Interpolation eller förfalskning, det är frågan? Inom textkritiken används ofta ordet interpolation. Ordet kommer från latinets interpolo som betyder ”putsa upp” och därmed avses att få något att framstå som bättre än vad det är. När det gäller bibeltexter talas ofta om interpolationer, vilket då huvudsakligen avser tillägg (men även omskrivningar) som har gjorts till en text av någon annan än den ursprungliga författaren.
Själv brukar jag föredra att benämna många av dessa tillägg vid deras rätta namn, nämligen förfalskningar. Detta brukar inte alltid ses på med alltför blida ögon och genom åren har ett antal personer påpekat att jag inte ska kalla interpolationer för förfalskningar. Man hävdar att det inte är förfalskningar utan mer oskyldiga tillägg och att det därför ska kallas för interpolation. Jag har mycket svårt att förstå detta resonemang med mindre än att man vill försvara en text som man betraktar som helig och där ett så avslöjande ord som förfalskning nästan är att betrakta som en hädelse.
Men det är stor skillnad på att man lätt språkligt korrigerar en text genom att exempelvis lägga till ett ord som uppenbarligen saknas, än att infoga långa stycken och ändra innehållet för att bättre spegla senare föreställningar. I de fall det rör sig om små korrigeringar vilka inte på något sätt ändrar innebörden av det som texten ursprungligen sade, är jag benägen att använda ordet interpolation. Men så fort som texter ändras till något som författaren inte avsett eller när text som författaren inte skrivit tillfogas dennes verk, handlar det om förfalskningar. Argument som att den som gjorde tilläggen inte skulle ha ansett att det var en förfalskning, anser jag i grund och botten vara missledande. Denne visste i vilket fall att det var ett tillägg och en förändring av den ursprungliga texten och därmed är det en förfalskning oavsett hur förfalskaren själv kan ha bedömt sin handling.
Jag tar upp detta ämne därför att jag tillsynes får stöd i min uppfattning av Bart D. Ehrman i hans nyutkomna bok: ”Forged: Writing in the Name of God–Why the Bible’s Authors Are Not Who We Think They Are”. I en artikel i NewsObserver ”Bible writers intended to deceive, Ehrman says” citerar John Murawski Bart Ehrman, vilken skriver: “Författarna avsåg att lura sina läsare, och deras läsare var alldeles för lättlurade”. Vidare skriver Ehrman: ”Användandet av bedrägeri för att främja sanningen kan mycket väl betraktas som en av de mest oroväckande ironierna inom den tidiga kristna historien.”
I grund och botten måste alla förfalskningar fördömas. Det var inte bara kortare och längre tillägg som gjordes till redan befintliga texter – ofta förfalskades texten i sin helhet och sedan lät författaren eller någon senare tillskriva skriften en tidigare auktoritet. Därmed kunde man plantera sina egna ideer och sätta tyngd bakom dessa genom att påstå att någon som redan ägde auktoritet hade skrivit det eller det. I Nya Testamentet vimlar det av sådana skrifter och de kan faktiskt mycket väl vara i majoritet där. Givetvis visste dessa förfalskare att de förvanskade sanningen. De ansåg sig säkert ha goda motiv att göra det de gjorde, men vilken brottsling anser inte det?
Roger Viklund, 2011-02-10
Jesus granskad 
Den andre BB said,
11 februari, 2011 den 04:17
Nja, förvanskade _sanningen_ tycker jag faktiskt inte att de gjorde; jfr en inlagd mössa i en Kalle Anka-tidning =)
GillaGilla
bbnews said,
11 februari, 2011 den 09:25
För mig är det uppenbart att religion och fusk/bluff går hand i hand.
Två andra typiska exempel på sådant fusk satt i system är 1) förekomsten av gråtande och blödande religiösa statyer av Jungfru Maria eller Jesus själv samt 2) stigmatiseringssår som uppkommer i en del religiösa människors händer och fötter (efterliknande Jesusgestaltens beskrivna skador efter korsfästelsen).
Även om Jungfru Marias blod vid närmare analys visar sig innehålla manligt dna, förklaras detta inte sällan med att för Herren Gud är ingenting omöjligt, så varför då misstänka bluff och båg och fusk?
Jag har också en känsla av att prevalensen av stigmatiserade munkar och nunnor har minskat de senaste decennierna. Det verkar därmed föreligga en negativ korrelation mellan förekomst av stigmatiseringssår å ena sidan och möjligheter att kontrollera vad de stigmatiserade har för sig å andra sidan. Vilket åtminstone för mig säger en hel del om hur den här sortens sår egentligen kommer till.
Jag drar mig också till minnes att jag nånstans på webben har läst om att kyrkofader Eusebios nog skulle hamna högt upp på en topplista över världens genom tiderna största förfalskare. Även om ett sådant påstående förstås inte kan bevisas vara sant, tycker jag ändå att det stämmer en till eftertanke. Kan det vara så, att när det gäller religion och kärlek, liksom fallet är med krig, är alla medel tillåtna, bara syftet är så att säga ädelt?
Ja, detta var blott några tankar jag erhöll vid läsningen av ditt blogginlägg, Roger, och som jag kände att jag vill dela med mig av till din kunskapstörstande läsekrets i den mån detta inte redan var bekant för densamma. Alltid är det väl någon som finner denna kommentar helt irrelevant och därtill lika ogudaktig som poänglös Men det bjuder jag så gärna på.
GillaGilla
Lars Norgren said,
11 februari, 2011 den 13:45
Hej Roger! Tack för detta klarläggande. Eftersom jag är bygg ing i botten, har jag en lite annorlunda förståelse för begreppet interpolering.
Inom bygg, används begreppet när det gäller ytavvägning, dvs när man vill göra en utfyllnad av en ojämn markyta.
Då skapar man ett tänkt rutnät, en karta som man sedan ”väger av” mot ett horisontplan. Från detta tänkta horisontal plan mäter man djupet ner till markytan.
Om man nu vill veta djupet mellan två sådana punkter, interpolerar man med utgångspunkt från de avvägda rutkryssens djupmätta avstånd som finns omkring den punkt som man ville veta, dvs en punkt som inte är djupmätt ”på riktigt” -:)
Man ser också med denna förklaring att en interpolerad historia inte är på riktigt, utan falsk, eller med andra ord ett bedrägeri som faktiskt inte är något slumpartat !
Sanningen är viktig, och när det gäller sk. heliga skrifterännu mer viktig !
Lars
GillaGilla
Roger Viklund said,
11 februari, 2011 den 17:33
Jo, interpolation förekommer också som begrepp inom andra områden och då främst inom matematiken, där det utgör en form av approximation. Det är väl i denna form som det nyttjas vid beräkningar i samband med byggnationer.
GillaGilla