Jag tänkte också skärskåda några av de underverk som tillskrivs Jesus men som av skilda anledningar knappast bygger på verkliga historiska händelser. Jag inleder med berättelsen i Johannesevangeliet 21, där Jesus uppenbarar sig för lärjungarna vid Tiberias sjö.
”… det gick till så här: Simon Petrus och Thomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till dem: ’Jag ger mig ut och fiskar.’ De andra sade: ’Vi går också med dig.’ De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var han. Jesus sade till dem: ’Mina barn, har ni något att äta?’ De svarade: ”Nej. Han sade: ’Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få.’ De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ’Det är Herren.’ När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var lätt klädd, och kastade sig i sjön. De andra lärjungarna kom efter i båten. De var inte långt från land. När de kom i land, fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ’Bär hit av fisken som ni fått.’ Simon Petrus steg i båten och drog in nätet. Det var fullt av stora fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder.” (Joh 21:1–14, Folkbibeln)
Ett liknande fiskunder tillskrivs också Pythagoras, dock mycket långt efter hans död. Detta saknar emellertid betydelse, eftersom inte heller denna berättelse handlar om historia. Den ena versionen av undret ger Porfyrios (ca 234–305 vt) i sitt verk Pythagoras’ liv:
“Meeting with some fishermen who were drawing in their nets heavily laden with fishes from the deep, he predicted the exact number of fish they had caught. The fishermen said that if his estimate was accurate they would do whatever he commanded. They counted them accurately, and found the number correct. He then bade them return the fish alive into the sea; and, what is more wonderful, not one of them died, although they had been out of the water a considerable time. He paid them and left.” (Porfyrios, Vita Pythagorae 25)
Den andra versionen av undret ger Iamblichos från Chalkis (?–ca 330 vt) i sitt verk med samma namn:
”One day, during a trip from Sybaris to Crotona, by the sea-shore, he happened to meet some fishermen engaged in drawing up from the deep their heavily-laden fish-nets. He told them he knew the exact number of the fish they had caught. The surprised fishermen declared that if he was right they would do anything he said. He then ordered them, after counting the fish accurately, to return them alive to the sea, and what is more wonderful, while he stood on the shore, not one of them died, though they had remained out of their natural element quite a little while. Pythagoras then paid the fisher-men the price of their fish, and departed for Crotona.” (Iamblichos, Vita Pythagorae 8 )
Byst av Pythagoras från de kapitolinska museerna i Rom. Från Wikipedia.
Som synes utför Pythagoras ett liknande underverk genom att förutsäga det exakta antalet fiskar som ligger i fiskenätet. Vi får dock aldrig veta antalet, utan fiskarna kastas tillbaka i vattnet. Pytagoreerna var vegetarianer och Pythagoras’ enda önskan var att fiskarna skulle få återvända till vattnet. Själva undret bestod i att Pythagoras exakt kunde förutse antalet. För Johannesevangeliets författare utgjorde själva mängden fisk underverket. Ändå kan man utgå ifrån att antalet var avgörande i båda fallen och att det också handlade om 153 fiskar i båda fallen.
Varför då kan man fråga sig? Jo, för pytagoreerna var nämligen 153 ett heligt tal. Första iakttagelsen är att om man adderar de 17 första heltalen får man just 153 (1 + 2 + 3 + 4 + 5 + … 17 = 153). Men viktigare är att pytagoreerna använde talet 153 till att beräkna ”fiskens mått” som symboliskt kallades ”fiskens blåsa” eller på latin: ”vesica piscis”.
Genom att låta två lika stora cirklar korsa varandras centra, åstadkommer man en geometrisk figur som liknar en fisk. Denna ”fisk” är √3 gånger längre än den är hög. Oavsett cirklarnas storlek (såvida de båda är lika stora) blir längden √3 gånger höjden. Och 265 delat med just 153 utgör ett mycket exakt närmevärde på √3 (265/153 ≈ 1,73203, √3 ≈ 1,73205). Det är samma värde som Arkimedes använde när han beräknade talet pi. Givetvis är inte siffrorna 265 och 153 de enda alternativen. Den dubbla summan ger samma värde 530/306 ≈ 1,73203. Men förhållandet mellan 265 och 153 ger ett nära närmevärde till √3 utan att involvera allt för stora tal.
Alltså, talet 153 var ett heligt pytagoreiskt tal som användes för att beräkna ”fiskens mått”. De pytagoreer (eller andra invigda) som läste Porfyrios och Iamblichos förstod givetvis att antalet fiskar var detsamma som ”fiskens mått”, 153. Att Jesus därför utför ett liknande fiskunder som Pythagoras och att antalet fiskar ”råkar” bli 153 visar för mig att denna berättelse från början var symbolisk och i linje med pytagoreernas hemliga undervisning. De som var insatta skulle förstå symboliken medan för den stora massan var det bara mängden fisk som var det som imponerade.
Eller som Klemens berättar i sitt brev till Theodoros, nämligen att Markus ”till sin första bok överflyttade det som passar med sådant som främjar kunskapen”. Detta var då ett evangelium för de som uppfattade berättelserna mer bokstavligt. Vidare sammanställde Markus ”ett andligare evangelium 
till bruk för dem som var i färd med att fullkomnas.” Detta skulle då kunna innefatta symboliska berättelser som den vi nyss stiftat bekantskap med hos Johannes (som är ett mer symboliskt evangelium). Klemens fortsätter: ”Likväl avslöjade han inte det förbjudna (eller: som ej får yppas), inte heller skrev han ned Herrens hierofantiska undervisning”. Hierofant är namnet på kultledaren som i samband med invigningsceremonierna i mysterieordnarna tolkade de heliga symbolerna och ledde och övervakade adepten under själva ceremonin. Det mest förbjudna, det som ej fick yppas, sattes ej på pränt utan förmedlades blott muntligt till vissa utvalda. Dock tillfogade Markus ”några yttranden, vilkas utläggning han visste, ledde liksom en mystagog åhörarna in i den sjufaldigt beslöjade sanningens innersta helgedom.” En mystagog är en person som undervisar och förbereder sina adepter inför invigning i en mysteriekult.
Roger Viklund, 2010-08-15
Jesus granskad 