Morton Smith var strängt upptagen och hade inte tid att förfalska Klemensbrevet under sin tid i New York

En engelsk version finns här.
An English version can be found here.

Vi har konstaterat att Jesus i en hebreisk version av Matteusevangeliet från 1300-talet allra senast, sägs ha tillbringat natten i Betania undervisande sina lärjungar om Guds rike (se: A Fourteenth Century Text in which Jesus Taught the Kingdom of God During the Night at Bethany: Does It Demonstrate That Secret Mark Is an Ancient Text, and Not a Modern Forgery?). Till skillnad från vad som sägs i Hemliga Markus, är det inte Guds rikes mysterier som lärs ut och det är heller inte bara en utan flera lärjungar inblandade. Som någon skrev till mig, ”det är intressant, men inte tvingande bevis. Detta kommer förmodligen inte att ändra några uppfattningar.” Ändå är det ett märkligt sammanträffande att det i en föga känd hebreisk version av Matteusevangeliet sägs att Jesus undervisade om Guds rike på natten i Betania, utan att det finns något tecken i någon grekisk, latinsk eller annan text om att Jesus skulle ha gjort det, före upptäckten av Mar Saba-brevet 1958.

Signaturen “The Cave” är av den åsikten att det bara finns två möjliga alternative, nämligen:

a) Hemliga Markus bygger direkt på Shem Tobs Matteus (troligen ett lurendrejeri)
b) Shem Tobs Matteus bygger, direkt eller indirekt på Hemliga Markus” (Blocker and Viklund on Hebrew Matthew and Secret Mark)

Det finns dock en annan möjlighet, även om den för mig ter sig osannolik. Eftersom omständigheterna inte är identiska, kan denna tradition oberoende av varandra ha hittats på av såväl den judiska gemenskapen som av en förfalskare av Hemliga Markus. Varför det skulle ha skett vet jag inte, men märkligare saker har förvisso hänt.

Men om man åtminstone ser det som ett extraordinärt sammanträffande att dessa saker förekommer i Hebreiska Matteus, så återstår om man ändå anser att Smith förfalskade Klemensbrevet, att Smith fann den hebreiska texten på Jewish Theological Seminary (JTC) efter att han anlände till Columbia University 1957.

JTC ligger endast några få kvarter från Columbia University där Smith hade sitt kontor och vi vet att Smith tillbringade viss tid på JTC. Fyra av de kända handskrifterna som innehåller den hebreiska texten av Matteus finns på JTC. De var förvisso svåråtkomliga eftersom de inte fanns transkriberade eller översatta, är skrivna i rätt svårtolkad handstil och texten dessutom är uppblandad med kommentarer som är starkt kritiska mot kristendomen. Dessutom visade Smith inget intresse för judiska medeltida handskrifter.

Oavsett detta brukar de som tror att Smith har förfalskat brevet föreslå alla möjliga förklaringar på hur han lyckades åstadkomma den enorma bedrift som det innebär att förfalska ett brev som detta. Han måste ha lyckats att perfekt imitera både Markus och Klemens. Att imitera någon som Klemens på dennes egna modersmål är en mycket svår uppgift för en modern människa som inte har grekiska som sitt modersmål. Dessutom skulle han ha valt att skriva brevet i en mycket svår grekisk 1700-talsstil med alla dess egenheter.

Om man då finner det alltför osannolikt att Hemliga Markus bara råkade ge uttryck för samma tanke som påträffas i en praktiskt taget okänd hebreisk 1300-talstext av Matteusevangeliet, men man samtidigt anser att Smith förfalskade Klemensbrevet, är det enda återstående realistiska scenariot att Smith måste ha träffat på denna hebreiska text på JTC efter att han tillträdde sin tjänst på Columbia University; dvs. någon gång under det år som föregick hans upptäckt av brevet i Mar Saba sommaren 1958.

Men detta är ytterst osannolikt eftersom han var så upptagen under denna period, och för att kunna åstadkomma en förfalskning av denna magnitud skulle Smith ha behövt mycket lång tid till sitt förfogande. Detta innefattar den tid han behövde ägna åt förberedelser för att kunna tillägna sig alla nödvändiga förmågor. Jag tror inte att han skulle ha lyckats med ett sådant projekt även om han skulle ha tillbringat större delen av sitt liv med att förbereda sig för uppgiften. Men oavsett detta, så hade han nu bara haft ett år till sitt förfogande – under förutsättning att råkade hitta texten i stort sett genast som han kom till New York och Columbia.

Därför är det intressant att ta del av vad han själv skriver rörande hur mycket tid han har över för annat. Brevet som återges här inunder skrev Smith i december 1957 till sin gode vän och mentor Gershom Sholem (1897–1982) angående en bok av denne som Smith uppenbarligen lovat honom att läsa.

“The Department of History[1]
Columbia University
New York 27, N.. Y.
December 9, 1957

Dear Gershom,
This is an apology for having done nothing on your book since I saw you last, and having every expectation of doing nothing for the next twelve months to come. The fact is that my courses and preparation for courses to come are taking every bit of my time. I have some 95 students in my general course on ancient history, and this has meant a great deal of paper work. That course and another, on classical literature, which I am teaching, I had never given before; the subjects covered lie somewhat outside my former field; and consequently I have had to work constantly on preparation for them. I’m standing the strain all right, but by summer I shall be dead tired, so I am planning to spend the whole of the summer in the Near East – from mid-June to mid-July in Jordan, a week in Israel (when I hope to see you and Thanya[2]), a week in Istanbul, a month in northern Greece, hunting for collections of manuscripts in the monasteries of Chalcidice (excluding Athos), and a week each in Rome, Paris, and London. This means that when I get back I shall have another term of keeping up with my courses, but I hope that by a year from now all will be in hand, and I shall be able to get back to Reshit HaKabbalah. If you do not wish to wait this long for the completion of the work (longer, in fact, since if I start it again in January 59 I shall not be through before fall of that year; you know my speed) I shall be quite willing to turn over to you the part completed to date. For myself, however, I should like to go on and finish the translation of the work, and seriously intend to do so as soon as I can get time.”

Smith ursäktar sig för att han ännu inte hunnit ta sig an Gershom Sholems bok eftersom hans undervisning tagit all hans tid. Han har tidigare aldrig undervisat i antikens historia eller i klassisk litteratur, eftersom dessa ämnen låg något utanför hans områden och han därför måste förbereda sig extra mycket. Han skriver att han inte förväntar sig att hinna göra något med boken under de kommande tolv månaderna men att han avser att tillbringa sommaren i Främre Orienten.

Man kan notera att det veckolånga besök i Israel som Smith här nämner, borde vara den vecka som följde direkt på hans besök i Mar Saba. Men det finns inget i detta brev som indikerar att han vid den tiden hade planerat för det besöket.

Hur som helst finner jag det vara näst intill omöjligt att tro att Smith vid denna tid skulle ha kunnat frigöra ens en bråkdel av den tid som borde ha behövts för att tillägna sig de nödvändiga förmågorna för att kunna utföra förfalskningen. Om han mot förmodan ändå skulle ha gjort det, måste vi anta att Smith, den ”ondskefulle kristendomshataren” lät förkläda sin ondskefulla plan genom att låtsas vara fullt upptagen medan han i själva verket använde all sin tid till att skapa förfalskningen – och därmed också ha underlåtit att fullfölja sina förpliktelser gentemot sina studenter.

Men vi vet också att Smith krävt att hela hans litterära kvarlåtenskap skulle förstöras efter hans död, och det faktum att mycket ändå har bevarats är något som Smith inte hade kontroll över efter sin död.  Smith ville inte att dessa brev skulle bevaras till eftervärlden. Hade han medvetet skrivit dem för att förvilla eftervärlden skulle han inte ha beordrat att de skulle förstöras efter hans död.

Roger Viklund, 2011-08-08


8 kommentarer

  1. Den andre BB said,

    10 augusti, 2011 den 14:52

    Varför i all världen ville han att de skulle förstöras, om han hade rent mjöl i påsen, kan man omvänt fråga.

    Gilla

  2. 10 augusti, 2011 den 16:43

    Jag tycker inte att det alls är märkvärdigt. Jag avser nog att själv se till att alla mina kvarvarande personliga papper förstörs. Det finns ingen anledning att andra ska rota i ens privatliv efter att man är borta. Det innebär inte att man måste ha vare sig olagliga eller moraliskt förkastliga saker att dölja, utan blott att man vill värna sitt privatliv även efter sin död. Och till synes hade Smith inget att dölja vad gäller oegentligheter. Allt som hittills kommit fram stöder enbart att han inte förfalskade Klemensbrevet. Hade han däremot medvetet lagt ut villospår så att vi inte skulle misstänka att han förfalskade brevet, skulle han inte ha begärt att materialet skulle förstöras; något som trots hans önskan inte verkar ha skett och över vilket han inte hade någon kontroll efter sin bortgång..

    Gilla

  3. jimmy said,

    10 augusti, 2011 den 23:17

    Vad sägs om dåligt samvete och det är märkvärdigt,tänk om alla bränner upp eller gömmer undan viktiga och intressanta historiska familjepapper?

    Och tid hade han väl om han var uppe till klockan elva på kvällarna eller brukade han gå och sova så tidigt som 19,va?

    vet någon om undervisningen( som låg utanför hans område) han gav sina studenter verkligen var bra då?

    Om Morton låg bakom var nog förfalskningen redan klar (undra var han förvarade den isåfall-hemma?det var ju viktigt att ingen fick se den.han kanske gömde den i nån skog) men platsen för upptäckten var nog inte bestämd ännu.Att det blev Mar saba beror nog på att han hade erfarenhet av den platsen och kände till rutinerna därför kunde planera företaget bättre,tror jag.

    Gilla

  4. Den andre BB said,

    11 augusti, 2011 den 04:14

    Dock är den ju placerad i en specifik bok. Finns det bevis på att denna bok fanns i Mar Saba före Smiths besök?

    Gilla

  5. 11 augusti, 2011 den 07:07

    Nej, det gör det inte. Det fanns en sjusidig lista i Mar Saba från 1910 där 191 boktitlar fanns upptagna och vari Vossius’ bok över Ignatios’ brev inte fanns upptagen, men den var så ofullständig att den egentligen inte säger något. Eftersom Smith fann 489 böcker i endast ett av de två biblioteken, är det uppenbart att de allra flesta böcker aldrig togs upp i listan från 1910. Så, det faktum att den bok vari Klemensbrevet var inskrivet inte fanns med i listan säger egentligen ingenting, varken för eller emot.

    Gilla

  6. Den andre BB said,

    11 augusti, 2011 den 11:19

    Det är alltså inte omöjligt att någon gav Smith boken med ett förfalskat Klemensbrev i, och bad honom plantera det i Mar Saba?

    Gilla

  7. 11 augusti, 2011 den 12:00

    Nej, det är inte omöjligt. Boken kan ha förts in i biblioteket och jag betvivlar att det fanns någon större kontroll vad gäller införsel i motsats till utförsel. Men Morton beledsagades av en munk som var med honom hela tiden i biblioteket.

    Gilla

  8. jimmy said,

    12 augusti, 2011 den 14:28

    BB, boken stod prydligt uppställd med ryggen utåt i en bokhylla så det är inte omöjligt att någon kände till boken med dess innehåll, om Smith inte stoppa dit den. Samarbetet med klostret gällde katalogisering av deras skrifter.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: