Tacitus som Jesusvittne. Del 4 – Utesluter beteckningen Christus romerska källor?

Publius Cornelius Tacitus, ca 55-efter 117

Publius Cornelius Tacitus, ca 55-efter 117

Tacitus som Jesusvittne. Del 1
Tacitus som Jesusvittne. Del 2
Tacitus som Jesusvittne. Del 3
Tacitus som Jesusvittne. Del 5
Tacitus som Jesusvittne. Del 6
Tacitus som Jesusvittne. Del 7
Tacitus som Jesusvittne. Del 8
Tacitus som Jesusvittne. Del 9
Tacitus som Jesusvittne. Del 10a
Tacitus som Jesusvittne. Del 10b
Tacitus som Jesusvittne. Del 10c
Tacitus som Jesusvittne. Del 10d
Tacitus som Jesusvittne. Del 10e
Tacitus som Jesusvittne. Del 11

I den femtonde boken av Tacitus’ Annalerna står att läsa följande:

”Upphovsmannen till detta namn, Christus, avrättades genom prokurator Pontius Pilatus när Tiberius regerade.” (Tacitus, Annalerna 15:44)

Jag har tidigare argumenterat för att Tacitus knappast bygger på andra historikers uppgifter för just denna mening. Dessutom har jag påvisat att utöver att det är osannolikt att Tacitus ens skulle ha bemödat sig om att söka reda på uppgifter om Jesus i de romerska arkiven, fanns det troligen inte ens sådana uppgifter där. Till yttermera visso har jag också belyst den omständighet att Tacitus använder orden Christus och prokurator i stället för de ”rätta” orden Jesus och prefekt och påtalat att denna omständighet ytterligare försvagar teorin om att Tacitus förlitade sig på romerska uppteckningar när han skrev att Christus avrättades.

Men kan det vara så att användningen av ordet Christus inte bara försvagar utan mer eller mindre utesluter att Tacitus förlitar sig på sådana källuppgifter? Det skulle faktiskt kunna vara så eftersom det vore anakronistiskt att tro att Pilatus över huvud taget skulle ha använt det latinska ordet Christus eller den grekiska motsvarigheten Christos i en rapport på 30-talet, eftersom han då inte kunde förvänta sig att detta skulle förstås av Rom. Och om Christus inte stod i den officiella rapporten måste Tacitus ha fått uppgiften om att de kristnas grundare hette Christus från annat håll. I så fall återstår rimligen bara hörsägen från kristna. Och om han har fått namnet från de kristna, vad finns det då för skäl att tro att han fått det övriga om att Pilatus avrättade denne Christus från officiella romerska källor, och inte också det från hörsägen?

Uppslaget till detta blogginlägg kommer från Earl Dohertys bok Jesus: Neither God Nor Man – The Case for a Mythical Jesus (Age of Reason Publications, 2009) s. 593-594.

Problemen är flera. Begreppet messias är gammalt och de äldre israelitiska konungarna, prästerna och profeterna smordes till sina ämbeten. Hebreiskans ”ha mashiah” betyder ”den smorde”. Men det som ursprungligen avsåg personer i det förgångna och då levande konungar etc., kom med tiden att åsyfta en befriare som man väntade sig skulle komma i den inte alltför avlägsna framtiden; någon som skulle förlösa israeliterna från deras vedermödor. Hebreiskans och arameiskans messiasbegrepp var alltså på Pilatus’ tid högst levande.

Många judar levde utanför Palestina och många hade också grekiska som modersmål, varför man lät översätta de hebreiska skrifterna till grekiska. Hebreiskans mashiah kom då att konsekvent översättas till christos, som i båda fallen betyder smord, inoljad.

I och med kristendomens spridning kom det grekiska ordet för messias, alltså Christos, att användas om Jesus. Därmed uppstod som först ett verkligt behov av en latinsk motsvarande term Christus, framför allt i väster i exempelvis Rom. Givetvis fanns ordet tidigare, men knappast i var mans ordförråd. Även om Christos/Christus skulle vara bekant för Pilatus, kan man inte förvänta sig att begreppet var känt i Rom på 30-talet. Och även om skillnaden inte var så stor på Tacitus’ tid en bit in på 100-talet jämfört med på Pilatus’ tid närmare ett århundrade tidigare, så var säkert ändå begreppet Christos/Christus klart mer känt i början av 100-talet.

Pilatus (eller hans underställda) skrev troligen sina officiella dokument på latin, på samma sätt som den inskription som benämner Pilatus prefekt är gjord på latin. Pilatus’ administration skulle också ha kunnat författa sina texter på grekiska, men detta är mindre sannolikt, och i vilket fall skulle termen Christos ha varit i stort sett lika meningslös för de tilltänkta läsarna på den tiden. Pilatus kan naturligtvis inte ha förutsett kristendomens uppkomst och enorma tillväxt under de kommande århundradena och att begreppet så småningom skulle bli allmänt känt.

Dessutom måste vi anta att Jesus och hans anhängare var arameisktalande och om de skulle ha sagt att Jesus var ”ha mashiah” skulle Pilatus knappast ha konverterat det uttrycket till grekiskans christos eller latinets christus. Det är helt enkelt näst intill uteslutet att det i ett officiellt dokument stod att Christus hade avrättats. Det verkar till och med otroligt att beteckningen Christus fanns med ens som en förklaring, eftersom det inte var ett vid den tiden gångbart och begripligt koncept för de i väst, vilka kunde väntas ta del av informationen.

Låt oss därför anta att Pilatus skrev att han avrättat en viss Jeshua eller möjligen en Jeshua som kom från Nasaret eller Galileen. Hur förstod Tacitus av detta att det var den Jeshua som de kristna dyrkade? Begreppet kristna fanns sannolikt inte vid den tid då Jesus antas ha avrättats och Pilatus kan därmed inte ha nämnt det. Tacitus ger heller inget sken av att ens känna till att den Christus han beskriver hette Jesus. Tvärtom uttrycker Tacitus sig på ett sådant sätt att det verkar som om han trodde att Jesus hette Christus. Detta har flera påpekat, inklusive en sådan ”ikon” som John P. Meier i A marginal Jew, Vol 1, s. 90. Så hur kunde Tacitus koppla samman den Jesus som Pilatus beskrev med den Christus varifrån kristna härledde sitt namn?

Tacitus skriver att de kristna fått sitt namn från en viss Christus som avrättats av Pilatus. Skulle då Tacitus i arkiven ha funnit protokoll om avrättningen av en judisk ”upprorsman” vid namn Jeshua och på egen hand lyckats koppla samman den informationen med hörsägen om att de kristnas grundare hette Christus? Är det då inte rimligare att Tacitus inte bara hört att de kristnas grundare hette Christus, utan att han i samband därmed också hört att Pilatus lät döda denne Christus?

Utifrån den omständighet att Tacitus använder beteckningen Christus som om detta var grundarens namn, tyder det allra mesta på att han fått inte bara den informationen direkt eller indirekt från kristna, utan också det övriga om att Pilatus avrättat honom – och dessutom att Pilatus var aktiv under kejsar Tiberius’ tid (vilket Tacitus naturligtvis redan visste).

Roger Viklund, 2010-09-20

Lämna en kommentar