Hur såg Jesus ut och vad kände de tidiga kristna till om hans utseende?

6 februari, 2011 den 19:04 (evangeliedateringar, turinsvepningen)

Det finns inte någon säker uppgift om hur Jesus såg ut. Sanningen är att det rimligen inte finns någon meningsfull uppgift alls därom. Alla de tidiga avbildningarna av Jesus är blott fria fantasier. De första avbildningarna var abstrakta, i form av en fisk eller dylikt. Till höger återges en bild av en av de allra första avbildningarna från St. Sebastian-katakomberna i Rom, då från vänster ett ankare (en tidig kristen variant av korset), en stående fish (ΙΧΘΥΣ) och chi-rho-symbolen (de inledande bokstäverna i Christos, Χριστός).

På grekiska heter fisk ichthys (latinskt uttal: ichtys) och skrivet med grekiska versaler blir det ΙΧΘΥΣ. Detta blev en tidig symbol för Jesus Kristus genom att varje enskild bokstav svarade mot den inledande bokstaven i ” Jesus Kristus, Guds son, Frälsare”.

Ι = Ἰησοῦς – Iesous = Jesus
Χ = Χριστὸς – Christos = Kristus
Θ = Θεοῦ – Theou = Guds
Υ = Υἱὸς – Hyios = son
Σ = Σωτήρ – Soter = frälsare eller räddare

Tidig inskription från Efesos

Det var först efter flera hundra år som man avbildade Jesus och han kom då oftast att avbildas antingen som en ung skön yngling som mycket liknade avbildningar av Apollon eller som en något äldre skäggig man där framställningar av Asklepios verkar ha fått stå förebild. Till höger återges en bild av en skäggprydd Jesus från Priscilla-katakomberna, och den tros stamma från 300-talet.

Inunder återges den troligen äldsta avbildningen av Jesus.

Det är en väggmålning som påträffades i Dura-Europos, ett hus i Syrien som nyttjades som kyrka. Målningen dateras till ca år 235. Målningen illustrerar hur Jesus helar den förlamade mannen som tar sin säng och går. Jesus sträcker ut sin hand och botar mannen. Jesus är iklädd en tunika och en mantel och på sina fötter har han sandaler. Det är en bild av en ung och vacker Jesus.

Bilden till höger är från ungefär samma tid. Det är en freskomålning från taket i ett valv i Calixtus-katakomben i Rom. Jesus är avbildad som den gode herden. Upprinnelsen till detta står givetvis att finna i Johannesevangeliet med Jesus som offerlamm: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29); och med Jesus som den gode herden: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren” (Joh 10:11). Samtidigt avbildas Jesus som fåraherde och i detta följer han inte bara i spåren på tidigare gudsgestalter som också verkade som herdar – han också avbildas på samma sätt som de avbildades.

I en liknande bild från Priscilla-katakomberna i Rom från ungefär samma tid ses Jesus också bärande på ett lamm, eller om man ska vara noggrann faktiskt en bagge eftersom djuret har horn. Detta är ett mycket gammalt och välkänt motiv som går under den grekiska beteckningen Krioforos (Κριοφόρος), vilket betyder baggebärare eller vädursbärare, alltså en person som bär ett får av hankön. Redan långt före vår tidräknings början under den grekiska perioden avbildades Apollon, Hermes och Orfeus/Dionysos bärande på en bagge/vädur. I bilderna inunder återges statyer av Hermes med en vädur/bagge runt skuldrorna (Cat 7IIA1 och 7IIA2).

I Roms katakomber är ”den gode herden” ett mycket vanligt motiv. Ofta blandas såväl kristna som icke-kristna föreställningar och det är därför inte alltid enkelt att avgöra om en avbildning avser Jesus eller någon av de romerska gudarna. Svårigheten ökar också genom att motiven i mycket liten utsträckning avviker mellan de olika framställningarna. Till höger ses en marmorstaty som sannolikt föreställer Apollon. I vilket fall skulle romarna uppfatta denne person som herden Apollon vaktande sina får. Men kristna skulle kanske i sin tur identifiera ynglingen med Jesus. Statyn är daterad till ca år 275 och den kommer från Mindre Asien, nuvarande Turkiet. Statyn finns på The Cleveland Museum of Art.

Den en meter höga marmorskulpturen nedan till vänster avbildar Jesus eftersom den ska vara gjord åt en kristen. Den återfinns i Museo Pio Cristino i Vatikanen och den tros stamma från ca år 300. Nedan till höger är en bild av guden Apollon.

En av de mest kända skulpturerna av en Krioforos, och dessutom en av de allra äldsta, är en avbildning av en kalvbärare (Moschoforos) från ca 570 fvt och den återges inunder.

Någon egentlig uppfattning av hur Jesus såg ut synes man inte ha haft. I stället valde man att avbilda Jesus i skepnader och i poser som redan tidigare var etablerade inom den hellenistiska konsten.

De enda beskrivningar av hur Jesus såg ut säger att han var ful. Jag återger citaten på engelska och det står givetvis var och en fritt att antingen läsa dessa eller hoppa över dem.

Enligt Justinus (ca 150 vt) hade Jesus inget behagligt utseende och var inte vacker. Han var föga ärofull, snarare föraktlig (Justinus Martyren, Dialog med juden Tryfon, bl.a. 13, 49, 85, 100, 112):

JUSTIN MARTYR, DIALOGUE WITH TRYPHO

49. “As therefore,” I say, “while Moses was still among men, God took of the spirit which was in Moses and put it on Joshua, even so God was able to cause[the spirit] of Elijah to come upon John; in order that, as Christ at His first coming appeared inglorious, even so the first coming of the spirit, which remained always pure in Elijah s like that of Christ, might be perceived to be inglorious.

85. “Moreover, some of you venture to expound the prophecy which runs, ‘Lift up your gates, ye rulers; and be ye lift up, ye everlasting doors, that the King of glory may enter,’ as if it referred likewise to Hezekiah, and others of you[expound it] of Solomon; but neither to the latter nor to the former, nor, in short, to any of your kings, can it be proved to have reference, but to this our Christ alone, who appeared without comeliness, and inglorious,

100. He assumed flesh by the Virgin of their family, and submitted to become a man without comeliness, dishonoured, and subject to suffering.

Tertullianus (ca 200 vt) påstår att Jesus saknade dragningskraft, charm och ära (Tertullianus, Mot judarna 14):

TERTULLIAN, AN ANSWER TO THE JEWS.

14. For “we have announced,” says the prophet, “concerning Him, (He is) as a little child, as a root in a thirsty land; and there was not in Him attractiveness or glory. And we saw Him, and He had not attractiveness or grace; but His mien was unhonoured, deficient in comparison of the sons of men,” “a man set in the plague, and knowing how to bear infirmity:” to wit as having been set by the Father “for a stone of offence,” and “made a little lower” by Him “than angels,” He pronounces Himself “a worm, and not a man, an ignominy of man, and the refuse of the People.”

Klemens av Alexandria (ca 200 vt) hävdar att Jesus var oskön och inte hade något behagligt utseende och att han nyttjade en ful och medelmåttlig kropp för att folk inte skulle prisa hans utseende, utan fokusera på vad han sade (Klemens av Alexandria, Paedagogus 3:1, Stromata 6:17):

CLEMENT OF ALEXANDRIA, THE INSTRUCTOR. [PAEDAGOGUS]

3.1. And that the Lord Himself was uncomely in aspect, the Spirit testifies
by Esaias: “And we saw Him, and He had no form nor comeliness but His form was mean, inferior to men.” Yet who was more admirable than the Lord? But it was not the beauty of the flesh visible to the eye, but the true beauty of both soul and body, which He exhibited, which in the former is beneficence; in the latter—that is, the flesh-immortality.

CLEMENT OF ALEXANDRIA, The Stromata, or Miscellanies

6.17. Now it was not in vain that the Lord chose to make use of a mean form of body; so that no one praising the grace and admiring the beauty might turn his back on what was said, and attending to what ought to be abandoned, might be cut off from what is intellectual.

Origenes skriver ca år 240 i sin motskrift mot kristendomskritikern Kelsos (ca 178 vt), att denne hade skrivit att det berättats att Jesus var liten till växten, motbjudande ful och simpel. Origenes bemöter detta med att säga att det visserligen påstås att Jesus var ful, dock inte simpel, och att det heller inte finns säkra bevis på att han var liten (Origenes, Mot Kelsos 6:75):

ORIGEN, Contra Celsus

6:75 To the preceding remarks he adds the following: “Since a divine Spirit inhabited the body (of Jesus), it must certainly have been different From that of other beings, in respect of grandeur, or beauty, or strength, or voice, or impressiveness, or persuasiveness. For it is impossible that He, to whom was imparted some divine quality beyond other beings, should not differ from others; whereas this person did not differ in any respect from another, but was, as they report, little, and ill-favoured, and ignoble.” Now it is evident by these words, that when Celsus wishes to bring a charge against Jesus, he adduces the sacred writings, as one who believed them to be writings apparently fitted to afford a handle for a charge against Him; but wherever, in the same writings, statements would appear to be made opposed to those charges which are adduced, he pretends not even to know them! There are, indeed, admitted to be recorded some statements respecting the body of Jesus having been “ill-favoured;” not, however, “ignoble,” as has been stated, nor is there any certain evidence that he was “little.” The language of Isaiah runs as follows, who prophesied regarding Him that He would come and visit the multitude, not in comeliness of form, nor in any surpassing beauty: “Lord, who hath believed our report, and to whom was the arm of the Lord revealed? He made announcement before Him, as a child, as a root in a thirsty ground. He has no form nor glory, and we beheld Him, and He had no form nor beauty; but His form was without honour, and inferior to that of the sons of men.” These passages, then, Celsus listened to, because he thought they were of use to him in bringing a charge against Jesus; but he paid no attention to the words of the 45th Psalm, and why it is then said, “Gird Thy sword upon Thy thigh, O most mighty, with Thy comeliness and beauty; and continue, and prosper, and reign.”

Origenes försvarade den kristna tron mot Kelsos inte genom att säga att Kelsos hade fel, utan genom att påstå att Jesus icke-tilltalande utseende uppfyllde profetiorna i Jesaja 53 om den lidande tjänaren och således var ytterligare bevis för att Jesus var Guds son. Men alla är de rörande överens om att Jesus var ful.

Speglar då detta hur Jesus verkligen såg ut? Ja det förutsätter givetvis att det alls har funnits en gestalt som svarar mot Bibelns Jesus. De ovan anförda beskrivningarna liknar onekligen förtal och åsikter framförda av människor som velat tala illa om Jesus. Rimligen kommer därför uppgifterna från kristendomens kritiker – judar, romare, greker eller andra icke-kristna vilka slarvigt brukar benämnas hedningar. Det rimliga är att de i opposition mot kristendomen påstått att Jesus var ful som stryk. Nu kan givetvis Jesus ha varit vanskapt, men det troliga är ändå att påståendena blott är sprungna ur onda tungor. Däremot skulle givetvis de kristna ha motsatt sig denna beskrivning om det känt till hur Jesus såg ut. Petrus och Jakob och andra skulle i sina predikningar ha beskrivit Jesu gestalt och rykten om detta ha förts vidare så att Justinus och andra på hundratalet kunnat bemöta dessa grova anklagelser. Men inget sådant försvar läggs fram. I stället accepterar man utan knot uppfattningen att Jesus verkligen var ful och försöker vända denna omständighet till något positivt genom att hävda att enligt Jesaja 53 skulle den lidande tjänaren vara ful och detta snarare styrker att Jesus var den efterlängtade Messias. Hade man vetat hur Jesus sett ut skulle man dock rimligen också fört fram detta med kraft. Vi ser ju att så snart man börjar avbilda Jesus väljer man att framställa honom som bildskön.

Med tiden förändras idealet och Jesus får ett mer västerländskt utseende.

Man kan inte direkt finna någon större likhet med hur en jude i Palestina för två tusen år sedan kan tänkas ha sett ut.

Bilden ovan till höger är en rekonstruktion som Richard Neave gjort av en sådan tänkt man. Bilden utgör alltså en illustration av hur Jesus skulle kunna tänkas ha sett ut och kontrasten till bilden ovan till vänster, den västerländska sinnebilden av den ljushyade långhårige Jesus, kunde knappast vara större

Det som först slår en är att Jesus-rekonstruktionen snarare liknar de porträtt av förrädaren Judas Iskariot som förekommer. Neave utgick från tre kranier från ”Jesu tid” som påträffats utanför Jerusalem och lät skiktröntga och datorbehandla dessa. Utifrån kända uppgifter om musklers och vävnaders tjocklek lät han först bygga en modell enligt den datoranimerade förlagan och sedan modellera fram ansiktet genom att återskapa musklerna och annan vävnad innan dessa täcktes av artificiell hud. Håret och hudfärgen skapades både efter kända data och gjorda beskrivningar av folks utseende på den tiden.

Som ett sidospår till detta kan man betrakta den så kallade Turinsvepningen, vilken så pass många fortfarande tror var den duk som Jesus sveptes i och där hans kropp och ansikte ska ha bevarats.

Om nu inget annat kan få de personer som tror att svepningen är äkta att tänka om, måhända de kan stanna upp och reflektera över ansiktets utseende. Ser detta verkligen ut som den rekonstruktion som gjorts av en jude från Jesu tid eller liknar det mer en stereotyp baserad på medeltida föreställningar om hur man då trodde att Jesus sett ut?

I vilket fall finns inga trovärdiga uppgifter om hur Jesus såg ut. Inte ens de kyrkofäder som levde i den äldsta tiden ger sken av att veta något om den saken. Tvärtom agerar de på ett sådant sätt att de rimligen inte kan veta något om saken. Att ingen beskrivning av hur Jesus såg ut har förmedlats av kyrkofäderna är sannerligen underligt. Att inte alla intresserade sig för den saken är inte underligt, men att ingen enda gjorde det är underligt. Detta tyder på att de faktiskt inte visste något om hur han såg ut. Och om han verkligt funnits och verkat i Palestina på det sätt som evangelierna gör gällande är det mycket underligt att ingen visste hur han såg ut.

Roger Viklund, 2011-02-06