Andra Petrusbrevet

Då publicerar jag den andra artikeln jag har skrivit på Wikipedia om ett av de katolska breven. Denna gång har turen kommit till Andra Petrusbrevet. Detta är ett brev som absolut färst forskare menar är äkta. Även de som försvarar Bibelns trovärdighet brukar mena att detta är en pseudepigraf. Det brukar också anses vara Bibelns yngsta skrift och dateras som regel till närmare mitten av 100-talet.

Andra Petrusbrevet

1024px-Papyrus_Bodmer_VIII

Papyrus Bodmer VIII, p72, från ca år 300. Denna papyrusskrift innehåller det äldsta textvittnet till Andra Petrusbrevet. På bilden ovan visas brevets inledning på det högra uppslaget.

Andra Petrusbrevet (grekiska: Πέτρου επιστολή β’ eller bara Πέτρου β’)[1] är en skrift som ingår i Nya Testamentets brevlitteratur. Författaren utger sig för att vara Jesu lärjunge Simon Petrus,[2] men nästan alla nytestamentliga forskare anser att brevet är en pseudepigraf[3] som har skrivits under falsk namn för att ge den Petrus auktoritet.[4] Brevet tillhör, tillsammans med Judasbrevet, Jakobsbrevet, Första Petrusbrevet, och de tre Johannesbreven, de sju så kallade katolska breven genom att ha en allmän (katolsk) adressat och alltså inte vara riktat till en bestämd person eller församling.[5]

Andra Petrusbrevet bygger i stor omfattning på det tidigare Judasbrevet.[6] Det tar upp förhållanden som är aktuella vid en senare tid än när Petrus antas ha verkat, och betraktar Paulus brev som auktoritativ Skrift.[7] Författaren bemöter anklagelser som riktas mot kristendomen för att Jesus ännu inte har kommit (grekiska: παρουσία, parousia) och det uppenbarligen har förflutit lång tid utan att något har hänt. Brevet är skrivet på en utsökt grekiska av någon som behärskade språket,[8] och det är osannolikt att Petrus, en arameisktalande fiskare från Galileen, skulle ha kunnat skriva det.[9] Författaren var troligen en okänd skolad hellenistisk (jude-)kristen, som ville förse sin kyrka med en skrift som kunde vara till hjälp för att hantera den problematik som uppkommit av att det hade gått lång tid utan att Jesus hade kommit.[10]

Andra Petrusbrevet var mycket litet använt i den tidiga kyrkan och dess äkthet var starkt ifrågasatt. Det var bland de sista böckerna att upptas i den nytestamentliga kanon, och det var med svårigheter och efter lång tid som brevet slutligen erhöll sin plats.[4] Skriften är också allmänt ansedd som Nya Testamentets yngsta[11] och den brukar dateras till första halvan av 100-talet,[4] kanske oftast närmar mitten än början av detsamma.[8]

Brevet förbigås många gånger utan större intresse, dels för att texten är så kort, dels för att så många antar att brevet inte är äkta.[12] Även de som finner förtjänster med brevet brukar inte räkna det till de viktigaste i Nya Testamentet, och det har därför heller inte varit föremål för några omfattande studier.[13]

Innehåll

Författare, ursprung och tillkomsttid

Tillkomsttid

Författaren av brevet identifierar sig som ”Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel” (1:1),[2] och hänvisar tillsynes till Första Petrusbrevet genom att hävda att det brev han nu skriver är det ”andra brevet” (3:1).[14] Ytterst få forskare anser dock att brevet har skrivits av denne Petrus,[2] även om några få fortfarande menar att så är fallet och då brukar datera det till första halvan av 60-talet.[15] I stället anser man det vara en pseudepigraf,[2] skriven av någon okänd person längre fram i tiden som valt att utge sig för att vara Petrus för att få större genomslag för sina åsikter. Andra Petrusbrevet skiljer sig avsevärt både i språk och till innehåll från Första Petrusbrevet och de båda breven kan av den anledningen knappast ha samma författare. Andra Petrusbrevet anses vara en av de senaste tillkomna skrifterna i Nya Testamentet, möjligen från början av 100-talet,[16] eller från mitten av detsamma. Skriften är svårdaterad.[2] Det finns de som Luke Timothy Johnson, som menar att brevet ändå kan ha skrivits före år 100.[17] Raymond Brown menar att detta pseudonyma verk med all sannolikhet var det sista i Nya Testamentet som skrevs,[18][19] och att det troligtvis skedde någon gång i perioden 120–140.[20] Werner Kümmel påpekar att brevet är skrivet efter Judasbrevet, som han daterar till cirka år 100,[21] och att de tecken på gnosis som förekommer tyder på den andra halvan av 100-talet, men att avsaknaden av kristologisk heresi gör att det ändå knappast har skrivits efter år 150.[19] Udo Schnelle förordar en tillkomsttid omkring år 110,[10] Norman Perrin, som menar att det troligen är den sist skrivna boken i Nya Testamentet, en tillkomsttid omkring år 140,[22] och Burton L. Mack skriver att forskare traditionellt har förlagt brevet till någon gång under 100-talets andra kvartssekel.[8]

Bevittnande

Alexandrinus5

Slutet av Andra Petrusbrevet och inledning av Första Johannesbrevet i Codex Alexandrinus från 400-talet.

Skriften är en av de sämst bevittnade i Nya Testamentet. Den äldsta bevarade lämningen av brevet är P72 från ca år 300 och vari också de tidigaste bevarade texterna av Första Petrusbrevet och Judasbrevet återfinns,[23] men där ingår också andra skrifter som inte kom att ingå i Nya Testamentets kanon.[24] Trots att författaren lägger stort fokus på att intyga att detta brev har skrivits av Petrus, har ingen under 100-talet hänvisat till det. Vare sig Irenaeus, Tertullianus, Cyprianus eller Klemens av Alexandria ens nämner det och det saknas i Muratoriekanon.[24] Dess äkthet har tidigt varit ifrågasatt och Origenes är den förste att nämna det i mitten av 200-talet, och han skriver, i vad Eusebios av Caesarea återger (Kyrkohistoria 6:25:8), att det är tveksamt om Petrus har skrivit brevet.[25] Även Eusebios själv skriver att de har fått lära sig att brevet inte hör till Nya Testamentet (Kyrkohistoria 3:3:1),[25] men att de flesta ändå erkänner brevet som äkta (Kyrkohistoria 3:25:3).[26] Något senare skriver Hieronymus (Om berömda män 1) att många betraktar det andra Petrusbrevet som ett verk som inte har skrivits av Petrus på grund av att dess stil avviker så mycket från den i det första.[25] Brevet var i många stycken antingen okänt eller betraktat som icke-kanoniskt, men under inverkan av Hilarius av Poitiers, Ambrosius av Milano och Augustinus av Hippo kom brevet slutligen att upptas i kanon.[19]

Enighet om att det är en pseudepigraf

Av alla böcker i Nya Testamentet som misstänks vara förfalskningar, eller i varje fall för att inte ha skrivits av de personer som uppges ha skrivit dem, är det färst forskare som argumenterar för att Andra Petrusbrevet är äkta och alltså skrevs av Petrus.[27] Fastän författaren utger sig för att vara Petrus, har denne näppeligen skrivit boken,[27] och den är allmänt erkänd som en förfalskning.[28] Författaren ger sken av att känna till sin nära förestående död (1:12–14), ett känt retoriskt knep vid förfalskningar för att få läsaren att tro att, i detta fall, Petrus lämnar sina sista instruktioner, sitt testamente, trots att han egentligen sedan länge varit död.[29][30] Författaren hävdar till och med att han själv var med vid förklaringen på berget.[31][30] Brevet innehåller heller inget som tyder på att det har skrivits av någon med judiska föreställningar, vilket man kunde förvänta sig om Petrus hade skrivit brevet.[32] Författaren begår också ett misstag som anses avslöja att han inte är Petrus. I 2 Pet 3:1–2 skriver han, i egenskap av att vara aposteln Petrus, att läsarna ska minnas apostlarnas ord,[33] och i 3:4 att ”våra fäder har redan dött”, men glömmer att han själv i egenskap av Petrus också borde ha tillhört dessa döda fäder.[34]

Argument för att Petrus har skrivit brevet

Några få forskare argumenterar fortfarande för att Simon Petrus har skrivit brevet.[15] Till stöd för denna åsikt åberopar de 1) att författaren själv säger att han är Petrus,[15] och då använder en ursprunglig hebreisk form av namnet, Symeōn Petros (Συμεὼν Πέτρος), samt dessutom hävdar att han själv var med och på plats upplevde Jesu förvandling på berget,[35] 2) att de självbiografiska delarna (framför allt i 1:1, 13–18) är så klart uttalade att om Petrus inte har skrivit brevet måste det betraktas antingen som en medveten förfalskning eller en genomskinlig och troligen inte illa menad fiktion,[15][36] 3) att det trots allt finns några få tematiska kopplingar mellan de båda Petrusbreven, och 4) att skillnaderna i språket mellan breven kan bero på att Petrus haft hjälp av en grekiskkunnig sekreterare med att skriva det första brevet (se 1 Pet 5:12), medan han själv skrev det andra.[15] Detta avfärdas dock av många med bland annat motiveringen att skillnaderna i innehåll ändå är alltför stora.[37][38] Dessutom argumenterar några för att flera tidiga författare kan anspela på Andra Petrusbrevet, även om detta inte görs uttryckligen.[39]

Förfalskningar i Petrus namn

Bart_D._Ehrman_7

Bart D. Ehrman, som anser att en fiskare från den galileiska landsbygden, som Simon Petrus, sannolikt inte ens kunde skriva och nästan helt säkert inte kan ha skrivit vare sig det första eller andra Petrusbrevet, eftersom båda dessa författats på utsökt grekiska – ett för honom främmande språk.

Bart D. Ehrman poängterar att det har förfalskats en mängd skrifter som utgivits för att vara skrivna av Petrus. Då inte bara Första och Andra Petrusbrevet (vilka Ehrman menar är förfalskningar), utan också ett antal andra som inte kom med i Nya Testamentet. Bland de skrifter som har bevarats till vår tid återfinns Petrusevangeliet, Epistula Petri som utgör introduktionen till de Pseudoklementinska Homilierna, Petrus brev till Filippos från Nag Hammadi och tre Petrusapokalypser.[25]

Skillnad i stil mot Första Petrusbrevet

Andra Petrusbrevet skiljer sig avsevärt i sin stil och i sitt innehåll från Första Petrusbrevet och den omständigheten används av många som argument för att Petrus inte gärna kan ha skrivit Andra Petrusbrevet. Grekiskan i första Petrusbrevet är klar och direkt, den i andra invecklad och medvetet dunkelt framställd.[15] Bart D. Ehrman menar dock att det argumentet brister i logiken, eftersom det förutsätter att Första Petrusbrevet skrevs av Petrus, något Ehrman betraktar som osannolikt. Att breven har två olika författare säger därför inte nödvändigtvis att Andra Petrusbrevet inte kan ha skrivits av Petrus.[25]

Den utsökta grekiskan

I stället lyfter Ehrman fram andra argument, däribland att brevet är skrivet på en mycket bra grekiska och att det inte finns några goda skäl till att tro att den arameisktalande fiskaren Simon Petrus skulle besitta sådana kunskaper i grekiska att han har kunnat skriva brevet. Ehrman menar att Petrus troligen inte ens kunde skriva,[7] och att han knappast kunde grekiska – men att även om han skulle ha kunnat grekiska hade han inte kunnat skriva detta brev, då stilen är i övermått omsorgsfullt utvecklad och ordförrådet synnerligen rikt.[9] Det korta brevet innehåller 57 ord som annars inte förekommer i Nya Testamentet och 32 av dessa förekommer heller inte i Septuaginta.[40] Kümmel menar att föreställningsvärlden och den retoriska stilen är så influerad av hellenistiskt tänkande att man inte bara kan utesluta att Petrus har skrivit brevet, utan också att det skulle ha skrivits av en av hans lärjungar eller medhjälpare på uppdrag av honom.[38] Och Burton Mack poängterar att författaren utöver att behärska den grekiska grammatiken och kunna skriva väl också var välutbildad.[41]

Läs- och skrivkunnigheten i Galileen

Sea_of_Galilee_2

Utsikt över Genesarets sjö där Petrus antas ha tjänat sitt uppehälle som fiskare.

Ehrman hänvisar till nutida studier som visar att även i de främsta av antikens samhällen, som Aten under Platons tid, var endast cirka 10 procent av befolkningen någorlunda läskunnig, och merparten av dessa var män och i stort sett alla tillhörde överklassen.[42] Att läsa och skriva var dessutom två skilda förmågor som (i motsats till i dag) lärdes ut separat och de flesta av dem som kunde läsa kunde inte skriva, åtminstone inte på en nivå där de kunde konstruera en sammanhållen mening, än mindre utforma ett brev eller en bok. Och än färre hade förmågan att läsa och skriva på andra språk än sitt modersmål, även om de hade lärt sig att på ett begränsat sätt kunna muntligt konversera på ett annat språk. Ehrman menar att bara en ytterst liten bråkdel av en procent av befolkningen kunde utarbeta en välargumenterad text i skrift.[43]

Tvärtemot antagandet att palestinska judar skulle ha varit ovanligt duktiga på andra språk, då utöver sitt eget modersmål, visar studier att så inte var fallet. Den bästa uppskattningen gör gällande att bara omkring 3 procent av befolkningen i Palestina var läskunnig och att merparten av dessa läskunniga bodde i städerna. På landsbygden, i mindre städer och byar, kanske 1 procent kunde läsa och då i stort sett endast de i överklassen och endast på hebreiska eller arameiska, inte på grekiska.[44] Studier visar också att icke-judar i Galileen i stort sett höll till i de större städerna Sipporis och Tiberias och att resten av Galileen huvudsakligen befolkades av judar, vilka därför inte hade någon större kontakt med icke-judar och normalt inte kunde tala grekiska.[45]

Gennesaret4

Panoramautsikt från Genesarets sjö med platsen där Kafarnaum låg, synlig till höger.

Petrus antas ha vuxit upp i Kafarnaum, en oansenlig by på den galileiska landsbygden där ingen icke-judisk befolkning synes ha levt och som arkeologiskt inte ens efterlämnat någon inskription som tecken på att folk hade fått någon form av utbildning.[46] Utifrån dessa omständigheter menar Ehrman att det är osannolikt att en fiskare som Petrus ens kunde läsa. Och även om han efter Jesu död teoretiskt skulle ha kunnat sätta sig i skolbänken (trots att det saknas bevis för att det ens fanns utbildningar som riktade sig till vuxna), menar Ehrman att det är uteslutet att han utan tidigare skolgång och utöver att inte bara lära sig att läsa hebreiska eller arameiska, också skulle ha lärt sig att läsa och skriva grekiska på samma nivå som den som en person med grekiska som modersmål och som sedan barndomen erhållit en gedigen utbildning, befann sig på.[47] Ehrman menar att denna omständighet visar att Petrus inte skrev något av Petrusbreven, vare sig det första eller det andra.[48]

Kännedom om andra skrifter

Författaren av Andra Petrusbrevet är också bekant med flera andra skrifter i Nya Testamentet. Han känner till Första Petrusbrevet (3:1), Judasbrevet och en samling av Paulus brev.[29] Han skriver i en tid då Paulus brev finns samlade och är i cirkulation, och vid en tid då dessa brev ansågs vara auktoritativa Skrifter i paritet med Gamla Testamentets Skrifter (3:15–16).[7] Breven anses inte ha förelegat som en samling förrän omkring sekelskiftet år 100,[2] och dessutom menar flera att dessa brev inte erhöll ställning som så auktoritativa som de framstår i brevet, förrän ännu senare.[7]

Judasbrevet som förlaga

Liturgical_codex

Koptisk liturgisk text daterad till efter år 639, från det koptiska Vita klostret (Dayr al Abyaḑ) i Sohag i Egypten med delar av Andra Korinthierbrevet 6:5–7 och Andra Petrusbrevet 2:4–5, 7–9. Louvren, E10094

Författaren är huvudsakligen upptagen med de falska profeter han menar verkar inom församlingarna och som han i smädande ordalag angriper.[49] Dessa angrepp innehåller så många likheter i uttryck och ord med det som står i Judasbrevet att det råder en närapå fullständig enighet inom forskarvärlden att författaren av Andra Petrusbrevet har tagit budskapet i Judasbrevet (och inte tvärtom, så att Judas bygger på 2 Petrus) och endast redigerat det något innan han infogat det i sin skrift.[49][6] Utan att uppge sin källa citerar han hela eller delar av 19 av Judasbrevets blott 25 verser,[18] många gånger ordagrant och i samma ordningsföljd.[30] Rent kronologiskt anses detta utesluta att Petrus har skrivit brevet.[14] Faktum är att den nära samstämmigheten mellan Judasbrevet och Andra Petrusbrevet till och med har fått några forskare att föreslå att påståendet att detta ”är nu andra brevet jag skriver till er” (2 Pet 3:1) skulle innebära att det första brevet inte avser Första Petrusbrevet utan faktiskt Judasbrevet. Denna identifiering har dock inte rönt någon större uppslutning inom forskarvärlden.[17]

Förhållanden från en senare tid

En av orsakerna till att de allra flesta forskare är överens om att Petrus inte skrev detta brev, är att den situation som förutsätts råda i brevet speglar en mycket senare tid än Petrus livstid (han antas ha dött år 64, under förutsättning att han dog under Neros förföljelser).[7] Det faktum att författaren måste försvara sig mot anklagelser om att Jesus ännu inte har kommit, tyder på en senare tid.[7] Brevet är i huvudsak skrivet för att bemöta anklagelser riktade mot kristendomen om att Jesu parousia (παρουσία), ankomst, ännu inte skett och det gnostiska förnekandet av denna kristna förväntan,[50] och det verkar som om det när brevet skrevs hade förflutit alldeles för lång tid utan att något hade hänt. Den fortfarande levande föreställningen om det nära förestående slutet, som exempelvis författaren av Lukasevangeliet och Apostlagärningarna och författaren av Johannesevangeliet behandlar, ligger nu långt bakåt i tiden.[25]

Argumenten emot Petrus som författare

Lars Hartman sammanfattar argumenten emot att Andra Petrusbrevet skrivits av Petrus sålunda: 1) att författaren av Andra Petrusbrevet använder sig av Judasbrevet och alltså måste det ha skrivits efter Judasbrevet,[2] vilket i sig oftast dateras till omkring år 100;[51] 2) att innehållet speglar en senare tid då ”den gammaltestamentliga kanon i kyrkan avgränsades mot heretiker”; 3) att ”uttryckssättet är hellenistiskt”; 4) att Jesu återkomst betvivlas; 5) att det förutsätts att Paulusbreven är samlade, vilket inte tros ha varit fallet förrän cirka år 100; och 6) att det första säkra bevittnandet av brevet sker med Origenes i mitten av 200-talet och han skriver då att brevets äkthet är ifrågasatt.[2]

Burton Mack lägger till att synen på den kristna tron överensstämmer med den som återfinns i annan kristen litteratur från mitten av 100-talet, att författaren skriver utsökt grekiska (vilket en fiskare från Galileen inte kan förväntas kunna producera[9][38]) och är välutbildad, att han använder Septuaginta, den grekiska översättningen av Gamla Testamentet, och annan litteratur, att brevet innehåller fullt utvecklade kristologier, att Jesusorden brukas som om de vore vanliga grekiska maximer, och att författaren helt klart betraktar den äldre tiden i lugn begrundan från avstånd.[8]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Lockett 2016, s. 108–111.
  2. ^ [a b c d e f g h] Hartman 1989, s. 81.
  3. ^ Powell 2009, s. 482.
  4. ^ [a b c] Heard 1950
  5. ^ Mack 1995, s. 207.
  6. ^ [a b] Kümmel 1975, s. 431.
  7. ^ [a b c d e f] Ehrman 2011, s. 70.
  8. ^ [a b c d] Mack 1995, s. 208.
  9. ^ [a b c] Ehrman 2013, s. 223–224.
  10. ^ [a b] Schnelle 1998, s. 426.
  11. ^ Powell 2009, s. 484.
  12. ^ Schreiner 2003, s. 253.
  13. ^ Johnson 2010, s. 437.
  14. ^ [a b] Schnelle 1998, s. 425.
  15. ^ [a b c d e f] Johnson 2010, s. 438.
  16. ^ Nationalencyklopedin NE
  17. ^ [a b] Johnson 2010, s. 439.
  18. ^ [a b] Brown 2016, s. 279.
  19. ^ [a b c] Kümmel 1975, s. 434.
  20. ^ Brown 2016, s. 280.
  21. ^ Kümmel 1975, s. 429.
  22. ^ Perrin 1982, s. 381.
  23. ^ Ehrman 2013, s. 222–223.
  24. ^ [a b] Kümmel 1975, s. 433.
  25. ^ [a b c d e f] Ehrman 2013, s. 223.
  26. ^ Schreiner 2003, s. 263.
  27. ^ [a b] Ehrman 2011, s. 68.
  28. ^ Ehrman 2013, s. 222.
  29. ^ [a b] Ehrman 2013, s. 224.
  30. ^ [a b c] Kümmel 1975, s. 430.
  31. ^ Ehrman 2011, s. 68–69.
  32. ^ Ehrman 2013, s. 225.
  33. ^ Mack 1995, s. 213.
  34. ^ Schnelle 1998, s. 425-426.
  35. ^ Schreiner 2003, s. 260–261.
  36. ^ Schreiner 2003, s. 255–256.
  37. ^ Schreiner 2003, s. 259.
  38. ^ [a b c] Kümmel 1975, s. 431–432.
  39. ^ Schreiner 2003, s. 262–263.
  40. ^ Schreiner 2003, s. 257.
  41. ^ Mack 1995, s. 211.
  42. ^ Ehrman 2011, s. 71.
  43. ^ Ehrman 2011, s. 71–72.
  44. ^ Ehrman 2011, s. 72–73.
  45. ^ Ehrman 2011, s. 73–74.
  46. ^ Ehrman 2011, s. 74–75.
  47. ^ Ehrman 2011, s. 74–75.
  48. ^ Ehrman 2011, s. 75–76.
  49. ^ [a b] Ehrman 2011, s. 69.
  50. ^ Kümmel 1975, s. 432.
  51. ^ Hartman 1989, s. 80.

Tryckta källor

  • Brown, Raymond E. (2016) (på engelska). An Introduction to the New Testament: The Abridged Edition. The Anchor Yale Bible Reference Library (1. ed. 1997). New Haven & London: Yale University Press. ISBN 9780300173123
  • Ehrman, Bart D. (2011) (på engelska). Forged: Writing in the Name of God – Why the Bible’s Authors Are Not Who We Think They Are. New York: HarperCollins. ISBN 9780062012616
  • Ehrman, Bart D. (2013) (på engelska). Forgery and counterforgery: the use of literary deceit in early Christian polemics. New York: Oxford University Press. Libris 13926777. ISBN 9780199928033
  • Hartman, Lars (1989). ”Nytestamentlig isagogik”. i Birger Gerhardsson. En bok om Nya testamentet (5., [rev. och utök.] uppl.). Malmö: Liber. sid. 11–132. Libris 7272298. ISBN 91-40-61019-5
  • Johnson, Luke Timothy (2010) (på engelska). The writings of the New Testament: an interpretation (3rd ed.). Minneapolis, MN: Fortress Press. Libris 11885256. ISBN 978-0-8006-6361-2
  • Kümmel, Werner Georg (1975) (på engelska). Introduction to the New Testament (Rev. ed.). London: SCM Press. Libris 4839475. ISBN 0-334-00705-4
  • Lockett, Darian R. (2016) (på engelska). Letters from the Pillar Apostles: The Formation of the Catholic Epistles as a Canonical Collection. Eugene, Or.: Pickwick Publications. ISBN 978-1620327562
  • Mack, Burton L. (1995) (på engelska). Who wrote the New Testament?: the making of the Christian myth. San Francisco, Ca.: HarperSan Francisco. Libris 4490331. ISBN 0-06-065517-8
  • Perrin, Norman; Duling Dennis C. (1982) (på engelska). The New Testament: an introduction : proclamation and parenesis, myth and history (2. ed.). San Diego: Harcourt Brace Jovanovich Publ. Libris 4586463. ISBN 0-15-565726-7
  • Powell, Mark Allan (2009) (på engelska). Introducing the New Testament: a historical, literary, and theological survey. Grand Rapids, Mich.: Baker Academic. Libris 11832198. ISBN 9780801028687
  • Schnelle, Udo (1998) (på engelska). The History and Theology of the New Testament Writings. Minneapolis, MN: Fortress Press. Libris 5666575. ISBN 0-8006-2952-3
  • Schreiner, Thomas R. (2003) (på engelska). The new American commentary. 37, 1, 2 Peter, Jude. Nashville, Tenn.: Broadman & Holman. Libris 9562668. ISBN 0-8054-0137-7

Internetkällor

Advertisements

16 kommentarer

  1. bbnewsab said,

    13 mars, 2017 den 21:37

    Vet man i dag något om varför just de där två Petrusbreven lyckades passera ”nålsögat” och uppnå kanonstatus, medan de där andra Petrusskrifterna, som du nämner, Roger, inte lyckades kvalificera sig?

    ”Godkännanderibban” kan ju näppeligen ha legat särskilt högt med tanke på att det, enligt dig, råder osedvanligt stor konsensus bland dagens NT-forskare, att Andra Petrusbrevet av allt att döma måste vara en så kallad pseudepigraf, vilket väl kan sägas vara ett finare ord för förfalskning.

    Vad i innehållet i Andra Petrusbrevet anser du vara så viktigt för den tidiga Jesusrörelsen att att vilja ha med i NT, att man låter detta pseudepigrafiska brev passera som ”äkta vara”?

    Alltså: Kan man så att säga sjunka så lågt – dvs sänka trovärdighets- och kvalitetsribban så lågt – då ökar ju i mitt tycke sannolikheten, att Bibel-Jesus är en konstruerad gudssonsfigur, även om motivet bakom hans skapande numera är höljt i dunkel.

    Gilla

    • 13 mars, 2017 den 23:12

      Jag tror inte att vi vet, men vi kan alltid gissa utifrån den information kyrkofäderna ger. Att breven upptogs hängde sannolikt samman med frågan om vem eller vilka man ansåg hade skrivit breven. Vad gäller de skrifter som tillskrevs Petrus, så var Första Petrusbrevet inte ifrågasatt (vad vi vet). Det ansågs rätt samfällt ha varit skrivet av Petrus. Det andra Petrusbrevet var däremot rätt ifrågasatt och det var alls inte givet att det skulle komma att ingå i kanon. Exakt vad som avgjorde vet ingen, men sannolikt ansåg tillräckligt många inflytelserika kyrkofäder att brevet trots allt var äkta och skrivet av Petrus. De övriga Petrusskrifterna klarade inte av ”granskningen”. Med andra ord var frågan om apostolisk trovärdighet den viktigast för om skriften skulle anses vara auktoritativ. Betyder det då att om en skrift godkändes hade den också skrivits av den person som påstods? Nej! Det visar bara att olika skrifter ansågs olika trovärdiga och att de som ansågs trovärdigast också togs upp i kanon. Men att de var trovärdigast innebär inte att de är trovärdiga, bara mindre otrovärdiga än exempelvis Petrusapokalypsen.

      Gilla

      • Silver Mets said,

        14 mars, 2017 den 12:27

        Om man får spekulera lite så skulle jag föreslå att Andra Petrusbrevet lyckades uppnå kanonstatus p.g.a. att en auktoritet (en redaktör eller en grupp redaktörer av NT) framförde den i sin version utav Nya Testamentet. Jag är lite inne på samma tema som den tyske bibelforskaren David Trobisch. Denne menar att NT, som vi har den idag, har sin grund i en sammanställning utav NT som ägde rum vid ett särskild tillfälle i den kristna historien, inte att kanonen växte fram över tid och så småningom erhöll en sorts konsensus. En trolig tid för denna version av NT är kanske 170-talet när det kan ha funnits ett behöv av en kanon som skulle konkurrera med Markion av Sinopes version.

        Trobisch baserar sin tes på b.la att de tidigaste handskrifterna är så lika till sitt arrangemang. De allra flesta innehåller indelningarna evangelierna, praxapostolos (=Apostlagärningarna och de katolska breven) , Paulus brev och Uppenbarelseboken. Enligt Trobisch är det enklare att förklara denna samstämmighet med de utgår ifrån en enskild upplaga som hade denna indelning än att den växte fram över tid. Min extremt korta presentation gör Trobisch teser knappast större rättvisa men poängen är att om en en enskild auktoritet framförde en version av NT som innehöll Andra Petrusbrevet så blev brevet kvar och ”överlevde” i kanonen även om den var ifrågasatt. Det kan alltså vara rena tillfälligheter och en auktoritets personliga tycke och smak som fällde avgörandet.

        Gilla

      • 14 mars, 2017 den 20:31

        En fundering utan någon illasinnad avsikt.

        Tror du att även 2 Petrus skulle ha ingått i denna ursprungliga ”170-talsutgåva” trots att den förste (av det vi har bevarat) som nämner brevet är Origenes ca år 250 och den förste som säger att de katolska breven till antalet är sju är Eusebios ca år 325?

        Liked by 1 person

      • Silver Mets said,

        14 mars, 2017 den 21:14

        Jag merger att det är lite långsökt och Trobisch tes klarar sig förmodligen utan 2 Petrus.

        Gilla

      • 14 mars, 2017 den 23:20

        Jag måste också medge att jag inte har läst mycket av Trobisch. Han kommenterade dock min artikel om Stephen Carlsons självuppfyllande underlag för handskriftsanalys, ”Tremors, or Just an Optical Illusion?” när det begav sig, och han skrev då följande:

        “I read it right away but somehow forgot to let you know what I think. His arguments are absolutely clear and convincing. The “forgery” accusations only works with the low resolution photos. An excellent article.”

        Jag håller just nu på med en Wikipediaartikel om de katolska breven som en enhet (alltså inte som enskilda brev) och tänkte att Trobischs ideer kanske skulle kunna tas upp där. Har du någon referens som du kan ge mig?

        Gilla

    • Silver Mets said,

      15 mars, 2017 den 08:24

      Han har en hel del upplagd på sin hemsida som man kan läsa och tack och lov en del även på engelska (vilket bör glädja alla oss som halvsov på tyskalektionerna). Det mest relevanta stoffet är troligen ”The First Edition of the New Testament” (länken är till Google Books) och ”Who Published the New Testament?” där han argumenterar för att det är Polykarpos av Smyrna som är den troliga ”första redaktören” av NT.
      http://trobisch.com/david/wb/pages/publications/pdf.php

      Nu går jag lite från ämnet katolska brev men Trobisch framför även teorin att det finns spår för de s.k ”hauptbriefe”, (de fyra breven som F.C Baur hävdade var skrivna av Paulus) var redigerade av Paulus själv, en tanke som är baserad på hans undersökningar av andra antika brevsamlingar (där ”mästaren” vanligen redigerade en första upplaga som en sorts arv och som lärjungarna sedan expanderade med nya skrifter i hans namn) och att Paulus brev tycks vara ordnade efter längd i de flesta handskrifter, men där Efesierbrevet är längre än Galaterbrevet som kommer före. Vilket Trobisch ser som ett bevis för början på lärjungarnas samlingar. Man ville inte rucka på ordningen på Paulus egna samling och lade den andra generationen efter den första. Pastoralbreven skulle således utgöra en tredje generation.
      Hursomhelst, intressant stoff för den intresserade av handskrifter och tidig kristendom. Här är ett utdrag:
      http://trobisch.com/david/wb/media/material/PaulsLetterCollection%20chapter%201.pdf

      Mvh

      Gilla

      • 15 mars, 2017 den 13:05

        Tack! Intressant detta med brytningen mellan Galater och Efesier. Breven är som du säger ordnade i storleksordning, det gäller också de katolska fast man där höll samman Petrusbreven och Johannesbreven. Men störst är bäst synes vara mottot. Och Efesierbrevet och Kolosserbrevet är ju mycket i Paulus’ anda, dock inte Pastoralbreven i någon större omfattning.

        Kan jag passa på att ställa en fråga? Jag har problem med vad jag ska kalla artikeln om de katolska breven. NE benämner dem ”Katolska brev”, men det tycker jag inte är så lämpligt eftersom det avser de sju i NT och även andra brev, som Barnabasbrevet, har benämnts katolska och innefattas därför i beteckningen ”Katolska brev”. På engelska benämns Wikipediaartikeln ”Catholic letters”. Själv lutar jag åt ”Katolska breven” i titeln och i själva artikeln ”De katolska breven”. Det sistnämnda är hur de kallas i exempelvis ”En bok om Nya Testamentet”.

        Gilla

      • Silver Mets said,

        15 mars, 2017 den 13:45

        ”De katolska breven” låter rent spontant helt ok titel. Jag har även stött på ”General Letters” på engelska och googlar man så verkar ”De allmänna breven” vara en accepterad form på svenska.
        Sedan är det intressant att du ger Barnabasbrevet som ett exempel: den hade exempelvis en plats i Codex Siniaticus. Så ”Katolska brev” är kanske inte heller helt fel?

        En intressant iaktagelse är också att breven i NT tycks vara ordnade efter principen att få de viktigaste deltagarna i den s.k ”apostlamötet” i Jerusalem representerade med åtminstone ett brev vardera. Varför är inte exempelvis de tolv lärjungarna representerade med varsitt brev? Istället har vi Paulus brev och de katolska eller allmänna breven som utges vara skrivna av de s.k ”pelarna” Petrus (Kefas), Jakob och Johannes. Vi har även Judas som tillsammans med Jakob får representera Jesus bröder, antar jag. Sedan visar exemplet med Siniaticus att man försökte få in Barnabas i detta gäng också. Det finns även vissa belägg för att man tidigt tillskrev Hebreerbrevet till Barnabas, exempelvis gör Tertullianus det (De pudicitia 20).

        Denna princip får mig att börja misstänka att kompositionen NT fyllde b.la funktionen att släta över motsättningarna mellan en ”paulinsk” och ”petrinsk” läger för vilka det finns spår av även i Paulus brev och ger stöd åt F.C Baurs gamla ”konflikkteori” som har en hel del anhängare även i modern tid (Michael Goulder, Gerd Lûdemann).

        Gilla

  2. Torgeir Aune said,

    14 mars, 2017 den 10:40

    Roger,
    Det synes for meg at du nå, etter mange år med skriftstudier og systematisk bibelkritikk, har dokumentasjon i store mengder for; – ikke bare å avdekke skriftforfalskninger og studere Jesusgestalten, men stille de grunnleggende spørsmål.
    Hvem skrev den opprinnelige historien og hva var oppdraget?
    Hvem hadde ressurser til å samordne fremstillingen av begivenheter og tidlinjer i de tre historiene.
    1. Jødenes historie og skrifter
    2. Jesusgestalten og evangeliene
    3. Romerrikets historie fra Augustus til Titus død

    For så å gi verden Kristi’ antitese.
    Noen må gjøre det, mens det fremdeles er en verden og opplyse.

    Torgeir Aune

    Gilla

    • 14 mars, 2017 den 20:49

      Jag är som kanske har framgått, inte så attraherad av hypotesen att någon medvetet har skapat den kristna rörelsen. För mig förefaller det sannolikare att den bara uppstod spontant, kanske till och med av ”misstag”. Men när den väl kommit igång och fått spridning, då kan den mycket väl ha påverkats i viss riktning och i bestämda syften – i den mån sådant alls går att styra.

      Man jag anser att de tre ”historiene” inte alls behöver ha samordnats. Den andra utspelade sig samtidigt som den tredje och den första upptogs av den andra, något flera grupper med Markion i spetsen, kraftigt motsatte sig.

      Gilla

      • Torgeir Aune said,

        15 mars, 2017 den 11:54

        Du synes ikke det er det minste underlig hvordan Matheus og Lukas beskriver et ekko av David/Absalom-myten på Oljeberget, og Moses’ ørkenvandring, og derigjennom gjentar og fornyer essensen i den nye religionen.

        – Gjør det gode. Ikke hva er godt for deg, men hva som er godt for meg – din Gud.

        40 år skal dere vandre i ørkenen for deres synd
        – og så fyllbyrdelsen.
        Jesu’ profetier; beleiringen av Jerusalem og ødeleggelsen av tempelet.

        På meg virker det som du har mer enn allmenn innsikt i både NT og Josephus’ tekster, og da følgende ugjendrivelige fakta:
        – 40 år senere knuser Gud/Faderen/Vespasian tepelet (etter å ha stjålet alt av verdi),
        – hvorpå Menneskesønnen/Titus vender tilbake med Faderens/Guds rike,
        – for å dømme levende og døde, (både de onde/sicariene og presteskapet).

        Har det ikke slått deg hvordan f.eks en mann som Josephus kan ha manipulert med navn og tidslinjer, om han fikk i oppdrag å skrive historien på oppdrag av sin redningsmann og mesen.
        Ta f.eks massakren på Massada.
        Hvordan kan den flavianske fremstillingen ha kommet til oss som en faktisk historisk hendelse, når den – slik den er fremstilt, er en umulighet, rent krigslogistisk?
        Jeg forstår vi er litt uenige om hvorvidt det lå en bevisst strategi bak grunnhistorien, men …
        hva vi helt sikkert kan enes om, det er at om oppdraget var å gjøre hva Alexander/Ptolemaios gjorde i Egypt; skape en ny religion som skulle passifisere opprørerne, da var han jo ganske suksessrik?

        Gilla

      • 15 mars, 2017 den 12:54

        Jag håller givetvis med dig om att Jesus har modellerats på exempelvis ”David/Absalom-myten på Oljeberget, og Moses’ ørkenvandring”. Men jag menar att detta var en del i hur Jesusgestalten skapades genom att han formades efter förebilder i GT. Det ser jag som uttryck för vad de enskilda okända författarna av Matteusevangeliet, respektive Lukasevangeliet tog sig för. Att det sedan finns klara likheter mellan å ena sidan Lukasevangeliet och Apostlagärningarna, och å andra sidan Josefus’ båda större historieverk, ser jag bara som ett uttryck för att ”Lukas” haft tillgång till Josefus’ verk och fritt använt det för att skapa framför allt den historiska inramningen till Jesu liv.

        Josefus’ uppgifter är i många fall svåra att kontrollera eftersom bara hans förmedling av uppgifterna finns bevarade. Å andra sidan finns det en hel del som också beskrivs av andra och det kan nog sägas rent generellt, när det går att kontrollera, att Josefus har givit riktiga uppgifter. Jag kan givetvis inte veta vilka som skrev evangelierna, men klart är i alla fall att det är olika personer och att det inte är Josefus själv. Därtill är stilarna alltför olika.

        Gilla

  3. Torgeir Aune said,

    15 mars, 2017 den 17:04

    Jeg er enig i at flere må ha skrevet. Det vet vi også av samtidens frustrasjon over de mange og til dels motstridende tekster og brev som sirkulerte mellom de jødisk/kristne samfunnene. Det er også derfor jeg mener at én person må ha hatt ansvaret for å skrive en grunnhistorie. Denne personen må både hatt tilgang på kapital og bibliotek og ikke minst være en akademiker med helt ekstraordinær kompetanse.
    De mange ”bevitnelsene” må deretter har blitt produsert av et kollegium etter innstruksjon, men ikke som avskrift.
    Tenk hvor løfterikt det må ha fortonet seg i den dype depresjonen som de jødiske samfunnene bafant seg i. Her fikk de alle svar på hvorfor alt hadde gått til helvete – svart på hvitt og med Guds pålagte hånd. Produsert som brev og sendt i hytt og vær som masseutsendelse.

    Om så er tilfelle, da må det også ha ligget til grunn en uttrykt strategi.
    Glem heller ikke at Nero/Herodes-dogmet reiser en rekke spørsmål som hverken arkeologer eller kilder utenfor flavianerne bekrefter,
    mens Jos. karikerer dem begge til det helt absurde.

    Gilla

    • 15 mars, 2017 den 21:40

      Menar du att endast evangelierna skapades på detta sätt av flavianerna?
      Eller menar du att också andra skrifter skapades på samma sätt?
      Och vid vilken tid menar du att skrifterna tillkom?
      Eller, menar du något annat?

      Mvh, Roger

      Gilla

      • Torgeir Aune said,

        16 mars, 2017 den 10:32

        La oss, i betraktning min overfladiske kunnskap heller kalle det en hypotese.
        De synoptiske, kanskje med unntak av Joh. er åpenbart skrevet med samme grunnfortelling som bakteppe. Johannes skiller seg ut, men kompletterer også den nye troen, med sin filosofiske betraktning og allegoriske dybde.
        Skal jeg forsøke å tidfeste arbeidet, vil jeg si at grunnteksten er produsert etter Jødenes historie var ferdig – fra Josefus’ hånd.
        Kanskje ble ideen til under arbeidet med Jødenes krig? Jeg vil uansett tro at tekst/parallelitetsanalyse basert på hypotesen, vil avdekke om det er grunnlag for den.
        Som sagt, så har jeg ikke god nok oversikt til å sansynliggjøre, med vitenskaplig argumentasjon, en liste over de tekster jeg anser som flavianske ut over dette.

        Å omdefinere og dekatalogisere mengden av tekster som enten bygger på samme kilde eller er interpolert, krever ikke bare at man er kritisk og udogmatisk, men på samme tid har systematisk overblikk.
        Jeg er dessverre ikke den personen.

        Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: