Testimonium Flavianum, del 1

Jag har skrivit en ny Wikipedia-artikel. Efter att tidigare ha skrivit artiklarna om Hemliga Markusevangeliet och Morton Smith i sin helhet, har jag nu till och från under några veckors tid skrivit en helt ny artikel om Testimonium Flavianum.

På grund av artikelns längd väljer jag att dela upp den i två inlägg. Jag förmodar också att jag inte bryter mot några copyrightsregler emedan ingen annan skrivit något av artikeln (än så länge, kan tilläggas). Wikipediaartiklarna är som känt under ständig utveckling och kan när som helst ändras av vem som helst.

En artikel i ett uppslagsverk ska vara balanserad och neutral, samt spegla olika föreställningar på ett rättvist sätt. Eftersom jag anser att Testimonium Flavianum är en kristen förfalskning och att Josefus inte skrivit något alls av det som nu förekommer i textstycket, har det varit en stor utmaning för mig att redovisa även argumenten för äkthet på ett rättvist sätt. Det är inte alldeles lätt att framställa argument övertygande om man själv anser dessa argument vara ihåliga. Så jag får överlåta till andra att avgöra om jag lyckats vara balanserad. Här följer del 1 som huvudsakligen argumenterar för äkthet.

Del 2 av artikeln finns att läsa här: Testimonium Flavianum, del 2

 

Testimonium Flavianum (del 1)

Testimonium Flavianum är benämningen på en passage i den judiske historikern Flavius Josefus verk Judiska fornminnen och är latin för Josefus “Flavius vittnesbörd” om Jesus Kristus. I texten sägs Jesus ha varit en vis man som gjorde förunderliga gärningar och som korsfästes av Pontius Pilatus, men också ha varit förmer än en människa, ha varit Messias och ha uppstått på den tredje dagen från de döda just som profeterna förutsagt.

Efter att kristna i mer än ett årtusende betraktat Testimonium Flavianum som ett positivt judiskt vittnesbörd om Jesus, kom med tiden styckets äkthet att ifrågasättas. På 1600-talet tog den vetenskapliga undersökningen av texten sin början och allt sedan dess har frågan om styckets äkthet varit föremål för intensiv debatt bland forskare och denna debatt fortsätter än i dag.[1] Även om några få forskare vidhåller att Josefus skrivit Testimonium Flavianum i sin helhet[2] anser den överväldigande majoriteten att Josefus inte gärna kan ha skrivit alltsammans.[3] Merparten av denna majoritet antar att Josefus ändå skrivit något ursprungligt om Jesus som senare utökats med kristna tillägg,[4] medan en minoritet anser att hela Testimonium Flavianum är en kristen skapelse[5] som infogats i Judiska fornminnen efter Josefus tid.[6][7][8][9][10] De som antar att Josefus skrivit åtminstone en kärna av Testimonium Flavianum anser ofta att det utgör det viktigaste utombibliska vittnesbördet om Jesus.[11]

Innehåll

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Texten i översättning

 

Ungefär vid denna tid uppträdde Jesus, en vis man, om det nu är tillbörligt att kalla honom en man. För han var en som gjorde förunderliga gärningar, en lärare för människor som gärna tar emot sanningen, och han drog till sig många både judar och av grekiskt ursprung. Han var Messias. Och när Pilatus, på grund av en anklagelse från våra ledande män, dömde honom till korset, upphörde inte de som först hade älskat honom [att göra det]. Ty han visade sig för dem på den tredje dagen levande igen, [just som] de gudomliga profeterna hade förutsagt dessa och tiotusen andra underbara ting om honom. Och ända till nu har de kristnas stam, uppkallad efter honom, inte dött ut. (Flavius Josefus, Judiska fornminnen 18:63–64, i översättning av prof. Bengt Holmberg).[12]

 

Den grekiska originaltextenΓίνεται δὲ κατὰ τοῦτον τὸν χρόνον Ἰησοῦς σοφὸς ἀνήρ, εἴγε ἄνδρα αὐτὸν λέγειν χρή: ἦν γὰρ παραδόξων ἔργων ποιητής, διδάσκαλος ἀνθρώπων τῶν ἡδονῇ τἀληθῆ δεχομένων, καὶ πολλοὺς μὲν Ἰουδαίους, πολλοὺς δὲ καὶ τοῦ Ἑλληνικοῦ ἐπηγάγετο: ὁ χριστὸς οὗτος ἦν. [64] καὶ αὐτὸν ἐνδείξει τῶν πρώτων ἀνδρῶν παρ᾽ ἡμῖν σταυρῷ ἐπιτετιμηκότος Πιλάτου οὐκ ἐπαύσαντο οἱ τὸ πρῶτον ἀγαπήσαντες: ἐφάνη γὰρ αὐτοῖς τρίτην ἔχων ἡμέραν πάλιν ζῶν τῶν θείων προφητῶν ταῦτά τε καὶ ἄλλα μυρία περὶ αὐτοῦ θαυμάσια εἰρηκότων. εἰς ἔτι τε νῦν τῶν Χριστιανῶν ἀπὸ τοῦδε ὠνομασμένον οὐκ ἐπέλιπε τὸ φῦλον.[13]

Handskriftsläget

Ovanstående text förekommer i Josefus andra stora historieverk, Judiska fornminnen, som utkom på grekiska år 93 eller 94.[14] Den äldsta bevarade handskriften av detta verk där också bok 18 med Testimonium Flavianum förekommer är inte äldre än från tiohundratalet.[15] Testimonium Flavianum finns dock bevittnat genom att det citeras och omtalas långt tidigare och den förste att så göra är kyrkofader Eusebios av Caesarea i början av 300-talet.[16][17]

Kristna passager tillagda en äkta Josefustext

Testimonium Flavianums äkthet är omdebatterad. Eftersom passagen har en kristen prägel och eftersom Josefus inte i övrigt ger sken av att vara kristen,[18][19] anser nästan samtliga forskare som publicerat sig i ämnet att åtminstone delar av passagen är senare gjorda kristna tillägg. Exempelvis skulle Josefus inte gärna ha kunnat skriva att man kan ifrågasätta om Jesus var en man och därmed antyda att han i stället var Gud, att Jesus var Messias (ett påstående som en jude som Josefus näppeligen kunde göra eftersom det vore att bekänna sig till den kristna läran och ett påstående som dessutom skulle ha varit obegripligt för många icke-judar),[20] eller att de gudomliga profeterna hade förutsagt hans ankomst och uppståndelse (något som också vore att identifiera Jesus som Messias).[21] En hypotes som i modern tid vunnit anhängare är att Josefus skrev en ursprunglig text om Jesus och att denna senare utökades med kristna tillägg.[22] I citatet ovan är de oftast föreslagna tilläggen till denna tänkta ursprungliga Josefustext markerade i fetstil.[10] Eftersom språket på det stora hela är likvärdigt rakt igenom[23] brukar de delar som antas vara senare tillägg utmönstras utifrån i huvudsak iakttagelsen att de har ett alltför tydligt kristet innehåll. Exempelvis hävdar John P. Meier att det viktigaste skälet till att lyfta bort dessa delar är deras innehåll.[24] Den återstående texten antas enligt detta scenario ha skrivits av Josefus.

Det finns emellertid inget större textstöd för hypotesen om kristna tillägg till en autentisk Josefustext, eftersom alla återgivningar av Testimonium Flavianum i alla grekiska handskrifter av Josefus och Eusebios och i de bysantinska källorna med endast smärre stilistiska avvikelser innehåller den normativa texten i sin helhet.[25][26] Likaså återges stycket, med ett undantag, i sin helhet (frånsett smärre avvikelser)[27] i alla tidiga översättningar till andra språk.[28] Undantaget är den arabiska krönikan Kitâb al-‛unwân (Bok om titlar eller Bok om historien) skriven av den arabisk-kristne historikern Agapius år 942. Här återfinns Testimonium Flavianum i en kortare version med miraklen nedtonade och utan de mest uppenbart kristna partierna. Redan Shlomo Pines visade att Agapius och den syrisk-ortodoxe patriarken Mikael den store båda delar vissa distinkta avvikelser från den normativa versionen av Testimonium Flavianum i sina respektive återgivanden av passagen. Emedan Pines ansåg att Agapius sannolikt hade bevarat en version som låg närmare det Josefus skrivit,[29] har Alice Whealey på senare år visat att det är Mikaels text som är närmare den text som Agapius och Mikaels båda bygger på. Hon menar att de båda rimligen bygger på en gemensam syrisk text som även den hade dessa avvikelser.[30] Eftersom Mikael den store i Syrisk krönika från år 1173, med några få avvikelser, återger den fulla versionen av Testimonium Flavianum är det sannolikt Agapius själv som beskurit sin version. Deras gemensamma förlaga var en syrisk text som i sin tur var eller byggde på en översättning av Testimonium Flavianum gjord från Eusebios Kyrkohistoria och inte från Josefus Judiska fornminnen. Dessutom visar Ken Olson att Agapius hade för vana att tona ner just mirakelberättelser och att det därför är rimligt anta att han gjorde det också här.[31]

Han förmodades vara Messias

En av avvikelserna hos Mikael den store och Agapius från den normativa versionen är att Mikael skriver ”han ansågs vara Messias” och Agapius ”kanske är han Messias”.[32] Alice Whealey argumenterar för att den syriska förlagan därför hade ”han ansågs vara Messias”. Då denna förlaga antas vara gjord från Eusebios Kyrkohistoria och då dessutom den latinska översättning av Testimonium Flavianum som Hieronymus gjorde år 392 i De viris illustribus (Om berömda män),[33] också den sannolikt från Eusebios Kyrkohistoria,[34] har ”han förmodades vara Messias” (latin: credebatur esse Christus), föreslår Whealey att Testimonium Flavianum hos Eusebios och därmed också hos Josefus ursprungligen löd något i stil med ”han förmodades vara Messias”.[35] Hon bygger sin ståndpunkt på antagande att latinska och syriska författare normalt inte läste varandras verk och att därmed Hieronymus och den syriska författare som Agapius och Mikael båda byggde på båda sannolikt hade tillgång till en grekisk text med den läsarten.[36]

Vissa, som exempelvis Robert Eisler, föreslår dock att Hieronymus själv ändrade uttrycket ”var” till ”förmodades vara” för att ge stycket en prägel av sanning emedan Josefus inte gärna skulle ha kunnat skriva att Jesus var Messias.[37] Richard Carrier manar till att inte dra för långtgående slutsatser av vissa avvikelser, då sådana är frekventa såväl vid avskrifter som vid översättningar och att folk kan ha sina egna agendor för att ändra i texterna.[38] Marian Hillar föreslår att Hieronymus ändrade uttrycket som en förklaring till vilka det var som ansåg att Jesus var Messias. Hieronymus översättning av Testimonium Flavianum till latin är inte en ordagrann översättning och han dristar sig till att ändra vissa detaljer, exempelvis bygger han tillsynes på uppgiften i Matt 27:18 och skriver att det var på grund av de judiska ledarnas ”avund” (latin: cumque invidia = genom avund) som Jesus avrättades.[39] John P. Meier anser att ”han var Messias” stör berättelsens tankeflöde och att varje försök att spara uttrycket genom att ändra på det är oförnuftigt. Han menar att de varianter som förekommer hos exempelvis Hieronymus är senare utveckling av traditionen.[40] Det skulle också innebära en stor insats om alla texter, såväl grekiska som översatta skulle ha ändrats på just denna punkt,[41] inte minst eftersom ordalydelsen ”han var Messias” finns bevittnad mycket tidigt i latinska, syriska och armeniska översättningar, i vissa fall redan på 300-talet,[42] och eftersom det inte finns något textstöd för en mer neutral version i någon bevarad handskrift av Eusebios Kyrkohistoria.[43]

Nedan ges en sammanfattning av de oftast anförda argumenten till stöd för att Josefus skrivit åtminstone något av Testimonium Flavianum, och därefter de oftast anförda argumenten till stöd för att Josefus inte skrivit något alls av Testimonium Flavianum.

Argument till stöd för äkthet

Att Josefus skrivit hela eller delar av Testimonium Flavianum

1) Testimonium Flavianum förekommer i alla handskrifter

Genom att Testimonium Flavianum inte saknas i någon handskrift av Josefus Judiska fornminnen, vare sig på grekiska eller i översättning till annat språk,[44] finns inget textstöd för att passagen har lagts till i efterhand. Således finns inga bevis för att Testimonium Flavianum någonsin saknats i Judiska fornminnen.[45]

Mot detta kan invändas att den äldsta grekiska handskriften av den andra halvan av Judiska fornminnen (böckerna 11–20) där Testimonium Flavianum förekommer inte är äldre än från tiohundratalet. Eftersom passagen var känd av Eusebios på 300-talet (vare sig han verkligen citerade eller rentav skapade den) säger det faktum att den förekommer i handskrifter av Josefus som är 700 år yngre inte så mycket.[46][47] Vidare tillhör de endast tre bevarade handskrifterna samma handskriftslinje, liknar varandra och härrör alla från samma källa, det vill säga bevittnar läsarten i endast en äldre handskrift.[48][49] Om Testimonium Flavianum införts i förlagan till dessa äldsta handskrifter kommer också alla avskrifter att innehålla passagen.

Dessutom är det såvitt känt bara kristna som sett till att bevara Josefus handskrifter genom nya avskrifter.[50] Orsaken var säkert att Josefus historieverk skildrade händelser som också förekom i de bibliska texterna och därför var av större intresse för kristna.[51] Vidare finns tecken på att de flesta av de äldsta återgivningarna av passagen, vilka förekommer hos kyrkofäder och andra efter Eusebios tid, är hämtade från just Eusebios och inte från Josefus.[52] Slutligen finns tydliga indikationer på att det i Konstantinopel verkligen funnits en handskrift av Judiska fornminnen som saknade Testimonium Flavianum – en handskrift som både Johannes Chrysostomos (ca år 400) och Fotios (på 800-talet) använde (se punkt 8 i ”Argument till stöd för förfalskning i sin helhet”).

2) Språk och stil

Testimonium Flavianum är på det stora hela skrivet med ett språk som liknar Josefus’. Uttryck som ”vid denna tid”, ”vis man”, ”förunderliga gärningar”[53] och ”ledande män” anses alla vara typiska för Josefus.[54] Detta tyder i så fall på att Josefus själv skrivit passagen.[55] Framför allt “vis man” (sofos anēr), som Josefus använder för att beskriva Salomo och Daniel,[56] och ”förunderliga gärningar” (paradoxōn ergōn), som Josefus använder om profeten Elisha och kung Ptolemaios,[57] har framhållits som typiska uttryck för Josefus. Géza Vermès hävdar att det inte finns några vare sig stilistiska eller historiska argument som går att anföra mot äktheten i dessa två uttryck.[58] Detta har lett till antagandet att Josefus oberoende av evangelierna bevittnar att Jesus var en undergörande vis man och lärare som avrättades av Pilatus.[59]

Men även om ”förunderliga gärningar” (paradoxōn ergōn) är typiskt för Josefus använder han aldrig annars det fulla uttrycket ”gjorde förunderliga gärningar” (paradoxōn ergōn poiētēs).[60] Och även de delar i Testimonium Flavianum som till innehållet förefaller vara kristna skulle språkligt kunna vara skrivna av Josefus. Testimonium Flavianum låter sig inte så lätt delas upp i kristna och icke-kristna passager, vare sig på språklig eller på innehållsmässig grund.[61] Man kan därför också vända på argumentet och hävda att eftersom språket är enhetligt trots att vissa delar uppenbarligen är kristna, måste en eventuell förfalskare ha kunnat efterlikna Josefus. Denne förfalskare, speciellt om han var bekant med Josefus författarskap,[62] skulle då ha kunnat efterlikna honom också i resten av Testimonium Flavianum, något redan Charles Guignebert betraktade som en inte speciellt svår uppgift.[63] Till detta kan läggas att stycket är så relativt kort (och därmed också betydligt enklare att förfalska än annars vore fallet) att det är svårt att dra några säkra slutsatser om språket och stilen.[64]

3) Uttryck som en kristen förfalskare borde ha undvikit

Ett antal uttryck i Testimonium Flavianum, i huvudsak till antalet sex, anses innehålla ord, beskrivningar och formuleringar som man inte skulle förvänta sig att finna i en text skriven av en kristen person. Det gäller påståendet att Jesus var en ”vis man” (sofos anēr) som kan synas vara en alltför modest benämning på honom om det skrivits av en kristen. Att Jesus bara ”gjorde förunderliga [eller: underbara] gärningar” (paradoxōn ergōn poiētēs) verkar också vara ett relativt anspråkslöst påstående gjort av en kristen. Användandet av ordet hēdonē (glädje, njutning, lust) i beskrivningen av Jesus som en lärare för människor som ”gärna” tog emot sanningen (eller tog emot det sanna med ”lust”) vore inte typiskt för en kristen, då kristna som regel undvek hēdonē eftersom det också betyder hedonism, njutningslystnad. En kristen person borde heller inte ha skrivit att Jesus drog till sig många greker (dvs. icke-judar) eftersom det framgår av evangelierna att han inte gjorde det. Ett uttryck som “upphörde inte de som först hade älskat honom [att göra det]” är typiskt för Josefus och dessutom antyder det att kristendomens spridning skedde till följd av att anhängarna älskade Jesus och inte till följd av att han uppstod, vilket en kristen borde ha sagt. En kristen författare skulle inte gärna ha kallat de kristna för en (folk)stam (fylon).[65]

Ken Olson, som argumenterar för att Eusebios skapat hela Testimonium Flavianum, invänder mot argumentet att en kristen inte skulle ha uttryckt sig på detta sätt genom att visa att Eusebios använder alla dessa uttryck (något Josefus i flera av fallen inte gör). Eusebios skriver att Jesus (vår Frälsare och Herre) var en vis man (sofos anēr). Uttrycket ”gjorde förunderliga gärningar” (paradoxōn ergōn poiētēs) förekommer aldrig annars hos Josefus medan Eusebios använder det vid flera tillfällen. Eusebios använder ordet hēdonē tillsynes utan betänkligheter. Han skriver också att Jesus vände sig till greker.[66][67] Vidare anser Olson att det endast är genom att texten (som i den äldsta tiden skrevs utan både punkter och kommatecken) delas av på fel sätt som den kan tolkas så att spridning av kristendomen skett till följd av att anhängarna älskade Jesus. I stället säger texten enligt Olson att spridningen skett till följd av uppståndelsen (”upphörde inte de som först hade älskat honom [att göra det], ty han visade sig för dem på den tredje dagen levande igen”). Och i motsats till Josefus, som aldrig använder fylon (stam) i betydelsen av religiös gemenskap, talar Eusebios två gånger om ”den kristna stammen” (fylon)[68] och använder etniska termer som genos, laos och ethnos om kristna som om de vore ett folk.[69]

Vidare använder Josefus uttrycket ”vis man” tillsynes om dem han högaktar, som Salomo och Daniel,[70] och om man vill tro att Josefus skrivit detta måste man förutsätta att han såg på Jesus på ungefär samma sätt som han såg på dessa båda andra, vilket Josefus som jude och farisé inte borde ha gjort.[71]

4) En tidigare identifikation

Ett omnämnande av ”brodern till Jesus som kallades Kristus, vars namn var Jakob” i bok 20 av Judiska fornminnen förutsätter att Josefus redan tidigare identifierat vem den Jesus som kallades Kristus var, således en identifiering som ska ha gjorts i Testimonium Flavianum i bok 18.[72][73] Detta ses ofta som det starkaste argumentet för att Josefus skrivit något av Testimonium Flavianum.[74] De allra flesta forskare anser att denna text skrivits av Josefus och detta huvudsakligen utifrån antagandena att Josefus redan nämnt Jesus i Testimonium Flavianum, att texten är karakteristisk för Josefus och saknar direkt kristet innehåll och att kyrkofader Origenes bevittnar passagen.[75][76]

Mot detta görs invändningen att om hela Testimonium Flavianum i bok 18 är ett senare tillägg tyder denna omständighet i stället på att också Jakobpassagen i bok 20 är ett senare tillägg till Josefus text.[77][78] I så fall rörde det sig sannolikt om en oavsiktlig interpolation genom att en randanmärkning i marginalen på handskriften[79] med ordalydelsen ”brodern till Jesus som kallades Kristus” eller bara ”som kallades Kristus” uppfattades som om den tillhörde den löpande texten och därför infogades i denna vid nästa avskrift.[80]

Dessutom är en förutsättning för att Jesus ska identifieras som Kristus att också uttrycket ”Han var Kristus” förekom i Testimonium Flavianum och detta är ett av de stycken som brukar utmönstras som ett kristet tillägg.[81] Inte ens den hypotetiska varianten ”han förmodades vara Messias” kan sägas vara en tillräcklig identifikationsmarkör i Testimonium Flavianum för att försvara användandet av den senare identifikationen av Jesus som den ”som kallades Kristus”, eftersom det inte sägs att han ”kallades” Kristus i uttrycket ”han förmodades vara Kristus”. Josefus borde därför, i likhet med hur han nästan alltid gjorde annars, ha skrivit att han avsåg den Kristus som han berättat om tidigare i bok 18.[82]

5) Origenes kännedom om Testimonium Flavianum på 240-talet

Kyrkofader Origenes skriver på 240-talet att Josefus ”inte erkände Jesus som Kristus/Messias”.[83] Fastän Origenes inte nämner Testimonium Flavianum tolkar vissa detta yttrande som att han avser den passagen,[84] fast då en annan version, där ”han var Messias/Kristus” helt saknades, alternativt att det i stället stod ”han förmodades vara Messias”[85] eller kanske till och med ”han var inte Messias/Kristus”.[86][87]

Mot detta kan sägas att Origenes likväl borde ha omnämnt Testimonium Flavianum eftersom han knappast kunde ha avstått om han känt till passagen, inte minst i det verk där han bemötte kristendomskritikern Kelsos och försöker visa att Jesus var Messias och bland annat bemöta Kelsos påstående att Jesus mirakler visade att han var en magiker.[88][89] Detta hade Origenes kunnat bemöta bara genom att påvisa att Jesus var en vis man och alls ingen charlatan.[90] Han hänvisar dessutom till Josefus omnämnande av Johannes döparen[91] som förekommer i samma bok (bok 18)[92] vari också Testimonium Flavianum numera förekommer. Origenes tystnad tolkas således också så att Testimonium Flavianum ännu på Origenes tid saknades i Judiska fornminnen.[93]

Vidare påstod sig Origenes känna till ett stycke hos Josefus där denne skulle ha skrivit att Jerusalems fall och templets förstörelse var det straff judarna ådrog sig för att ha dödat ”Jakob, brodern till Jesus som kallades Kristus”.[94] Uttrycket ton adelfon Iêsou tou legomenou Christou (brodern till Jesus som kallades Kristus) är ordagrant detsamma som det som står i Judiska fornminnen 20:200, där översteprästen Ananos sägs ha avrättat av en viss Jakob.[95] Josefus nämner emellertid inget där om att Jakobs död skulle ha varit orsaken till att Jerusalem ödelades såsom Origenes hävdade att han gjort, och det är svårt att se hur Origenes kunnat dra en sådan slutsats från det som står i Judiska fornminnen 20:200.[96] Så, oavsett om detta därför är ett bevittnande av passagen i bok 20 av Judiska fornminnen,[97] ett bevittnande av en kristen interpolation som förekom i Origenes text men som inte överlevde,[98] eller om Origenes blandat samman Josefus med den grekiskkristne författaren och krönikören Hegesippos (ca 110–ca 180 vt) och egentligen bevittnar vad Hegesippos hade skrivit,[99] påstod Origenes att Josefus skrivit att Jesus ”kallades Kristus/Messias”. Eftersom detta yttrande kan anses likvärdigt med den hypotetiska meningen i Testimonium Flavianum där Josefus föreslås ha skrivit att Jesus ”förmodades vara Kristus/Messias” försvagas argumentet om ett Testimonium Flavianum med en annan formulering, så att Josefus inte själv nödvändigtvis måste hålla med om att Jesus var Messias.[100] Uttrycket ”han kallades Messias” (som Origenes faktiskt säger att Josefus har skrivit) kan förklara Origenes påstående att Josefus ”inte erkände Jesus som Messias” lika bra som det hypotetiska ”han förmodades vara Messias” (som Origenes inte bevittnar).[101][102]

6) Ett ursprungligt Testimonium Flavianum hos Agapius

Ett arabiskt historieverk, skrivet av biskop Agapius av Hierapolis år 941/942, innehåller en kortare och mindre kristen variant av Testimonium Flavianum, och Shlomo Pines och fler efter honom anser att den versionen bättre speglar det Josefus ursprungligen kan ha skrivit.[103][104] I Agapius version ifrågasätts inte om Jesus är en man, hans gärningar sägs inte vara mirakulösa, judarna har ingen roll i hans död, det är lärjungarna och inte Josefus själv som påstås ha sett honom uppstånden och han sägs bara kanske vara Messias.[105] Men bara en av de tre tänkta kristna interpolationerna saknas, om än de övriga är förändrade. Och även sådant som antas vara skrivet av Josefus saknas, som ”ända till nu har de kristnas stam, uppkallad efter honom, inte dött ut”, liksom formuleringar som anses typiska för Josefus. Således är det både uttryckligen kristna och mindre kristna formuleringar som är annorlunda eller saknas[106] Som beskrivits ovan har Alice Whealey argumenterat för att Agapius version blott är en nedtonad variant som bygger på Eusebios ”fulla” återgivning av passagen.[107]

7) Pseudo-Hegesippos: ett latinskt pre-eusebiskt bevittnande utan ”han var Kristus”

Ett anonymt latinskt historieverk som benämns Pseudo-Hegesippos[108] och som framför allt är baserat på Josefus Om det judiska kriget, innehåller en fri parafras av Testimonium Flavianum.[109] Verket dateras som regel till någon gång perioden 370–375.[110] Alice Whealey hävdar att allt väsentligt i Testimonium Flavianum finns parafraserat i texten förutom Pilatus dömande av Jesus och att Jesus var Messias. Eftersom författaren, frånsett Josefus verk, förefaller bygga på enbart latinska och inte grekiska källor och Eusebios vid denna tid sannolikt inte fanns översatt till latin, argumenterar hon för att detta skulle visa att Pseudo-Hegesippos hade tillgång till Josefus Judiska fornminnen vari det förekom en version av Testimonium Flavianum med endast den avvikelsen från den normativa att där stod ”han ansågs vara Kristus”.[111] Carleton Paget anser det dock osannolikt att Pseudo-Hegesippos skulle ha kunnat undgå att hänvisa till Jesus som Messias om ordet Messias funnits med.[112] Vidare, eftersom Pseudo-Hegesippos följer samma ordning som den i Judiska fornminnen men motsatt den hos Eusebios genom att först berätta om Jesus och därefter Johannes döparen, antas han inte ha använt Eusebios som källa för Testimonium Flavianum,[113] inte minst för att han hämtar annat från Judiska fornminnen.[114] Dock är Pseudo-Hegesippos tolkning mycket fri och det faktum att han bygger på Josefus utesluter inte att han också bygger på Eusebios.

Mot detta kan invändas att såvitt känt fanns inte heller Judiska fornminnen översatt till latin vid denna tid[115] och därmed fanns heller ingen latinsk version av Testimonium Flavianum tillgänglig för Pseudo-Hegesippos. Vidare finns tecken på att Pseudo-Hegesippos verkligen kunde grekiska, om än inte flytande.[116] Ken Olson har föreslagit en annan tolkning av texten än den Alice Whealey gör. Han argumenterar för att ”även de främsta männen i synagogan som överlämnade honom till döden erkände hans gudomlighet”[117] hos Pseudo-Hegesippos är en parafras och ett missförstånd av det stycke i Testimonium Flavianum som i direktöversättning lyder ”Messias denne var och honom på anklagelse/angivelse av de främsta männen hos oss till påle Pilatus havande dömt”. Eftersom ”han var Messias” saknas i Pseudo-Hegesippos mycket fria tolkning och det enda av relevans som tillkommit hos honom och som inte förekommer i Testimonium Flavianum är att de ledande judarna erkände Jesu gudomlighet (ett i sig häpnadsväckande påstående) föreslår Olson att Pseudo-Hegesippos hämtat uttrycket från Testimonium Flavianum. Olson föreslår att Pseudo-Hegesippos, framför allt om denne inte var så kunnig i grekiska, tolkat texten så att de ledande judarnas anklagelse mot Jesus var att han var Messias. Därmed skulle de ha erkänt honom som Messias och därigenom också bejakat hans gudomlighet. I så fall återgav Pseudo-Hegesippos i sin fria tolkning bara den normativa versionen av Testimonium Flavianum. Han kan också ha byggt på Eusebios återgivning av passagen ett drygt halvt århundrade tidigare,[118] och om inte, skrev Pseudo-Hegesippos ändå så pass sent att passagen skulle ha hunnit infogas i den kopia av Judiska fornminnen som han sannolikt hade tillgång till.[119]

8) Om de kristna delarna avlägsnas återstår en text som Josefus kan ha skrivit

Om de tre oftast åberopade textpartierna avlägsnas ur Testimonium Flavianum kommer återstoden att både likna Josefus stil och bilda en sammanhängande text som är logisk. Dessutom är denna kvarvarande text inte så översvallande positiv som man kunde förvänta sig om en kristen person hade skrivit också den.[120][121] Detta talar för att Josefus skrivit något om Jesus och att denna ursprungliga text senare utökats med annat material av mer kristen karaktär.[122][123]

Mot detta kan invändas att även det som då blir kvar innehåller positiva omdömen om Jesus av den sort som rimligen endast en som sympatiserade med kristendomen skulle skriva; som exempelvis att Jesus var en vis man, att han gjorde förunderliga gärningar, att den kristna läran var sanningen och att de ledande männen bland judarna dömde Jesus till döden.[124] Det som plockas bort avviker heller inte nämnvärt språkligt från återstoden.[125] Och de delar som man vill plocka bort är logiskt sammanlänkade med de delar som blir kvar (se punkt 10 under ”Argument till stöd för förfalskning i sin helhet”).

9) Slaviska Josefus eller Testimonium Slavianum

I ett 30-tal handskrifter på gammalryska av Josefus Om det judiska kriget (inte Judiska fornminnen) finns en variant av Testimonium Flavianum. Denna fria slaviska tolkning av Om det judiska kriget[126] finns bevarad i ryska och rumänska handskrifter från 1400-talet och senare,[127] och innehåller åtta kristna stycken vilka saknas i alla kända grekiska Josefus-handskrifter.[128] Tre av styckena handlar om Johannes döparen och fyra om Jesus.[129] Det stycke som mest liknar Testimonium Flavianum (åtminstone i inledningen) innehåller mycket mer text än vad den normativa versionen gör med korta förvrängda berättelser ur evangelierna; berättelser som påminner om många av dem som förekommer i senare apokryfiska kristna texter.[130] Robert Eisler har argumenterat för att dessa texter bevarat material från Josefus arameiska version av Om det judiska kriget som utkom före den grekiska versionen.[131] Men även om de ryska texterna sannolikt är översättningar gjorda på 1000- eller 1100-talet från grekiska förlagor,[132] är det i dag ytterst få som delar Eislers syn. Nästan samtliga kritiker anser att det rör sig om medeltida fabrikationer gjorda av någon kristen eller jude och att texterna inte har sin grund i något Josefus skrivit.[133][134][135]

 

Referenser

Noter

  1. ^ Alice Whealey, Josephus on Jesus, The Testimonium Flavianum Controversy from Late Antiquity to Modern Times, Studies in Biblical Literature 36. (New York: Peter Lang, 2003), s. 1–5.
  2. ^ Bland dem som under de senaste årtiondena försvarat tesen att Josefus skrivit hela Testimonium Flavianum märks Étienne Nodet, ”Jésus et Jean-Baptiste selon Josèphe,” Revue biblique 92 (1985), s. 321–48 & 497–524; The Emphasis on Jesus’ Humanity in the Kerygma , s. 721–753, i James H. Charlesworth, Jesus Research: New Methodologies and Perceptions, Princeton-Prague Symposium 2007, (Grand Rapids, Eerdmans, 2014); A. Vincent Cernuda, “El testimonio Flaviano. Alarde de solapada ironia”, Estudios Biblicos 55 (1997), s. 355–385 & 479–508; och Victor, Ulrich, “Das Testimonium Flavianum: Ein authentischer Text des Josephus,” Novum Testamentum 52 (2010), s. 72-82.
  3. ^ John P. Meier, ”Jesus in Josephus: A Modest Proposal,” Catholic Biblical Quarterly 52 (1990), s. 78.
  4. ^ Bland de under senare årtionden mer inflytelserika forskare som hävdat denna position kan nämnas John P. Meier, Steve Mason, Géza Vermès, Alice Whealey (som föreslår endast minimala tillägg), James Carleton Paget (som tror att Josefus skrivit något om Jesus men säger sig inse svagheten i ett sådant antagande: ”I am as clear as anyone about the weaknesses of such a position”, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, Journal of Theological Studies 52:2 (2001), s. 603) och Louis Feldman (som ändå är öppen för att Eusebios skapat passage: “On the Authenticity of the Testimonium Flavianum Attributed to Josephus,” i New Perspectives on Jewish Christian Relations, ed. E. Carlebach & J. J. Schechter (Leiden: Brill, 2012), s. 26–27).
  5. ^ Bland dem som under de senaste årtiondena argumenterat för att hela Testimonium Flavianum är en kristen förfalskning märks Leon Herrmann, Crestos: Temoignages paiens et juifs sur le christianisme du premier siecle (Collection Latomus 109; Brussels: Latomus, 1970); Heinz Schreckenberg, Die Flavius-Josephus-Tradition in Antike und Mittelalter, Arbeiten zur Literatur und Geschichte des Hellenistischen Judentums 5, (Leiden: Brill, 1972), s. 173; Tessa Rajak, Josephus, the Historian and His Society (Philadelphia: Fortress Press, 1983) ; J. Neville Birdsall, ”The Continuing Enigma of Josephus’s Testimony about Jesus,” Bulletin of the John Rylands University of Manchester 67 (1984-85), s. 609-22; Per Bilde, ”Josefus’ beretning om Jesus”, Dansk Teologisk Tidsskrift 44, s. 99–135, Flavius Josephus between Jerusalem and Rome: his Life, his Works and their Importance (JSPSup 2; Sheffield: Sheffield Academic Press, 1988), s. 222–223; Kurt Schubert (med Heinz Schreckenberg), Jewish Historiography and Iconography in Early Christian and Medieval Christianity, Vol.1, Josephus in Early Christian Literature and Medieval Christian Art (Assen and Minneapolis: Fortress Press, 1992), s. 38–41; Ken Olson, ”Eusebius and the Testimonium Flavianum,” Catholic Biblical Quarterly 61 (1999), s. 305–322; ”A Eusebian Reading of the Testimonium Flavianum” i Eusebius of Caesarea: Tradition and Innovations, ed. A. Johnson & J. Schott (Harvard University Press, 2013), s. 97–114; och Richard Carrier, ”Origen, Eusebius, and the Accidental Interpolation in Josephus, Jewish Antiquities 20.200”, Journal of Early Christian Studies, (Vol. 20, No. 4, Winter 2012), s. 489–514.
  6. ^ Louis H. Feldman, Josephus and Modern Scholarship (1937-1980) (Berlin: W. de Gruyter, 1984).
  7. ^ Louis H. Feldman, ”A Selective Critical Bibliography of Josephus”, i Louis H. Feldman, Gōhei Hata (eds.), Josephus, the Bible, and History (Leiden: E.J. Brill, 1989), s. 430.
  8. ^ James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, Journal of Theological Studies 52:2 (2001), s. 579.
  9. ^ Alice Whealey, Josephus on Jesus, The Testimonium Flavianum Controversy from Late Antiquity to Modern Times, Studies in Biblical Literature 36. (New York: Peter Lang, 2003), s. 31–33.
  10. ^ [ab] Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence (Grand Rapids: Eerdmans, 2000), s. 93.
  11. ^ Andreas J. Köstenberger, L. Scott Kellum, Charles L. Quarles, The Cradle, the Cross, and the Crown: An Introduction to the New Testament (Nashville: Broadman & Holman Academic, 2009), s. 107.
  12. ^ Översättningen är gjord av Bengt Holmberg och återfinns i Bengt Holmberg, Människa och mer: Jesus i forskningens ljus, 2., rev. uppl. (Lund: Arcus, 2005), s. 123. Samma text med endast den skillnaden att där står ”uppkallade” (vilket alltså senare korrigerats till ”uppkallad”) förekommer också i 1. uppl., Lund: Arcus, 2001, s. 132. Den text som i citatet är markerad i fetstil är i boken kursiverad och utgörs av det Holmberg anser vara ”kristna interpolationer”.
  13. ^”Perseus, Flavius Josephus, Antiquitates Judaicae, 18:63–64 (18.3.3), B. Niese, Ed.”.
  14. ^ Verket skrevs på grekiska och dess grekiska namn är Ἰουδαϊκὴ ἀρχαιολογία (Ioudaikē archaiologia). Det färdigställdes enligt Josefus under Domitianus trettonde regeringsår (Josefus Flavius, Judiska fornminnen 20:267). Detta svarar mot perioden september 93–september 94.
  15. ^ Codex Ambrosianus (Mediolanensis) F. 128 superior. Roger Pearse. ”Josephus: the Main Manuscripts of ”Antiquities””.
  16. ^ Eusebios återger stycket tre gånger; i Demonstratio Evangelica 3:5:104–106, i Kyrkohistoria 1:11:7–8 och i Theofania 5:43b–44 (bevarad endast i översättning till syriska).
  17. ^ Steve Mason, Josephus and the New Testament, (Peabody: Massachusetts, 1992), s. 168.
  18. ^ Paul Winter “Excursus II – Josephus on Jesus and James” i The History of the Jewish People in the Age of Jesus Christ vol. I (trans. of Emil Schürer, Geschichte des jüdischen Volkes im Zeitalter Jesu Christi, (1901 – 1909), a new and rev. English version edited by G. Vermes and F. Millar, Edinburgh, 1973), s. 434.
  19. ^ Gary J. Goldberg, “The Coincidences of the Emmaus Narrative of Luke and the Testimonium of Josephus,” Journal for the Study of the Pseudepigrapha 13 (1995), s. 59–77. Se ”The Coincidences of the Emmaus Narrative of Luke and the Testimonium of Josephus, s. 2”.
  20. ^ Steve Mason skriver att eftersom grekiskans christos betyder smord och fuktad (”wetted”) skulle ett uttryck som att Jesus var fuktad ha tett sig helt obegripligt för den som inte var införstådd med det judiska Messiasbegreppet. Steve Mason, Josephus and the New Testament (Peabody: Massachusetts, 1992), s. 165–166.
  21. ^ “Because Josephus was not a Christian, few people believe that he actually wrote these words [syftande på de messianska anspråken]; they may well have been added by scribes in later Christian circles which preserved his work. But the rest of his statements fit his style elsewhere and are most likely authentic.” Craig L. Blomberg, ”Gospels (Historical Reliability),” i Dictionary of Jesus and the Gospels, Joel B. Green, Scot McKnight, et al.( eds.) (Downers Grove, IL: InterVarsity, 1992), s. 293.
  22. ^ John P. Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus, Vol 1: The Roots of the Problem (New York: Doubleday, 1991), s. 59–61, 74–75.
  23. ^ Eftersom språket är så pass likvärdigt i hela Testimonium Flavianum kan Alice Whealey argumentera för att i stort sett hela passagen är skriven av Josefus. Se Alice Whealey, ”The Testimonium Flavianum in Syriac and Arabic”, New Testament Studies 54.4 (2008), s. 588; Alice Whealey, ”Josephus, Eusebius of Caesarea, and the Testimonium Flavianum”, s. 95, 115–116, i Böttrich & Herzer, Eds., Josephus und das Neue Testament (Tübingen: Mohr Siebeck, 2007).
  24. ^ “Hence, in the case of the three interpolations, the major argument against their authenticity is from content.” John P. Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus, Vol 1: The Roots of the Problem (New York: Doubleday, 1991), s. 83, n. 42.
  25. ^ Géza Vermès, ”The Jesus Notice of Josephus Re-Examined,” Journal of Jewish Studies 38 (1987), s. 2.
  26. ^ Avvikelserna består av varianter i uttryck hos kyrkofäder antingen när de citerade stycket eller, som ofta, parafraserade och sammanfattade det. Det är av den anledningen svårt att veta i vad mån dessa varianter beror på att deras förlaga avvek från den normativa texten eller om de själva tog sig friheter i sin tolkning av texten. I de fall deras versioner uttrycker fientlighet överensstämmer de sällan med varandra. Se James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, i Jews, Christians and Jewish Christians in Antiquity (Tübingen: Mohr Siebeck, 2010), s. 209–214.
  27. ^ James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, i Jews, Christians and Jewish Christians in Antiquity (Tübingen: Mohr Siebeck, 2010), s. 213–216.
  28. ^ De slaviska versionerna räknas då inte med eftersom de egentligen är senare gjorda ombearbetningar med mängder av tillägg. Se punkt 9) ”Slaviska Josefus eller Testimonium Slavianum ” under rubriken ”Argument till stöd för äkthet”.
  29. ^ Shlomo Pines, An Arabic Version of the Testimonium Flavianum and its Implications (Jerusalem: Israel Academy of Sciences and Humanities, 1971).
  30. ^ Alice Whealey, ”The Testimonium Flavianum in Syriac and Arabic”, New Testament Studies 54.4 (2008), s. 573–590.
  31. ^ Ken Olson. Agapius’ testimonium, Crosstalk2”.
  32. ^ Alice Whealey, ”The Testimonium Flavianum in Syriac and Arabic”, New Testament Studies 54.4, 2008, s. 580.
  33. ^ Både i bokens inledning och i dess slut skriver Hieronymus att han färdigställde verket i kejsar Theodosius fjortonde år, vilket inföll 19 januari år 392 och avslutades 18 januari år 393.
  34. ^ Rosamond McKitterick, History and memory in the Carolingian world (Cambridge: Cambridge University Press, 2004), s. 226.
  35. ^ Alice Whealey, ”The Testimonium Flavianum in Syriac and Arabic”, New Testament Studies 54.4, 2008, s. 580–581.
  36. ^ ”Latin and Syriac writers did not read each others’ works in late antiquity. Both, however, had access to Greek works. The only plausible conclusion is that Jerome and some Syriac Christian (probably the seventh century James of Edessa) both had access to a Greek version of the Testimonium containing the passage ‘he was believed to be the Christ’ rather than ‘he was the Christ.’” Alice Whealey. The Testimonium Flavianum Controversy from Antiquity to the Present, s. 10, n. 8.”. Se också Alice Whealey, ”Josephus, Eusebius of Caesarea, and the Testimonium Flavianum”, s. 90, i Böttrich & Herzer, Eds., Josephus und das Neue Testament (Tübingen: Mohr Siebeck, 2007); och ”The Testimonium Flavianum in Syriac and Arabic”, New Testament Studies 54.4 (2008), s. 580–581.
  37. ^ Robert Eisler, Iesous Basileus ou Basileusas, vol 1 (Heidelberg: Winter, 1929), s. 68.
  38. ^ Richard Carrier, ”Origen, Eusebius, and the Accidental Interpolation in Josephus, Jewish Antiquities 20.200”, Journal of Early Christian Studies, (Vol. 20, No. 4, Winter 2012), s. 493–494.
  39. ^ Marian Hillar, ”Flavius Josephus and His Testimony Concerning the Historical Jesus,” Essays in the Philosophy of Humanism Vol. 13, Houston, TX., 2005, s. 66–103. Se ”Flavius Josephus and His Testimony Concerning the Historical Jesus, s. 16, 22.”.
  40. ^ John P. Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus, Vol 1: The Roots of the Problem (New York: Doubleday, 1991), s. 60.
  41. ^ Richard Carrier, ”Origen, Eusebius, and the Accidental Interpolation in Josephus, Jewish Antiquities 20.200”, Journal of Early Christian Studies, (Vol. 20, No. 4, Winter 2012), s. 493–494.
  42. ^ Till stöd för detta antagande finns tre syriska handskrifter. (MS B) från 500-talet och (MS A) från år 462 innehåller båda Eusebios Kyrkohistoria där också Testimonium Flavianum finns översatt till syriska (se Alice Whealey, ”The Testimonium Flavianum in Syriac and Arabic”, New Testament Studies 54.4, 2008, s. 584). Den äldsta syriska handskriften med Testimonium Flavianum i Eusebios Theofania är så gammal som från år 411. (William Hatch, An album of dated Syriac manuscripts, Boston, 1946, s. 52–54.) På grund av de många avskriftsfelen dessa handskrifter innehåller tros de vara flera avskrifter från originalöversättningarna. Ett sådant syriskt original antas ha legat till grund för den översättning till armeniska av Eusebios Kyrkohistoria som gjordes i början av 400-talet. Såväl de syriska handskrifterna som den armeniska texten (”∙Քրիստոսիսկէնա.”) har han ”var” Messias
  43. ^ James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, i Jews, Christians and Jewish Christians in Antiquity (Tübingen: Mohr Siebeck, 2010), s. 216.
  44. ^ James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, i Jews, Christians and Jewish Christians in Antiquity (Tübingen: Mohr Siebeck, 2010), s. 209.
  45. ^ Paul L. Maier, Josephus, the Essential Works: A Condensation of “Jewish Antiquities” and “the Jewish War”, transl. and ed, Paul L. Maier (Grand Rapids, MI: Kregel Publications, 1994), s. 284.
  46. ^ Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence (Grand Rapids: Eerdmans, 2000), s. 88.
  47. ^ John P. Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus, Vol 1: The Roots of the Problem (New York: Doubleday, 1991), s. 62.
  48. ^ Louis H. Feldman, “On the Authenticity of the Testimonium Flavianum Attributed to Josephus,” i New Perspectives on Jewish Christian Relations, ed. E. Carlebach & J. J. Schechter (Leiden: Brill, 2012), s. 20.
  49. ^ De bevarade grekiska handskrifterna innehållande Testimonium Flavianum är A Milan, Codex Ambrosianus (Mediolanensis) F. 128 superior (1000-talet); M Florens, Codex Medicaeus bibl. Laurentianae plut. 69, cod. 10 (1400-talet); W Rom, Codex Vaticanus Graecus 984 (år 1354). Dessa tre handskrifter, A, M och W, tillhör samma familj av handskrifter. (Roger Pearse. ”Josephus: the Main Manuscripts of ”Antiquities””.)
  50. ^George A. Wells, The Jesus Legend (Chicago: Open Court, 1996), s. 51.
  51. ^ J. Neville Birdsall, ”The Continuing Enigma of Josephus’ Testimony about Jesus,” Bulletin of the John Rylands Library of Manchester 67 (1984-85), s. 610.
  52. ^ Se exempelvis Alice Whealey, ”Josephus, Eusebius of Caesarea, and the Testimonium Flavianum”, s. 90, i Böttrich & Herzer, Eds., Josephus und das Neue Testament (Tübingen: Mohr Siebeck, 2007), framför allt s. 104.
  53. ^ Géza Vermès, ”The Jesus Notice of Josephus Re-Examined,” Journal of Jewish Studies 38 (1987), s. 1–10.
  54. ^ Steve Mason, Josephus and the New Testament, (Peabody: Massachusetts, 1992), s. 171.
  55. ^ John P. Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus, Vol 1: The Roots of the Problem (New York: Doubleday, 1991), s. 62–63.
  56. ^ Josefus Flavius, Judiska fornminnen 8:53, 10:237.
  57. ^ Josefus Flavius, Judiska fornminnen 9:182, 12:63.
  58. ^ “In brief, there seems to be no stylistic or historical argument that might be marshalled against the authenticity of the two phrases in question.” Géza Vermès, ”The Jesus Notice of Josephus Re-Examined,” Journal of Jewish Studies 38 (1987), s. 4.
  59. ^ Paula Fredriksen, Jesus of Nazareth, King of the Jews: A Jewish Life and the Emergence of Christianity (New York: Vintage Books, 2000), s. 248.
  60. ^ Steve Mason, Josephus and the New Testament, (Peabody: Massachusetts, 1992), s. 169–170.
  61. ^ Ken Olson, ”A Eusebian Reading of the Testimonium Flavianum” i Eusebius of Caesarea: Tradition and Innovations, ed. A. Johnson & J. Schott (Harvard University Press, 2013), s. 100.
  62. ^ J. Neville Birdsall, ”The Continuing Enigma of Josephus’s Testimony about Jesus,” Bulletin of the John Rylands University of Manchester 67 (1984-85), s. 621.
  63. ^ ”J’accorde que le style de Josèphe est adroitement imité, ce qui n’était peut-être pas très difficile …” Charles Guignebert, Jésus, Bibliothèque de Synthèse Historique: L’évolution de L’humanité, Henri Berr (ed.), vol.29 (Paris: La Renaissance du Livre, 1933), s. 19.
  64. ^ James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, i Jews, Christians and Jewish Christians in Antiquity (Tübingen: Mohr Siebeck, 2010), s. 221.
  65. ^ Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence (Grand Rapids: Eerdmans, 2000), s. 89–90.
  66. ^ Ken Olson, ”A Eusebian Reading of the Testimonium Flavianum” i Eusebius of Caesarea: Tradition and Innovations, ed. A. Johnson & J. Schott (Harvard University Press, 2013), s. 105–108.
  67. ^ Också Feldman noterar att detta stämmer med Eusebios föreställning att det var förutbestämt att Jesu budskap skulle nå alla folk och att hans underverk skulle vinna dem över till den kristna läran. Se Louis H. Feldman, “On the Authenticity of the Testimonium Flavianum Attributed to Josephus,” i New Perspectives on Jewish Christian Relations, ed. E. Carlebach & J. J. Schechter (Leiden: Brill, 2012), s. 22.
  68. ^ Louis H. Feldman, “On the Authenticity of the Testimonium Flavianum Attributed to Josephus,” i New Perspectives on Jewish Christian Relations, ed. E. Carlebach & J. J. Schechter (Leiden: Brill, 2012), s. 25.
  69. ^ Ken Olson. ””The Testimonium Flavianum, Eusebius, and Consensus””.
  70. ^ Josefus Flavius, Judiska fornminnen 8:53, 10:237; Géza Vermès, Jesus in His Jewish Context (London: SCM Press, 2003), s. 92.
  71. ^Earl Doherty, Jesus: Neither God Nor Man – The Case for a Mythical Jesus (Ottawa: Age of Reason Publications, 2009), s. 535.
  72. ^ John P. Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus, Vol 1: The Roots of the Problem (New York: Doubleday, 1991), s. 62.
  73. ^ Craig A. Evans, Jesus and His Contemporaries: Comparative Studies (New York: Brill, 1995), s. 44.
  74. ^ Craig A. Evans, Jesus in non-Christian sources, s. 469; i B. D. Chilton & C. A. Evans (eds), “Studying the Historical Jesus: Evaluations of the State of Current Research” (New Testament Tools and Studies 19; Leiden: Brill 1994).
  75. ^ Origenes, Om Matteus 10:17, Mot Kelsos 1:47 & 2:13.
  76. ^ Géza Vermès, Jesus in the Jewish World (London : SMC Press, 2010), s. 39–40.
  77. ^ Tessa Rajak, Josephus, the Historian and His Society, 2. ed. (London: Gerald Duckworth, 2003), 1. ed. 1983, s. 131.
  78. ^ Ken A. Olson, ”Eusebius and the Testimonium Flavianum,” Catholic Biblical Quarterly 61 (1999), s. 314.
  79. ^ Paget påpekar att vi inte ska utesluta möjligheten av en kristen glossa: se James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, i Jews, Christians and Jewish Christians in Antiquity (Tübingen: Mohr Siebeck, 2010), s. 197, n. 46.
  80. ^ Richard Carrier, ”Origen, Eusebius, and the Accidental Interpolation in Josephus, Jewish Antiquities 20.200”, Journal of Early Christian Studies, (Vol. 20, No. 4, Winter 2012), s. 489–514.
  81. ^ Ken A. Olson, ”Eusebius and the Testimonium Flavianum,” Catholic Biblical Quarterly 61 (1999), s. 314–315.
  82. ^ Richard Carrier, ”Origen, Eusebius, and the Accidental Interpolation in Josephus, Jewish Antiquities 20.200”, Journal of Early Christian Studies, (Vol. 20, No. 4, Winter 2012), s. 496.
  83. ^ Origenes, Om Matteus 10:17, Mot Kelsos 1:47.
  84. ^ Géza Vermès, ”The Jesus Notice of Josephus Re-Examined,” Journal of Jewish Studies 38 (1987), s. 2.
  85. ^ Louis H. Feldman, “On the Authenticity of the Testimonium Flavianum Attributed to Josephus,” i New Perspectives on Jewish Christian Relations, ed. E. Carlebach & J. J. Schechter (Leiden: Brill, 2012), s. 15–16.
  86. ^ Shlomo Pines, An Arabic Version of the Testimonium Flavianum and its Implications (Jerusalem: Israel Academy of Sciences and Humanities, 1971), s. 66.
  87. ^ Se också James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, i Jews, Christians and Jewish Christians in Antiquity (Tübingen: Mohr Siebeck, 2010), s. 205–206.
  88. ^ Origenes, Mot Kelsos 1:28, 1:47. Kelsos numera försvunna verk hette ”Sanningens ord” (grekiska: Logos Alêthês) och skrevs ca år 180.
  89. ^ James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, i Jews, Christians and Jewish Christians in Antiquity (Tübingen: Mohr Siebeck, 2010), s. 203.
  90. ^ Richard Carrier, ”Origen, Eusebius, and the Accidental Interpolation in Josephus, Jewish Antiquities 20.200”, Journal of Early Christian Studies, (Vol. 20, No. 4, Winter 2012), s. 492.
  91. ^ Josefus, Judiska fornminnen 18:116–119.
  92. ^ Origenes, Mot Kelsos 1:47.
  93. ^ J. Neville Birdsall, ”The Continuing Enigma of Josephus’s Testimony about Jesus,” Bulletin of the John Rylands University of Manchester 67 (1984-85), s. 618.
  94. ^ Origenes, Om Matteus 10:17, Mot Kelsos 1:47 & 2:13.
  95. ^ Hos Josefus, Judiska fornminnen 20:200, står ”τὸν ἀδελφὸν Ἰησοῦ τοῦ λεγομένου Χριστοῦ” (ton adelfon Iêsou tou legomenou Christou). Origenes skriver ordagrant detsamma i Om Matteus 10:17 och Mot Kelsos 2:13 och har en variant med ”en broder” i stället för ”brodern” i Mot Kelsos 1:47: ὃς … ἀδελφὸς Ἰησοῦ τοῦ λεγομένου Χριστοῦ. Se Richard Carrier, ”Origen, Eusebius, and the Accidental Interpolation in Josephus, Jewish Antiquities 20.200”, Journal of Early Christian Studies, (Vol. 20, No. 4, Winter 2012), s. 499–503.
  96. ^ Ken A. Olson, ”Eusebius and the Testimonium Flavianum,” Catholic Biblical Quarterly 61 (1999), s. 317–318.
  97. ^ Alice Whealey, ”Josephus, Eusebius of Caesarea, and the Testimonium Flavianum”, s. 90, i Böttrich & Herzer, Eds., Josephus und das Neue Testament (Tübingen: Mohr Siebeck, 2007).
  98. ^ Ken A. Olson, ”Eusebius and the Testimonium Flavianum,” Catholic Biblical Quarterly 61 (1999), s. 317–318.
  99. ^ Richard Carrier, ”Origen, Eusebius, and the Accidental Interpolation in Josephus, Jewish Antiquities 20.200”, Journal of Early Christian Studies, (Vol. 20, No. 4, Winter 2012), s. 507–511, 514.
  100. ^ Eledge påpekar att Origenes säger att Jesus inte erkände Jesus som Messias i ett sammanhang där han synbarligen behandlar Jakobpassagen. Casey D, Eledge, Josephus, Tacitus and Suetonius: Seeing Jesus through the Eyes of Classical Historians, s. 696–697, i Jesus Research: New Methodologies and Perceptions: The Second Princeton- Prague Symposium on Jesus Research, Princeton 2007, ed. James H. Charlesworth.
  101. ^ James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, i Jews, Christians and Jewish Christians in Antiquity (Tübingen: Mohr Siebeck, 2010), s. 203–204.
  102. ^ J. Neville Birdsall, ”The Continuing Enigma of Josephus’s Testimony about Jesus,” Bulletin of the John Rylands University of Manchester 67 (1984-85), s. 618.
  103. ^ Se Shlomo Pines, An Arabic Version of the Testimonium Flavianum and its Implications (Jerusalem: Israel Academy of Sciences and Humanities, 1971).
  104. ^ Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence (Grand Rapids: Eerdmans, 2000), s. 97–98.
  105. ^ Alice Whealey, ”The Testimonium Flavianum in Syriac and Arabic”, New Testament Studies 54.4 (2008), s. 573–590.
  106. ^ Ken Olson. Agapius’ testimonium, Crosstalk2”.
  107. ^ Se Alice Whealey, ”The Testimonium Flavianum in Syriac and Arabic”, New Testament Studies 54.4, 2008, s. 573–590.
  108. ^ I medeltida handskrifter bär verket namnet De excidio urbis Hierosolymitanae (Om staden Jerusalems ödeläggelse). Namnet Pseudo-Hegesippos kommer av att verket felaktigt antagits vara skrivet av den kristne grekiske författaren Hegesippos som levde ca 110–ca 180 vt.
  109. ^ Pseudo-Hegesippos, De excidio Hierosolymitano 2:12.
  110. ^ Albert A. Bell JR, ”Josephus and Pseudo-Hegesippus”; i Louis H. Feldman, Gōhei Hata, Josephus, Judaism and Christianity (Detroit 1987), s. 350.
  111. ^ Alice Whealey, Josephus on Jesus, The Testimonium Flavianum Controversy from Late Antiquity to Modern Times, Studies in Biblical Literature 36. (New York: Peter Lang, 2003), s. 31–33.
  112. ^ James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, Journal of Theological Studies 52:2 (2001), s. 567.
  113. ^ James N. B. Carleton Paget, ”Some Observations on Josephus and Christianity”, Journal of Theological Studies 52:2 (2001), s. 566–567.
  114. ^ Alice Whealey, ”Josephus, Eusebius of Caesarea, and the Testimonium Flavianum”, s. 79, n. 16, i Böttrich & Herzer, Eds., Josephus und das Neue Testament (Tübingen: Mohr Siebeck, 2007).
  115. ^ Emil Schürer, The History of the Jewish People in the Age of Jesus Christ: 175 B.C.–A.D. 135, Volume I (Edinburgh 1973), s. 58.
  116. ^ Marian Hillar, ”Flavius Josephus and His Testimony Concerning the Historical Jesus,” Essays in the Philosophy of Humanism Vol. 13, Houston, TX., 2005, s. 66–103. Se ”Flavius Josephus and His Testimony Concerning the Historical Jesus, s. 17.”.
  117. ^ Latinets deum fatebantur kan också översättas till ”erkände att han var Gud” som Alice Whealey gör: ”acknowledged him to be God”; Alice Whealey, Josephus on Jesus, The Testimonium Flavianum Controversy from Late Antiquity to Modern Times, Studies in Biblical Literature 36. (New York: Peter Lang, 2003), s. 32–33. Heinz Schreckenberg översätter det emellertid till ”erkände hans gudomlighet”: ”confessed his divinity”. Heinz Schreckenberg, Kurt Schubert (eds.), Jewish Historiography and Iconography in Early and Medieval Christianity, Assen and Maastricht 1992, s. 72.
  118. ^ Ken Olson. Pseudo-Hegesippus’ Testimonium, Crosstalk2”.
  119. ^ Marian Hillar, ”Flavius Josephus and His Testimony Concerning the Historical Jesus,” Essays in the Philosophy of Humanism Vol. 13, Houston, TX., 2005, s. 66–103. Se ”Flavius Josephus and His Testimony Concerning the Historical Jesus, s. 18”.
  120. ^ John P. Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus, Vol 1: The Roots of the Problem (New York: Doubleday, 1991), s. 61–62.
  121. ^ Géza Vermès, Jesus in the Jewish World (London : SMC Press, 2010), s. 41–44.
  122. ^ James Charlesworth, Jesus within Judaism: New Light from Exciting Archaeological Discoveries (New York: Doubleday, 1988), s. 93.
  123. ^ Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence (Grand Rapids: Eerdmans, 2000), s. 96.
  124. ^ Earl Doherty, Jesus: Neither God Nor Man – The Case for a Mythical Jesus (Ottawa: Age of Reason Publications, 2009), s. 539–540.
  125. ^ Ken Olson, ”A Eusebian Reading of the Testimonium Flavianum” i Eusebius of Caesarea: Tradition and Innovations, ed. A. Johnson & J. Schott (Harvard University Press, 2013), s. 100.
  126. ^ Marian Hillar, ”Flavius Josephus and His Testimony Concerning the Historical Jesus,” Essays in the Philosophy of Humanism Vol. 13, Houston, TX., 2005, s. 66–103. Se ”Flavius Josephus and His Testimony Concerning the Historical Jesus, s. 24.”.
  127. ^ De 30 bevarade handskrifterna är alla från perioden 1400-talet till 1700-talet – den äldsta är daterad till år 1463.
  128. ^ Roger Pearse (2002). ”Notes on the Old Slavonic Josephus”.
  129. ^ Instoppen om Jesus förekommer på motsvarande ställen i Om det judiska kriget 2:9:3 (eller 2:174), 5:5:2, 5:5:4 och 6:5:4).
  130. ^ Solomon Zeitlin, ”The Hoax of the ’Slavonic Josephus’”, The Jewish Quarterly Review, New Series, (Vol. 39, No. 2, Oct., 1948), s. 177.
  131. ^ Robert Eisler, The Messiah Jesus and John the Baptist: According to Flavius Josephus’ recently rediscovered ‘Capture of Jerusalem’ and the other Jewish and Christian sources, (London: Methuen, 1931).
  132. ^ Étienne Nodet, The Emphasis on Jesus’ Humanity in the Kerygma , s. 739, i James H. Charlesworth, Jesus Research: New Methodologies and Perceptions, Princeton-Prague Symposium 2007, (Grand Rapids, Eerdmans, 2014).
  133. ^ John P. Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus, Vol 1: The Roots of the Problem (New York: Doubleday, 1991), s. 57.
  134. ^ Alice Whealey. The Testimonium Flavianum Controversy from Antiquity to the Present, s. 7–8.”.
  135. ^ Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence (Grand Rapids: Eerdmans, 2000), s. 87–88.

19 kommentarer

  1. bbnewsab said,

    21 juni, 2014 den 21:00

    Jag får nästan associationer till de herkuliska stordåden. Ändå gör du allt detta på ideell basis, om jag har förstått saken rätt.

    Gilla

  2. Kenneth Karlsson said,

    22 juni, 2014 den 09:48

    Tack Roger. Intressant som vanligt.

    Gilla

  3. Icke så vis said,

    27 juni, 2014 den 10:31

    Hej, en kommentar till din artikel som är intressant!

    ”3) Uttryck som en kristen förfalskare borde ha undvikit”

    ”Vidare använder Josefus uttrycket ”vis man” tillsynes om dem han högaktar, som Salomo och Daniel, och om man vill tro att Josefus skrivit detta måste man förutsätta att han såg på Jesus på ungefär samma sätt som han såg på dessa båda andra, vilket Josefus som jude och farisé inte borde ha gjort.”

    Inte borde ha gjort? han var inte bunden av något i religionen grundat löfte att inte högakta en vis man.Det finns många judar som högaktar Aristoteles,Platon Pytagoras. Dessutom förklarar han (Josefus) här vad han menade med begreppet vishet:

    ”Ungefär vid denna tid uppträdde Jesus, en vis man,För han var en som gjorde förunderliga gärningar,”

    Jesus kallades vis för att han utmärkte sig mot andra genom föredömlig livsföring och genom exempel visa andra oavsett jude eller grek som oxå ville vinnlägga sig om samma förnuftiga och återhållsamma livsstil han levde efter.

    ”en lärare för människor som gärna tar emot sanningen, och han drog till sig många både judar och av grekiskt ursprung.

    Sedan lägger Josefus till ”Han var Messias” för att klargöra för läsarna att det var andra som han fick namnet vis av. Själv ville Jesus identifiera sig som Messias.

    Tilläggas kan att vi inte vet hur strikt liv Josefus själv levde som farise men han var ju omgift?

    Gilla

  4. 27 juni, 2014 den 20:45

    ICKE SÅ VIS SKREV:

    ”Inte borde ha gjort? han var inte bunden av något i religionen grundat löfte att inte högakta en vis man. Det finns många judar som högaktar Aristoteles, Platon Pytagoras.”

    ”Jesus kallades vis för att han utmärkte sig mot andra genom föredömlig livsföring och genom exempel visa andra oavsett jude eller grek som oxå ville vinnlägga sig om samma förnuftiga och återhållsama livstil han levde efter.”

    ROGER:
    Jag har i artikeln redovisat skäl för en viss ståndpunkt och sedan de invändningar som görs mot ett sådant resonemang. Men jag har egentligen inte framfört mina åsikter utan bara andras åsikter. Argumentet emot går ut på att Josefus åtminstone måste ha sett på Jesus med viss sympati om han beskrivit honom som en vis man. eftersom i de övriga två fallen som han beskriver någon som en vis man är det personer ur den judiska historien som hade ett högt anseende bland judar. Om han använder samma epitet om Jesus betyder det att han också ser välvilligt på Jesus. Judar som inte konverterade till kristendomen tenderade att ha en hatisk eller åtminstone föraktfull uppfattning om Jesus. Ditt resonemang, som är ungefär detsamma som det exempelvis Whealey framför, går ut på att vi bara känner det förhållande som gällde mellan judar och kristna från senare hälften av 100-talet och senare och därför inte kan förutsätta att samma hatiska förhållande gällde när Josefus skrev i slutet av nollhundratalet. Men mot det resonemanget går att invända (1) att ett argument som gör gällande att något ”kan vara” på ett visst sätt egentligen inte är ett argument utan en bortförklaring och (2) att vi faktiskt har ett antal exempel på Josefus’ syn på individer som hade messianska anspråk och alla dessa såg han på med i stort sett bara förakt och beskrev som regel i hatiska ordalag.

    ICKE SÅ VIS SKREV:

    ”Sedan lägger Josefus till ”Han var Messias” för att klargöra för läsarna att det var andra som han fick namnet vis av. Själv ville Jesus identifiera sig som Messias.”

    ROGER:
    Så du menar alltså att Josefus skulle ha skrivit ”han var Messias” och menat att det var andra som ansåg att han var Messias? Men kan du då svara på varför han i så fall inte skrev att ”andra ansåg att han var Messias” eller ”han ansågs vara Messias” – eller är det det du anser att han skrev?

    Tilläggas kan att den åsikt ”Icke så vis” här framför inte är så ”avvikande” som kanske kan synas. Det finns forskare som på fullt allvar hävdar att Josefus menade just det. Senast jag såg någon hävda just detta var Victor, Ulrich i “Das Testimonium Flavianum: Ein authentischer Text des Josephus,” Novum Testamentum 52 (2010), s. 72-82.

    Gilla

  5. icke så vis said,

    29 juni, 2014 den 09:17

    Hej Roger ursäkta ett sent svar. Argument att Josefus som farise och judisk präst inte borde sett på Jesus och kristendomen på samma sätt som han såg på judar och judendom och därför borde försvarat judendomen håller inte eftersom han (Josefus) kritiserar judarna för att dem feltolkat dem heliga judiska skrifterna , den messianska profetian i 4 mosebok.Det verkar som han läser moseböckerna som om dom är öppna för disskussion.var det vanligt bland judiska präster som vördade och kände ansvar för sina heliga skrifter ? Han gifte ju om sig också så hur strikt farise han var är svårt att säga.Ja jag anser att Josefus skrev ”Han var Messias”.Josefus uttryckte sig inte normalt i så ödmjuk anda (ansågs vara) Jesus ville inte kalla sig ”vis” utan själv ville han kalla sig Messias, enligt Josefus.Han skriver ju inte i så ödmjuk anda annars (ansågs vara).Josefus hade ju studerat judisk filosofi med esserna i öknen i tre år innan han valde inriktning så han hade brottats med dessa frågor var nog väl insatt i olika judiska filosofisekter sadduceer, fariseer och i vishetslitt som ordspråkboken , Job, Predikaren, apokryferna osv.

    Gilla

  6. 29 juni, 2014 den 10:38

    Ditt resonemang känns inte övertygande och jag har lika svårt att tro på det när du hävdar det som när andra gör det. Jag betraktar det som ytterst osannolikt att Josefus skulle ha kunnat tycka så om Jesus utifrån hur han i övrigt förhåller sig till individer som förlitar sig på ”Guds röst”. Jag anser nog att om Josefus verkligen skrev om Jesus måste han ha skrivit betydligt mer negativt och att denna text kom att grundligt omformas av kristna så att man inte bara lade till utan också tog bort sådant som var ofördelaktigt om Jesus.

    Jag har som ni förstår läst en hel del om TF den senaste tiden och funderat en hel del över varför så många tror att Josefus verkligen skrev något om Jesus. Jag tycker att argumenten emot är så mycket starkare och kan inte riktigt fatta vad andra anser vara så starka argument till stöd för att Josefus skrev om Jesus. Men efter att ha analyserat många texter och många argument, tror jag mig ha funnit svaret. Det egentliga skälet ligger dolt inunder en väldig ordmassa och endast några få formulerar argumentet i klartext.

    Orsaken är att man är övertygad om att Jesus har funnits och eftersom DET ÄR SÄKERT ATT JESUS HAR FUNNITS *MÅSTE* Josefus ha nämnt Jesus eftersom Jesus och hans rörelse måste ha varit av sådan magnitud att Josefus inte kan ha undgått att nämna honom. Detta är som jag ser det huvudargumentet.

    Samtidigt är det ett ogiltigt argument och det kan vara orsaken till att så många inte vill formulera det i klartext. Det är ogiltigt för att det är ett cirkelargument och faller givetvis om Jesus inte har funnits. Det kan också vara orsaken till att så många av dem som tror att Josefus inte nämnde Jesus heller inte tror att Jesus har funnits. Utan en historisk Jesus faller argumentet att Josefus måste ha nämnt Jesus och därmed blir äkthetssidan så försvagad att det automatiskt blir osannolikt att Josefus nämnde Jesus.

    Gilla

  7. 29 juni, 2014 den 11:13

    ”The possibility that Josephus might not have written about Jesus is worth considering for a moment. Such silence would seem to have only two possible explanations. One would be that Jesus and his movement appeared to be too insignificant to Josephus, so that he did not feel it worth while to mention them. This explanation, when examined, does not appear convincing. For Josephus does record, howbeit sometimes very briefly and anonymously, the careers of persons who affected Jewish life during this period by conduct or action of a Messianic character. Further, in view of the fact that Christianity was known in Rome, where Josephus wrote his works after the Jewish War, it seems incredible that he should not have mentioned Jesus in some of them because he regarded Jesus as less significant than those ephemeral Messianic pretenders whom he does mention. The fact that Christianity was known in Rome, and that it was in ill repute there, brings us to the second possible explanation for Josephus’ not mentioning Jesus, if indeed he did not mention him. For it could be argued that, since his writing was motivated by apologetical concern, Josephus might have deemed it prudent not to remind his Roman readers that Judaea had produced Christianity in addition to all the other ills with which it had recently afflicted the Roman empire.”
    S. G. F. Brandon, Jesus and the Zealots: A Study of the Political Factor in Primitive Christianity (Manchester: Manchester University Press, 1967), s. 359–360.

    Så, det finns bara två möjligheter till att Josefus inte skrev om Jesus: (1) han och hans rörelse sågs som för obetydliga för att nämnas eller (2), att rörelsen hade så dåligt rykte att Josefus av det skälet avstod från att nämna Jesus och de kristna.

    Nu avfärdar denne författare båda dessa orsaker (kanske också på goda grunder utifrån sådana premisser) och kommer till slutsatsen att Josefus därför MÅSTE ha nämnt Jesus.

    Men det finns också en tredje möjlighet, att Jesus aldrig existerat och att Josefus av den anledningen aldrig hört talas om honom. Det är signifikant att den möjligheten inte ens beaktas som en möjlighet. Det är inte att undra på att dessa Jesustroende vill bevara något om Jesus hos Josefus.

    Gilla

  8. bbnewsab said,

    29 juni, 2014 den 22:39

    Några tankar: Det är, precis som Roger påpekar (åtminstone indirekt), viktigt att tydliggöra vilka premisser man utgår ifrån för sina resonemang.

    Om premissen nu är, att Jesus och hans rörelse gjort stora (och positiva) avtryck i den judiska befolkningen, ligger det självklart nära till hands att se det som rimligt, att Josefus också bör/måste ha skrivit om (Bibel-)Jesus.

    Därför är det egentligen ett anständighetskrav, att de som uttalar sig i TF:s äkthetsfråga också redovisar sina premisser, alltså vilket scenario de utgår ifrån.

    Tyvärr är den mesta forskning som bedrivs inom teologi och liknande ”obskyra” discipliner allt annat än ett föredöme därvidlag. Det känns snarare som att premissen om att Bibel-Jesus har existerat såsom evangelierna beskriver honoim alltför ofta tas för given och (nästan) ses som en axiomatisk sanning, dvs som något så självklart att premissen inte behöver bevisas.

    En annan brist – som jag ser det – är att TF:s äkthetsförespråkare framför allt, ja nästan uteslutande, stödjer sina resonemang med hänvisning till semantiska analyser av TF:s innehåll. Semantiska analyser har generellt lågt bevisvärde. En eventuell förfalskare kan ju lika gärna förväntas försöka härma den person, vars text ska förfalskas, som att inte härma honom eller henne. Båda dessa förfalskningsstrategier har sina för- och nackdelar, därav det låga bevisvärdet.

    Naturligtvis gör äkthetsskeptikerna/äkthetsifrågasättarna detsamma i sina semantiska analyser, så båda sidor är i detta avseende samma sorts dåliga kålsupare. Icke desto mindre finns det en viktig skillnad att beakta.

    Det intressanta är ju om man kan påvisa, att TF faktiskt är äkta, helt eller delvis. Ty i så fall stärks definitivt den evangeliska versionen av Bibel-Jesus. Däremot är det inte lika viktigt för äkthetsifrågasättarna att kunna påvisa, att TF sannolikt är en senare tillagd interpolation, helt eller delvis. Med andra ord: Det är äkthetsförespråkarna som har störst anledning – och mycket att vinna på – att bevisa sin arbetshypotes.

    För att folk bättre ska förstå mitt resonemang härvidlag ber jag att få hänvisa till hur bevis värderas och används i (svenska) domstolssammanhang. Den juridiska praxisen bygger på – och kräver – att det är den som vill påskina/påstå något (läs: åklagaren) som har skyldigheten att lägga fram bevis för sin talan. Inte nog med det: Han ska dessutom se till, att dessa bevis ”bortom/utom rimligt tvivel”, visar att händelseförloppet/gärningen inte gärna kan förklaras på annat vis, dvs ifrågasättas av en konkurrerande ”gärningsmannabeskrivning”, som alltså har ett visst mått av rimlighet även den.

    Se till exempel avsnitt/kapitel 4 (med start på sidan 14) i denna artikel: https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1559754&fileOId=1565088 . Där diskuteras hur ”utom rimligt tvivel” ska definieras och tolkas.

    På sidan 14 citeras en vägledande dom i Högsta Domstolen: ”Vid övervägande av vad som sålunda upptagits finner HD inte utredningen MED SÅDAN STYRKA UTESLUTA ANDRA TÄNKBARA HÄNDELSEFÖRLOPP än att Krister N själv kört bilen ATT DET BLIVIT STÄLLT UTOM RIMLIGT TVIVEL att han gjort sig skyldig till brott i enlighet med åtalet.” (OBS! att det är jag som självsvåldigt har valt att versalisera delar av domstexten i syfte att lyfta fram och försöka tydliggöra min poäng.)

    I fallet med Josefus’ TF-text är det självklart så, att de som menar att TF är äkta har bevisbördan. De ska göra sannolikt, ”utom rimligt tvivel”, att Josefus’ TF-text utgör ett oomtvistligt bevis på bevittnande av (Bibel-)Jesus som historisk person Följaktligen räcker det med att äkthetsskeptikerna/äkthetsifrågasättarna kan utså tillräckligt med tvivel vad gället styckets äkthet, så att det inte framstår som självklart, att TF-stycket MÅSTE vara äkta.

    Få som tar del av Rogers TF-artikel på Wikipedia kan väl förneka, att äkthetsifrågasättarna har relevanta invändningar mot påståendet om TF:s äkthet. I en svensk domstol är det ganska uppenbart, anser jag, att bevisen för äkthet skulle bedömas som otillräckliga. Dvs kravet på att de framförda bevisen förmår framställa äkthetsanspråken såsom varande ”utom rimligt tvivel” är INTE uppfyllt. Teologer bör väl ändå ha samma höga beviskrav som svenska domstolar har – eller hur?

    Men, invänder förstås de Jesustroende TF-äkthetsförespråkarna, då gäller väl samma sak beträffande äkthetsifrågasättarnas argumentation?

    Givetvis:

    Dock finns det en stor skillnad. Om nu äkthetsifrågasättarna inte heller de kan bevisa sin sak ”utom rimligt tvivel” – so what? Det betyder blott att TF:s äkthet inte kan styrkas. Därav följer INTE att åktheten kan anses bevisad.

    För äkthetsförespråkarna är det sålunda betydligt värre. Om de inte kan styrka sin sak (med hjälp av sina framlagda, huvudsakligen semantiska resonemang/bevis), ja då försvinner ett av de absolut viktigaste bevittnandena av Bibel-Jesus. Då ökar sannolikheten, att evangeliernas Bibel-Jesus är en (åtminstone delvis) påhittad person.

    Förmodligen är det därför som TF-äkthetsförespråkarna så gärna vill utgå från premissen, att Bibel-Jesus’ historicitet är fastställd. Något som den alltså INTE är. I själva verket innebär den sortens premiss, öppet redovisad eller dold, att hela äkthetsresonemanget blir ett slags cirkelbevis (typ att det blir sant därför att Bibel-Jesus’ existens måste anses vara fastslagen ”utom rimligt tvivel” genom alla andra utomevangeliska bevittnanden som påstås finnas om Bibel-Jesus).

    Faktum är att de övriga källor, som brukar lyftas fram som stöd för Jesus’ historicitet, är ännu mer lättviktiga och tvivelaktiga än Josefus’ TF-avsnitt. Om detta har Roger för övrigt skrivit ett inte ringa antal bloggartiklar.

    Kanske vill Roger ha godheten att länka till några av dessa bloggartiklar?

    Gilla

  9. icke så vis said,

    29 juni, 2014 den 22:49

    ”En kort kommentar till ”Jag anser nog att om Josefus verkligen skrev om Jesus måste han ha skrivit betydligt mer negativt” Du måste ta hänsyn till tidpunkten och orsaken till att Josefus skrev.Om skälet var att prisa det judiska folket kan det ju haft ett reklamvärde som kanske lönade sig på det ena eller det andra sättet.Och det tjänar ingenting till att säga att det kunde han inte göra,för det kunde han.Det har gjorts både före och efter Josefus tid.Det enda nödvändiga är papper och penna.

    Gilla

  10. Icke så vis said,

    1 juli, 2014 den 17:20

    Forts. Roger:

    ” Josefus nämner inget om Jesus i sitt äldre historieverk Om det judiska kriget (klart tidigast 78 vt). När han där på ett motsvarande sätt skriver om Pontius Pilatus och behandlar samma händelser saknas bland annat Testimonium Flavianum. Om Josefus, såsom Whealey föreslår, såg positivt på Jesus och betraktade honom som en betydelsefull gestalt, varför skrev Josefus då inte om Jesus också i sitt första verk?”

    Det är väl inte så konstigt eftersom så många människor dog under extremt hemska förhållanden under det judiska kriget så hade det ju inte varit passande att nämna EN mans död som blev korsfäst under Pilatus tid när så många liv gick till spillo. effekten hos läsarna blivit att det setts som en mindre katastrof.

    ” Jag betraktar det som ytterst osannolikt att Josefus skulle ha kunnat tycka så om Jesus utifrån hur han i övrigt förhåller sig till individer som förlitar sig på ”Guds röst”.

    Jag antar du menar Judas från Galileen,Egyptiern och andra militanta upprorsledare med messianska anspråk som ”Josefus såg på med förakt och beskrev dem som regel i hatiska ordalag”, men varför menar du att Josefus skulle använda skymford mot en man som inte hade större skuld till kriget än andra som tog avstånd från krig?

    bbnews:” Teologer bör väl ändå ha samma höga beviskrav som svenska domstolar har – eller hur?”

    Du måste ju ta hänsyn till hur Josefus ville att vi skulle läsa hans text,om han vill att texten skall vara öppen för olika diskussion och att läsaren själv får dra sina egna slutsatser.

    Gilla

  11. bbnewsab said,

    1 juli, 2014 den 18:33

    @Icke så vis: Teologisk forskning uppfyller normalt INTE de beviskrav som ställs inom naturvetenskaperna.

    Skälet är enkelt. Teologer ägnar sig, liksom historiker, oftast åt att analysera ”bevis” som ligger lång bakåt i tiden. Därmed tvingas de i hög grad genomföra och förlita sig på semantiska analyser.av de fåtal dokument som har överlevt tidens tand och som de utgår ifrån i sin så kallade forskning.

    Josefus’ TF-text är ett jättebra exempel härpå. Både äkthetsivrarna och äkthetsifrågasättarna måste nöja sig med att spekulera och teoretisera. De kan helt enkelt INTE veta säkert.

    Du skriver själv här ovanför; jag citerar: ”Du måste ju ta hänsyn till hur Josefus ville att vi skulle läsa hans text,om han vill att texten skall vara öppen för olika diskussion och att läsaren själv får dra sina egna slutsatser.”

    Hur i all världen kan vi som lever i dag veta vad Josefus ”ville” i det avseendet? Jag är ingen tankeläsare. Inte du heller.

    Och ditt förslag att låta läsaren själv få dra sina egna slutsatser om/av textens innehåll – inser du verkligen inte, att det förslaget snarast utgör ett antivetenskapligt argument? Som om den vetenskapliga sanningen vore möjlig att i demokratisk ordning rösta om, varvid det alternativ som erhåller flest röster ska anses vara det (enda) sanna alternativet.

    Kanske har du rätt i dina semantiska texttolkningar, ådagalagda i detta kommentarsfält. Därom vet jag ingenting. Däremot VET jag, att det inte är självklart – dvs ”utom allt tvivel” – att just din tolkning MÅSTE vara den enda möjliga och därmed också den enda rätta.

    Den juridiska termen ”utom allt tvivel” innebär inte att en alternativ tolkning per automatik måste vara bättre – mer trovärdig – än din. I själva verket räcker det med att en alternativ tolkning inte är helt orimlig, befängd eller osannolik. Även om den inte skulle anses ha SAMMA tyngd som din tolkning, kan den icke desto mindre vara TILLRÄCKLIGT rimlig för att ”utom allt tvivel”-rekvisitet/kravet INTE ska anses vara uppfyllt.

    Om en viss tolkning ska anses vara den (enda) sanna, måste sålunda detta rekvisit/krav vara uppfyllt. Det är ungefär där som de flesta teologer och Jesustroende lekmän brukar gå vilse. Så länge som det finns minst en alternativ förklaring och tolkning som inte är helt orimlig, ska man, likt svenska domstolsdomare som regel gör, underkänna det framlagda beviset och därmed inte heller använda sig av det i ”domslutet”

    Dvs i fallet med Josefus’ TF bör teologer och troende lekmän vara ärliga nog – inte minst av anständighetsskäl samt om de vill framstå som intellektuellt hederliga – att tillstå, att det finns åtminstone en viss rimlighet även i äkthetsifrågasättarnas argumentation och forskning/tolkningar. Och då måste den enda rimliga och logiska slutsatsen bli, att om man vill vara intellektuellt hederlig, bör man sluta med att framställa Josefus’ TF som ett äkta bevittnande av Bibel-Jesus’ historicitet.

    Googlar man på internet, ska man dock tyvärr finna, att det vimlar av teologer och troende lekmän som vägrar att erkänna/medge detta.

    Det tycker jag är skamligt rent ut sagt.

    Gilla

  12. icke så vis said,

    1 juli, 2014 den 19:53

    Bbnews jag instämmer i det mesta av det du skriver.”hur i all världen kan vi idag avgöra vad Josefus ville i det avseendet?”tja man får försöka så gott det går och han skrev ju att judarna till och med feltolkat sin heliga skrift så man kan tolka det som att han vill att vi läser hans skrifter som han läser andras – att dem är öppna för diskussion.”Det tycker jag är skamligt rent ut sagt”Jovisst har du en poäng men inte om man godtar argumenten för Hemliga Markus som äkta och ifrågasätter TF:s argument när dem är starkare och bättre utredda.

    Gilla

  13. 2 juli, 2014 den 18:21

    Icke så vis skrev:

    ”Jovisst har du en poäng men inte om man godtar argumenten för Hemliga Markus som äkta och ifrågasätter TF:s argument när dem är starkare och bättre utredda.”

    Jag kan inte se att det finns någon styrka överhuvudtaget i argumenten till stöd för TFs äkthet. Varje text måste bedömas på sina egna meriter och alla försök att avfärda en text med stöd av argument för en annan text, är dömda att misslyckas.

    Gilla

  14. 2 juli, 2014 den 18:31

    Icke så vis skrev:

    Jag antar du menar Judas från Galileen, Egyptiern och andra militanta upprorsledare med messianska anspråk som ”Josefus såg på med förakt och beskrev dem som regel i hatiska ordalag”, men varför menar du att Josefus skulle använda skymford mot en man som inte hade större skuld till kriget än andra som tog avstånd från krig?

    Långt ifrån alla av dessa messianska ledare hade någon med krigsutbrottet att göra eller förefaller ens ha varit våldsamma. De liknar klart Jesus som han beskrivs i evangelierna och Josefus har inget snällt att säga om dem.

    Ta egyptern, som också omnämns i NT och vilken Paulus förväxlas med (Apg 21:38). En kristen som förväxlas med egyptern tyder väl på att de sågs som likvärdiga? Denne egyptern var aktiv på 50-talet ett årtionde före krigsutbrottet.. Josefus säger att det fanns många galningar som bedrog folket genom att hävda sig ledas av gudomlig inspiration. och som tog folket med sig ut i ödemarken för att låtsas få en signal från Gud för att genomföra en befrielse (Om det judiska kriget 2:259). Observera likheten med Jesus i ödemarken! Om egyptern säger Josefus att han var en falsk profet och ställde till med stor skada genom att bedra 30000 personer (Om det judiska kriget 2:261–262). Egyptern ville att folket skulle följa honom till Olivberget varifrån han påstod sig kunna riva Jerusalems murar genom att bara befalla dem att ramla. Prokuratorn Felix angrep folkmassan och egyptern flydde (Judiska fornminnen 20:169–171). Egyptern såg sig definitivt som messias, då han trodde sig kunna riva murarna och leda folket till det förlovade landet. Likaså ansågs olivberget vara den plats där slutstriden mot Israels fiender under ledning av messias skulle stå.

    Sedan finns Theudas, som också omnämns i Apg 5:36. Han var en tydlig messiaspretendent och det står klart att han såg sig själv som messias. För att visa folket sin makt, försökte han sig på (i Mose efterföljd) att dela Jordanfloden – något som är ett typiskt messianskt anspråk. Han drog stora skaror och Josefus ansåg honom vara en charlatan och bedragare. Han tillfångatas och halshuggs och hans huvud förs till Jerusalem. Josefus visar inte på något sätt att han ogillade detta – och han nämner inget om att han var messias (Judiska fornminnen 20:97–98).

    Du undrar varför Josefus skulle använda skymford mot Jesus ”som inte hade större skuld till kriget än andra som tog avstånd från krig?” Men Josefus kunde uppenbarligen använda skymford om egyptern och Theudas trots att inte heller dessa båda hade någon större skuld till kriget.

    Gilla

  15. icke så vis said,

    3 juli, 2014 den 18:12

    ”Ta egyptern, som också omnämns i NT och vilken Paulus förväxlas med (Apg 21:38). En kristen som förväxlas med egyptern tyder väl på att de sågs som likvärdiga?”

    Tja ungefär, men kanske inte riktigt lika framgångsrika i jämförelse? Men visst kommendanten i Apg som förväxlade Paulus med egyptern, uttryckte den allmänna meningen hos folk vid den tiden har du helt rätt i. : )

    Gilla

  16. bbnewsab said,

    9 juli, 2014 den 16:05

    Ett länktips: http://rosarubicondior.blogspot.co.uk/2012/08/the-historical-evidence-for-jesus.html .

    Artikelskribenten Rosa Rubicondior bjuder sina läsare på en ”snabbgenomgång” av påstådda utombibliska ”bevis” på Bibel-Jesus’ existens som de kristna apologeterna städse har brukat framhålla och hänvisa till – och givetvis gör så än i dag.

    Ett par citat ur den nästan Roger Viklundskt långa artikeln:

    CITAT 1: The usual list of ‘historical documents’ which ‘prove’ the historicity of Jesus, and which is routinely trotted out by Christian apologists, is usually a copy and paste from a Christian apologists on-line source. It will normally include:

    Flavius Josephus
    Suetonius
    Pliny the Younger
    Tacitus
    Thallus
    Mara bar Serapion
    Lucian of Samosata
    Phlegon of Tralles
    Tertullian
    Justin Martyr
    Clement of Rome
    Ignatius of Antioch
    Polycarp
    Clement of Alexandria
    Hippolytus of Rome
    Origen
    Cyprian

    Wow! Impressive, or what? Clearly masses of extra-biblical evidence!

    Er… or maybe not.

    I’ll deal with these in a moment but it’s first worth mentioning none of these were written contemporaneously within the supposed years of Jesus’ life – about 4 BCE to 30 CE. Not a single record exists which was made at a time and in an Empire which is one of the most well-documented periods of ancient history.

    CITAT 2:

    Source: Flavius Josephus 37 CE – c.100 CE
    (Also known as Titus Flavius Josephus, Joseph ben Matityahu, Yosef ben Matityahu or simply Josephus)

    Comment by Rosa Rubicondior: Josephus was a highly regarded Roman historian and Messianic Jew who produced two major works – The Wars Of The Jews (seven volumes) and The Antiquities of the Jews (twenty-one volumes). It is the latter which contains the most often quoted ‘proof’ of the existence of the biblical Jesus, the so-called Testimonium Flavianum (Testimony of Flavius) written in c.90 CE:

    The problem with this is that it was written some 60 years after the supposed death of Jesus and cannot be considered a contemporaneous account, and not even the Testimonium Flavianum makes a claim to be the report of an eye-witness. It was written when, if this is to be believed, the myth of Jesus was already formed and Christian communities already existed, complete with the beliefs recorded here as facts.

    At best, this cannot be regarded as any more an authentic account of something than would a story about something happening in 1952 without the benefit of newspaper records, newsreels, magazines and official records. If you think that possible, ask anyone who was an adult in 1952, what the strike by the United Steelworkers of America was over and what President Truman’s role was in the affair. Then check their account against the records. Do you think it would qualify as accurate, reliable history?

    The other problem with the Testimonium is that it’s very probably either a total forgery; an interpolation added later, or a later elaboration of a brief original mention of an anecdotal account of an execution of a man called Jesus. Urban myths would have been no less common then than they are today.

    Dan Barker list seven reasons for thinking it may be a outright forgery:

    [Skäl 1:] The paragraph is absent from early copies. Origen, who vigorously defended Christianity and quoted widely from Josephus but never referred to this paragraph. The paragraph suddenly makes its appearance in the 4th century when it was first quoted by Bishop Eusebius, an ally of Constantine, who is recorded as saying it is permissible ”medicine” for historians to create fiction.

    [Skäl 2:] Josephus, a Messianic Jew would not have called Jesus ‘the Christ’. If he had believed him to be the ‘Christ’ he would have become a Christian. He did not. Origen even referred to him as ”not believing in Jesus as the Christ”.

    Skäl 3:] The paragraph is out of context. It follows an account of a massacre of Jews by Pilate following a period of unrest, and is followed by, ”And about the same time another terrible misfortune confounded the Jews…”. In what sense would a Messianic Jew have regarded the death of Jesus a ‘terrible misfortune’? Eusebius might well have though. The paragraph can be lifted out from the surrounding text with no damage to the chapter.

    [Skäl 4:] The phrase ‘to this day’ shows this is a later addition. There was no ‘tribe of Christians’ in 90 CE since Christianity did not take off until the second century.

    [Skäl 5:] Josephus appears to know nothing more about Jesus apart from a reference to ‘James the brother of Jesus’. He shows no awareness of the Gospels nor of Matthew, Mark, Luke or John, even though, had these been contemporaneous accounts of Jesus, they would have been invaluable sources for him. Nor does he show any awareness of the writings of Paul. He mentions the deeds of other prophets at length but has nothing to say about the miracles of Jesus, about an earthquake and eclipse at Passover, of dead people rising from their grave and wandering around or the reputed damage to the Temple. In short, apart from this one paragraph, it’s as though for Josephus, Jesus never existed, at least in the form reported in the Bible.

    [Skäl 6:] The Testmonium mentions that Jesus was prophesied by ‘divine prophets’ yet neglects to say who they were or what they said – an uncharacteristically incomplete account for Josephus.

    [Skäl 7:] The paragraph is not in Josephus’ style but reads more like the sectarian propaganda associated with the New Testament, e.g. ”… as the divine prophets had foretold these and ten thousand other wonderful things concerning him.”

    As Dan Barker points out, if we remove this almost certainly forged paragraph from Josephus’ Antiquities his works become evidence not for but against the historicity of Jesus.

    Avslutningsvis: På Rosa Rubicondiors blogg finns även andra artiklar som belyser sådant som Roger Viklund brukar ta upp här på sin blogg (där denna min kommentar alltså postas). Kolla gärna in hennes innehållsetikettförteckning (Labels) på hemsidan. Den börjar med etiketten Agnosticism och slutar med Yule och visar alltså hur hon har ”taggat” de lika talrika som läsvärda blogginläggen.

    Gilla

  17. Icke så vis said,

    20 juli, 2014 den 12:21

    Hej Roger, du skrev: ”Du undrar varför Josefus skulle använda skymford mot Jesus ”som inte hade större skuld till kriget än andra som tog avstånd från krig?” Men Josefus kunde uppenbarligen använda skymford om egyptern och Theudas trots att inte heller dessa båda hade någon större skuld till kriget.”

    Det är inget bevis för att han ansåg det om kristna,Roger.Alice Whealy har rätt i att Josefus mycket väl kan visa respekt för sina kristna läsare och kanske haft kristna vänner som han inte ville smäda när han skrev att Jesus var av den kalibern att han skulle kunnat vara en halvgud TF: ” om det nu är tillbörligt att kalla honom en man ” eftersom han skrev ” och ända till nu har de kristna inte dött ut” så kan det vara så att Josefus hade vänner bland de kristna som han inte ville visa sig vanvördig mot.

    Dettta från TF är oxå Origenes medveten om när han skrev att ” Josefus inte erkände Jesus som Kristus/Messias”.

    Vidare måste du skilja på vad det är som Origenes kritiserar. I ”kriget” beskriver Josefus orsakerna till hur judarna motvilligt drogs in i kriget mot romarna.Men det är inte det som Origenes kritiserar, utan det som Josefus utredde på ett teologiskt plan i Jakobspassagen, vad det var som orsakade guds vrede,det är det som Origenes ifrågasätter när han skriver” Josefus framlade orsakerna till att judarna drabbats av så stora missöden att till och med templet jämnats med marken” ”Han borde ha sagt” ”han är inte långt från sanningen”.

    Gilla


Lämna en kommentar