Vilka argument är giltiga argument?

Emellanåt för jag diskussioner på olika debattfora och har de senaste dagarna gjort några nedslag på Flashbacks religionsforum. Jag har då debatterat med bland andra en språkvetare som använder signaturen JeanLuc gällande vissa allmänna principer om vilka argument som är giltiga och i samband därmed förekomsten av oberoende utomkristna bevittnanden av Jesus. Eftersom jag anser att vissa av dessa principiella resonemang är av vikt och jag ständigt tvingas förhålla mig till dem (eller snarare till avsaknaden av dem), tänkte jag här återge ett av de inlägg som jag har skrivit i tråden ”Bevis för att Jesus existerat”.

Det är nämligen alltför vanligt att en så kallad forskarmajoritet åberopas som bevis för att något är på ett visst sätt. Uppenbarligen förmår många inte ens inse att en majoritetsuppfattning inte utgör ett bevis för någonting. Att utan annan kunskap anta att en majoritetsuppfattning också är en riktig uppfattning, är måhända en utväg i många fall, då vi omöjligt kan undersöka allt. Men därmed är vi 1) ”troende” i den frågan och bör också vara medvetna om att så är fallet, och saknar vi 2) nödig kunskap för att kunna argumentera för något i denna fråga.

Naturligtvis finns det behov av att bilda sig en uppfattning inom så många områden som möjligt och visst bör vi diskutera dessa frågor sinsemellan. Men vi ska inte tro att vi kan meningsfullt argumentera emot en insatt person inom dennes specialområde om allt vi har att komma med är att dennes åsikt inte överensstämmer med majoritetsåsikten.

Så över till mitt inlägg …

Jag menar inte att de som är ”utbildade inom ämnet bör ifrågasättas”, utan att frågan om vad forskare anser är ovidkommande för diskussionen om vad som är sant och inte. Vi bör hålla oss till fakta och sakargument och lämna andras åsikter därhän. Vi bör med andra ord granska de argument som forskare framför, inte vad de råkar tro är sant. Självfallet tar vi alla del av varandras åsikter och jag liksom alla andra bygger på tidigare forskning och andras rön. De flesta av de forskare du angav har också jag läst.

Du, liksom alla vi andra, är naturligtvis fri att tro det du vill. Det är absolut inte det jag invänder emot. Det jag ryggar tillbaka för, är när någon med hänvisning till vad en forskarmajoritet anser vara det sannolikaste, hävdar att det också är på det sättet. Som språkvetare vet du säkert på vilka grunder som grundlösa teorier inom språkvetenskapen kan vederläggas. Men jag betvivlar att du skulle förkasta en teori om exempelvis ett språks uppkomst enbart på grund av att en majoritet bland dina kolleger inte tror på den. Jag hoppas och tror att du i så fall själv besitter nödig kunskap för att på sakliga grunder vederlägga teorin.

På samma sätt önskar jag bara att själva sakfrågan kan diskuteras och att vad en eventuell majoritet tycker i en fråga lämnas utanför diskussionen. Sådan information kan visst vara av intresse, inte minst ur ett översiktsperspektiv. Det är också relevant information om vi vill skapa oss en egen tillsvidareuppfattning inom ett område som vi inte har vare sig tid eller intresse att studera på djupet. Samtidigt bör vi då vara medvetna om att vi i det fallet är ”troende” och att vi sakligt sett saknar kompetens att argumentera för denna saks riktighet. Det är mängder av saker som vi bara ”tror” och egentligen inte ”vet” något om. Det mänskliga vetandet har i dag nått ett enormt omfång och vi kan var och en vara expert på endast ett mycket litet område av alla möjliga. Så är det och så måste det vara.

Så när du säger att det finns en konsensus kring att Jesus har funnits och att frågan i dag snarare handlar om vem han var (du skrev väl något liknande detta?) har du i princip rätt i att så är fallet. Det är endast i undantagsfall som forskare ifrågasätter att Jesus alls har funnits. Med utgångspunkt från denna insikt kan du givetvis för egen del bestämma dig för att Jesus sannolikt har funnits. Men om du med enbart detta som argument vill slå de som hävdar att Jesu existens alls inte är så självklar på fingrarna, missar du helt målet. Ty forskarmajoritetens åsikt i den frågan är trots allt en teori som grundar sig på en sammanvägd bedömning av allt tillgängligt material.

Visserligen finns en mängd uppfattningar om det allra mesta inom Jesusforskningen, men inom de allra flesta områden ansluter också jag mig till vad majoriteten anser vara den sannolikaste förklaringen. Detta gör jag därför att jag själv anser det vara den sannolikaste förklaringen, inte för att en majoritet anser att så är fallet. Det är bara så att dessa båda råkar sammanfalla. Inom vissa områden av Jesusforskningen räcker min kompetens inte till och då får jag likt många andra som också saknar denna kompetens förlita mig på någon form av majoritetsuppfattning. Ett sådant område är paleografin. De allra flesta NT–forskare saknar den specialkompetens som krävs för att med hjälp av handstilen kunna datera gamla texter och vi får då alla godta den ungefärliga datering som en liten grupp av specialister inom detta fält anser vara den troligaste. Vi är då medvetna om att uppgifterna får ses som tillsvidareuppgifter och att i framtiden nyare och mer exakta metoder sannolikt kommer att bli tillgängliga. Kommer då nyare uppgifter som äger större beviskraft och är grundade på mer exakt vetenskap, får man ta till sig denna nya information.

På vissa områden intar jag en minoritetsposition och det gör jag givetvis också i den sammanvägda bedömningen av vad all information kan säga oss om Jesus. Detta betyder som du förstår inte att jag måste ha rätt, även om jag själv tror det. Det är liksom grunden för att man hyser en viss åsikt – nämligen att man tror att den är den rätta. Jag argumenterar enbart för en position som jag finner vara den troligaste och om annan information tillkommer eller det befintliga materialet går att tolka på ett annorlunda och trovärdigare sätt, är jag villig att ompröva min tidigare position. Men jag imponeras inte av påståenden om att si och så många anser att det är på ett visst sätt. Inte heller imponeras jag av de ständiga uppräkningarna av så kallade utomkristna bevittnanden som inte är bevittnanden. Här vänder jag mig inte direkt mot dig utan åsyftar det generella och okritiska antagandet att de sena och tydligt kristendomsinfluerade anspelningarna på kristna och Kristus skulle bevittna Jesu existens; att de skulle styrka att det har funnits en historisk gestalt som i någon omfattning liknar evangeliernas porträtt av Jesus.

Roger Viklund, 2012-01-29

2 kommentarer

  1. Kenneth Karlsson said,

    29 januari, 2012 den 23:12

    Kristallklart. Jag blir förvånad varje gång som inte folk fattar ovanstående.

    Gilla

  2. 29 januari, 2012 den 23:56

    Auktoritetstro och auktoritetsförakt är för övrigt två sidor av samma mynt. Att okritiskt förlita sig på auktoriteter går att likna vid att förakta auktoriteter. Det finns alltid auktoriteter inom alla områden; personer som vet och kan saker bättre än en själv. Det finns levnadskonstnärer och folk med beundransvärda färdigheter och egenskaper. Dessa verkar som auktoriteter och att förakta och kanske till och med se ner på dessa gestalter och de egenskaper och den kunskap de besitter, är minst lika illa som att okritiskt anamma det de säger/gör bara för att de just är auktoriteter. Det är vår skyldighet att använda de förmågor vi har på bästa sätt och detta gör vi genom att lyssna på dem som kan mer än oss själva, men ändå självständigt välja vad vi anser vara rätt i såväl sakligt som moraliskt hänseende – att använda våra förmågor till kritiskt tänkande, vilket innebär såväl att genomskåda orimligheter som att inte a priori förkasta något utan prövning.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: