Vilka Paulusbrev skrevs egentligen av Paulus?

Paulus7

I Nya Testamentet finns 13 brev som av hävd tillskrivits Paulus. Dessutom finns Hebreerbrevet, vilket till och från också det tillskrivits Paulus. Utöver dessa 14 brev finns ytterligare två brev, Tredje Korinthierbrevet och Paulus brev till laodiceerna, vilka inte ingår i Bibeln och av forskarna samfällt bedöms vara förfalskningar.

Av de 13 breven som numera går under beteckningen paulinska, betraktas 7 som oomtvistade och anses därför allmänt vara äkta. Det äldsta av dessa 7 ”äkta” brev anses vara Första Thessalonikerbrevet, skrivet år 51 vt, men det kan också ha tillkommit i slutet av 40-talet. Därefter följer troligen Första Korinthierbrevet, Galaterbrevet, Filipperbrevet och Filemonbrevet, kapitlen 10–13 av Andra Korinthierbrevet och därefter kapitlen 1–9 av Andra Korinthierbrevet (det rör sig således om två sammanarbetade brev). Romarbrevet anses vara det yngsta av de äkta paulinska breven och att ha nedtecknats mot slutet av 50-talet vt. Dateringen av dessa brev är dock i huvudsak gjord utifrån den i förhållande till breven rätt motsägelsefulla biografi av Paulus som framförs i Apostlagärningarna.
Därutöver finns 6 brev (Hebreerbrevet borträknat) vars äkthet i olika grad ifrågasätts. De är Kolosserbrevet, Efesierbrevet, Andra Thessalonikerbrevet och Pastoralbreven (dvs., de två Timotheosbreven, och Titusbrevet). Kolosserbrevet går i ungefär samma stil som de sju ”autentiska” breven men är troligen författat något senare av en lärjunge till Paulus. De resterande 5 brev i NT som tillagts Paulus är troligen alla skrivna senare av för oss okända personer.

Paulus5De brev som är mest ifrågasatta är tvivelsutan de tre ”Pastoralbreven”. Första och Andra Timotheosbreven samt Titusbrevet kallas med ett gemensamt namn Pastoralbreven. Beteckningen avser att de är ställda till ”herdar” i kyrkan och inte som brukligt till församlingar. Alla tre anses skrivna av samma hand men den handen förefaller inte ha tillhört Paulus. Varför då betvivla deras äkthet? Ja, det finns många orsaker till detta och jag avser bara att skumma ytan och börjar med att ange de viktigaste orsakerna i punktform, utan någon inbördes styrkeordning.

1)      Språket är annorlunda jämfört med de ”äkta” paulinska breven.

2)      I de Pastorala breven förutsätts en kyrkoorganisation som det inte finns anledning tro att den existerade på Paulus’ tid.

3)      Paulus’ biografi misstämmer.

4)      Pastoralbreven är kända först långt senare än de ”äkta” breven.

5)      Endast i dessa brev framställs Paulus som en bekämpare av de gnostiska föreställningarna, detta i en form som troligen uppkom först på 100-talet.

För att utveckla resonemanget!

1)      SPRÅKET! Av de 848 orden i Pastoralbreven är det 306 som inte förekommer i de övriga Paulusbreven, alltså mer än en tredjedel. Faktum är att över 20 % av orden i Pastoralbreven inte förekommer alls i hela NT. Detta är i och för sig inte ett helt övertygande argument, då varje text alltid innehåller många unika ord. Vi kan se detsamma i den statistiska undersökning som Andrew Criddle gjorde av Mar Saba-brevet: (se Andrew Criddles statistiska undersökning av ordfrekvensen i Klemensbrevet). Däremot blir det intressant när man betraktar dessa 306 ord där fler än 200 används av kristna författare verksamma under 100-talet. Många ord och uttryck minner alltså om en tid mycket senare än när Paulus levde och är vanliga i skrifter från 100-talet. Språket är dessutom en mer utvecklad variant av den grekiska koinen (det gemensamma samtalsspråket).

2)      KYRKOORGANISATIONEN! I de Pastorala breven förutsätts en kyrkoorganisation som det inte finns anledning tro att den existerade på Paulus’ tid. Det handlar bland annat om presbytrar (församlingsäldste/präst), vilkas roll i Första Timotheosbrevet framstår mer som om de vore prästvigda än bara ledare och knappast vad vi kan vänta oss att finna på 50–60-talen, men väl i början av 100-talet.

3)      PAULUS’ BIOGRAFI MISSTÄMMER! Jag anser inte att detta är den starkaste indikationen och avstår bland annat därför (och också pga. den omfattande utredning som måste till) att utveckla resonemanget utöver att det är svårt att infoga informationen i Pastoralbreven med den rekonstruerade biografin över Paulus’ liv.

4)      PASTORALBREVEN KÄNDA FÖRST SENT! Den första att citera och bruka Pastoralbreven är Irenaeus ca år 180. Irenaeus är alltså den förste som vi med säkerhet vet använde de Pastorala breven. Vissa anser dock att Polykarpos (senast år 135) var bekant med breven och några argumenterar till och med att författaren av Första Klemensbrevet (kanske ca år 96) var bekant med Titusbrevet. Tecknen på detta är inte entydiga. Men samtidigt saknades breven i den första kanon som sammanställdes av Markion ca år 140. Papyrus 46 som dateras till ca år 200 saknar också breven. Men då handskriften är skadad går inte säkert avgöra om det är därför som de saknas. Dock följer breven i p46 den ordning som Markion brukade och där breven alltså inte ingick. Däremot ingick breven i den lista över böcker som går under namnet Muratorie-fragmentet och som brukar dateras till ca 170–200, men som jag argumenterar för kan vara senare (se: Äldsta kanon-listan över NT, kanske inte är den äldsta …). Gnostikerna ansåg att breven var förfalskningar, så Basilides (enligt Hieronymus). Inom den syriska kyrkan tog det faktiskt flera hundra år innan breven antogs som äkta.

5)      BEKÄMPANDET AV GNOSTISKA FÖRESTÄLLNINGAR! Irenaeus använde sig i huvudsak av Pastoralbreven i sin kampanj mot gnostikerna. Han inleder sitt stora verk mot gnostikerna med att citera Första Timotheosbrevet 1:4 och Titusbrevet 3:9. Dessa brev utgör Irenaeus’ huvudargument för att Paulus inte är gnostiker utan i stället en motståndare till och bekämpare av all gnostik. Det är också endast i dessa brev som Paulus framstår som direkt fientlig mot gnostikerna och det går tvärt emot hans syn i de ”äkta” breven. I Pastoralbreven fördöms gnostiska föreställningar och allmän mysticism, ett problem som kyrkofäderna kämpade emot under 100-talet.

6)      Som en sista punkt tar jag upp ytterligare en omständighet som jag egentligen inte kan använda som argument till stöd för att breven är tillkomna efter Paulus’ tid, då argumentet i så fall blir ett cirkelresonemang. Men det är ändå en tanke att beakta. I Första Timotheosbrevet 6:13 omnämns Pontius Pilatus. Genom att Pilatus omnämns är Jesus inte längre någon mytisk halvgud som levat i ett obestämt förflutet, utan blir därmed daterad till en specifik tid i historien. I övrigt är det bara evangelierna (och möjligen Apg) av de nytestamentliga skrifterna som åstadkommer en sådan identifikation. Som jag ser det visar detta på en senare tillkomsttid för Pastoralbreven och om evangelierna tillkom med början under 90-talet är det logiskt att Pastoralbreven skrivits senare eftersom ”legenden” vid denna tid hunnit utvecklas. Paulus var följaktligen ovetande om någon koppling mellan Jesus och Pilatus. Då detta sista motsägs av vad som står i Första Timotheosbrevet 6:13 och brevets ålder är under prövning, vore det ett cirkelresonemang att åberopa detta som ett argument för att datera brevet. Om däremot Första Timotheosbrevet av andra orsaker förläggs till en senare tid, har alltså Paulus inte nämnt Pilatus (och visar det att brevet skrevs efter Paulus’ tid).

Paulus8I början av detta inlägg tog jag upp de sju allmänt accepterade äkta breven, då Första Thessalonikerbrevet, Första och Andra Korinthierbreven, Galaterbrevet, Filipperbrevet, Filemonbrevet och Romarbrevet. Emellertid ifrågasätts denna uppfattning i en doktorsavhandling från januari i fjol. Den är skriven av Günther Schwab vid universitetet i Zalsburg i Österrike och det första bandet på 420 sidor finns också utgivet i bokform under titeln Echtheitskritische Untersuchungen zu den vier kleineren Paulusbriefen.

Günther Schwab argumenterar för att inte heller Galaterbrevet, Filipperbrevet, Filemonbrevet och Första Thessalonikerbrevet har skrivits av Paulus, vilket i så fall skulle lämna endast Första och Andra Korinthierbrevet och Romarbrevet som äkta brev skrivna av Paulus. Se hemsidan: Echtheitskritische Untersuchungen zu den Paulusbriefen.

I sin avhandling har Schwab främst undersökt språket, då inte minst ur ett historiskt perspektiv; till vilken tid olika uttryck hör. Han har analyserat texten med hjälp av datorkörningar och då jämfört språket i de fyra brev som han ifrågasätter med de övriga Paulusbreven och med Apostlagärningarna. Enligt Schwab är grunden för de ”fyra mindre” breven inte alls så säker som görs gällande. I stället hävdar Schwab att mycket tyder på att dessa fyra mindre” brev istället skrivits efter Paulus’ tid. Schwab stärker också sin tes med andra iakttagelser som han anser talar till hans favör.

Den tyske religionshistorikern Wolfgang Speyer skriver i förordet till boken bland annat följande:

„Der Verfasser analysiert in der weit gespannten Einführung die Möglichkeiten der Echt­heitskritik auf der Grundlage der philologisch-historischen Methode, wobei er auch die Vor­gangsweisen der heutigen Kriminalistik mitberücksichtigt. So erhalten wir einen ersten kri­tischen Überblick über die bisherige Geschichte und den Inhalt der Echtheitskritik im Blick auf das Corpus Paulinum und auf dessen Rezeption im 2. Jahrhundert. Dabei sind die Stim­men der Bibelwissenschaftler des 19. Jahrhunderts ebenso präsent wie die des 20. und des 21. Jahrhunderts.

Mit Hilfe der Möglichkeiten, die der Computer bietet, gibt der Verfasser im Hauptteil einen feinteiligen Sprach- und Stilvergleich zwischen den vier genannten Paulusbriefen und den übrigen Paulusbriefen sowie der Apostelgeschichte. Das Ergebnis dieser Untersuchungen zeigt, dass für die Annahme der Unechtheit mehr spricht, als bislang registriert worden ist. Dem üblichen Echtheitsurteil stehen beachtenswerte Indizienreihen entgegen.“

Nu ska man kanske vara försiktig när det gäller dylika statistiska undersökningar. Betänk att den metod som Andrew Criddle använde för att ifrågasätta Klemensbrevets äkthet (jämföra förekomsten av ord som aldrig använts tidigare med ord som bara använts en gång) gav missvisande resultat när de applicerades på Shakespeares verk. Själv har jag inte läst Schwabs verk och kan därför heller inte ha någon bestämd uppfattning i frågan, men jag ville ändå peka på denna möjlighet.

Roger Viklund, 2011-05-27

Uppdatering 2011-05-27, kl 18:02.

Michael W. Nordbakke har i kommentaren inunder utvecklat Günther Schwabs argumentation i de hittills två (och inte en som jag skrev) volymer som han utkommit med.  Jag tänkte kort sammanfatta Nordbakkes synpunkter på svenska.

Nordbakke anser det vara osannolikt att Schwab skulle anse att någon enda av breven i NT är skrivet av deras föregivna författare. Hans arbete är ett pågående arbete som beräknas ta ytterligare 4–5 år att färdigställa och först då kommer vi att få den totala bilden klar för oss.

Schwab anser i vilket fall att 1 Kor är äldre än de övriga paulinska breven och han visar på ett ömsesidigt förhållande mellan 1 Kor och 1 Thess. Författaren av 1 Thess har lånat från 1 Kor. När 1 Kor i ett senare skede redigerades överfördes material åt det andra hållet, från 1 Thess till 1 Kor.

Schwab hävdar vidare att författaren till 1 Thess var densamme som skrev Apostlagärningarna (Apg). Till exempel tar han upp Paulus’ avskedstal till de äldste från Efesos i Apg 20:18ff, och hävdar att detta också återfinns i en annan form i 1 Thess 2, samt att det där bygger på Apg, vars avsnitt i sin tur bygger på Lukasevangeliets 12:e och 22:a kapitel.

Nordbakke kallar det intressant, medan jag skulle kalla det märkligt, att Schwab anser att 1 Thess 2:14–16 utgjorde en del av det ursprungliga brevet. Det är märkligt eftersom just här låter Paulus kollektivt skuldbelägga judarna för att ha dödat Jesus. Detta stycke brukar oftast utmönstras som ett senare tillägg emedan det går emot det Paulus skriver i övrigt. Se min artikel: 1 Thess 2:14-16 – källkritik eller hjälphypotes? Fast det är klart, om breven ändå inte har samma författare finns ju inget som hindrar att den ursprunglige författaren av 1 Thess skulle ha uttryckt dessa tankar.

Schwab föreslår också att författaren av 1 Thess bygger på Matteusevangeliet.

Schwab anser vidare att Romarbrevet är beroende av Galaterbrevet och att Filem, Gal, och Rom ur teologisk synvinkel kraftigt avviker från 1 Thess.

Schwab lägger tonvikten på språkliga och stilmässiga samband. Nordbakke poängterar att Schwab i första hand är en klassist som använder ett stort antal metoder av varierande slag och att han inte brukar datorkörningar enligt någon mekanisk metod.

Slut på uppdateringen.

4 kommentarer

  1. Michael W. Nordbakke said,

    27 maj, 2011 den 02:16

    You wrote: ”Günther Schwab argumenterar för att inte heller Galaterbrevet, Filipperbrevet, Filemonbrevet och Första Thessalonikerbrevet har skrivits av Paulus, vilket i så fall skulle lämna endast Första och Andra Korinthierbrevet och Romarbrevet som äkta brev skrivna av Paulus.”

    My impression of Dr Schwab’s dissertation is somewhat different. I believe it is unlikely that Dr Schwab would regard any of the New Testament epistles as ”authentic” (in the sense of being written by their alleged authors). His dissertation is part of an ongoing research project scheduled to last for another 4-5 years. Unfortunately, we will have to wait until then for the overall picture. Nevertheless, having flicked through the existing two volumes, I would say that, even at this stage, large portions of the puzzle can be loosely described. Apparently, Dr Schwab believes that 1 Corinthians is earlier than any of the other Pauline letters (Vol. 1a, p. 82). To me, this makes sense, because 1 Corinthians is the earliest of the Pauline letters to be definitely quoted by early Christian writers (Clement; Polycarp; Ignatius). According to Dr Schwab, 1 Corinthians should be seen as a patchwork with various origins rather than a coherent epistle. An intriguing detail is that Dr Schwab’s results demonstrate a ”mutual dependence” between 1 Corinthians and 1 Thessalonians. The author of 1 Thessalonians is supposed to have borrowed certain sections from 1 Corinthians. (For instance, 1 Thess. 4:13-18 is based on 1 Cor. 15). However, at a later stage, when 1 Corinthians was subjected to redactional changes, material from 1 Thessalonians was inserted into 1 Corinthians! At first glance, this explanation appears unnecessarily complicated, but his arguments (Vol. 1b, pp. 329-369) seem sound enough. Dr Schwab even proposes a plausible motivation behind the interpolation (pp. 360-361).

    According to Dr Schwab’s results, 1 Thessalonians appears to have been written by the same person who wrote Acts. Note, for instance, that there is a literary relationship between 1 Thessalonians 2 and the Miletus discourse (Acts 20:18b-35). Dr Schwab argues that, because the aim of the Miletus discourse is to focus on the parallels between Paul and Jesus, the Miletus discourse must have been written first, and 1 Thessalonians later. Dr Schwab suggests that the Miletus discourse is based on Luke, and that 1 Thessalonians 2 is based on the Miletus discourse. The parallels between Luke 22:14-38 and the Miletus discourse are rich indeed. Three major themes of Luke 12:1-53 parallel the Miletus discourse: leadership, suffering (and the priority of discipleship), and money.

    Interestingly, Dr Schwab argues that 1 Thess 2:14-16 is part of the original epistle, that is, that these verses were not added by a later redactor. As observed by many scholars, this passage charges the Jews collectively with the murder of Jesus and the prophets; cf. Luke 9:22; 18:33; Acts 2:23; 2:36; 3:15; 4:10; 5:30; 7:52; 10:39; 13:28-29. It is indeed correct that, in this respect, 1 Thessalonians differs from the other six ”genuine” epistles. Dr Schwab suggests that Acts 17:5-6 may have served as a direct source of inspiration. On pp. 299-320 he makes a fascinating observation, namely, that the author of 1 Thessalonians is probably using words drawn from Matt. 23:32: ”Fill ye up the measure of your fathers” (cf. 1 Thess 2:16). One of the reasons for this suggestion is that this verse is preceded by Matt. 23:29-31, which parallels Luke 11:47-48. Apparently, Luke knew the Matthean gospel.

    Vol. 1a contains a nice discussion of Philemon, an allegorical epistle. With regards to the other Pauline letters, Dr Schwab holds that Romans depends on Galatians; and he is clear on the fact that, theologically, Galatians, Romans, and Philemon are extremely different from 1 Thessalonians. (Theologians tend to be less honest about this!) He believes that Galatians 1-2 should be read as a rebuttal to the story in Acts. At the same time, he suggests that the author of 1 Thessalonians, that is, ”Luke,” may have been reading Galatians 1-2! As far as I can judge, the implication of this is a tight chronology, with frequent quarrels between rivaling groups of mid-second-century Christians (Marcionites etc.). But this is only my own feeling about the matter. Dr Schwab’s emphasis is on linguistic and stylistic relationships. He does not lapse into speculations.

    Dr Schwab is a classicist who employs a wide variety of methods. Whatever else he is, he is not a computer freak whose work consists in mechanically entering dictionaries, documents, and single words into a computer in order to plot some misleading bar charts.

    Gilla

  2. 27 maj, 2011 den 07:21

    Thank you so much! As I wrote, I have not read Günther Schwab’s dissertation (yet) and it is good to have your elaboration of his ideas presented in this way.

    Gilla

  3. bbnews said,

    28 maj, 2011 den 21:03

    Apropå denne Paulus så vill jag tipsa om vad de så kallade messianska judarna (se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Messiansk_judendom ) har att säga om Paulus.

    Här är en länk som delvis handlar om Paulus och dennes missionerande: http://www.messianskaforeningen.se/grundtext/tioarg.htm .

    Jag citerar ur den artikeln punkterna 7 och 8:

    7. Paulus var en hellenist och skrev på grekiska.

    SVAR: Om vi tar upp ämnet paulinska brev, måste vi först utforska Tarsus’ bakgrund. Talade man grekiska i Tarsus? Hade Paulus lärt sig grekiska där?

    Troligen började Tarsus som en hittitisk stadsstat. Runt år 850 f.k.t. blev Tarsus en del i det stora assyriska riket. När det assyriska riket besegrades av det babyloniska riket omkring år 605 f.k.t. blev också Tarsus en del i detta rike.

    Sedan införlivades det babyloniska riket, inklusive Tarsus, med det persiska väldet. Arameiska var huvudspråket i alla dessa tre riken. Under 100-talet förblev arameiskan huvudspråk i Tarsus. Mynt som präglats i Tarsus och hittats av arkeologerna bär inskriptioner på arameiska.

    Bortsett från språket i Tarsus är det en viktig fråga huruvida Paulus verkligen uppfostrades i Tarsus eller bara tillfälligtvis blev född där. Nyckeltexten i frågan finns i Apg. 22:3: ”Jag är jude, född i Tarsus i Cilicien och uppvuxen här i staden. Vid Gamaliels fötter blev jag grundligt undervisad i vår fäderneärvda lag, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni allesammans är idag.”

    Paulus anser att hans födelse i Tarsus är irrelevant och pekar på att han ”är uppvuxen” i Jerusalem. Många diskussioner har förts bland de lärde om vad detta ”uppvuxen” betyder i det här sammanhanget. Några vill påstå, att det bara hänvisar till Paulus’ ungdomsår.

    Men en nyckel till hur man använder detta uttryck kan vi hitta i ett parallellställe i Apg. 7:20-23: ”Vid den tiden föddes Mose, och han var ett mycket vackert barn. Under tre månader sköttes han i sin fars familj, och då han sattes ut, tog faraos dotter upp honom som sin egen son. Och Mose blev undervisad i egyptiernas hela visdom,…”

    Notera sekvensen; ”föddes” (grek.= gennao; arameiska = ityiled); ”uppvuxen” (grek.= anatrepho; arameiska = itrabi); “blev undervisad” (grek.= paideuo; arameiska = itr´di).

    Genom detta parallellställe, vilket antagligen var idiomatiskt i språket, kan vi se att Paulus var född i Tarsus, uppfostrad i Jerusalem och därefter undervisad. Paulus hela sammanhang är detta, att sin primära uppfostran fick han i Jerusalem och i Tarsus föddes han enbart.

    Påståendet att Paulus var hellenist är också det en missuppfattning, som vi bör reda ut. Som vi redan har sett, föddes Paulus i Tarsus, en stad där arameiska talades. Vilka de hellenistiska influenserna än kan ha varit i Tarsus, verkar det som om Paulus lämnade Tarsus i mycket unga år och ”växte upp” i Jerusalem.

    Paulus beskriver sig själv som en ”hebré” (2 Kor. 11:2) och som en ”hebré född av hebréer” (Fil. 3:5) och ”av Benjamins stam” (Rom. 11:1). Det är viktigt att förstå hur begreppet ”hebré” användes under 100-talet.

    Uttrycket ”hebré” användes inte som en geneologisk term, utan som ett kulturellt/lingvistiskt uttryck. Ett exempel på detta finner vi i Apg. 6:1, där en diskussion uppstår mellan ”hebréer” och ”hellenister”.

    De flesta forskare är överens om att just här är ”hellenister” hellenistiska judar. Inga evangeliserande försök har ännu gjorts bland icke-judar (Apg. 11:19), än mindre bland greker (se Apg. 16:6-10).

    I Apg.6:1 görs en klar distinktion mellan hellenister och hebréer, vilka helt klart är icke-hellenister. Hellenister kallades inte hebréer, ett uttryck reserverat för icke-hellenistiska judar.

    När Paulus kallar sig ”hebré”, gör han klart att han är icke-hellenist, och när han kallar sig ”hebré född av hebréer” understryker han starkt, att han är icke-hellenist.

    Detta skulle kunna förklara varför Paulus tvistade med hellenisterna och varför de försökte döda honom (Apg. 9:29) och varför han flydde till Tarsus (Apg. 9:30). Om det varit en hellenistisk befolkning där hade det varit ett mycket dåligt drag.

    Paulus fariseiska bakgrund ger oss skäl att betvivla att han på något sätt skulle ha varit hellenist. Paulus påstod att han var ”farisé och son till fariséer” (Apg. 23:6), vilket innebär att han var åtminstone en andra generationens farisé.

    Den arameiska texten har, liksom vissa grekiska manuskript, ”farisé och son till fariséer”, ett semitiskt idiomatiskt uttryck som betyder en tredje generationens farisé.

    Om Paulus vore en andra eller tredje generationens farisé, skulle det vara svårt att acceptera att han hade uppfostrats som hellenist. Fariséerna var ivriga motståndare till hellenismen. Paulus påstående om att vara en andra eller tredje generationens farisé förstärks av hans anspråk på att ha varit en av Gamaliels elever (Apg. 22:3).

    Gamaliel var sonson till Hillel och ledare för Hillel-skolan. Han åtnjöt en sådan respekt, att Mishna uttrycker vid hans död att ”Toráns härlighet försvann, och renhet och måttfullhet dog”.

    Sanningen i Paulus påstående om att ha studerat under Gamaliels ledning kommer fram i hans ständiga hänvisningar till Hillels skrifttolkningar. Paulus använder, till exempel, Hillels första regel ständig och jämt. Det är inte troligt, att en hellenist skulle ha studerat under Gamaliel på Hillel-skolan, som då var den fariseiska judendomens centrum.

    8. Paulus skrev till olika grupper på deras egna språk.

    SVAR: Paulus lyssnarskara är en annan sak, som vi måste ha i åtanke, då vi vill spåra brevens ursprung. Paulus brev skrevs till varierande församlingar i diasporan. Dessa församlingar var blandade grupper, som bestod av en kärngrupp judar och en grupp hedningar.

    Församlingen i Tessalonika var just en sådan samling (Apg. 17:1-4), likaså den i Korint. Vissa partier i breven till korintierna riktar sig mycket tydligt till judar enbart (ex. 1 Kor. 10:1-2). Paulus skrev först och främst till det judiska ledarskapet i blandade församlingar.

    Om Paulus skrev sina brev på arameiska till en kärngrupp judar i varje församling, som sedan förde budskapet vidare till sina hedniska syskon, kan detta ge en extra dimension till Paulus fras ”först juden och sedan greken” (Rom. 1:16; 2:9-10).

    Det skulle också ge mer ljus över det bibelställe, där Paulus skriver: ”Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem.” (Rom. 3:1-2)

    Ett sista ämne som måste diskuteras rörande ursprunget till Paulus brev, är dess mening och mål. Det framkommer att Paulus menade att syftet med breven skulle vara

    1. Att läsas i församlingarna (Kol. 4:16; 1 Tess. 5:27)

    2. Att äga auktoritet i doktriner och bestämda lärosatser (1 Kor. 14:37)

    All liturgi i synagogorna under första århundradet var på hebreiska och arameiska (se ”The Words of Jesus” av Gustaf Dalman; Edinburgh, England; 1909). Paulus skulle inte ha skrivit material, som han avsåg skulle läsas i församlingarna på något annat språk.

    Dessutom var all religiös litteratur skriven av judar, som ägde doktrinär auktoritet (halacha-litteratur), skrivet på hebreiska eller arameiska. Paulus skulle inte ha kunnat förvänta sig, att hans brev skulle tas emot som ägande den auktoritet han själv gav dem, om de inte hade skrivits på hebreiska eller arameiska.

    SJÄLV VET JAG ALLDELES FÖR LITE OM VEM PAULUS VAR, PÅ VILKET SPRÅK HAN SKREV ETC FÖR ATT VÅGA HA EN EGEN ÅSIKT I ÄMNET. Men jag tänker som så, att kanske någon av Rogers bloggföljare kan ha intresse av det som står att läsa i de båda artiklar jag inledningsvis länkade till. Det råder ju som bekant inte lästvång här på bloggen. Det är mot den bakgrunden denna kommentar ska ses.

    Om man letar upp dn svenska Wikipediaartikeln om Paulus (se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Paulus ), kan man läsa bland annat följande:

    Den ordningsföljd i vilken breven står i Nya Testamentet går troligen tillbaka på en samling paulusbrev från Rom, där Romarbrevet och de två andra långa breven, Första och Andra Korinthierbrevet, stod först. Den ungefärliga kronologiska ordningen mellan de brev som allmänt inom nutida forskning anses vara skrivna av Paulus själv är följande:
    1 Thessalonikerbrevet
    Galaterbrevet
    1 Korinthierbrevet
    2 Korinthierbrevet
    Filipperbrevet
    Romarbrevet
    Filemonbrevet

    Äktheten är dock omdiskuterad för vissa av Paulusbreven. Praktiskt taget alla nutida forskare räknar med att Romarbrevet, de båda Korinthierbreven, Galaterbrevet, Filipperbrevet, Första Thessalonikerbrevet och Filemonbrevet verkligen skrevs av Paulus själv (eller genom en sekreterare) under hans livstid. När det gäller de övriga breven råder delade meningar inom forskningen.

    Särskilt pastoralbreven brukar antas vara skrivna av en Paulusanhängare någon generation efter apostelns livstid. Detta i enlighet med ganska utbredd praxis i antiken: skrifter som avfattades i en vördad lärares anda, och kanske innehöll material från denne, kunde tillskrivas denne lärare.

    INTE HELLER DENNA TEXT VÅGAR JAG SJÄLV HYSA NÅGON SPECIELL ÅSIKT OM. Utan syftet är enbart att informera och tipsa den vetgirige bloggföljaren om textens existens.

    Gilla

  4. Tor Wadmark said,

    19 oktober, 2016 den 07:30

    Paulus far var välbeställd med hus och trädgård i Tarsus. Bodde Lukas, Johannes Markus och NN där med Paulus?

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: