Färst äkthetsförespråkare bland bibeltrogna

Som vanligt när nya upptäckter görs inom Bibelns område väcker de intresse och uppmärksamhet. Forskningsområdets karaktär gör att dessa fynd som regel också går att ifrågasätta vad gäller såväl äkthet som betydelse. När nu ett litet fragment som tillsynes säger att Jesus och Maria Magdalena var gifta med varandra påträffas, uppkommer givetvis frågan om det är äkta eller ej. I detta inlägg ska jag endast i mindre omfattning ta upp den frågan, då jag i nuläget saknar tillräcklig information för att kunna göra en trovärdig bedömning av äktheten. Däremot är det intressant att studera vilka positioner som olika företrädare intar.

Jag tycker mig märka en tendens där man positionerar sig längs en skala beroende på vilket förhållande man har till den kristna läran. Det kan närmast beskrivas som en sats eller kanske ”lag” som kan formuleras på följande vis: Ju mer ett fynd, en teori, överensstämmer med ens egen uppfattning, föreställning och önskan, desto troligare är att man också anser fyndet vara äkta eller teorin vara sann. Och givetvis fungerar detta också omvänt så att ju mindre fyndet, teorin överensstämmer med ens egna föreställningar, desto sannolikare att man anser fyndet vara förfalskat eller teorin vara oriktig.

Detta borde leda till ett antal insikter, nämligen …

1)      att de föreställningar man gör sig, kanske i högre grad än man vill tillstå är följden av andra föreställningar som man hyser;

2)      vad en viss forskare eller en viss forskarmajoritet hyser för uppfattning är av liten eller ingen vikt, såvida denna uppfattning inte kan styrkas genom solida fakta och argument;

3)      även då sådana fakta och argument i hög omfattning föreligger, bör man fråga sig i vilken mån dessa råkar visa i en riktning som denna forskare eller denna forskarmajoritet av olika anledningar önskar ska vara sant.

Fragmentet medför, eller i varje fall skulle kunna medföra, en förändrad uppfattning om Jesus och den tidiga kristendomens uppkomst. Bland de som önskar sådana förändringar och som därför heller inte är alltför bokstavligt bibeltroende, välkomnas ofta fynd av detta slag och kanske hoppas man därför att det ska visa sig vara äkta. Därigenom tenderar man lättare att finna argument till stöd för att fragmentet också är äkta. Och ju mer bibeltrogen (eller kanske bokstavstrogen) man är, desto mindre förtjust synes man vara över detta fynd och kanske hoppas man därför att det ska visa sig vara förfalskat. Därigenom tenderar man lättare att finna argument till stöd för att fragmentet också är förfalskat. Mycket grovt uppskattat (och givetvis med allehanda undantag) kan man nog säga att det finns färst äkthetsförespråkare bland de som är mest bibeltrogna och då flest bland de som är litet eller inget bibeltrogna eller bokstavstroende. Självfallet fungerar detta på likartat sätt när ett fynd som sägs utgöra Jesu svepning kommer på tal, där väl nästan enbart kristna tror att Turinsvepningen är äkta.

Det lustiga (eller olustiga?) med denna iakttagelse är att det verkar gälla högt aktade forskare i ungefär samma utsträckning som det gäller vanliga lekmän. Jag avser här inte att räkna upp namn. För övrigt är detta också bara min egen högst ovetenskapliga uppfattning och det är svårt att göra en sådan uppdelning då det inte går att säkert avgöra hur övertygade olika personer är om föremålets äkthet, ej heller hur bibeltrogna de är. Skillnaden i position mellan profana respektive kristna forskare/professorer å den ena sidan och den ateistiska/agnostiska/religiösa (och andra) allmänheten å den andra sidan, ligger främst i att de förstnämnda genom sin skolning och sin position oftast uttrycker sig mer försiktigt med tillbörliga reservationer, medan de sistnämnda i högre grad är mer kategoriska.

Däremot verkar de inte förhålla sig mer objektivt. Argumenten som framförs kan vara av högst varierande slag inom båda grupperna. Men fastän forskare är mer försiktiga kommer de likväl till likartade slutsatser i förhållande till sin personliga tro som allmänheten gör – om än med stöd av skilda argument. Jag kan inte på något vis själv svära mig fri från detta, utan bara konstatera att trots att de flesta tycks anse att de arbetar objektivt lyckas de likväl som regel hitta argument till stöd för uppfattningar som stämmer med vad de redan innan trodde.

I en kommentar till mitt föregående inlägg Jesus’ hustru Maria Magdalena? hänvisar signaturen bbnews till en artikel Vatican researchers conclude “Jesus’ wife” papyrus fragment is fake. Denna artikel där Vatikanen tydligen anser att fragmentet är en förfalskning (som då ger stöd för min indelning) hänvisar i sin tur till en artikel av Francis Watson, The Gospel of Jesus’ Wife: How a fake Gospel-Fragment was composed. Där argumenterar Watson för att fragment ”sannolikt” är en förfalskning; då att någon sammanställt texten ur Thomasevangeliet, främst från verserna 101 och 114. På ett likartat sätt argumenterade han också för att Hemliga Markusevangeliet är en förfalskning genom att någon ”klippt och klistrat” ur de övriga evangelierna (se mitt bemötande av Watson: The pastiche forgery of Secret Mark, as presented by Francis Watson) och han passar på att även i denna artikel hänvisa till Hemliga Markusevangeliet som en modern parallell på en förfalskning.

Det finns dock flera problem med Watsons teknik. Antalet ord som förekommer i fragmentet är först och främst få. De flesta är dessutom vanliga ord och de enda riktigt ovanliga, nämligen ”hustru” och ”svullna” saknar paralleller. Alltså, det som är verkligen utmärkande uppvisar inga paralleller. Watsons metod är dessutom selektiv eftersom den utgår från att det är en förfalskning och han därför söker efter stöd för just detta. Allt detta har min vän Timo Paananen påtalat i en utmärkt liten artikel, Another “Fake” Or Just a Problem of Method: What Francis Watson’s Analysis Does to Papyrus Köln 255? där Paananen undersökt ett garanterat äkta textfragment, Papyrus Köln 255, och med samma metod som Watson använde påvisat att också det måste vara en förfalskning eftersom paralleller från Johannesevangeliet står att finna på motsvarande sätt. Paananen säger att Watsons teknik kan beskrivas på följande sätt:

1)      Om fragmentet är en förfalskning borde förfalskaren ha sammanställt texten genom att hämta bitar ur olika äkta texter.

2)      Och om så är fallet borde de textställen förfalskaren använt gå att finna.

3)      Det går faktiskt att finna sådana textställen.

4)      Därigenom är fragmentet en sammanställning gjord ur andra texter.

5)      Därmed är det också en förfalskning.

Tekniken är snarlik den som Stephen Carlson använde i The Gospel Hoax. Paananen visar alltså hur lätt det är med denna teknik att påvisa att garanterat äkta texter är förfalskade. Därmed blir metoden också verkningslös. Frågan om huruvida fragmentet är äkta eller ej kommer förhoppningsvis att kunna avgöras, emedan vi i detta fall (i motsats till Hemliga Markus) har tillgång till det för analyser. Sådana verkar redan ha påbörjats. Så här skriver Karen King angående test av bläcket:

“We are also pursuing chemical testing of the ink. The owner has agreed that the fragment itself will remain at Harvard University for the time being, where it will be accessible to accredited scholars.”

“We are currently in the process of seeking to have the chemical composition of the ink tested by non-destructive methods. While this analysis will not yield a specific date, it can indicate whether the composition of the ink corresponds to comparable inks used in antiquity. “

Vad gäller äktheten anser hon att det skulle vara mycket svårt att förfalska det sätt på vilket bläcket har bleknat och spridit sig, något som tyder på hög ålder:

“On the other hand, there are a number of other facts that point toward authenticity. Most notably, it would be extremely difficult to forge the way the ink has been preserved on the writing material. As mentioned above, the ink on the verso has faded badly, an unfortunate characteristic shared with many ancient papyri, but an indicator of a long aging process.”

Vad jag har förstått så verkar den anonyme ägaren av denna papyrusbit ha mer av samma sort tillhörande samma koptiska skrift, och att om den efter den forensiska analysen visar sig vara äkta kommer även resten att bli tillgängligt (för den som kan betala tillräckligt – gissar jag).

Roger Viklund, 2012-09-28

Annonser

Jesus’ hustru Maria Magdalena?

Ett nytt textfragment på koptiska har sett dagens ljus. Se exempelvis New York Times eller Aftonbladet. I detta verkar det tydligt framgå att en kvinna, sannolikt Maria Magdalena, av Jesus tilltalas som hustru.  Det är Karen Leigh King, expert på gnosticism och den tidiga kristendomen, som låter meddela att hon kommit i besittning av en tidigare okänd text bestående av åtta ofullständiga rader på framsidan och sex ännu mer ofullständiga på baksidan av ett litet papyrusfragment. Dess storlek är blott ca 8 x 4 cm. Framsidan finns återgiven här inunder.

Jag har låtit skapa en bild av den transkription av texten (på de båda sidorna av fragmentet) som Karen King tillsammans med AnneMarie Luijendijk publicerar i “Jesus said to them, ‘My wife…’” A New Coptic Gospel Papyrus (kommande i Harvard Theological Review 106:1, January 2013)

I min översättning från den engelska översättning dessa båda presenterar skulle texten lyda:

FRAMSIDAN

1 ] “… inte [till] mig.  Min moder gav mig li[vet]…”

2 ] Lärjungarna sade till Jesus, “.[

3 ] neka.  Maria är [ev.: inte] värdig detta

4 ] …” Jesus sade till dem, [ev.: hon är] ”min hustru . .[

5 ] … hon kommer att kunna bli min lärjunge . . [

6 ] Låt onda människor svullna upp … [

7] Vad gäller mig, vistas jag med henne för att kunna … [

8] en bild [

BAKSIDAN

1 ] min mod[er

2 ] tre [

3 ] … [

4 ] fram med … [

Vad gäller äktheten vet jag inte mer än att det i första skedet verkar som om mycket talar för att fragmentet är äkta. Dock har vissa tvivel på dess äkthet väckts, då främst har lingvistiska invändningar gjorts (Se exempelvis Washington Post).

För närvarande tillhör fragmentet en privat samlare som önskar förbli anonym.

Fragmentet anses komma från en codex och denna dateras paleografiskt till 300-talet vt. Den anses ha sitt ursprung i Egypten.

Författarna daterar originalet (som kan eller kanske bör ha varit på grekiska) till troligen andra halvan av hundratalet (hur de nu kan göra det?).

Om nu detta fragment är äkta säger alltså texten att Jesus själv säger att Maria (med all sannolikhet Maria Magdalena även om bara Maria nämns) är hans hustru. Det koptiska ordet är här ett annat än i Filipposevangeliet (se: Kysste Jesus sin hustru Maria Magdalena på munnen?). Koptiskan tahime (jag kan inte återge de koptiska bokstäverna på bloggen utan måste transkribera ordet) betyder ”min hustru” även om det också kan betyda ”min kvinna” – men i så fall tydligen med ungefär samma innebörd. Artikelförfattarna skriver:

The meaning of tahime [my transcription of the Coptic word] as “my wife” is unequivocal; the word can have only this meaning. Given that Jesus is the speaker, the possessive article indicates that he is speaking of his wife.

Så om nu denna text verkligen är äkta och den tolkning av texten som här ges också visar sig vara riktig, utgör detta ett starkt stöd för att Maria Magdalena också i Filipposevangeliet och i Maria Magdalenas evangelium beskrivs som hustru till Jesus och inte bara som hans följeslagare.

Vad som är historisk sanning är däremot en helt annan fråga. Detta fragment visar egentligen endast (i bästa fall) att det redan tidigt fanns föreställningar om att Jesus och Maria var man och hustru.

Roger Viklund. 2012-09-19