Evangelierna som ögonvittnesskildringar? – Matteusevangeliet!

Av de fyra bibliska evangelierna är det två som teologerna ofta anser vara skrivna av ögonvittnen. Det är Matteusevangeliet och Johannesevangeliet, evangelier som den kristna traditionen tillskrivit lärjungar till Jesus. Markus och Lukas påstås inte ens ha mött Jesus och följaktligen anses inte de vara ögonvittnen även om den ene, Markus, sägs bygga på ögonvittnet Petrus.

Jag tänkte i detta inlägg något kort undersöka påståendet att det evangelium som ingår i Bibeln och i efterhand tillskrivits tullindrivaren Matteus. Det är i grund och botten orimligt tro att detta evangelium nedtecknats av en person som själv följde Jesus på hans vandringar och med egna ögon såg vad som inträffade. Det är orimligt eftersom författaren av Matteusevangeliet mer eller mindre ordagrant övertagit mer än 90 % av skildringen i Markusevangeliet – ett evangelium som inte skrivits av ett ögonvittne. Betänk själv om ni med egna ögon skulle ha upplevt Jesu liv och gärning och satte er för att skildra hans gärning, skulle ni då gladeligen som grund för hela berättelsen infoga en annan persons berättelse; en berättelse nedtecknad av någon som inte alls var på plats och följaktligen heller inte upplevt det som den försöker skildra?

Men utöver denna grundläggande iakttagelse avser jag att ge ett exempel på varför ”Matteus” (vem som nu än skrev evangeliet) rimligen inte skildrar det han själv upplevt.

Matteus korrigerade Markus vid ett antal tillfällen genom att konsultera textpartier i GT och ändra. Detta gör han inte för att han anser att berättelsen som Markus återger inte stämmer med det Jesus gjorde, utan för att han ansåg att Markus hade missförstått sin källa, i detta fall texten i Gamla Testamentet, en text på vilken ”Markus” byggt sin berättelse.

Jag tänkte åberopa den berömda scenen där Jesus vid intåget i Jerusalem rider in i staden på en åsna. Här går för övrigt en klar skiljelinje mellan historicisterna och mytikerna. Givetvis inser alla att detta bygger på ett textställe hos profeten Sakarja, men medan mytikerna antar att detta visar att berättelsen är konstruerad genom att denna passage ur GT omformats för att visa att Jesus var den Messias som förväntades anlända, anser historicisterna att Jesus verkligen red in på en åsna och gjorde detta medvetet för att uppfylla ”profetian” i Sakarja.

Jag anser att Matteus’ behandling av denna text i stället tydligt visar att hans berättelse inte är en ögonvittnesskildring.

Alltså, i samband med Jesus’ intåg i Jerusalem uppger evangelieförfattarna att han red in i staden på en åsna. Uppslaget till detta kommer från Sakarja 9:9:

”Fröjda dig storligen, du Sions dotter!  Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.” (Sakarja 9:9)

Markus skriver:

”När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: ’Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det.’  De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det. Några av dem som stod där frågade: ’Vad menar ni med att lösa fölet?’ Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. Och många bredde ut sina mantlar på vägen.” (Mark 11:1ff)

Matteus kopierade av Markus’ berättelse men kontrollerade sin vana trogen citatet hos Sakarja, varefter han skrev följande

”När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ’Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem.’ Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Säg till Sions dotter:* Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl. Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen.” (Matt 21:1ff)

Översättarna har här rimligen försökt begripliggöra Matteus’ text. Men om man tittar på vad den grekiska texten säger ordagrant så lyder texten …

”… och sittande en åsna och ett föl, fölet av en åsna”.
”… καὶ ἐπιβεβηκὼς ἐπὶ ὄνον καὶ πῶλον υἱὸν ὑποζυγίου”

Det lilla ordet καὶ (och) har utelämnas. I ”Young’s literal translation” (alltså ordagranna översättning) lyder nämnda passage:

“and mounted on an ass, and a colt, a foal of a beast of burden.”

Som ni märker har Matteus ändrat Markus’ uppgift så att Jesus inte rider in på en åsna utan faktiskt på två. Orsaken är att rimligen att han har missuppfattat Sakarjas text och antog att ”ridande på en åsna, på en åsninnas föl” avsåg två åsnor. Därför ändrade han så att Jesus faktiskt red in på två åsnor, allt för att uppfylla profetian.

Ponera nu att vi talar om en verklig händelse och att Markus bevittnat denna, skulle då Matteus ha ändrat i texten till något så absurt som att rida på två åsnor samtidigt? Eller om Markus inte var ett ögonvittne men däremot Matteus var ett ögonvittne, är det troligt att Jesus red på två åsnor? Matteus’ misstag är graverande och är något som en lärd jude som behärskade hebreiskan aldrig skulle göra. Hans vilja att trots detta ändra en begriplig berättelse till en helt obegriplig, går rimligen att förklara endast med att Matteus inte var ett ögonvittne och dessutom att han visste att Markus hade konstruerat händelsen från de hebreiska texterna.

Roger Viklund, 2010-11-06

8 kommentarer

  1. bbnews said,

    6 november, 2010 den 18:48

    Men kan inte tolkningen vara den, att Jesus red på åsninnan/åsnestoet med hennes (han)föl sammanbundet med henne med hjälp av ett rep – eller tömmarna?

    Ligger det någon symbolisk (tolknings)poäng med att intåget in i Jerusalem skulle ha skett så som det ser ut på din textillustration, dvs med fölet placerat ovanpå åsnestoet?

    Vad kallar man den sortens ridning (på en fullvuxet åsnesto samtidigt som hennes föl går bredvid och kanske bär på en lättare packning)? Kan det verkligen inte vara detta som avses med att rida på två åsnor?

    För ovanlighetens skull är jag oense med dig, Roger. Är månne jag också en åsna, eftersom jag inte får ihop transportsättet på det vis som du vill ha det till, med åsnefölet placerat ovanpå åsnemamman?

    Gilla

  2. 6 november, 2010 den 23:12

    Ja, åsnorna på varandra var nog en skämtteckning som jag råkade hitta. Det var kanske en misslyckad illustration ifall du tog den som bokstavlig, eller rättare sagt som en symbolisk tolkning. Visst brukar Matteus’ text ibland tolkas som att fölet följde med vid sidan om bundet i ett rep. Men hur de som alltid försöker sammanjämka motstridiga uppgifter väljer att tolka en text utgör inte poängen i mitt resonemang. Enligt texten i Sakarja är det bara en åsna, ett ungdjur som nämns. Dock nämns detta djur, ett åsneföl, två gånger som att konungen kommer ridande på ”en åsna, på en åsninnas föl”. Markus låter Jesus ”uppfylla” profetian genom att Jesus rider just på ett åsneföl, exakt som sägs i Sakarja dock utan att Markus direkt hänvisar till Sakarja. Matteus tar berättelsen från Markus och inser att det är en anspelning på Sakarja och vänder sig därför till Sakarja för att återge texten därifrån. Men i stället för att som Markus uppfatta Sakarjas text som om den avser ett åsneföl, tolkar Matteus detta som att texten hos Sakarja avser både en åsna och dess föl. Det är denna missuppfattning av Sakarjas text som ligger till grund för inte bara citatet ur Sakarja utan också berättelsen i sig. Just genom att Matteus tror att texten hos Sakarja avser både en åsna och dess föl ändrar han i Markus’ berättelse så att Jesus utöver ett åsneföl också skaffar sig en åsna. Att Matteus misstolkat ett textställe i GT och ändrat berättelsen så att den ska stämma med hans misstolkning, visar för mig att Matteus aldrig hade upplevt denna händelse utan övertog berättelsen från Markus och vågade sig på att omtolka den så att den bättre skulle stämma med ”profetian” och inte med verkligheten, medan den i själva verket därigenom kom att misstämma med ”profetian”.

    Gilla

  3. Populisten said,

    15 juni, 2011 den 00:29

    Jag hoppas att du ursäktar en kommentar på ett gammalt inlägg.

    Du drar i mitt tycke mycket långtgående slutsatser på ganska lösa antaganden, t.ex. påståendet att Matteus använt Markus som förlaga. Hur kan man säkert veta det? Visst, det är naturligt att då två texter innehåller samma delar anta att den långa är en utbyggnad av den korta, men säkert är det inte. Den korta kan faktiskt vara ett kondensat, med vissa korrektioner, av den långa. Dessutom kan Matteus vara ett ögonvittne fast han kopierar Markus; i sin skrivargärning kan han ju varit lat och använt en tidigare text som han ansåg vara i allt väsentligt riktig som utgångspunkt.

    Min grundinställning är att eftersom det finns en urgammal tradition att Matteusevangeliet är skrivet av aposteln Matteus så ligger bevisbördan inte på de som påstår detta utan de som påstår motsatsen, då krävs det mer. Tänker man sig att det faktiskt är aposteln som skrivit evangeliet så är heller inte en alltför djup analys av den grekiska texten meningsfull. I så fall torde originalet skrivits på arameiska, även om jag läst någonstans att även outbildade galliléer hanterade en slags pigeon grekiska, för att sedan antagligen omedelbart översättas till grekiska av en assistent.

    Gilla

  4. 15 juni, 2011 den 09:50

    Det är inga problem att kommentera äldre inlägg Populisten. Hade jag velat att inläggen inte skulle kommenteras hade jag kunnat begränsa tiden som det gick att kommentera.

    Jag håller med dig om att vi inte med säkerhet kan veta något när det gäller evangeliernas tillkomst. Om du med frågan hur man säkert kan veta att Matteus använt Markus som förlaga, avser att vi med hundraprocentig säkerhet skulle veta detta eller att det vore bevisat att så är fallet, blir svaret att vi inte vet. Allt är antaganden, men i just detta fall synes antagandena vara rätt välgrundade.

    Du framkastar en mot mig motsatt hållning gällande tre områden och säger: 1) att Markusevangeliet skulle vara en förkortning av Matteusevangeliet, 2) att den ”urgamla traditionen” som förknippar Matteus med Matteusevangeliet är riktig och att evangeliet ursprungligen skrevs på arameiska, samt 3) att Matteus kan vara ett ögonvittne även om han kopierar Markus.

    Alla dina tre invändningra kan av naturliga skäl inte vara riktiga samtidigt, som du säkert inser. Däremot kan jag delvis ge dig rätt i att bevisbördan ligger på dem som i motsats till traditionens uppgifter hävdar att Matteus inte skrivit Matteusevangeliet. Detta är också något som jag anstränger mig för att försöka leda i bevis och i just detta fall har jag dessutom uppbackning av en förkrossande majoritet av bibelforskarna där denna fråga är mycket grundligt genomlyst. Låt oss börja med punkt 1.

    1) Till de stakaste skälen för att Matteus (och Lukas) använde Markusevangeliet hör följande. Hela Markusevangeliet återfinns hos Matteus och Lukas. Det är betydligt lättare att försvara hypotesen att Matteus och Lukas broderat ut Markusevangeliet än att Markus skulle ha uteslutit sådant ur Matteusevangeliet och Lukasevangeliet som Jesu barndomsberättelser, bergspredikan och många av de främsta liknelserna. Det är också tydligt att Lukas och i all synnerhet Matteus har ”förbättrat” Markus’ framställning. Det är betydligt lättare att försvara hypotesen att Matteus och Lukas broderat ut och ”förbättrat” Markus’ framställan än att tvärtom Markus skulle ha tonat ner Matteus’ uppgifter. Dessutom tonar Matteus, och framför allt Lukas, ned Markus’ uppgifter om Jesu snara ankomst och världens slut, uppenbarligen eftersom en viss tid förflutit utan att något dylikt hänt. Händelsernas ordningsföljd är likadan hos Lukas och Matteus endast såvida dessa två evangelier också överensstämmer med Markus. Där de avviker från Markus avviker de också från varandra. Det är betydligt lättare att försvara hypotesen att Matteus och Lukas följer samma ordningsföljd i de avsnitt som de båda kopierat från Markus och avviker från varandra endast då de ej lånat från Markus, än att Lukas skulle följa Matteus, men endast i samma avsnitt som Markus oberoende av Lukas kopierade från Matteus och att Lukas känt sig fri att kasta om det material som Markus valde att ej kopiera från Matteus. Matteus och Lukas ”rättar” språkliga, geografiska och kulturella fel som Markus gör. Det finns ett stort antal gemensamma passager mellan de tre synoptikerna Markus, Matteus och Lukas, där Markus begår misstag rörande geografiska, språkliga eller kulturella företeelser och där både Lukas och framför allt Matteus tillsynes ”rättar” uppgiften hos Markus. Det vore mycket ologiskt om vi föreställer oss att Markus när han kopierade Matteus (som han märkte någorlunda behärskade språket) ideligen skulle ändra uttrycken till felaktig grekiska. Att författarna har kopierat varandra är ställt bortom varje rimligt tvivel. Oavsett vilken skrift vi anser skrevs först, finns ett antal argument emot detta. Det är bara det att argumenten emot att Markus skrev först är färst och svagast och argumenten för att Markus skrev först är flest och utan jämförelse starkast.

    2) När det gäller den ”urgamla traditionen” som säger att Matteus skrev Matteusevangeliet, är den inte fullt så urgammal. Den går ytterst tillbaka till den rätt ”dunkle” Papias, vilken i bevarade citat hos senare kyrkofäder ska ha skrivit följande: ”Matteus sammanställde [Herrens] ord [logia] på hebreiska och var och en tolkade [översatte] dem efter sin förmåga.” (Eusebios av Caesarea, Kyrkohistoria 3:39:15–16) Fast Papias identifierar inte vilket evangelium han avser och det evangelium som ingår i NT kom att kopplas samman med Matteus först ca år 180 sett utifrån det bevarade materialet. Är det då troligt att Papias avsåg det evangelium som vi kallar Matteusevangeliet? Inte speciellt troligt! Enligt Papias sammanställde Matteus [Herrens] ord/yttranden på hebreiska och var och en översatte dessa från hebreiska till grekiska. Grekiskans logia betyder yttrande, utsaga, i synnerhet av en särskild betydelse, såsom orakelspråk. Det har inte betydelsen berättelse, avsnitt eller dylikt, och givetvis inte handling, gärning (praxis). Detta stämmer alltså inte alls med hur Matteusevangeliet är utformat med en beskrivning av Jesu levnadsöde. Dessutom är Matteusevangeliet inte skrivet på hebreiska (eller arameiska), utan på grekiska och det finns inget konkret som avslöjar att det är en översättning. Sådant brukar alltid lysa genom. När dessutom Markus’ grekiska text synes ha övertagits till stora delar kan evangeliet inte vara skrivet på arameiska/hebreiska. Såsom Matteusevangeliet här framställs liknar det mer en samling Jesusord i stil med det hypotetiska Q eller kanske Thomasevangeliet. Papias beskriver med andra ord ett annat evangelium och det är Papias’ uppgift som ligger till grund för (det felaktiga) antagandet att Matteus skulle ha skrivit Matteusevangeliet.

    3) Slutligen hävdar du att Matteus kan vara ett ögonvittne även om han kopierar Markus. Det är sant att han ”kan” vara det, men det är ytterst osannolikt med tanke på Markusevangeliets brister och att en som själv upplevt vad som har hänt skulle ha godtagit de många ”orimlig” skildringarna som han då själv kunnat skildra mer trovärdigt, exempelvis genom att (i motsats till Markus) återge händelserna på det sätt som ögonvittnen brukar göra.

    Om detta kan man skriva mycket, men jag hänvisar till ett tidigare inlägg för fördjupning: Markusevangeliet som förlaga till Matteus och Lukas.

    Gilla

  5. Populisten said,

    17 juni, 2011 den 00:01

    Tack för den vidare utläggningen. Naturligtvis inser jag att mina tänkta invändningar är ömsesidigt uteslutande, de var inte avsedda att utgöra teoribygge utan att påpeka det fanns möjligheter att ifrågasätta din utgångspunkt.

    1) Jo visst är det den enklaste teorin att Markusevangeliet är äldst (det är egentligen vad jag tror) och då ska vi väl med hänvisning till Occhams rakkniv hålla oss till det. Det finns också en lite udda tradition att även Markus är ett ögonvittne; nämligen den nakne unge man som omnämns i evangeliet då Jesus tas till fånga. (Inget utom muntlig tradition talar väl för det, snarare kan man kan anta att om det varit så så skulle det funnits åtminstone en antydan i texten.)

    2) En tradition från år 180 tycker jag nog är urgammal även om den är 150 år efter själva händelserna, men jag köper månne invändningen ändå.

    3) Måhända eller så fann Matteus, som visste hur det låg till, det särskilt lämpligt att rätta felen i en vitt spridd, men inte helt korrekt text. Detta kommer i så fall i konflikt med det du skriver om evangeliets språk ovan.

    Min grundpoäng är dock att vi hela tiden talar om olika sannolikheter. Egentligen kan vi inte veta med vetenskaplig säkerhet, och då tillmäter jag en levande tradition ett ganska stort källvärde på ett sätt som möjligen är vetenskapligt helt olämpligt men fyller luckorna i min världsbild. :-)

    Jag antar att du skrivit om dateringen mha Apostlagärningarna av Lukasevangeliet till innan år 64 annorstädes.Hur ställer du dig till detta?

    Gilla

  6. 17 juni, 2011 den 07:50

    Det finns en innehållsförteckning där du lätt kan hitta inlägg om de olika områdena: https://rogerviklund.wordpress.com/2011/05/16/innehallsforteckning-over-mina-inlagg-%E2%80%93-table-of-contents-of-my-blog-posts/

    När det gäller Apg:s tillkomst så finns det mycket förenklat uttryckt två motstridiga synsätt. Det ena är att eftersom berättelsen i Apg upphör ca år 62, borde Apg vara skrivet före år 62 och därmed måste de synoptiska evangelierna ha tillkommit än tidigare än år 62 och i tur och ordning (yngst först), Lukas, Matteus och Markus. Den andra är att författaren av Lukasevangeliet och Apg visar kännedom om båda Josefus’ större historieverk, där det senare utkom 93/94, och att både Lukasevangeliet och Apg därför bör vara skrivet efter år 94 och Apg därför än senare. Jag anser att ett argument som säger att en författare är medveten om en viss historisk händelse och därför bör ha skrivit efter den händelsen är betydligt starkare än argumentet att en författare avslutat sin berättelse vid en viss tidpunkt och därför måste ha skrivit direkt efter denna tidpunkt. Därför förlägger jag Apg till efter år 94 och mer exakt till alldeles i början av 100-talet. Du kan se inlägget Apostlagärningarna som grund för att tidigarelägga evangelierna https://rogerviklund.wordpress.com/2010/08/30/apg-som-grund-for-att-tidigarelagga-evangelierna/

    Annars kan du som sagt från innehållsförteckningen söka bland de 16 inlägg som handlar om ”Tillkomst och dateringar / Origin and dating”.

    Gilla

  7. Tinna said,

    31 mars, 2012 den 10:02

    Nu 2012 nära palmsöndag har jag också läst alla inlägg och jag undrar stilla, är det ingen av er som har någon som helst åsnekunskap?
    En häst rider man in, det gör man inte med en åsna. För att kunna sitta på en åsna som ingen tidigare suttit på krävs att åsnefölets mamma går före. Åsnefölet följer efter sin mamma och så fungerar det att sitta på åsnans rygg.
    Vad Matteusevangeliet gör, är att skildringen blir än mer detaljerad. Precis som vi kan fina i de andra evangelierna. Någon lyfter upp lite mer detaljer än de andra i någon skildring. Guds glädjes påsk önskar jag er.

    Gilla

  8. bbnews said,

    31 mars, 2012 den 10:37

    Hej, Tinna! Tack för intressant åsneinformation!

    Tror du att du kan besvara även följande frågeställning?

    Den är sprungen ur vad Markus skriver (i 11:1 ff): Så snart ni kommer in i [byn], skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på.

    Alltså: Hur enkelt – eller snarare svårt – är det att rida på ett åsneföl, på vars rygg ännu ingen har suttit på dessförinnan?

    Menar du, Tinna, att bara åsnemamman finns med i bilden, synlig för åsnefölet – fast enligt Markus är så faktiskt inte fallet – är det ganska lätt att få ett åsneföl att acceptera att en människa rider på detsamma? Även om det är första gången som fölet är med om en sådan sak?

    Vad vet du om detta, Tinna? Du får med ditt inlägg här ovan det att verka som om inridning av unghästar och ungåsnor är ”a piece of cake”, något som djuret i fråga lär sig att acceptera på en kafferast, så att säga. Rent intuitivt tycker jag det låter för enkelt (att så kan vara fallet) för att vara sant.

    Men intuition är inget man kan lita på till hundra procent, så mina tvivel kan ju vara helt ogrundade.

    Hoppas hur som helst att du kan reda ut problematiken åt mig, Tinna.

    Glad Påsk önskar jag dig också!

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: