Den fortgående debatten kring Bart Ehrmans ”Did Jesus Exist”

Bart D. Ehrmans bok Did Jesus Exist har utmynnat i en rätt upphetsad debatt där sakinnehållet (tyvärr) har kommit något i skymundan, men vad var annat att vänta med tanke på Ehrmans anslag i artikeln Did Jesus Exist? i the Huffington Post. Denna artikel ledde till att Richard Carrier skrev ett skarp inlägg; Ehrman Trashtalks Mythicism riktat enbart mot artikeln och därefter ett kanske ännu skarpare inlägg mot boken Ehrman on Jesus: A Failure of Facts and Logic. I det inlägget sågar han boken fullständigt och säger att den är så full av fel att dessa kommer att allvarligt förleda och felinformera läsarna. Han skriver att Did Jesus Exist? felinformerar i större utsträckning än den informerar och att den “officially sucks”. Efter en lång genomgång och ett antal påpekanden om felaktiga påståenden, ologiska argument, självmotsägelser, oriktig framställning av motståndarnas argument och undanhållande av information, där Ehrman enligt Carrier inte förmått att korrekt behandla en enda fullständig teori framlagd av mytikerna, så anser han sig tvungen att kassera boken som inget mer än ett tragiskt mord på elektroner och träd.

Ehrman uppfattade detta inlägg som ett personligt angrepp på honom och hans integritet som forskare och skrev till sitt försvar Acharya S, Richard Carrier, and a Cocky Peter (Or: “A Cock and Bull Story”), i vilket han huvudsakligen tar upp detta med ”Petrus Penis”! Tyvärr har denna sak, en för frågan om Jesu historicitet helt ovidkommande detalj, kommit att dominera debatten. I sitt avfärdande av Acharya S., låter Ehrman i ett antal punkter räkna upp det han anser vara rena felaktigheter som han påträffat i hennes bok The Christ Conspiracy: The Greatest Story Ever Sold, varav en punkt lyder som följer:

“‘Peter’ is not only ‘the rock’ but also ‘the cock,’ or penis, as the word is used as slang to this day.” Here Acharya shows (her own?) hand drawing of a man with a rooster head but with a large erect penis instead of a nose, with this description: “Bronze sculpture hidden in the Vatican treasure of the Cock, symbol of St. Peter” (295). [There is no penis-nosed statue of Peter the cock in the Vatican or anywhere else except in books like this, which love to make things up.]”

Det tog inte lång tid för Acharya (här) att påvisa att hon alls inte hittat på (eller själv ritat) denna penisnästa byst, utan att hon i referenserna uppger varifrån hon hämtat uppgiften och att uppgiften med fotografier av bysten förekommer i många böcker. Carrier anklagade Ehrman för att vara slarvig i sin vetenskapliga noggrannhet genom att inte kontrollera uppgiften om huruvida det fanns en sådan byst eller inte, innan han fördömde henne. Ehrman försvarade sig med att han bara avsåg att bysten inte föreställde Petrus (något inte heller Carrier anser att den gör), inte att den inte fanns. Jag tänker inte fördjupa mig i denna icke-sak (även om det finns mycket att säga om den) mer än att Carrier och andra hävdar att Ehrman gör en efterhandskonstruktion, att den uppenbara läsningen av meningen ”There is no penis-nosed statue of Peter the cock in the Vatican or anywhere else” betyder att statyn inte skulle finnas, att Ehrmans undran om Acharya själv ritat bilden visar att han (trots bedyranden om motsatsen) inte ens kontrollerade hennes hänvisning till sin källa och att Ehrman i en radiointervju tydligt påstått att själva bysten är ett påhitt.

Detta hävdar Carrier i ett nytt bemötande av Ehrman i Ehrman’s Dubious Replies (Round One), vilket som titeln säger kommer att följas av del 2. I dessa inlägg bemöter Carrier två ytterligare inlägg av Ehrman, dels hans korta inlägg Response to Carrier, vari han i stort sett bara säger att han ska göra ett mer fullständigt bemötande av Carrier och sedan hänvisar till Joseph R. Hoffmans angrepp (jag hittar inget bättre ord) på Carrier i Mythtic Pizza and Cold-cocked Scholars (tydligt är att Hoffman och Carrier inte är såta vänner), dels hans Fuller Reply to Richard Carrier (vilket titeln till trots inte är speciellt fullständigt).

Jag har ingen avsikt att gå igenom argumenten, utan hänvisar den intresserade till att själv läsa och bilda sig en uppfattning. Samtidigt tar jag mig metodiskt och långsamt igenom Ehrmans bok och ska förhoppningsvis ta upp många fler detaljer i boken utan att behöva deltaga i ett korståg. I allt väsentligt (frånsett då tonen), håller jag dock med Carrier i hans sakkritik av boken, utan att jag för den skull anser boken på något sätt avvika från många andra verk om kristendomen. Skillnaden är väl att vissa förväntat sig mer av Ehrman (med tanke på andra böcker han har skrivit) och att de som berörs i boken anser sig vara felciterade, missuppfattade och i vissa fall förlöjligade.

Exempelvis Earl Doherty anser sig vara felaktigt behandlad och han skriver en längre inläggsserie tänkt att bemöta allt av värde i Ehrmans bok, och där hittills sex inlägg har publicerats på Vridars blogg (Earl Doherty’s Response to Bart Ehrman’s Did Jesus Exist?). Han är irriterad (angry: se FRDB) över ett antal påståenden som Ehrman gör om hans bok. Framför allt gäller det Ehrmans påstående att Doherty citerar professionella forskare till stöd för sina ideer utan att tala om att dessa forskare inte stöder hans tes om en alltigenom mytisk Jesus:

”He quotes professional scholars at length when their views prove useful for developing aspects of his argument, but he fails to point out that not a single one of these scholars agrees with his overarching thesis.” (DJE, s. 252)

För det första är ju detta inte sant eftersom Doherty många gånger säger att dessa forskare inte håller med om att Jesus var en myt. För det andra påtalar han tydligt i boken att det han framför är en extrem minoritetsposition vilken knappt delas av någon nytestamentlig forskare. Men här finns ett än större problem med Ehrmans påstående, ett som har med auktoriteter att göra – något Ehrman lägger stor vikt vid. Doherty ska alltså dra sig för att citera de forskare som tror att Jesus har funnits även om de i just den fråga Doherty argumenterar för håller med honom.

Inom all forskning söker man stöd för sina teorier genom att hänvisa till annan forskning som tillsynes stöder ens egna hypoteser. Detta betyder givetvis inte att den forskare man hänvisar till måste tycka likadant i det övergripande resonemanget eller dra likadana slutsatser som man själv gör. Man argumenterar för en viss sak och ger understöd för just den positionen genom att hänvisa till annan forskning som visar på just detta. Alla förväntas förstå att den man hänvisar till också hävdar detsamma som man själv argumenterar för i just det avseende som man söker stöd för, men inget mer utöver det. Jag kan exempelvis citera Feldman till stöd för en speciell aspekt gällande teorin att Testimonium Flavianum är en förfalskning, utan att hela tiden påpeka att Feldman trots detta anser att TF i någon utsträckning är skriven av Josefus. Min hänvisning till Feldman gäller bara just den del av mitt resonemang där jag hänvisar till honom, inget därutöver.

På något sätt innebär Ehrmans resonemang att hur man än vänder sig har man ändan bak. Ty om Doherty inte hade hänvisat till dessa källor skulle Ehrman ha avfärdat honom för att inte söka stöd i den nytestamentliga forskningen. Själv har jag fått kritik för att jag bygger på ”fel” källor och inte på de som tycker tvärtemot det jag tycker. Men varför skulle jag förlita mig på deras omdömen då jag inte delar deras uppfattning? Det är som att det gäller olika standarder. De som inte undervisar vid (de kristna) lärosätena är bara amatörer och de ska minsann inte ta åt sig äran av den forskning som producerats av forskare som gör det, genom att hänvisa till deras forskning.

Just denna omständighet tar Robert M. Price upp i en podcast-sändning (det som berör Ehrman är ca en halvtimme långt). Han tillkännager att han snart kommer att publicera ett bemötande av Ehrman, men går redan här i tal till starkt angrepp på Ehrmans metoder, vilka han dömer ut. Han påpekar att alla stora genombrott gjorts genom att man byggt på tidigare forskning men valt att tolka resultaten av denna forskning på ett nytt sätt. Han hänvisar exempelvis till Copernicus som givetvis fördömdes, men som bara omtolkade tidigare generationers arbete, den information och fakta som de arbetat fram, till något som stämde bättre överens med de iakttagelser som han och andra gjort. Varför skulle inte mytikerna på samma sätt som andra få bruka tidigare forskning till stöd för sina teorier utan att anklagas för att de man förlitar sig på inte håller med om det övergripande paradigmet?

Roger Viklund, 2012, 04-28

12 kommentarer

  1. bbnews said,

    28 april, 2012 den 18:07

    Vilken j*vla soppa rent ut sagt, det som du beskriver, Roger.

    Det i mina ögon starkast bestående intrycket av din artikel måste rimligen bli, menar jag, att Jesusforskare i allmänhet och kanske Bart Ehrman i synnerhet låter objektiva och subjektiva forskningsperspektiv ingå en form av ohelig allians, läs: fusionera. Något som ur alla seriösa forskningssynvinklar sett inte är annat än helt FÖRKASTLIGT.

    Redan på svensk gymnasienivå får ju eleverna sig itutat att slikt är något som till varje pris måste undvikas, ifall avsikten är att man ska framstå som respekterad seriös forskare, dvs nalkas det ämne, som står i begrepp att avhandlas, unbiased/opartiskt.

    Men nog därom nu. Och över till något helt annat. Du skriver, Roger, i din nya artikel bland annat så här: ”För det andra påtalar [Doherty] tydligt i boken att det han framför är en extrem minoritetsposition vilken knappt delas av någon nytestamentlig forskare.”

    Nu undrar jag så här: Jag har uppfattat denne Earl Doherty som en relativt nära själsfrände till dig i Bibel-Jesusfrågan. Ska man alltså tolka den citerade meningen i stycket här ovanför, att det egentligen är bara denne Doherty och så du, Roger, samt kanske några få till, som intar och ställer sig bakom den Jesusmytiska ståndpunkten, alltså det synsätt som du på sätt och vis koncist sammanfattar i boktiteln ”Den Jesus som aldrig funnits”?

    Jag skulle gärna vilja att du, Roger, kommenterar, lite lagom kortfattat, hur fåtaliga ni Jesusmytiker egentligen är. Och berätta då gärna samtidigt, ifall ni utgör en växande eller minskande minoritetsskara Jesusforskare.

    Själv har jag fram till nu inbillat mig, att sådana tankar som framförs av Doherty och dig förvisso uttalas av en minoritet av Jesusforskarkollektivet. Men att det skulle vara en ”extrem minoritetsposition vilken knappt delas av någon nytestamentlig forskare” – det gör mig både förbryllad, rent av småchockad och lite illa till mods. Inte för att jag hyser något större förtroende för teologer och Jesusforskare överlag, men formuleringen ”extrem minoritetsposition” låter ju som om det är blott ca 2-3 procent av de nytestamentliga forskarna som tillhör Jesusmytikerfacket.

    Kan det verkligen vara så illa? Om du svarar jakande på den frågan, hur och, inte minst, varför, i all världen kan det vara på det viset? Är Jesusforskningen styrd av religiösa och/eller ekonomiska intressen i första hand? Eller vari kan förklaringen tänkas ligga?

    Gilla

  2. 28 april, 2012 den 19:28

    Det är ytterst få som aktivt argumenterar för en rent mytisk Jesus och också publicerar böcker eller artiklar i ämnet. Och om man dessutom säger ”rent mytiskt”, är det ännu färre, då många likt mig själv kan tänka sig att det trots allt kan ha funnits någon gestalt i botten av berättelsen men att vi inte förmår att återfinna denne i all mytologisk överbyggnad. Utöver dessa få (Doherty, Price, Carrier, Thompson, Zindler, Acharya, Freke & Gandy, Wells, Salm, Detering, kanske mig själv och några fler) finns många fler som aldrig publicerar sig men ändå är oerhört kunniga. Jag tänker exempelvis på historikern/arkeologen Rod Green på Jesus Mysteries, som är bland de mest kunniga jag känner till och som (mig veterligt) aldrig har publicerat sig i detta ämne. Sedan finns då andra som tydligen misstänker att Jesus inte har funnits men likväl inte tar offentlig ställning. Så här skriver Carrier:

    “I also notice that Ehrman ignores a larger category of historians: historicity agnostics. He insists no historians of Christianity with professorships in the history of Christianity exist who doubt the historicity of Jesus, but I happen to know of at least one: Arthur Droge, professor of early Christianity at UCSD. At the Amherst conference in 2008 Droge said publicly that he had no idea whether there was a real Jesus, and gave a presentation using Ned Ludd as an example of a quickly historicized fictional person, around whom a whole movement grew, which Droge argued demonstrated that we could not be confident the same thing hadn’t happened to Jesus. Here we have someone who meets all of Ehrman’s hyper-specific requirements, yet who does not share Ehrman’s certitude about the historicity of Jesus. I suspect there are many more like him. Droge simply hasn’t published on this. How many other scholars are there out there, who likewise have not published an opinion in the matter, but nevertheless are far more skeptical than Ehrman?” http://freethoughtblogs.com/carrier/archives/1026

    Gilla

  3. Den andre BB said,

    28 april, 2012 den 20:14

    Nu hann Roger först, men bland ”egentliga fackmän” som ger stöd åt mytteorin känner jag endast till Dr. Hector Avalos, Dr. Richard Carrier, Dr. Hermann Detering, Dr. Robert M. Price och Dr. Thomas Thompson. Tidigare omfattade Dr. R. Joseph Hoffmann teorin, men har numera övergett den. Bland övriga akademiker, som inte nödvändigtvis tror på en helt himmelsk Jesus (men som inte skulle skriva under på att evangeliernas Jesusgestalt funnits, och sålunda är att betrakta som ”mytiker” i någon mening), skymtar Francesco Carotta understödd av Dr. Thomas von der Dunk (tror att Jesus var Julius Caesar), Neil Godfrey, Dr. Christian Lindtner (Jesusisbuddha.com), professor emeritus i tyska George Albert Wells (tror på en jordisk bakgrundsperson) och Frank Zindler.

    Gilla

  4. Den andre BB said,

    28 april, 2012 den 20:23

    Även Dr. Marian Hillar uttrycker sina tvivel: ”This religion was also discovered by Jesus himself (regardless whether he was a historical figure or only a literary fiction)” (From Logos to Trinity, 2012, s 2)

    Gilla

  5. bbnews said,

    28 april, 2012 den 21:14

    Tack för svar/kommentarer! Tack vare er båda har jag nu erhållit en lista på forskarnamn som det kan vara av intresse att googla vidare på för att man ska kunna skaffa sig en uppfattning om vad de har att tillföra ämnet.

    Misstänker dock att Rogers bok, Den Jesus som aldrig funnits, tar upp alla de väsentliga aspekter och ”byggstenar” som Jesusmytteorin grundar sig på.

    Icke desto mindre skulle det vara tacknämligt, ifall någon av er båda, som redan har svarat mig, ville kommentera också de frågeställningar, vilka jag tar upp i slutet av min förra kommentar.

    Alltså: 1) Vinner Jesusmytteorin terräng eller är den ”skolan” tvingad till reträtt?

    Samt 2) Oavsett hur ert svar på fråga 1 i förra stycket blir, undrar jag, Är Jesusforskningen måhända styrd av religiösa och/eller ekonomiska intressen i första hand? (Det känns, i alla fall ”intuitivt”, lite som att religionsforskning, åtminstone i USA, i hög grad är villkorad, dvs att det finns en hel del personliga Jesusforskningsprofessurer, vilka bekostas av privata intressen och inte av staten, något som åtminstone rent teoretiskt torde öka risken för bias/subjektivitet/partiskhet/icke-neutralitet i forskningen.)

    För att inte stöta sig med dessa ekonomiska intressen – läs: för att inte bita den hand som föder en – får professorn/forskaren i fråga (som sitter på en dylik lärostol) försöka välja sina forskningsämnen, så att dessa inte väcker (alltför stor) irritation hos donatorn/donatorstiftelsen. Med andra ord en del likheter med professurer i parapsykologi, vilka också inte sällan, enligt min erfarenhet, synes vara mer/oftare privatfinansierade än exempelvis naturvetenskapliga forskningsprofessurer överlag är. (Som sagt: I alla fall har jag uppfattat det på detta vis – utan att ha undersökt saken lege artis.)

    Gilla

  6. 28 april, 2012 den 22:05

    1) I antalet aktiva förespråkare för Jesusmyten vinner den definitivt terräng. På 70- talet var Wells i stort sett allena, vad jag känner till. I varje fall har antalet böcker som hävdar att Jesus är en myt/icke-figur kraftigt ökat i antal.

    2) Jag kan inte svara på fråga 2, då jag helt saknar insyn i de processer som styr tillsättningar, ansökningar, urval o.d. Men en gissning är väl att de allra flesta studenter som söker sig till studier i Nya testamentet och den tidiga kristendomen själva är utövande kristna. Många lärosäten i framför allt USA påminner mer om Livets ord-skolor än verkliga universitet, och även i Sverige går väl många utbildningen för att bli präster eller dylikt. Jag dristar mig till att citera den av mig tidigare nämnde Rod Green från Jesus Mysteries (länken fungerar enbart om man är inloggad som medlem); även om detta citat kan ses som aningen för långt för att återges. Ursäkta Rod:

    If this NT ”discipline” was in fact populated by unbiased individuals out to discern the truth, I would have greater respect for their collective opinions/conclusions. However, as I inferred, virtually all people noted in the academic literature as ”New Testament Scholars” are products of Divinity Schools. What exactly is a Divinity School? Is that even a discipline for higher education? I’ve visited several prominent school websites, and each and every one makes the point that their primary mission is to develop clergy. Many courses in these schools are specifically targeted toward preaching to and organizing a flock, not to mention the required administration of apologetics. These are fundamentally religious ”trade schools” masquerading as real educational institutions.

    Now who decides to attend one of these evangelical trade schools? Are they the unbiased free thinkers yearning for knowledge? You know the answer to that. Ehrman is an excellent example. He went to Wheaton College, an evangelical bastion that, while providing an outstanding education in many areas, was long noted for its enmity to biological evolution (in the ’90s, it even required all its science instructors to disavow human evolution or lose their jobs!). Its most recent controversies have been the about the backlash from its alumni about the college’s easing of this obtuse and anti-scientific position. Now how do we credit a university that teaches science while consciously denying one of the most fundamentally scientific ideas in history? Do we have any reason to think they suddenly would have any unbiased ideas about their most cherished religious positions? Princeton Seminary (not to be confused with Princeton University), Ehrman’s next stop, is not much better.

    I’m simply turning Ehrman’s argument around. Why should we credit anyone as a scholar in a field where he was formally trained in a religious trade school that was franchised for the specific reason of propagating faith based arguments? If you present me with a PhD in History or Archaeology or Anthropology, I will probably be impressed. But a PhD in Divinity or Theology? What does that mean? Is it even important or relevant?

    Such ”credentials” arguments sound as vacuous and pompous as they are. Jack Kilmon is every bit as entitled to the ”NT scholar” lable as any of those who received trade schooling from a seminary. So are Earl and Jake and Sid and many others. Some such as Detering have even overcome their early brainwashing. The primary difference is that Ehrman has an editor and a printing press. I am not trying to be anti-religious here, but when I read someone beating their chest because their conclusions match up with their fellow trade-schooler’s conclusions, I have to suppress a giggle. http://groups.yahoo.com/group/JesusMysteries/message/66277

    Gilla

  7. bbnews said,

    29 april, 2012 den 20:16

    Stort TACK, Roger för denna nya kommentar!

    I eftermiddags kunde man i radions P1 lyssna på ”Teologiska rummet”. Owe Wikström, professor i religionspsykologi, sade i inledningen till det programmet en del saker som, i alla fall i mina ögon och öron, kan kasta ytterligare ljus över den teologiska och apologetiska forskningen, inte minst i USA.

    Wikström berättade bland annat, att i USA skiljer man på ”Department of religious studies” och ”Department of theology”.

    Den teologiska fakulteten kännetecknas, förklarade han, av att där ligger den kristna tron som en fundamental bas för all forskning. De teologiska forskarna utgår alltså från ett a priori-synsätt att Gud de facto finns.

    (Detta grundantagande får sålunda teologerna och deras forskning rätta sig efter och anpassa sig till. Annars löper dessa forskare förmodligen hög risk att komma att få brinna i den eviga helveteselden ity att de gör sina uppdragsgivare, alltifrån jordiska forskningsanslagsdonatorer till Gud Fader i himmelen, djupt besvikna. OBS! att det som står här i parentesens två första meningar är min privata tolkning av det som professor Wikström hade att säga i radioprogrammet. Vad som står i de båda meningarna är alltså en ateists tolkning av det som professor Wikström sade i radioprogrammet.)

    Alltnog. Professor Wikström fortsatte sedan sitt resonemang så här: I ”Department of religious studies”, där ämnesdiscipliner som religionspsykologi, religionssociologi och religionsfenomenologi hör hemma, saknas som regel detta a priori-synsätt att Gud de facto finns.

    Vilket föranleder följande avslutande ateistiska kommentarer/tolkningar/tankar från mig:

    Därför är det, menar jag, inte fullt lika hädiskt för en forskare som hör hemma i ”Department of religious studies” att komma till slutsatsen att Gud måhända är blott ett hjärnspöke. Den sortens slutsats är däremot näst intill omöjlig att nå i ”Department of theology”.

    Till ”Department of religious studies” hör också – fastän det inte nämndes av professor Wikström – ”Studies in neurotheology”, dvs forskning om hur man på artificiell väg kan framkalla gudsupplevelser genom att stimulera speciella delar av hjärnan på olika vis, allt från elektrisk stimulering av hjärnans neuroner till intag av hallucinogena och/eller psykoaktiva droger. Det säger sig självt att den sortens forskning är helt otänkbar i ”Department of theology”, där det i stället handlar om att medelst olika sorters resonemang överbrygga de motsättningar och orimligheter som bibelverserna inbördes inte sällan visar prov på.

    Gilla

  8. LangNese said,

    20 december, 2012 den 23:00

    Hei. En kort kommentar på norsk.
    For meg ser det ut til at opphavet til stedsnavnet Nasaret, og idéen om korset stammer samme kilde, nemlig Jesaja 11,1.
    I den svenske bibelen står det: ”En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
    ett skott skall skjuta upp ur hans rot.”
    Det svenske ordet ”skott” (eng. shoot) heter i den hebraiske originalteksten ”netser” som igjen kommer av ”natsar”.
    http://www.sacrednamebible.com/kjvstrongs/STRHEB53.htm#S5342
    Som om ikke det er nok. Det koine-greske ”stauros” kan også forstås som ”skott” (eng. shoot, stem)
    http://en.wikipedia.org/wiki/Stauros
    Se nå på Jesaja 11,1:
    ”En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam, ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
    På hebraisk:
    ”En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam, en ”natsar” skall skjuta upp ur hans rot.”

    På koine-gresk:
    ”En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam, en ”stauros” skall skjuta upp ur hans rot.”

    Tradisjonell oversettelse av ”stauros”:
    ”En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam, ett ”kors” skall skjuta upp ur hans rot.”

    Det kan se ut som om både stedsnavnet Nasaret og idéen om korset er en missforstått gammel messias-proffeti.

    Gilla

  9. Geir said,

    5 januari, 2013 den 12:27

    Her er en liten kuriositet fra kanskje den viktigste Messias-profetien av alle – Jesaja 11,1.

    På engelsk:
    ”A shoot will come up from the stump of Jesse; from his roots a Branch will bear fruit.”

    På hebraisk låter det slik:
    ”u·itza chtr m·gzo ishi u·ntzr m·shrshi·u iphre”

    Legg spesielt merke til denne sekvensen.

    ishi u·ntzr

    Er det dette som kan være opphavet til navnet Jesus fra Nazaret?

    Betydningen av sekvensen er nemlig: Isais rotskudd

    Gilla

  10. 5 januari, 2013 den 13:59

    Tack för era intressanta synpunkter i detta ämne LangNese och Geir. Jag har utrett något om detta med rötterna N Z R och N TZ R i inläggen om Nasaret: https://rogerviklund.wordpress.com/2011/06/01/nasaret-del-1-%E2%80%93-sager-bibeln-att-jesus-kom-fran-nasaret/

    Gilla

  11. Geir said,

    5 januari, 2013 den 14:25

    Interessant. Men Matteus har en merkelig bemerkning i sitt evangelium: ”Da han kom dit, bosatte han seg i en by som heter Nasaret. Slik skulle det ordet oppfylles som er talt gjennom profetene, at han skulle kalles en nasareer.”

    Matteus refererer ofte profetene, spesielt Jesaja, men denne profetien er sannelig ikke lett å finne.

    Hva om Matteus rett og slett tenker på denne hebrasike teksten til Jesaja 11,1?

    Gilla

  12. 5 januari, 2013 den 14:39

    Det är möjligt. Men som du säger finns ingen profetia som helt stämmer in på det Matteus skriver, varför det får bli en gissning.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: