Foton från Louvren 3 – Baal

800px-Louvre_2007_02_24_c

Gamla Testamentets profeter angriper Baal, Ashera och andra gudar på nästan varje sida i profetböckerna. Orsaken är givetvis att Israels folk dyrkade dessa gudar tillsammans med och ibland i stället för JHVH. Detta var för övrigt Morton Smiths tes i hans andra doktorsavhandling, nämligen att majoriteten bland de gamla israeliterna dyrkade flera gudar och att monoteismen kom till makten relativt sent.

Bibeln säger att israeliterna under domartiden (ca 1200–1000 fvt) dyrkade Baal och JHVH. Vissa israeliter bar Baals namn. Israeliternas förste konung Saul gav ett av sina barn namnet Eshbaal efter guden Baal (1 Krön 8:33). Hosea uppger att JHVH också kallades Baal (Hos 2:16). Av 15 sammansatta namn som hittats i nordriket Israel innehöll visserligen nio Jahve eller JHVH men hela sex innehöll Baal, vilket kan tyda på att i norr var Baal nästan lika populär som JHVH. (William G. Dever, What Did The Biblical Writers Know and When Did They Know It?, s. 210)

Baal är en gud som är nära förknippad med vädret. Han är framför allt en storm- och regngud. Det är därför en aning märkligt att han, i likhet med Jesus, också är en döende och från de döda uppstående gud, då sådana gudar brukar vara vegetationsgudar. Men Baal ansågs frambringa regn, och avsaknad av regn innebär torka och växtlighetens död. Baals död är därför den yttersta orsaken till torkans början, en torka som sägs ha varat i sju eller åtta år. Detta kan jämföras med den sjuåriga torka som omtalas i samband med Josefs vistelse hos farao i Egypten.

Enligt fynd gjorda i bland annat den uråldriga staden Ugarit och stammande från 1300- och 1200-talen fvt, utspann sig en strid mellan Baal och dödsguden Mot. Lertavlorna inunder, vilka jag fotograferade i Louvren, innehåller alla den berättelse som brukar betecknas Baals cykel, med död, uppståndelse och liv på nytt i enlighet med årstidernas skiftningar.

baalcykel3

Denna lertavla med kilskrift kommer från staden Ugarit vid den nordsyriska kusten; ett utgrävningsområde som benämns Ras Shamra eller Tell Ras esh-Shamra, där ”tell” avser en kulle som byggts upp genom århundraden av avlagringar från tidigare bosättningar. Tavlan stammar från 1300- eller 1200-talet eller kanske till och med litet tidigare. I tavlan omnämns El, som väl rimligen är densamme som den El som är det ena av två gudsnamnen i Bibeln, där JHVH är det andra. Även JHVH förekommer sannolikt i Ugarit under namnet JV. Vidare berättas om striden mellan Baal och Mot och Baals seger över Mot (döden).

Inunder finns en bild från utgrävningarna av Ugarit.

Ugarit_01

baalcykel1

I denna kilskriftstavla från 1300- eller 1200-talet fvt, också från Ugarit, berättas om Baals konfrontation med flodguden Jam. Jam  är en gud av kaos och död i motsats till många andra, icke-fientliga gudar. Han sägs i de ugaritiska källorna vara Els son, alltså Guds son. Jam som betyder hav är havets och flodernas gud. Han ligger i fejd med Baal, och han utnämns av El till kung. El berättar för de andra gudarna att Jam tidigare kallades för Jav: ”Min sons namn är Jav”. Jams ursprungliga namn var alltså Jav (eller Javu) men El säger att han hädanefter ska kallas ”Els älskade” och sänder honom att avsätta Baal. Baal slår ner Jam eller Jav, vilken dödas i striden. (”SM. BNY. JV”. CTA 1 IV 14. Se The Archaeological Evidence of the Exodus from Egypt, s. 20–23.)

Vi kan se El och Jav/Jam som tidiga prototyper för israeliternas gudar El och JHVH.

Jag vet inte hur mycket av denna berättelse som återfinns på just denna övre tavla. Som ju tydligt framgår är det blott ett brottstycke av en ursprungligen större tavla. Men tavlorna är som regel mycket små – förvånansvärt små. De tre som jag återger här och som skildrar Baals cykel är ungefär stora som en hand, medan många andra kompletta tavlor inte är så värst mycket större än kreditkort.

baalcykel2

Också denna sista kilskriftstavla kommer från utgrävningarna i Ras Shamra, Ugarit. Den dateras till 1300-talet fvt (1399–1300 fvt) och är alltså drygt 3300 år gammal. Även här skildras fruktbarhetsguden Baals strid mot dödsguden Mot – torkan.

I The Riddle of Resurrection på sidorna 55–81 sammanfattar Tryggve N. D. Mettinger berättelsen om Baals cykel, vilken han uppger återfinns på tavlorna 1.4VII:42 till 1.6.VI. Min sammanfattning av hans sammanfattning lyder som följer:

Baal bygger ett palats och tillkännager för världen att han inte längre böjer sig för döden, det vill säga Mot, vilken han förvisar till endast öknarna. Baal sänder två budbärare till Mot. De ska gå ner till frihetshuset och därigenom räknas bland de döda. Budbärarna återvänder till Baal med en inbjudan från Mot att nedstiga till underjorden, ta med sig sina moln, vindar, blixtar och sitt regn och smaka på Mots mat bestående av lera. Baal kan inte värja sig mot denna kallelse att nedstiga till dödsriket och beslutar sig därför att skaffa sig avkomma genom att para sig med en kviga.

Här kan det vara lämpligt att inflika att även JHVH förefaller ha avbildats tillsammans med och kanske som en oxe/tjur.

Gudinnan Ashera ansågs i den ugaritiska mytologin vara Els maka och mor till Baal. I Bibeln finns hänvisningar till att man i vissa kretsar betraktat henne som Baals hustru (2 Kung 23:4). Och inskriptioner visar att man betraktade henne också som JHVHs maka. Inskriptionerna härrör från 700-talet fvt och är funna på krukskärvor dels i Kuntillet ‘Ajrûd, en ruin i norra Sinai, dels i Khirbet el-Qôm i Judeen.

Inskriptionerna talar om JHVH och hans Ashera. Nedan ses en teckning av en krukskärva från just Kuntillet ‘Ajrûd.

kuntillet

Stående ses två gudar där den högra har bröst och den rimliga tolkningen är att de representerar JHVH och ”hans” Ashera. Deras svansar och huvuden tyder på att de är kalvar. Inskriptionen säger: ”Jag välsignar dig genom JHVH från Samarien och genom hans Ashera.” Detta visar att Jaho hade en följeslagerska, troligen att betrakta som en modergudinna, och att folket vid denna tid inte var monoteister.

För att återgå till berättelsen om Baal, där denne parat sig med en kviga, saknas därefter ca fyrtio rader av berättelsen, och vi vet inte riktigt vad som händer. När vi på nytt kommer in i berättelsen, får vi veta att man meddelar El att Baal är död och El och modergudinnan Anat (som kallades jungfrun och i Elefantine kallades hon ”JHVHs Anat”) sörjer honom.

Tillsammans med den ugaritiska solgudinnan Shapash ger sig Anat ut och letar efter Baal, och vid världens ände finner de hans döda kropp. De tar kroppen till berget Sapan, förrättar ett offer och begraver Baal. Anat meddelar El att Baal verkligen är död, och tillsammans resonerar de om vem som ska kunna ersätta honom. Men den person de utser klarar inte av uppgiften. Då beslutar Anat att uppsöka Mot (döden) för att försöka återfå Baal. När Anat ber Mot att frige Baal, berättar Mot hur han svalde Baal. Anat klyver då Mot med ett svärd, varefter hon sållar bitarna, eldar honom, mal honom på en kvarnsten för att slutligen sprida ut honom på en åker.

Under tiden drömmer El att höstregnet återkommer och med det växtligheten. Detta är för El det avgörande beviset på att Baal har återvänt till livet. Solgudinnan Shapash söker efter Baal, och vi får senare veta att Baal har återvänt till sin tron, till ett fullt aktivt liv. Striden mellan Baal och Mot fortsätter till dess Mot kapitulerar och Baal slutligen upphöjs på sin kungatron.

Vad vi ser här är en fullständig vegetationscykel, från liv till död och åter till livet – just så som Jesus sägs ha fötts, dött och därefter uppstått från de döda.

Roger Viklund, 2013-08-24

Annonser

Foton från Louvren 2

louvren2

Här är fler foton som jag tog vid mitt besök på Louvren i mars 2012. Ett av de absolut mest berömda föremålen där, är den imponerande Hammurabis lagsamling. Denna lagsamling finns bevarad på flera tavlor, men den mest berömda är otvivelaktigt denna flera meter höga stele gjord av diorit.

hammurabi1

Hammurabi var kung av Babylon, troligen 1792–1750 fvt. På denna stele har han inristat 282 lagparagrafer (där 247 ännu är bevarade). Hela statyn runt om är täckt av fina tecken. Dessa lagar förespråkar bland annat straff som svarar mot brottet; det vill säga ett öga för ett öga och en tand för en tand. Motivet överst föreställer Hammurabi inför solguden Shamash.

gudea

Även denna staty är gjord av diorit.

Den ska föreställa kung Gudea av Lagash och statyn, liksom Gudeas levnad, dateras till  tjugohundratalet fvt. Lagash låg i nuvarande Irak som på den tiden svarade mot tvåflodslandet Mesopotamien och då dess södra del, kallad Sumer. Som  framgår av bilden fanns där ett rätt stort antal statyer av Gudea; vissa mer skadade än andra.

Bilden inunder visar den rätt så stora ”Lercylinder A” som påträffades vid templet Eninnu och som tillägnas Ningirsu

LercylinderA

På denna lercylinder finns också bevarat en bön som kung Gudea tillägnar gudinnan Gatumdug (raderna 64–67); vari han säger följande:

”För mig som inte har någon [mänsklig] moder är du min moder. För mig som inte har någon [mänsklig] fader är du min fader. Min faders säd tog du emot i ditt moderliv, du födde mig i helgedomen; Gatumdug, ditt heliga namn är ljuvligt.”

Här kan man jämföra med en vers ur Psaltarens 2:a psalm, som handlar om Sions konung:

”Jag vill berätta vad Herren [JHVH] bestämt. Han sade till mig: ‘Du är min son, jag har fött dig i dag …’” (Ps 2:7)

martyr

Detta är en så kallad martyrtavla stammande från Kherbet Oum el Ahdam i Algeriet och daterad till slutet av 300-talet. Den lätt obegripliga texten lyder ungefär som följer:

Heligt minnesmärke. Del av jordens löfte, där Kristus föddes, till Petrus och Paulus. Martyrernas namn var Datianus, Donatianus, Cyprianus, Nemesianus, Citinus och Victoria. I det provinsiella året 320. Benatus och Pequaria reste denna. Victorinus, Miggin – 7 september, och Dabula och en del av träet från korset.

Jag kommer onekligen att tänka på Bart Ehrman som försvarade det faktum att Jesus inte finns omnämnd i någon enda någorlunda samtida uppteckning, inskription eller på annat sätt med ungefär att ingen annan heller nämndes. När då Carrier utmanande honom på den punkten försvarade han sig med att inga ”vanliga” människor omnämndes. Men det var just precis vad de gjorde. Här är ett exempel bland många, om än det i detta fall råkar vara 300 år för sent för att utgöra en samtida parallell.

Roger Viklund, 2013-08-20

Foton från Louvren

Louvren_grand

Jag tog ett antal foton på vissa föremål i Louvren när jag var där i mars 2012, och tänkte lägga upp några av bilderna här på bloggen. Det är rätt svårt att få bra foton då man inte får använda blixt och det är rätt så dunkelt i palatset. Dessutom befinner sig många av föremålen bakom glas, så det går ändå inte att använda blixt på grund av den reflektion som då uppstår mot glaset. Jag har till yttermera visso skalat ner bilderna till mer lämplig storlek och sparat dem i halvhög upplösning för att de inte ska bli för stora.

Artemis_Diana

Detta föreställer den jagande grekiska gudinnan Artemis eller den romerska Diana. Statyn antas stamma från 100-talet.

Baal

Detta föreställer den västsemitiske fruktbarhetsguden Baal, stormens, åskans och blixtens gud. Han är himmelens och jordens herre; den mäktigaste krigaren. Hans palats ligger på toppen av ett berg och hans röst är som åskan. Baal var den mest dyrkade guden i Kanaan. Eftersom namnet Baal är en titel (betyder ”Herre”), var han känd under många namn men med Baal som förled, exempelvis hette han Baal-Hadad i Babylonien.

CoptLuk

En koptisk tiohundratalstext som innehåller Lukas 7:12b–22b.

Marsyas2

Detta föreställer Marsyas från Frygien, en av de ”korsfästa gudarna”; vilken alltså avbildades upphängd på en påle. Den franska bildtexten (jag kan egentligen inte franska) förefaller säga att statyn är från något av de två första århundradena. Inunder finns en bild av en relief som bara fanns på en liten bild bredvid bildtexten och som också föreställer Marsyas.

Marsyas_Basrelief

Detta är den så kallade Meshastelen.

Mesastelen

Enligt Meshastelen utkämpades en strid mellan Israel och Moab. Israel leddes av Omri och Achav. Detta slag finns återgivet även i Bibeln, närmare bestämt i Andra Kungaboken 3ff. Men där anges att det var Achav och hans son Joram (851–845 fvt) som stred.

Mithras1

En av många stentavlor som skildras Mithras’ liv och gärning. Just denna marmortavla uppges vara från 100- eller 200-talet och det står på anslaget att den är dubbelsidig (Relief mithriaque à double face). Jag måste ha missat baksidan.

Roger Viklund, 2013-08-19