Markusevangeliet som midrash – 3:1–6

Markusevangeliet
som midrash

inledning
kap. 1: 1–8, 9–13, 14–20, 21–28,
29–45
kap. 2: 1–12, 13–17, 18–22, 23–28
kap. 3: 1–6,

Min huvudsakliga förlaga till detta avsnitt är Michael Turtons Historical Commentary on the Gospel of Mark, Chapter 3.

Mannen med en förtvinad hand

1 En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand.
καὶ εἰσῆλθεν πάλιν εἰς τὴν συναγωγήν καὶ ἦν ἐκεῖ ἄνθρωπος ἐξηραμμένην ἔχων τὴν χεῖρα

2 Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för.
καὶ παρετήρουν αὐτὸν εἰ τοῖς σάββασιν θεραπεύσει αὐτόν ἵνα κατηγορήσωσιν αὐτοῦ

3 Han sade till mannen med den förtvinade handen: ”Stig fram.”
καὶ λέγει τῷ ἀνθρώπῳ τῷ τὴν ξηρὰν χεῖρα ἔχοντι ἔγειρε εἰς τὸ μέσον

4 Sedan frågade han dem: ”Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?” Men de teg.
καὶ λέγει αὐτοῖς ἔξεστιν τοῖς σάββασιν ἀγαθὸν ποιῆσαι ἢ κακοποιῆσαι ψυχὴν σῶσαι ἢ ἀποκτεῖναι οἱ δὲ ἐσιώπων

5 Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: ”Räck ut din hand.” Han räckte ut handen, och den var nu frisk.
καὶ περιβλεψάμενος αὐτοὺς μετ’ ὀργῆς συλλυπούμενος ἐπὶ τῇ πωρώσει τῆς καρδίας αὐτῶν λέγει τῷ ἀνθρώπῳ ἔκτεινον τὴν χεῖρα καὶ ἐξέτεινεν καὶ ἀπεκατεστάθη ἡ χεὶρ αὐτοῦ

6 Men fariseerna gick ut och började genast överlägga med herodianerna* om att röja honom ur vägen.
καὶ ἐξελθόντες οἱ Φαρισαῖοι εὐθὺς μετὰ τῶν Ἡρῳδιανῶν συμβούλιον ἐδίδουν κατ’ αὐτοῦ ὅπως αὐτὸν ἀπολέσωσιν

Vers 1: ”En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand.”

Jesus sägs ånyo befinna sig i en synagoga i Galileen och en helandescen målas upp.

Vers 2: ”Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. ”

Vilka ”de” är som spänt iakttar Jesus för att finna något att anklaga honom för, sägs inte. Men senare i berättelsen är det fariseerna som konspirerar mot Jesus. Vidare följer denna scen direkt på den om konflikten med fariseerna rörande axplockandet på sädesfältet på sabbaten. Indelningen i verser och kapitel är en senare uppfinning och i den ursprungliga texten följde bara den ena meningen på den andra, det ena ordet på det andra, den ena bokstaven på den andra. Det är därför rimligt anta att ”de” avser i huvudsak fariseerna. Inte minst för att de sägs ha sökt anledning för att kunna anklaga honom i en förhoppning att han skulle bota på sabbaten.

Verserna 3–4: ”Han sade till mannen med den förtvinade handen: ’Stig fram.’ Sedan frågade han dem: ’Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?’ Men de teg.”

Detta antyder att det skulle vara en allmän föreställning att det inte var tillåtet att exempelvis rädda liv och göra gott på en sabbat, eftersom Jesus kontrasterar dessa ting med att döda och göra ont. Markus’ Jesus vill med detta uppenbarligen påpeka att det måste vara mera tillåtet att göra gott än ont, mera tillåtet att rädda liv än att döda – även om det råkar vara sabbat. Men så var det redan. Det fanns inget förbud enligt judisk lag att rädda liv på en sabbat eller för den delen att hjälpa och bota sjuka människor.

Vers 5: ”Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: ’Räck ut din hand.’ Han räckte ut handen, och den var nu frisk.”

Grekiskans orgê (ὀργή) betyder vrede, ilska, förtrytelse.

Denna helandescen är en parallell till berättelsen i Första konungaboken om hur en Gudsman från Juda botar kung Jerobeams hand:

”När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: ’Grip honom!’ Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen. Och altaret rämnade, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade angivit. Då sade kungen till gudsmannen: ’Ropa till Herren, din Gud, och bed för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen.’ Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut.” (1 Kung 13:4-6)

I verserna som direkt föregår detta citat omtalas “Davids son” i form av Josia:

”På Herrens befallning kom en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att tända offereld. På Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: ’Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus skall det födas en son vid namn Josia. På dig skall han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och människoben skall man då bränna upp på dig.’ På samma gång angav han ett tecken genom att säga: ’Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: Se, altaret skall rämna, och askan på det spillas ut.’” (1 Kung 13:1-3)

I Första Kungaboken 13 sker händelserna vid ett altare; i Markus 3:1ff i en synagoga. I Första Kungaboken 13 skall Davids son Josia slakta offerhöjdsprästerna på altaret. Och givetvis lät den romerske härföraren och blivande kejsaren Titus slakta prästerna på altaret efter att Jerusalem och templet intagits år 70. Det är rimligt att föreställa sig att ”Markus” har detta i åtanke. Att han har Första Kungaboken 13 i åtanke styrks ytterligare av att han använder ordet ἐξέτεινεν (exeteinen) i betydelsen ”räckte ut” handen. Samma ord används också i 1 Kung 13:4 i Septuaginta om den hand som kung Jerobeam ”räckte ut”. Även om ingen längre exakt språklig parallell föreligger, är ändå språkbruket nära nog för att man kan misstänka ett direkt beroende:

”… το εν βαιθηλ και εξετεινεν ο βασιλευς την χειρα αυτου …”. (1 Kung 13:4)

”… ἔκτεινον τὴν χεῖρα καὶ ἐξέτεινεν καὶ ἀπεκατεστάθη ἡ χεὶρ αὐτοῦ (Mark 3:5)

Noterbart är också att Jesus inte utför någon handling i denna helandescen. Han rör inte vid mannen och uttalar heller inga ord som gör att handen skulle hela sig. Han endast beordrar mannen att resa sig och sträcka ut sin hand och därefter är handen åter frisk. Därigenom kan heller inte gärna fariseerna anklaga Jesus för att ha utfört någon form av arbete på sabbaten. Han har egentligen inte gjort någonting. Det fanns ju inget förbud mot att tala.

Vers 6: ”Men fariseerna gick ut och började genast överlägga med herodianerna om att röja honom ur vägen.”

Herodianerna: Med detta avses rimligen medlemmar av Herodes’ ätt; således ättlingar till Herodes den store (som vid denna tid var död), vilka besatt olika ledande positioner vid sidan om romarna. Herodes Antipas styrde vid  denna tid över Galileen. Men det är inte säkert att Herodes’ ätt avses, utan det kan också avse olika politiska eller religiösa grupperingar; anhängare av Herodes eller till och med saddukeerna, vilka av vissa ansågs gå i Herodesättens ledband.

Markus skriver att fariseerna ”genast” började överlägga med dessa herodianer om hur de skulle kunna röja Jesus ur vägen. Markus använder här som så ofta annars det grekiska ordet εὐθὺς, som betyder ”genast”, ”omedelbart”, ”på studs”. Man bör kanske ändå inte tyda som om det skedde i samma sekund utan mer som Markus’ sätt att flytta fokus till en ny handling. Det kan alltså i viss mån liknas vid ”sedan” eller ”därefter”. I vilket fall vill han få oss att tro att fariseerna skulle ha satt sig i överläggningar med herodianerna på sabbaten. Därmed skulle de – i motsats till Jesus – verkligen ha brutit mot sabbatens helgd.

Jesusseminariet markerar dessa Jesusord som svarta, vilket betyder att Jesus enligt dem inte kan ha formulerat sig på det viset. Men man anser trots detta att Jesus skapade kontroverser om efterlevnaden av sabbaten.

”The words ascribed to Jesus in this story were created as part of the narrative. Specific injunctions like ”Get up here in front of everybody” and ”Hold out your hand” would not have been remembered and passed around during the period the Jesus tradition was being shaped and transmitted by word of mouth. The story suggests, however, that Jesus did engage in controversy regarding sabbath observance.” (The Five Gospels, s 50)

Markus bygger hela tiden också kiastiska strukturer; något jag hittills avstått från att kommentera. Med kiasm avses symmetriskt ordnade strukturer enligt principen  a–b–b–a eller a–b–c–b–a eller  a–b–c–d–c–b–a, etc . Ett exempel kan vara Kennedys berömda uppmaning: ”Fråga inte vad ditt land (a) kan göra för dig (b), fråga istället vad du (b) kan göra för ditt land (a)”. Detta gör ”Markus” som regel mening för mening. Men de fem senaste berättelserna är också de på sätt och vis ordnade i ett större kiastiskt mönster.

A Helande av den lame mannen på båren (Mark 2:1–12)

B Kallelse av lärjungar och ätande tillsammans med syndare (Mark 2:13–17)

B Jesus och fastan (Mark 2:18–22)

B Hunger i sädesfältet (Mark 2:23–28)

A Helande av mannen med den förtvinade handen (Mark 3:1–6)

Tre perikop (textstycken med sammanhängande innehåll) som kretsar kring ätande omsluts av två helandeberättelser.

Hela denna berättelse bär osannolikhetens prägel. Den är säkert tillkommen för att påminna läsaren om det kommande öde som ska drabba Jesus. I både 3:2 (”de ville få något att anklaga honom för”) och 3:6 (där fariseerna började överlägga ”om att röja honom ur vägen”) syftas framåt mot Jesus’ kommande öde. Alla sådana referenser bär tydliga spår av bearbetningar gjorda av ”Markus”.

Roger Viklund, 2012-02-01

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: