Den döende Messias/Kristus – del 3

I det förra inlägget visade jag efter förebild från Richard Carriers inlägg The Dying Messiah att vissa judar redan före kristendomens uppkomst kopplade samman Jesaja 53 med Daniel 9 och så ansåg att Messias skulle dö och därmed sona för Israels synder och att domedagen därefter skulle komma.

Carrier påpekar också att det fanns många som framförde messianska anspråk och säkerligen sågs som Messias av många. Han åberopar de många gestalter som Josefus beskriver och som tydligt uppvisar messianska drag trots att Josefus aldrig kallar någon av dem för Messias. Josefus hade säkerligen goda skäl för att inte använda ordet messias och tona ner dessa gestalters messiasanspråk, då det judiska messiasbegreppet för romarna var starkt besmittat och kopplat till judiska uppror. Men genom att flera av dessa ”wannabes” försökte efterlikna framför allt den gammaltestamentlige Josua, den förste Messias som erövrade Kanaan, grundade Israel och fick verka som förebild för kommande messiaser, är det ytterst rimligt att anta att de själva såg sig som en Messias. Och deras ofta stora grupper av anhängare såg dem därför rimligen också som Messias.

Carrier påpekar att experter på de antika språken länge känt till att Josua och Jesus är samma namn. Det är endast i moderna översättningar som de särskiljs medan de i de antika texterna är identiska. I den hebreiska Bibeln bär Josua namnet Jehoshua. När de judiska skrifterna översattes till grekiska, den så kallade Septuaginta, översattes Jehoshua genomgående till Ιησουσ (Iesous) Flera hundra år senare när legenden om frälsarsonen Jesus tillkommer får även han namnet Ιησουσ. På grekiska benämns alltså Josua och Jesus lika. Båda hette de Jesus och båda var de Kristus; alltså Messias, då Kristus (latin), Christos (grekiska) och Messias (hebreiska) är samma ord på skilda språk och betyder blott ”smord”.

För att förtydliga vad gäller det språkliga så kan sägas att Gamla testamentets Josua, den store härföraren från Israels lysande fornålder, den andre Mose, skall, om han alls har funnits, ha hetat Jehoshua ( יְהוֹשֻׁעַ ). Hos judar i Palestina, vilka talade med hebreiska närbesläktad arameiska, var namnformen Jeshua (stavat יֵשׁוּעַ på hebreiska). Ibland ges namnformen Jeshu, vilket kan verka förvirrande. Men hebreiskan skrivs oftast endast med konsonanter, och den sista konsonanten i Jeshua (längst till vänster) är ayin ( ע), vilkens uttal påminner om en harkling, som tycks beledsagas av ett svagt a. När man skriver detta med latinska eller grekiska alfabetet, som saknar tecken för denna konsonant, blir det naturligt att skriva a, och således Jeshua. I översättningen av de gammaltestamentliga skrifterna från hebreiska till grekiska på 300-talet fvt, den så kallade Septuaginta, återgavs Jeshu(a) på den grekiska huvuddialekten koine med Iesou utan a eller Iesous, då det på grekiska är brukligt att maskulina namn slutar på s. Detta Iesous blev på latin Iesus som på medeltiden ändrades till vårt Jesus.

Det betyder att varje person som enligt Josefus’ och andras beskrivningar sägs ha påstått sig vara den nye Josua och Messias, också säger sig vara Jesus Kristus. Med andra ord agerar de gestalter Josefus beskriver som just Jesus Kristus. Man ska nu inte föranledas tro att de uppträder som den Jesus Kristus som beskrivs i evangelierna utan bara som en (annan) Jesus Kristus, och dåtidens judar skulle också ha betraktat dem som Jesus Kristus. De arameisktalande skulle ha sett dem som en Josua Messias och de grekisktalande som en Jesus Christos.

En hjälte i strid var Josua [Jesus], Nuns son,
Moses efterträdare som profet.
Han blev vad hans namn betyder,
en stor räddare för Herrens utvalda
– Syr 46:1

Carrier lyfter fram tre gestalter som Josefus beskriver, nämligen den samariske profeten, Theudas och egyptern. Den samariske profeten försökte att liksom Josua samla israeliterna på berget Gerisim och hindrades blott för att Pilatus lät sända ut trupper och massakrera dem. Josua samlade israeliterna på berget på Guds uppmaning i samband med erövringen, och den samariske profetens upprepande av denna handling uppfattades uppenbarligen av Pilatus som början på ett uppror.

Theudas försökte visa att han var den nye Josua (Jesus) genom att likt Josua dela på floden Jordan. Detta är en direkt efterapning av det Josua sades ha gjort för att israeliterna skulle kunna ta sig in Kanaan och erövra landet (vilket i sin tur är en efterapning av det Mose gjorde när han delade Röda havet [Sävhavet?] i samband med israeliternas påstådda flykt från Egypten). Romarna reagerade på samma sätt som med den samariske profeten i syfte att stoppa ett tänkt uppror i sin linda. Även Theudas kan alltså sägas ha varit en Jesus Kristus.

Egyptern predikade från Olivberget eller Oljeberget och sade sig kunna riva Jerusalems murar. Enligt Sakarja 14 förväntades Messias predika därifrån och dessutom lät ju den förste Josua/Jesus riva murarna, men då Jerikos.

Josefus beskriver många fler som sannolikt sågs som en Messias, men dessa tre messiaser/kristusar är de som tydligast såg sig själva som den nye Josua/Jesus.

Roger Viklund, 2011-10-23

9 kommentarer

  1. Den andre BB said,

    25 oktober, 2011 den 05:34

    Dock är ju dessa gestalter inte kända som Joshua, utan bara till nationaliteten eller som Theodas, vilket ju också är ett religiöst färgat namn. Hade de faktiskt KALLAT sig Joshua hade detta med all sannolikhet bevarats för eftervärlden. Att förutsätta 1) att alla judar med maktanspråk (mer eller mindre vagt) liknande de forntida smordas själva skulle se sig som smorda/messias/christos eller bli betraktade som det, och 2) att alla sådana maktpretendenter som gjorde något som den forntida Joshua ska ha gjort (eller, som i Egypterns fall, blott verkade på en plats där Joshua en gång ska ha genomfört en väsensskild viktig gärning!), också kallade sig Joshua eller sågs av andra som förebilden Joshua, anser jag är att gå alldeles för långt. Mig veterligen hänvisar inte Josefus till att dessa personer ansåg sig uppfylla några särskilda messianska profetior, vilket han ju gör med Vespasianus, som han genom referensen till profetiorna indirekt utnämner till messias. Symbolhandlingar från forntiden är just symbolhandlingar; Gustav III var inte Gustav Vasa, och kallades knappast heller Vasa, trots att båda sökte stöd från dalkarlarna. Att genom att utan egentliga belägg förutsätta 1 och 2 ovan, och därav dra slutsatsen att samariern, egyptiern och Theodas är att betrakta som ”Jesus Kristus” i någon mening, menar jag är en så långt gående slutsats att den är ogiltig, vadhelst än doktor Carrier vill mena. Om man därav även skulle dra slutsatsen att tre ”Jesus Kristus” dött för sin övertygelse omkring ”Jesu tid” har man uppenbarligen konstruerat ”fakta” för att nå en viss slutsats. De två första delarna uppskattade jag, då det onekligen fanns en – sannolikt förkristen – koppling mellan Messias, lidande och död, men att hitta sådana ”messiasar” i dunkla Josefuspassager om diverse mer eller mindre obetydliga sektledare, är enligt min mening svårligen görligt. För att någon Jesus Kristus ska ha funnits, förutom Bibel-Jesus, bör rimligen någon annan person uttryckligen ha KALLATS för Jesus Kristus – Iesous Christos eller vilken annan motsvarighet som helst inom något annat språk, så länge den är uttrycklig och inte bara (tänkt) implicit – i en antik text (och inte ens Bar Kochba – århundradet efter Josefus – kallades väl ändå messias?). Tills någon gräver fram ett sådant textstycke, eller en referens därtill, anser jag att man inte kan påstå att någon annan Jesus Kristus existerat. Detta förblir spekulationer byggda på lösan sand, vilket man i sin tur inte kan bygga något nytt av. Slutsatserna är helt enkelt alltför ad hoc för att ha något vetenskapligt värde.

    Gilla

  2. 25 oktober, 2011 den 22:11

    Nja, jag anser att du antingen har fel, Den andre BB, eller missförstår vad jag vill ha sagt. Jag har inte sagt att någon ”annan” Jesus Kristus har funnits, blott att dessa gestalter uppträdde i Josuas anda eller i hans efterföljd och agerade som om de vore Messias. Eftersom Jesus Kristus är synonymer för Josua Messias, går det lika bra att säga att dessa gestalter uppträdde i Jesu anda eller i hans efterföljd och agerade som om de vore Kristus.

    Sedan är dina motargument gällande Josefus knappas relevanta. Att Josefus inte hänvisar till att någon annan än Vespasianus uppfyllde de messianska profetiorna är sant. Men detta säger egentligen inget. Poängen är att de samlade stora skaror av anhängare och sökte efterlikna Josua och Mose i sina handlingar. Josefus beskriver på så sätt handlingar som är tänkta att efterlikna Josuas handlingar och även om Josefus inte ansåg dem vara Messias (eller av politiska skäl underlät att påskina detta) säger detta inget om vad deras anhängare ansåg.

    Carrier använder inte sina argument i detta fall för att hävda att Jesus inte har funnits, blott att namnet och titeln var i överensstämmelse med vad man förväntade sig av en Messias. ”Vi” har heller inte sagt att någon av dessa kallade sig Josua. Men du behöver ju inte förutsätta heller att Jesus var Jesus Kristus’ egennamn. Både Jesus och Kristus kan ju ha varit titlar och ha åsyftat Josua som Messias.

    Gilla

  3. Den andre BB said,

    27 oktober, 2011 den 13:53

    De – visserligen fåtaliga – referenserna till Jesus utan titeln Kristus, i de paulinska breven, talar väl dock för att Jesus var ett namn?

    Gilla

  4. 27 oktober, 2011 den 20:03

    Måhända, men inte nödvändigtvis.

    Gilla

  5. Den andre BB said,

    1 november, 2011 den 00:09

    Jag har för mig att det finns fler Jesusar i bibeln också. En som kallades Justus bl.a.

    Gilla

  6. tänkaren said,

    12 november, 2011 den 20:27

    En fundering kring uppståndelsen. Kan det vara så att den bibliska berättelsen blir övertolkad. Om ”marcus” nu berättar en historia med sitt evangelium hade han ett syfte med sitt arbete som vi igentligen inte vet. Han kan ha återberättat historien om jesus fram till korsfästelsen som en historieberättelse eller ha diktat ihop storyn i något annat syfte typ gnostikerna etc. Hur som helst kommer han till slutet där huvudpersonen dör för sina synder osv. Om jag hade levt där och då och skrivit ett arbete som detta ändå är hade jag alla gånger gett berättelsen något någon typ av lyckligt slut för att den helt enkelt ska bli intressant och få bra genomslag. Efter att huvudpersonen är korsfäst och död har nog inte författaren så många fler val än låta honom återuppstå. Det jag vill säja är att uppståndelsen bara är en skrivtekniskt påhitt för att avsluta på ett bra sätt.

    men vad vet jag

    Gilla

  7. 13 november, 2011 den 10:08

    Till detta kan läggas att Markusevangeliet ursprungligen synes ha avslutats med 16:8 och följande:

    ”När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp. De sade till varandra: ”Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?” Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom. Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er.” Då gick de ut och flydde bort från graven. Ty bävan och bestörtning hade kommit över dem, och de sade ingenting till någon, därför att de fruktade.” (Mark 16:1–8)

    Det nuvarande slutet är ett senare tillägg och vi får antingen förutsätta att ”Markus” avslutade sitt evangelium på detta något udda sätt (med de rädda flyende kvinnorna som inte vågade berätta om det de sett) eller att det ursprungliga slutet på något sätt förkommit.

    Gilla

  8. Ed-M said,

    9 december, 2011 den 00:02

    Regarding The Other BB’s comment that there was no such other ”Jesus Christ” in the First Century CE. Even the early Christians, when they wrote their Synoptic Gospels, thought otherwise.

    I will quote from the King James Version, because it doesn’t have the quotation marks; meaning, it like the original Greek that was written in unicals without punctuation could be interpreted to cover all bases.

    gMark 13:3-6 KJV

    [3] And as he sat upon the mount of Olives over against the temple, Peter and James and John and Andrew asked him privately, [4] Tell us, when shall these things be? and what shall be the sign when all these things shall be fulfilled? [5] And Jesus answering them began to say, Take heed lest any man deceive you: [6] For many shall come in my name, saying, I am Christ; and shall deceive many.

    gMatthew 24:3-5 KJV

    [3] And as he sat upon the mount of Olives, the disciples came unto him privately, saying, Tell us, when shall these things be? and what shall be the sign of thy coming, and of the end of the world?

    [4] And Jesus answered and said unto them, Take heed that no man deceive you. [5] For many shall come in my name, saying, I am Christ; and shall deceive many.

    gLuke 21:7-8 KJV

    [7] And they asked him, saying, Master, but when shall these things be? and what sign will there be when these things shall come to pass? [8] And he said, Take heed that ye be not deceived: for many shall come in my name, saying, I am Christ; and the time draweth near: go ye not therefore after them.

    And what are all the bases for many saying, I am Christ, that are being covered?

    1) Each one is saying that Bible-Jesus is the Messiah.

    2) Each one is saying that he is the Messiah.

    3) Each one is saying he is Bible-Jesus redivivus.

    4) Each one is saying he is Joshua redivivus.

    Combined with Josephus’ recounting of the many pretenders who said they were the Messiah and Joshua redivivus, bases 2) and 4) are the most likely covered here.

    I do believe The Other BB is mistaken.

    Gilla

  9. Ed-M said,

    9 december, 2011 den 00:04

    Correction: – in Josephus the pretenders are only recorded as saying that by their actions.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: