Markusevangeliet som midrash – 2:18–22

Markusevangeliet
som midrash

kap. 1: 1–89–1314–2021–28,
29–45
kap. 2: 1–1213–1718–2223–28

Min huvudsakliga förlaga till detta avsnitt är Michael Turtons Historical Commentary on the Gospel of Mark, Chapter 2.
 

Jesus och fastan 

18 Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom man och frågade Jesus: ”Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?”
καὶ ἦσαν οἱ μαθηταὶ Ἰωάννου καὶ οἱ Φαρισαῖοι νηστεύοντες καὶ ἔρχονται καὶ λέγουσιν αὐτῷ διὰ τί οἱ μαθηταὶ Ἰωάννου καὶ οἱ μαθηταὶ τῶν Φαρισαίων νηστεύουσιν οἱ δὲ σοὶ μαθηταὶ οὐ νηστεύουσιν

19 Jesus svarade: ”Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge brudgummen är hos dem kan de inte fasta.
καὶ εἶπεν αὐτοῖς ὁ Ἰησοῦς μὴ δύνανται οἱ υἱοὶ τοῦ νυμφῶνος ἐν ᾧ ὁ νυμφίος μετ’ αὐτῶν ἐστιν νηστεύειν ὅσον χρόνον ἔχουσιν τὸν νυμφίον μετ’ αὐτῶν οὐ δύνανται νηστεύειν

20 Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta.
ἐλεύσονται δὲ ἡμέραι ὅταν ἀπαρθῇ ἀπ’ αὐτῶν ὁ νυμφίος καὶ τότε νηστεύσουσιν ἐν ἐκείνῃ τῇ ἡμέρᾳ

21 Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre.
οὐδεὶς ἐπίβλημα ῥάκους ἀγνάφου ἐπιράπτει ἐπὶ ἱμάτιον παλαιόν εἰ δὲ μή αἴρει τὸ πλήρωμα ἀπ’ αὐτοῦ τὸ καινὸν τοῦ παλαιοῦ καὶ χεῖρον σχίσμα γίνεται

22 Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.”
καὶ οὐδεὶς βάλλει οἶνον νέον εἰς ἀσκοὺς παλαιούς εἰ δὲ μή ῥήξει ὁ οἶνος τοὺς ἀσκούς καὶ ὁ οἶνος ἀπόλλυται καὶ οἱ ἀσκοί ἀλλὰ οἶνον νέον εἰς ἀσκοὺς καινούς

Vers 18: ”Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom man och frågade Jesus: ’Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?”

I denna vers ligger fokus på lärljungarna (grekiska mathêtês), Johannes’ och Jesus’, samt på fariseer och på fasta. Johannes’ lärjungar fastar men inte Jesus’. Just genom att fokus ligger på Jesu lärjungar kan detta spegla de första kristna i den unga kyrkan. Av denna anledning brukar detta ofta ses som en senare berättelse som uppkom i samband med konflikter mellan Johannes’ efterföljare och de kristna. Som tidigare påpekats finns litet stöd för att fariseer skulle ha kunnat spela en sådan roll i Galileen som de här sägs göra.

Vers 19-20: ”Jesus svarade: ’Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge brudgummen är hos dem kan de inte fasta. Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta.”

Översättningen av detta stycke är inte självklar, även om Folkbibeln och Bibel 2000 översätter likadant vad gäller innehållet. Dispyten gäller översättningen till ”bröllopsgästerna” vilka inte sägs kunna fasta medan brudgummen är hos dem. Det grekiska uttrycket är ”υἱοὶ τοῦ νυμφῶνος” och det betyder mer ordagrant bröllopssalens [eller: brudkammarens] söner. Det ord som översätts till ”gäster” är huios, vilket betyder son (och faktiskt kan avse såväl människoson som Guds son). Så utöver att betyda gäster på bröllopet kan det betyda brudgummens följe på bröllopet.

Liknelser med brudgummar som länkas till Gud förekommer på flera ställen i GT, exempelvis på detta ställe hos Jesaja:

”Jag gläder mig storligen i Herren, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud, lik en brud som pryder sig med sina smycken.” (Jes 61:10)

Likaså är det en väldokumenterad judisk sedvänja att under bröllopsfesten (som kunde pågå en vecka) befria deltagarna från religiösa förpliktelser, till vilka fasta kan räknas.

Den första delen av det Jesus påstås ha sagt, då vers 19, tillhör de ca 90 (av 500; ca 18 %) Jesusord som Jesusseminariet röstade för som något som Jesus har sagt. Det tillhör inte de röda rösterna som betyder att Jesus obestridligt sagt något liknande det bevarade uttrycket, utan de rosa som betyder att Jesus troligen sagt något liknande. Jesus ska alltså ha sagt något i stil med att bröllopsgästerna inte kan fasta så länge brudgummen är hos dem.

Jesusseminariet konstaterar att det inte är förenligt att fasta under själva bröllopsfirandet och antar att någon form av detta yttrande går tillbaka till Jesus. Detta eftersom det är uppenbart att Jesus och hans lärjungar, i motsats till Johannes’ anhängare och fariseerna, inte fastade. (The Five Gospels, s. 47)

Den senare delen (vers 20) om att det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och att man då kommer att fasta, anser man däremot vara en utvidgning av det ursprungliga Jesusordet. Orsaken är att detta Jesusord godkänner att den kristna församlingen har rätt att fasta. Jesus identifieras också här som brudgummen. (The Five Gospels, s. 47)

Hur som helst antar man inom Jesusseminariet att detta är en liknelse, eller som man skriver, ”aforism” (s. 21), med såväl allegoriska bröllopsgäster som allegoriska brudgummar, men inte att fastan är allegorisk. Liknelsen om de fastande ska tas bokstavligt. Men hela Markusevangeliet genomsyras av matrelaterade liknelser och matrelaterat språk, så varför skulle just fastan här tolkas bokstavligt? Identifierandet av detta Jesusord som troligen äkta förutsätter också att uppgiften i Mark 2:18 om att Johannes’ lärjungar och fariseerna fastade, verkligen är riktig.

Verserna 21-22: ”Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre. Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.’”

Ånyo har vi en liknelse som sägs ha yttrats av Jesus. Och ånyo speglar den äldre föreställningar inom judendomen. I Jobs bok sägs följande:

”Ty jag är uppfylld av ord, anden inom mig tvingar mig. Se, mitt inre är som instängt vin, likt en ny vinlägel är det nära att brista.” (Job 32:18–19)

Eller som det står i Septuaginta:

“Jag kommer att tala igen, ty jag är full av ord; Se min magsmärtande ande dödar mig och min buk är som en fjättrad vinlägel med nytt vin som jäser eller som en smeds spruckna buk.” (Job 32:18–19 i min översättning från engelskan)

I Mishna, den äldsta delen av Talmud, står följande:

Elisha ben Abuja sade: ”Vad är det att likna vid om man lär sig som barn? Som bläck skrivet på rent papper. Vad är det att likna vid om man lär sig som en gammal man? Som bläck skrivet på fläckigt papper.”

Rabbi Jose ben Juda sade: ”Vad är den att likna vid som lär sig av de unga? Som en som äter omogna druvor, eller dricker vin från fatet. Och vad är den att likna vid som lär sig av de gamla? Som en som äter mogna druvor, eller dricker gammalt vin.”

Rabbi Meir sade, ”Se inte på lägeln, utan på dess innehåll: Det kan vara en ny lägel full av gammalt vin, och en gammal lägel som inte ens innehåller nytt vin.” (Talmud, Mishnah, Abot 4.25-27)

Talmud, och då Mishna, började sammanställas först ca år 200 vt. Men skriften bygger på äldre material som först år 200 började sammanställas och därför fanns redan tidigare. Och i vilket fall är den vad gäller dylikt innehåll helt oberoende av kristendomen och Nya testamentet.

I detta avsnitt har vi sett Jesus framställa liknelser som indikerar hans kommande död (han kommer inte att vara hos lärjungarna framöver varför de då kan fasta). Detta får ses som en typisk konstruktion av Markus där han i sitt evangelium från början förebådar Jesu kommande död. Bland Jesusorden i detta stycke finns ett som anses vara äkta – det som handlar om att bröllopsgästerna inte kan fasta så länge brudgummen är hos dem. Detta förekommer i vers 19. Vers 20 anses vara en senare utbrodering som syftar på Jesu död och verserna 21 och 22 är paralleller till äldre judiska talesätt. Likaså kan vers 18 med polemiken med fariseerna inte ges någon större historisk trovärdighet med tanke på att detta ska ske i Galileen och synes spegla den senare kristna församlingens önskan att få fasta. Kvar blir därför endast vers 19, som skulle kunna spegla något som en historisk Jesus har sagt. Fast vers 19 med fastan när brudgummen är närvarande, förutsätter den tidigare versen 18 där man frågar Jesus varför han inte fastar när fariseerna gör det? Och om denna vers är ohistorisk finns inga goda skäl tro att den efterföljande som bygger på denna skulle vara mer historisk.

Roger Viklund, 2012-01-08

1 kommentar

  1. 4 mars, 2012 den 14:27

    […] Markusevangeliet som midrash – 2:18 – 22 (rogerviklund.wordpress.com) […]

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: