Thomas’ barndomsevangelium

Thomas’ barndomsevangelium

Med tanke på att jag i ett tidigare inlägg tog upp detta med barndomsevangelier tänkte jag presentera ett av dessa, nämligen Thomas’ barndomsevangelium. I konkurrens med Jakobs protevangelium kan det vara det äldsta kända barndomsevangeliet och därtill troligen också det mest kända. Jag inleder med att sammanfatta dess innehåll:

SAMMANFATTNING AV THOMAS’ BARNDOMSEVANGELIUM

  • När Jesus är fem år formar han tolv sparvar av lera, klappar sina händer och ropar flyg.”Då sträckte sparvarna ut sina vingar och flög kvittrande därifrån”. 2:1–4
  • Den skriftlärde Hannas’ son låter leda bort det vatten Jesus lett samman. Jesus blir uppbragd och förbannar honom så att han förtorkar och dör. 3:1–3
  • Då en pojke av misstag råkar stöta till Jesus’ axel blir Jesus förargad och dödar honom. 4:1
  • Folk blir upprörda och anklagar Jesus som gör dem blinda. 5:1
  • När läraren Sackeus ska lära Jesus alfabetet kan han redan mer än sin lärare. 6–7
  • Därefter botar Jesus alla som kommit under hans förbannelse. 8:1–2
  • En pojke vid namn Zenon leker med Jesus men faller från ett tak och slår ihjäl sig. Jesus uppväcker då honom från de döda. 9:1–3
  • Jesus helar en man som i en olycka klöv hela sin fot med en yxa. 10:1–2
  • Som sexåring sänds Jesus för att hämta vatten i en kruka. Men då han har sönder krukan fyller han i stället sin mantel med vatten och bär hem det till sin moder. 11:1–2
  • När Jesus är åtta år sår han med sin fader, men endast ett vetekorn. Skörden av detta korn blir dock 100 mått och det räcker till att utfodra alla fattiga i byn. 12:1–2
  • När Josef ska tillverka en säng råkar han göra den ena sidobrädan för kort. Men Jesus griper tag i brädan och sträcker ut den så att den blir lika lång som den andra brädan. 13:1–2
  • Föräldrarna försöker ånyo sätta Jesus i undervisning, men han retar sin lärare så att denne slår honom. Jesus låter då förbanna läraren så att denne svimmar. 14.1–2
  • På nytt förs Jesus till skolan och där undervisar han med kraft. Läraren och andra förundras över Jesu visdom och anser att Jesus inte behöver någon undervisning. Då låter Jesus den andre, avsvimmade läraren, bli frisk. 15:1–4
  • Josefs andre son Jakob blir biten av en giftorm, men Jesus bara blåser på bettet så att Jakob blir frisk och ormen spricker. 16:1
  • När ett barn som bor i närheten av Josef dör springer Jesus dit och uppväcker honom från de döda. 17:1
  • Därefter drabbades en man som höll på att bygga ett hus av en olycka och dog. Jesus gick genast dit och återuppväckte honom. 18:1
  • När Jesus är tolv år gammal följer Jesus sina föräldrar till påskfesten i Jerusalem. Men på vägen hem vände Jesus åter till Jerusalem. Efter en dagsresa sökte föräldrarna Jesus men fann honom inte. De återvände då till staden och efter tre dagar fann de honom i templet mitt bland lärarna. Alla förundrade sig över hur en så liten pojke kunde göra de äldste och folkets lärare förstummade. Hans moder gick fram till honom och förebrådde honom. Jesus svarade: ”Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag bör vara i min Faders hus?” Och Jesus följde sin moder och var sina föräldrar underdånig. ”Och Jesus växte till i vishet, ålder och behag. Honom vare ära från evighet till evighet. Amen” 19:1–5

Evangeliet brukar dateras till 100-talet och troligen mitten av detta. Det finns en uppsjö av medeltida handskrifter av detta evangelium i delvis olika varianter och utformning. De flesta av dessa är skrivna på grekiska men där finns också många översatta och till många språk. Det finns en syrisk handskrift från 500-talet och den återfinns på British museum, samt en latinsk pergamenthandskrift från 400- eller 500-talet. Men denna senare har inte gått att tyda i sin helhet.

Det är möjligt och rent av troligt att både Hippolytos av Rom (aktiv under första halvan av 200-talet och Origenes (ca 180–254 vt) hänvisar till evangeliet när de omtalar ett Thomasevangelium. Detta Thomas’ barndomsevangelium och Thomasevangeliet (det med 114 Jesusutsagor) verkar ofta ha förväxlats.

Sedan finns en berättelse i både Epistula Apostolorum (från 100-talet, kanske mitten av detsamma) och hos Irenaeus i Mot heresierna (ca 180) där Jesus av sin lärare blir uppmanad att säga beta men Jesus då i stället ber läraren att först förklara vad alfa betyder. Just denna berättelse förekommer i Thomas’ barndomsevangelium och kan tyda på att dessa båda bygger på Thomas’ barndomsevangelium, vilket därmed måste vara från före mitten av 100-talet. Speciellt Irenaeus verkar ha haft tillgång till Thomas’ barndomsevangelium eftersom han direkt efter att ha skrivit detta övergår till att återge den berättelse som förekommer hos Lukas om den tolvårige Jesus i templet. Denna berättelse förekommer också i Thomas’ barndomsevangelium och dessutom inte långt efter den förra berättelsen. Detta gör att man ofta antar att åtminstone Irenaeus ca år 180 hade tillgång till Thomas’ barndomsevangelium och att detta i så fall bör ha skrivits före år 180.

Som regel antas också att berättelsen om den tolvårige Jesus i templet som också förekommer i Lukasevangeliet i själva verket är hämtad därifrån. Orsaken är att språket i flera fall är likartat och att dessa partier präglar sådant språkbruk som anses typiskt för Lukas. Om så är fallet kan evangeliet sägas ha tillkommit i perioden ca 100-180 vt.

Den intressanta frågan som nu uppkommer är om detta evangelium vilket alltså tros ha nedtecknats på 100-talet verkligen skildrar Jesu barndom? Det är ett ypperligt komplement till den enda övriga uppgiften i de fyra evangelierna gällande Jesus barndom, nämligen Lukas’ berättelse om den tolvårige Jesus i templet. Men ehuru berättelsen om den tolvårige Jesus i templet inte sällan behandlas som om den vore en äkta tradition om Jesu tidiga år, avfärdas som regel utan större eftertanke allt annat i Thomas’ barndomsevangelium som senare legendbildning.

Men tänk nu efter om detta verkligen är ett logiskt och troligt resonemang? Berättelsen i Thomas’ barndomsevangelium om den tolvårige Jesus i templet må förvisso ha hämtats från Lukasevangeliet, men det övriga materialet måste tillskrivas den muntliga traditionen, eller om man så önskar den muntliga inbillningen och legendspridningen. Och om alla de övriga fantasifulla berättelserna tillkommit genom ren och skär inbillning, varför skulle då inte också berättelsen om den tolvårige Jesus i templet ha tillkommit på samma sätt? Tiden mellan när Lukasevangeliet skrevs och när Thomas’ barndomsevangelium skrevs, är knappast större än att man kan utgå från att många av dessa barndomsberättelser fanns tillgängliga också för Lukas. Men denne valde att inte ta med dem. Varför då, kan man fråga sig? Var det för att han visste att de inte var sanna och att han visste att berättelsen om Jesus i templet var sann? Eller var det så att de andra berättelserna var alltför fantasifulla för att han skulle ta med dem, medan han ansåg berättelsen om Jesus i templet vara så pass ”normal” att han valde att infoga den?

Varför ska vissa av de fantasifulla berättelserna avfärdas som legender bara för att de förekommer i icke auktoriserade skrifter medan andra fantasifulla berättelser ska upptas som äkta för att de förekommer i auktoriserade skrifter – trots att de samtidigt också förekommer i icke auktoriserade skrifter? Var drar man gränsen? Guds ingripande och hans godkännande av profeten?

Ty just en ung (tolvårig) pojkes vishet är ett mytologiskt motiv. Tolv år kan också ses som en mognadsgräns. Hos Luk 2:41ff berättas om den då 12-årige Jesus, som föräldrarna tappar bort under en resa och senare återfinner i templet, undervisande de skriftlärda. Samma under tillskrivs också Buddha i Lalitavistâra.

Redan som liten är Buddha mycket vis, han hyllas i templet:

“Thus did king Suddhodana, amidst a mighty host of kings, with royal magnificence and kingly majesty, take the Prince to the temple, and enter it. Now, when the Bodhisattva set his right foot on the floor of that temple, all the inert images of the Devas … rose from their respective places, and fell at the feet of the Bodhisattva. Thereupon, men and gods by hundreds of thousands burst into derisive laughter … Celestial flowers fell in showers … And the gods whose images were in the temple made manifest their respective shapes, and recited these Gathas: ‘Never does the great mountain Meru, the king of mountains, salute a mustard seed … How can then the great master of merit, one born in the race of knowledge and virtue, salute the Devas?” (Lalitavistâra 8).

I skolan behärskar han alla talade och skrivna språk.

”Then, Bhikshus, when the Prince had duly grown up, he was taken to the writing school under a hundred thousand auspicious arrangements. … Then he entered the school. Now Vis’uámitra, the school master, feeling the beauty and glory of the Bodhisattva to be insufferable, fell prostrate on the ground. … [A Devaputra:] ‘Whatever S’ástras are currentin the regions of the Devas, all figures and writings and calculations, all roots, all arts in their immensity current on earth, were learnt by him many millions of ages (kalpas) ago.’ Now Bodhisattva, taking up a tablet … thus addressed the tutor Vis’vámitra: ‘which is the writing, sir, which you wish to teach me? (1) Is it the … [he names sixty-four kinds of writing] Out of these sixty-four kinds, which is it, sir, that you wish to teach me? The schoolmaster Vis’vámitra … ‘On coming to the school he has learned writings of which I do not know even the names. … how can I teach him who has already acquired every style of writings” (Lalitavistâra 10).

I samband med en resa tappar man bort honom, och när man slutligen hittar honom befinner han sig i djup meditation:

“On one occasion he went, along with other boys, sons of ministers, to visit an agricultural village. After seeing the agricultural works he entered a garden. There, rambling around, alone without a second, he beheld a pleasant, nice-looking Jambu tree. He sat under its shadow. When he was seated his mind was absorbed into one point … King Suddhodana, who was never at ease in the absence of, and without seeing, the Bodhisattva, enquired ‘where is the prince gone? I do not see him here.’ Then a large party went forth in search of the Prince. A minister saw the Prince seated on a couch under the Jambu tree, and engaged in contemplation.” (Lalitavistâra 11).

Roger Viklund, 2011-07-08

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: