Ett nytt fragment av Romarbrevet?

I ett inslag på CNN visade en viss Steve Green, ordförande i ”Hobby Lobby stores” i USA, upp ett litet papyrusfragment som sägs innehålla delar av Paulus’ brev till romarna, kapitel 9 och 10. Jag snappade upp detta från Stephan Hullers blogg. Det intressanta med detta fynd är att Green säger att det har daterats till mitten av 100-talet. Därmed skulle det vara det äldsta textfragment från något brev av Paulus och ett av de allra äldsta nytestamentliga fynden överhuvudtaget, bara ”slaget” av p52 som innehåller delar av Johannesevangeliet 18:31–33 och 37–38 (se min artikel Papyrus p52 – en absolut tidsmarkör eller ett missbrukat textfragment?).

I inslaget sägs att upptäckten då bara var ”48 timmar” gammal. Identifieringen och dateringen ska ha gjorts av Scott Carroll, research professor of manuscript studies and the Biblical Tradition vid Baylor University och dessutom ordförande i “The Green Collection”, världens största privata samling av sällsynta bibliska texter och artefakter. Huruvida texten verkligen är så gammal som påstås återstår att se. Jag förväntar mig att mer information kommer att komma och oberoende studier att genomföras.

Fragmentet sägs på den ena sidan innehålla några ord från kapitel nio och på den andra från kapitel tio. Jag har tagit en ”skärmdump” av fragmentet när det visas som störst i filminslaget, vänt det rätt och eliminerat bakgrunden. Det är den bilden som visas överst. På ”Evangelical Textual Criticism”, New fragment of Romans 9 and 10 har man försökt rekonstruera texten för att avgöra varifrån detta är hämtat. Och även om identifieringen av fragmentets ena sida (den som visas) verkar komma från Rom 9:19–21, är jag inte helt överens med dem om hur texten har varit placerad på sidan. Orsaken är att man där verkar ha tappat bort orden ”ἄνθρωπε μενοῦνγε”, och radernas längd därför inte stämmer. Jag har således monterat den på det sätt som jag tror att texten kan ha varit inskriven på sidan. Men det är som sagt en gissning då bokstäverna är svåra att urskilja:

1 θέλει σκληρύνει ἐρεῖς μοι οὖν τί οὖν ἔτι μέμφεται τῷ γὰρ

2 βουλήματι αὐτοῦ τίς ἀνθέστηκεν ὦ ἄνθρωπε μενοῦνγε σὺ

3 τίς εἶ ὁ ἀνταπο κρινόμενος τῷ θεῷ μὴ ἐρεῖ τὸ πλάσμα τῷ

4 πλάσαντι τί με ἐποίησας οὕτως ἢ οὐκ ἔχει ἐξουσίαν ὁ

5 κεραμεὺς τοῦ πηλοῦ ἐκ τοῦ αὐτοῦ φυράματος ποιῆσαι ὃ

6 μὲν εἰς τιμὴν … (Rom 9:18–21)

Med ett försök att återge innehållet på svenska så som den svarar mot varje rad i den grekiska texten, borde det bli ungefär som följer (med den ändrade ordföljden är en exakt parallellitet omöjlig att åstadkomma):

1 … vill förhärdar [han]. Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Ty

2 vem kan stå emot hans vilja? Men du, människa,

3 vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som

4 formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten

5 över leret att av samma klump göra ett kärl

6 för hedrande användning … (Rom 9:18–21)

Vi får väl se om denna datering till ca år 150 kommer att stå sig när fler fått möjlighet att studera texten.

Roger Viklund, 2012-01-21

Annonser

Ett nytt evangelium påträffat?

Nyheten är egentligen gammal (någon dryg månad?), men det har påträffats ett (eller flera?) fragment som sannolikt innehåller en avskrift av ett dittills okänt evangelium. Fyndet är på sätt och vis ännu äldre, eftersom det kommer från den forntida staden Oxyrhynchos belägen ca 16 mil söder om Kairo i Egypten. Enorma mängder av rester från antika skrifter som verkar ha hamnat på ”sophögen” har påträffats där sedan mer än hundra år tillbaka och många av dessa fynd är ännu inte genomgångna.

Därför har man också påbörjat ett ambitiöst projekt där man ber allmänheten om hjälp att identifiera texten från tusentals fragment som kontinuerligt läggs ut på Internet: http://www.ancientlives.org/ Alla inbjuds att deltaga och man behöver inte ens kunna grekiska för att bidraga, även om det med säkerhet snabbar upp identifieringsprocessen. Tanken är att man med allmänhetens hjälp ska kunna identifiera större textmassor och kanske också kunna para samman tillsynes icke-besläktade fragment med varandra.

Informationen om detta nya och hittills okända evangelium är hittills ytterst sparsam. Jag vet inte ens vem som upptäckt texten – om det är någon ur ”allmänheten”. I vilket fall går det under beteckningen ”Oxyrhynchus 5072” eller ”p. Oxy 5072” och ett fragment (det enda?) finns nedan till beskådande.

Enligt Tony Burke New Unknown Gospel from Oxyrhynchus ska fragmentet innehålla en beskrivning av hur Jesus i Gerasa driver ut de onda andarna. Men i motsats till Mark 5:1ff (paralleller i Luk 8:26ff och Matt 8:28ff) drivs dessa andar INTE in i en svinhjord utan andarna/demonerna enbart försvinner. I varje fall verkar detta vara vad som går att utläsa av fragmentet.

Med reservation för att informationen är så ofullständig, ska jag ändå våga mig på att spekulera något kring fyndet. Det verkar paleografiskt gå att datera till 200-talet (eller möjligen slutet av 100-talet). Det är rimligen inte absolut säkert att detta är del av ett evangelium, då det skulle kunna utgöra del av en text av betydligt mindre omfång. Men det verkar ändå gå i stil med tidigare Oxyrhynchos-fynd av två i övrigt okända evangelieberättelser från något som räknas som två okända evangelier, nämligen Oxyrhynchos 840-evangeliet och Oxyrhynchos 1224-evangeliet. Kanske har vi nu också Oxyrhynchos 5072-evangeliet. P. Oxy 840 är skrivet på pergament medan p. Oxy 1224 är skrivet på papyrus. Jag har inte sett några uppgifter om vad p. Oxy 5072 är för sorts fragment, även om jag tycker att det liknar papyrus.

En tanke som uppkommer berör dateringen av Markusevangeliet till efter år 70. De tusentals svin som besätts av demonerna och drunknar i sjön, synes vara en anspelning på och ett dolt hat mot den romerska tionde legionen och dess stationering i Palestina efter krigsslutet år 70 (se: Miraklet om legionen i svinen vilket daterar Markusevangeliet). Om nu denna text innehåller samma scen som den i synoptikerna, men saknar anspelning på svinen, kan den vara en äldre form av samma berättelse. Svinen skulle då ha tillkommit hos ”Markus” eftersom denne skrev efter år 70 och antingen hade till sitt förfogande en berättelse som bestod av två sinsemellan obesläktade element eller två berättelser som han själv fogade samman.

Vidare är detta ytterligare ett exempel på hur många evangelier som verkar ha varit i omlopp och som vad vi vet inte har rapporterats om av kyrkofäderna. De som argumenterar för det osannolika i att Hemliga Markusevangeliet skulle ha kunnat existera utan att detta uppmärksammats och bevarats, borde i ljuset av detta fynd besinna sig. Eller, så kan detta eller andra fynd egentligen utgöra fragment av Hemliga Markus? Omöjligt är det inte. Ty hur kan man identifiera ett litet fragment från Hemliga Markus såvida det inte överlappar det som Klemens citerar eller möjligen utgör en okänd berättelse som omsluts av material från Markusevangeliet.

Roger Viklund, 2011-09-20

Qumranfragment 7Q5 ej från Markusevangeliet

På Internet förekommer rätt ofta uppgifter om extremt tidiga textfynd som bekräftar förekomsten av evangelierna minst lika tidigt. Se exempelvis här och här. Ett av de mer spektakulära påståendena rör ett litet textfragment som går under beteckningen 7Q5. Jag har tidigare tagit upp denna papyrusbit till granskning, dock rätt översiktligt och avser därför att här göra en något grundligare genomgång. Jag har hämtat flera av de grundläggande uppgifterna från engelska Wikipedias artikel om 7Q5.

Givetvis är det ett mycket starkt trumfkort om man kan visa på lämningar av ett evangelium; lämningar som med stor visshet går att datera till före templets fall år 70. I så fall vore diskussionen om huruvida Markusevangeliet skrivits före eller efter templets fall år 70 över. Det är nu emellertid så att det inte finns så många forskare som tror att detta fragment kommer från Markus 6:52–53.

”ty de hade inte förstått detta med bröden, ty deras hjärtan var hårda. Och de for över och kom till landet Gennesaret och lade till där.” (Mark 6:52–53)

Jag anser att saken ändå bör belysas, om inte annat för att ge redskap till de personer som argumenterar emot dem som hävdar att 7Q5 verkligen kommer från Markusevangeliet.

Beteckningen 7Q5 kommer av att fyndet är gjort i Qumran bland de så kallade Dödahavsrullarna. I ruinen Qumrans närhet vid Döda havets nordvästra strand har sammanlagt 11 grottor innehållande över 900 olika skrifter i varierande kvalitét påträffats. 7Q5 betyder helt enkelt att fragmentet hittats i grotta 7 i Qumran (där alla texter var på grekiska) och är katalogiserat som skrift nummer 5 därifrån. Huvudteorin är att Qumran förstördes år 68 i och med den romerska tionde legionens ankomst år 68, varför de påträffade skrifterna borde vara äldre än från den tiden.

De allra flesta skrifterna som påträffats är skrivna på hebreiska, men somliga är på arameiska och några få på grekiska. 7Q5 är ett exempel på en sådan grekisk text och det lilla fragmentet på bara några cm finns återgivet här inunder:

Den som först gjorde kopplingen mellan 7Q5 och Markusevangeliet var en viss Jose O´Callaghan redan 1972. Men det var först tio år senare som det blev en riktig hausse kring fyndet i och med att den nu bortgångne och kontroversielle Carsten Peter Thiede fördjupade argumentationen för att 7Q5 verkligen kom från Markusevangeliet.

Thiede

Carsten Peter Thiede. (Från Wikipedia Commons)

Jag tänker här endast framlägga de starkaste argumenten som Thiede åberopade till stöd för att texten härrör från Markus. Argumenten emot Thiedes identifiering är ändå så övermäktiga. Man kan säga att Thiede åberopade tre huvudsakliga argument.

 

1)      Enligt Thiede innehåller fragmentet på rad 4 (observera att där finns 5 rader där den översta består av endast ett litet streck) bokstavskombinationen ΝΝΗΣ, alltså ”nnes”. Detta är en ovanlig bokstavskombination på grekiska men förekommer i Gennesaret (ΓΕΝΝΗΣΑΡΕΤ). Eftersom texten är skriven med endast versaler väljer jag att också återge grekiskan med bara versaler. Ordet Gennesaret förekommer tre gånger i NT och en gång då i Mark 6:53.

2)     Före ordet ΚΑΙ (”och” på grekiska) är det ett mellanrum och detta indikerar att KAI inleder ett nytt stycke. Detta är förenligt med andra gamla handskrifter av Markus där det också förekommer att KAI inleder ett nytt stycke.

3)     Thiede hävdar att den enda text som gått att identifiera utifrån detta fragment är Markus 6:52–53. Vid datorsökningar har ingen annan text gett någon träff.

Mot dessa tre argument kan följande invändningar göras:

1)      Utöver ordet Gennesaret finns också ordet egennesen (som betyder ”avlade”, eller ”födde”) Också egennesen innehåller bokstavskombinationen ”nnes”. Vidare, för att identifieringen ska kunna göras måste också bokstäverna vara ΝΝΗΣ, och detta är långt ifrån säkert. Om man betraktar uppförstoringen här inunder så märker man att både det inledande nu:et (Ν) och framför allt det avslutande sigmat (Σ), båda är osäkra. Det blir något av en gissning att kunna avgöra vilka bokstäver det är.

Även om det är möjligt att där står både Ν och Σ, finns det andra möjliga förslag. Här finns emellertid inget utrymme för tvekan, utan det måste stå exakt ΝΝΗΣ för att fragmentet ska gå att koppla samman med Markus 6:52–53.

2)      Att det är ett mellanrum före ordet ΚΑΙ är verkligen ett argument. Det är emellertid ett svagt argument för att denna text måste komma från Markusevangeliet, emedan många meningar på gammalgrekiska inleds med ordet KAI. Dessutom är det inte ovanligt att mellanrum förekommer utan att ett nytt stycke avses.

3)      Det också ett svagt argument att den enda matchningen som gjorts är från Markusevangeliet. Det är svagt eftersom det måste ha funnits många andra texter på den tiden som vi i dag inte har kännedom om och att texten därför kan komma från en sådan text – exempelvis en text som räknar upp en stamtavla ifall ”nnes” kommer från egennesen (= avlade). Dessutom lät Daniel Wallace genomföra en sökning och i samband därmed tillåta alternativa bokstäver på de positioner som är omtvistade, och han fick då 16 matchningar mot andra texter. För övrigt är det egentligen heller ingen träff med Markus 6:52–53 av flera anledningar, vilka kan sammanfattas med att texten på fragmentet måste anpassas på flera sätt för att en matchning alls ska gå att åstadkomma.

Jag avser nu att påpeka ett antal av de brister som gör identifieringen av fragmentet med Markusevangeliet näst intill uteslutet.

1)      För att 7Q5 ska kunna härröra från Markusevangeliet måste det grekiska ordet διαπεράσαντες vara felstavat. Det inledande deltat (δ, Δ) måste vara ett tau (τ, Τ) och ordet ha skrivits τιαπεράσαντες. Visserligen är felstavningar inte ovanliga, men med det lilla identifieringsmaterialet innebär en felaktig bokstav en livshotande skada mot teorin. Ett inledande prepositionsprefix ändras och därmed skapas ett ord som inte finns. Se bild inunder där ordet KAI följs av ett inledande T vilket därefter ska följas av ett Ι.

 

2)      På andra raden ska där stå ”αὐτῶν ἡ” eller ”ΑΥΤΩΝ H” om texten ska härröra från Markus 6:52–53. Fast det som är någorlunda läsligt bevarat är endast detta och då skrivet ungefär så här: ”ΥΤωΝ H”. Se bild till höger. Det som framför allt sticker ut är bokstaven nu (Ν). Om man noga undersöker den uppförstorade bokstaven inunder ser man tydligt att den består av ett lodrätt streck, ett mellanrum och ett vågrätt uppåtgående streck.

Genom att klicka på bilden får ni upp en än större bild. Detta skall vara samma bokstav som finns återgiven i mitten av rad 4 ovan och verkligen liknar ett N. Nedan ses det verkliga nuet till vänster tillsammans med det som Thiede påstår också är ett nu.

Jämför nu dessa båda och bestäm själva om ni tror att det rör sig om samma bokstav. Om ni tittar noga ser ni att det inte finns någon anslutning mellan toppen av det lodrätta strecket och den vågräta ”krumeluren” i bilden till höger. Det enda som finns är vissa ojämnheter i papperet, vilket syns tydligt i den stora bilden och framför allt när den uppförstoras ännu mer. Den enda möjlighet som finns att detta skulle vara ett N är att det ser ut som den rekonstruktion som jag har gjort här till höger. Det högra benet måste således ligga utanför bilden i det tomrum som finns i fragmentet. Men frånsett att det diagonala strecket saknas liknar detta N inte på något sätt det N som skribenten skrev.

Att det rör sig om två separata bokstäver styrks också av att det högra strecket är format i en 180-gradig böj där skribenten har inlett (eller avslutat) bokstaven i en cirkelrörelse.

Vad vi ser är ett inledande grekiskt iota, motsvarande vår bokstav I, och den består av ett enda lodrätt streck. Ingen penna har dragit ett streck från detta iota ner till nästa oidentifierbara bokstav, och därmed faller kopplingen till Mark 6:52–53.

3)      En text på den tiden skrevs som visats med enbart stora bokstäver och dessutom med en bestämd längd på raderna. Vi har fragment av fem rader bevarade och således några bokstäver från varje rad. Det betyder att de bokstäver som förekommer på fragmentet måste befinna sig på ungefär samma avstånd från varandra för att kunna inpassas i denna ram. Till höger ges en bild av ungefär hur denna passning kan tänkas ha sett ut.

För att fragmentets text ska kunna passas in i Mark 6:52–53, måste alla bokstäver på fragmentet följa i rätt ordning i varje rad av de fem som finns återgivna på fragmentet. Språket är grekiska och en rekonstruktion av Markusevangeliets grekiska text ser ut som följer:

Den grekiska texten är den enligt den alexandrinska texttypen, som de flesta moderna Bibelutgåvor följer och inte den så kallade majoritetstexten, som de mer Bibeltrogna tenderar att förlita sig på. Endast med den alexandrinska texttypen går det att få 7Q5 att matcha med Markusevangeliets text. Men de tre orden επι την γην (på/till land[et]) måste i vilket fall lyftas bort, eftersom det inte går att få radbrytningarna någorlunda rätt om dessa ord finns med. Det gäller oavsett vilken av texttyperna vi väljer eller vilken text vi väljer över huvud taget, eftersom dessa tre ord finns med i alla kända handskrifter.

Alltså, inte nog med att vi måste hamra in pusselbitarna i form av deformerade bokstäver för att få dem att passa in i pusslet, vi måste dessutom förutsätta en textvariant som är obekräftad och ett felstavat ord. Detta ska vi förutsätta samtidigt som fragmentet innehåller endast ett fullständigt ord, vilket dessutom är det vanliga ordet ”och” (KAI).

Det är också fler bokstäver som är omtvistade, men jag anser att de invändningar jag här har redogjort för räcker gott för att säga att i varje fall inte detta Qumranfragment kommer från något bibliskt evangelium.

Roger Viklund, 2010-08-19