Qumranfragment 7Q5 ej från Markusevangeliet

På Internet förekommer rätt ofta uppgifter om extremt tidiga textfynd som bekräftar förekomsten av evangelierna minst lika tidigt. Se exempelvis här och här. Ett av de mer spektakulära påståendena rör ett litet textfragment som går under beteckningen 7Q5. Jag har tidigare tagit upp denna papyrusbit till granskning, dock rätt översiktligt och avser därför att här göra en något grundligare genomgång. Jag har hämtat flera av de grundläggande uppgifterna från engelska Wikipedias artikel om 7Q5.

Givetvis är det ett mycket starkt trumfkort om man kan visa på lämningar av ett evangelium; lämningar som med stor visshet går att datera till före templets fall år 70. I så fall vore diskussionen om huruvida Markusevangeliet skrivits före eller efter templets fall år 70 över. Det är nu emellertid så att det inte finns så många forskare som tror att detta fragment kommer från Markus 6:52–53.

”ty de hade inte förstått detta med bröden, ty deras hjärtan var hårda. Och de for över och kom till landet Gennesaret och lade till där.” (Mark 6:52–53)

Jag anser att saken ändå bör belysas, om inte annat för att ge redskap till de personer som argumenterar emot dem som hävdar att 7Q5 verkligen kommer från Markusevangeliet.

Beteckningen 7Q5 kommer av att fyndet är gjort i Qumran bland de så kallade Dödahavsrullarna. I ruinen Qumrans närhet vid Döda havets nordvästra strand har sammanlagt 11 grottor innehållande över 900 olika skrifter i varierande kvalitét påträffats. 7Q5 betyder helt enkelt att fragmentet hittats i grotta 7 i Qumran (där alla texter var på grekiska) och är katalogiserat som skrift nummer 5 därifrån. Huvudteorin är att Qumran förstördes år 68 i och med den romerska tionde legionens ankomst år 68, varför de påträffade skrifterna borde vara äldre än från den tiden.

De allra flesta skrifterna som påträffats är skrivna på hebreiska, men somliga är på arameiska och några få på grekiska. 7Q5 är ett exempel på en sådan grekisk text och det lilla fragmentet på bara några cm finns återgivet här inunder:

Den som först gjorde kopplingen mellan 7Q5 och Markusevangeliet var en viss Jose O´Callaghan redan 1972. Men det var först tio år senare som det blev en riktig hausse kring fyndet i och med att den nu bortgångne och kontroversielle Carsten Peter Thiede fördjupade argumentationen för att 7Q5 verkligen kom från Markusevangeliet.

Thiede

Carsten Peter Thiede. (Från Wikipedia Commons)

Jag tänker här endast framlägga de starkaste argumenten som Thiede åberopade till stöd för att texten härrör från Markus. Argumenten emot Thiedes identifiering är ändå så övermäktiga. Man kan säga att Thiede åberopade tre huvudsakliga argument.

 

1)      Enligt Thiede innehåller fragmentet på rad 4 (observera att där finns 5 rader där den översta består av endast ett litet streck) bokstavskombinationen ΝΝΗΣ, alltså ”nnes”. Detta är en ovanlig bokstavskombination på grekiska men förekommer i Gennesaret (ΓΕΝΝΗΣΑΡΕΤ). Eftersom texten är skriven med endast versaler väljer jag att också återge grekiskan med bara versaler. Ordet Gennesaret förekommer tre gånger i NT och en gång då i Mark 6:53.

2)     Före ordet ΚΑΙ (”och” på grekiska) är det ett mellanrum och detta indikerar att KAI inleder ett nytt stycke. Detta är förenligt med andra gamla handskrifter av Markus där det också förekommer att KAI inleder ett nytt stycke.

3)     Thiede hävdar att den enda text som gått att identifiera utifrån detta fragment är Markus 6:52–53. Vid datorsökningar har ingen annan text gett någon träff.

Mot dessa tre argument kan följande invändningar göras:

1)      Utöver ordet Gennesaret finns också ordet egennesen (som betyder ”avlade”, eller ”födde”) Också egennesen innehåller bokstavskombinationen ”nnes”. Vidare, för att identifieringen ska kunna göras måste också bokstäverna vara ΝΝΗΣ, och detta är långt ifrån säkert. Om man betraktar uppförstoringen här inunder så märker man att både det inledande nu:et (Ν) och framför allt det avslutande sigmat (Σ), båda är osäkra. Det blir något av en gissning att kunna avgöra vilka bokstäver det är.

Även om det är möjligt att där står både Ν och Σ, finns det andra möjliga förslag. Här finns emellertid inget utrymme för tvekan, utan det måste stå exakt ΝΝΗΣ för att fragmentet ska gå att koppla samman med Markus 6:52–53.

2)      Att det är ett mellanrum före ordet ΚΑΙ är verkligen ett argument. Det är emellertid ett svagt argument för att denna text måste komma från Markusevangeliet, emedan många meningar på gammalgrekiska inleds med ordet KAI. Dessutom är det inte ovanligt att mellanrum förekommer utan att ett nytt stycke avses.

3)      Det också ett svagt argument att den enda matchningen som gjorts är från Markusevangeliet. Det är svagt eftersom det måste ha funnits många andra texter på den tiden som vi i dag inte har kännedom om och att texten därför kan komma från en sådan text – exempelvis en text som räknar upp en stamtavla ifall ”nnes” kommer från egennesen (= avlade). Dessutom lät Daniel Wallace genomföra en sökning och i samband därmed tillåta alternativa bokstäver på de positioner som är omtvistade, och han fick då 16 matchningar mot andra texter. För övrigt är det egentligen heller ingen träff med Markus 6:52–53 av flera anledningar, vilka kan sammanfattas med att texten på fragmentet måste anpassas på flera sätt för att en matchning alls ska gå att åstadkomma.

Jag avser nu att påpeka ett antal av de brister som gör identifieringen av fragmentet med Markusevangeliet näst intill uteslutet.

1)      För att 7Q5 ska kunna härröra från Markusevangeliet måste det grekiska ordet διαπεράσαντες vara felstavat. Det inledande deltat (δ, Δ) måste vara ett tau (τ, Τ) och ordet ha skrivits τιαπεράσαντες. Visserligen är felstavningar inte ovanliga, men med det lilla identifieringsmaterialet innebär en felaktig bokstav en livshotande skada mot teorin. Ett inledande prepositionsprefix ändras och därmed skapas ett ord som inte finns. Se bild inunder där ordet KAI följs av ett inledande T vilket därefter ska följas av ett Ι.

 

2)      På andra raden ska där stå ”αὐτῶν ἡ” eller ”ΑΥΤΩΝ H” om texten ska härröra från Markus 6:52–53. Fast det som är någorlunda läsligt bevarat är endast detta och då skrivet ungefär så här: ”ΥΤωΝ H”. Se bild till höger. Det som framför allt sticker ut är bokstaven nu (Ν). Om man noga undersöker den uppförstorade bokstaven inunder ser man tydligt att den består av ett lodrätt streck, ett mellanrum och ett vågrätt uppåtgående streck.

Genom att klicka på bilden får ni upp en än större bild. Detta skall vara samma bokstav som finns återgiven i mitten av rad 4 ovan och verkligen liknar ett N. Nedan ses det verkliga nuet till vänster tillsammans med det som Thiede påstår också är ett nu.

Jämför nu dessa båda och bestäm själva om ni tror att det rör sig om samma bokstav. Om ni tittar noga ser ni att det inte finns någon anslutning mellan toppen av det lodrätta strecket och den vågräta ”krumeluren” i bilden till höger. Det enda som finns är vissa ojämnheter i papperet, vilket syns tydligt i den stora bilden och framför allt när den uppförstoras ännu mer. Den enda möjlighet som finns att detta skulle vara ett N är att det ser ut som den rekonstruktion som jag har gjort här till höger. Det högra benet måste således ligga utanför bilden i det tomrum som finns i fragmentet. Men frånsett att det diagonala strecket saknas liknar detta N inte på något sätt det N som skribenten skrev.

Att det rör sig om två separata bokstäver styrks också av att det högra strecket är format i en 180-gradig böj där skribenten har inlett (eller avslutat) bokstaven i en cirkelrörelse.

Vad vi ser är ett inledande grekiskt iota, motsvarande vår bokstav I, och den består av ett enda lodrätt streck. Ingen penna har dragit ett streck från detta iota ner till nästa oidentifierbara bokstav, och därmed faller kopplingen till Mark 6:52–53.

3)      En text på den tiden skrevs som visats med enbart stora bokstäver och dessutom med en bestämd längd på raderna. Vi har fragment av fem rader bevarade och således några bokstäver från varje rad. Det betyder att de bokstäver som förekommer på fragmentet måste befinna sig på ungefär samma avstånd från varandra för att kunna inpassas i denna ram. Till höger ges en bild av ungefär hur denna passning kan tänkas ha sett ut.

För att fragmentets text ska kunna passas in i Mark 6:52–53, måste alla bokstäver på fragmentet följa i rätt ordning i varje rad av de fem som finns återgivna på fragmentet. Språket är grekiska och en rekonstruktion av Markusevangeliets grekiska text ser ut som följer:

Den grekiska texten är den enligt den alexandrinska texttypen, som de flesta moderna Bibelutgåvor följer och inte den så kallade majoritetstexten, som de mer Bibeltrogna tenderar att förlita sig på. Endast med den alexandrinska texttypen går det att få 7Q5 att matcha med Markusevangeliets text. Men de tre orden επι την γην (på/till land[et]) måste i vilket fall lyftas bort, eftersom det inte går att få radbrytningarna någorlunda rätt om dessa ord finns med. Det gäller oavsett vilken av texttyperna vi väljer eller vilken text vi väljer över huvud taget, eftersom dessa tre ord finns med i alla kända handskrifter.

Alltså, inte nog med att vi måste hamra in pusselbitarna i form av deformerade bokstäver för att få dem att passa in i pusslet, vi måste dessutom förutsätta en textvariant som är obekräftad och ett felstavat ord. Detta ska vi förutsätta samtidigt som fragmentet innehåller endast ett fullständigt ord, vilket dessutom är det vanliga ordet ”och” (KAI).

Det är också fler bokstäver som är omtvistade, men jag anser att de invändningar jag här har redogjort för räcker gott för att säga att i varje fall inte detta Qumranfragment kommer från något bibliskt evangelium.

Roger Viklund, 2010-08-19

8 kommentarer

  1. Den andre BB said,

    21 augusti, 2010 den 22:18

    Vad finns det för övriga förment tidiga evangeliefragment, och hur kan det komma sig att de äldsta fragmenten kommer från det yngsta evangeliet?

    Gilla

  2. 22 augusti, 2010 den 11:02

    Jag valde att besvara din fråga i ett eget inlägg: De äldsta textfynden från NT.

    Gilla

  3. Bengt Bengtsson said,

    22 augusti, 2010 den 12:48

    När jag med stort intresse tar del av innehållet i dina utmärkta bloggartikeltexter, slår det mig påfallande ofta, att allt verkar så enkelt. Nästan bedrägligt enkelt.

    Jag menar så här: Du tar upp ett problemområde till diskussion och redovisar inledningsvis kortfattat hur vissa bibelforskare ser på just det problemet. Sedan gör du din analys och kommer, vanligen, fram till ett helt annat resultat. (Ja, det är väl därför som du skriver din bloggartikel, kan jag tänka mig. Du vill alltså anmäla en avvikande mening så att säga. Vilket självklart är helt i sin ordning, inte tu tal om annat, så detta är inte någon kritik mot dig eller ditt sätt att analysera, om du nu mot förmodan trodde det. Om något, handlar det nog snarare om ett delvis annorlunda sätt som jag anser att du skulle kunna disponera innehållet på i dina som regel mycket spännande och minst lika kunniga texter.)

    Därför skulle jag här och nu vilja bryta en lans för begreppet ”to get a second opinion”. Jag tror faktiskt att dina artiklar skulle kunna erhålla en än större tyngd än de redan besitter, om du i samband med problemredovisningen tydligare klargjorde, ifall det som du beskriver är nuvarande konsensustänkande bland bibelforskarna på det aktuella problemområdet. Vi läsare vill gärna veta, tror jag, om du står helt allena med dina invändningar eller om du i ditt synsätt faktiskt också har stöd av vissa bibelforskare – om dessa än inte befinner sig i majoritet.

    För att formulera mig mer konkret: De två personer du utgår ifrån i din analys i just denna bloggartikel, Jose O´Callaghan samt Carsten Peter Thiede, blir man – åtminstone jag – som läsare nyfiken på. Hur många ”lärjungar” har dessa lyckats samla kring sig, vilka aktivt stöder deras slutsatser? Kan de jämföras med ”forskare” som Erich von Däniken, dvs använder de sig av ”koka soppa på en spik”-konceptet, eller är de att betrakta som helt igenom seriösa? Åtnjuter de hög aktning av forskarkolleger inom samma problemområde eller betraktas en sådan som Carsten Peter Thiede mer som en von Däniken-typ av en del av sina forskarkolleger?

    Av ren nyfikenhet konsulterade jag vad Wikipedia har att skriva om denne Thiede, se: http://en.wikipedia.org/wiki/Carsten_Peter_Thiede .

    Han beskrivs i den artikeln som både relativt högutbildad (med ett ganska omfattande och variationsrikt CV) och som kontroversiell. Men om man sedan går till vad som står i denna länk (http://www.depts.drew.edu/jhc/theide.html), erhåller man en helt annan bild!

    Jag citerar ur den artikeln:

    It is a commentary about our times that such theories sound outlandish to an ever smaller audience and all the more quickly lead to bestselling books. It seems to matter even less that Thiede has never held an academic post (he directs his own institute) and that his claims have been dismissed as utterly groundless by reputable scholars.

    Dvs det är en helt annan bild av människan och forskaren Carsten Peter Thiede som då tonar fram. En mer von Däniken-liknande figur, vars syfte hellre verkar vara att skriva bästsäljande böcker (kanske för att finansiera sina forskarhobbies) än att söka den objektiva sanningen.

    Så vad ska man egentligen, som lekman, tro om denne Thiede?

    I dina bloggartiklar, Roger, målar du ofta upp spännande och, åtminstone för dina lekmannaläsare, helt nya problemområden. Om dessa problemområden med tillhörande problemställningar har vi, dina läsare, merendels inte en aning. Därför, menar jag, skulle det vara bra om du också kortfattat försökte dig på att sammanfatta det nuvarande forskningsläget inom det problemområde du har valt att fördjupa dig i, så att det tydligare framgår om dina invändningar och alternativa förklaringar och hypoteser är helt unika för dig eller om det finns fler bibel- och Jesusforskare som är inne på samma tanke- eller förklaringsspår som du.

    Dessutom: Jag skulle bli extra glad, ifall du som en sorts läsarbonus ville sammanfatta det tankeparadigm som ligger till grund för många forskares så tydliga strävan att förlägga evangeliernas tillkomst till ett så tidigt datum som möjligt. Handlar det bara om att stärka evangeliernas trovärdighet som ”vittnesmål” för vad Bibel-Jesus sade och gjorde under sin levnad (om han nu alltså har existerat)? Eller finns det fler skäl till många forskares så ovanligt tydliga strävan att tidigarelägga evengeliernas tillkomst och nedtecknande?

    Normalt finns det ju som bekant två saker att vidtaga för att ens egna hypoteser ska framstå som de mest trovärdiga: Antingen kan man lyfta fram argument och fakta som stärker och styrker den egna hypotesen. Eller också kan man i brist på den sortens argument och fakta placera sitt fokus på att försöka minska tyngden i motståndarsidans argument- och faktaarsenal och ägna sig åt att skjuta motståndarens bakomliggande tankeparadigm eller arbetshypotes i sank.

    Men för att man som lekman ska kunna bilda sig en uppfattning om vad som gäller i den aktuella situation som målas upp av dig, eller någon annan, underlättar det absolut om vi läsare erhölle en ökad kännedom om de bakomliggande bevekelsegrunderna för synsätt/position A respektive synsätt/position B. Eller annorlunda formulerat: Vi läsare behöver också bli informerade, gärna av dig, Roger, om vad ”vinsten” består och utgörs av, ifall evangeliernas tillkomst kan tidigareläggas – eller, för den delen, senareläggas.

    Gilla

  4. 22 augusti, 2010 den 18:41

    Hej Bengt!

    Thiede var säkert en kompetent person, men många av hans dateringsförslag har inte accepterats av den stora forskarmajoriteten. Jag har ingen aning om huruvida man ska betrakta honom som ”seriös” eller inte. Också jag ses ju på med oblida ögon av många. Jag tycker det räcker med att försöka hålla sig till fakta och i möjligaste mån avstå från att förtala, ärekränka eller förminska andra i någon form av allmänna ordalag. I så fall granskar jag hellre deras påståenden och lämnar till andra att avgöra hur pass trovärdiga dessa påståenden är. Jag har som plan att jag ska skriva ett inlägg om Alice Whealey och då förhoppningsvis granska några av hennes påståenden, men inte hennes person.

    Jag tycker nog ändå att jag i rätt hög utsträckning ger den bakgrundsinformation du efterfrågar. I exempelvis de senaste två artiklarna, denna om de äldsta textfynden och den tidigare om 7Q5, har jag i stort sett redogjort för det allmänna forskningsläget. Knappt någon stor auktoritet håller med Thiede och jag befinner mig med mina uppfattningar i majoritetsfåran. I andra artiklar, som de om Markion, har jag inte forskarmajoriteten med mig, om jag ens har mig själv med. Men detta klargör jag väl också?

    Hur många som håller med Jonathan Armstrong om att Muratoriekanonen är från Viktorinus’ tid och Matthias Klinghardt att Markions evangelium är ”Q”, vet jag faktiskt inte då dessa ”rön” är så pass nya.

    Med Hemliga Markus vet jag heller inte hur det förhåller sig, mer än att det finns två läger med diametralt motsatt uppfattning och jag befinner mig i det ena. Vilket läger som är störst vet jag inte och jag vet heller inte hur man ens ska beräkna storleken? Vilka ska räknas med? Ska synpunkter från sådana som Craig Evans och William Lane Craig (för att nämna två) alls tas i beaktande, då de är så oerhört okunniga om ämnet eller ska bara de vars kunskaper om ämnet är tillräckligt stor räknas med? Ska man gå efter formell ställning ska givetvis Evans och Craig räknas in, men går man efter om de har kännedom om de rätta förhållandena, då försvinner de.

    Problemet är alltså att ibland finns där stora grupper som vidhåller en position som i grunden är ohållbar eftersom de är okunniga i ämnet. Det känns märkligt att säga detta, men jag kan inte annat än konstatera att så är fallet åtminstone när det gäller Hemliga Markus, som jag ju har undersökt i grunden.

    Tillbaka till Thiede, så verkar hans anhängare huvudsakligen bestå av mer evangelikala kristna; de som tror att i stort sett allt i NT är sant och att den kristna kyrkans förklaringar är de rätta. Det gäller åtminstone identifieringen av fragmenten i grotta 7 som nytestamentliga skrifter. När det gäller dateringar med hjälp av paleografi finns där många olika uppfattningar och jag redogjorde för den mer lexikala uppfattningen.

    Det är rent allmänt sett svårt att alltid veta var majoriteten befinner sig. Det är kanske sådant man lär sig på universiteten men är inget som ens intresserar mig. Jag ser inledningarna till blogginläggen som ett nödvändigt ont för att komma fram till det väsentliga. Det är klart att det bland de personer som starkt argumenterar för en sen datering av evangelierna alltid finns de som är villiga att attackera Thiede. Jag tycker att det är meningslöst såvida nu inte andra väljer att åberopa auktoritetsargument och hävdar med stöd av exempelvis Thiede att 7Q5 är från Markusevangeliet. Vissa framför ju sådana löjliga argument som att min auktoritet är en större auktoritet än din auktoritet.

    Så svaret på frågan om vad man ska tro, på Thiede eller på hans kritiker, är att man ska tro på ”sanningen”. Det som verkar självklart är ofta självklart och sanningen är ofta uppenbar när man får den presenterad för sig.

    Syftet med att förlägga evangelierna tidigt eller sent måste (eller i varje fall, borde) vara att försöka finna den rätta tiden. Men att det finns en spänning mellan olika tolkningar är givet och ytterst handlar det säkert om att styrka sin egen position och frågan om kristendomens trovärdighet. Med tidiga evangelier är det lättare att argumentera för berättelsernas trovärdighet och författarnas egen kännedom om händelserna, och med sena tvärtom.

    Något förenklat, skulle jag tro att den riktiga skiljelinjen mellan de personer som argumenterar för ett sent datum och de personer som argumenterar för ett tidigt datum, går mellan om man tror eller inte tror på kyrkofädernas uppgifter. Personligen sätter jag liten tilltro till dessa uppgifter utifrån grunden att jag inte tror att de alltid talade sanning och framför allt för att jag anser att de egentligen inte visste så mycket. Den viktigaste grunden för att förlägga skrifterna tidigt är den kristna traditionens (rätt sena) uppgifter. Jag vill hävda att den enskilt starkaste faktorn som gör att många förlägger Markusevangeliet till 60-talet är att Markus sägs ha skrivit ett evangelium i Rom på 60-talet.

    Jag sätter nästan alltid hårda tekniska ”bevis” före vittnesmål. Endast om de båda samverkar lägger jag vikt vid vittnesmålen. För att ta ett exempel. Enligt kristen tradition sammanställde Matteus Herrens ord på hebreiska. Detta tas av många som ett bevis på Matteusevangeliets tillkomst. Men eftersom det evangelium vi nu äger består av betydligt mer än undervisning, är skrivet på grekiska och inte är en översättning från hebreiskan, och när dessutom den förste att koppla Matteusevangeliet samman med Matteus var Irenaeus på 180-talet, tror jag helt enkelt inte att någon lärjunge Matteus skrev evangeliet. Jag tror det framför allt inte eftersom inget tyder på att evangeliet är skrivet av ett ögonvittne. Ett ögonvittne skulle inte kopiera hela Markusevangeliet, som heller inte är skrivet av ett ögonvittne. Jag avfärdar därmed i detta fall den kristna traditionens uppgifter eftersom dessa inte stämmer med det vi kan undersöka. Men om vi tar det brev som enligt den kristna traditionen skrevs av Klemens av Rom ca år 96, så stämmer dessa uppgifter väl med vad man kan utläsa av brevet. Det kan därför mycket väl vara skrivet av en biskop i Rom ca år 100. Därför väljer jag att som arbetshypotes utgå från att den kristna uppgiften i det fallet är riktig.

    Gilla

  5. Bengt Bengtsson said,

    22 augusti, 2010 den 23:42

    Tack för dina utförliga kommentarer till mina nyss framförda funderingar!

    Du rör vid viktiga och principiella frågor i ditt svar. Nämligen om man ska låta fakta tala för sig själva eller om det är angeläget att liksom i samma andetag, en passant, uttala sig om beläsenheten och kompetensen hos den som har lagt fram de fakta som ska till att granskas och analyseras.

    Jag delar helt din grundläggande åsikt därvidlag, ådagalagd kanske framför allt i dessa två meningar i ditt svar, där du skriver så här:

    ”Jag tycker det räcker med att försöka hålla sig till fakta och i möjligaste mån avstå från att förtala, ärekränka eller förminska andra i någon form av allmänna ordalag. I så fall granskar jag hellre deras påståenden och lämnar till andra att avgöra hur pass trovärdiga dessa påståenden är.”

    Tänk om alla (bibel)forskare ville hålla sig till detta diskussionsmönster! Det vore en nåd att stilla bedja om. I själva verket handlar forskning på akademisk i påtagligt hög nivå om privata vendettor forskare och/eller forskarskolor emellan. Så vet du vad jag tror, Roger? Jo, att du genom att inte ha blivit inskolad i den sortens smått oetiska beteendemönster, där många av stridigheterna mellan olika falanger inte bara tycks handla om att hålla en hög svansföring och bete sig som en alfahanne gentemot andra forskare som har den ”dåliga smaken” att intaga åsikter som skiljer sig från dina. Men det verkar också handla om att vinkla – läs: förflacka – forskningsämnet så att det väsentliga inte längre är att få fram den objektiva sanningen utan än viktigare synes vara att hålla sig väl med olika ”mecenater” samt att hålla sig väl framme i kön till forskningsanslagen. Jfr talesättet att varje krigs första offer är sanningen.

    Det var faktiskt så jag tänkte från början, när jag bestämde mig för att skriva mitt förra inlägg. I Läkartidningen – för att ta ett bra exempel – har man insett den här problematiken sedan länge. Dels tillämpar man där systemet med ”peer review”. (För en intressant introduktion till vad peer review, en kollegial artikelgranskning utförd av andra experter på samma område, innebär i praktiken kan jag rekommendera en åtta sidor lång artikel av Jesper Jerkert med rubriken: ”Peer review-systemet för vetenskaplig publicering”, se http://www.jerkert.se/jesper/peerreview.pdf .) Men dels är det numera även ett krav att artikelförfattarna i Läkartidningen ska uppge sina ekonomiska band och kopplingar till olika institutioner, till läkemedelsindustrin osv. Jfr hur frågan om tobaksrökningens negativa hälsoeffekter under lång tid ”filibustrades” och ifrågasattes av vissa forskare som senare, i efterhand, visade sig vara arvoderade av tobaksindustrin.

    Jag kan också berätta om ett mer närliggande exempel, hämtat från en diskussionstråd på sajten Kyrkforum, se: http://www.kyrkforum.se/allmaent/2586-varfoer-aer-det-farligt-med-historiefoerfalskning-2.html . Där betonar en av debattdeltagarna på fullt allvar att det är viktigt att göra en tydlig rågång mellan historia och teologi, alltså mellan historisk forskning och teologisk. Vilket ju lätt – om rätt eller orätt, ska jag låta vara osagt – för tankarna till att att historievetenskapens metodik och forskningsinstrument helst bör hållas utanför den teologiska forskningen, eftersom historievetenskapen och teologin uppenbarligen, åtminstone enligt detta synsätt, har delvis olika målsättningar i sitt sökande efter den objektiva sanningen.

    Mot bakgrund av det som jag har berört i de två senaste styckena här ovan ser jag därför enbart fördelar med att det klargörs vilken forskningsskola en artikelförfattare tillhör, vilka formella meriter han eller hon har (särskilt viktigt är utbildning och anställningar som bygger på och alltså har nära kopplingar till teologisk forskningsmetodik) eller vilka ekonomiska mentorer och övriga ekonomiska band och kopplingar den aktuella forskaren har.

    I den mån den sortens uppgifter om författaren saknas helt eller delvis – vilket torde vara vanligt i religionsvetenskapliga och teologiska sammanhang – kan jag inte se det som någon nackdel, om du på något vis hjälper dina läsare att bilda sig en uppfattning om den person, vars forskningsresultat du avser att belysa i dina bloggartiklar.

    Du bör betänka, Roger, att du inte bara har fackfolk som läser dina lärda och läsvärda artiklar utan även intresserade lekmän som jag.

    Mitt personliga intryck av och mina egna erfarenheter av artiklar som behandlar ämnen som tillhör eller gränsar till de religionsvetenskapliga och/eller teologiska ämnesfälten – notera gärna min dikotomisering här, dvs att jag lägger mig vinn om att skilja teologisk forskning från övrig religionsVETENSKAPLIG forskning – är att det finns massor av dolda agendor, vilka blott undantagsvis når offentlighetens ljus.

    Dvs vad jag saknar i de flesta artiklar av det slag som du och jag nu diskuterar här i kommentarsdelen är en öppenhet à la Läkartidningens policy för sina artikelpubliceringar. Om det som då efterfrågas av oss läsare, i alla fall av mig, saknas i den originalartikel som du utgår ifrån och som du, vanligen, just avser att ifrågasätta slutsatserna i, ser jag det som en fördel om du tillhandahåller sådan information i den mån du har tillgång till densamma. Varför ska du sitta inne med den sortens (relevanta) information?

    Jag anser alltså att upplysningar av det slaget är både relevanta och värdefulla och i bästa fall kan tillföra din bloggartikel ett icke-föraktligt (kvalitativt) mervärde!

    Så jag vill be dig att i alla fall ha detta i åtanke, när du framöver skriver nya bloggartiklar, Roger.

    I ditt svar till mig skriver du också:

    ”Jag tycker nog ändå att jag i rätt hög utsträckning ger den bakgrundsinformation du efterfrågar. I exempelvis de senaste två artiklarna, denna om de äldsta textfynden och den tidigare om 7Q5, har jag i stort sett redogjort för det allmänna forskningsläget. Knappt någon stor auktoritet håller med Thiede och jag befinner mig med mina uppfattningar i majoritetsfåran.”

    Även här ger jag dig helt rätt. Visst gör du det! Men som du säkert förstår var det lite av en principiell diskussion jag ville föra med dig härom. Mitt intryck av dig som forskare och artikelskribent är att du väljer att låta fakta och argument helst få tala för sig själva. Det är en både ädel och hedervärd tanke.

    Men eftersom vi som läser religionsbaserade artiklar är vana vid att en viss smutskastning av motståndarsidan liksom hör till – åtminstone är jag van vid detta (och det räcker ju med att påpeka att du, om någon, har blivit utsatt för både pejorativa och ärekränkande omdömen) – kan man som läsare av dina enbart faktafokuserade lärdomsalster bibringas den felaktiga uppfattningen, att det inte finns några ”konstigheter” till exempel i form av ekonomiska band eller halvt hemliga kopplingar att informera om.

    Många av oss som följer din blogg har säkert kännedom om turerna kring Reefat El-Sayeds doktorshatt (i biokemi), en doktorshatt som i själva verket visade sig vara mer av en toppluva med dumstrutsdesign. Ingen klandrar väl i dag miljökämpen Björn Gillberg för att han i mitten av 1980-talet såg till att El-Sayeds doktorshatt blåste av hans huvud illa kvickt i de stormvindar som uppstod kring turbulensen.

    Och i fallet Thiede är det ju onekligen så, anser jag, att den artikellänk jag citerade från i mitt förra inlägg borde få mentala varningslampor att börja ”blinka” i dina läsares hjärnor. Något som dock, det bör påpekas, INTE måste betyda att Thiede är lika opålitlig faktakommunikatör som skräckexemplet Erich von Däniken.

    Men att en sådan tanke kan uppstå, att en sådan koppling kan göras, är väl högst förståeligt, hoppas jag att du håller med mig om. Och då vore det som sagt inte helt fel, ifall du, i den mån du äger kännedom därom, informerar dina läsare om vad du vet om personen i fråga. Det handlar inte om smutskastning utan jag skulle hellre vilja kalla det hela för konsumentupplysning eller varför inte förbättrad varudeklaration?

    Av särskilt intresse är en skribents religiösa kopplingar, vill jag mena. Har han exempelvis prästutbildning? Den sortens utbildning indikerar att han är skolad i teologisk forskningsmetodik, och den metodiken anser ju en del ska hållas utanför den historievetenskapliga forskningsmetodiken (se ovan min länk till Kyrkforums debattforum). Jag har sagt vid flera tillfällen i de debatter jag har deltagit i på olika debattforum, att religions- och bibelforskning är en alldeles för allvarlig sak för att låta präster och gudstroende syssla med och ägna sig åt, ty då kan det lätt bli som när tobaksindustrin stödde/stöder forskning som fokuserar de fördelar och positiva hälsoeffekter som tobaksrökning trots allt har, även om de negativa hälsoeffekterna – enligt vad vi vet i dag – kraftigt överväger.(Vi ser ju något liknande i debatten om manlig circumcision. De forskare som har judisk bakgrund och bekänner sig till judendomen betonar i sina studier av omskärelsens för- och nackdelar, att omskärelsens positiva effekter överväger, medan en forskare med kristen uppfostran merendels kommer till slutsatsen att circumcision inte går att motivera på enbart medicinska grunder utan ingreppet sker huvudsakligen av rent religiösa, alltså icke-medicinska, skäl.)

    Jag vill avsluta mina tankar kring ditt svar med att referera till vad Richard Dawkins lär ha sagt om religiösa friskolor, i synnerhet muslimska sådana. Ett kontroversiellt uttalande som han har erhållit massor av kritik för, men jag är ändå benägen att hålla med honom fullständigt vad gäller uttalandets faktainnehåll.

    Han har sagt något i stil med att i muslimska Koranenskolor frågar läraren var gång han med eleverna diskuterar vetenskapliga frågor typ det mänskliga fostrets tillkomst och utveckling eller människans plats i den biologiska mångfalden eller olika teorier om universums tillblivelse etc: ”Vad säger Koranen därom?” Han säger inte: ”Så här förklarar vetenskapen detta fenomen.”

    Så nu förstår du nog bättre, Roger, varför det ringer larmklockor per automatik i huvudet på mig var gång jag läser forskningsartiklar skrivna av personer med prästutbildning och/eller som har drillats i teologisk forskningsmetodik.

    Därför tycker jag att du i rent varudeklarationssyfte både kan och bör upplysa om sådana saker för dina läsare. Din information är ju i allra högsta grad att betrakta som neutral per se.

    HUR din upplysning sedan tolkas av dina läsare, kan ju inte du rå för eller lastas för. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns läsare som finner en upplysning exempelvis om att artikelskribenten har prästutbildning som en heltigenom positiv information (fastän exakt samma sorts upplysning alltså hos mig får larmklockor att ringa och varningslampor att blinka, bildligt talat).

    Gilla

  6. 22 augusti, 2010 den 23:56

    Det är inte alltid så lätt för mig att känna till en viss persons bakgrund. Rent generellt kan man nog anta att betydligt mer än 90 % av alla kristendomsforskare själva är bekännande kristna, om än i olika grad. Detta innefattar också de så kallade liberalteologerna. Detta betyder naturligtvis inte att de skulle vara oärliga, men som du påtalar kan det åtminstone i vissa fall vara av intresse att känna till det. Jag ska ha det du skriver i åtanke inför framtida inlägg.

    Gilla

  7. Per Ingels said,

    4 januari, 2013 den 00:16

    Hej Roger
    Jag har en analys gjord av min far John Ingels. Den är gjord 1993 men han verkar inte ha spridit den särskilt mycket. Jag har inte funnit ngn annan som kommit fram till samma resultat. John är konsthistoriker och samlare av såväl religionshistoriska skrifter, böcker, fragment samt vissa arkeologiska föremål. Jag kan gärna sända dig en scannad kopia för utvgärdering.
    Vänligen Per Ingels, Saltsjöbaden

    Gilla

  8. 4 januari, 2013 den 00:53

    Det vore mycket intressant. Sänd den i så fall till roger.viklund snabel-a gmail.com.

    Tack på förhand,
    Roger

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: