På svenska bibelsällskapets webbplats www.bibeln.se finns en artikel skriven av Tobias Hägerland, vilken är teologie doktor och forskare i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet – Varför är evangelierna så lika varandra? Jag läste artikeln rätt snart efter att den publicerades i januari i år och Hägerland sammanfattar på många sätt förtjänstfullt de olika teorierna kring hur evangelierna har tillkommit. Hägerland tar också upp något kring Hemliga Markusevangeliets tillkomst och denna del tilldrog sig givetvis mitt intresse. Jag återger här Hägerlands behandling av Hemliga Markusevangeliet i sin helhet:
”Den kontroversielle forskaren Morton Smith besökte 1958 Mar Saba-klostret på Västbanken och fann där en avskrift av ett tidigare okänt brev av kyrkofadern Clemens av Alexandria (ca 150–215). I brevet kan man läsa om en ’andligare’ version av Markusevangeliet som Markus själv skall ha skrivit och som fortfarande fanns i omlopp i Alexandria på Clemens tid. Clemens citerar bland annat ett stycke ur detta ’Hemliga Markusevangelium’ som liknar berättelsen om hur Jesus uppväcker Lasaros i Joh 11. En del forskare har utifrån dessa uppgifter argumenterat för att Hemliga Markusevangeliet var ytterligare en upplaga av Markusevangeliet, som kan ha utgjort en länk mellan Proto-Markus och vårt kanoniska Markusevangelium. De flesta har dock varit tveksamma. Somliga är övertygade om att Smith själv förfalskade det brev som han påstod sig ha hittat, och andra tror att brevet är en äldre förfalskning. Även om brevet skulle vara äkta och Hemliga Markusevangeliet verkligen fanns i Alexandria i början på 200-talet, är det inte alls säkert att Clemens har rätt när han säger att det skrevs av evangelisten Markus själv. Debatten om Hemliga Markusevangeliet pågår fortfarande bland forskare. Omständigheterna kring Mar Saba-brevet är så osäkra att det knappast kan användas för att förklara evangeliernas tillkomst.”
Behandlingen av problematiken kring Hemliga Markus är på det stora hela saklig och korrekt, även om ett epitet om Morton Smith som ”kontroversiell” är värderande och inget som borde förekomma i en artikel av encyklopedisk natur. Det är sådant som man finner på Wikipedia när det gäller ämnen som känslomässigt berör.
I vilket fall låter Hägerland sammanfatta sin genomgång av den i frågan splittrade forskarkåren med att säga att ”[o]mständigheterna kring Mar Saba-brevet är så osäkra att det knappast kan användas för att förklara evangeliernas tillkomst.” Man kan undra vad Hägerland menar med detta konstaterande? Menar han att eftersom vi inte kan veta om Hemliga Markusevangeliet är ett äkta evangelium kan vi heller inte använda oss av det för att förklara hur evangeliernas tillkommit? Eller menar han att det inte går att förklara evangeliernas tillkomst med osäkra uppgifter? Eller menar han möjligen att eftersom forskarna inte kan enas, kan vi inte använda oss av Hemliga Markusevangeliet för att förklara evangeliernas tillkomst?
Jag förstår inte logiken i Hägerlands resonemang. Antingen är Hemliga Markusevangeliet en förfalskning, och då är skriften ovidkommande och har inte det minsta med evangeliernas tillkomst att göra. Eller så är evangeliet äkta och det finns då två möjligheter: 1) Evangeliet är en utökning av det kanoniska Markusevangeliet med senare tillägg gjorda från de övriga evangelierna och kanske annat legendariskt material och har då viss betydelse för att förklara evangeliernas tillkomst; eller 2) tillkom evangeliet vid samma tid eller till och med före Markusevangeliet och skulle därmed vara det äldsta kända evangeliet och givetvis av största betydelse för att förklara evangeliernas tillkomst.
Alltså, Hemliga Markusevangeliet är ingen fråga som eventuellt kan ha en liten och marginell betydelse men som man av ovisshet väljer att lämna utanför. Den är minst i samma paritet som frågan om Q, omkring vilken Hägerland teoretiserar i stor omfattning. Vår uppgift är ju att försöka lösa frågan om hur evangelierna tillkom och då duger det inte att utelämna vissa delar som på ett avgörande sätt kan kasta ljus över denna process med motiveringen att uppgifterna är ”så osäkra”. Visst, uppgifterna är osäkra, men det är också många andra uppgifter, som exempelvis frågan om Q:s existens. Så därför kan egentligen inte osäkerheten vara problemet.
För den som är övertygad om att det rör sig om en förfalskning finns givetvis inga skäl till att använda evangeliet i sin tillkomstrekonstruktion. Men att bortse från evangeliet bara för att där råder en osäkerhet om dess äkthet, då det skulle kunna utgöra en mycket viktig del av gåtans lösning, verkar vara rent dumdristigt. Kanske beror oviljan på en kombination av en önskan att evangeliet är en förfalskning (eftersom det inte passar in) parat med rädslan att i sin forskargärning infoga en komponent som kan visa sig vara osann, och som därmed riskerar att tillintetgöra många års arbete. Kanske rädslan för att ha fel och att ha ”gjort bort sig” väger tyngre än chansen att göra ett verkligt genombrott i vår förståelse för den process som ligger till grund för evangeliernas tillkomst?
Roger Viklund, 2011-06-25
Jesus granskad 
Kommentera