Gerdmar på nytt på Newsmill

Gerdmar4.png

Nilsson11Anders Gerdmar svarar Mikael Nilsson ännu en gång på Newsmill: Till saken: Jesu existens är väl betygad. Hans förra artikel Harrisons jesusbild stämmer med forskarnas konsensus har plockats bort och sedan publicerats på nytt med ett nytt datum i länken till artikeln och därmed en ny länk. Eftersom artikeln också mycket lätt har modifierats genom att vissa rättelser införts i form av tillägg och bortplock av exempelvis kommatecken, är det en ny publicering och inte ett återinförande av samma artikel på grund av haveri eller dylikt. Följden blev i varje fall att alla kommentarer till inlägget försvann. Dessa går emellertid att komma åt för den intresserade genom den cashade versionen: http://tinyurl.com/3b233ck

Jag valde att lätt bemöta Gerdmar i kommentarerna till den nya artikeln, och väljer att publicera samma inlägg också här.

Jag är också en som inte tror att någon som engagerar sig i frågan om Jesu existens kan vara helt objektiv. Man kan försöka, men man ska inte tro att man därmed har lyckats. Därför proklamerar jag här och nu att jag inte ser mig själv som objektiv, har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det. Det enda jag bekänner mig till är att jag gör mitt bästa för att försöka förhålla mig objektiv till huruvida Jesus har funnits eller ej. Därefter är det upp till andra att bedöma min objektivitet.

Med detta sagt, och utan minsta lust att bli indragen i något ”gräl”, utan enbart med fokus på sakfrågan, väljer jag att kommentera något gällande denna.

Gerdmar skriver:

”Det är emellertid inte oväsentligt om Testimonium Flavianum omnämner Jesus, om dock inte alls avgörande för frågan om Jesu historicitet.”

Min uppfattning är att det verkligen är avgörande och att ifall detta ”enda” utomkristna ”oberoende” ”bevittnande” skulle visa sig innehålla en kärna skriven av Josefus om Jesus, är det en stark indikation på att Jesus åtminstone har funnits. Josefus levde tillräckligt nära i tiden och var tillräckligt insatt både i den palestinska historien och i den palestinska miljön, för att kunna sägas utgöra ett oberoende vittne till Jesus – om han nu skulle ha skrivit något om Jesus. Men i motsats till Gerdmar tror jag inte att han gjorde det.

Jag noterar att Gerdmar säger att det är ”troligast att Josefus skrev om Jesus, men inte bekände att han var Messias”. Gerdmars uppfattning om vad som är troligast och inte utgör givetvis ett lika obefintligt stöd för den saken som min uppfattning i frågan utgör. Och det argument han åberopar, nämligen att ”Testimonium Flavianum som sådant finns i alla manuskript och ett rimligt krav på en interpolationshypotes är att det ska finnas något slags externt stöd för den i manuskripten” är också det ett näst intill värdelöst argument, eftersom den äldsta handskriften innehållande ”Testimonium Flavianum” är från tiohundratalet och de övriga nyare handskrifterna inte kan visas vara oberoende av denna äldsta handskrift.

Att en relativt ung handskrift, som förts vidare genom de kristna klostrens kopieringsfabriker och där med tiden den ”bästa” läsarten kom att utgöra underlag för alla kommande avskrifter, skulle innehålla ”Testimonium Flavianum” (TF) är inte förvånande oavsett om TF är äkta eller ej. Det finns utan tvekan otaliga andra argument till stöd för äkthet som är betydligt starkare, vilket innefattar att TF, i och med att Eusebios som förste person återger passagen i början av 300-talet, den från och med år 400 kom att återges av ett antal kyrkofäder och utgöra grund för mycket tidiga översättningar till latin, syriska och armeniska. TF fanns med andra ord tillgängligt i början av 300-talet och bevittnas av många därefter.

Problemet är att inget enda bevittnande kan visas komma från Josefus’ skrift ”Judiska fornminnen”, utan att alla är, eller troligen är, hämtade från Eusebios’ version. Att TF skulle förekomma i Josefus’ verk finns inte belagt tidigare än den äldsta handskriften, även om det är troligt att den förekom långt tidigare (oavsett om TF ursprungligen skrevs av Josefus eller lades till i efterhand).

Argumenten emot att TF skulle (ens i någon form) ha skrivits av Josefus är många, och i mitt tycke starkare än argumenten till stöd för TF. Mycket, mycket, mycket kortfattat kan de sammanfattas sålunda:

Ingen enda kyrkofader fram till Eusebios på 300-talet visar kännedom om passagen – trots att många var bekanta med Josefus och verkligen kunde ha haft användning av ett judiskt vittne i sin kamp med doketister och andra som attackerade den kristna läran. Dessutom passar passagen inte in i sitt sammanhang i ”Judiska fornminnen” där i övrigt både händelsernas art och det explicita användandet av ord som tumult och olyckor förekommer i alla omgivande stycken. Meningen direkt efter TF inleds med: ”Och ungefär vid denna tid var det ytterligare något förskräckligt [ἕτερόν τι δεινὸν] som upprörde [ἐθορύβει] judarna”. Ingenting i TF, vare sig som det nu lyder eller i en avskalad version, kan sägas utgöra något förskräckligt som skulle ha upprört judarna. Däremot handlar stycket direkt före TF om en massaker på judarna och då verkligen något som skulle uppröra dem. Men andra ord, om TF i sin helhet lyfts ut ur sin plats i ”Judiska fornminnen”, kommer den ytterligare olyckan helt logiskt att syfta på den föregående massakern.

Att TF sedan har en genomgående kristen prägel och Josefus i övrigt inte ger minsta uttryck för att själv vara kristen utan bara uttrycker förakt för andra messiasliknande figurer, gör givetvis TF i sin nuvarande form näst intill otänkbar. Problemen med att skala bort allt som inte är uttryckligen kristet och tro att man därmed har återskapat en äkta text är flerfaldiga. För det första saknas allt textstöd därför. För det andra är metoden i sig ovetenskaplig emedan den är subjektiv och att man genom att skala bort ur en text kan skapa en tillsynes äkta text ur vilken förfalskad text som helst.

Språket i TF är dessutom likvärdigt rakt igenom, så på språkliga grunder går det inte att rensa bort eventuella interpolationer. All eliminering görs i stort sett uteslutande på innehållsmässig grund. Josefus kan inte ha skrivit det eller det eftersom det ger uttryck för kristna värderingar. Och problemet löses ändå inte med en modifierad version eftersom den ändå inte passar in i sitt sammanhang i ”Judiska fornminnen”. Då måste vi förutsätta en helt annorlunda version och i så fall har vi för länge sedan lämnat det rent vetenskapliga.

Det finns oerhört mycket mer att säga i denna fråga, men jag stannar här för denna gång.

Roger Viklund, 2011-05-27

Annonser

Anders Gerdmar ger sig in i debatten på Newsmill

Gerdmar2.PNG

Ännu en debattör ger sig in i Newsmilldebatten, denna gång teologie doktorn och docenten i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet  Anders Gerdmar. Hans inlägg har givits rubriken Harrisons Jesusbild stämmer med forskarnas.

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att det är ”en alltför stark slagsida åt kritikerhållet och man kunde önska att även Harrison skulle få stöd av någon kunnig Jesus-har-existerat-förespråkare.”

Gerdmar skriver bland annat följande:

”Samtidigt förekommer dels många personagrepp [sic!] och nedsättande omdömen om Harrison, vilka inte anstår en vettig debatt och en hel del sakfel.”

Jag kan enbart hålla med om detta.

Men om nu Gerdmar vill göra gällande att jag har angripit Harrison, som man faktiskt kan tolka hans yttrande att ”Nilssons angrepp följdes av flera, bl a av amatörforskaren Roger Viklund”, vill jag bestämt hävda att jag aldrig har angripit Harrison som person. Min egen kritik av Harrison har inte riktat sig mot hans person och egentligen inte heller gällt hans slutsats att Jesus mest troligt har funnits – en slutsats som han givetvis har rätt att komma fram till – utan hans absoluta och felaktiga påståenden i enskilda frågor som han säger ligger till grund för denna slutsats. Man måste rimligen få rikta kritik mot slutsatser som man anser vara felaktiga utan att det ska uppfattas som ett ”angrepp”.

Uppdatering 25/5 kl. 00.10: Gerdmar svarar mig och skriver följande: ”Vid omläsning av Din artikel i denna debatt tycker jag att Du håller en bra ton och tror kanske att rubriken som Du kanske inte heller satt själv lät lite ilsken. Beklagar om jag misstolkade Dig!” Den ursäkten godtas givetvis. Och rubriksättningen var inte min och saknade dessutom stöd i det jag skrev till Dick Harrison. Slut på uppdatering.

Gerdmar jämför Jesus med Sokrates, men dennes existens är mycket säkrare bekräftad (se Sokrates, kejsarna och bevisläget). Jämförelsen med Julius Caesar och Rubicon är helt missvisande, något jag har behandlat i artikeln Korsade Julius Caesar Rubicon? och även klargjorde i kommentarerna till Johannes Forsbloms artikel: Harrisson är fri från fördomar – det är det som är hans storhet.

Gerdmar vänder sig i hög utsträckning till majoritetsuppfattningar. Som översikt av forskningsläget kan detta givetvis vara av värde att veta, men saknar alldeles tyngd i själva sakfrågorna. När Gerdmar så kritiserar Nilsson för att förlita sig på Ken Olson, gör han detsamma genom att hänvisa till Louis H. Feldman. Lika för lika, kan man kanske säga, och Feldman är bevisligen en större auktoritet (och en försiktig general kan man tillägga). I sakfrågan är det tämligen ointressant vad andra har för uppfattning. Det är deras argument som är det intressanta. På samma sätt saknar argumentet att ”Testimonium Flavianum finns i alla manuskript” tyngd, eftersom den äldsta bevarade handskriften är först från tiohundratalet.

För övrigt har jag tidigare på Newsmill i artikeln Finns Jesus bevittnad utanför Nya testamentet? påvisat det ihåliga i andra antaganden av Gerdmar gällande Josefus, däribland det osannolika i att Origenes ”kommenterar Testimonium Flavianum” och att de arabiska och syriska formerna skulle ”tyda på tidigare traditioner oberoende av Eusebius.”

Roger Viklund, 2011-05-24