Vem var den historiske Jesus? – Vetandets värld

HägerlandWassen

Dagens Vetandets värld på radions P1 hade rubriken Vem var den historiske Jesus? För att besvara den frågan intervjuade man Cecilia Wassén (vars föreläsning Har Jesus funnits jag kommenterade i fyra inlägg med början här) och Tobias Hägerland (vars artikel Varför är evangelierna så lika varandra? jag kommenterade här). Men de var givetvis inte inbjudna av den anledningen, utan som sakkunniga i egenskap av att gemensamt ha skrivit boken Den okände Jesus.

Den okände JesusVad kom de då fram till? Ja krasst var väl budskapet att det enda egentliga beviset för Jesu existens var att det är svårt att tänka sig att någon skulle hitta på alltsammans, och att det mest mänskliga man kan finna om Jesus är när han i Markusevangeliet citerar Psaltarens 22:a psalm på korset.

Frågeställningen var denna: ”Vad vet vi egentligen om Jesus som historisk person?” Wassén säger att evangelierna är huvudkällorna till vår vetskap om Jesus som historisk person samtidigt som de är propagandamaterial. Hon framhåller att när flera evangelier säger samma sak är det troligare att det är sant än om bara en källa finns att tillgå. Hon åberopar också Paulus’ brev som viktiga, inte minst för att de är de tidigaste källorna. Negativa traditioner om Jesus menar hon sannolikt också är sanna, eftersom kyrkan inte gärna skulle hitta på sådana.

Hägerland lyfter fram de traditioner som var besvärliga för kristna, som exempelvis Jesus’ stränga syn på skilsmässor, och menar att sådana traditioner sannolikt är sanna.

Det finns förutom evangelierna, säger reportern, endast en källa från det första århundradet som bekräftar att Jesus funnits som historisk person, och det är Josefus. Wassén menar att Josefus bekräftar Jesu existens. Många läsare av denna blogg känner säkert till hur osäkert detta bevittnande är och hur osannolikt det är att Josefus alls skrev något om Jesus. Hägerland bekräftar att Josefus bevittnande av Jesus är omstritt och menar att Josefus inte går att använda som ett avgörande bevis för att Jesus har funnits, även om han själv tror att Josefus har skrivit en kärna av Testimonium Flavianum.

Hägerland menar att man inte kan visa att Jesus har funnits genom att fokusera på enskilda texter, utan hellre måste ställa sig frågan om det är rimligt att den här rörelsen skulle ha uppstått ur ingenting? Är det rimligt att man mycket tidigt skulle ha berättat den här berättelsen om Jesus som blev avrättad och dör på korset om det inte fanns ett korn av historisk sanning i detta?

På en fråga när Jesus var som mest mänsklig tar Hägerland upp när Jesus dör på korset i Markusevangeliet (15:34) och säger ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Och, säger Hägerland, sedan skriker han och så dör han. Det är nog den starkaste bilden av Jesu mänsklighet. Hägerland säger sedan att ”Lukas” och ”Johannes” velat retuschera detta.

Detta citat är tydligen att anse som äkta medan de som Lukas och Johannes ”hittar på” anses just påhittade.

Lukas skriver att Jesus sade: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:46), vilket med undantag för ”Fader” är hämtat från Psaltaren 31:6. Johannes’ Jesus säger som sista ord på korset att ”det är fullbordat”, för övrigt samma ord som Herakles yttrar före sin död. Men även ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” är hämtat från Gamla Testamentet, nämligen inledningen till Psaltarens psalm 22: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Ps 22:2). Så varför skulle Lukas ha hittat på att Jesus citerade Psaltaren när han dog medan Markus i stället på ett riktigt sätt skulle ha redogjort för hur Jesus citerade Psaltaren? Deras inställning kan bero på att det i Markusevangeliet även står Eloi, Eloi, lema sabachtani? ”Min Gud” på hebreiska är Eli medan Eloi är arameiska för samma sak. Denna lilla detalj har dock knappast den betydelse som jag gissar att Wassén och Hägerland ger den.

Folket i Palestina talade arameiska och inte hebreiska och just därför lät man i stor omfattning översätta hebreiska texter till arameiska, så kallade targum. Att författaren av Markusevangeliet hade tillgång till den arameiska versionen av Psaltaren är mer än troligt. För övrigt förefaller han ha haft arameiska som sitt modersmål, så att han i så fall uttryckte orden på arameiska är fullt rimligt. Och i vilket fall är det ett citat ur Psaltaren oavsett språket. Varför skulle Jesus ha citerat ur Psaltaren när han skulle till att dö? Är detta de bästa bevisen för Jesu existens?

Sammanfattningsvis hävdar de alltså att de negativa omdömena om Jesus troligen är sanna och styrker hans existens. De menar att det är svårt att tänka sig att någon skulle hitta på alltsammans om Jesus och att han därför rimligen har funnits. Och de säger att det mest mänskliga man kan finna om Jesus är när han i Markusevangeliet citerar Psaltarens 22:a psalm på korset, skriker och dör.

Nu kan man inte dra alltför långtgående slutsatser av en radiointervju som dels är kort, dels kan vara klippt på ett för de intervjuade ofördelaktigt sätt. Men några andra påstått egentliga bevis för Jesu existens tog de inte upp.

Vad gäller styrkan i påståendena om att det som är negativt i skildringen av Jesus troligen är sant, har jag tidigare bemött Wassén angående detta här under rubriken ”Negativa traditioner om Jesus”. Att man inte skulle ha hitta på exempelvis förnedringen genom korsfästelse är en falsk analogi, eftersom vi har bevis för att judarna hittade på just sådant. Enligt exempelvis Talmud skulle Messias ben Josef, alltså Josefs son Kristus, dö. (se min beskrivning av detta i inlägget Den döende Messias/Kristus – del 1. Skulle dessutom religioner och berättelser om dessa religioners centralgestalter inte kunna uppstå utan en historisk kärna, blir det till att leta efter sådana ”kärnor” hos andra mytologiska halvgudar. Och att Jesus skulle ha citerat ur skrifterna när han hängde för döden, betraktar jag som ett lika fantasifullt antagande som att han skulle ha ridit in på en åsna (eller två) för att uppfylla en viss profetia.

Roger Viklund, 2017-04-13

Annonser

Tobias Hägerlands artikel på Bibeln.se

På svenska bibelsällskapets webbplats www.bibeln.se finns en artikel skriven av Tobias Hägerland, vilken är teologie doktor och forskare i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet – Varför är evangelierna så lika varandra? Jag läste artikeln rätt snart efter att den publicerades i januari i år och Hägerland sammanfattar på många sätt förtjänstfullt de olika teorierna kring hur evangelierna har tillkommit. Hägerland tar också upp något kring Hemliga Markusevangeliets tillkomst och denna del tilldrog sig givetvis mitt intresse. Jag återger här Hägerlands behandling av Hemliga Markusevangeliet i sin helhet:

”Den kontroversielle forskaren Morton Smith besökte 1958 Mar Saba-klostret på Västbanken och fann där en avskrift av ett tidigare okänt brev av kyrkofadern Clemens av Alexandria (ca 150–215). I brevet kan man läsa om en ’andligare’ version av Markusevangeliet som Markus själv skall ha skrivit och som fortfarande fanns i omlopp i Alexandria på Clemens tid. Clemens citerar bland annat ett stycke ur detta ’Hemliga Markusevangelium’ som liknar berättelsen om hur Jesus uppväcker Lasaros i Joh 11. En del forskare har utifrån dessa uppgifter argumenterat för att Hemliga Markusevangeliet var ytterligare en upplaga av Markusevangeliet, som kan ha utgjort en länk mellan Proto-Markus och vårt kanoniska Markusevangelium. De flesta har dock varit tveksamma. Somliga är övertygade om att Smith själv förfalskade det brev som han påstod sig ha hittat, och andra tror att brevet är en äldre förfalskning. Även om brevet skulle vara äkta och Hemliga Markusevangeliet verkligen fanns i Alexandria i början på 200-talet, är det inte alls säkert att Clemens har rätt när han säger att det skrevs av evangelisten Markus själv. Debatten om Hemliga Markusevangeliet pågår fortfarande bland forskare. Omständigheterna kring Mar Saba-brevet är så osäkra att det knappast kan användas för att förklara evangeliernas tillkomst.”

Behandlingen av problematiken kring Hemliga Markus är på det stora hela saklig och korrekt, även om ett epitet om Morton Smith som ”kontroversiell” är värderande och inget som borde förekomma i en artikel av encyklopedisk natur. Det är sådant som man finner på Wikipedia när det gäller ämnen som känslomässigt berör.

I vilket fall låter Hägerland sammanfatta sin genomgång av den i frågan splittrade forskarkåren med att säga att ”[o]mständigheterna kring Mar Saba-brevet är så osäkra att det knappast kan användas för att förklara evangeliernas tillkomst.” Man kan undra vad Hägerland menar med detta konstaterande? Menar han att eftersom vi inte kan veta om Hemliga Markusevangeliet är ett äkta evangelium kan vi heller inte använda oss av det för att förklara hur evangeliernas tillkommit? Eller menar han att det inte går att förklara evangeliernas tillkomst med osäkra uppgifter? Eller menar han möjligen att eftersom forskarna inte kan enas, kan vi inte använda oss av Hemliga Markusevangeliet för att förklara evangeliernas tillkomst?

Jag förstår inte logiken i Hägerlands resonemang. Antingen är Hemliga Markusevangeliet en förfalskning, och då är skriften ovidkommande och har inte det minsta med evangeliernas tillkomst att göra. Eller så är evangeliet äkta och det finns då två möjligheter: 1) Evangeliet är en utökning av det kanoniska Markusevangeliet med senare tillägg gjorda från de övriga evangelierna och kanske annat legendariskt material och har då viss betydelse för att förklara evangeliernas tillkomst; eller 2) tillkom evangeliet vid samma tid eller till och med före Markusevangeliet och skulle därmed vara det äldsta kända evangeliet och givetvis av största betydelse för att förklara evangeliernas tillkomst.

Alltså, Hemliga Markusevangeliet är ingen fråga som eventuellt kan ha en liten och marginell betydelse men som man av ovisshet väljer att lämna utanför. Den är minst i samma paritet som frågan om Q, omkring vilken Hägerland teoretiserar i stor omfattning. Vår uppgift är ju att försöka lösa frågan om hur evangelierna tillkom och då duger det inte att utelämna vissa delar som på ett avgörande sätt kan kasta ljus över denna process med motiveringen att uppgifterna är ”så osäkra”. Visst, uppgifterna är osäkra, men det är också många andra uppgifter, som exempelvis frågan om Q:s existens. Så därför kan egentligen inte osäkerheten vara problemet.

För den som är övertygad om att det rör sig om en förfalskning finns givetvis inga skäl till att använda evangeliet i sin tillkomstrekonstruktion. Men att bortse från evangeliet bara för att där råder en osäkerhet om dess äkthet, då det skulle kunna utgöra en mycket viktig del av gåtans lösning, verkar vara rent dumdristigt. Kanske beror oviljan på en kombination av en önskan att evangeliet är en förfalskning (eftersom det inte passar in) parat med rädslan att i sin forskargärning infoga en komponent som kan visa sig vara osann, och som därmed riskerar att tillintetgöra många års arbete. Kanske rädslan för att ha fel och att ha ”gjort bort sig” väger tyngre än chansen att göra ett verkligt genombrott i vår förståelse för den process som ligger till grund för evangeliernas tillkomst?

Roger Viklund, 2011-06-25