Jesus och Johannes som solgudar och motpoler

”Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag” (Luk 2:52).

”Men gossen Samuel växte upp och vann både Guds och människors gunst.” (1 Sam 2:26)

Det råder väl knappast något tvivel om att Jesusgestalten i evangelierna modellerats utifrån textpassager i den Hebreiska bibeln, alltså det som senare av kristna kom att benämnas Gamla testamentet. Men kan andra källor också ha influerat Jesusgestalten och givit upphov till föreställningar i Nya testamentet? Jag tänkte ta upp en sådan möjlig påverkan.

I Johannesevangeliet finns en vers som är mycket intressant och vars möjliga betydelse Acharya S (alias D. M. Murdock) har påtalat. Johannes döparen blir tillfrågad om sin syn på Jesus:

”Johannes svarade: ’Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. Han måste bli större och jag mindre.” (Joh 3:27–30, Folkbibeln)

Det är framför allt Joh 3:30, ”han måste bli större och jag mindre” som är intressant. Den grekiska grundtexten säger ἐκεῖνον δεῖ αὐξάνειν ἐμὲ δὲ ἐλαττοῦσθαι, vilket mer ordagrant borde bli ”han måste öka men jag måste minska” eller möjligen ”han måste växa men jag måste krympa”. Bibelöversättarna tolkar detta som om Johannes kommer att stå tillbaka för Jesus och att Johannes’ betydelse blir mindre samtidigt som Jesus’ betydelse blir större. Därav ordvalet som är ungefär detsamma i både Folkbibeln och Bibel 2000.

Men Johannes sägs i inledningen av Lukasevangeliet ha fötts ca 6 månader före Jesus. Johannes’ moder Elisabet blir ”havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader” (Luk 1:24). ”I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen.” (1:26–27) Ängeln säger till Maria: ”du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.” (1:31) ”Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden.” (1:36) Maria reser då till Elisabet och ”stannade hos henne omkring tre månader och vände sedan hem igen. För Elisabet var nu tiden inne då hon skulle föda, och hon födde en son.” (1:56–57).

Utifrån detta skulle man kunna dra slutsatsen att Jesus föddes sex månader efter Johannes, och detta är precis vad man också har gjort inom kyrkan. När Jesu födelse förlades till 25 december, som vid den tiden motsvarade vintersolståndet, kom Johannes’ födelse att förläggas till 24 juni, vilket då svarade mot sommarsolståndet, vår midsommarafton. Firandet av Johannes’ födelse denna dag går långt tillbaka och är känd från början av 500-talet, men är troligen äldre.

Nu ska man ju inte plocka en uppgift från ett evangelium och en annan uppgift från ett annat evangelium, då dylika metoder är de som alltid gällt inom kyrkan, som fortfarande i dag förekommer bland apologeter och som inte tar hänsyn till de olika författarnas avsikter. Men såväl Jesus som Johannes kopplades mycket tidigt samman med årstidsväxlingarna och solens rörelse på himlavalvet (och kanske förekom denna föreställning redan hos evangelieförfattarna). Det är i ljuset av detta man kan betrakta Johannes döparens yttrande i Joh 3:30, ”han måste öka men jag måste minska”.

Detta är solens lott vid sommarsolståndet och Johannes’ födelse. Solens styrka och den tid den är synlig på norra halvklotet måste minska kontinuerligt under de kommande sex månaderna fram till Jesu födelse vid vintersolståndet – exakt mitt emot sommarsolståndet. Och när Jesus föds 25 december vid vintersolståndet måste han, det vill säga solens styrka, öka under de kommande sex månaderna fram till Johannes’ födelse den 24 juni, då solens styrka på nytt börjar avta.

Att Lukas låter det gå just sex månader mellan att Johannes och Jesus föds tyder på en tidig insikt om att det handlar om en symbol för naturen. De placeras som varandras motpoler. Och yttrandet i Johannesevangeliet om att Johannes måste minska medan Jesus måste öka passar ypperligt in i den bilden; nämligen den av Jesus som en solgud.

Roger Viklund, 2011-07-10

6 kommentarer

  1. Christer Brodén said,

    10 juli, 2011 den 23:42

    Jesus och Johannes knöts samman med de traditionella myterna för att understryka deras ställning. En annan myt gällde Aseran, gudinnan som vandrar över vattnet (Djupet). Givetvis måste då även Jesus gå på vattnet.

    Aseran fanns i bl.a. kanaaneisk religion. Då hon var Venusgudinna var hon hustru till Månenguden, Han hette Shaddaj i Ur. Shaddaj nämns med Abraham i GT, där Shaddaj översätts till Den Allsmäktige (2 Mos 6:3). Som gudar är Månen och Venus Solens föräldrar.

    Den Heliga Ande, som enligt hebreisk grammatik är femininum, borde alltså vara Kristi moder. Evangelisterna förvrängde mytologin för att dölja anspråket på titeln solgud. Romersk statreligion angav kejsaren som Sol Invictus under den tid lejon matades med kristna.

    Gilla

  2. Den andre BB said,

    13 juli, 2011 den 02:33

    Att en sådan koppling skulle ha skett ”mycket tidigt” är väl en överdrift. Om man inte förrän vid konstantinsk tid kan belägga en tradition om att Jesus föddes 25 december, och inte förrän vid postkonstantinsk tid kan belägga en koppling mellan midsommaren och Döparen, anser jag inte att man har fog för att läsa in solrörelser i Joh 3:30. Ty om inte evangelisterna trodde att Jesus föddes den 25 december (något som ju inte framgår av evangelierna som sådana), är ju den matematiska slutsatsen om Döparens födelse vid midsommar utan grund. Murdock har en tendens att läsa in planetförflyttningar och dylikt i det mesta, tycker jag, vilket har lett till felslut bl.a. i filmen Zeitgeist. Ibland är tolkningarna inte så ”enkla” som man vill ha dem.

    För övrigt var väl inte fursten själv att anse som Sol Invictus?

    Gilla

  3. 13 juli, 2011 den 08:59

    Jag skrev:

    ”Men såväl Jesus som Johannes kopplades mycket tidigt samman med årstidsväxlingarna och solens rörelse på himlavalvet (och kanske förekom denna föreställning redan hos evangelieförfattarna)”

    Därmed är det underförstått att detta ”mycket tidigt” är senare än evangelierna. De första beläggen kommer från Hippolytos och Julius Africanus, båda i början av 200-talet, genom att de förlägger Jesu födelse till den 25 december.

    “The first coming of our Lord, that in the flesh, in which he was born at Bethlehem, took place eight days before the Kalends of January, a Wednesday, in the forty-second year of the reign of Augustus, 5500 years from Adam.” (Hippolytos, Commentary on Daniel, 4:23

    Och möjligen finns denna föreställning också ”dold” i evangelierna (åtminstone synes vissa kristna hitta den).

    Gilla

  4. Den andre BB said,

    13 juli, 2011 den 14:13

    Det är väl detta ”dolda” jag då skulle önska få motiverat. 200-talsföreställningar kan ju inte automatiskt användas för att tolka <130-skrifter. För att anta att Johannesevangeliets författare avsåg något naturkopplat med sitt uttalande om minskande och ökande, bör väl rimligen ledtrådarna till detta finnas i Johannesevangeliet, och inte i Julius Africanus verk? "Nu ska man ju inte plocka en uppgift från ett evangelium och en annan uppgift från ett annat evangelium" är en god grundinställning som inte tillfyllest kontras av påståendet att "såväl Jesus som Johannes kopplades mycket tidigt samman med årstidsväxlingarna". Vilken är för övrigt den tidigaste kopplingen mellan själve Döparen och årstidsväxlingar? Ibland blir symbolismen lite väl långsökt, och jag undrar om varenda ord i det glada budskapet verkligen är ägnade att sporra oss att anta en mystisk tolkning och nå gnosis.

    Gilla

  5. 13 juli, 2011 den 14:17

    Du har alldeles rätt i att man inte bör övertolka. Jag tänker inte försvara detta inlägg i någon högre grad. Jag ville bara lägga fram detta samband och påvisa denna möjliga tolkning utan att jag själv vill binda mig vid den.

    Gilla

  6. Christer Brodén said,

    10 augusti, 2011 den 12:44

    Den andre BB skrev: ”För övrigt var väl inte fursten själv att anse som Sol Invictus?”

    Hur läran tolkades? Av vem? Hur många tolkningar fanns det? I detta fall, vem slickar stöveln mest och bäst? Vad ville fursten höra? Vad trodde man att han ville höra? Hur mycket var man beredd att ljuga?

    Vare sig det handlade om Jesus eller fursten bredde anhängarna på med förgyllande ord. Ord som ger smickrande associationer till något lysande.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: