Vilka Paulusbrev skrevs egentligen av Paulus?

Paulus7

I Nya Testamentet finns 13 brev som av hävd tillskrivits Paulus. Dessutom finns Hebreerbrevet, vilket till och från också det tillskrivits Paulus. Utöver dessa 14 brev finns ytterligare två brev, Tredje Korinthierbrevet och Paulus brev till laodiceerna, vilka inte ingår i Bibeln och av forskarna samfällt bedöms vara förfalskningar.

Av de 13 breven som numera går under beteckningen paulinska, betraktas 7 som oomtvistade och anses därför allmänt vara äkta. Det äldsta av dessa 7 ”äkta” brev anses vara Första Thessalonikerbrevet, skrivet år 51 vt, men det kan också ha tillkommit i slutet av 40-talet. Därefter följer troligen Första Korinthierbrevet, Galaterbrevet, Filipperbrevet och Filemonbrevet, kapitlen 10–13 av Andra Korinthierbrevet och därefter kapitlen 1–9 av Andra Korinthierbrevet (det rör sig således om två sammanarbetade brev). Romarbrevet anses vara det yngsta av de äkta paulinska breven och att ha nedtecknats mot slutet av 50-talet vt. Dateringen av dessa brev är dock i huvudsak gjord utifrån den i förhållande till breven rätt motsägelsefulla biografi av Paulus som framförs i Apostlagärningarna.
Därutöver finns 6 brev (Hebreerbrevet borträknat) vars äkthet i olika grad ifrågasätts. De är Kolosserbrevet, Efesierbrevet, Andra Thessalonikerbrevet och Pastoralbreven (dvs., de två Timotheosbreven, och Titusbrevet). Kolosserbrevet går i ungefär samma stil som de sju ”autentiska” breven men är troligen författat något senare av en lärjunge till Paulus. De resterande 5 brev i NT som tillagts Paulus är troligen alla skrivna senare av för oss okända personer.

Paulus5De brev som är mest ifrågasatta är tvivelsutan de tre ”Pastoralbreven”. Första och Andra Timotheosbreven samt Titusbrevet kallas med ett gemensamt namn Pastoralbreven. Beteckningen avser att de är ställda till ”herdar” i kyrkan och inte som brukligt till församlingar. Alla tre anses skrivna av samma hand men den handen förefaller inte ha tillhört Paulus. Varför då betvivla deras äkthet? Ja, det finns många orsaker till detta och jag avser bara att skumma ytan och börjar med att ange de viktigaste orsakerna i punktform, utan någon inbördes styrkeordning.

1)      Språket är annorlunda jämfört med de ”äkta” paulinska breven.

2)      I de Pastorala breven förutsätts en kyrkoorganisation som det inte finns anledning tro att den existerade på Paulus’ tid.

3)      Paulus’ biografi misstämmer.

4)      Pastoralbreven är kända först långt senare än de ”äkta” breven.

5)      Endast i dessa brev framställs Paulus som en bekämpare av de gnostiska föreställningarna, detta i en form som troligen uppkom först på 100-talet.

För att utveckla resonemanget!

1)      SPRÅKET! Av de 848 orden i Pastoralbreven är det 306 som inte förekommer i de övriga Paulusbreven, alltså mer än en tredjedel. Faktum är att över 20 % av orden i Pastoralbreven inte förekommer alls i hela NT. Detta är i och för sig inte ett helt övertygande argument, då varje text alltid innehåller många unika ord. Vi kan se detsamma i den statistiska undersökning som Andrew Criddle gjorde av Mar Saba-brevet: (se Andrew Criddles statistiska undersökning av ordfrekvensen i Klemensbrevet). Däremot blir det intressant när man betraktar dessa 306 ord där fler än 200 används av kristna författare verksamma under 100-talet. Många ord och uttryck minner alltså om en tid mycket senare än när Paulus levde och är vanliga i skrifter från 100-talet. Språket är dessutom en mer utvecklad variant av den grekiska koinen (det gemensamma samtalsspråket).

2)      KYRKOORGANISATIONEN! I de Pastorala breven förutsätts en kyrkoorganisation som det inte finns anledning tro att den existerade på Paulus’ tid. Det handlar bland annat om presbytrar (församlingsäldste/präst), vilkas roll i Första Timotheosbrevet framstår mer som om de vore prästvigda än bara ledare och knappast vad vi kan vänta oss att finna på 50–60-talen, men väl i början av 100-talet.

3)      PAULUS’ BIOGRAFI MISSTÄMMER! Jag anser inte att detta är den starkaste indikationen och avstår bland annat därför (och också pga. den omfattande utredning som måste till) att utveckla resonemanget utöver att det är svårt att infoga informationen i Pastoralbreven med den rekonstruerade biografin över Paulus’ liv.

4)      PASTORALBREVEN KÄNDA FÖRST SENT! Den första att citera och bruka Pastoralbreven är Irenaeus ca år 180. Irenaeus är alltså den förste som vi med säkerhet vet använde de Pastorala breven. Vissa anser dock att Polykarpos (senast år 135) var bekant med breven och några argumenterar till och med att författaren av Första Klemensbrevet (kanske ca år 96) var bekant med Titusbrevet. Tecknen på detta är inte entydiga. Men samtidigt saknades breven i den första kanon som sammanställdes av Markion ca år 140. Papyrus 46 som dateras till ca år 200 saknar också breven. Men då handskriften är skadad går inte säkert avgöra om det är därför som de saknas. Dock följer breven i p46 den ordning som Markion brukade och där breven alltså inte ingick. Däremot ingick breven i den lista över böcker som går under namnet Muratorie-fragmentet och som brukar dateras till ca 170–200, men som jag argumenterar för kan vara senare (se: Äldsta kanon-listan över NT, kanske inte är den äldsta …). Gnostikerna ansåg att breven var förfalskningar, så Basilides (enligt Hieronymus). Inom den syriska kyrkan tog det faktiskt flera hundra år innan breven antogs som äkta.

5)      BEKÄMPANDET AV GNOSTISKA FÖRESTÄLLNINGAR! Irenaeus använde sig i huvudsak av Pastoralbreven i sin kampanj mot gnostikerna. Han inleder sitt stora verk mot gnostikerna med att citera Första Timotheosbrevet 1:4 och Titusbrevet 3:9. Dessa brev utgör Irenaeus’ huvudargument för att Paulus inte är gnostiker utan i stället en motståndare till och bekämpare av all gnostik. Det är också endast i dessa brev som Paulus framstår som direkt fientlig mot gnostikerna och det går tvärt emot hans syn i de ”äkta” breven. I Pastoralbreven fördöms gnostiska föreställningar och allmän mysticism, ett problem som kyrkofäderna kämpade emot under 100-talet.

6)      Som en sista punkt tar jag upp ytterligare en omständighet som jag egentligen inte kan använda som argument till stöd för att breven är tillkomna efter Paulus’ tid, då argumentet i så fall blir ett cirkelresonemang. Men det är ändå en tanke att beakta. I Första Timotheosbrevet 6:13 omnämns Pontius Pilatus. Genom att Pilatus omnämns är Jesus inte längre någon mytisk halvgud som levat i ett obestämt förflutet, utan blir därmed daterad till en specifik tid i historien. I övrigt är det bara evangelierna (och möjligen Apg) av de nytestamentliga skrifterna som åstadkommer en sådan identifikation. Som jag ser det visar detta på en senare tillkomsttid för Pastoralbreven och om evangelierna tillkom med början under 90-talet är det logiskt att Pastoralbreven skrivits senare eftersom ”legenden” vid denna tid hunnit utvecklas. Paulus var följaktligen ovetande om någon koppling mellan Jesus och Pilatus. Då detta sista motsägs av vad som står i Första Timotheosbrevet 6:13 och brevets ålder är under prövning, vore det ett cirkelresonemang att åberopa detta som ett argument för att datera brevet. Om däremot Första Timotheosbrevet av andra orsaker förläggs till en senare tid, har alltså Paulus inte nämnt Pilatus (och visar det att brevet skrevs efter Paulus’ tid).

Paulus8I början av detta inlägg tog jag upp de sju allmänt accepterade äkta breven, då Första Thessalonikerbrevet, Första och Andra Korinthierbreven, Galaterbrevet, Filipperbrevet, Filemonbrevet och Romarbrevet. Emellertid ifrågasätts denna uppfattning i en doktorsavhandling från januari i fjol. Den är skriven av Günther Schwab vid universitetet i Zalsburg i Österrike och det första bandet på 420 sidor finns också utgivet i bokform under titeln Echtheitskritische Untersuchungen zu den vier kleineren Paulusbriefen.

Günther Schwab argumenterar för att inte heller Galaterbrevet, Filipperbrevet, Filemonbrevet och Första Thessalonikerbrevet har skrivits av Paulus, vilket i så fall skulle lämna endast Första och Andra Korinthierbrevet och Romarbrevet som äkta brev skrivna av Paulus. Se hemsidan: Echtheitskritische Untersuchungen zu den Paulusbriefen.

I sin avhandling har Schwab främst undersökt språket, då inte minst ur ett historiskt perspektiv; till vilken tid olika uttryck hör. Han har analyserat texten med hjälp av datorkörningar och då jämfört språket i de fyra brev som han ifrågasätter med de övriga Paulusbreven och med Apostlagärningarna. Enligt Schwab är grunden för de ”fyra mindre” breven inte alls så säker som görs gällande. I stället hävdar Schwab att mycket tyder på att dessa fyra mindre” brev istället skrivits efter Paulus’ tid. Schwab stärker också sin tes med andra iakttagelser som han anser talar till hans favör.

Den tyske religionshistorikern Wolfgang Speyer skriver i förordet till boken bland annat följande:

„Der Verfasser analysiert in der weit gespannten Einführung die Möglichkeiten der Echt­heitskritik auf der Grundlage der philologisch-historischen Methode, wobei er auch die Vor­gangsweisen der heutigen Kriminalistik mitberücksichtigt. So erhalten wir einen ersten kri­tischen Überblick über die bisherige Geschichte und den Inhalt der Echtheitskritik im Blick auf das Corpus Paulinum und auf dessen Rezeption im 2. Jahrhundert. Dabei sind die Stim­men der Bibelwissenschaftler des 19. Jahrhunderts ebenso präsent wie die des 20. und des 21. Jahrhunderts.

Mit Hilfe der Möglichkeiten, die der Computer bietet, gibt der Verfasser im Hauptteil einen feinteiligen Sprach- und Stilvergleich zwischen den vier genannten Paulusbriefen und den übrigen Paulusbriefen sowie der Apostelgeschichte. Das Ergebnis dieser Untersuchungen zeigt, dass für die Annahme der Unechtheit mehr spricht, als bislang registriert worden ist. Dem üblichen Echtheitsurteil stehen beachtenswerte Indizienreihen entgegen.“

Nu ska man kanske vara försiktig när det gäller dylika statistiska undersökningar. Betänk att den metod som Andrew Criddle använde för att ifrågasätta Klemensbrevets äkthet (jämföra förekomsten av ord som aldrig använts tidigare med ord som bara använts en gång) gav missvisande resultat när de applicerades på Shakespeares verk. Själv har jag inte läst Schwabs verk och kan därför heller inte ha någon bestämd uppfattning i frågan, men jag ville ändå peka på denna möjlighet.

Roger Viklund, 2011-05-27

Uppdatering 2011-05-27, kl 18:02.

Michael W. Nordbakke har i kommentaren inunder utvecklat Günther Schwabs argumentation i de hittills två (och inte en som jag skrev) volymer som han utkommit med.  Jag tänkte kort sammanfatta Nordbakkes synpunkter på svenska.

Nordbakke anser det vara osannolikt att Schwab skulle anse att någon enda av breven i NT är skrivet av deras föregivna författare. Hans arbete är ett pågående arbete som beräknas ta ytterligare 4–5 år att färdigställa och först då kommer vi att få den totala bilden klar för oss.

Schwab anser i vilket fall att 1 Kor är äldre än de övriga paulinska breven och han visar på ett ömsesidigt förhållande mellan 1 Kor och 1 Thess. Författaren av 1 Thess har lånat från 1 Kor. När 1 Kor i ett senare skede redigerades överfördes material åt det andra hållet, från 1 Thess till 1 Kor.

Schwab hävdar vidare att författaren till 1 Thess var densamme som skrev Apostlagärningarna (Apg). Till exempel tar han upp Paulus’ avskedstal till de äldste från Efesos i Apg 20:18ff, och hävdar att detta också återfinns i en annan form i 1 Thess 2, samt att det där bygger på Apg, vars avsnitt i sin tur bygger på Lukasevangeliets 12:e och 22:a kapitel.

Nordbakke kallar det intressant, medan jag skulle kalla det märkligt, att Schwab anser att 1 Thess 2:14–16 utgjorde en del av det ursprungliga brevet. Det är märkligt eftersom just här låter Paulus kollektivt skuldbelägga judarna för att ha dödat Jesus. Detta stycke brukar oftast utmönstras som ett senare tillägg emedan det går emot det Paulus skriver i övrigt. Se min artikel: 1 Thess 2:14-16 – källkritik eller hjälphypotes? Fast det är klart, om breven ändå inte har samma författare finns ju inget som hindrar att den ursprunglige författaren av 1 Thess skulle ha uttryckt dessa tankar.

Schwab föreslår också att författaren av 1 Thess bygger på Matteusevangeliet.

Schwab anser vidare att Romarbrevet är beroende av Galaterbrevet och att Filem, Gal, och Rom ur teologisk synvinkel kraftigt avviker från 1 Thess.

Schwab lägger tonvikten på språkliga och stilmässiga samband. Nordbakke poängterar att Schwab i första hand är en klassist som använder ett stort antal metoder av varierande slag och att han inte brukar datorkörningar enligt någon mekanisk metod.

Slut på uppdateringen.

Annonser