Nasaret. Del 3 – Finns Nasaret bevittnat?

Nasaret:
Del 1 – Säger Bibeln att Jesus kom från Nasaret?
Del 2 – Arkeologiska bevis
Del 3 – Finns Nasaret bevittnat?
Del 4 – Fanns Nasaret vid ”Jesu tid”?

Del 3. Finns Nasaret alls bevittnat förutom i kristna texter?

I Nya Testamentet sägs Jesus komma från Nasaret, Fast ska man vara noggrann så kopplas Jesus inte samman med Nasaret av någon brevskrivare, vare sig någon tidig eller sen. Faktum är att i inget enda av Nya Testamentets brev förekommer Nasaret. Det är först evangelierna och Apostlagärningarna som nämner Nasaret och att Jesus skulle komma därifrån. Dessutom finns skäl att fråga sig om Jesus verkligen kopplas samman med Nasaret ens i Markusevangeliet, emedan det enda uttryckliga omnämnandet av Nasaret däri uteslöts av Matteus och Lukas i samband med att de skrev av Markus och att man därför kan misstänka att deras förlagor saknade Nasaret.

I vilket fall finns Nasaret omnämnt i Matteusevangeliet och oavsett om Jesus har funnits eller ej, oavsett om han fötts och vuxit upp i Nasaret eller ej, är det rimligt anta att Nasaret fanns när Matteusevangeliet skrevs. Ty antingen beskrev evangelisterna vad de ansåg, nämligen att Nasaret var Jesu födelseort och bekräftade därmed förekomsten av orten allra senast vid sekelskiftet år 100, eller så försökte man av någon anledning dölja att Jesus var en nasaré genom att hävda att han föddes i Nasaret, och då måste det rimligtvis ha funnits en ort med det namnet för att trovärdiggöra uppgiften. Varför hävda att Jesus kom från en ort som inte fanns?

Alltså bör Nasaret ha funnits ca år 100. Men fanns orten 100 år tidigare eller 50 år tidigare?

Nasaret omnämns aldrig i Gamla Testamentet. Josuas bok som skrevs ca 600 fvt, nämner 12 städer och 6 byar i det område där Nasaret ligger utan att nämna Nasaret:

”Den tredje lotten föll på sebuloniterna, släkt för släkt. Det område de fick som sin egendom sträckte sig fram till Sarid. Deras gräns går därifrån västerut upp till Marala och sedan fram till Dabbeshet och bäcken vid Jokneam. Åt andra hållet går den från Sarid österut mot Kislot Tabors område och fortsätter till Daverat och upp till Jafia. Därifrån går den vidare österut till Gat Hefer och Et Kasin, fortsätter till Rimmon och går i en båge till Nea. Gränsen böjer sedan av i norr mot Hannaton och löper fram till dalen vid Jefta-El. Därtill Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem, tolv städer med omgivande orter. Detta är sebuloniternas egendom, släkt för släkt, dessa städer med omgivande orter.” (Jos 19:10–16)

Inte heller i Talmud förekommer Nasaret. Talmud nämner 63 städer i Galileen utan att upplysa om Nasaret.

Historikern Josefus Flavius, som var befälhavare i Galileen under kriget 66–70 vt, säger att det fanns 240 städer och byar i Galileen. Han räknar upp 45 städer utan att nämna Nasaret. Han säger också att flera små byar omgav Galileens största stad Sipporis,[1] vilken var belägen endast 5 till 6 km från den plats där vi idag anser att det gamla Nasaret låg.

Att Nasaret inte omnämns i GT, i Talmud eller av Josefus betyder givetvis inte att Nasaret inte har funnits. Däremot tyder det på att Nasaret inte var en stor och betydelsefull stad (polis) utan platsen synes ha gått obemärkt förbi i den judiska litteraturen. Talmud sammanställdes dessutom ca år 200, och vid den tiden kan vi med stor säkerhet slå fast att Nasaret fanns. Så Nasaret nämndes alltså inte i Talmud trots att orten vid den tiden fanns, varför den rimligen kan antas ha varit liten och betydelselös år 200. Om den existerade också på Jesu tid får vi utgå från att den också då var liten och betydelselös.

Om man frånser Bibeln (evangelierna och Apg) och kristna källor som bygger på den – då exempelvis Julius Africanus som på 200-talet felaktigt säger att Nasaret är en by i Judeen (och inte Galileen), belägen vid den för oss okända orten Cochaba[2] – är det äldsta omnämnandet av Nasaret från ca 300 vt. En inskription i närheten av en synagoga i Caesarea omtalar att …

”den artonde prästerliga riktningen kallad Happisses bosatte sig i Nasaret”.

I samband med utgrävningar år 1962 i Caesarea hittade man lämningar av en synagoga från ca år 300 vt och i dess närhet påträffades rester av en inskription på hebreiska från ungefär samma tid. Sammanlagt fann man tre bitar från en större marmorplatta och på en av plattorna fanns namnet Nasaret (N TZ R T). På bilden inunder syns två av plattorna (A och B).

Hebreiskan är ett semitiskt språk och läses från höger till vänster. De båda plattorna har suttit på var sin ände av plattan och kanske också på samma höjd. På stenen till vänster förekommer Nasaret på den andra raden.

Från höger till vänster står bokstäverna nun, tsadi, resh, tav, alltså NTZRT. Eftersom hebreiskan enbart skrivs med konsonanter får man fylla i vokalerna till NaTZaReT. Den hebreiska texten lyder alltså som på bilden till höger. Observera att den första bokstaven (alltså den högraste) är skadad på inskriptionen men att det ändå är tämligen säkert att det är ett nun (svarande mot vårt N). Det påträffades också ett tredje fragment och med hjälp av detta har hela inskriptionen rekonstruerats av Michael Avi-Yonah och en del av denna finns återgiven inunder.[3]

Michael Avi-Yonah, 1904-1974.

Hur har man då lyckats rekonstruera hela denna tavla med enbart dess små fragment? Jo, det beror på en passage i Första Krönikeboken. Där berättas om prästernas indelning i olika riktningar/grupper genom lottkastning.

”Den första lotten föll på Jojariv, den andra på Jedaja, den tredje på Harim, den fjärde på Seorim, den femte på Malkia, den sjätte på Mijamin, den sjunde på Hackos, den åttonde på Avia, den nionde på Jeshua, den tionde på Shekanja, den elfte på Eljashiv, den tolfte på Jakim, den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jeshevav, den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer, den sjuttonde på Hesir, den artonde på Happisses, den nittonde på Petachja, den tjugonde på Hesekiel, den tjugoförsta på Jakin, den tjugoandra på Gamul, den tjugotredje på Delaja och den tjugofjärde på Maasja. Detta var de avdelningar de skulle vara indelade i när de kom och gjorde tjänst i Herrens hus, så som de blivit ålagda av sin fader Aron, som själv hade fått denna befallning av Herren, Israels Gud.” (1 Krön 24:7–19)

Denna indelning kom att gälla också i fortsättningen och med hjälp av det övre fragmentet går det att läsa sig till vad som står på den raden och att varje rad är en uppräkning av en av dessa prästerliga ”riktningar”. I fragment B till höger inleds alla tre meningar på samma sätt. Totalt har tavlan därför rimligen innehållit en uppräkning av alla de 24 prästerliga avdelningarna. Man har rekonstruerat den för oss intressanta meningen till:

”Den artonde riktningen Happisses, Nasaret.”

Att Happisses var den 18:e riktningen framgår av Krönikeboken. Att det var just de som bosatte sig i Nasaret synes vara ett antagande utifrån att sådana uppgifter förekommer i liturgiska dikter som tillkom i Palestina på 500- och 600-talen.

På många håll framhålls detta som ett bevis för att Nasaret fanns år 70, eftersom de förlägger händelsen till direkt efter krigsslutet i kriget mellan judar och romare åren 66-70. Thor-Leif Strindberg skriver om just denna inskription:

”När Jerusalem intogs av den romerska armén år 70 (cirka 40 år efter det att Jesus enligt bibeln flyttat från Nasaret till Kafarnaum), fanns det inte längre något behov av präster i Jerusalem eftersom templet hade förstörts. De omplacerades därför till olika platser, även uppe i Galiléen. Vid utgrävningar i Caesarea Maritima har man påträffat en förteckning på arameiska över 24 avdelningar (familjer) av präster som omlokaliserats och en av dem hade förflyttats till Nasaret.” (Thor-Leif Strindberg, Bibelfrågan, Nasaret – byn där Jesus växte upp)

Men detta är antagligen en övertolkning av inskriptionen. Listan i Caesarea omtalar i vilka städer och byar de 24 prästerliga släkterna slog sig ner efter att de fördrivits från Jerusalem. Listan talar också om prästerliga släkter och det var därför knappast bara en präst utan säkert ett helt följe som slog sig ner på respektive ort.

Judarna utkämpade två större krig mot romarna, det första då mellan åren 66 och 70, det andra kriget som leddes av Simon bar Kochba mellan åren 132 och 135. Efter kriget år 70 förekom dock ingen större fördrivning av det judiska folket. Den kan i varje fall inte mäta sig med de fördrivningar som kejsar Hadrianus genomförde efter kriget år 135, då hela Jerusalem med omnejd tömdes på judar, efter att Hadrianus år 131 påbörjat byggnationer i Jerusalem och samtidigt bytt namn på staden till Aelia Capitolina.

John Dominic Crossan

När fördrivningen skedde går inte säkert att avgöra. Men inskriptionen kan, som John Dominic Crossan hävdar, minst lika troligt avse en grupp av de överlevande prästerna som efter kriget 132–135 vt – och inte som Strindberg antar, direkt efter år 70 – fördrevs från Jerusalemområdet och vid någon tid därefter har bosatt sig i Nasaret.[4] Inskriptionen bekräftar i så fall att bosättningen skedde efter 135 vt men inte hur långt efter. Det bör ha skett på 100-talet efter år 135 och kan till och med ha skett på 200-talet. Sedan kan det givetvis också ha skett efter det första kriget och också direkt efter detsamma. Om detta vet vi inte.

Ej heller framkommer om prästerna grundade Nasaret eller om platsen fanns sedan tidigare. Ett antal nya bosättningar/byar/städer uppstod i Galileen efter de båda krigen mellan judar och romare, då judar från Judeen tvingades fly till Galileen och söka nya boplatser. De prästerliga grupper som flydde Jerusalem kunde bosätta sig endast på platser där inga icke-judar bodde, och Galileen var delvis mångkulturellt. Nasaret måste i så fall ha varit en mycket liten och etniskt rensad ort för att dessa präster skulle ha slagit sig ner där.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Nasaret inte finns bevittnat med säkerhet före år 300 i utomkristna källor, och att den inskription det gäller, inte med säkerhet bevittnar Nasarets existens före år 200. I bästa fall bevittnas att Nasaret fanns på 70-talet, men det går inte att avgöra om orten grundades av prästerna vid den tiden eller redan fanns och då troligen var befolkad av enbart etniska judar. Ty det är egentligen detta som striden handlar om. Om Nasaret uppstod i tiden mellan de båda krigen 70–132 vt eller redan var en etablerad ort före kriget 66–70.

Roger Viklund, 2011-06-04


[1] Josefus Flavius, Liv 45.

[2] Eusebios, Kyrkohistoria 1:7:14.

[3] M. Avi-Yonah, A List of Priestly Courses from Caesarea, i Harry Meyer Orlinsky, Israel exploration journal reader s. 756–759 (s. 137–140).

[4] John Dominic Crossan, The Historical Jesus: The Life of a Mediterranean Jewish Peasant, s. 15.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: