153 fiskar

Jag tänkte också skärskåda några av de underverk som tillskrivs Jesus men som av skilda anledningar knappast bygger på verkliga historiska händelser. Jag inleder med berättelsen i Johannesevangeliet 21, där Jesus uppenbarar sig för lärjungarna vid Tiberias sjö.

”… det gick till så här: Simon Petrus och Thomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till dem: ’Jag ger mig ut och fiskar.’ De andra sade: ’Vi går också med dig.’ De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var han. Jesus sade till dem: ’Mina barn, har ni något att äta?’ De svarade: ”Nej. Han sade: ’Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få.’ De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ’Det är Herren.’ När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var lätt klädd, och kastade sig i sjön. De andra lärjungarna kom efter i båten. De var inte långt från land. När de kom i land, fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ’Bär hit av fisken som ni fått.’ Simon Petrus steg i båten och drog in nätet. Det var fullt av stora fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder.” (Joh 21:1–14, Folkbibeln)

Ett liknande fiskunder tillskrivs också Pythagoras, dock mycket långt efter hans död. Detta saknar emellertid betydelse, eftersom inte heller denna berättelse handlar om historia. Den ena versionen av undret ger Porfyrios (ca 234–305 vt) i sitt verk Pythagoras’ liv:

Meeting with some fishermen who were drawing in their nets heavily laden with fishes from the deep, he predicted the exact number of fish they had caught. The fishermen said that if his estimate was accurate they would do whatever he commanded. They counted them accurately, and found the number correct. He then bade them return the fish alive into the sea; and, what is more wonderful, not one of them died, although they had been out of the water a considerable time. He paid them and left.” (Porfyrios, Vita Pythagorae 25)

Den andra versionen av undret ger Iamblichos från Chalkis (?–ca 330 vt) i sitt verk med samma namn:

”One day, during a trip from Sybaris to Crotona, by the sea-shore, he happened to meet some fishermen engaged in drawing up from the deep their heavily-laden fish-nets. He told them he knew the exact number of the fish they had caught. The surprised fishermen declared that if he was right they would do anything he said. He then ordered them, after counting the fish accurately, to return them alive to the sea, and what is more wonderful, while he stood on the shore, not one of them died, though they had remained out of their natural element quite a little while. Pythagoras then paid the fisher-men the price of their fish, and departed for Crotona.” (Iamblichos, Vita Pythagorae 8 )

Pythagoras1

Byst av Pythagoras från de kapitolinska museerna i Rom. Från Wikipedia.

Som synes utför Pythagoras ett liknande underverk genom att förutsäga det exakta antalet fiskar som ligger i fiskenätet. Vi får dock aldrig veta antalet, utan fiskarna kastas tillbaka i vattnet. Pytagoreerna var vegetarianer och Pythagoras’ enda önskan var att fiskarna skulle få återvända till vattnet. Själva undret bestod i att Pythagoras exakt kunde förutse antalet. För  Johannesevangeliets författare utgjorde själva mängden fisk underverket. Ändå kan man utgå ifrån att antalet var avgörande i båda fallen och att det också handlade om 153 fiskar i båda fallen.

Varför då kan man fråga sig? Jo, för pytagoreerna var nämligen 153 ett heligt tal. Första iakttagelsen är att om man adderar de 17 första heltalen får man just 153 (1 + 2 + 3 + 4 + 5 + … 17 = 153). Men viktigare är att pytagoreerna använde talet 153 till att beräkna ”fiskens mått” som symboliskt kallades ”fiskens blåsa” eller på latin: ”vesica piscis”.

Genom att låta två lika stora cirklar korsa varandras centra, åstadkommer man en geometrisk figur som liknar en fisk. Denna ”fisk” är √3 gånger längre än den är hög. Oavsett cirklarnas storlek (såvida de båda är lika stora) blir längden √3 gånger höjden. Och 265 delat med just 153 utgör ett mycket exakt närmevärde på √3 (265/153 ≈ 1,73203, √3 ≈ 1,73205). Det är samma värde som Arkimedes använde när han beräknade talet pi. Givetvis är inte siffrorna 265 och 153 de enda alternativen. Den dubbla summan ger samma värde 530/306 ≈ 1,73203. Men förhållandet mellan 265 och 153 ger ett nära närmevärde till √3 utan att involvera allt för stora tal.

Alltså, talet 153 var ett heligt pytagoreiskt tal som användes för att beräkna ”fiskens mått”. De pytagoreer (eller andra invigda) som läste Porfyrios och Iamblichos förstod givetvis att antalet fiskar var detsamma som ”fiskens mått”, 153. Att Jesus därför utför ett liknande fiskunder som Pythagoras och att antalet fiskar ”råkar” bli 153 visar för mig att denna berättelse från början var symbolisk och i linje med pytagoreernas hemliga undervisning. De som var insatta skulle förstå symboliken medan för den stora massan var det bara mängden fisk som var det som imponerade.

Eller som Klemens berättar i sitt brev till Theodoros, nämligen att Markus ”till sin första bok överflyttade det som passar med sådant som främjar kunskapen”. Detta var då ett evangelium för de som uppfattade berättelserna mer bokstavligt. Vidare sammanställde Markus ”ett andligare evangelium till bruk för dem som var i färd med att fullkomnas.” Detta skulle då kunna innefatta symboliska berättelser som den vi nyss stiftat bekantskap med hos Johannes (som är  ett mer symboliskt evangelium). Klemens fortsätter: ”Likväl avslöjade han inte det förbjudna (eller: som ej får yppas), inte heller skrev han ned Herrens hierofantiska undervisning”. Hierofant är namnet på kultledaren som i samband med invigningsceremonierna i mysterieordnarna tolkade de heliga symbolerna och ledde och övervakade adepten under själva ceremonin. Det mest förbjudna, det som ej fick yppas, sattes ej på pränt utan förmedlades blott muntligt till vissa utvalda. Dock tillfogade Markus ”några yttranden, vilkas utläggning han visste, ledde liksom en mystagog åhörarna in i den sjufaldigt beslöjade sanningens innersta helgedom.” En mystagog är en person som undervisar och förbereder sina adepter inför invigning i en mysteriekult.

Roger Viklund, 2010-08-15

6 kommentarer

  1. Bengt Bengtsson said,

    25 augusti, 2010 den 19:27

    Jag har ända sedan du publicerade denna intressanta bloggartikel gått omkring och funderat på varför man, tydligen, kan hitta allsköns symbolik och rent av chifferliknande kodspråk med mera i de bibliska texterna.

    En av de många tankar som dök upp hos mig i min hjärna var berättelsen i Matt 8:28-33.

    Jesus botar där två besatta, som uppenbarligen var döda men som då Jesus dök upp plötsligt kom ut från sina respektive gravar.

    Bortsett härifrån (att det vid Jesu tid uppenbarligen inte alls sågs som konstigt att döda människor då och då ”vaknade till liv” igen och kunde lämna sina gravar) funderar jag också över varför de onda andarna tog sin tillflykt just till en svinhjord. Har du någon tanke därom, Roger?

    Visst är svinet av judarna betraktat som ett orent djur som inte får ätas. Så en griskropp vore ju en inte helt onaturlig plats för utdrivna onda andar att ta sin tillflykt till. Men ändå, vem i ett land bebott och befolkat av judar ägnar sig åt att föda upp grisar – som ingen vill ha, knappt ta i med tång ens eller än mindre äta? Dessutom: Svinen är visserligen sociala varelser som lever i flockar, men inte i STORA svinhjordar. Det vanliga är att en hona eller ett par sådana slår sig ihop och lever tillsammans med sina kultingar. Det indikerar en storlek på 10-20 grisar, på sin höjd. Är det en STOR hjord?

    Alltnog, frågan är vem som för 2000 år sedan satsade på grisuppfödning i ett land där svinet var förklarat för ett orent djur? Kan det vara de romerska ockupanterna som födde upp svin åt sina egna soldater i landet? I så fall faller ett delvis nytt skimmer över den här berättelsen om svinhjorden som störtade utför en brant och dog knall och fall.

    Jag kan tänka mig att det kan ha letts i mjugg bland dem som fick höra detta berättat eller uppläst för sig. Typ: Här ger vi de romerska en symbolisk spark i arslet genom att koppla ihop deras matvanor med dels för oss judar oätliga svin och dels med onda andar. En sorts förlöjligande och smutskastning, alltså, av den romerska ockupationsmakten. Men på ett ytterst subtilt vis.

    Så här lyder berättelsen 28 När Jesus kom över till gadarenernas område* på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. 29 Nu skrek de: ”Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?” 30 Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31 De onda andarna bad honom: ”Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden.” 32 Han sade till dem: ”Far i väg!” Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33 De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta.

    Men jag kom också att tänka på Michael Drosnin och dennes bok ”Bibelkoden” som kom ut 1997. Läs mer om den bokens innehåll här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bibelkoden samt här: http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=1450.

    Boken i fråga bygger på forskningsresultat som tre israeliska forskare vid Hebrew University i Jerusalem, Doron Witztum, Eliyahu Rips och Yoav Rosenberg, ligger bakom. De här forskarna ansåg sig ha upptäckt hemliga koder och meddelanden i den hebreiska originaltexten av Bibeln (Gamla Testamentet).

    Genom att utesluta alla mellanrum och skiljetecken i texten, så att den blir en enda lång sammanhängande bokstavsrad (dvs så som det sägs att den ursprungliga skriften en gång har sett ut) och sedan hoppa över ett bestämt antal tecken i olika riktningar i texten, kan man liksom i en kodad text läsa uppgifter om historiska händelser ända fram till vår egen tid!

    Denna dolda text påstås alltså ha funnits tillgänglig sedan skrifternas tillkomst – på gudomligt kommando och med gudomlig inspiration och vägledning, kan man förmoda eller åtminstone lätt tänka sig – för så där 3000 år sedan. Men bara på originalspråket, hebreiska. Ett slags hemligt budskap om framtidens utformning à la Nostradamus´ berömda bok ”Les Propheties” från 1555, alltså.

    Boken ”Bibelkoden” är i sin tur blott en i raden i en lång tanketradition. Jag kommer nu att tänka på Barbara Thiering, om vilken man kan läsa mer här: http://en.wikipedia.org/wiki/Barbara_Thiering samt här: http://www.peshertechnique.infinitesoulutions.com/

    Jag citerar ur Wikipediaartikeln om henne: ”…she has propounded a theory arguing that the miracles, including turning water into wine, the virgin birth, healing a man at a distance, the man who had been thirty-eight years at the pool, and the resurrection, among others, did not actually occur (as miracles), as Christians believe, nor were they legends, as some skeptics hold, but were ”deliberately constructed myths”[1] concealing (yet, to certain initiates, relating) esoteric historic events. She alleges that they never actually happened (that is, that the events they chronicle were not at all miraculous), as the authors of the Gospels knew. They wrote, according to her interpretation of the methods of pesher, which she discovers in the scrolls, on two levels. For the “babes in Christ,” there were apparent miracles, but the knowledge of exact meanings held by the highly educated members of gnostic schools gave a real history, of what Jesus actually did.”

    Inte nog med det. Här är två länkar till sajter som försöker leda i bevis att hela den judiska bibeln (alltså i princip de kristnas Gamla Testamente) är full av koder och chiffermeddelanden som bara de invigda kan förstå: http://allthingshebrew.com/treasuresoftanakh.php samt http://allthingsaramaic.com/.

    Det rör sig inte minst om akrostikon, chifferliknande koder som innehåller hemliga budskap (till exempel ”the Atbash Codes”), seriösa ordlekar (”puns”) och gematri.

    Om akrostikon kan man läsa mer här: http://en.wikipedia.org/wiki/Acrostic

    (Jag citerar ur den artikeln för att ge ett exempel på ett ganska känt akrostikon: ”An acrostic is a poem or other form of writing in which the first letter, syllable or word of each line, paragraph or other recurring feature in the text spells out a word or a message. As a form of constrained writing, an acrostic can be used as a mnemonic device to aid memory retrieval. A famous acrostic was made in Greek for the acclamation JESUS CHRIST, GOD’S SON, SAVIOUR (Greek: Ιησούς Χριστός, Θεού Υιός, Σωτήρ; Iesous CHristos, THeou Yios, Soter — ch and th being each one letter in Greek). The initials spell ICHTHYS (ΙΧΘΥΣ), Greek for fish – hence the frequent use of the fish as a symbol for Jesus Christ from the early days of Christianity to the present time.”

    Om gematri kan den intresserade läsa mer här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Gematri

    Jag citerar ur den artikeln: ”Gematri innebär att man tillskriver bokstäver siffervärden (I vissa skriftspråk har bokstäver även siffervärden, exempelvis grekiska alfabetet, hebreiska alfabetet och futharken), vilket i sin tur används för att uttolka andra saker ur texten med hjälp av talmystik. Man kan tolka till exempel namn som summan av de ingående bokstävernas siffervärden, ur vilket man i sin tur kan uttolka personens egenskaper. Exempel på detta är grekiska, hebreiska samt latin/romerska siffror. Gematri är utbrett inom judisk och islamisk mystik och har tidvis tilldragit sig stort intresse även i vissa kretsar inom kristendomen. Mest känt av alla dessa sammanhang är antagligen ur Bibeln, Uppenbarelsebolken kapitel 13, vers 16-18:
    ”Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan,
    så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.
    Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut
    vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är
    sexhundrasextiosex.”
    Detta har tolkats på alla möjliga sätt. En av påvens titlar är till exempel ”VICARIVS FILII DEI” (Guds sons vikarie) och om man lägger ihop summan av de romerska siffrorna i den titeln blir den V+I+C+I+V+I+L+I+I+D+I=5+1+100+1+5+50+1+1+500+1=666. En annan klassisk tolkning är hebreiska ”ksr nwrn” (Kejsare nero). Ytterligare tolkning är: Om A=101, B=102 o.s.v. så blir summan av HITLER=666. Med lite god (eller ond) vilja kan man få i stort sett vilket namn som helst att ha denna egenskap.”

    Ifall man läser Wikipediaartiklarna om Michael Drosnins ”Bibelkoden” samt om Barbara Thiering, ska man dock finna att deras ”forskningsfynd” i princip sågas jäms med fotknölarna av absoluta merparten av dem som räknar sig till den seriösa forskarvärlden.

    Detta blev en lång utvikning från min sida. Men nu är det äntligen dags för mig att knyta ihop säcken och komma fram till det väsentliga som jag tänkte fråga dig om, Roger: Kan/Bör/Ska man se din Pythagorasinspirerade förklaring till fiskantalet i den bibelberättelse du diskuterar och analyserar här i din blogg som samma andas barn som all den ”rubbish” (?) jag åberopat och skrivit om i min kommentar?

    Eller finns det skäl att misstänka att just den pytagoreiska symboliken är mer trovärdig än all den andra symbolik som jag har lyft fram och exemplifierat med? I så fall varför (ska det pytagoreiska symbolspråket anses vara mer seriöst ur vetenskaplig synvinkel än allt det där andra som jag har räknat upp här)?

    För övrigt anser jag att allt det här talet om symbolism, symbolspråk, chifferliknande koder, akrostikon, gematri etc faktiskt kan ha viss bäring även på din egen forskning och dina bloggar om Hemliga Markus-evangeliet. Till grund för ett hemligt Markusevangelium ligger ju just synsättet, att vissa delar av en text inte alltid var/är avsedd att föstås av kreti och pleti utan blott av de redan invigda, Huruvida denna koppling, som jag nu gör mellan vad jag här i denna kommentar har anfört och Hemliga Markus-evangeliet, ökar eller minskar sannolikheten för att det verkligen har existerat en hemlig Markustext, avsedd enbart för de redan invigda, vågar jag dock inte uttala någon mening om. Törs du ha en åsikt därom, Roger?

    På tal om siffermagi i Bibeln vill jag avsluta med att hänvisa till denna länk: http://www.todayifoundout.com/index.php/2010/08/the-biblical-expression-40-days-and-40-nights-just-means-a-really-long-time/

    Det är inte utan att jag när jag studerar alla de artiklar jag har länkat till i denna kommentar undrar om inte talesättet att någon läser Bibeln som Fan gör det har en hel del fog för sig och rent av utgör ”the mainstream way to read and understand the Bible”. Ändå finns det som bekant bibelläsare typ kreationister som fortfarande tolkar (merparten av) innehållet i Bibeln bokstavligt. Hur nu det går ihop med all symbolik som verkar dölja sig bakom orden.

    Gilla

  2. 25 augusti, 2010 den 19:55

    Hej Bengt!

    Svinen åsyftar sannolikt romarna, precis så som du föreslår. Men det är troligen än mer intrikat eftersom den vid kriget ankommande tionde legionen hade grisen eller vildsvinet som sin symbol. Denna berättelse utgör därför en tidsbestämmande faktor för Markusevangeliets tillkomst. Mer säger jag inte just nu eftersom jag tänker ta upp frågan i ett separat inlägg. Se: Miraklet om legionen i svinen vilket daterar Markusevangeliet.

    Men först ska jag färdigställa min sammanfattning/recension av Eckhard Raus artikel Weder gefälscht noch authentisch? Der Status des geheimen Markusevangeliums als Quelle des antiken Christentums. Det kan ta en stund då artikeln är rätt omfattande och på utländska.

    Gilla

  3. bbnews said,

    14 juli, 2012 den 23:59

    Apropå talet 153 så har jag just i kväll läst en dagstidningsartikel från mitten av 1980-talet, skriven av Gunnar Hillerdal. Dess rubrik lyder ”Bibelns gåtfulla sifferlek”. Från vilken dagstidning artikeln har tagits framgår inte av mitt klipp, men antagligen är det Svenska Dagbladet eller Barometern.

    Alltnog, Hillerdal skriver bland annat om talet 153. Jag citerar ur artikeln:

    En liknande tolkning ligger nära till hands för talet 153 i Joh 21:19. Den uppståndne möter åter Petrus och de övriga han lovat att göra till ”människofiskare” vid sjön Genesaret. Simon Petrus drar upp på land ett nät med 153 stora fiskar. ”Och fast det var så många gick nätet inte sönder”. Enligt traditionen fanns bland greker – kom ihåg att fjärde evangeliet liksom andra nytestamentliga skrifter skrevs på grekiska, som man kan säga var den tidens engelska vad gäller spridning och position – en uppgift att det fanns 153 olika slags fisk. Innebörden i det mystiska talet klarnar: alla kända folk skall nås av ”människofiskare”.

    Den där formuleringen ”liknande tolkning” som nämns i citatets första rad syftar tillbaka till det heliga talet 70 (alternativt 72), något som Hillerdal berör och kommenterar på följande vis:

    …Jesus säger: Skörden är stor men arbetarna är få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. I en annan läsart i grundtexten står sjuttio [i stället för sjuttiotvå]. Här är talsymboliken tydlig: efter den stora översvämningskatastrofen stammar alla jordens folk från Noas söner. I den hebreiska standardtexten uppräknas i 1 Mos 10, ”Noas söners släkttavla”, sjuttio namn. Den berömda grekiska översättningen Septuaginta har dock sjuttiotvå. Budet om Guds rike skall alltså sändas till alla världens folk.

    Vad anser du, Roger, om Gunnar Hillerdals sätt att förklara att fångsten vid fiskafänget blev just 153 fiskar, varken mer eller mindre?

    Gilla

  4. 15 juli, 2012 den 09:11

    Jag har bara läst en bok av Gunnar Hillerdal, då ”Om Nya testamentets tillkomst” (Örebro 1993), och jag gissar att det också blir den sista av honom som jag läser. I det du återger finns ju ingen förklaring av vad talet 153 betyder. Varför skulle jordens folk vara 153 till antalet? Det verkar som Hillerdals förklaring i detta fall (och andra som jag läst) blott är en bortförklaring. Det är en helt annan sak att Noa har tre söner: Sem, Ham och Jafet och att Sems barn bildar Asiens folk, Hams avkomma uppfyller Afrika och Jafets barn blir till Europas folk. Detta var de kontinenter som var bekanta för dåtidens folk i Mellanöstern. Här är det uppenbart att talet tre syftar på tre väsensskilda kontinenter.

    Och det är också klart att det finns en föreställning i 1 Mos 10 om att jordens folk är 70 till antalet när de likaså härleds från Noas söner (och sonsöner, etc). Enligt den hebreiska texten är släkterna 70, medan Septuaginta nämner 72 namn, just som Hillerdal säger. Däremot påtalar han inte (såvida han inte nu gör det i de utelämnade delarna) att talet 72 är astrologiskt och astronomiskt betingat, även om det ofta avrundades till 70. I den 360-gradiga zodiakcirkeln finns det 36 så kallade dekaner, vilka i sin tur kan delas i två lika stora delar och bilda 72 enheter. Varje tecken i zodiaken (12 stycken) innehåller 6 sådana 5-gradiga delar (12 x 6 = 72 och 72 x 5 = 360). Det magiska pentagrammet består av 5 delar à 72 grader. Det tar också 72 år för dagjämningspunkternas precession att tillryggalägga en grad genom tidsåldrarna. En zodiakepok ≈ 2160 år = 72 år x 30 grader. Så att folken blev just 70 eller 72 har givetvis en matematisk symbolisk innebörd. De tolv stammarna upprepade sex gånger blir också 72. Men hur får man de tolv stammarna att bilda 153 folk? 12 x 13 = 156 är det närmaste.

    Talet 153 har såldes inget direkt samband med 70 eller 72 (eller 12), däremot med pi. Och även om det skulle ha samband med antalet skilda folk i världen skulle det ändå ha samband med pi på samma sätt som talen 70/72 har samband med pentagrammet etc. trots att det samtidigt uppges avse folken, där då givetvis israeliternas stamfader enligt nationalmyten är upphovet till alla världens folk. Man tänker osökt på Olof Rudbeck(ius).

    Notera också att Lukas (9:1ff), då i motsats till Matteus (6:7–8 och 10:5–6), ansåg att också hedningarna skulle få del av frälsningen. Han lät därför Jesus, utan några som helst restriktioner, sända ut lärjungarna att förkunna ”Guds rike” (9:2). Han ombesörjde dessutom så att Jesus utsåg ytterligare 72 (eller enligt en annan läsart 70) lärjungar till att förbereda hans ankomst (10:1ff). Detta grundar sig uppenbarligen på föreställningen i 1 Mos 10. Vore det så att man ansåg att folken var 153 till antalet varför utsåg då Jesus enligt Lukas inte 153 lärjungar?

    Gilla

  5. bbnews said,

    15 juli, 2012 den 10:12

    Utan att det finns belägg för det (i Gunnar Hillerdals text) inbillar jag mig att Hillerdal resonerar så här:

    1) Det finns 153 olika sorters fisk i världen.

    2) Petrus fångade 153 fiskar.

    3) Man får nu dessutom antaga (utan att Hillerdal skriver det), att Petrus fångade en fisk av varje art.

    4) Om nu ALLA befintliga fiskarter som finns fångades in av Petrus, ”människofiskaren”, symboliserar denna fångst att även ALLA ”människoarter” kommer att fångas in (med tiden).

    Jag inser lätt att denna min sammanfattning av hur Gunnar Hillerdal kan tänkas ha resonerat med nödvändighet innehåller en hel del kreativa och fantasifulla ”frihetsgrader”/tolkningsutsvävningar.

    Din slutkläm, ”Vore det så att man ansåg att folken var 153 till antalet varför utsåg då Jesus enligt Lukas inte 153 lärjungar?”, får onekligen mitt, eller snarare Hillerdals, korthusliknande bygge att skaka rejält, kanske rent av falla ihop som en misslyckad sufflé.

    Men sensmoralen kan väl ändå sägas vara att också Hillerdal stöder synsättet, att bibeltexterna är fulla av symbolik, något som i sin tur får en att misstänka, att innehållet merendels är tillrättalagt och inte (alltid) återger faktiska händelser och omständigheter.

    Så varför skulle inte också avsnitten om Jesus’ död och uppståndelse kunna vara en liknande symbolisk berättelse?

    Gilla

  6. 15 juli, 2012 den 10:19

    Evangelierna är enligt vad jag kan uppfatta klart symboliska och jag tolkar Jesu död och uppståndelse som likaledes symboliska berättelser – åtminstone på det sätt som de framställs.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: