Stefan Gustavssons ”Skeptikerns guide till Jesus”, del 1, inledning

Stefangustavsson

Stefan Gustavsson

Se också Del 2, Julius Caesar-jämförelsen
Se också Del 3, Hannibal-jämförelsen
Se också Del 4, rätt återgivande av källor
Se också Del 5, Ehrman som auktoritet
Se också Del 6, Tiberius
Se också Del 7, de icke-kristna källorna om Jesus

Trots sommar och ledighet har jag inte haft den tid jag önskat för att hinna studera och läsa. Några böcker har jag dock hunnit helt eller delvis igenom. I dag tänkte jag ta upp Stefan Gustavssons bok ”Skeptikerns guide till Jesus. 1, Om evangeliernas trovärdighet” (Stockholm: Credoakademin, 2013). Stefan som jag en gång debatterat och vars uppfattning jag sedan tidigare varit rätt väl bekant med. Stefan Gustavsson är teolog och kristen apologet (ordet använt i dess neutrala betydelse av ”försvarare av den kristna tron”). Enligt egen utsago är han ”generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, direktor för CredoAkademin och förstelektor vid Mediehögskolan i Kristiansand, Norge.” (Stefan Gustavsson, ”Samtid och sanning”)

OtHJJag håller också på att läsa Richard Carriers 700-sidiga bok ”On the Historicity of Jesus: Why We Might Have Reason for Doubt”, vilken enligt Carrier är det första bok som argumenterar för att Jesus inte funnits och som samtidigt är referentgranskad (Peer Review). Carriers bok är av en helt annan kaliber än Gustavssons. Argumenten är många gånger desamma som de jag framlägger i min bok (hur skulle de kunna vara så mycket annorlunda). Skillnaderna ligger främst (som jag hittills ser det) i att Carrier vänder sig till forskarsamhället och därför inte använder utrymme för att argumentera för sådana ståndpunkter som är allmänt vedertagna inom den mer sekulära forskningen och som jag ägnade rätt mycket utrymme åt (eftersom jag valde att skriva mer populärt), samt att han använder ”Bayes sats” för att beräkna vad som är sannolikare av två scenarier – en minimal mytikerhypotes, där allt startade som en mysteriekult utan någon historisk person Jesus, och en minimal historicitetshypotes där det funnits en historik person Jesus som verkat som förebild, men där egentligen knappt något annat i evangelieberättelsen antas vara sant. Vilken av dessa två minimala hypoteser är sannolikast (ty ju mer utvecklade de görs, desto osannolikare blir de)? Enligt Carrier, mytikerhypotesen! Jag kommer nog att återkomma om denna bok, vilken kräver noggrann läsning om det ska vara något lönt med det.

”Skeptikerns guide till Jesus” är på mindre än 200 sidor. Egentligen borde man väl sammanfatta hela boken i ett inlägg, kanske också behandla den tematiskt. Men jag verkar aldrig få tid för en sådan genomgång och väljer därför att skriva flera kortare inlägg, med nedslag litet här och där i boken.

skeptikerns-guideVad säger då Gustavsson? Han säger sig vara influerad av mer konservativa forskare som exempelvis Bauckham, Blomberg och Lane Craig och dessa hävdar bland annat att om man studerar källmaterialet om Jesus på samma sätt som man behandlar andra texter från antiken, skulle man inte vara så hyperskeptisk mot Jesus. Själv vill jag påstå att det är precis tvärtom, att när man väl behandlar källmaterialet om Jesus på samma sätt som man behandlar andra texter från antiken, kommer den gängse uppfattningen om Jesus att förändras. Om detta kommer jag att återkomma i framtida inlägg.

Gustavssons syn är Biblisk. Jesus sägs ha fötts i Betlehem, växt upp i Nasaret och levt sitt vuxna liv i Kafarnaum. En sorts evangelieharmoni som var så vanlig tidigare under kristendomens glansperiod. Gustavsson fortsätter med att bygga berättelsen genom att främst bara plocka uppgifter ur evangelierna och Apostlagärningarna utan någon större reflexion över uppgifternas sanningshalt. Det blir därför ofta ett stort avstånd mellan min och Gustavssons syn.

Gustavsson går igenom flera böcker som i modern tid kritiserat Jesusgestalten på olika sätt. Hans sammanfattning (s. 26) av mina argument i min bok är på det stora hela korrekt (undantaget: jag daterar inte ”evangelierna till efter år 100” utan till ca år 100, med åtminstone Markusevangeliet före år 100).

Efter att Gustavsson presenterat alla dessa olika uppfattningar säger han att situationen ter sig förvirrad. Och jag måste ge Gustavsson rätt på den punkten. På så sätt kan jag förstå Richard Carrier som väljer att verkligen ”angripa” (fast jag kan inte sympatisera med det sätt på vilket han gör det) de mytiker som presenterar rätt horribla teorier och därigenom medverkar till att även de mer seriösa försöken blandas ihop med dessa andra teorier i allmänhetens ögon. Carrier säger sig få ägna mycket tid åt att förklara att hans och exempelvis Joseph Atwills (författaren av ”Caesar’s Messiah”) teorier knappt har något gemensamt. Gustavssons lösning på dessa skilda Jesustolkningar skulle givetvis vara att återgå till Bibelns syn på saken. Men i ärlighetens och logikens namn är också Gustavssons föreställning blott ytterligare en (från alla övriga) avvikande Jesustolkning. Alla tolkningar kan inte vara sanna. Däremot kan givetvis alla vara felaktiga.

Gustavsson kritiserar avsaknaden av historisk metod hos exempelvis Lena Einhorn och förespråkar att en sådan måste användas. Gustavsson själv använder dock, åtminstone i ett avseende, en ogenomtänkt metod i sin kritik av ”kritikerna”. Han så att säga plockar litet här och där och kan därmed hela tiden finna exempel som han kan kritisera. Men så kan man inte göra inom seriös historieforskning. Antingen får man välja att bemöta en teori, eller så de starkaste argumenten för en viss ståndpunkt. Att exemplifiera sin ståndpunkt genom att ofta ta de svagaste argumenten och de svagaste teorierna, gör ju att man egentligen inte alls har bemött det man ger sig ut för att bemöta.

Nåväl, Einhorn får försvara sina teser, jag mina.

denjesussomaldrigfunnitsGustavsson citerar två stycken som jag skrivit, det ena ur min bok och det andra från en Newsmillartikel från 2011. Vad gäller citatet ur boken citerar Gustavsson följande:

”Jag är medveten om att mycket av det källmaterial jag använder är tvivelaktigt i fråga om sanningshalten, framför allt då det ofta är sent och därigenom kan vara legendariskt. Motsvarande uppgifter om Jesus hos kyrkofärderna har jag ofta på goda grunder avfärdat som legendariska … jag är medveten om att denna genomgång i många stycken får betraktas som spekulation.” (Inledningen kap. 5.2, sid. 512 i 1:a uppl., sid. 530 i 2:a uppl.)

Om jag ångrar något vad gäller innehållet i min bok, är det möjligen att jag inte stannade efter fyra sektioner, där jag i princip framlagt hela min tes. Jag ångrar inte materialet i sektion fem som sådant, utan mer att det förekom i just denna bok. Jag tycker om att laborera med olika möjliga lösningar på ett problem och ville inte undanhålla för läsaren det mångskiftande material som trots allt föreligger.

Så efter det att jag argumenterat för en ”icke-Jesus’’ lät jag läsaren taga del av något av det senare spekulativa material som kan, eller inte kan, beröra Jesus. Gustavsson passar givetvis på att säga att jag tvingas efter fem hundra sidor konstatera detta och att inget källmaterial styrker den alternativa hypotes jag därefter framlägger. Men denna ”hypotes” var mer en reaktion på det jag tidigare visat och som jag också skriver strax före ovan givna citat, nämligen ”hur oerhört magert bevisläget är i fråga om kristendomens portalfigur” och att denne knappast är ”en verklig gestalt utan en kompositfrälsare formad ur en mängd olika källor.”

Oerfaren som jag var när det begav sig, insåg jag inte fullt ut att det omöjligt går att resonera filosofiskt med flera alternativa möjligheter. Inte inom religionsforskning! Ty om man framlägger alternativa förklaringar, exempelvis säger att Josefus inte kan ha skrivit Testimonium Flavianum som det föreligger, såvida inte Josefus egentligen skrev något totalt annorlunda, kan man nästan utgå från att kritikerna kommer att fokusera på just den detaljen och hävda exempelvis att det inte finns stöd för en sådan totalt annorlunda version.

Faktum är dock att jag har framlagt min tes i boken med en Jesus som från början uppfattades som ett alltigenom andligt väsen och som först senare kom att uppfattas som att han också levt ett liv som människa och gud på jorden.

Newsmillartikeln som Gustavsson citerar är ”Åtta skäl till varför evangeliernas Jesusgestalt bör ifrågasättas”. Eftersom Newsmill har lagt ner och artikeln inte längre är tillgänglig,  länkar jag till samma artikel på min blogg. Det stycke Gustavsson citerar lyder:

En alternativ förklaring till kristendomens uppkomst … är att den startade som en judisk mysteriereligion. Alla folk hade sina egna mysteriereligioner. Det enda undantaget skulle då möjligen ha varit judarna. Men varför skulle inte också judarna ha kunnat skapa sin egen mysteriereligion; många av dem fanns ju spridda bland ”alla” folk och måste rimligen ha influerats av dessa? Jag hävdar att de visst skaffade sig en egen mysteriereligion och den kom att få namnet kristendomen efter Kristus, namnet på judarnas Messias … Den kom då med tiden också att avlägsna sig från sin ursprungligen mer symboliska natur. I början omfamnades den av endast en mindre grupp bland judarna, men växte och drog också till sig icke-judar. Varje mysteriereligion hade sin frälsare eller gudsson och i kristendomen, som judisk mysteriereligion, kom denne gudsson och frälsare givetvis att bli Messias … Det som började som en symbolisk berättelse kom sedan med tiden att ta sig allt fler historiska uttryck.

Gustavsson hävdar alltså att det inte finns något källmaterial som styrker min alternativa hypotes, att det heller inte finns något källmaterial för denna ståndpunkt. Men den alternativa hypotesen var inte de traditioner som återges i utombibliskt kristet material från de första århundradena och som jag framlade i sektion Fem. Den alternativa hypotesen var just den att Jesus inte fanns, att kristendomen startade som en judisk mysteriekult – alltså det jag framlade i sektionerna Tre och Fyra i min bok.

Och det källmaterial Gustavsson efterfrågar (och som han säger saknas) är faktiskt samma källmaterial som Gustavsson åberopar, med Paulus i spetsen. Det är samma källmaterial som Gustavsson åberopar fast då bara tolkat mer i enlighet med vad detta källmaterial faktiskt visar. Alltså, vi har alla samma källmaterial. Skillnaderna ligger bara i vårt förhållningssätt till detta material.

Den Jesus som Paulus predikar är definitivt en andlig Jesus eller en kosmisk Kristus och Paulus och andra tidiga brevskrivare beskriver den tidiga kristna rörelsen som en mysteriereligion. Gustavsson vill hävda att mitt ”scenario” bara är en ”teoretisk möjlighet” och att hans bygger på ”historiska fakta”. Gustavsson anser att man alltid bör välja den hypotes som är sannolikast och inte bara en hypotes som är teoretiskt möjlig. Här håller jag helt med Gustavsson. Men Gustavssons ”teori” och den kristna ”teorin” bygger på ett stort antal bortförklaringar av ett stort antal besvärande omständigheter.

Gustavsson använder mycket av utrymmet i boken till att åberopa auktoriteter till stöd för sina åsikter. Dessutom gör han ett antal jämförelser mellan å ena sidan Jesus och kristendomen och å andra sidan historiska gestalter och föreställningar. En sådan är den bland kristna apologeter populära jämförelsen mellan Hannibal och Jesus. Som oftast när det gäller Gustavssons paralleller haltar den högst betänkligt och jag avser  återkomma om den saken i nästa inlägg.

Roger Viklund, 2014-08-12

1 kommentar

  1. bbnewsab said,

    12 augusti, 2014 den 23:23

    Några tankar du väckte hos mig, medan jag läste denna nya intressanta bloggartikel från dig, Roger:

    CITAT 1: … när man väl behandlar källmaterialet om Jesus på samma sätt som man behandlar andra texter från antiken, kommer den gängse uppfattningen om Jesus att förändras

    MIN KOMMENTAR: Absolut! Men den slutsatsen gäller både för Jesusskeptiker och Jesustroende av det enkla skälet, att källmaterialet i i detta fall är ovanligt opålitligt (en blandning av påstådda förstahandsvittnesmål och hörsägen, båda varianterna dock fulla av inkonsistenser).

    Se exempelvis Mark 14:32-42 och Matt 26:36-46 om när Jesus i Getsemane går avsides för att bedja. Icke desto mindre kan evangelisterna som synes återge Jesus’ böneord utan minsta tvekan, fastän de tre medföljande lärjungarna enligt berättelsen snabbt somnade (och dessutom inte alls befann sig helt nära den plats där Jesus lade sig ned med ansiktet mot jorden för att bedja).

    Den sortens vittnesmål på vad som egentligen sades skulle definitivt inte väga tungt i en modern svensk domstol, allra minst som evangelisterna i fråga själva inte var förstahandsvittnen till händelserna i Getsemane.

    För övrigt visar modern minnesforskning att även vittnesmål från personer, som fanns med när och där något kontroversiellt hände, påfallande ofta minns fel. Läs gärna mer därom i följande artikel, skriven av Oliver Sacks: http://www.nybooks.com/articles/archives/2013/feb/21/speak-memory/?pagination=false

    Inte nog med det: Bevisligen, har de ledande inom den så kallade kristna rörelsen under de första århundradena rensat bort vissa dokument och kanoniserat blott dem som ingår i dagens Bibel (jfr begrepp som apokryfer eller deuterokanoniska böcker; se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Deuterokanonisk).

    Då kan det lätt gå som det gjorde i den hårt kritiserade förundersökningen av den påstådda seriemördaren Thomas Quick, dvs allt material som inte passade in i den bild som åklagaren/förundersökningsledaren ville konstruera av Thomas Quick förpassades vanligen till det som brukar kallas för (”förundersöknings)slasken”.

    Att arbeta på det viset anses/är inte seriöst och strider inte minst mot de forskningsregler som akademiska forskare under sin forskarutbildning får lära sig att (försöka) hålla sig till.

    CITAT 2: Carrier säger sig få ägna mycket tid åt att förklara att hans och exempelvis Joseph Atwills (författaren av ”Caesar’s Messiah”) teorier knappt har något gemensamt. Gustavssons lösning på dessa skilda Jesustolkningar skulle givetvis vara att återgå till Bibelns syn på saken. Men i ärlighetens och logikens namn är också Gustavssons föreställning blott ytterligare en (från alla övriga) avvikande Jesustolkning. Alla tolkningar kan inte vara sanna. Däremot kan givetvis alla vara felaktiga.

    MIN KOMMENTAR: Jo men visst. Med tanke på det usla bevisläget i Jesusfrågan MÅSTE alla framlagda hypoteser ses som tolkningar, vilka helt enkelt inte går att leda i bevis på sådant sätt, att det skulle hålla i juridisk bemärkelse, ifall den sortens bevis lades fram i en modern svensk domstol. Och varför ska Jesusforskning – och annan teologisk forskning – ha mindre krav på sig från bevissynpunkt än bevis som läggs fram i en modern (svensk) domstol (eller i en svensk akademisk avhandling utanför den teologiska disciplinen)?

    CITAT 3: [Gustavsson] så att säga plockar litet här och där och kan därmed hela tiden finna exempel som han kan kritisera. Men så kan man inte göra inom seriös historieforskning. Antingen får man välja att bemöta en teori, eller så de starkaste argumenten för en viss ståndpunkt. Att exemplifiera sin ståndpunkt genom att ofta ta de svagaste argumenten och de svagaste teorierna, gör ju att man egentligen inte alls har bemött det man ger sig ut för att bemöta.

    MIN KOMMENTAR: Du har helt rätt i sak, Roger. Men samtidigt delar jag inte ditt sätt att se på just den här saken fullt ut. Låt mig säga så här: Med den metod som Gustavsson använder – att handplocka vissa argument/”bevis” påminnande om ett Cajsa Warg-liknande eklektiskt förhållningssätt – är det lätt och enkelt att utså tvivel på att den angripna hypotesen kan vara korrekt.

    Men att utså tvivel är inte samma sak som att MOTBEVISA (läs: skjuta i sank) den konkurrerande (arbets)hypotesen. Man kan på sin höjd göra den angripna hypotesen mindre trovärdig, mindre sannolik. Och det är alltså definitivt inte samma sak som att motbevisa eller skjuta den i sank.

    I akademiska forskningssammanhang duger det inte att lyfta fram ett knippe av kritikern själv (= subjektivt) utvalda argument eller omständigheter. Att argumentera på det viset passar måhända i en debattartikel/debattbok, men inte i seriösa forskningssammanhang på akademisk nivå (= jag ser teologisk forskning på akademisk nivå som ett enda stort skämt; det är enligt mig en skam, att teologisk forskning på akademisk nivå ska vara skattefinansierad, eftersom standarden på den sortens forskning genomgående är usel, framför allt från objektivitetssynpunkt).

    Det är väl egentligen det som du också vill säga, Roger, i ditt återgivna citat här ovan – ja, bortsett från min egen känga mot så kallad teologisk forskning på akademisk nivå, alltså – även om jag, som synes, tycker mig finna behov av ett förtydligande.

    CITAT 4: Oerfaren som jag var när det begav sig, insåg jag inte fullt ut att det omöjligt går att resonera filosofiskt med flera alternativa möjligheter. Inte inom religionsforskning! Ty om man framlägger alternativa förklaringar, exempelvis säger att Josefus inte kan ha skrivit Testimonium Flavianum som det föreligger, såvida inte Josefus egentligen skrev något totalt annorlunda, kan man nästan utgå från att kritikerna kommer att fokusera på just den detaljen och hävda exempelvis att det inte finns stöd för en sådan totalt annorlunda version.

    MIN KOMMENTAR: Ja, det är ett simpelt debattknep som man tar till för att skörda billiga poänger. Jag vill minnas att Jan Guillou har sagt/skrivit något i stil med: ”Om du skriver en artikel som innehåller , säg, 50 fakta, varav det sedan visar sig att 49 är helt korrekta och ett enda av dem felaktigt, ja då kommer hela den efterföljande debatten att handla om det där felaktiga faktapåståendet/argumentet. Så är det bara.

    Jfr också vad historieprofessorn Dick Harrison skriver här i Neo nr 1/2014: http://magasinetneo.se/artiklar/krankta-av-fakta/ .

    Ett citat ur den artikeln: När frågan ”hur starka är beläggen för att Jesus har existerat?” trillade ned i mejlboxen hanterade jag den som vilket spörsmål som helst och publicerade svaret dagen därpå.

    Efter att ha använt de etablerade källkritiska reglerna för äkthet, samtidighet, beroende och tendens kom jag till den i forskarsammanhang föga kontroversiella åsikten att sannolikheten för att Jesus har existerat är mycket större än sannolikheten för att han inte skulle ha gjort det.

    De teologiska spörsmålen – huruvida Jesus är Messias, etcetera – lämnade jag därhän. Jag konstaterade bara att han med all sannolikhet hade funnits.

    Detta var fullt tillräckligt för att resultera i en flodvåg av ilska från mängder av ateister, som menade att jag kränkte deras livsåskådning, att jag förrådde vetenskapen, antagligen på grund av feghet. Ingen brydde sig om att ta mina argument på allvar, än mindre sättet på vilket jag nådde fram till resultaten.

    NOTERA HÄR hur Harrison faktiskt gör en viktig distinktion, som annars lätt försvinner i Jesusdebatten. Han noterar att Bibel-Jesus förvisso kan vara en ”fantasikonstruktion”, även om (En Vanlig) Människo-Jesus måhända har existerat.

    Att döma av hur du ”recenserar” Gustavssons bok, Roger, är det lätt att få intrycket, att Gustavsson inte riktigt är medveten om denna viktiga distinktion – i vart fall synes han inte bry sig så mycket om den eller ägna tid åt den. Innebärande att bevis för Människo-Jesus’ historicitet också, enligt honom, torde bevisa historiciteten av Bibel-Jesus.

    Om så är fallet – dvs om min misstanke är korrekt därvidlag – begår Gustavsson ett allvarligt tankefel. Jfr än en gång med vad Dick Harrison skriver: ”De teologiska spörsmålen – huruvida Jesus är Messias, etcetera – lämnade jag därhän. Jag konstaterade bara att han med all sannolikhet hade funnits.”

    Gustavsson borde göra som Harrison: lämna de teologiska spörsmålen därhän.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: