Nasaret. Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?

Nasaret:
Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?
Del 2 – Arkeologiska bevis
Del 3 – Finns Nasaret bevittnat?
Del 4 – Fanns Nasaret vid ”Jesu tid”?

Bibeln2.png

Frågan om Nasaret var bebott på ”Jesu tid”, är en fråga som brukar engagera. Även på Newsmill har frågan väckts, och i inlägget, Ytterligare några fakta som talar emot Jesus historicitet, skriver Mikael Nilsson följande:

”Det kan också vara värt att tillägga att arkeologer fortfarande inte lyckats finna några lämningar efter staden Nasaret och därmed är det inte klarlagt om Jesus hemstad någonsin funnits.”

Detta följdes av en kommentar från Mike Mikaelsson som skriver: ”I 2009 har man hittat ett hus i Nazaret som dateras från Jesu tid”.

Den på senare år uppblossande striden om Nasarets vara eller icke vara, har skapat ett ”skyttegravskrig”, som förenklat kan beskrivas så att på den ena sidan av barrikaden står de kristna, för vilka det är av stor vikt att Nasaret verkligen fanns när Jesus levde, ty annars blir det svårt att upprätthålla tron på Bibeln som sanningsvittne och även på Jesusgestaltens äkthet. På den andra sidan barrikaden står kristendomskritikerna, för vilka det vore en triumf att kunna visa att Nasaret inte fanns och att Jesus därmed inte gärna kan ha kommit därifrån.

Jag har under åren arbetat till och från med att kartlägga ”Nasaret-problemet”, men aldrig lyckats komma riktigt i mål med projektet. Det är helt enkelt ett svåröverskådligt problem, där den arkeologiska delen är den riktigt besvärliga. Orsakerna är flera, men främst handlar det om att fynden är så få, tolkningarna så tendentiösa och tillgången på gediget och tydligt material i form av rapporter, är dålig. Lägg till detta att fynden i det ”Heliga landet” som regel slås upp i sensationsrubriker för varje liten skärva som hittas, och man förstår att det blir svårt att skilja fakta från dikt. Både kristna och judar har mycket att vinna på fynd som stöder den egna religionens anspråk eller politiska ambitioner i staten Israel.

Jag avser därför att i denna opretentiösa artikelserie nysta något i fallet Nasaret. Jag kommer också att delvis gå i polemik med Thor-Leif Strindberg på Internetsajten Bibelfrågan och hans inlägg Nasaret – byn där Jesus växte upp. Orsaken till detta är att jag redan har skrivit merparten av det material jag nu publicerar och då i flera avseenden bemött de påståenden som Thor-Leif Strindberg gör. Jag slipper med andra ord att skriva lika mycket nytt som annars hade blivit fallet.

Min avsikt är dock i första hand inte att ställa mig på kristendomskritikernas sida, utan att reda ut alla begrepp och lyfta fram de fakta som föreligger. Jag vill alltså skilja ut fakta från spekulationer och därefter låta läsaren dra sina egna slutsatser. Jag är för egen del öppen för båda alternativen. Om framtida fynd visar att Nasaret verkligen fanns vid Jesu tid, kommer jag inte att bli förvånad. Och om framtida utgrävningar visar att Nasaret inte var bebott vid Jesu tid, kommer jag heller inte att bli förvånad.

Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?

Den första frågan man måste ställa sig är om Bibeln verkligen säger att Jesus kom från Nasaret? Av Nya testamentets 27 böcker är det endast i de fyra evangelierna och i Apostlagärningarna som Jesus kopplas samman med Nasaret. Exempelvis visar Paulus inga tecken på att ha hört talas om någon Jesus från Nasaret.

Nasaret ligger i södra Galileen. Galileen är till ytan ett mycket litet område norr om Judeen, bara ca sex mil från norr till söder och omkring tre och en halv mil från öster till väster.

Både Matteus och Lukas kallar Nasaret polis (πόλις), ett grekiskt ord som i första hand betyder stad. Därutöver kan det betyda land, stat och samhälle/samfund. Eftersom de arkeologiska beläggen för Nasarets existens vid tiden för tidräknings början är så sparsamma har man föreslagit att Nasaret blott var en liten by och då också att polis kunde avse blott några små hyddor. Det är emellertid osannolikt att det var detta evangelisterna avsåg. Lukas klargör ju att Jesus predikade i synagogan och har man en synagoga kan samhället inte gärna bestå av endast några få hus. Dessutom har grekiskan andra ord som betecknar by, då exempelvis kômê (κώμη); ett ord som förekommer på andra ställen i NT.

I stället finns andra uppgifter hos evangelisterna som tyder på att evangelieförfattarna inte har känt till speciellt mycket om Nasaret. I Nasaret sägs Jesus ha predikat i synagogan (Luk 4:16) och han upprörde folk så till den milda grad att …

”… de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom.” (Luk 4:29)

Det gamla Nasaret låg dock inte på ett berg utan i slutet av en dalgång i sluttningen upp mot en kulle eller ett lägre berg. Platsen är omgiven av tre kullar och för att komma till denna dal finns ett pass i sydvästlig riktning där Jafa ligger endast ca 2,5 km bort. Där finns inga branter i närheten som man kan störta ner folk från. Den klippa, som man i dag uppvisar för turisterna, ligger flera kilometer från den gamla bosättningen. Visst är det möjligt att man bara kunde störta någon utför en sluttning, liksom att man kan ha byggt en anordning särskilt för kasta ner folk från så att de slår ihjäl sig, men speciellt sannolikt verkar det inte.

Platsen är olämplig för åkerbruk men ligger strategiskt till och var därför en lämplig handelsplats. Detta i sig kan tyda på att Nasaret verkligen var bebott på Jesu tid. Jag skulle hävda att det är en av de starkaste invändningarna emot att Nasaret verkligen var obebott. En plats som ligger strategiskt till brukar också vara bebodd.

Alla Nya testamentets böcker är skrivna på grekiska och vi ska först undersöka det grekiska ordet, eller rättare sagt de grekiska orden, då där förekommer två (eller tre) ord.

I de fyra evangelierna och i Apostlagärningarna förekommer ordet Nasaret tolv gånger. På grekiska är det Nazaret, Nazara och Nazareth.[1] Samtidigt används termen nasaré nitton gånger, då på grekiska i form av nazarene[2] och nazorean.[3] Detta märker vi inte när vi läser exempelvis Bibel 2000, då nasaré de allra flesta gånger översätts till ”från Nasaret”. De två orden låter lika på grekiska, men vi måste förutsätta att de grekiska orden bygger på hebreiska eller arameiska förlagor. Och exempelvis Nazaret och nazarenos borde bygga på två olika hebreiska eller arameiska ord.

Den enda bevarade gamla inskription (från ca 300 vt) som nämner Nasaret, ger namnet Natzaret på hebreiska. Det betyder att en person från Nasaret på grekiska skulle betecknas antingen nazarethenos eller nazarethaios, fast helst natzarethenos eller natzarethaios då på hebreiska det riktiga ortnamnet verkar ha varit Natzrat (där tz svarar mot hebreiskans bokstav tzade), vilket på grekiska bör bli Natzaret – således Νατζαρὲτ hellre än Ναζαρὲτ

Däremot är inte nazarenos eller nazoraios korrekta benämningar på en person från Natzaret då både det första och det sista t:et saknas. Jesus från Nasaret är alltså inte detsamma som Jesus nasarén, eller nasarenen Jesus. Att man ändå översätter på det sättet är mer grundat i övertygelsen om att det är detta som avses än på vad som grundtexten säger.

I enlighet med majoriteten forskare förutsätter jag att de tre synoptiska evangelierna skrevs i ordningen Markus, Matteus och Lukas, samt att både Matteus och Lukas har haft Markusevangeliet som förlaga och kopierat därur. Jag utgår också ifrån att evangelierna skrevs kring sekelskiftet år 100, kanske 20 år senare än vad som oftast antas vara fallet, och att vi heller inte vet vilka som skrev dessa evangelier. För enkelhetens skull kallar jag dem ändå för Markus, Matteus och Lukas. Enligt det äldsta evangeliet, alltså Markusevangeliet skrivet kanske i början av 90-talet, förekommer Nasaret alldeles i inledningen:

”Καὶ ἐγένετο ἐν ἐκείναις ταῖς ἡμέραις ἦλθεν Ἰησοῦς ἀπὸ Ναζαρὲτ τῆς Γαλιλαίας καὶ ἐβαπτίσθη ὑπὸ Ἰωάννου εἰς τὸν Ἰορδάνην”

”Och det hände sig att vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes”. (Mark 1:9)

I de övriga fyra fallen hos Markus, då 1:24, 10:47, 14:67 och 16:6, sägs Jesus vara en nasaré (ναζαρηνέ, ναζαρηνός, ναζαρηνοῦ, ναζαρηνὸν). Matteus, som kopierade Markus, har i sitt parallellavsnitt till Markus 1:9:

”Τότε παραγίνεται ὁ Ἰησοῦς ἀπὸ τῆς Γαλιλαίας ἐπὶ τὸν Ἰορδάνην πρὸς τὸν Ἰωάννην, τοῦ βαπτισθῆναι ὑπ᾽ αὐτοῦ”

”Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom.” (Matt 3:13)

Matteus säger alltså liksom Markus att Jesus kom från Galileen, men Matteus nämner inte Nasaret. Vid de övriga fyra tillfällen när Markus skriver ”Jesus nasarén” har Matteus i parallellavsnitten sparat uttrycket en gång (egentligen ändrar han från nazarenos till nazoraios). I övrigt ändrar han nasarén till ”Guds son”, eller helt sonika plockar bort det. Han lägger sedan vid tre tillfällen till att Jesus kom från Nasaret (Matt 2:23, 4:13, 21:11) och förklarar att Josef bosatte …

”… εἰς πόλιν λεγομένην Ναζαρὲτ, ὅπως πληρωθῇ τὸ ῥηθὲν διὰ τῶν προφητῶν, Ὅτι Ναζωραῖος κληθήσεται

”… sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han [Jesus] skall kallas nasaré.” (Matt 2:23)

Men det grekiska ordet nazôraios som här översätts till nasaré har som vi har sett inte en uppenbar betydelse av ”person från Nasaret”. Detta verkar vara ett försök från Matteus’ sida att förvandla Markus’ nasaréiske Jesus till en Jesus bosatt i Nasaret.

Lukas har inte med någonting av Markus’ fras om ”Jesus från Nasaret”, men han har sparat ”Jesus nasarenen” på två ställen (Luk 4:34, 18:37, i det sistnämnda fallet egentligen ändrat från nazarenos till nazoraios), medan han lagt till nasarén vid ytterligare ett tillfälle (24:19) och Nasaret vid fem tillfällen (Luk 1:26, 2:4, 2:39, 2:51, 4:6).

Den rimligaste lösningen av denna härva vore att det första och enda omnämnandet av Nasaret hos Markus är ett senare tillägg. Inom den exegetiska forskningen är man tämligen överens om att den förlaga av Markusevangeliet som Matteus och Lukas hade tillgång till delvis såg annorlunda ut när det gällde smärre detaljer. Jag hävdar alltså att det är troligt att i den text av Markusevangeliet som Matteus och Lukas hade i sin hand, stod inte att Jesus kom från Nasaret. Ty varför skulle Matteus annars ha uteslutit Nasaret från sitt evangelium om ordet funnits med i den handskrift av Markus som han kopierade; allra helst som han så hårt trycker på att Jesus kom från Nasaret? Och varför skulle Lukas ha plockat bort hela meningen? Markus säger dessutom att Jesus kom från Kafarnaum:

”Καὶ πάλιν εἰσῆλθεν εἰς Καπερναοὺμ δι᾽ ἡμερῶν Καὶ ἠκούσθη ὅτι εἰς οἶκον ἐστίν”.

”Och [några] dagar senare kom han till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma [bokstavligt: i huset, eller hos familjen]” (Mark 2:1).

Här har Matteus ändrat Markus’ Kafarnaum till ”staden där han bodde [ἰδίαν πόλιν]” (Matt 9:1). Det finns därför skäl att anta att det i det äldsta evangeliet aldrig sägs att Jesus kom från Nasaret utan endast att han var en nasaré.

Detta faktum försökte i så fall Matteus och Lukas – eller möjligen senare redaktörer – dölja. Matteus gör det genom att påstå att Jesus föddes i Nasaret för att profetiorna om att Jesus skulle kallas nasaré skulle uppfyllas. Men någon sådan profetia som hänvisar till en nasaré står inte att finna i de hebreiska skrifterna.

Nezer
Det finns flera förslag på vilka hebreiska ord som kan tänkas ligga bakom nasaré (då inte Nasaret). Hebreiskan skrevs med endast konsonanter och förlagan bör ha varit roten NZR (där Z står för bokstaven zayin). Ett förslag är nezer som betyder krona, diadem eller invigd. De judiska översteprästerna bar ett diadem (nezer) med inskriptionen ”helig inför Gud”. Ordet nezer är ett kungligt tecken och ordet motsvaras av grekiskans Stefanos, den förste kristne martyrens namn.

Netzer
Ett annat alternativ är att det grekiska nazaraios (nasarén) stammar från hebreiskans netzer vilket betyder gren, spira (verbet), skott eller grodd. Ordet netzer förkommer i Jesaja 11:1 och skulle kunna vara det skriftställe som Matteus åsyftar. Detta netzer syftar på det skott som skjuter från kung Davids far Jesse eller Jishaj.

”En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam, ett skott [netzer] skall skjuta upp ur hans rot.” (Jes 11:1)

Därmed skulle Jesus nasarén bara vara en omskrivning av Jesus, Davids son och inte ha något med Nasaret att göra. Men netzer bygger inte på den hebreiska roten NZR, som borde vara grunden till nasaré, utan på NTZR (där TZ står för bokstaven tzade), som är samma rot som den i Nasaret (Natzaret). Detta gör det mindre sannolikt att nasarén skulle vara en översättning av hebreiskans netzer, även om det som sagt är möjligt.

Nasir
Det troligaste alternativet är därför att nasarén stammar från ett annat hebreiskt ord, nazir (nasir), vilket betyder hängiven, utvald, helgad och avskild. En nasir var en person som vigde sitt liv åt Gud, även om åtagandet vid denna tid också kunde gälla under bara en begränsad tid. Nasiren fick inte dricka vin (alkohol) och fick ej heller klippa sitt hår (4 Mos 6:1–5).

Den mest kände nasiren i Gamla Testamentet är Simson. Det enda textställe i GT som tydligt påminner om Matteus’ uppgift om att ”det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas” är Simsons födelse som nasir, som en utvald person, vigd till lagen. Och skildringen av hans födelse uppvisar klara likheter med beskrivningen av Jesu födelse:

”Herrens ängel visade sig för henne [Simsons blivande mor] och sade: ’Du är ofruktsam och har inga barn, men du kommer att bli havande och föda en son. Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent. Du skall bli havande och föda en son. Ingen rakkniv får någonsin vidröra hans huvud. Pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Med honom inleds Israels befrielse från filisteerna.’” (Dom 13:3–5)

Simson är alltså även han en frälsare som ska befria Israel. Det kan vara detta textställe som Matteus ansåg att Jesus uppfyllde då han var nasaré, det vill säga nasir.

Jesus som nasir är dock ett annat spår som faller utanför studiet av Nasaret.

Roger Viklund, 2011-06-01


[1] Ναζαρέθ = Matt 21:11; Luk 1:26, 2:4, 2:39, 2:51; Apg 10:38.  Ναζαρα = Matt 4:13, Luk 4:16. Ναζαρὲτ = Mark 1:9; Matt 2:23, Joh 1:45, 1:46.

[2] Ναζαρηνέ = Mark 1:24, Luk 4:34. Ναζαρηνὸν = Mark 16:6. Ναζαρηνός = Mark 10:47 Ναζαρηνοῦ = Mark 14:67, Luk 24:19

[3] Ναζωραῖος = Matt 2:23; Luk 18:37; Joh 19:19; Apg 6:14, 22:8. Ναζωραίου = Matt 26:71; Apg 3:6, 4:10, 26:9. Ναζωραίων = Apg 24:5. Ναζωραῖον = Joh 18:5, 18:7, Apg 2:22.

9 kommentarer

  1. John Wagenseil said,

    2 juni, 2011 den 15:39

    Also consider Nasi/Prince in the sense that Nasi-rene was either an affectionate or belittling cross-lingual attempt at princeling or prince-like.

    If one is willing to do a little manipulation of Aramaic to Koine Greek transliteration a couple of interesting possibilities emerge.

    Yeshua Nasi / god’s liberating prince

    Yeshua Netzer / god’s liberating staff

    This is an attempt to extend R. Eisenman’s hypothesis that much of the difficult NT vocabulary actually represents nasty Greek/Aramaic punning.

    Gilla

  2. John Wagenseil said,

    2 juni, 2011 den 15:43

    And here is the comment above without its having undergone Google translation:

    Also consider Nasi/Prince in the sense that Nasi-rene was either an affectionate or belittling cross-lingual attempt at princeling or prince-like.

    If one is willing to do a little manipulation of Aramaic to Koine Greek transliteration a couple of interesting possibilities emerge.

    Yeshua Nasi / god’s liberating prince

    Yeshua Netzer / god’s liberating staff

    Gilla

  3. 2 juni, 2011 den 16:26

    Ah, I see! Yeshua = “Yeho-“ and “shua”; i.e. “Yaho” and “shua” as Yaho and Yeho simply are different forms of the same name, the name of one of the Jewish Gods, namely the one in the tetragrammaton YHWH (the other one being El). The Hebrew “shua” means “a cry for help” when you need to be rescued. So Yeshua is Yaho-shua, which means Yaho cries for rescue or simply rescues. And to rescue, to help or to liberate are simply different renderings of “shua”. YHWH rescues or YHWH liberates; i.e. God liberates. Yeshua Nasi = God’s liberating prince, as Nasi is Hebrew for prince.

    Gilla

  4. bbnews said,

    2 juni, 2011 den 16:52

    What lies behind all this wordplaying or punning? What’s the reason behind it? Are the gospels written more to amuse than to inform?

    I remember this blog written by you, Roger, in the summer of 2010: https://rogerviklund.wordpress.com/2010/08/27/miraklet-om-legionen-i-svinen-som-daterar-markusevangeliet/

    A quote from that article:

    Det var svin som drunknade, och svin kan här ha en trefaldig betydelse. Dels var och är svin för judar ett orent djur. Dels är svin ett allmänt skällsord. Dels var svinet Legio X Fretensis’ symbol och något som de givetvis skyltade med och som därmed måste ha framstått som en symbol för de grymma romarna.

    The episode with all the swines tumbling over a cliff in Mk 5 also seems to be sort of a pun.

    Aren’t the gospels intended to be taken seriously? Why, then, all this punning?

    Gilla

  5. 2 juni, 2011 den 18:17

    Since the name Jesus (in Greek Iêsous) is a Greek form of the Hebrew (or Aramaic) Yeshu(a) which in turn is a short form of the Hebrew Yehoshua, the name of the Old Testament prophet Joshua; and since the meaning of the name is “YHWH saves” and since Joshua was a liberator and considered to be a Messiah, the name Jesus seems to fit too well to happen by pure chance. It is not simply that Jesus is the son of both David (the Messiah of the southern kingdom of Judah) and Joseph (the son of Jacob/Israel and whose sons Manasse and Ephraim where the leading tribes of the northern kingdom of Israel), he is also himself a blueprint of the liberator Joshua of the Old Testament. This Joshua is in the Greek translation of the Old Testament, Septuaginta, named Ιησους and considered to be an anointed, a Χριστός. Both Jesus and Joshua were accordingly in Greek rendered as Ιησους Χριστός or Jesus Christ. So Jesus was the son of the two Messiahs, David and Joseph, and himself a copy of a third Messiah, Joshua – both being modeled upon their ancestor Moses, also a Messiah.

    Gilla

  6. John Wagenseil said,

    12 juni, 2011 den 16:04

    To add to the posts above and expand on the main article by Dr. Viklund, another consideration for the origin of Jesus ”of Nazareth” is Joshua (the) Nazirite, a term that is rife with political and messianic significance, and one which the post-revolt christians would want to suppress or obscure.

    A nazarite, (in Hebrew: נזיר, nazir) is someone who has taken a vow to maintain a higher standard of ritual purity than is the Jewish norm. Taking Nazarite vows might have been a desirable goal for a Zealot or Siccariot, if he beleived that the vows would make him a more effective Samson -like warrior (See book of Judges) in the struggle to drive foreign oppressors and influences (the Romans and Hellenistic culture) out of Judea.

    Using the arguments above one could either have Joshua (the) Nazirite which is a descriptive name,
    or
    Joshua Nazirite, god’s rescuing or liberating Nazirite which is not so much a name as it is a title. This is a term that would not bring any comfort to either the Roman overlords of Judea, or the quisling Templeheirarchy .

    Yeshua Nazirite is offered as an alternative to Yeshua Nasi and Yeshua Netzer which were proposed immediately above. All of these terms could be considered titles, as well as being a name with an attached adjective.

    There is at least one near contemporary example of this kind of word play based in a man’s name.
    Simon ben Kosiba was called Bar Kokhba, (Aramaic for ”Son of a Star”) by his supporters, and ”Simon bar Kozeba” (Hebrew: בר כוזיבא‎, ”Son of lies” or ”Son of deception”) by his detractors. Note that both the vernacular or vulgar Aramaic and the formal liturgical Hebrew were used to create a punning name for Bar Kosiba.

    Similar punning titles based on a name were applied to later notable Sages and Rabbis.

    In the immediate post revolt period when the Gospels were supposed to have been written, it would not have been politically expedient for a new sect, trying to gain acceptance, to remind people that its putative founder had a connection with the Zealot led, Messianically inspired Judean rebellion against Rome.

    If the name or title Yeshua N-Z-R-(N?) was probably already in circulation, the creators of the gospel accounts needed to explain away the term and give it a non threatening meaning. Hence, they tried to pass off Nazareth as a place name, instead of being the root of one of the following terms : Nazirite / Nasi / Netzer.

    Note:
    The statement attributed to Jesus “Follow Me, let the dead bury their own dead.”(Matt. 8:21-22; Luke 9:59-60), rather than being a harsh inexplicable ”hard saying” that christian exegetes have trouble interpreting, should be seen as an order to maintain a Nazir like ritual purity by avoiding contact with corpses and graves, Viewed in this light, the pericope suggests that Jesus was gathering a band of hard bitten Samson like warriors around him, something the Gospel writers were trying to over-write.

    Gilla

  7. bbnews said,

    12 juni, 2011 den 22:51

    Dear Mr. Wagenseil,

    I want you to know that your commentaries are indeed very well worth reading.

    I really hope that you will continue making remarks about the different topics here on Mr. Viklund’s blog ”Jesus granskad” (Jesus scrutinized).

    I must say I’m very impressed not only by your linguistic but also your historical knowledge of the beginning of Christianity about 2,000 years ago.

    BTW, are you a ”Jesus” blogger like Mr. Viklund? In that case, please give us a link to your blog.

    Gilla

  8. John Wagenseil said,

    6 november, 2011 den 16:42

    Regarding Comment 7

    Simon ben Kosiba was referred to as NASI ISRAEL on his coinage. I wonder how this would transliterate into Greek, it would result in a word that would at least have some similarity to the first two syllables of Nasorean.
    Nasi Hassidim/ prince or leader of the Pious Ones (Hippolytus seemed to equate essene and hassidim) might be related to Nassasenes, an early Christian sect, or again to a fualty transliteration of Nasorean.
    Finally there is this interesting passage Acts 5:31:

    ”God exalted him to his own right hand as PRINCE (apxnyov/Leader, Prince) and SAVIOUR that he might give repentance and forgiveness of sins to ISRAEL.”

    In Hebrew we would have the words Joshua Nasi Israel in close proximity, getting close to the sound of Jesus Nasira and only needing a terminal ”N” to have some thing that could be transliterated back into Greek as Jesus Nazirean

    Gilla

  9. John Wagenseil said,

    6 november, 2011 den 16:53

    Simon ben Kosiba was referred to as”Nasi Israel” on his coinage. If transliterated into Grek it would at least resemble the begining fo te word ‘Nasorean”.
    Nasi Hasidim and Nasi Essene (the Pious Ones, Hippolytus seemed to have equated the Hassidim and Essenes) are also terms that would bear a at least a mild phonetic similarity to nasorean.
    Finally Acts 5:32 contains the words ”prince” (apxnyov/leader, prince) ”savior” and ”Israel” in relatively close proximity.
    Translated to Hebrew we get Joshua,nasi, Israel. If this part of acts had a Hebrew original, it would serve of a source for the terms transliterated into Greek to provide Jesus with a name and title or descriptor.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: