Påstått kristna blykodexar troligen förfalskningar

För några dagar sedan kom uppgifter i pressen om att man påträffat kristna skrifter från första århundradet i grottor i Jordanien (Jordan battles to regain ‘priceless’ Christian relics).  Enligt uppgifter kunde det röra sig om de äldsta funna kristna skrifterna någonsin. Totalt rör det sig om kanske ett 20-tal böcker (uppgifterna varierar) bestående av ca 15 bly-blad vardera. Det är alltså kodexar gjorda av bly. Fyndet ska ha gjorts i norra Jordanien.

Enligt de pressmeddelanden som släppts görs påståenden om att böckerna kan komma från första generationens Jesusanhängare endast några årtionden efter Jesu död och skrifternas betydelse jämförs med Dödahavsrullarnas.

Bladen är av kreditkortstorlek och en del av texten är skriven på gammalhebreiska, annat på grekiska. En av huvudorsakerna till att tolka dem som kristna är att de bilder som finns på omslagen tolkas som kristna, med ett kors, en grav och kanske Jerusalem och det skulle kunna avse Messias’ ankomst. Spekulationerna gäller den tidiga legenden om att Jerusalems kristna under den första judiska revolten åren 66–70 tvingades fly till Pella, en ort i Jordanien, undan förföljelse. Detta skulle då vara i närheten av där det antas att dessa böcker har påträffats.

Vidare är detta kodexar och i stort sett alla kristna skrifter som påträffats kommer från kodexar och inte från skriftrullar. Å andra sidan var kodexen en form som vad vi vet började användas som först alldeles i slutet av nollhundratalet, och dessa böcker antas vara äldre.

En av de texter som har uttytts påstås lyda ”I shall walk uprightly” och detta påstås dessutom vara identiskt med ett uttryck i Uppenbarelseboken – fast jag förmår inte hitta något sådant i den boken. Däremot omtalas förseglade texter i Uppenbarelseboken och blykodexar kan ses som förseglade texter.

Jag har medvetet avvaktat i några dagar med att skriva om detta, till dess att jag fick mer information om saken. Man bör vara ytterst försiktig när stora fynd trumpetas ut i massmedia, ty alltsomoftast är det inte som det först utges för att vara. Och även om jag ännu inte vågar ta något för absolut givet, förefaller det ändå rimligen säkert att det rör sig om förfalskningar; sådant som om det går att lura en köpare kan inbringa enorma pengasummor. Den israeliske arkeologen Israel Finkelstein påpekar att eftersom det förekommer så många förfalskningar måste man som grund anta att allt som härrör från antikvitetsmarknaden och inte från en kontrollerad utgrävning är förfalskningar – såvida inte motsatsen går att bevisa.

Tydligen har dessa ”fynd” varit i omlopp ett tag (minst ett år, troligen två) och redan avfärdats som förfalskningar, och dessutom inte speciellt sofistikerade sådana. Richard Carrier avfärdar böckerna som en av de mest bristfälliga förfalskningarna någonsin:

“The evidence is so clear this has to be one of the lamest fakes ever attempted, which makes it astonishing that it was ever taken seriously by anyone.” (Lead Tablets of Jesus!)

Till och med Jakobsossuariets “upptäckare” Andre Lemaire anser det vara en förfalskning, dock en “sofistikerad förfalskning”. Israel Antiquities Authority (IAA) har avfärdat kodexarna som förfalskningar. De experter som har undersökt dem säger att texten är blandning av stilar från skilda tidsperioder och de är övertygade om att det är förfalskningar:

“The Israel Antiquities Authority (IAA), however, has dismissed the idea that the books are of any value. Experts who examined some of them, it said, ‘absolutely doubted their authenticity’. According to the IAA, the books are a ‘mixture of incompatible periods and styles…without any connection or logic. Such forged motifs can be found in their thousands in the antiquities markets of Jordan and elsewhere in the Middle East.’” (Lead Codices Silliness)

För att åskådliggöra detta bättre ska jag vända mig till Peter Thonemann i Oxford som har satsat sin karriär på att en av bronsplattorna från samma samling är förfalskad; en förfalskning utförd någon gång under de sista femtio åren (Daniel O. McClellan, Peter Thonemann on the Lead Codices)

Detta rör sig i och för sig om bronsplattor och inte blyplattor, men åtminstone en av dessa bronsplattor är gjutna från samma form som en av blyplattorna, varför man kan utgå från att om bronsplattorna är förfalskningar, så är också blyplattorna det.

Jag sammanfattar Thonemann synpunkter i ett brev skrivet till arkeologen David Elkington som leder undersökningen av plattorna, där Thonemann påpekar att texten på  en bronsplatta (foto 0556) nedan lyder: ΛΛΥΠΕΧΛΙΡΕΛΒΓΛΡΟΚΛΙΕΙΣΙΩΝ, följt av det inledande ΛΛΥΠΕ på nytt, men då skrivet spegelvänt. Uppdelat blir det ΛΛΥΠΕ ΧΛΙΡΕ ΛΒΓΛΡ Ο ΚΛΙ ΕΙΣΙΩΝ – - – ΛΛΥΠΕ (ἄλυπε χαῖρε, Ἀβγαρ ὁ καὶ Εἰσίων – - – ἄλυπε)

Thonemann noterar att den som skrivit detta inte kunde grekiska eftersom såväl bokstaven alfa (på grekiska Α, α) som lambda (på grekiska Λ, λ) är skrivna Λ. Skribenten kunde alltså inte skilja på A och Λ.

Bokstavligt betyder meningen ”utan smärta, farväl! Abgar också känd som Eision”, vilket isolerat framstår som kryptiskt och meningslöst. Däremot är det ordagrant detsamma som står i en tvåspråkig inskription på grekiska och arameiska offentliggjord av J. T. Milik 1958.

1 Σελαμαν χρηστὲ καὶ
2 ἄλυπε χαῖρε, Ἀβγαρ ὁ καὶ Εἰσίων
3 Μονοαθου υἱὸς υἱῷ τειμίῳ τὸ μνῆμα
4 ἐποίησεν ἔτους τρίτου ἐπαρχείας

Översättningen lyder:

”Selaman, en god man befriad från smärta, farväl. Abgar, även känd som Eision, son till Monoathos, reste denna minnessten över sin förträfflige son [dvs. Selaman], under provinsens tredje år.”

Detta är alltså en gravsten och just denna sten som exakt går att datera till 108/109 vt finns utställd till beskådande för allmänheten på arkeologiska museet i Amman i Jordanien, där den funnits i ca 50 år. Uppenbart är att någon bara kopierat rad 2 från denna inskription ordagrant och detta har sedan förts in, inte bara en utan delvis faktiskt tre gånger på skilda ställen.

I vilket fall framstår texten som meningslös utan det omgivande sammanhanget och dessutom har som sagt förfalskaren inte ens förmått att skilja på bokstäverna lambda och alfa (Λ och A).

Thonemann avslutar:

“This particular bronze tablet is, therefore, a modern forgery, produced in Jordan within the last fifty years. I would stake my career on it.”

Roger Viklund, 2011-04-02

About these ads

2 kommentarer

  1. Michael W. Nordbakke said,

    7 april, 2011 den 17:14

    It seems that British newspapers are responsible for most of the publicity surrounding these objects. Apparently, the ”lead codices” have not reached the headlines of German and Scandinavian newspapers. Could this be an indication that British journalists are less critical towards their sources of information than are their European peers?

  2. 7 april, 2011 den 18:53

    Well, I don’t know about that. But the British Newspapers are at least more willing than Scandinavian to make scandalous reports and they show much less respect for the individual.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggers like this: