Biografi över Morton Smith

Jag har skrivit en Wikipedia-artikel om Morton Smith, kontroversiell upptäckare av Klemensbrevet innehållande utdrag ur Hemliga Markusevangeliet. För något år sedan skrev jag en helt ny artikel om Hemliga Markusevangeliet på Wikipedia emedan den då existerande var undermålig. Den tidigare artikeln om Morton Smith var mycket kort och lätt tendentiös och jag bestämde mig därför att göra ett försök att åstadkomma en mer fullständig och mer balanserad artikel. Jag förmodar att jag, eftersom jag (åtminstone i skrivande stund) har skrivit alltsammans i artikeln, också har rätten att publicera densamma på min blogg.

Förhoppningsvis kan artikeln förbättras ytterligare. Vi får dock hoppas att den får vara skonad från redigeringskrig iscensatt av religiösa motiv.

MORTON SMITH

Robert Morton Smith, född 28 maj 1915, död 11 juli 1991,[1] var professor i antikens historia vid Columbia University i staden New York.[2]

Smith var en framstående kännare av antikens historia med inriktning på judendomen, kristendomen och mysteriekulter.[3] Han är måhända dock mest känd för att ha påträffat ett brev i munkklostret Mar Saba i Israel 1958. Brevet, som uppges vara skrivet av Klemens av Alexandria, innehåller två utdrag ur det så kallade Hemliga Markusevangeliet.

Biografi

Morton Smith föddes i Philadelfia, Pennsylvania i USA, den 28 maj 1915. År 1936 tog han kandidatexamen (B.A.) med engelska som huvudämne vid Harvard University i Cambridge, Massachusetts. Hans fortsatta studier bedrevs vid Harvard Divinity School (del av Harvard University) där han studerade Nya testamentet, judendomen och grekisk-romersk religion och avlade en teologie kandidatexamen (Bachelor of Sacred Theology) år 1940.

Smith, som också studerat rabbinsk hebreiska, erhöll ett stipendium som möjliggjorde att han kunde resa till Jerusalem för att studera vid Hebreiska universitetet 1940–1942. Efter studierna kunde han emellertid inte lämna området på grund av USA:s inträde i Andra världskriget och använde därför tiden fram till 1945 till att doktorera som filosofie doktor med en avhandling skriven på hebreiska[4] [5] och blev därigenom den förste icke-juden att lyckas med den bedriften.[6] Han fick sin avhandling godkänd 1948.[7] I denna, som utkom i engelsk översättning 1951 som Tannaitic Parallels to the Gospels, lyfte Smith fram paralleller och likheter mellan evangelierna och den tidiga rabbinska litteraturen[8] (Tannaim: de rabbinska lärde vars uttalanden finns bevarade i mishna, den äldsta delen av talmud).

Smith återvände till Harvard Divinity School för att doktorera en andra gång, nu som Teologie doktor (1957), med en avhandling som först 1971 utkom i tryck: Palestinian Parties and Politics That Shaped the Old Testament.[9] Här argumenterar han för att det i det gamla Israel funnits två rivaliserande riktningar där synen på Jahve, som inte bara den högste utan den ende guden, var i minoritetsställning; en falang som ändå lyckades erövra makten genom att knyta exempelvis kung Josia till sin uppfattning.[10]

Mellan åren 1950 och 1955 undervisade han på Brown University i Rhode Island som assisterande professor. Därefter tjänstgjorde han ett år som gästprofessor i religionshistoria vid Drew University i Madison, New Jersey, varpå han 1957 utnämndes till professor i antikens historia vid Columbia University i staden New York. Han upprätthöll den tjänsten fram till sin pensionering som professor emeritus 1985, men fortsatte att undervisa nästan ända till sin död i akut hjärtsvikt vid 76 års ålder 1991.[11]

Gärning

Smith prästvigdes 1946 i Episkopalkyrkan i USA och verkade också som präst under åren 1946–1950.[12] Efter detta innehade han inga tjänster inom Episkopalkyrkan, men kvarstod ändå under hela sitt liv i dess prästregister.[13]

Smith ägnade åtskillig tid åt att spåra upp gamla handskrifter. Hans intresse väcktes i slutet av 1940-talet då han under sina doktorandstudier[14] kom att undersöka handskriftsläget rörande den asketiske 400-talsabboten Isidoros av Pelusium. Smith erhöll senare ett stipendium som möjliggjorde för honom att söka ett års tjänstledighet från Brown University och resa runt i Grekland för att fotografera handskrifter av och om just Isidoros. Under 1951 och 1952 besökte Smith kloster, privata och offentliga bibliotek, och lyckades så småningom fotografera alla betydande Isidoros-handskrifter i Västeuropa. Utöver detta lät Smith beskriva, fotografera och katalogisera många andra dittills okatalogiserade handskriftssamlingar.[15]

Smith företog åtminstone två ytterligare resor i syfte att leta efter handskrifter. Han tillbringade flera månader under sommaren 1958 i Turkiet och Palestina (då han bland annat fann Klemensbrevet), och han reste till Syrien 1966 på jakt efter hebreiska handskrifter.[16]

Morton Smith var känd som en mycket hängiven och skarpsinnig forskare som lade stor vikt vid detaljer och fakta. Därtill var han en ofta skoningslös kritiker av sina kolleger, framför allt när han ansåg deras arbeten vara bristfälliga.[17]Hans bidrag spänner över många forskningsfält, däribland den grekiska och romerska antikens litteratur, Nya testamentet, patristiken och judendomen under såväl andra tempelperioden som den senare talmudiska tiden.[18]

Klemensbrevet och Hemliga Markusevangeliet

Det var i samband med en vistelse på munkklostret Mar Saba sommaren 1958 som Smith fann ett tillsynes i hast nedskrivet brev på tre tidigare tomma sidor i en tryckt bok från 1646.[19] Smith hade redan i början av 1942 besökt klostret och då provat på klosterlivet i nästan två månader,[20][21] och hade nu 16 år senare som en ynnest för sitt långvariga ideella engagemang med att samla in pengar till det grekisk-ortodoxa patriarkatet i Jerusalem givits tillåtelse att under tre veckors tid undersöka klosterbiblioteket.[22][23] Eftersom de flesta värdefulla böcker hade förflyttats till patriarkatets bibliotek i Jerusalem, koncentrerade sig Smith i första hand på att finna sällsynta texter i inbindningarna av nyare böcker, vilka ibland bundits om med material från äldre kasserade handskrifter.[24] Mot slutet av sin vistelse fann han så en grekisk text skriven i vad som föreföll vara en 1700-talshandstil. Smith fotograferade sidorna och lämnade boken kvar.[25]

Redan i december samma år lät Smith lämna in sin egen transkription av brevet med en preliminär engelsk översättning till Library of Congress,[26] för att tillförsäkra sig upphovsrätten och därmed kunna dela upptäckten med andra forskare utan att riskera att bli bestulen på den.[27] Vid ett möte på Society of Biblical Literature år 1960 lät Smith offentliggöra sitt fynd, men det dröjde till 1973 innan han utkom med sin mångåriga och grundliga studie av brevet i Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark. Att det dröjde så länge (15 år efter upptäckten) hängde samman med att Smith uppenbarligen förväntade sig att forskaretablissemanget skulle vara motvilligt att acceptera den nya skriften, och han ägnade därför många år åt grundliga studier för att försöka autentisera texten.[28] Dessutom var Smith i huvudsak klar med boken redan 1966, men det tog ytterligare sju år i produktionsledet innan boken kunde tryckas.[29]

Kritik mot Smiths teorier

Genom att brevets äkthet redan tidigt blev ifrågasatt, kom misstankar om manipulering att riktas mot Smith själv, emedan den ende som rimligen skulle ha haft möjlighet att förfalska brevet var dess upptäckare.[30]

Saken förstärktes ytterligare genom Smiths tolkning av den längre passagen ur Hemliga Markusevangeliet som att Jesus och lärjungen med linneskynket genomgick en dopritual. Genom att bygga på många källor kom Smith till slutsatsen att Jesus lät sina närmaste lärjungar deltaga i mysterieriter där man förenades i anden, och där lärjungarna i initieringen inträdde i Guds himmelska rike (Guds rikes mysterium).[31] Även om Smith hyllades för sin grundlighet och stora lärdom, blev många upprörda över hans slutsatser om Jesus som en libertinistisk mystagog som lät hypnotisera sina lärjungar till att tro att de reste till himlen.[32] Att Smith dessutom antydde att den andliga föreningen mellan Jesus och lärjungarna möjligen också kunde ha innefattat fysisk förening var än mer frånstötande för många forskare, vilka omöjligt kunde föreställa sig att Jesus kunde framställas på det viset i en trovärdig antik kristen text.[33][34]

Efter Smiths död har anklagelserna mot honom blivit än mer uttalade.[35] Smiths egna tolkningar av brevet har dock ingen inverkan på frågan om dess äkthet. Smith reagerade kraftigt med både upprördhet och vrede gentemot alla antydningar om att han skulle ha förfalskat brevet.[36] och vidhöll sin oskuld fram till sin död.

Publikationer

Böcker:

  • Tannaitic Parallels to the Gospels (1951)
  • The Ancient Greeks (1960)
  • Heroes and Gods: Spiritual Biographies in Antiquity [i samarbete med Moses Hadas] (1965)
  • Palestinian Parties and Politics That Shaped the Old Testament (1971)
  • Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark (1973)
  • The Secret Gospel; The Discovery and Interpretation of the Secret Gospel According to Mark (1973)
  • The Ancient History of Western Civilization [med Elias Bickerman] (1976).
  • Jesus the Magician: Charlatan or Son of God? (1978)
  • Hope and History (1980)
  • Studies in the Cult of Yahweh. Vol. 1. Historical Method, Ancient Israel, Ancient Judaism. Vol. 2. New Testament, Early Christianity, and Magic [redigerad av Shaye J. D. Cohen] (1996)
  • What the Bible Really Says [redigerad tillsammans med R. Joseph Hoffmann] (1992).

Artiklar i urval:

  • Notes on Goodspeed’s “Problems of the New Testament Translation”. Journal of Biblical Literature 64 (1945), 501–514.
  • Psychiatric Practice and Christian Dogma, Journal of Pastoral Care 3:1 (1949), 12–20.
  • Tannaitic Parallels to the Gospels. Journal of Biblical Literature, Monograph Series VI. ‘Society of Biblical Literature’ (1951).
  • The Common Theology of the Ancient near East, Journal of Biblical Literature 71 (1952), 135–147.
  • Minor Collections of Manuscripts in Greece, Journal of Biblical Literature 72 (1953), chap. xii.
  • The Manuscript Tradition of Isidore of Pelusium. Harvard Theological Review 47 (1954), 205–210.
  • Comments on Taylor’s Commentary on Mark, Harvard Theological Review 48 (1955), 21–64.
  • The Religious History of Classical Antiquity, Journal of Reformed Theology 12 (1955), 90–99.
  • The Jewish Elements in the Gospels, Journal of Bible and Religion, 24 (1956), 90–96.
  • Σύμμεικτα: Notes on Collections of Manuscripts in Greece. Ἐπετηρὶς Ἑταιρείας Βυζαντιῶν Σπουδῶν 26 (1956), 380–393.
  • Pauline Problems. Apropos of J. Munck, ‘Paulus und die Heilsgeschichte’, Harvard Theological Review 50 (1957) 107-131.
  • An Unpublished Life of St. Isidore of Pelusium. Eucharistherion (1958) 429–438.
  • Aramaic Studies and the Study of the New Testament, Journal of Bible and Religion 26 (1958), 304-313.
  • The Description of the Essenes in Josephus and the Philosophumena. Hebrew Union College Annual 29 (1958), 273–313.
  • The Image of God: Notes on the Hellenization of Judaism, with Especial Reference to Goodenough’s Work on Jewish Symbols, Bulletin of the John Rylands Library 40, 2 (1958), 473–512.
  • A Byzantine Panegyric Collection with an Unknown Homily for the Annunciation, Greek, Roman, and Byzantine Studies 2, 137–155.
  • On the New Inscription from Serra Orlando, American Journal of Archaeology 63 (1959), 183f.
  • Greek Monasteries and their Manuscripts, American Journal of Archaeology 63 (1959), 190f.
  • What is Implied by the Variety of Messianic Figures, Journal of Biblical Literature 78 (1959), 66–72.
  • Monasteries and Their Manuscripts, Archaeology 13 (1960), 172–177.
  • Ἑλληνικὰ χειρόγραφα ἐν τῇ Μονῇ τοῦ ἁγίου Σάββα. Översatt till grekiska av Archimandrite K. Michaelides. Νέα Σιών 52 (1960), 110–125, 245–256.
  • New Fragments of Scholia on Sophocles’ Ajax. Greek, Roman and Byzantine Studies 3:1 (1960), 40–42.
  • The Dead Sea Sect in Relation to Ancient Judaism, New Testament Studies 7 (1960-1), 347–360.
  • Hebrew Studies within the Study of History, Judaism 11 (1962), 333–344.
  • The Religious Conflict in Central Europe, The Greek Orthodox Theological Review 8 (1962), 21–52.
  • Religions in the Hellenistic Age, J. Neusner (ed.), Religions in Antiquity (1966), 158–173.
  • Jesus’ Attitude Towards the Law, Fourth World Congress of Jewish Studies [1965] (1967), Papers, I, 241–244.
  • Historical Method in the Study of Religion, History and Theory, Beiheft VIII (1968), 8-16.
  • The Present State of Old Testament Studies. Journal of Biblical Literature 88 (1969), 19–35.
  • On the Problem of Method in the Study of Rabbinic Literature, Journal of Biblical Literature 92 (1973), 112 f.
  • On the Authenticity of the Mar Saba Letter of Clement. Catholic Biblical Quarterly 38:2 (1976), 196–199.
  • A Rare Sense of προκοπτω and the Authenticity of the Letter of Clement of Alexandria, God’s Christ and His People: Studies in Honour of Nils Alstrup Dahl (ed. Jacob Jervell och Wayne A. Meeks; Oslo: Universitetsforlaget, 1977), 261–264.
  • In Quest of Jesus. New York Review of Books 25, no. 20 (December 21, 1978).
  • Clement of Alexandria and Secret Mark: The Score at the End of the First Decade, Harvard Theological Review 75 (1982), 449–461.
  • Regarding Secret Mark: A Response by Morton Smith to the Account by Per Beskow, Journal of Biblical Literature 103 (1984), 624.

Referenser

Noter

  1. ^ Movaco, Social Security Death Index.
  2. ^ Lindsay Jones (red.) Encyclopedia of Religion, 2005.
  3. ^ John Dart, Morton Smith; ‘Secret Gospel’ Discoverer (Los Angeles Times, 20 juli 1991).
  4. ^ Lindsay Jones (red.) Encyclopedia of Religion, 2005.
  5. ^ Peter Jeffery, The Secret Gospel of Mark Unveiled: Imagined Rituals of Sex, Death, and Madness in a Biblical Forgery, Yale University Press, 2007, s. 150.
  6. ^ Joseph Aviram, Symbiosis, Symbolism, and the Power of the Past: Canaan, Ancient Israel, and Their Neighbors from the Late Bronze Age Through Roman Palaestina (2003), s. 573.
  7. ^ Morton Smith, Maqbilot ben haBesorot le Sifrut haTanna’im (Ph.D. Diss., Hebrew University, 1948).
  8. ^ Allan J, Pantuck, A question of ability: what did he know and when did he know it? Further excavations from the Morton Smith archives, s 188; i Tony Burke (ed.), Ancient Gospel or Modern Forgery? The Secret Gospel of Mark in Debate. Proceedings from the 2011 York University Christian Apocrypha Symposium’. (Cascade Books, 2013).
  9. ^ Lindsay Jones (red.) Encyclopedia of Religion, 2005.
  10. ^ Albert Pietersma, Review of Palestinian Parties and Politics That Shaped the Old Testament by Morton Smith, Journal of Biblical Literature Vol. 91, No. 4 (Dec., 1972), s. 550–552. Förhandsgranskning tillgänglig 30 juli 2013.
  11. ^ Lindsay Jones (red.) Encyclopedia of Religion, 2005.
  12. ^ Peter Jeffery, The Secret Gospel of Mark Unveiled: Imagined Rituals of Sex, Death, and Madness in a Biblical Forgery, Yale University Press, 2007, s. 150.
  13. ^ Lindsay Jones (red.) Encyclopedia of Religion, 2005.
  14. ^ Morton Smith, The Secret Gospel; The Discovery and Interpretation of the Secret Gospel According to Mark (New York: Harper and Row, 1973), s. 8.
  15. ^ Allan J. Pantuck, Response to Agamemnon Tselikas on Morton Smith and the Manuscripts from Cephalonia, Biblical Archaeology Review (Tillgänglig online 28 juli 2013).
  16. ^ Allan J. Pantuck, Solving the Mysterion of Morton Smith and the Secret Gospel of Mark, Biblical Archaeology Review (Tillgänglig online 18 mars 2016).
  17. ^ John Dart, Morton Smith; ‘Secret Gospel’ Discoverer (Los Angeles Times, 20 juli 1991).
  18. ^ Bart D. Ehrman, Lost Christianities. Oxford University Press (2003), s. 70.
  19. ^ Isaac Vossius’ första utgåva av Ignatios av Antiochias brev (Epistolae genuinae S. Ignatii martyris) publicerad i Amsterdam år 1646.
  20. ^ Morton Smith, The Secret Gospel; The Discovery and Interpretation of the Secret Gospel According to Mark (1973), s. 1, 4.
  21. ^ Stephen C. Carlson, The Gospel Hoax: Morton Smith’s Invention of Secret Mark, Waco, Texas (2005), s. 8.
  22. ^ Allan J. Pantuck; Scott G. Brown, Morton Smith as M. Madiotes: Stephen Carlson’s Attribution of Secret Mark to a Bald Swindler, Journal for the Study of the Historical Jesus 6 (2008) s. 106–107.
  23. ^ Morton Smith, The Secret Gospel; The Discovery and Interpretation of the Secret Gospel According to Mark (1973), s. 9.
  24. ^ Smith skrev att han inte hade tillstånd att ta isär böckerna. Ändå var det just det han gjorde och upptäckte då bland annat nästan ett dussin blad, där flera visade sig innehålla textfragment från Makarios av Egypten; alla okända i standardutgåvorna. (Morton Smith, The Secret Gospel, s. 11–13).
  25. ^ Morton Smith, The Secret Gospel, s. 12–13).
  26. ^ Manuscript Material from the Monastery of Mar Saba: Discovered, Transcribed, and Translated by Morton Smith, New York, privately published (dec. 1958), s, i + 10.
  27. ^ Allan J. Pantuck i en kommentar på Timo S. Paananens blogg, (Tillgänglig online 28 juli 2013).
  28. ^ Guy G. Stroumsa, Gershom Scholem and Morton Smith: Correspondence, 1945-1982, Jerusalem Studies in Religion and Culture; Leiden, Brill( 2008), s. xiv.
  29. ^ Scott G. Brown, Mark’s Other Gospel: Rethinking Morton Smith’s Controversial Discovery. Waterloo, Ontario, Canada, (2005), s. 6.
  30. ^ Exempelvis Quesnell, Quentin, The Mar Saba Clementine: A Question of Evidence, Catholic Biblical Quarterly 37 (1975), 48–67.
  31. ^ Smith utvecklade sina ideer om detta i framför allt Jesus the Magician: Charlatan or Son of God?, New York, Harper & Row, (1978).
  32. ^ Scott G. Brown, Mark’s Other Gospel: Rethinking Morton Smith’s Controversial Discovery. Waterloo, Ontario, Canada, (2005), s. 6.
  33. ^ Guy G. Stroumsa, Gershom Scholem and Morton Smith: Correspondence, 1945-1982, Jerusalem Studies in Religion and Culture; Leiden: Brill,( 2008), s. xiv.
  34. ^ Endast vid två tillfällen i sina två böcker om Hemliga Markusevangeliet nämnde Smith i ren spekulation att Jesus och lärjungarna kan ha förenats också fysiskt i riten, men han ansåg att det väsentliga var att lärjungarna fylldes av Jesu ande: ”Freedom from the law may have resulted in completion of the spiritual union by physical union.” (Morton Smith, The Secret Gospel, s. 114). “… ‘the mystery of the kingdom of God’ . . . was a baptism administered by Jesus to chosen disciples, singly, and by night. In this baptism the disciple was united with Jesus. The union may have been physical (… there is no telling how far symbolism went in Jesus’ rite), but the essential thing was that the disciple was possessed by Jesus’ spirit.” (Morton Smith, Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark, s. 251).
  35. ^ Exempelvis Stephen C. Carlson, The Gospel Hoax: Morton Smith’s Invention of Secret Mark (Waco: Baylor University Press, 2005), Peter Jeffery, The Secret Gospel of Mark Unveiled: Imagined Rituals of Sex, Death, and Madness in a Biblical Forgery (New Haven: Yale University Press, 2006) och Francis Watson, Beyond Suspicion: On the Authorship of the Mar Saba Letter and the Secret Gospel of Mark, Journal of Theological Studies, NS 61 (2010), 128–170.
  36. ^ Bland annat hotade han med att stämma förläggaren av Per Beskows bok Strange tales about Jesus på en miljon dollar om boken inte drogs tillbaka. Tvisten löstes genom att Beskow omformulerade några meningar. (The Blackwell Companion to Jesus, ed. Delbert Burkett – 2011 CHAPTER 28, Per Beskow, Modern Mystifications of Jesus.)

9 kommentarer

  1. bbnewsab said,

    31 juli, 2013 den 22:57

    Mycket bra artikel!

    Du får gärna berätta mer om munkklostret Mar Saba, där Morton Smith fann de kontroversiella lösa bladen med utdrag ur det så kallade Hemliga Markus-evangeliet.

    Är det exempelvis en slump, tror du, att Morton Smith gjorde sitt fynd just där? Eller anser du månne, att det kan göras lika spännande fynd också i andra klosterbibliotek, ifall dessa öppnas för västerländskt skolade bibelforskare?

    Jag vet att ditt svar naturligtvis måste vara av det spekulativa slaget, men jag skulle ändå gärna vilja veta hur du ser på den här sortens frågeställning. Typ om det föreligger en risk, efter allt som hänt i Morton Smith-fallet, att nitiska och publicitetsskygga munkar kanske avsiktligt städar undan kontroversiellt textmaterial för att därigenom slippa få sin religiösa tro ifrågasatt och ”besudlad” och klostret ”belägrat” av bibelforskare.

    Jag skulle också gärna vilja, att du berättar mer om det som du antyder i denna mening i din bloggartikels början: ”Vi får dock hoppas att den får vara skonad från redigeringskrig iscensatt av religiösa motiv.”

    Det låter sålunda som att du har personliga erfarenheter av dylikt ”redigeringskrig” vad gäller andra Wikipediaartiklar du har skrivit. Jag anar att det kan vara din artikel om Hemliga Markus-evangeliet du i så fall syftar på.

    Jag tror det skulle vara lärorikt för oss som följer ditt bloggande att erhålla en viss ”insyn” i hur det kan gå till i de ”finare religiösa salongerna” i syfte att undertrycka det fria ordet och spridandet av dokumenterad (fakta)kunskap.

    Även den sortens aktiviteter kan på sätt och vis inordnas i kategorin ”Näthat och nättrakasserier.”, anser jag.

    Men detta är blott ett önskemål från min sida, Roger, och jag vet att du är en ovanligt försynt människa (lika försynt som du är lärd och påläst). Så något tvång att berätta om dina erfarenheter därav vill jag inte att du ska känna.

    En varm applåd blir det från mig oavsett för denna väl genomarbetade artikel om Morton Smith. Du är bäst, Roger! *såja, inte rodna nu av berömmet*

    Gilla

  2. 1 augusti, 2013 den 16:47

    Mar Saba, arabiska för den helige Sabba, är ett uråldrigt kloster grundat just av denne Sabba i slutet av 400-talet. Det är ett mycket otillgängligt ställe klättrande uppför klippväggarna. http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/8/85/Aerial_view_of_Mar_Saba_01.jpg

    Och det är givet att om man ska stöta på gamla bortglömda uråldriga handskrifter så är Mar Saba ett av de absolut första ställen man kommer att tänka på. Det är just på platser som denna som man historiskt har funnit handskrifter av både ålder och värde. Jag vill minnas att man bara för något år sedan fann kringströdda pergamentblad (eller var det papyrus) under golvet i något bortglömt rum i Sankta Katarinaklostret vid Sinais fot (ett kloster av likvärdig ålder och omgärdat av likartad mystik).

    Så platsen för upptäckten av Klemensbrevet är den absolut rätta, liksom också upptäckaren är den rätte – ty vem annars än en skolad filolog som verkade som manuskriptjägare skulle dels finna en sådan skrift, dels inse dess värde? Alexander Fleming må ha upptäckt penicillinet av en slump, men endast en person av hans kompetens skulle ha insett vad han upptäckt. En vanlig dödlig skulle även om denne fick fram odlingen inte ha insett vad det var.

    Däremot har jag ingen aning om hur mycket som återstår att upptäcka i andra kloster, om det mesta redan är genomsökt eller om mycket ännu återstår att upptäcka.

    Vad gäller redigeringskrig har jag inga jättestora personliga erfarenheter eftersom jag inte verkat på Wikipedia. Dessutom brukar jag kunna ”hävda min rätt” i diskussioner i egenskap av att besitta nödig kunskap. I exempelvis artikeln om Hemliga Markus finns knappast någon i Sverige (i varje fall inte bland Wikipediaflanörerna) som kan tillräckligt för att på ett meningsfullt sätt kunna avfärda fyndet eller förvrida artikelns innehåll. Det var någon som gjorde ett taffligt försök och med hänvisning till POV återställde till den gamla torftiga, korta artikeln, men detta återställde i sin tur en ”moderator” och sedan har ingen skrivit något i den artikeln.

    Men jag har ju följt andra debatter på Wikipedia utan att själv deltaga, och vet hur det kan se ut. Vissa områden är särskilt svårt drabbade av känslomässiga fanatiker, det gäller då främst (vad jag har sett) vissa politiska mer marginaliserade rörelser, liksom det gäller religiösa företeelser.

    En sådan skrift som Hemliga Markusevangeliet vill man från mer fanatiskt kristet håll inte veta av, liksom man inte vill veta av sådana uppfattningar som inte stärker kristna dogmer och trosuppfattningar, och därför drar man sig därför heller inte för att strunta i fakta och prångla ut vadhelst som stöder den egna uppfattningen. Ni kanske har sett debatteknikerna på olika fora och för att förstå vad jag menar.

    Gilla

  3. bbnewsab said,

    1 augusti, 2013 den 23:36

    Tack för jätteintressant information både om Mar Saba och hur det kan gå till på Wikipedia, när ”känslomässiga fanatiker” (ditt ordval, Roger; själv brukar jag använda termen ”true believers”) försöker förstöra/fördärva misshagliga faktaartiklar och gärna också trakassera eller (i bildlig bemärkelse) skjuta budbäraren, om dennes budskap inte gouteras till fullo.

    Om hur true believers inte sällan fungerar i debatt- och upplysningssammanhang kan man för övrigt läsa mer här i denna bloggartikel av min favoritbloggare (jämte Roger) Rosa Rubicondior: http://rosarubicondior.blogspot.se/2013/07/science-has-life-after-death.html .

    I den bloggartikeln finns det också speciella citatrutor, vars innehåll understryker och stöttar själva artikeltexten. Utifrån dessa citat skrev jag själv nyligen på annan plats på internet ett inlägg som gjorde avstamp just från Rosas olika citat. Jag tar mig friheten att klistra in en kopia av detta inlägg här hos Roger också, i detta kommentarsfält, eftersom jag anser att dessa citat styrker det som Roger påstår i sin artikel ovanför detta kommentarsfält.

    Så här skrev jag:

    Jfr hur president John F. Kennedy en gång sade: The great enemy of the truth is very often not the lie, deliberate, contrived and dishonest, but the myth, persistent, persuasive and unrealistic.

    Sedan har vi Martin Luthers egna ord om hur religion och förnuft/logik fungerar ihop. Han sade/skrev så här: Reason in no way contributes to faith. […] For reason is the greatest enemy that faith has; it never comes to the aid of spiritual things.

    Det religiösa bluffandet, ljugandet och falskhetsbeteendet sammanfattas utmärkt väl i följande förord från en bibelfundamentalistisk/kreationistisk lärobok i biologi (citatet är hämtat från: Preface to Biology for Christian Schools, William S. Pinkston, John A. Graham, Greg Kuzmic and Carla Vogt; Bob Jones University Press):

    1. ‘Whatever the Bible says is so; whatever man says may or may not be so,’ is the only [position] a Christian can take…”

    2. If [scientific] conclusions contradict the Word of God, the conclusions are wrong, no matter how many scientific facts may appear to back them.

    3. Christians must disregard [scientific hypotheses or theories] that contradict the Bible.

    Det är med andra ord som min favoritbloggare Rosa Rubicondior nyligen skrev i en av sina spännande bloggartiklar:

    In religious apologetics, having your favourite argument utterly refuted does not mean it can’t now be used anymore. If the audience will still swallow it the truth or falsity of the argument is an irrelevance. Religious apologists are not seekers after truth.

    Så sant! De religiösa fundamentalisterna är blott ute efter att sprida sin egen religiösa tro. Huruvida denna tro är sann eller falsk i objektiv – läs: vetenskaplig – bemärkelse är för dem en irrelevant fråga. De utgår axiomatiskt i sina resonemang/predikningar/missionerande från att just deras religiösa tro är – måste vara – sann/korrekt. Och inte får ifrågasättas.

    FÖR ÖVRIGT lär ju även Morton Smith och hans forskning om Hemliga Markusevangeliet – eller snarare de bibelforskare (varav Roger alltså är en) som vägrar att lägga dessa påstådda excerpter ur ett möjligt hemligt Markusevangelium till handlingarna för att i stället, helst, glömmas bort – ha drabbats av den debatteknik som lärs ut i den kreationistiska biologilärobok, från vilken jag citerar i mitt inlägg här ovan.

    ALLTSÅ: För true believers varken kan eller får det vara sant, att det finns ett hemligt Markusevangelium. Ett av de mer smutsiga knepen jag sett tillgripas av bibelfundamentalisterna härvidlag är (helt obekräftade) antydningar – för att inte säga mer eller mindre direkta insinuationer – om att Morton Smith säkert var homosexuell själv och därför hade en dold agenda som gick ut på att sprida ett dolt homosexuellt budskap (i form av det så kallade Hemliga markusevangeliet). Och, fortsatte de religiösa fundamentalisternas argumentation, det vet man ju, att homosexuella, liksom ateister för övrigt, är sällsynt opålitliga och moraliskt fördärvliga människor, eftersom båda dessa kategorier har försvurit sig åt Djävulen.

    Jag säger bara: Ack ja. Mycket måste mina öron tvingas höra och mina ögon läsa, innan de faller bort från min syndfulla kropp.

    Gilla

  4. bbnewsab said,

    2 augusti, 2013 den 08:45

    Bara som ett komplement till vad jag skrev i går kväll i inlägget här ovanför; kolla in vad som står att läsa i denna artikel: http://doubtfulnews.com/2013/08/this-will-prove-the-bible-is-true/ .

    Jaha, nu är alltså HELA Bibelns äkthet fastslagen genom det där nya arkeologiska fyndet.

    Konstigt dock att fyndet i fråga inte blev någon världsnyhet och toppade alla förstasidorna. True believers behöver nog lära sig lite mer om hur man säljer in sina braskande bibliska nyheter till massmedia.

    Gilla

  5. bbnewsab said,

    3 augusti, 2013 den 22:53

    Om ni inte redan visste det, så kan jag berätta att Roger är en av världens mest kunniga och mest insatta religionshistoriker vad gäller Hemliga Markusevangeliet. Därav hans intresse för att ge Morton Smith en utförlig presentation både här på bloggen och i det digitala uppslagsverket Wikipedia.

    Trots avsaknad av formella akademiska meriter har Roger under årens lopp berikat den religionshistoriska forskningen på flera sätt. Hans blogg ”Jesus granskad” är sprängfylld med intressanta forskningsresultat och logisk argumentation som, bland annat, går ut på att Bibel-Jesus’ historicitet är oerhört svagt – om ens alls – dokumenterad utanför Bibeln och kyrkofädernas egna troende skriverier.

    Det finns en massa påståenden om Jesus’ historicitet, från de troendes håll/sida, men om man som Roger gör börjar att borra sig ned i de här påståendena och deras stöttande referenser, står det inte länge på, förrän man känner att det osar katt lång väg.

    Likt papegojor fortsätter dock de troende att upprepa sina väl inövade mantran – som om de bejakade synsättet, att om man blott upprepar en lögn tillräckligt ofta, blir den med tiden sann (åtminstone sann i subjektiv bemärkelse).

    Roger visar – det är bara att surfa runt här på hans läsvärda blogg – att det finns många goda och bra skäl att IFRÅGASÄTTA de här titt som tätt torgförda sanningarna.

    Men då stegrar sig de där människorna och forskarna, som jag kallar för true believers, och vinnlägger sig om att förringa Roger och om möjligt också negligera dennes faktaframtagning, alternativa faktatolkningar samt logiska argumentationer och resonemang etc.

    Alltså lite av Skjut budbäraren, om det budskap han kommer med är oönskat och ovälkommet. Se mina tidigare kommentarsinlägg här ovanför.

    Nu till saken. Jag skulle vilja komma med en liknelse, som bygger på och gör avstamp i vad Francis Bacon en gång lär ha skrivit. Jag väljer att berätta i liknelsens form, eftersom just den litterära formen är känd för alla som har läst lite i Nya Testamentets evangelier.

    Liknelsen har bäring på Roger och hur kan blir bemött av det religiösa ”etablissemanget” inklusive de troende akademiska så kallade teologiforskarna och apologeterna.

    Det hände sig sålunda i Herrens år 1432, att det uppstod ett allvarligt gräl mellan klosterbröderna i ett berömt kloster om hur många tänder en häst egentligen har i sin mun.

    Meningsutbytet pågick i 13 dagar utan uppehåll. Alla de gamla böckerna och krönikorna hämtades fram, och underbar och mäktig lärdom av ett slag som aldrig förut hörts i trakten kom till uttryck.

    Vid 14:e dagens början bad så en ung klosterbroder – hans namn var Roger – sina lärda kolleger i klostret att få säga ett ord eller två.

    Det blev tyst i rummet. Till alla de närvarandes stora förundran och förvåning valde abboten att för en stund överlämna ordet till den unge klosternovisen.

    Roger, som var van vid att städse bli hyssjad på eller ignorerad av de äldre klosterbröderna, harklade sig och sade:

    – Mina vänner och kolleger. Jag har nu i uppemot tvenne veckor hört er kivas om hur det förhåller sig med hästens tänder. Nu föreslår jag, att ni väl kan lösa tvistigheterna genom att helt sonika gå ut i verkligheten och göra er omaket att ta och titta in i en hästs öppna mun för att dymedelst erhålla svar på era tvistefrågor. Är inte det ett salomoniskt förslag?

    Nej, det tyckte ingen av de andra i rummet. Rogers anspråkslösa förslag föll definitivt inte i god jord utan sårade snarare klosterbrödernas värdighet och fåfänga å det grövsta.

    De blevo, kort sagt, ursinniga, och tillsammans kastade de sig över Roger, överöste honom med pejorativa omdömen samt nedvärderade och förringade hans idé så ihärdigt och grovt, att självaste Fan fick hjärtat i halsgropen, när han lite avsides åsåg spektaklet.

    Nej, detta gick sannerligen inte för sig. Så det hela slutade med att Roger kastades ut ur klostret. Ut i kylan.

    Påbud utgick från klosterledningen med abboten i spetsen, att allt som påminde det allra minsta om den där klosternovisen Roger måste raderas från detta kloster. OM Rogers namn någon gång framöver till äventyrs skulle föras på tal, måste det i så fall samtidigt åtföljas av massor av nedsättande epitet för att markera avståndstagande. Inte minst måste framhållas, att den där klosternovisen ju var autodidakt och därmed inte inskolad som alla de andra på att kunna uttolka och förstå Guds ord och den bibliska symboliken.

    Därom var alla klosterbröderna rörande överens.

    Ty, sade dessa klosterbröder till varandra, säkerligen var det Satan som hade lockat denne fräcke novis vid namn Roger att förespråka oheliga och okända vägar att finna sanningen på, i motsats till kyrkofädernas välkända metoder att bringa klarhet i det som står att läsa i den Heliga Skrift.

    Och på den vägen är det ännu, 581 år senare.

    Men vissa av oss har inte glömt vad den unge klosternovisen Roger föreslog den gången i klostret år 1432, då vissa detaljer i Guds skapelseverk var föremål för olika lärda tolkningar.

    Denna sedelärande berättelse är alltså en bearbetning av en text som brukar tillskrivas Francis Bacon. På detta sätt vill jag hylla den kloke man i Umeåtrakten, som har fått utstå så mycket spott och spe bara för att han har vågat gå emot strömmen och ifrågasätta Bibel-Jesus’ existens.

    Tack, Roger, för all lärdom du har kommunicerat till mig via din blogg under årens lopp!

    Gilla

  6. 3 augusti, 2013 den 23:34

    Världens … är nog en överdrift, men jag känner mig hedrad över att nämnas tillsammans med Francis Bacon.

    För de som vill ta del av de personangrepp som Smith utsattes för, finns en mycket bra artikel av Shawn Eyer som tar upp just den saken.

    The Strange Case of the Secret Gospel According to Mark: How Morton Smith’s Discovery of a Lost Letter by Clement of Alexandria Scandalized Biblical Scholarship.
    www-user.uni-bremen.de/~wie/Secret/secmark-engl.html

    Gilla

  7. bbnewsab said,

    4 augusti, 2013 den 13:37

    Intressant länk! Ser att till och med du finns omnämnd på den sajten/hemsidan, Roger.

    Men nu något helt annat. I artikeln påtalas bland annat innehållet i Mark 10:46, som i svensk översättning lyder: De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son .

    Om jag har förstått saken rätt, kan Hemliga Markus-fragmentet handla om det som hände i Jeriko efter Jesus’ ankomst dit och före hans avfärd därifrån.

    Det är absolut inte långsökt att tänka sig, att texten i det godkända Markusevangeliet har redigerats i efterhand just här, ty visst är det konstigt att det inte sägs ett ord om vad Jesus hade för sig i Jeriko. Vi får alltså blott veta att Jesus med sitt entourage anlände till Jeriko. Och i nästa mening läser vi, att Jesus lämnade Jeriko med sina lärjungar. Inte ett ord om vad han gjorde där.

    En fråga till dig, Roger: Är det vanligt med den här sortens peripetiliknande skrivningar i Gamla Testamentet, i Nya Testamentet, hos just Markus? Alltså: Är det vanligt med sådana här något ologiska hopp i handlingen i den Heliga Skrift även på andra håll i densamma?

    Om en uppsatsskrivande skolgosse i svenska grundskolan skrev så här: ”Vi åkte till Stockholm på skolresa. Dagen efter åkte vi tillbaka hem igen.”

    Ja, då skulle väl svenskläraren ha gjort en liten notering/anmärkning i marginalen, typ: ”Var det inget speciellt ni gjorde i huvudstaden?”

    Man kan väl tycka, menar jag, att den som skrev Markusevangeliet på likartat vis som den svenska skoleleven i mitt exempel här ovan borde/kunde ha haft åtminstone något att berätta om uppehållet i Jeriko? Om vistelsens när-var-hur-varför etc.

    Har du möjligen någon kommentar att göra till min ”utläggning” av och mina funderingar kring texten i Mark 10:46, Roger?

    Gilla

  8. 5 augusti, 2013 den 20:59

    Vad som ingick i Hemliga Markusevangeliet utöver det som finns i det kanoniska Markusevangeliet, vet vi inte. Vi ”vet” enbart det som Klemens nämner och han ger sken av det bara är utdrag rörande just det Theodoros frågade om.

    Man kan möjligen säga att Hemliga Markus-fragmentet OCKSÅ handlar ”om det som hände i Jeriko efter Jesus’ ankomst dit och före hans avfärd därifrån”. Som du riktigt skriver, så är Mark 10:46 märkligt och det har förvånat Bibelforskare mycket länge:

    ”De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son.”

    Varför alls nämna att Jesus och lärjungarna kom till Jeriko om de genast efteråt sägs ha lämnat platsen utan att ha gjort något. Sådana märkliga beskrivningar förekommer inte alls hos Markus i övrigt. Av de totalt 42 tillfällen då Jesus, lärjungarna eller andra sägs anlända till en plats, är det bara anländandet till Jeriko som tydligt sticker ut och är märkligt. Ett exempel på hur Markus brukade skriva kan vara Markus 7:31 där det sägs att Jesus lämnade …

    ”trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i [mitten av] Dekapolisområdet.” Inte behövde Markus skriva: ”Och han kom till Sidon. Och han lämnade Sidon och gick till Galileiska sjön.”

    Det finns något till ställe dit Jesus anländer utan att egentligen göra något, men även då använder Markus en helt invändningsfri konstruktion. Så Mark 10:46 sticker ut och det verkar saknas något.

    Detta löses, delvis i varje fall, om vi antar att texten ursprungligen löd som den gör i Hemliga Markus:

    ”De kom till Jeriko. Och systern till ynglingen som Jesus älskade och hans moder och Salome var där, och Jesus tog inte emot dem. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden.”

    Detta är också en av orsakerna till att jag anser att Hemliga Markusevangeliet skrevs före Bibelns Markusevangelium och inte tvärtom att Hemliga Markus är en utökning av detta. Ty varför skulle ”Markus” ha skrivit något så urbota dumt i original? Det rimliga är att texten ursprungligen löd som den sägs ha gjort i Hemliga Markus och att vissa delar senare plockades bort så att texten blev ”ointelligent”.

    Som svar på om det finns andra partier som innehåller ologiska hopp, så finns det några som åtminstone innehåller ofullständiga uppgifter (om än inte hopp i geografisk mening). Ett tydligt exempel är berättelsen om en yngling i Mark 14:

    Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i. Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken. (Mark 14:51–52)

    Han bara dyker upp och försvinner sedan ur historien utan att vi vet vem han var, varför han dök upp, varför man försökte gripa honom, vart han tog vägen. Ändå påminner denne yngling onekligen om den yngling som uppväckts i Hemliga Markus och måhända innehöll evangeliet ursprungligen mer om denne yngling, men att detta bara återfanns i Hemliga Markus och redigerades bort för den version som kom att ingå i Bibeln.

    Spekulationer? Javisst! Men Klemens klargör rätt tydligt att Hemliga Markus innehöll annat än det han citerar och här är ett ställe av flera där det vore rimligt anta att texten ursprungligen var längre.

    Gilla

  9. bbnewsab said,

    6 augusti, 2013 den 21:55

    Matteus behandlar samma episod (som i Mark 10:46) genom att han också helt sonika utelämnar all kringinformation som berör ATT/NÄR/VARFÖR Jesus med sitt entourage (en gång) anlände till Jeriko.

    Även det är ju lite konstigt, minst sagt, eftersom det inte finns någon tydlig koppling att tala om mellan Jesus och just Jeriko? Det var ju knappast på det viset, att Jesus for som en skottspole fram och åter mellan Jerusalem och Jeriko, i alla fall inte enligt evangelierna.

    Så vad skulle han där att göra över huvud taget just denna gång?

    Plötsligt får vi alltså bara veta, att Jesus LÄMNADE Jeriko tillsammans med sina lärjungar. INTE heller hos Matteus ETT ENDA ord om vad Jesus gjorde där i Jeriko.

    Lukas omnämner ”samma” episod i kapitel 18:35-43, Där hos Lukas kan vi läsa, att mötet med en blind tiggare ägde rum på vägen TILL Jeriko (inte FRÅN Jeriko).

    I kapitel 19 berättar Lukas lite om Jesus’ besök i Jeriko, fast det som står att läsa där i kapitel 19:s inledning går svårligen att förena med det faktum, att Jesus lämnade Jeriko som något av en kändis och hjälte, något som vers 29 i kapitel 20 hos Matteus onekligen ger en viss indikation om.

    Allt detta skulle faktiskt kunna indikera, att information om Jerikobesöket har bortredigerats, ty varför skulle annars Markus, Matteus och Lukas ha TRE OLIKA versioner av i princip samma händelse/ramberättelse?

    Tillbaka nu till Matteus’ version, eftersom den är mest lik – eller snarare minst olik – det som står att läsa i Markusevangeliet. I Matteus’ evangelium kan vi sålunda i kapitel 20 verserna 29-34 läsa följande (avsnittet har rubriken ”Jesus botar två blinda”):

    29 När de var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom. 30 Två blinda satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi, ropade de: ”Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!” 31 Folket uppmanade dem strängt att tiga. Men de ropade ännu högre: ”Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!” 32 Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: ”Vad vill ni att jag skall göra för er?” 33 De svarade honom: ”Herre, öppna våra ögon!” 34 Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.

    Intressant i sammanhanget är också det faktum, att medan Markus i detta sammanhang nämner blott EN blind man där vid vägen bort från Jeriko, så drar Matteus till med, att det minsann rörde sig om TVÅ blinda män, vilka ville bli helade av Jesus. (I Lukas’ version handlar det, precis som hos Markus, om blott EN blind tiggare. Man kan som läsare av evangelierna bli förvirrad för mindre än så…)

    Men, jag upprepar: Det allra mest intressanta är tvivelsutan Matteus’ information i vers 29, om att det när Jesus lämnade Jeriko ”följde mycket folk med honom”.

    Det verkar onekligen som att Jesus hade gjort/uträttat/utfört något i Jeriko som förlänat honom högt kändisskap. Eller hur ska man annars tolka innehållet i vers 29? (Jag har svårt att tro att mötet med publikanen Sackeus skulle förläna Jesus någon högre status, snarare tvärtom.)

    Den fråga man utifrån Matt 20:29 bör ställa sig tycker jag är denna: Vad hade Jesus egentligen åstadkommit/gjort under sin vistelse i Jeriko?

    Fragmentet från det så kallade Hemliga Markusevangeliet skulle faktiskt kunna ge/utgöra ett rimligt svar på den spännande frågan.

    Hemliga Markus tillhandahåller ett alls inte långsökt svar på denna fråga, vill jag mena. Fast jag är ju ateist och gudshädare, så jag är säkert förledd att tycka på just det viset av Satan och/eller Hans närmaste hantlangare.

    Men ändå dristar jag mig att framföra mitt budskap här hos Roger. Fast för säkerhets skull väljer jag att avsluta med: Sit venia verbo. På det att ingen Jesustroende ska drabbas av hjärtsnörp.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: