Udo Schnelle förordar en tillkomsttid omkring år 110,^[10] Norman Perrin, som menar att det troligen är den sist skrivna boken i Nya Testamentet, en tillkomsttid omkring år 140,^[22] och Burton L. Mack skriver att forskare traditionellt har förlagt brevet till någon gång under 100-talets andra kvartssekel.^[8]

Bevittnande

Slutet av Andra Petrusbrevet och inledning av Första Johannesbrevet i Codex Alexandrinus från 400-talet.

Skriften är en av de sämst bevittnade i Nya Testamentet. Den äldsta bevarade lämningen av brevet är P⁷² från ca år 300 och vari också de tidigaste bevarade texterna av Första Petrusbrevet och Judasbrevet återfinns,^[23] men där ingår också andra skrifter som inte kom att ingå i Nya Testamentets kanon.^[24] Trots att författaren lägger stort fokus på att intyga att detta brev har skrivits av Petrus, har ingen under 100-talet hänvisat till det. Vare sig Irenaeus, Tertullianus, Cyprianus eller Klemens av Alexandria ens nämner det och det saknas i Muratoriekanon.^[24] Dess äkthet har tidigt varit ifrågasatt och Origenes är den förste att nämna det i mitten av 200-talet, och han skriver, i vad Eusebios av Caesarea återger (Kyrkohistoria 6:25:8), att det är tveksamt om Petrus har skrivit brevet.^[25] Även Eusebios själv skriver att de har fått lära sig att brevet inte hör till Nya Testamentet (Kyrkohistoria 3:3:1),^[25] men att de flesta ändå erkänner brevet som äkta (Kyrkohistoria 3:25:3).^[26] Något senare skriver Hieronymus (Om berömda män 1) att många betraktar det andra Petrusbrevet som ett verk som inte har skrivits av Petrus på grund av att dess stil avviker så mycket från den i det första.^[25] Brevet var i många stycken antingen okänt eller betraktat som icke-kanoniskt, men under inverkan av Hilarius av Poitiers, Ambrosius av Milano och Augustinus av Hippo kom brevet slutligen att upptas i kanon.^[19]

Enighet om att det är en pseudepigraf

Av alla böcker i Nya Testamentet som misstänks vara förfalskningar, eller i varje fall för att inte ha skrivits av de personer som uppges ha skrivit dem, är det färst forskare som argumenterar för att Andra Petrusbrevet är äkta och alltså skrevs av Petrus.^[27] Fastän författaren utger sig för att vara Petrus, har denne näppeligen skrivit boken,^[27] och den är allmänt erkänd som en förfalskning.^[28] Författaren ger sken av att känna till sin nära förestående död (1:12–14), ett känt retoriskt knep vid förfalskningar för att få läsaren att tro att, i detta fall, Petrus lämnar sina sista instruktioner, sitt testamente, trots att han egentligen sedan länge varit död.^[29]^[30] Författaren hävdar till och med att han själv var med vid förklaringen på berget.^[31]^[30] Brevet innehåller heller inget som tyder på att det har skrivits av någon med judiska föreställningar, vilket man kunde förvänta sig om Petrus hade skrivit brevet.^[32] Författaren begår också ett misstag som anses avslöja att han inte är Petrus. I 2 Pet 3:1–2 skriver han, i egenskap av att vara aposteln Petrus, att läsarna ska minnas apostlarnas ord,^[33] och i 3:4 att ”våra fäder har redan dött”, men glömmer att han själv i egenskap av Petrus också borde ha tillhört dessa döda fäder.^[34]

Argument för att Petrus har skrivit brevet

Några få forskare argumenterar fortfarande för att Simon Petrus har skrivit brevet.^[15] Till stöd för denna åsikt åberopar de 1) att författaren själv säger att han är Petrus,^[15] och då använder en ursprunglig hebreisk form av namnet, Symeōn Petros (Συμεὼν Πέτρος), samt dessutom hävdar att han själv var med och på plats upplevde Jesu förvandling på berget,^[35] 2) att de självbiografiska delarna (framför allt i 1:1, 13–18) är så klart uttalade att om Petrus inte har skrivit brevet måste det betraktas antingen som en medveten förfalskning eller en genomskinlig och troligen inte illa menad fiktion,^[15]^[36] 3) att det trots allt finns några få tematiska kopplingar mellan de båda Petrusbreven, och 4) att skillnaderna i språket mellan breven kan bero på att Petrus haft hjälp av en grekiskkunnig sekreterare med att skriva det första brevet (se 1 Pet 5:12), medan han själv skrev det andra.^[15] Detta avfärdas dock av många med bland annat motiveringen att skillnaderna i innehåll ändå är alltför stora.^[37]^[38] Dessutom argumenterar några för att flera tidiga författare kan anspela på Andra Petrusbrevet, även om detta inte görs uttryckligen.^[39]

Förfalskningar i Petrus namn

Bart D. Ehrman, som anser att en fiskare från den galileiska landsbygden, som Simon Petrus, sannolikt inte ens kunde skriva och nästan helt säkert inte kan ha skrivit vare sig det första eller andra Petrusbrevet, eftersom båda dessa författats på utsökt grekiska – ett för honom främmande språk.

Bart D. Ehrman poängterar att det har förfalskats en mängd skrifter som utgivits för att vara skrivna av Petrus. Då inte bara Första och Andra Petrusbrevet (vilka Ehrman menar är förfalskningar), utan också ett antal andra som inte kom med i Nya Testamentet. Bland de skrifter som har bevarats till vår tid återfinns Petrusevangeliet, Epistula Petri som utgör introduktionen till de Pseudoklementinska Homilierna, Petrus brev till Filippos från Nag Hammadi och tre Petrusapokalypser.^[25]

Skillnad i stil mot Första Petrusbrevet

Andra Petrusbrevet skiljer sig avsevärt i sin stil och i sitt innehåll från Första Petrusbrevet och den omständigheten används av många som argument för att Petrus inte gärna kan ha skrivit Andra Petrusbrevet. Grekiskan i första Petrusbrevet är klar och direkt, den i andra invecklad och medvetet dunkelt framställd.^[15] Bart D. Ehrman menar dock att det argumentet brister i logiken, eftersom det förutsätter att Första Petrusbrevet skrevs av Petrus, något Ehrman betraktar som osannolikt. Att breven har två olika författare säger därför inte nödvändigtvis att Andra Petrusbrevet inte kan ha skrivits av Petrus.^[25]

Den utsökta grekiskan

I stället lyfter Ehrman fram andra argument, däribland att brevet är skrivet på en mycket bra grekiska och att det inte finns några goda skäl till att tro att den arameisktalande fiskaren Simon Petrus skulle besitta sådana kunskaper i grekiska att han har kunnat skriva brevet. Ehrman menar att Petrus troligen inte ens kunde skriva,^[7] och att han knappast kunde grekiska – men att även om han skulle ha kunnat grekiska hade han inte kunnat skriva detta brev, då stilen är i övermått omsorgsfullt utvecklad och ordförrådet synnerligen rikt.^[9] Det korta brevet innehåller 57 ord som annars inte förekommer i Nya Testamentet och 32 av dessa förekommer heller inte i Septuaginta.^[40] Kümmel menar att föreställningsvärlden och den retoriska stilen är så influerad av hellenistiskt tänkande att man inte bara kan utesluta att Petrus har skrivit brevet, utan också att det skulle ha skrivits av en av hans lärjungar eller medhjälpare på uppdrag av honom.^[38] Och Burton Mack poängterar att författaren utöver att behärska den grekiska grammatiken och kunna skriva väl också var välutbildad.^[41]

Läs- och skrivkunnigheten i Galileen

Utsikt över Genesarets sjö där Petrus antas ha tjänat sitt uppehälle som fiskare.

Ehrman hänvisar till nutida studier som visar att även i de främsta av antikens samhällen, som Aten under Platons tid, var endast cirka 10 procent av befolkningen någorlunda läskunnig, och merparten av dessa var män och i stort sett alla tillhörde överklassen.^[42] Att läsa och skriva var dessutom två skilda förmågor som (i motsats till i dag) lärdes ut separat och de flesta av dem som kunde läsa kunde inte skriva, åtminstone inte på en nivå där de kunde konstruera en sammanhållen mening, än mindre utforma ett brev eller en bok. Och än färre hade förmågan att läsa och skriva på andra språk än sitt modersmål, även om de hade lärt sig att på ett begränsat sätt kunna muntligt konversera på ett annat språk. Ehrman menar att bara en ytterst liten bråkdel av en procent av befolkningen kunde utarbeta en välargumenterad text i skrift.^[43]

Tvärtemot antagandet att palestinska judar skulle ha varit ovanligt duktiga på andra språk, då utöver sitt eget modersmål, visar studier att så inte var fallet. Den bästa uppskattningen gör gällande att bara omkring 3 procent av befolkningen i Palestina var läskunnig och att merparten av dessa läskunniga bodde i städerna. På landsbygden, i mindre städer och byar, kanske 1 procent kunde läsa och då i stort sett endast de i överklassen och endast på hebreiska eller arameiska, inte på grekiska.^[44] Studier visar också att icke-judar i Galileen i stort sett höll till i de större städerna Sipporis och Tiberias och att resten av Galileen huvudsakligen befolkades av judar, vilka därför inte hade någon större kontakt med icke-judar och normalt inte kunde tala grekiska.^[45]

Panoramautsikt från Genesarets sjö med platsen där Kafarnaum låg, synlig till höger.

Petrus antas ha vuxit upp i Kafarnaum, en oansenlig by på den galileiska landsbygden där ingen icke-judisk befolkning synes ha levt och som arkeologiskt inte ens efterlämnat någon inskription som tecken på att folk hade fått någon form av utbildning.^[46] Utifrån dessa omständigheter menar Ehrman att det är osannolikt att en fiskare som Petrus ens kunde läsa. Och även om han efter Jesu död teoretiskt skulle ha kunnat sätta sig i skolbänken (trots att det saknas bevis för att det ens fanns utbildningar som riktade sig till vuxna), menar Ehrman att det är uteslutet att han utan tidigare skolgång och utöver att inte bara lära sig att läsa hebreiska eller arameiska, också skulle ha lärt sig att läsa och skriva grekiska på samma nivå som den som en person med grekiska som modersmål och som sedan barndomen erhållit en gedigen utbildning, befann sig på.^[47] Ehrman menar att denna omständighet visar att Petrus inte skrev något av Petrusbreven, vare sig det första eller det andra.^[48]

Kännedom om andra skrifter

Författaren av Andra Petrusbrevet är också bekant med flera andra skrifter i Nya Testamentet. Han känner till Första Petrusbrevet (3:1), Judasbrevet och en samling av Paulus brev.^[29] Han skriver i en tid då Paulus brev finns samlade och är i cirkulation, och vid en tid då dessa brev ansågs vara auktoritativa Skrifter i paritet med Gamla Testamentets Skrifter (3:15–16).^[7] Breven anses inte ha förelegat som en samling förrän omkring sekelskiftet år 100,^[2] och dessutom menar flera att dessa brev inte erhöll ställning som så auktoritativa som de framstår i brevet, förrän ännu senare.^[7]

Judasbrevet som förlaga

Koptisk liturgisk text daterad till efter år 639, från det koptiska Vita klostret (Dayr al Abyaḑ) i Sohag i Egypten med delar av Andra Korinthierbrevet 6:5–7 och Andra Petrusbrevet 2:4–5, 7–9. Louvren, E10094

Författaren är huvudsakligen upptagen med de falska profeter han menar verkar inom församlingarna och som han i smädande ordalag angriper.^[49] Dessa angrepp innehåller så många likheter i uttryck och ord med det som står i Judasbrevet att det råder en närapå fullständig enighet inom forskarvärlden att författaren av Andra Petrusbrevet har tagit budskapet i Judasbrevet (och inte tvärtom, så att Judas bygger på 2 Petrus) och endast redigerat det något innan han infogat det i sin skrift.^[49]^[6] Utan att uppge sin källa citerar han hela eller delar av 19 av Judasbrevets blott 25 verser,^[18] många gånger ordagrant och i samma ordningsföljd.^[30] Rent kronologiskt anses detta utesluta att Petrus har skrivit brevet.^[14] Faktum är att den nära samstämmigheten mellan Judasbrevet och Andra Petrusbrevet till och med har fått några forskare att föreslå att påståendet att detta ”är nu andra brevet jag skriver till er” (2 Pet 3:1) skulle innebära att det första brevet inte avser Första Petrusbrevet utan faktiskt Judasbrevet. Denna identifiering har dock inte rönt någon större uppslutning inom forskarvärlden.^[17]

Förhållanden från en senare tid

En av orsakerna till att de allra flesta forskare är överens om att Petrus inte skrev detta brev, är att den situation som förutsätts råda i brevet speglar en mycket senare tid än Petrus livstid (han antas ha dött år 64, under förutsättning att han dog under Neros förföljelser).^[7] Det faktum att författaren måste försvara sig mot anklagelser om att Jesus ännu inte har kommit, tyder på en senare tid.^[7] Brevet är i huvudsak skrivet för att bemöta anklagelser riktade mot kristendomen om att Jesu parousia (παρουσία), ankomst, ännu inte skett och det gnostiska förnekandet av denna kristna förväntan,^[50] och det verkar som om det när brevet skrevs hade förflutit alldeles för lång tid utan att något hade hänt. Den fortfarande levande föreställningen om det nära förestående slutet, som exempelvis författaren av Lukasevangeliet och Apostlagärningarna och författaren av Johannesevangeliet behandlar, ligger nu långt bakåt i tiden.^[25]

Argumenten emot Petrus som författare

Lars Hartman sammanfattar argumenten emot att Andra Petrusbrevet skrivits av Petrus sålunda: 1) att författaren av Andra Petrusbrevet använder sig av Judasbrevet och alltså måste det ha skrivits efter Judasbrevet,^[2] vilket i sig oftast dateras till omkring år 100;^[51] 2) att innehållet speglar en senare tid då ”den gammaltestamentliga kanon i kyrkan avgränsades mot heretiker”; 3) att ”uttryckssättet är hellenistiskt”; 4) att Jesu återkomst betvivlas; 5) att det förutsätts att Paulusbreven är samlade, vilket inte tros ha varit fallet förrän cirka år 100; och 6) att det första säkra bevittnandet av brevet sker med Origenes i mitten av 200-talet och han skriver då att brevets äkthet är ifrågasatt.^[2]

Burton Mack lägger till att synen på den kristna tron överensstämmer med den som återfinns i annan kristen litteratur från mitten av 100-talet, att författaren skriver utsökt grekiska (vilket en fiskare från Galileen inte kan förväntas kunna producera^[9]^[38]) och är välutbildad, att han använder Septuaginta, den grekiska översättningen av Gamla Testamentet, och annan litteratur, att brevet innehåller fullt utvecklade kristologier, att Jesusorden brukas som om de vore vanliga grekiska maximer, och att författaren helt klart betraktar den äldre tiden i lugn begrundan från avstånd.^[8]

Se även

Referenser

Noter

^ Lockett 2016, s. 108–111.
^ [a b c d e f g h] Hartman 1989, s. 81.
^ Powell 2009, s. 482.
^ [a b c] Heard 1950
^ Mack 1995, s. 207.
^ [a b] Kümmel 1975, s. 431.
^ [a b c d e f] Ehrman 2011, s. 70.
^ [a b c d] Mack 1995, s. 208.
^ [a b c] Ehrman 2013, s. 223–224.
^ [a b] Schnelle 1998, s. 426.
^ Powell 2009, s. 484.
^ Schreiner 2003, s. 253.
^ Johnson 2010, s. 437.
^ [a b] Schnelle 1998, s. 425.
^ [a b c d e f] Johnson 2010, s. 438.
^ Nationalencyklopedin NE
^ [a b] Johnson 2010, s. 439.
^ [a b] Brown 2016, s. 279.
^ [a b c] Kümmel 1975, s. 434.
^ Brown 2016, s. 280.
^ Kümmel 1975, s. 429.
^ Perrin 1982, s. 381.
^ Ehrman 2013, s. 222–223.
^ [a b] Kümmel 1975, s. 433.
^ [a b c d e f] Ehrman 2013, s. 223.
^ Schreiner 2003, s. 263.
^ [a b] Ehrman 2011, s. 68.
^ Ehrman 2013, s. 222.
^ [a b] Ehrman 2013, s. 224.
^ [a b c] Kümmel 1975, s. 430.
^ Ehrman 2011, s. 68–69.
^ Ehrman 2013, s. 225.
^ Mack 1995, s. 213.
^ Schnelle 1998, s. 425-426.
^ Schreiner 2003, s. 260–261.
^ Schreiner 2003, s. 255–256.
^ Schreiner 2003, s. 259.
^ [a b c] Kümmel 1975, s. 431–432.
^ Schreiner 2003, s. 262–263.
^ Schreiner 2003, s. 257.
^ Mack 1995, s. 211.
^ Ehrman 2011, s. 71.
^ Ehrman 2011, s. 71–72.
^ Ehrman 2011, s. 72–73.
^ Ehrman 2011, s. 73–74.
^ Ehrman 2011, s. 74–75.
^ Ehrman 2011, s. 74–75.
^ Ehrman 2011, s. 75–76.
^ [a b] Ehrman 2011, s. 69.
^ Kümmel 1975, s. 432.
^ Hartman 1989, s. 80.

Tryckta källor

Brown, Raymond E. (2016) (på engelska). An Introduction to the New Testament: The Abridged Edition. The Anchor Yale Bible Reference Library (1. ed. 1997). New Haven & London: Yale University Press. ISBN 9780300173123
Ehrman, Bart D. (2011) (på engelska). Forged: Writing in the Name of God – Why the Bible’s Authors Are Not Who We Think They Are. New York: HarperCollins. ISBN 9780062012616
Ehrman, Bart D. (2013) (på engelska). Forgery and counterforgery: the use of literary deceit in early Christian polemics. New York: Oxford University Press. Libris 13926777. ISBN 9780199928033
Hartman, Lars (1989). ”Nytestamentlig isagogik”. i Birger Gerhardsson. En bok om Nya testamentet (5., [rev. och utök.] uppl.). Malmö: Liber. sid. 11–132. Libris 7272298. ISBN 91-40-61019-5
Johnson, Luke Timothy (2010) (på engelska). The writings of the New Testament: an interpretation (3rd ed.). Minneapolis, MN: Fortress Press. Libris 11885256. ISBN 978-0-8006-6361-2
Kümmel, Werner Georg (1975) (på engelska). Introduction to the New Testament (Rev. ed.). London: SCM Press. Libris 4839475. ISBN 0-334-00705-4
Lockett, Darian R. (2016) (på engelska). Letters from the Pillar Apostles: The Formation of the Catholic Epistles as a Canonical Collection. Eugene, Or.: Pickwick Publications. ISBN 978-1620327562
Mack, Burton L. (1995) (på engelska). Who wrote the New Testament?: the making of the Christian myth. San Francisco, Ca.: HarperSan Francisco. Libris 4490331. ISBN 0-06-065517-8
Perrin, Norman; Duling Dennis C. (1982) (på engelska). The New Testament: an introduction : proclamation and parenesis, myth and history (2. ed.). San Diego: Harcourt Brace Jovanovich Publ. Libris 4586463. ISBN 0-15-565726-7
Powell, Mark Allan (2009) (på engelska). Introducing the New Testament: a historical, literary, and theological survey. Grand Rapids, Mich.: Baker Academic. Libris 11832198. ISBN 9780801028687
Schnelle, Udo (1998) (på engelska). The History and Theology of the New Testament Writings. Minneapolis, MN: Fortress Press. Libris 5666575. ISBN 0-8006-2952-3
Schreiner, Thomas R. (2003) (på engelska). The new American commentary. 37, 1, 2 Peter, Jude. Nashville, Tenn.: Broadman & Holman. Libris 9562668. ISBN 0-8054-0137-7

Internetkällor

Heard, Richard (1950) (på engelska). An Introduction to the New Testament. [Elektronisk resurs]. New York: Harper & Brothers. Libris 10576357
Nationalencyklopedin (NE), Petrusbreven

16 kommentarer

Nasaret. Del 4 – Fanns Nasaret vid ”Jesu tid”?

5 juni, 2011 den 23:50 (Nasaret)

Nasaret:
Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?
Del 2 – Arkeologiska bevis
Del 3 – Finns Nasaret bevittnat?
Del 4 – Fanns Nasaret vid ”Jesu tid”?

Del 4. Fanns då Nasaret vid ”Jesu tid”?

Utöver att några kristna texter säger så, finns inga säkra belägg för att Nasaret fanns vid ”Jesu tid”.

Thor-Leif Strindberg skriver:

”Att påstå att en plats som omnämns i flera skrifter och traditioner inte finns, därför att den inte omnämns i ännu fler skrifter, är ett uttryck för en närmast rabiat strävan att gripa efter minsta halmstrå som kan användas för att misstänkliggöra och ifrågasätta bibelns uppgifter på ett sätt som man aldrig skulle göra när det gäller andra antika biografier, brev och liknande skrifter. Det naturliga, om man läser en gammal text där någon för övrigt okänd liten ort nämns, är givetvis att man konstaterar att här fanns en liten ort som vi inte hört talas om tidigare – även om orten inte finns omnämnd i några andra ”oberoende källor” eller ”historiska verk”. (Thor-Leif Strindberg, Bibelfrågan, Nasaret – byn där Jesus växte upp)

Här har Strindberg en poäng. Att Talmud och Josefus inte nämner Nasaret behöver alls inte betyda att Nasaret inte fanns. Merparten av de 240 städer och byar som Josefus säger fanns, nämner han inte. Men han nämner sannolikt alla de viktiga städerna, varför vi kan konstatera att Matteus’ och Lukas’ anspråk på att Nasaret var en stad (grekiska: polis) knappast stämmer, såvida man nu inte vill hävda att de med polis avsåg blott en mindre by.

För frågan om Jesu existens är Nasarets vara eller icke vara inte en avgörande fråga. Det är givet att om Nasaret inte ens existerade och platsen var öde och tom när Jesus sägs ha vuxit upp där, är det i sig en törn i historicitetsanspråkens sida. Hur blir det med Jesus från Nasaret om inte Nasaret fanns? Dock kan ju Jesus ändå ha funnits utan Nasaret och kommit någon annan stans ifrån. Dessutom, hur bevisar man egentligen att Nasaret inte var bebott? En pytteliten by behöver inte ha efterlämnat några upptäckbara spår.

Gäller det däremot frågan om Jesu historicitet är den springande punkten om Jesus ursprungligen ansågs ha kommit från Nasaret, varit en nasaré eller, möjligen, både och. Ty om kopplingen till nasareer (någon nasir-rörelse?) varit den första och om Markus (som inget nämner om Jesus förrän denne framträder i vuxen ålder) bara kopplade Jesus samman med nasareer och inte Nasaret, samt om först senare nasaré blev en synonym för person bosatt i Nasaret, har frågan om Nasarets existens ingen större betydelse. Under dessa förutsättningar fanns rimligen Nasaret vid sekelskiftet år 100 eftersom man valde att koppla Jesus samman med orten.

Och vi kan också på andra grunder säga att Nasaret fanns på 100-talet. Arkeologiskt finns tillräckligt många fynd som går att koppla till 100-talet och som visar på någon viss aktivitet i Nasaret. Till detta har vi inskriptionen om Happasses som bosatte sig i Nasaret och detta kan ha skett på 100-talet och till och med i perioden 70–100. Från 100-talet och framåt till vår tid finns en kontinuerlig aktivitet på platsen med bosättningar.

Någon gång sker den första bosättningen på en plats i vad som blir en stadigvarande befolkning som fortsätter att leva på platsen. Vi kan med relativ säkerhet konstatera att Nasaret är befolkat ca år 100. Ifall evangelisterna vid den tiden känner till Nasaret betyder detta givetvis inte att Nasaret inte kan ha funnits och varit befolkad under lång tid före detta. Någon gång sker den första bosättningen och den kan ha skett på exempelvis 70-talet men också 100, 500, 1000 eller 3000 år tidigare. Om Matteus valde att koppla Jesus samman med Nasaret så gjorde han detta oavsett när Nasaret först befolkades och/eller fick sitt namn.

Till stöd för att Nasaret inte fanns, går att åberopa att Markus möjligen inte nämnde Nasaret. Men även om detta vore sant, hindrar det inte på något vis att Nasaret fanns ändå (utan att Jesus måste ha kommit därifrån). Det går också att åberopa att Nasaret inte omnämns i GT, i Talmud, av Josefus eller av någon annan icke-kristen källa före Caesarea-inskriptionen, vilken i sin tur bekräftar existensen av Nasaret någon gång efter år 70 vt och troligen/möjligen efter år 135 vt. Fast denna tystnad visar på sin höjd att Nasaret inte var någon stad av betydelse – inte att inte ett antal gårdar skulle ha kunnat vara uppförda och några få ha bedrivit jordbruk eller boskapsskötsel. Vidare kan sägas att de fynd som gjorts i olika utgrävningar inte i något fall med säkerhet går att datera till före år 70, den tid då delar av Judeens befolkning tvingades söka sig till nya platser för sin utkomst och en plats som Nasaret kan tänkas ha tillkommit. Detta är förvisso ett argument. Men ett enda säkert fynd skulle kullkasta uppfattningen att Nasaret var helt öde, såvida nu inte något av de redan gjorda trots allt daterar sig till tiden före år 70. Det finns alltid en viss tolerans i dateringar av föremål och då givetvis åt båda hållen. Slutligen kan tänkas att platsen visserligen var bebodd, men att den då inte gick under namnet Nasaret. Fast för detta har vi inga belägg, och därför har vi heller inga rimliga skäl att anta något sådant.

Arkeologiskt saknas alltså bevis för att Nasaret fanns vid ”Jesu tid”. De åberopade oljelamporna går inte att säkert datera till tiden före år 100 vt och visar dessutom endast att där fanns gravar, ej att folk bodde där. Att det ändå är så pass många fynd gjorda från 100-talet och framåt och att också fynd visar på bosättningar på platsen fram till ca år 700 fvt, men att det saknas fynd för de 800 åren däremellan, kan förvisso tyda på att platsen övergavs och på nytt befolkades först efter det judisk-romerska krigets slut år 70 vt. Men man kan också argumentera att om platsen har varit bebodd både före och efter att Jesus skall ha levat, det är rimligt att anta att den var bebodd också under tiden däremellan. Detta är måhända ett rimligt argument. Det är dock inget bevis, eftersom små bosättningar ofta upphör när förhållandena på platsen försämras, och när sedan befolkningen växer eller klimatet förbättras befolkas platsen på nytt.

Matteus nämner vid ca år 100 att Jesus kom från Nasaret. Detta måste ses som det starkaste argumentet för att Nasaret verkligen fanns. Det skulle ha varit både dumdristigt och utsiktslöst att lyckas med att binda Jesus till en icke existerande ort. Argumentet emot Nasarets existens är att vi nu talar om dess existens år 100 och att det givetvis inte utgör något bevis för att Nasaret fanns ett århundrade tidigare – även om det är precis det Matteus och Lukas säger genom att låta Jesus växa upp i Nasaret.

Vidare kan man betrakta platsen ur ett geografiskt perspektiv. Sett ur ett jordbruksperspektiv är Nasaret inte idealt. Men folk väljer ju ändå att odla också på mindre gynnsamma platser. Dessutom ligger Nasaret strategiskt till sett ur handelssynpunkt. Fastän det gamla Nasaret var byggt på en bergssida (eller kullesida) så är platsen en liten platå där vägar möts. Dels har vi de vägar som går från dalen in i Galillen, dels de vägar som går från Gennesarets sjö via en bergsrygg över till platån vid Beit HaKerem. Dessa vägar strålar samman vid Nasaret som därmed blev en plats för genomfart av mindre karavaner eller ensamma personer på åsnor.[1] Att en sådan plats under en längre tid skulle vara obebodd är kanske inte så troligt och detta är också en omständighet som tyder på att platsen borde ha varit befolkad – inget sagt om dess namn vid den tiden i så fall.

Ändå går att konstatera att det inte föreligger några absoluta bevis för att Nasaret var bebott i början av nollhundratalet. De som hävdar så, väljer helt enkelt att bortse från fakta och istället tolka de tecken som finns i en riktning som överensstämmer med deras förhoppningar. Men på motsvarande sätt kan sägas att det heller inte föreligger några bevis för att Nasaret inte skulle ha varit bebott vid denna tid. Nasaret behöver ju inte som det hävdas i evangelierna ha varit en stad, utan bara en liten obetydlig by och den kan därför ha efterlämnat så små spår att dessa ännu inte har påträffats. De som hävdar att Nasaret inte fanns, gör därmed också en övertolkning av de bevis vi för närvarande har. Dessutom är de arkeologiska fynden svårtolkade och ofta tendentiöst tolkade, fast det kan inte uteslutas att vissa av fynden verkligen bekräftar en bosättning i Nasaret på ”Jesu tid”. Stora delar av Nasaret är dessutom ännu inte utgrävd.

Läsaren har efter denna genomgång möjlighet att själv bilda sig en uppfattning om vad som är troligare, att Nasaret fanns, eller att Nasaret inte fanns. Själv lämnar jag frågan öppen och avvaktar eventuella framtida fynd, arkeologiska eller andra, som bättre kan belysa läget. Oavsett vilket, tror jag inte att evangeliernas Jesus kom därifrån.

Roger Viklund, 2011-06-05

[1] Den som bor i området kommer nu säkert säga att den där Roger Viklund har lika litet koll på palestinsk geografi som den där Markus. Ingen av dem har varit på plats och sett hur det verkligen ser ut. Och det är sant!

4 kommentarer

Nasaret. Del 3 – Finns Nasaret bevittnat?

4 juni, 2011 den 23:28 (Nasaret)

Nasaret:
Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?
Del 2 – Arkeologiska bevis
Del 3 – Finns Nasaret bevittnat?
Del 4 – Fanns Nasaret vid ”Jesu tid”?

Del 3. Finns Nasaret alls bevittnat förutom i kristna texter?

I Nya Testamentet sägs Jesus komma från Nasaret, Fast ska man vara noggrann så kopplas Jesus inte samman med Nasaret av någon brevskrivare, vare sig någon tidig eller sen. Faktum är att i inget enda av Nya Testamentets brev förekommer Nasaret. Det är först evangelierna och Apostlagärningarna som nämner Nasaret och att Jesus skulle komma därifrån. Dessutom finns skäl att fråga sig om Jesus verkligen kopplas samman med Nasaret ens i Markusevangeliet, emedan det enda uttryckliga omnämnandet av Nasaret däri uteslöts av Matteus och Lukas i samband med att de skrev av Markus och att man därför kan misstänka att deras förlagor saknade Nasaret.

I vilket fall finns Nasaret omnämnt i Matteusevangeliet och oavsett om Jesus har funnits eller ej, oavsett om han fötts och vuxit upp i Nasaret eller ej, är det rimligt anta att Nasaret fanns när Matteusevangeliet skrevs. Ty antingen beskrev evangelisterna vad de ansåg, nämligen att Nasaret var Jesu födelseort och bekräftade därmed förekomsten av orten allra senast vid sekelskiftet år 100, eller så försökte man av någon anledning dölja att Jesus var en nasaré genom att hävda att han föddes i Nasaret, och då måste det rimligtvis ha funnits en ort med det namnet för att trovärdiggöra uppgiften. Varför hävda att Jesus kom från en ort som inte fanns?

Alltså bör Nasaret ha funnits ca år 100. Men fanns orten 100 år tidigare eller 50 år tidigare?

Nasaret omnämns aldrig i Gamla Testamentet. Josuas bok som skrevs ca 600 fvt, nämner 12 städer och 6 byar i det område där Nasaret ligger utan att nämna Nasaret:

”Den tredje lotten föll på sebuloniterna, släkt för släkt. Det område de fick som sin egendom sträckte sig fram till Sarid. Deras gräns går därifrån västerut upp till Marala och sedan fram till Dabbeshet och bäcken vid Jokneam. Åt andra hållet går den från Sarid österut mot Kislot Tabors område och fortsätter till Daverat och upp till Jafia. Därifrån går den vidare österut till Gat Hefer och Et Kasin, fortsätter till Rimmon och går i en båge till Nea. Gränsen böjer sedan av i norr mot Hannaton och löper fram till dalen vid Jefta-El. Därtill Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem, tolv städer med omgivande orter. Detta är sebuloniternas egendom, släkt för släkt, dessa städer med omgivande orter.” (Jos 19:10–16)

Inte heller i Talmud förekommer Nasaret. Talmud nämner 63 städer i Galileen utan att upplysa om Nasaret.

Historikern Josefus Flavius, som var befälhavare i Galileen under kriget 66–70 vt, säger att det fanns 240 städer och byar i Galileen. Han räknar upp 45 städer utan att nämna Nasaret. Han säger också att flera små byar omgav Galileens största stad Sipporis,[1] vilken var belägen endast 5 till 6 km från den plats där vi idag anser att det gamla Nasaret låg.

Att Nasaret inte omnämns i GT, i Talmud eller av Josefus betyder givetvis inte att Nasaret inte har funnits. Däremot tyder det på att Nasaret inte var en stor och betydelsefull stad (polis) utan platsen synes ha gått obemärkt förbi i den judiska litteraturen. Talmud sammanställdes dessutom ca år 200, och vid den tiden kan vi med stor säkerhet slå fast att Nasaret fanns. Så Nasaret nämndes alltså inte i Talmud trots att orten vid den tiden fanns, varför den rimligen kan antas ha varit liten och betydelselös år 200. Om den existerade också på Jesu tid får vi utgå från att den också då var liten och betydelselös.

Om man frånser Bibeln (evangelierna och Apg) och kristna källor som bygger på den – då exempelvis Julius Africanus som på 200-talet felaktigt säger att Nasaret är en by i Judeen (och inte Galileen), belägen vid den för oss okända orten Cochaba[2] – är det äldsta omnämnandet av Nasaret från ca 300 vt. En inskription i närheten av en synagoga i Caesarea omtalar att …

”den artonde prästerliga riktningen kallad Happisses bosatte sig i Nasaret”.

I samband med utgrävningar år 1962 i Caesarea hittade man lämningar av en synagoga från ca år 300 vt och i dess närhet påträffades rester av en inskription på hebreiska från ungefär samma tid. Sammanlagt fann man tre bitar från en större marmorplatta och på en av plattorna fanns namnet Nasaret (N TZ R T). På bilden inunder syns två av plattorna (A och B).

Hebreiskan är ett semitiskt språk och läses från höger till vänster. De båda plattorna har suttit på var sin ände av plattan och kanske också på samma höjd. På stenen till vänster förekommer Nasaret på den andra raden.

Från höger till vänster står bokstäverna nun, tsadi, resh, tav, alltså NTZRT. Eftersom hebreiskan enbart skrivs med konsonanter får man fylla i vokalerna till NaTZaReT. Den hebreiska texten lyder alltså som på bilden till höger. Observera att den första bokstaven (alltså den högraste) är skadad på inskriptionen men att det ändå är tämligen säkert att det är ett nun (svarande mot vårt N). Det påträffades också ett tredje fragment och med hjälp av detta har hela inskriptionen rekonstruerats av Michael Avi-Yonah och en del av denna finns återgiven inunder.[3]

Michael Avi-Yonah, 1904-1974.

Hur har man då lyckats rekonstruera hela denna tavla med enbart dess små fragment? Jo, det beror på en passage i Första Krönikeboken. Där berättas om prästernas indelning i olika riktningar/grupper genom lottkastning.

”Den första lotten föll på Jojariv, den andra på Jedaja, den tredje på Harim, den fjärde på Seorim, den femte på Malkia, den sjätte på Mijamin, den sjunde på Hackos, den åttonde på Avia, den nionde på Jeshua, den tionde på Shekanja, den elfte på Eljashiv, den tolfte på Jakim, den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jeshevav, den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer, den sjuttonde på Hesir, den artonde på Happisses, den nittonde på Petachja, den tjugonde på Hesekiel, den tjugoförsta på Jakin, den tjugoandra på Gamul, den tjugotredje på Delaja och den tjugofjärde på Maasja. Detta var de avdelningar de skulle vara indelade i när de kom och gjorde tjänst i Herrens hus, så som de blivit ålagda av sin fader Aron, som själv hade fått denna befallning av Herren, Israels Gud.” (1 Krön 24:7–19)

Denna indelning kom att gälla också i fortsättningen och med hjälp av det övre fragmentet går det att läsa sig till vad som står på den raden och att varje rad är en uppräkning av en av dessa prästerliga ”riktningar”. I fragment B till höger inleds alla tre meningar på samma sätt. Totalt har tavlan därför rimligen innehållit en uppräkning av alla de 24 prästerliga avdelningarna. Man har rekonstruerat den för oss intressanta meningen till:

”Den artonde riktningen Happisses, Nasaret.”

Att Happisses var den 18:e riktningen framgår av Krönikeboken. Att det var just de som bosatte sig i Nasaret synes vara ett antagande utifrån att sådana uppgifter förekommer i liturgiska dikter som tillkom i Palestina på 500- och 600-talen.

På många håll framhålls detta som ett bevis för att Nasaret fanns år 70, eftersom de förlägger händelsen till direkt efter krigsslutet i kriget mellan judar och romare åren 66-70. Thor-Leif Strindberg skriver om just denna inskription:

”När Jerusalem intogs av den romerska armén år 70 (cirka 40 år efter det att Jesus enligt bibeln flyttat från Nasaret till Kafarnaum), fanns det inte längre något behov av präster i Jerusalem eftersom templet hade förstörts. De omplacerades därför till olika platser, även uppe i Galiléen. Vid utgrävningar i Caesarea Maritima har man påträffat en förteckning på arameiska över 24 avdelningar (familjer) av präster som omlokaliserats och en av dem hade förflyttats till Nasaret.” (Thor-Leif Strindberg, Bibelfrågan, Nasaret – byn där Jesus växte upp)

Men detta är antagligen en övertolkning av inskriptionen. Listan i Caesarea omtalar i vilka städer och byar de 24 prästerliga släkterna slog sig ner efter att de fördrivits från Jerusalem. Listan talar också om prästerliga släkter och det var därför knappast bara en präst utan säkert ett helt följe som slog sig ner på respektive ort.

Judarna utkämpade två större krig mot romarna, det första då mellan åren 66 och 70, det andra kriget som leddes av Simon bar Kochba mellan åren 132 och 135. Efter kriget år 70 förekom dock ingen större fördrivning av det judiska folket. Den kan i varje fall inte mäta sig med de fördrivningar som kejsar Hadrianus genomförde efter kriget år 135, då hela Jerusalem med omnejd tömdes på judar, efter att Hadrianus år 131 påbörjat byggnationer i Jerusalem och samtidigt bytt namn på staden till Aelia Capitolina.

John Dominic Crossan

När fördrivningen skedde går inte säkert att avgöra. Men inskriptionen kan, som John Dominic Crossan hävdar, minst lika troligt avse en grupp av de överlevande prästerna som efter kriget 132–135 vt – och inte som Strindberg antar, direkt efter år 70 – fördrevs från Jerusalemområdet och vid någon tid därefter har bosatt sig i Nasaret.[4] Inskriptionen bekräftar i så fall att bosättningen skedde efter 135 vt men inte hur långt efter. Det bör ha skett på 100-talet efter år 135 och kan till och med ha skett på 200-talet. Sedan kan det givetvis också ha skett efter det första kriget och också direkt efter detsamma. Om detta vet vi inte.

Ej heller framkommer om prästerna grundade Nasaret eller om platsen fanns sedan tidigare. Ett antal nya bosättningar/byar/städer uppstod i Galileen efter de båda krigen mellan judar och romare, då judar från Judeen tvingades fly till Galileen och söka nya boplatser. De prästerliga grupper som flydde Jerusalem kunde bosätta sig endast på platser där inga icke-judar bodde, och Galileen var delvis mångkulturellt. Nasaret måste i så fall ha varit en mycket liten och etniskt rensad ort för att dessa präster skulle ha slagit sig ner där.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Nasaret inte finns bevittnat med säkerhet före år 300 i utomkristna källor, och att den inskription det gäller, inte med säkerhet bevittnar Nasarets existens före år 200. I bästa fall bevittnas att Nasaret fanns på 70-talet, men det går inte att avgöra om orten grundades av prästerna vid den tiden eller redan fanns och då troligen var befolkad av enbart etniska judar. Ty det är egentligen detta som striden handlar om. Om Nasaret uppstod i tiden mellan de båda krigen 70–132 vt eller redan var en etablerad ort före kriget 66–70.

Roger Viklund, 2011-06-04

[1] Josefus Flavius, Liv 45.

[2] Eusebios, Kyrkohistoria 1:7:14.

[3] M. Avi-Yonah, A List of Priestly Courses from Caesarea, i Harry Meyer Orlinsky, Israel exploration journal reader s. 756–759 (s. 137–140).

[4] John Dominic Crossan, The Historical Jesus: The Life of a Mediterranean Jewish Peasant, s. 15.

Kommentera

Nasaret. Del 2 – Arkeologiska bevis

3 juni, 2011 den 20:34 (Nasaret, René Salm)

Nasaret:
Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?
Del 2 – Arkeologiska bevis
Del 3 – Finns Nasaret bevittnat?
Del 4 – Fanns Nasaret vid ”Jesu tid”?

Del 2. Finns det arkeologiska bevis för att Nasaret var bebott på ”Jesu tid”?

René Salm

Ett studium av de arkeologiska lämningarna efter bosättningar i Nasaret är den klart svåraste delen att få ordning på, när det gäller frågan om Nasarets vara eller icke vara. Materialet är helt enkelt otydligt. Jag har beställt René Salms bok The Myth of Nazareth: The Invented Town of Jesus, och har för avsikt att återkomma med mer information angående arkeologin framöver. Salm är inte utbildad arkeolog och han kan väl i det avseendet liknas vid mig, genom att ändå ta sig an problemen. Salms studie är i vilket fall den mig veterligt enda fullständiga sammanställningen av allt arkeologiskt material rörande utgrävningar i Nasaret. Jag låter Salm själv sammanfatta läget:

About twenty primary reports form the backbone of this study. These reports are “primary” because firstly, they include published information on specific finds and loci (itemizations, etc.) and secondly, they were authorized by the excavators themselves or, if not by them, then by experts in subspecialties (e.g. oil lamps) who have received specific finds from Nazareth. Specificity is essential, for the Nazareth literature is laden with unsubstantiated conclusions, over-generalizations, and not a little vagueness. Typically, the primary reports represent the first time new evidence appeared in print. Many were written by priests under the auspices of the Custodia di Terra Santa, for the Franciscan Order owns the area of the venerated sites in Nazareth, the only area in the basin to have been excavated.

It is important to note at the outset that the Christian excavators at Nazareth have not all been experts in assessing the nature of the finds they themselves report. This was especially the case with the earlier excavators, who were digging before archaeology became a modern science. The principal archaeologists at Nazareth have been three: Brother Vlaminck in the late nineteenth century, Father Viaud, and Father Bagatti. The first two did not receive any scientific training. Père Viaud was by his own admission an “improvised archaeologist… with no serious acquaintance of archaeology.” His book Nazareth et Ses Deux Eglises (1910) was the primary source for the archaeology of the site until the 1960s. It was then superceded [sic!] by Father Bellarmino Bagatti’s two-volume work, Excavations in Nazareth. The principal archaeologist at Nazareth, Bagatti (1905–1990) fits Ben-Tor’s description of the seminary-trained archaeologist. He received his training at the Pontifical Institute of Christian Archaeology in Rome, where in 1934 he was awarded the degree of Doctor of Christian Archaeology. Beginning in 1935 he held a chair at the Studium Biblicum Franciscanum in Jerusalem teaching Christian Archaeology.

The books of Viaud and Bagatti have traditionally been the main sources for information on Nazareth. Through the years, Bagatti also authored a number of dictionary articles and smaller studies on Nazareth. There is, however, a major flaw in all this Catholic literature: it is unabashedly apologetic. Its interpretations and conclusions have been largely shaped by the exigencies of doctrine and scripture, not by science. (Rene Salm, The Myth of Nazareth: The Invented Town of Jesus, s. xiii–xiv)

Nasaret är, liksom många platser i Israel, utgrävd i flera omgångar med början i slutet av 1800-talet. Men ser man till hela området återstår mycket att gräva ut, vilket Salm också klargör genom att påpeka att det endast är i franciskanernas område som utgrävningar har gjorts. Och med arkeologi är det nu så beskaffat att även om man inget funnit betyder det inte att man ändå inte framöver kan påträffa något som ännu inte har upptäckts. Om man gräver med enbart det för ögonen att kunna hitta ett enda hus, så är det fullt möjligt att det huset har existerat utan att det efterlämnat några spår. Det är en helt annan sak att avgöra om det har funnits en större stad på platsen. Om man då gräver mycket och finner litet, så finns skäl att misstänka att det aldrig funnits någon större stad. Detta kan appliceras på kung Davids Jerusalem, som trots massiva utgrävningar efterlämnat ytterst få spår. Detta tyder således på att Jerusalem nog var en liten stad när David ska ha styrt över staden.

Men hur stort var då Nasaret, och var platsen överhuvudtaget bebodd på Jesu tid? Läget är ungefär som följer.

Vad som hittills har framkommit är att platsen var bebodd under stenåldern och 13 skelett har påträffats tillsammans med många föremål. Keramik och annat har påträffats i tre gravar som daterats till den mellersta bronsåldern (2000–1200 fvt). Fynden från järnåldern (ca 1200–ca 600 fvt) är få; några fragment av vaser, kannor och krukor. Vissa tecken tyder på att man har brukat jorden där. Men från assyrisk tid (ca 700 fvt) och hela vägen genom babylonisk, persisk, hellenistisk och även tidigt romersk tid (fram till ca år 100 vt) finns inga säkra lämningar efter bosättningar. Det hävdas naturligtvis ofta att så är fallet, men jag har inte kunnat spåra något enda säkert daterbart fynd.

Om man tänker sig att Nasaret på Jesu tid var en stad, eller i vart fall en by av sådant omfång att där fanns en synagoga, måste Nasaret rimligen ha varit bebott tidigare för att hinna utvecklas. Så, därför vore det av stor betydelse ifall de fynd som har påträffats och sägs stamma från hellenistisk tid (före romarnas maktövertagande år 63 fvt) också visar sig vara från hellenistisk tid. Till stöd för att Nasaret verkligen var bebott på ”Jesu tid” brukar åberopas ett antal lämningar av 6–10 oljelampor, vilka ömsom förläggs till hellenistisk tid (200-talet), ömsom till åren kring vår tidräknings början, då Jesus ska ha levat. Dessa lampor brukar åberopas som bevis för att platsen där staden Nasaret nu ligger var bebodd också vid den tid då Jesus tros ha levat. Exempelvis skriver Thor-Leif Strindberg följande:

”Sju av dessa lampor härrör från den tidiga romerska eran (en av dem kan med bestämdhet dateras till slutet av det första århundradet f Kr), en lampa kan dateras till cirka 50 f Kr-50 e Kr medan en är från den hasmoneiska eran (cirka 100 f Kr).” (Thor-Leif Strindberg, Bibelfrågan, Nasaret – byn där Jesus växte upp)

Två saker komplicerar detta resonemang. Även om Strindberg skriver att en lampa med bestämdhet kan dateras till slutet av nollhundratalet fvt, är sanningen den att dateringen är så pass osäker att alla dessa oljelampor utan problem skulle kunna vara från 100-talet vt och troligen också är det. Fyra av lamporna kommer från en grotta i närheten av Bebådelsekyrkan, två hittades under grottorna i kyrkan och fyra påträffade på andra platser i närheten.[1]

De sex oljelampor som förekommer på den bifogade bilden hittades alla år 1930 i en grav i Nasaret, bara drygt 300 meter från Bebådelsekyrkan. Det är bland annat dessa fynd som används som bevis för att Nasaret var bebott under hellenistisk tid, alltså före romarnas maktövertagande år 63 fvt. Nasaret måste givetvis ha varit bebott redan då för att en större bosättning med synagoga skall ha hunnit växa upp när Jesus sägs ha levat där.

Men detta är en ”feldatering” som har sin grund i rapporten “A Rock-cut Tomb at Nazareth” från 1931 av Ernest Tatham Richmond, som skriver däri:

“Tomb No. 10. Two glass vessels (Pl XXXIII.5, third and fourth from left), six Hellenistic lamps (Pl. XXXIV.2), and iron, glass, and pottery fragments. E.T.R.”

Ingen av dessa lampor är dock från hellenistisk tid. De två övre lamporna har av israeliska experter daterats till någon gång i tiden från senare delen av nollhundratalet till 200-talet. De nedre yttre lamporna är av en modell som förekom i Galileen från ca 25 vt fram till ca 150 vt. Och de två nedre i mitten är från sen romersk tid och alldeles för sena för att ha någon relevans om man vill påvisa en bosättning i Nasaret vid ”Jesu tid”.[2]

Efter Richmonds slarviga datering av oljelampor härrörande från den mellersta romartiden och framåt till hellenistisk tid, kom fler att upprepa Richmonds påståenden om lampor från hellenistisk tid och Fr. Clemens Kopp tolkar Richards så att de daterar sig till åtminstone 200 fvt – det vill säga, han väljer den tidiga hellenistiska perioden.

Bellarmino Bagatti

Också Fader Bellarmino Bagatti som grävde ut Nasaret mellan åren 1955 och 1960, sade sig ha funnit tecken på att platsen efter lång tid utan fast bosättning på nytt befolkades under 100-talet fvt (hellenistisk tid). Han fann tecken som tydde på att folk bott på platsen under perioden ca 150-50 fvt. Till stöd för detta åberopar också han Richmond, men han har tydligen insett att lamporna är från senare tid och förlägger dem korrekt till 100 eller 200-talet. Ändå vill han få fynden till att vara förkristna. Han skriver följande angående fynden i graven:

“It had lamps, which are round and have a concavity; they were in use in 2nd-3rd cent.; a glass pendant with a lion and according to Richmond other ‘Herodian’ objects. “

Trots att lamporna nu förlagts till 100–200-talet, lägger han till att Richmond utöver dessa lampor också gjorde andra fynd (vilket han mycket riktigt gjorde) och att dessa var från herodiansk tid (upphörde med Herodes den stores död år 4 fvt). I stället för hellenisk tid, som Richmond felaktigt uppgav, har Bagatti ändrat till herodiansk, ett ord som Richmond inte använde, men som likaväl som hellenistisk försäkrar bosättning på Jesu tid. [3]

Observera alltså att det inte finns några bevis för att någon enda lampa är äldre än från mitten av 100-talet och att det troliga är att de alla stammar från 100- och 200-talen även om det är möjligt att några lampor kan härröra från nollhundratalet.

Men det finns all anledning anta att Nasaret fanns ca år 100, inte minst eftersom författaren av Matteusevangeliet hävdar att Jesus kom därifrån och det verkar dumt att påstå att någon kommer från en ort som inte finns. Att därför dessa oljelampor kan ha tillkommit såväl under nollhundratalet som under 100- och 200-talen, utgör därför fortfarande inget bevis för att Nasaret fanns exempelvis före det judisk-romerska krigets slut år 70 och de nya bosättningar som blev en följd av fördrivningen.

Och även om dessa lampor verkligen stammar från ”Jesu tid”, säger det inget om huruvida platsen var bebodd eller ej. Att man hittar grav- eller offerlyktor visar inte nödvändigtvis att det var en bosättning på platsen. Det rör sig nämligen om lyktor som brukar påträffas i gravar från denna tid. Och då lamporna troligen härrör från gravar är det inget som säger att dessa gravar måste vara gravar för invånare i Nasaret. Gravarna kan lika gärna vara gravar för invånarna i Jafa, vid den tiden Galileens största by,[4] belägen endast drygt en km från Nasaret. Enligt dåtida judisk sed ansågs det olämpligt att begrava sina döda där man bodde. I Gamla testamentet står:

”Befall israeliterna att föra bort från lägret var och en som är spetälsk, har en flytning eller har blivit oren genom en död kropp. Alla sådana, man eller kvinna, skall ni föra bort; ut ur lägret skall ni föra dem. De får inte orena lägret, där jag bor mitt ibland israeliterna.” (4 Mos 5:2-3)

Och i Talmud[5] sägs att man måste begrava de döda på ett avstånd av minst 50 ell från staden eller boplatsen. En ell är ca 0,5 meter, varför avståndet blir minst 25 meter. Och enligt Josefus dräpte romarna i kriget 15 000 män från Jafa, vilka rimligtvis måste ha begravts någonstans. Det har i Nasaret dock inte påträffats några kvarlevor av människor som daterats till denna tid.

Trots att materialet visar på att fynden är från den mellersta och sena Romartiden vill man förflytta fynden till den tidiga Romartiden och till och med hellenistisk tid. René Salm sammanfattar läget:

The German scholar Hans Peter Kuhnen has shown that the kokh tomb (of which over twenty exist at Nazareth) first appeared in the Galilee only after c. 50 CE. This critical and much-overlooked fact is carefully noted in my book. It means that all the material found in kokh tombs, including Tombs 70–72 at Nazareth, as well as the Feig tombs (outside the Nazareth basin) dates after the middle of the first century CE. Whenever we encounter Nazareth evidence, we must immediately ask: Was this material found in a kokh tomb? If it was, then all that evidence must have been placed in situ after the time of Christ (perhaps long after). It cannot be used as pre-Jesus evidence. This simple maneuver alone removes 90% of the evidence alleged for the putative town of Nazareth at the turn of the era!

When we realize these two facts—(1) that the earliest bow-spouted oil lamps (“Herodian”) at Nazareth postdate c. 25 CE (they may be as late as c. 150 CE); and (2) that the kokh (“Herodian”) tombs postdate c. 50 CE (they were also used for many subsequent centuries)— then the case for Nazareth at the time of Jesus dissolves before our very eyes. Nazareth certainly came into being after the middle of the first century CE.

Även om så hela tiden sägs på webbplatser, finns inga säkra spår efter bosättningar på platsen förrän en bit in på 100-talet. Fader Bellarmino Bagatti fann också ett antal grottor och därmed påstods att Jesus och hans familj bott i dylika grottor. Trots att Bagatti ansträngningar inte gav ett enda säkert bevis för att platsen var befolkad vid Jesu tid, blev omdömet att Nasaret på nollhundratalet vt var ”en liten jordbruksby bebodd av några få dussin familjer”.

Stephen Pfann

Den viktigaste rapporten efter Bagattis utkom 2007: ”Surveys and Excavations at the Nazareth Village Farm (1997–2002): Final Report,” av Stephen Pfann, Ross Voss, och Yehudah Rapuano. Den bygger på den utgrävning som Stephen Pfann genomförde 1996–97 och där det talas om byafarmen från Nasaret. På basis av denna ”farm” lyckas man konstruera den lilla byn Nasaret på Jesu tid. Det mesta i rapporten är emellertid odaterbart. Det som är avgörande är krukskärvorna, vilka skulle kunna möjliggöra en datering.

I Appendix 2: Pottery går Yehudah Rapuano igenom det material som ligger till grund för dateringen. Han skriver:

“The earliest occupation seems to have occurred in the late Hellenistic period of the first and second centuries BC. Examples dating to this period were primarily the jar and jug sherds discovered in Area B-1. A single jug base of this period was also found in Area A-2 (Fig. 38:5). The horizontal handle of the krater (Fig. 38:6) may derive from this period as well. A small amount of material dated to the Early Roman period of the first century BC to first century AD was found in Areas A-1, A-2, and C-1. The best represented pottery at the site was dated from the Late Roman to the early Byzantine period of the third to fourth or fifth centuries AD. The only area in which pottery from this period was not found was Area B-1.” (Surveys and Excavations at the Nazareth Village Farm (1997–2002): Final Report, s. 69)

Också Rapuano förlägger alltså de äldsta lämningarna till hellenistisk tid. Det är krukor, krukskärvor och kannor. Därutöver sägs också finnas fynd från den tidiga romerska perioden (ca 63 fvt–ca 70 vt). Därmed synes det vara klart att Nasaret var bebott på Jesu tid.

René Salm motsätter sig emellertid dessa resultat. Han skriver att av alla fynd är det elva som Rapuano själv vill förlägga till före år 70. Men skärvorna är små, svårdaterade och i alla elva fall …

”no typological parallels are available”. Put bluntly, the NVF evidence for Nazareth in the time of Jesus rests on no more than Y. Rapuano’s opinion. He can point to no parallels in the published literature for his venturesome pre-70 CE claims.” (René Salm Scandal 5 The Nazareth Village Farm)

Salm påpekar att Rapuano själv framhåller det osäkra i tolkningen i åtta av de elva fallen. Salm skriver också följande:

“Curiously, there were two (competing?) surveys of the NVF area conducted in the past, both in 1997. One was officially sponsored by the Israel Antiquities Authority (IAA). [See ‘Nazerat (Nazareth) Area, Survey’ in Hadashot Arkheologiyot 1999; English p. 90, Hebrew p. 113]. This IAA survey concluded that “Sherds, mostly dating to the Late Roman period (2nd–4th centuries CE), were scattered on the surface.” This quite believable verdict is consistent with my researches on Nazareth, which show that the town came into existence between the two Jewish revolts (c.70–c. 130 CE). Note: the IAA report was authored by Mordechai Haiman, a respected Ph.D in archaeology. It makes no mention at all of evidence from the time of Christ. Incidentally, the Haiman survey was apparently carried out at the same time as the initial excavations by UHL/CSEC (April, 1997). Presumably, Haiman had access to precisely the same empirical information.”

Så samtidigt med Pfann gjorde arkeologen Mordechai Haiman en parallell undersökning av samma område och i den officiella rapporten publicerad av Israel Antiquities Authority (IAA) talas om att fynden mestadels stammar från den sena romerska perioden och nämner inget om tidig romersk eller hellenistisk tid. Salm skriver vidare:

“Perhaps the backers of the Nazareth Village Farm were unsatisfied with the IAA report, for a different survey report has appeared on the internet (unsigned and copyrighted by the University of the Holy Land, whose President is Stephen Pfann)” (René Salm Scandal 5 The Nazareth Village Farm)

Och i denna icke officiella rapport “Summary of Excavations of the Nazareth Village” av Stephen Pfann, ordförande i ”Det Heliga landets universitet”, sägs krukskärvorna härröra från både hellenistisk tid och tidig romersk.

“Potsherds were found on the surface of the terraces dating from various periods beginning with the early to late Roman period”

“Pottery was found from the 1st to the 3rd cent. as well as the 11th to the 12 cent. AD.”

En affärsinnehavare vid namn Elias Shama upptäckte på 90-talet tunnlar under sin affär; vad som senare visade sig i sitt äldsta lager vara ett romerskt badhus. Inte heller badhuset är från tidig romersk tid utan från den mellersta epoken av romersk ockupation.

Likaså brukar en grekisk inskription på en stentavla åberopas som bevis för att Nasaret fanns på Jesu tid. Tavlan som tros ha skrivits ca år 50 skickades från Nasaret till Paris år 1878 och innehåller ett dekret av kejsar Claudius om dödsstraff som påföljd för den som skändar gravar. Men tavlan kommer inte från en känd utgrävning och därför talar inte mycket för att den ursprungligen kom från Nasaret. Lokala antikvitetshandlare kan ha införskaffat tavlan från vilket område som helst.

Så har vi då slutligen det fynd som man numera i första hand åberopar, nämligen fyndet av ett hus från ”Jesu tid”, vilket släpptes som en medienyhet den 21 december 2009, lagom inför julfirandet. Via tidningsartiklar kan vi läsa att Yardenna Alexandre med hjälp av keramikrester skattade husets till att komma från ”Jesu tid”. Problemet är att Alexandre ännu i maj 2011 inte har kommit med någon rapport om den utgrävning hon ledde från 11/11–7/12 2009. Israel Antiquities Authority (IAA) har i sin korta rapport från denna utgrävning inte med några uppgifter om lämningar från ”Jesu tid” eller ens om lämningar från nollhundratalet. I stället nämner man lämningar från ”romersk tid” och att en grotta kan ha använts under det andra judiska kriget 132–135. Nu har man i stället uppfört “The Mary of Nazareth International Center” ovanpå utgrävningen.[6] Så här återstår bara att vänta och se, måhända förgäves. Fram till dess att där finns en vetenskaplig rapport som dokumenterar dessa fynd (utöver IAA-rapporten) och där uppgifterna går att pröva och bedöma, kvarstår att vi saknar bevis utöver arkeologens egna påståenden (om hon nu alls gjort sådana) att huset skulle vara från Jesu tid.

Yardenna Alexandre

På 400-talet uppfördes den bysantinska kyrkan i Nasaret. Utgrävningar på den plats där den stod, och där i dag Bebådelsekyrkan med Sankt Josefs kyrka står, har uppdagat lämningar som tyder på en ännu äldre kyrkobyggnad. Man har påträffat en primitiv dopfunt, ett golv av mosaik (som med hjälp av ett mynt daterats till 300-talet) och även sju trappsteg ner till en grotta. Dessutom har man funnit litet keramik, glas och dylikt, och de äldsta fragmenten härrör från 100-talet.

Att platsen fortfarande på 300-talet var sparsamt bebodd kan man gissa sig till av att kejsarinnan Helena vid 80 års ålder i början av nämnda århundrade besökte Nasaret på jakt efter Jesu födelseplats. Men det enda hon fann var en källa.[7] Denna kom att kallas ”Marias källa”. Och år 383 besökte en annan kunglighet, spanjorskan Egeria, Nasaret. Hon förevisades en grotta i vilken ett altare hade placerats, och denna grotta sades ha varit jungfru Marias hem.[8] Men att Jesu familj skulle ha bott i en grotta faller på sin egen orimlighet, eftersom grottorna i området på grund av fukten är obeboeliga annat än under sommaren och hösten. Det är sannolikt denna grotta som man har påträffat vid utgrävningen, en grotta som på 300-talet blev en pilgrimsattraktion över vilken man tydligen uppförde någon sorts kyrkobyggnad för att sedan på 500-talet bygga den bysantinska kyrkan.

Intressant att notera är att det inom bara tio meters avstånd från det som sägs vara Marias grotta och där hon, Josef och Jesus skall ha levt, har påträffats minst tre gravar som är från romersk tid.[9] Enligt judisk sed begravde man inte de döda där man bodde.

De arkeologiska undersökningarna säger alltså att platsen var bebodd fram till ca 700 före vår tidräkning och att bosättningar på nytt förekom på 100-talet vår tidräkning. De fynd som åberopas för bosättningar tidigare är i bästa fall tvetydiga, i andra tendentiösa övertolkningar. Fynd som är fragmentariska och osäkra förläggs till Jesu tid, krukor och skärvor som kan komma från såväl den tidiga som den mellersta och sena romerska tiden, förläggs till tidig romersk tid.

Som ni förstår har jag dragit mig för att skriva om detta, då tolkningarna går så starkt isär och den ena säger en sak och den andra en annan sak, trots att de avhandlar samma material. Kanske bodde det trots allt folk i Nasaret i den period av ca 800 åren varifrån inga säkra lämningar på mänskliga bosättningar påträffats. Vi har dock inga bevis för att så var fallet; inga stora officiella byggnader, ingen synagoga, inte ens lämningar efter några bostäder. Där har heller inte påträffats några stenlagda gator, ingen mosaik och inga inskriptioner. Ej heller finns några bevis för att platsen kallades för Nasaret före år 100 vt. För att visa hur man misshandlar de arkeologiska faktauppgifterna citerar jag på nytt Strindberg, som skriver:

”Med utgångspunkt från alla dessa fynd har arkeologerna kunnat dra slutsatsen att Nazareth vid vår tideräknings början var en mycket liten ort, ungefär 30 hektar stor (cirka 5-600 meter i diameter), med ett invånarantal på högst 500 personer, kanske inte mer än 50 familjer. Men det var tillräckligt många för att man skulle ha en synagoga – en speciell samlingslokal som användes för gudstjänster med föreläsningar och undervisning på sabbaten, som skola och ”kommunalhus” där styrelsen i samhället avgjorde lokala frågor.” (Thor-Leif Strindberg, Bibelfrågan, Nasaret – byn där Jesus växte upp)

En om inte total avsaknad av arkeologiska fynd från den tid Jesus tros ha varit aktiv, så i varje fall endast osäkra fynd, leder alltså till slutsatsen att Nasaret var ”en mycket liten ort … med ett invånarantal på högst 500 personer”. Denna slutsats drar man trots att de arkeologiska fynden, om de alls visar någonting, visar att det inte fanns någon fast bosättning på platsen vid den tiden. Likaså påstår Strindberg att dessa 500 var ”tillräckligt många för att man skulle ha en synagoga”. Återigen är detta spekulationer som inte bygger på fakta. Vi har i hela Galileen inte stött på några lämningar efter någon enda synagoga från tiden före år 70 vt (även detta omstritt). Därmed inte sagt att det inte kan ha funnits synagogor, speciellt om sådana inretts i någons hem och där endast ett litet antal personer fått plats. Men tydligen fanns knappt ens någon fariseism i Galileen förrän ett antal fariseer efter kriget år 70 tog sin tillflykt till Galileen.

Roger Viklund, 2011-06-03

[1] Kenneth Humphreys, Nazareth – The Town that Theology Built.

[2] Rene Salm, Scandal 3, Alleged “Hellenistic” evidence

[3] Rene Salm, Scandal 3, Alleged “Hellenistic” evidence

[4] Josefus Flavius, Liv, 45, Om det judiska kriget 3:289–306.

[5] B. B. ii. 9.

[6] René Salm, Scandal 6 No “house from the time of Jesus” has been found at Nazareth.

[7] Eusebios från Caesarea, Vita Constantini (Konstantins liv) 3:43.

[8] Kenneth Humphreys, Nazareth – The Town that Theology Built.

[9] Rene Salm, Scandal 1, The (unacknowledged) tombs under the Church of the Annunciation.

Kommentera

Nasaret. Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?

1 juni, 2011 den 23:48 (evangelieskildringar, Nasaret)

Nasaret:
Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?
Del 2 – Arkeologiska bevis
Del 3 – Finns Nasaret bevittnat?
Del 4 – Fanns Nasaret vid ”Jesu tid”?

Frågan om Nasaret var bebott på ”Jesu tid”, är en fråga som brukar engagera. Även på Newsmill har frågan väckts, och i inlägget, Ytterligare några fakta som talar emot Jesus historicitet, skriver Mikael Nilsson följande:

”Det kan också vara värt att tillägga att arkeologer fortfarande inte lyckats finna några lämningar efter staden Nasaret och därmed är det inte klarlagt om Jesus hemstad någonsin funnits.”

Detta följdes av en kommentar från Mike Mikaelsson som skriver: ”I 2009 har man hittat ett hus i Nazaret som dateras från Jesu tid”.

Den på senare år uppblossande striden om Nasarets vara eller icke vara, har skapat ett ”skyttegravskrig”, som förenklat kan beskrivas så att på den ena sidan av barrikaden står de kristna, för vilka det är av stor vikt att Nasaret verkligen fanns när Jesus levde, ty annars blir det svårt att upprätthålla tron på Bibeln som sanningsvittne och även på Jesusgestaltens äkthet. På den andra sidan barrikaden står kristendomskritikerna, för vilka det vore en triumf att kunna visa att Nasaret inte fanns och att Jesus därmed inte gärna kan ha kommit därifrån.

Jag har under åren arbetat till och från med att kartlägga ”Nasaret-problemet”, men aldrig lyckats komma riktigt i mål med projektet. Det är helt enkelt ett svåröverskådligt problem, där den arkeologiska delen är den riktigt besvärliga. Orsakerna är flera, men främst handlar det om att fynden är så få, tolkningarna så tendentiösa och tillgången på gediget och tydligt material i form av rapporter, är dålig. Lägg till detta att fynden i det ”Heliga landet” som regel slås upp i sensationsrubriker för varje liten skärva som hittas, och man förstår att det blir svårt att skilja fakta från dikt. Både kristna och judar har mycket att vinna på fynd som stöder den egna religionens anspråk eller politiska ambitioner i staten Israel.

Jag avser därför att i denna opretentiösa artikelserie nysta något i fallet Nasaret. Jag kommer också att delvis gå i polemik med Thor-Leif Strindberg på Internetsajten Bibelfrågan och hans inlägg Nasaret – byn där Jesus växte upp. Orsaken till detta är att jag redan har skrivit merparten av det material jag nu publicerar och då i flera avseenden bemött de påståenden som Thor-Leif Strindberg gör. Jag slipper med andra ord att skriva lika mycket nytt som annars hade blivit fallet.

Min avsikt är dock i första hand inte att ställa mig på kristendomskritikernas sida, utan att reda ut alla begrepp och lyfta fram de fakta som föreligger. Jag vill alltså skilja ut fakta från spekulationer och därefter låta läsaren dra sina egna slutsatser. Jag är för egen del öppen för båda alternativen. Om framtida fynd visar att Nasaret verkligen fanns vid Jesu tid, kommer jag inte att bli förvånad. Och om framtida utgrävningar visar att Nasaret inte var bebott vid Jesu tid, kommer jag heller inte att bli förvånad.

Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?

Den första frågan man måste ställa sig är om Bibeln verkligen säger att Jesus kom från Nasaret? Av Nya testamentets 27 böcker är det endast i de fyra evangelierna och i Apostlagärningarna som Jesus kopplas samman med Nasaret. Exempelvis visar Paulus inga tecken på att ha hört talas om någon Jesus från Nasaret.

Nasaret ligger i södra Galileen. Galileen är till ytan ett mycket litet område norr om Judeen, bara ca sex mil från norr till söder och omkring tre och en halv mil från öster till väster.

Både Matteus och Lukas kallar Nasaret polis (πόλις), ett grekiskt ord som i första hand betyder stad. Därutöver kan det betyda land, stat och samhälle/samfund. Eftersom de arkeologiska beläggen för Nasarets existens vid tiden för tidräknings början är så sparsamma har man föreslagit att Nasaret blott var en liten by och då också att polis kunde avse blott några små hyddor. Det är emellertid osannolikt att det var detta evangelisterna avsåg. Lukas klargör ju att Jesus predikade i synagogan och har man en synagoga kan samhället inte gärna bestå av endast några få hus. Dessutom har grekiskan andra ord som betecknar by, då exempelvis kômê (κώμη); ett ord som förekommer på andra ställen i NT.

I stället finns andra uppgifter hos evangelisterna som tyder på att evangelieförfattarna inte har känt till speciellt mycket om Nasaret. I Nasaret sägs Jesus ha predikat i synagogan (Luk 4:16) och han upprörde folk så till den milda grad att …

”… de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom.” (Luk 4:29)

Det gamla Nasaret låg dock inte på ett berg utan i slutet av en dalgång i sluttningen upp mot en kulle eller ett lägre berg. Platsen är omgiven av tre kullar och för att komma till denna dal finns ett pass i sydvästlig riktning där Jafa ligger endast ca 2,5 km bort. Där finns inga branter i närheten som man kan störta ner folk från. Den klippa, som man i dag uppvisar för turisterna, ligger flera kilometer från den gamla bosättningen. Visst är det möjligt att man bara kunde störta någon utför en sluttning, liksom att man kan ha byggt en anordning särskilt för kasta ner folk från så att de slår ihjäl sig, men speciellt sannolikt verkar det inte.

Platsen är olämplig för åkerbruk men ligger strategiskt till och var därför en lämplig handelsplats. Detta i sig kan tyda på att Nasaret verkligen var bebott på Jesu tid. Jag skulle hävda att det är en av de starkaste invändningarna emot att Nasaret verkligen var obebott. En plats som ligger strategiskt till brukar också vara bebodd.

Alla Nya testamentets böcker är skrivna på grekiska och vi ska först undersöka det grekiska ordet, eller rättare sagt de grekiska orden, då där förekommer två (eller tre) ord.

I de fyra evangelierna och i Apostlagärningarna förekommer ordet Nasaret tolv gånger. På grekiska är det Nazaret, Nazara och Nazareth.[1] Samtidigt används termen nasaré nitton gånger, då på grekiska i form av nazarene[2] och nazorean.[3] Detta märker vi inte när vi läser exempelvis Bibel 2000, då nasaré de allra flesta gånger översätts till ”från Nasaret”. De två orden låter lika på grekiska, men vi måste förutsätta att de grekiska orden bygger på hebreiska eller arameiska förlagor. Och exempelvis Nazaret och nazarenos borde bygga på två olika hebreiska eller arameiska ord.

Den enda bevarade gamla inskription (från ca 300 vt) som nämner Nasaret, ger namnet Natzaret på hebreiska. Det betyder att en person från Nasaret på grekiska skulle betecknas antingen nazarethenos eller nazarethaios, fast helst natzarethenos eller natzarethaios då på hebreiska det riktiga ortnamnet verkar ha varit Natzrat (där tz svarar mot hebreiskans bokstav tzade), vilket på grekiska bör bli Natzaret – således Νατζαρὲτ hellre än Ναζαρὲτ

Däremot är inte nazarenos eller nazoraios korrekta benämningar på en person från Natzaret då både det första och det sista t:et saknas. Jesus från Nasaret är alltså inte detsamma som Jesus nasarén, eller nasarenen Jesus. Att man ändå översätter på det sättet är mer grundat i övertygelsen om att det är detta som avses än på vad som grundtexten säger.

I enlighet med majoriteten forskare förutsätter jag att de tre synoptiska evangelierna skrevs i ordningen Markus, Matteus och Lukas, samt att både Matteus och Lukas har haft Markusevangeliet som förlaga och kopierat därur. Jag utgår också ifrån att evangelierna skrevs kring sekelskiftet år 100, kanske 20 år senare än vad som oftast antas vara fallet, och att vi heller inte vet vilka som skrev dessa evangelier. För enkelhetens skull kallar jag dem ändå för Markus, Matteus och Lukas. Enligt det äldsta evangeliet, alltså Markusevangeliet skrivet kanske i början av 90-talet, förekommer Nasaret alldeles i inledningen:

”Καὶ ἐγένετο ἐν ἐκείναις ταῖς ἡμέραις ἦλθεν Ἰησοῦς ἀπὸ Ναζαρὲτ τῆς Γαλιλαίας καὶ ἐβαπτίσθη ὑπὸ Ἰωάννου εἰς τὸν Ἰορδάνην”

”Och det hände sig att vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes”. (Mark 1:9)

I de övriga fyra fallen hos Markus, då 1:24, 10:47, 14:67 och 16:6, sägs Jesus vara en nasaré (ναζαρηνέ, ναζαρηνός, ναζαρηνοῦ, ναζαρηνὸν). Matteus, som kopierade Markus, har i sitt parallellavsnitt till Markus 1:9:

”Τότε παραγίνεται ὁ Ἰησοῦς ἀπὸ τῆς Γαλιλαίας ἐπὶ τὸν Ἰορδάνην πρὸς τὸν Ἰωάννην, τοῦ βαπτισθῆναι ὑπ᾽ αὐτοῦ”

”Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom.” (Matt 3:13)

Matteus säger alltså liksom Markus att Jesus kom från Galileen, men Matteus nämner inte Nasaret. Vid de övriga fyra tillfällen när Markus skriver ”Jesus nasarén” har Matteus i parallellavsnitten sparat uttrycket en gång (egentligen ändrar han från nazarenos till nazoraios). I övrigt ändrar han nasarén till ”Guds son”, eller helt sonika plockar bort det. Han lägger sedan vid tre tillfällen till att Jesus kom från Nasaret (Matt 2:23, 4:13, 21:11) och förklarar att Josef bosatte …

”… εἰς πόλιν λεγομένην Ναζαρὲτ, ὅπως πληρωθῇ τὸ ῥηθὲν διὰ τῶν προφητῶν, Ὅτι Ναζωραῖος κληθήσεται

”… sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han [Jesus] skall kallas nasaré.” (Matt 2:23)

Men det grekiska ordet nazôraios som här översätts till nasaré har som vi har sett inte en uppenbar betydelse av ”person från Nasaret”. Detta verkar vara ett försök från Matteus’ sida att förvandla Markus’ nasaréiske Jesus till en Jesus bosatt i Nasaret.

Lukas har inte med någonting av Markus’ fras om ”Jesus från Nasaret”, men han har sparat ”Jesus nasarenen” på två ställen (Luk 4:34, 18:37, i det sistnämnda fallet egentligen ändrat från nazarenos till nazoraios), medan han lagt till nasarén vid ytterligare ett tillfälle (24:19) och Nasaret vid fem tillfällen (Luk 1:26, 2:4, 2:39, 2:51, 4:6).

Den rimligaste lösningen av denna härva vore att det första och enda omnämnandet av Nasaret hos Markus är ett senare tillägg. Inom den exegetiska forskningen är man tämligen överens om att den förlaga av Markusevangeliet som Matteus och Lukas hade tillgång till delvis såg annorlunda ut när det gällde smärre detaljer. Jag hävdar alltså att det är troligt att i den text av Markusevangeliet som Matteus och Lukas hade i sin hand, stod inte att Jesus kom från Nasaret. Ty varför skulle Matteus annars ha uteslutit Nasaret från sitt evangelium om ordet funnits med i den handskrift av Markus som han kopierade; allra helst som han så hårt trycker på att Jesus kom från Nasaret? Och varför skulle Lukas ha plockat bort hela meningen? Markus säger dessutom att Jesus kom från Kafarnaum:

”Καὶ πάλιν εἰσῆλθεν εἰς Καπερναοὺμ δι᾽ ἡμερῶν Καὶ ἠκούσθη ὅτι εἰς οἶκον ἐστίν”.

”Och [några] dagar senare kom han till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma [bokstavligt: i huset, eller hos familjen]” (Mark 2:1).

Här har Matteus ändrat Markus’ Kafarnaum till ”staden där han bodde [ἰδίαν πόλιν]” (Matt 9:1). Det finns därför skäl att anta att det i det äldsta evangeliet aldrig sägs att Jesus kom från Nasaret utan endast att han var en nasaré.

Detta faktum försökte i så fall Matteus och Lukas – eller möjligen senare redaktörer – dölja. Matteus gör det genom att påstå att Jesus föddes i Nasaret för att profetiorna om att Jesus skulle kallas nasaré skulle uppfyllas. Men någon sådan profetia som hänvisar till en nasaré står inte att finna i de hebreiska skrifterna.

Nezer
Det finns flera förslag på vilka hebreiska ord som kan tänkas ligga bakom nasaré (då inte Nasaret). Hebreiskan skrevs med endast konsonanter och förlagan bör ha varit roten NZR (där Z står för bokstaven zayin). Ett förslag är nezer som betyder krona, diadem eller invigd. De judiska översteprästerna bar ett diadem (nezer) med inskriptionen ”helig inför Gud”. Ordet nezer är ett kungligt tecken och ordet motsvaras av grekiskans Stefanos, den förste kristne martyrens namn.

Netzer
Ett annat alternativ är att det grekiska nazaraios (nasarén) stammar från hebreiskans netzer vilket betyder gren, spira (verbet), skott eller grodd. Ordet netzer förkommer i Jesaja 11:1 och skulle kunna vara det skriftställe som Matteus åsyftar. Detta netzer syftar på det skott som skjuter från kung Davids far Jesse eller Jishaj.

”En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam, ett skott [netzer] skall skjuta upp ur hans rot.” (Jes 11:1)

Därmed skulle Jesus nasarén bara vara en omskrivning av Jesus, Davids son och inte ha något med Nasaret att göra. Men netzer bygger inte på den hebreiska roten NZR, som borde vara grunden till nasaré, utan på NTZR (där TZ står för bokstaven tzade), som är samma rot som den i Nasaret (Natzaret). Detta gör det mindre sannolikt att nasarén skulle vara en översättning av hebreiskans netzer, även om det som sagt är möjligt.

Nasir
Det troligaste alternativet är därför att nasarén stammar från ett annat hebreiskt ord, nazir (nasir), vilket betyder hängiven, utvald, helgad och avskild. En nasir var en person som vigde sitt liv åt Gud, även om åtagandet vid denna tid också kunde gälla under bara en begränsad tid. Nasiren fick inte dricka vin (alkohol) och fick ej heller klippa sitt hår (4 Mos 6:1–5).

Den mest kände nasiren i Gamla Testamentet är Simson. Det enda textställe i GT som tydligt påminner om Matteus’ uppgift om att ”det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas” är Simsons födelse som nasir, som en utvald person, vigd till lagen. Och skildringen av hans födelse uppvisar klara likheter med beskrivningen av Jesu födelse:

”Herrens ängel visade sig för henne [Simsons blivande mor] och sade: ’Du är ofruktsam och har inga barn, men du kommer att bli havande och föda en son. Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent. Du skall bli havande och föda en son. Ingen rakkniv får någonsin vidröra hans huvud. Pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Med honom inleds Israels befrielse från filisteerna.’” (Dom 13:3–5)

Simson är alltså även han en frälsare som ska befria Israel. Det kan vara detta textställe som Matteus ansåg att Jesus uppfyllde då han var nasaré, det vill säga nasir.

Jesus som nasir är dock ett annat spår som faller utanför studiet av Nasaret.

Roger Viklund, 2011-06-01

[1] Ναζαρέθ = Matt 21:11; Luk 1:26, 2:4, 2:39, 2:51; Apg 10:38. Ναζαρα = Matt 4:13, Luk 4:16. Ναζαρὲτ = Mark 1:9; Matt 2:23, Joh 1:45, 1:46.

[2] Ναζαρηνέ = Mark 1:24, Luk 4:34. Ναζαρηνὸν = Mark 16:6. Ναζαρηνός = Mark 10:47 Ναζαρηνοῦ = Mark 14:67, Luk 24:19

[3] Ναζωραῖος = Matt 2:23; Luk 18:37; Joh 19:19; Apg 6:14, 22:8. Ναζωραίου = Matt 26:71; Apg 3:6, 4:10, 26:9. Ναζωραίων = Apg 24:5. Ναζωραῖον = Joh 18:5, 18:7, Apg 2:22.

9 kommentarer

	DBlocker om Allusions to Christianity and…
	Bernard Bel om OΡΦEOC BAKKIKOC. Del 8 – A Bri…
	Roger Viklund om OΡΦEOC BAKKIKOC. Del 8 – A Bri…
	Bernard Bel om OΡΦEOC BAKKIKOC. Del 8 – A Bri…
	Bernard Bel om OΡΦEOC BAKKIKOC. Del 8 – A Bri…
	Bill Horst om Allusions to Christianity and…
	Marvella Wampole om Allusions to Christianity and…
	vbucks free om A Fourteenth Century Text in w…
	Roger Viklund om A Fourteenth Century Text in w…
	NC om A Fourteenth Century Text in w…

Jesus granskad

Andra Petrusbrevet

Andra Petrusbrevet

Innehåll

Författare, ursprung och tillkomsttid

Tillkomsttid

Bevittnande

Enighet om att det är en pseudepigraf

Argument för att Petrus har skrivit brevet

Förfalskningar i Petrus namn

Skillnad i stil mot Första Petrusbrevet

Den utsökta grekiskan

Läs- och skrivkunnigheten i Galileen

Kännedom om andra skrifter

Judasbrevet som förlaga

Förhållanden från en senare tid

Argumenten emot Petrus som författare

Se även

Referenser

Noter

Tryckta källor

Internetkällor

Nasaret. Del 4 – Fanns Nasaret vid ”Jesu tid”?

Del 4. Fanns då Nasaret vid ”Jesu tid”?

Nasaret. Del 3 – Finns Nasaret bevittnat?

Del 3. Finns Nasaret alls bevittnat förutom i kristna texter?

Nasaret. Del 2 – Arkeologiska bevis

Del 2. Finns det arkeologiska bevis för att Nasaret var bebott på ”Jesu tid”?

Nasaret. Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?

Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?

Roger Viklunds blogg

Bloggens innehåll

Innehållsförteckning

Sök i Jesus granskad

Prenumeration via epost

Arkiv/Archive

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier/Categories

Blogroll

Meta