Något om Bart Ehrmans ”Did Jesus Exist?”

DidJesusExistSå har då Bart Ehrman utkommit med den emotsedda boken Did Jesus Exist?: The Historical Argument for Jesus of Nazareth. Man kan väl säga att redan innan folk hunnit läsa den, har den väckt uppseende i båda ”lägren”, och då inte minst på grund av den artikel, Did Jesus Exist?, som Ehrman låtit publicera i ”The Huffington Post” som en sorts aptitretare inför boksläppet. Endast artikeln i sig föranledde Richard Carrier att skriva ett både långt och skarp inlägg: Ehrman Trashtalks Mythicism; vilket i sin tur bemöttes av James McGrath i Responding to Richard Carrier’s Response to Bart Ehrman, vilket bemöttes av Carrier i McGrath on the Amazing Infallible Ehrman och i sin tur av McGrath i Mythicism and James the Brother of the Lord (A Reply to Richard Carrier).

Inläggen är väl värda att läsa (trots onödiga övertoner) och då inte minst den omfattande diskussionen i kommentarerna på Carriers blogg.

Själv är jag bortrest under en tid och något avsågad från mina böcker och annat material och har därför heller inte tillgång till Ehrmans och Dohertys böcker. Jag kommer nog att skriva en del om Ehrmans bok när jag väl har läst den. Ehrmans tonläge i artikeln till trots, tänker jag försöka undvika att falla i den polemiska fällan. Det är av godo att någon i Ehrmans ställning verkligen försöker bemöta mytteorin. Detta dristar jag mig till att säga utan att i grunden veta vad Ehrman har skrivit. Min gissning är dock att han inte kommer att lägga fram några argument utöver de redan kända och inga bevis utöver de som redan tidigare framförts (trots påståenden om motsatsen i artikeln). Men det återstår att se.

Jag tänkte dock inleda med att göra ett litet nedslag i boken. Grunden för detta utgör ett inlägg av Neil Godfrey, Bart Ehrman’s false or careless assertions and quotations concerning Earl Doherty, och därtill något av vad jag hittills lyckats läsa i Ehrmans bok genom Google Books och förhandsvisningen på Amazon.

Jag avser att undersöka något hur Ehrman bemöter Earl Doherty. Ehrman skriver bland annat följande:

”It is rather difficult to respond to a book like Doherty’s recent massive tome, Jesus: Neither God nor Man.  It is an 800-page book that is filled with so many unguarded and undocumented statements and claims, and so many misstatements of fact, that it would take a 2,400-page book to deal with all the problems. His major theses are set forth in a brief preface that lists “The Twelve Pieces of the Jesus Puzzle”. Many of the claims are problematic, and I have dealt with a number of them already. One particular piece is especially unconvincing: in Doherty’s view, Paul (and other early Christians) believed that the “Son of God had undergone a redeeming ‘blood’ sacrifice” not in this world but in a spiritual realm above it.25  (Bart Ehrman, Did Jesus exist, s 252)

Ehrman anser således att Dohertys bok är så full av ovarsamma och obestyrkta påståenden att det skulle krävas en bok tre gånger så lång som Dohertys egen för att bemöta dem alla. Många påståenden är enligt Ehrman problematiska och ett är i synnerhet osannolikt, nämligen att Guds son skulle ha underkastats ett fräsningsblodsoffer i en andligt sfär ovan denna värld. Detta anser Ehrman således vara en av de mer problematiska delarna av Dohertys teori och han fortsätter därför direkt med att skriva följande:

Doherty’s reason for this remarkable statement involves what he calls “the ancients’ view of the universe” (was there one such view?). According to Doherty, authors who were influenced by Plato’s way of thinking and by the mythology of the ancient Near East believed that there was a heavenly realm that had its counterpart here on earth. “Genuine” reality existed, not here in this world, but in that other realm. This view of things was especially true, Doherty avers, in the mystery cults, which Doherty claims provided “the predominant form of popular religion in this period.”26 (This latter claim, by the way, is simply not true. Most religious pagans were not devotees of mystery cults.) (Bart Ehrman, Did Jesus exist, s 252-253)

Grunden för det Ehrman kallar Dohertys häpnadsväckande påstående innefattar enligt Ehrman det Doherty benämner ”De gamles uppfattning om universum”, och han undrar retoriskt om det verkligen fanns en sådan uppfattning bland antikens människor.

Låt oss stanna upp här och begrunda vad Doherty egentligen skriver. Ehrmans fotnot 25 hänvisar enligt Neil Godfrey till Dohertys Jesus: Neither God Nor Man, sidan 97, varur följande är hämtat (jag har hämtat citatet från Godfreys inlägg då jag nu inte har tillgång till Dohertys bok):

“In the epistles, Christ’s act of salvation is not located in the present, or even in the recent past, and certainly not within the historical setting familiar to us from the Gospels. Christ had existed from before time began, and it was in a non-historical time and place, in a supernatural realm, that this Son of God had undergone a redeeming “blood” sacrifice.

To understand that setting, we need to look at the ancients’ views of the universe and the various concepts of myth among both Jews and pagans, including the features of the Hellenistic salvation cults known as ‘mysteries.’”

Det finns en liten skillnad mellan Ehrmans citat från Doherty och det Doherty verkligen skriver:

Ehrman:  “the ancients’ view of the universe”

Doherty: “the ancients’ views of the universe”

Doherty talar alltså om de gamlas uppfattningar (views – i pluralis) om universum, just det som Ehrman vänder sig emot att han inte skulle göra. Doherty förtydligar detta ytterligare så att inga missförstånd ska uppstå genom att i samma mening tala om de skiftande mytologiska föreställningarna bland både judar och icke-judar, inklusive de inom mysteriekulterna. Det råder alltså inga tvivel om att Doherty poängterar de många olika uppfattningar som florerade kring synen på universum bland antikens människor.

Ehrman fortsätter redan på nästa sida med att klandra Doherty för vad han anser vara Dohertys uppfattning:

There are a host of reasons for calling Doherty’s view into serious question. To begin with, how can he claim to have uncovered “the” view of the world held by “the” ancients, a view that involved an upper world where the true reality resides and this lower world, which is a mere reflection of it? How, in fact, can we talk about “the” view of the world in antiquity? Ancient views of the world were extremely complex and varied, just as today’s views are. … To talk about “the” view of the world in any century is far too simplistic and naive. (Bart Ehrman, Did Jesus exist, s 254)

Enligt Ehrman skulle Doherty påstå sig ha upptäckt antikens människors ”uppfattning” om världen. Han frågar sig hur Doherty kan påstå sig ha upptäckt att de alla anslöt sig till uppfattningen att den sanna världen fanns i den övre världen medan den lägre världen blott är en spegling av denna värld. Han upprepar på nytt frågan hur vi skulle kunna tala om en enda uppfattning, då antikens människor liksom dagens ansluter sig till en mängd uppfattningar. Enligt Ehrmans är det alldeles för förenklat och naivt att tala uppfattningen om världen.

Men vi vet ju nu att Doherty aldrig gör detta. Tvärtom, poängterar han att det fanns många skilda uppfattningar, något man knappast kan undgå att se om man läser hans bok.

Om vi fortsätter med det Ehman skriver, så har jag hämtat följande citat från ett annat inlägg av av Neil Godfrey, då Another Bart Ehrman mis-reading of Earl Doherty’s book. (Ni kan för övrigt med fördel läsa Godfreys inlägg, vilka dessutom är mer utförliga än det jag skriver här.)

It is true that Plato and his followers had a certain view of reality where, roughly speaking, this material world is but a reflection of the world of “forms.” But Platonism was simply one of the ancient philosophies popular at the time of Christianity. Also popular was Stoicism, with a completely different, nondualistic sense of the world; Stoicism lacked the notion that this realm is an imitation of the higher realm. So too did Epicureanism, which thought in fairly modern fashion that the material world is all there is. . . .

Ehrman erkänner nu att platonisterna visserligen omfattade just den tro som Doherty säger att de omfattade, men, säger han, platonismen utgjorde blott en del av dåtidens populära filosofier. Han räknar därefter upp stoicismen och epikurianismen och hävdar att anhängarna av dessa föreställningar hyste en helt annan uppfattning rörande förhållandet mellan den högre och lägre sfären.

För det första är det svårt att förstå Ehrmans argument i detta fall. På vilket sätt skulle det faktum att det fanns andra uppfattningar än den platonska omintetgöra att kristna, eller mer explicit Paulus, ändå anslöt sig till den platonska uppfattningen? För det andra har ju Doherty aldrig påstått att den platonska uppfattningen var den allena rådande. Tvärtom hävdar han att det förhöll sig just på det sätt som Ehrman också säger:

[T]he pursuit of philosophy for the sake of pure truth and to further the health of the state, as Plato and Aristotle had largely indulged in it, philosophical movements were now designed to help individuals find a place in a troubled world and give them peace of mind. The most important were the Stoics, Epicureans and Platonists. . . . Only in Stoicism was there any significant focus on taking an active part in public life. . . . (Earl Doherty, Jesus: Neither God Nor Man, s. 35-36 enligt Godfrey)

Godfrey pekar på flera andra textställen där Ehrman påstår att Doherty hävdar något som han inte hävdar och att Ehrman därefter kritiserar sin egen tolkning av det han anser vara Dohertys uppfattning. Exempelvis pekar Godfrey på att Ehrman i det citat jag gav i början citerar Dohertys i att mysteriereligionerna var “the predominant form of popular religion in this period”, varefter Ehrman påstår att detta helt enkelt inte är sant då de flesta religiösa icke-judar inte var anhängare av mysteriekulter. Men att mysteriereligionerna var den mest framträdande formen av folk- eller populär religion vid denna tid är inte detsamma som att de flesta religiösa icke-judar var anhängare av mysteriekulter. Alltså kritiserar Ehrman inte Doherty utan sin egen tolkning av det Doherty skriver. Likaså synes Ehrman tillskriva Doherty uppfattningen att antikens folk skulle ha betraktat de högre sfärerna som högre i topografisk bemärkelse – något Doherty inte påstår.

Men framför allt verkar Ehrman inte ha tagit sig tillräcklig tid att tränga in i mytteorin. För att kunna kritisera någon annans uppfattning på ett meningsfullt sätt måste man först ha förstått denna uppfattning.

Roger Viklund, 2012-03-29

15 kommentarer

  1. Leif Alveflo said,

    30 mars, 2012 den 14:37

    Den Jesus Ehrman eventuellt bevisar (i sin nya bok), har funnits måste ju vara en tämligen ointressant person. Såvitt jag förstått anser inte Ehrman att Jesus är gudsson, kan göra under eller har återuppstått. Anser Ehrman däremot att hans helt mänskliga Jesus även är grundare till kristendomen, då blir det ju genast betydligt mer spännande. Det skall bli intressant och se om han hittat något sensationellt nytt eller om det är det gamla vanliga.

    Gilla

  2. Kenneth Karlsson said,

    30 mars, 2012 den 15:51

    En debatt i frågan, och föranledd av Ehrmans bok, har också blossat upp på Humanistbloggen som drivs av ateisten Patrik Lindenfors. Det är intressant att se hur det även inom ateistgruppen – om man får kalla den så – uppstår motsättningar om Jesus historiska existens. Några tycks även där gärna vilja tro, dels för att det är ”konsensus”, dels för att vissa auktoriteter med Phd säger så, dels för att det kanske är enklast.

    Gilla

  3. Leif Alveflo said,

    31 mars, 2012 den 14:21

    Det är tydligen så att majoriteten av universitetens bibelforskare själva är troende. De kommer knappast bli gladare av att Ehrman har visat (kanske) att evangeliejesus var en helt vanlig människa. Det kommer de naturligtvis aldrig att acceptera. En helt vanlig Jesus är ju en lika stor katastrof för kristendomen som en Jesus som aldrig funnits.
    Möjligen skulle väl Earl Dohertys mytiska Jesus (parallell till evangeliernas Jesus men allt föregick i en av himlarna) kunna användas för att ”rädda” kristendomen. Man måste naturligtvis skriva om delar av nya testamentet och omskola prästerskapet. Kan inte vara någon omöjlig uppgift.

    Gilla

  4. 31 mars, 2012 den 16:16

    Dessutom är det det i särklass tristaste alternativet om Jesus fanns men bara var en ”vanlig” människa. Vanliga människor finns det redan ett överflöd av.

    Gilla

  5. bbnews said,

    5 april, 2012 den 21:33

    Hej, Roger! Och Glad Påsk!

    Jag har just läst vad som står om Bart Ehrman och dennes nya Jesusbok i en artikel som man kan nå via ett klick på denna länk: http://www.npr.org/2012/04/01/149462376/did-jesus-exist-a-historian-makes-his-case?ft=3&f=100876926&sc=nl&cc=bn-20120405 .

    Jag skulle vilja citera två textutdrag ur den artikeln och höra vad du har för åsikt om innehållet i de meningarna. Om du hinner, alltså, och har lust.

    CITAT NR 1: ”…the mythicist view was the dominant view, and even today, in some parts of the West – in parts of Scandinavia — it is a dominant view that Jesus never existed,” [Ehrman] says.

    Jag vet att det är långsökt, men kan det möjligen vara profeten Roger i Umeå som Bart Ehrman har i tankarna, när han skriver så? Min fråga ska ses som halvt på skämt, halvt på allvar. Och allvarligt talat: Stämmer det påståendet från Bartman, att åsikten/synsättet att Jesus inte har funnits på riktigt är dominerande på sina håll i Skandinavien? Det är i alla fall inte så som jag upplever det hela.

    CITAT NR 2: ”Paul knew Jesus’ brother, James, and he knew his closest disciple, Peter, and he tells us that he did,” Ehrman says. ”If Jesus didn’t exist, you would think his brother would know about it, so I think Paul is probably pretty good evidence that Jesus at least existed,” he says.

    Jag tycker att Ehrman helt klart har en poäng här, såvida inte James/Jakob ska ses som blott en andlig församlingsbroder (av flera) i de Jesustroendes Jerusalemförsamling och alltså inte uppfattas som en äkta köttslig broder till Jesus.

    Att Paulus kände till Petrus har jag lättare att ”smälta”/fördraga; de båda kålsuparna kan ju likt två samkörda parhästar förväntas ha velat draga ”Jesusekipaget” åt samma håll. Men Jesus’ köttslige broder Jakob – var i så fall han också delaktig i komplotten och ställde upp, måhända tubbad därtill av Petrus & Co, för att ge den (påhittade) Jesusgestalt som skulle tillbedjas högsta möjliga legitimitet?

    Vad tror/anser du därom, Roger?

    Jag delar till fullo din åsikt i kommentar nr 4 här ovanför. Men du driver ju dessutom tesen, om jag har uppfattat dig korrekt, att Bibel-Jesus är en icke-historisk – läs: påhittad – person, kring vilken ett religiöst bygge, ibland lite vanvördigt kallat för ”Judaism/judendom light”, sedan har konstruerats.

    Gilla

  6. 5 april, 2012 den 21:57

    Nej, det stämmer givetvis inte att mytteorin skulle vara dominerande i vissa delar av Skandinavien. Det är nog bara ett av många felaktiga påståenden som Ehrman gör. Se Vridars blogg där Godfrey i ytterligare ett antal inlägg påpekar ännu fler förvrängningar av det Earl Doherty skriver i sin bok http://vridar.wordpress.com/ , då utöver de exempel jag tar upp i detta inlägg) Men det verkar som om många just från Skandinavien har kontaktat Ehrman angående detta och kanske till viss del som en följd av min bok och mina artiklar (se exempelvis denna diskussion: https://rogerviklund.wordpress.com/2006/11/20/inget-nytt-under-solen/#comment-15 ) Sedan har vi ju också Thomas L. Thompson från Köpenhamn, vars bok ”The Messiah Myth” nog är en av de böcker som Ehrman kommenterar i sin bok (utgår jag från, utan att ha läst Ehrmans senaste).

    När det gäller broder Jakob, så har jag förstått att det är ett av två huvudargument som Ehrman trycker extra på i sin bok. Och det är sannolikt också ett av historicitetsförespråkarnas starkaste argument. Fast det finns en i mitt tycke sannolikare förklaring till vad Paulus menar när han talar om ”Herrens* broder Jakob” (inte Jesu broder, som Ehrman felaktigt påstår), och det är att han talar om honom som en trosbroder i Herren, på samma sätt som han på otaliga andra ställen benämner andra kristna bröder. Jag avser att ta upp detta mer i detalj framöver, men vill först läsa vad Ehrman uttryckligen skriver.

    Gilla

  7. 3 augusti, 2012 den 16:56

    Angående Skandinavien, anger Ehrman någon källa till påståendet? Om inte kanske han ska läsas som ”mitt intryck är att [det är så]”? Jag brukar försöka göra den mest välvilliga tolkningen. Den illvilliga är förstås att Ehrman är en lögnare, vilket kräver mer ”energi” att påstå.

    Vad gäller Kefas och Jakob ”Herrens Broder” så hävdar inte Paulus att de träffat en fysisk Jesus. Det hela är ett cirkelargument. Om de aldrig träffat Jesus skulle de inte haft något att berätta om Jesus. Alltså utgår Ehrman från det han ska bevisa. Att det är kompatibelt med den historiska hypotesen är en helt annan femma – det är lika kompatibelt med den ahistoriska hypotesen.

    (Det är inte säkert att Kefas och Petrus är samma person, även om det är rimligt att utgå från det).

    Dessutom försäkrar ju Paulus uttryckligen Galaterna om att han *inte* har tagit emot sitt evangelium från någon människa (Gal 1:11-12). Det är mer förenligt med hypotesen att han inte tagit emot traditionen från Kefas och Jakob, än med Ehrmans hypotes. Diskuterar Ehrman alls den passusen?

    Jag är agnostisk till den historiske Jesus, men personligen anser jag att Jakob Herrens Broder är det starkaste argumentet för en historisk Jesus. Om Herrens Broder ska utläsas som Jesus biologiska broder, och inte t.ex ”ordensbroder” eller ”biskop i Jerusalemförsamlingen” så är ju saken avgjord. Å andra sidan visade sig Jesus för 500 bröder enligt Pauls. Snacka om stor syskonskara!

    Gilla

  8. 3 augusti, 2012 den 16:58

    Dessutom är stycket i Josefus om Jakob ”Herrens Broder” mer trovärdigt i mina ögon än Testimonium Flavianum.

    Gilla

  9. 3 augusti, 2012 den 17:20

    Vad gäller detta med Skandinavien bör man inte utgå från att Ehrman medvetet far med osanning. Jag vet däremot inte om den rätta förklaringen är så mycket bättre.

    Han skriver nämligen som svar på frågan varifrån han fått denna felaktiga uppgift ifrån att han blir bestört (consternation) av att höra att så inte skulle vara fallet och försöker erinra sig var han fått uppgiften ifrån. Han säger att det kanske bara är en ogrundad uppgift (unsubstantiated report). Han hörde talas om det för flera år sedan i samband med att flera personer från Sverige mejlade honom och frågade om det var sant att Jesus inte har funnits. En (eller flera?) av dem sa att det var den dominerande uppfattningen i Sverige. Sedan var han i Oslo och frågade då en av värdarna om detta stämde och denne bekräftade, enligt vad Ehrman säger, ”that it was a view widely held in parts of Scandinavia”.

    Så vad det egentligen handlar om är hörsägen; en uppgift bland många som Ehrman inte har någon täckning för. Han säger själv att han förutsatt att deras uppgifter var riktiga och om de inte är det måste han ändra i kommande utgåvor av boken. Ska han få allt rätt i den måste han nog skriva om den rätt så radikalt.

    Gilla

  10. per-olov said,

    19 september, 2013 den 17:09

    Hej igen Roger kallar han verkligen någon annan än Jakob för herrens broder.Vad jaha kan se skriver han annat alltid bröder i herren alt i Jesus Vidare finns det utifrån sammanhang någon orsak att tolka ordet herren här annat än sol anonym till Jesus.

    Gilla

  11. 25 september, 2013 den 20:31

    Nej, inte i singularis, dock i pluralis:

    Har vi inte rätt att ta med oss en troende hustru [egentligen ”sys-ter hustru”] liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas. (1 Kor 9:5)

    Och de flesta av bröderna [egentligen ”bröderna i Herren”] har genom min fångenskap stärkts i sin tro på Herren. (Fil 1:14)

    Vidare, stöds denna tolkning också av vad Paulus säger i Gal 2:12 om Petrus’ vägran att äta med icke-judar: ”Ty innan det kom några från Jakob, brukade han äta tillsammans med hedningarna.” Med ”några från Jakob” måste Jakobs grupp avses.

    Gilla

  12. per-olov said,

    26 september, 2013 den 08:30

    Jomen även i dina citat är det uppenbart att bröder till herren är några som har en särställng gentemot övriga. Detta i i motsats till bröder i vilket alla kristna är.

    Gilla

  13. per-olov said,

    26 september, 2013 den 08:34

    En av Paulus erkänd särställning dessutom. Detta trots att de är i polemik med varandra.

    Gilla

  14. 27 september, 2013 den 22:59

    Men det behöver bara vara en falang, där vissa hör till Paulus, andra till Apollos, ytterligare andra till Kefas, vissa till Kristus (1 Kor 1:12) och slutligen vissa till Herren. Att Jakob har en särställning är klart, men detta behöver inte betyda att han var en biologisk bror till Jesus.

    Jag borde utreda detta i större detalj i egna inlägg och påbörjade ett sådant arbete för mer än ett år sedan, men det blev (som vanligt när jag fördjupar mig i något) rätt omfattande och har på grund av andra omständigheter blivit liggande. Jag ska ta mig an projektet på nytt när jag får litet mer tid över.

    Gilla

  15. Den andre BB said,

    1 november, 2013 den 14:12

    Richard Carrier har diskuterat detta i sitt kommentarfält, bl.a. på http://freethoughtblogs.com/carrier/archives/667/comment-page-1#comment-6416

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: