Forged – Andra Thessalonikerbrevet

I boken Forged: Writing in the Name of God—Why the Bible’s Authors Are Not Who We Think They Are, tar Bart D. Ehrman upp förfalskningar inom kristendomen. Boken vänder sig i första hand till lekmän, men är trots detta fylld med  information av värde. Till min glädje tar Ehrman bladet från munnen och kallar förfalskningar för just förfalskningar. Han skriver:

“As I will explain at length in the following chapters, most of the scholars who have actually read what ancient authors say about the phenomenon have no such hesitancy.

It is true that the ancient authors who lied about their identity may well have felt they had a clear conscience, that what they did was completely justified, that they were ultimately in the right. They may have thought and believed, at least in their own minds, that they had very good reasons for doing what they did. But as we will see in later chapters, by ancient standards these authors engaged in fraudulent activities, and the books they produced were forgeries.” (s. 10)

Det fanns många tekniker för att trovärdiggöra sin förfalskning. Inom kristendomen fanns rimligen ingen profit i att förfalska en skrift, däremot möjligheter att föra fram sin åsikt och var man då en relativt okänd person fick man i stället låta det framstå som om skriften författats av en person med auktoritet, helst en lärjunge åt Jesus. En teknik för att få skriften att framstå som äkta var att varna för falska skrifter, imitatörer och falska profeter. Därmed får man intryck av att denna skrift verkligen är skriven av den person som står som författare. Ett exempel på detta som Ehrman tar upp är Andra Thessalonikerbrevet. Paulus ska där ha skrivit följande:

”När det gäller vår herre Jesu Kristi ankomst, då vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte strax tappa fattningen och bli uppskrämda, om man hänvisar till Anden eller till något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att Herrens dag är här. Låt inte lura er på något vis. Ty först måste avfallet ske och laglöshetens människa uppenbaras, undergångens son, motståndaren, han som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud. Minns ni inte att jag sade detta redan när jag var hos er?” (2 Thess 2:1–5)

Andra Thessalonikerbrevet är ett brev som anses i sin helhet vara skrivet av någon annan än Paulus. Just därför tar författaren till detta stilgrepp. Läsarna luras till att tro att Paulus skrivit till församlingen och varnat dem för att inte luras på något vis av ”något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att Herrens dag är här”. Därmed ger han intryck av att det finns ett förfalskat brev av Paulus och här varnar Paulus själv för denna förfalskning – vilket därmed ger auktoritet åt det förfalskade brevet. Ehrman skriver:

”Is 2 Thessalonians itself a forgery in Paul’s name? If so, why would it warn against a forgery in Paul’s name? There can be little doubt about the answer: one of the “tricks” used by ancient forgers to assure readers that their own writings were authentic was to warn against writings that were not authentic. Readers naturally assume that the author is not doing precisely what he condemns.” (s. 19-20)

Vad som är verkligt intressant med detta stycke i Andra Thessalonikerbrevet är att författaren under förespegling av att vara Paulus varnar för att inte tappa fattningen och bli uppskrämd, och denne hänvisar till något som Paulus har sagt eller skrivit om att Herrens dag är här, i detta nu. Paulus påstås varna för skrifter som hävdar att Jesus är i antågande. Detta görs uppenbarligen eftersom det har förflutit en viss tid och folk har blivit äldre och dött. Trots detta har Jesus inte kommit som utlovats. Men Paulus lovade ju detta. Visst inte. Här skriver Paulus och varnar för att falska brev i hans namn påstår detta, men i själva verket är dessa brev inte skrivna av Paulus utan av någon förfalskare. Vilket eller vilka brev kan då denne skribent ha haft i åtanke. Ja sannolikt det ”äkta” Första Thessalonikerbrevet skrivet av Paulus. Där skriver Paulus:

”Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom.” (1 Thess 4:15–17)

Paulus talar om att vi som är kvar i livet – och avser då rimligen sig själv och sina församlingsmedlemmar – ska följa dem som tidigare dött men nu återuppväcks, till himmelen när Herren stiger ned därifrån. Men uppenbarligen är de nu alla, eller i varje fall de allra flesta, redan döda och Jesus har ännu inte kommit. Då skriver någon ett andra brev till thessalonikerna, utger sig för att vara Paulus, och påpekar att det brev Paulus (troligen) skrev är en förfalskning eller att det i varje fall är misstolkat, och hävdar samtidigt att förfalskningen är det äkta Paulusbrevet. Därmed får författaren inte bara chans att lägga fram sin ståndpunkt utan kan också röja undan det tvivel som givetvis börjar sås i människors sinnen då det utlovade inte inträffar.

Ehrman påpekar en annan omständighet med Andra Thessalonikerbrevet. Brevet slutar på följande sätt:

”Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. På det tecknet känns alla mina brev igen, så skriver jag. Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla.” (2 Thess 3:17–18)

Detta ska ge sken av att Paulus låtit diktera brevet och haft en skribent som skrivit själva texten. Sedan ger Paulus brevet autenticitet genom att i slutet med sin egen hand bekräfta brevets äkthet och också påpeka att det är detta tecken man ska söka efter för att veta att brevet verkligen är skrivet av Paulus. Detta visar flera saker. Dels att det uppenbarligen florerade förfalskningar och att man därför skulle kunna urskilja de äkta breven genom Paulus’ slutord, dels att själva originalhandskriften sannolikt hade två handstilar, där läsaren skulle känna igen Paulus’ egen handstil i slutmeningen. Men faktum är att Paulus’ ”äkta” brev i de flesta fall inte alls avslutas på detta sätt. Exempelvis gör inte det oomtvistade Första Thessalonikerbrevet det. I stället handlar det om ytterligare ett knep att få skriften att framstå som om den var skriven av Paulus – något som uppenbarligen lyckades eftersom brevet kom att ingå bland de äkta breven i Nya Testamentet.

Bart D. Ehrman

Bart D. Ehrman

Jag vill också passa på att informera om att Ehrman planerar att i november utkomma med en ny bok med titeln Did Jesus Exist? The Historical, Non-Religious Argument for Jesus of Nazareth. Det blir intressant att se hur Ehrman ämnar tackla denna problematik. Jag är nyfiken samtidigt som jag ändå inte är överentusiastisk. Jag gissar att det blir samma gamla skåpmat som oftast blir fallet när någon ska argumentera för en historisk Jesus – även om denne påstår att han inte ämnar begagna apologetiska argument. Gissningsvis blir det väl något om att Paulus känner Jesu broder Jakob och att Josefus har en äkta kärna där han bekräftar Jesu existens, och så vidare. Fast osvuret är väl bäst. Vi är många som önskar att någon historicitetsförespråkare på allvar skulle ta sig tid att bemöta mytikernas argument, åtminstone visa att man känner till dem. Detta har ännu inte skett och de flesta försök har varit tämligen tama, där författarna oftast inte ens har förstått de argument de säger sig vederlägga. Det är mest de mer Bibeltrogna som har bjudit motstånd, men det vore intressant att få ett verkligt eldprov av någon som bemödar sig om att granska detaljerna och inte förfaller till rent apologetiska argument.

I pressmeddelandet står följande:

”For years Bart Ehrman has been routinely bombarded with one question: Did Jesus Exist? As a leading Bible expert, fans and critics alike have sent letters, emails, posted blogs, and questioned Ehrman during interviews wanting his opinion about this nagging question that has become a conspiracy theorist cottage industry the world over. The idea that the character of Jesus was an invention of the early church-and later a tool of control employed by the Roman Catholic Church-is a widely held belief and Ehrman has decided it’s time to put the issue to rest. Yes, the historical Jesus of Nazareth did exist.

Known as a master explainer with deep knowledge of the field, Ehrman methodically demolishes both the scholarly and popular arguments against the existence of Jesus. Marshalling evidence from within the Bible and the wider historical record of the ancient world, Ehrman tackles the key issues that surround the popular mythologies associated with Jesus and the early Christian movement.

Those committed to the ‘non-existence’ theory will need to read this formidable scholar’s counter argument while the more traditionally minded will enthusiastically support Ehrman’s definitive answer to the question. Perfect for the vigorous online debating community, this eBook original will be a must read for anyone interested in Jesus, the Bible, and the birth of Christianity.”

Nu är ju detta förlagets egen säljtext, så man kanske ska vara försiktig med att dra allt för stora växlar på det Ehrman avser (och förmår) att göra. Sannolikt har han inte ens boken klar. Men Earl Doherty hade ett mycket intressant förslag som verkligen skulle sätta fokus på frågan. Han skriver:

”Tacitus and Pliny (almost the only) evidence for an historical Jesus, according to Ehrman? Can’t wait to take that on. In fact, I’ve been toying with the idea of offering to organize a ‘collective’ e-(book?)response directly to Ehrman’s upcoming book, which could involve a number of contributions, including from more than one person on this board whom I have respect for. In the public eye it may be time to supplement the writings of the handful of today’s acknowledged mythicists with a broader picture of the ‘mythicist community’ whose academic venue is the Internet. We have no need to associate ourselves with ‘peers’ in established academia or to seek their approval, since the latter have discredited themselves and abdicated scholarly responsibility by their disgracefully intolerant dogmatism in regard to a persistent theory in their own discipline (almost two centuries old) which has every reason to be taken seriously.” (FRDB)

Ett kollektivt bemötande av alla Ehrmans ståndpunkter utgivet som en omfattande och kraftfull e-bok, vore verkligen ett projekt som skulle kunna lyfta frågan till en högre nivå. Med Ehrman får frågan också en större lyskraft, eftersom han betraktas som en av de främsta experterna och hyser gott renommé (dock inte alltid i apologetiska kretsar).

Roger Viklund, 2011-06-27

14 kommentarer

  1. Kenneth Karlsson said,

    27 juni, 2011 den 22:56

    Ehrman har i en intervju sagt att han menar att det är självklart att Jesus funnits, och att det finns en konsensus inom forskarvärlden om detta. Men det ska ändå bli intressant att läsa hans bok.

    Gilla

  2. bbnews said,

    28 juni, 2011 den 06:47

    @Kenneth Karlsson: Jag reagerar lite på ordet ”självklart”.

    Så uttrycker sig näppeligen en seriös forskare. Därför undrar jag om Ehrman verkligen har formulerat sig på det viset.

    Du har möjligtvis inget engelskspråkigt citat som visar exakt vad Ehrman har sagt eller skrivit?

    För mig framstår ordet ”självklart” som starkare än till och med en formulering som ”(högst) sannolikt”. Om något är ”självklart”, är det ju närmast dumt att ens ifrågasätta detsamma.

    Gilla

  3. Kenneth Karlsson said,

    28 juni, 2011 den 13:52

    Han säger så här i en radiointervju (min översättning): ”Jag tror inte att det finns någon seriös historiker som tvivlar på Jesus existens. Det finns många som önskar skriva sensationella böcker och tjäna en massa pengar, där de påstår att Jesus inte funnits, Men jag känner ingen seriös forskare som tvivlar på Jesus existens.” Vidare: ”Jag tror inte att det fanns mer än en person” (på frågan om det kunde ha varit flera ”Jesus” som senare blev bibelns Jesus). ”Jag tror att Jesus var en historisk person, och att vi kan säga historiska saker om honom…”

    Lyssna här: http://www.youtube.com/watch?v=yRx0N4GF0AY

    Gilla

  4. bbnews said,

    29 juni, 2011 den 08:07

    @Kenneth Karlsson: Tack för ditt länktips! Jag har just lyssnat igenom detsamma plus del 2 också (= http://www.youtube.com/watch?v=8SIhX4BWCPU&NR=1 ).

    Jag tycker att Bart D. Ehrman intar i princip samma ståndpunkt som Dick Harrison i frågan om Jesu historicitet. Dvs att Jesus är bättre historiskt belagd än de flesta andra antika ”kändisar”. Därför måste han anses vara historiskt bevittnad, annars blir det inte många av antikens personer som lyckas passera det historiska ”nålsögat” för att få sin existens bekräftad/fastslagen.

    Sedan drar Ehrman till med ett tveeggat auktoritetsargument. Han säger sig känna till vad i princip samtliga ”New Testament scholars” i USA tycker och anser i denna fråga, och han menar att de alla stöder detta synsätt (= att Jesus måste anses vara en historiskt autenticerad/belagd person).

    Själv åberopar Ehrman i synnerhet Paulus som vittne och hävdar att denne Paulus ju besökte Jerusalem och då träffade bland andra Jakob (James), Jesus’ broder. Och varför skulle Paulus ljuga därom? Det ligger underförstått i sakens natur, att om man träffar någon som definieras som någons broder, måste även brodern – i detta fall Jesus – anses historiskt bevisad.

    Härvidlag har Bart Ehrman onekligen en poäng.

    Visserligen säger Ehrman i nästa andetag, att en historisk Jesusgestalt i sin tur inte säger någonting om sanningshalten i de övernaturliga och gudomliga egenskaper som tillskrivs densamma.

    Jag för min del, som ateist, har inga som helst problem med synsättet att Jesus får anses vara belagd ur historisk synvinkel sett. Dock förvånar det mig att Bart D. Ehrman, liksom Dick Harrison, uppenbarligen inte ser några som helst historiska källproblem, som fackmän i den akademiska disciplinen historia, med att den här Jesusgestalten är så dåligt – om ens över huvud taget – bevittnad av utomkristna källor.

    Man behöver inte vara konspirationsteoretiker, anser jag, för att finna det extremt besynnerligt, att Bibel-Jesus är bevittnad enbart (?) av sina anhängare. Jag har svårt att få den bristen (på utomkristna bevittnanden) att gå ihop med den betydelse som Bibel-Jesusgestalten tillskrivs och tillmäts av de kristna vittnena med evangelisterna och Paulus i spetsen. En rimlig motfråga till sådana som Dick Harrison och Bart Ehrman borde vara: Varför ska ni som historiker acceptera och ”godkänna” Jesusgestaltens historiska existens, när samma kristna vittnen – typ evangelisterna och Paulus – så uppenbart förhärligar och förgudligar den Jesusgestalt som de vittnar om?

    Är det exempelvis självklart historiskt sett att Paulus verkligen mötte Jesus’ broder Jakob i Jerusalem, vilket Bart Ehrman tycks mena, när samme Paulus i andra delar av sitt/sina vittnesmål (till förmån för Bibel-Jesus’ existens) kommer med påståenden som helt klart förminskar trovärdigheten i hans vittnesmåls övriga delar (framför allt om Bibel-Jesus’ betydelse för och budskap till mänskligheten)?

    I en svensk domstol av i dag skulle, vill jag mena, ett vittne som i sitt vittnesmål kommer med påståenden som starkt kan ifrågasättas (sett ur ett rimlighetsperspektiv) få sin generella trovärdighet som vittne starkt reducerad även i sådana delar av vittnesmålet, där de lämnade detaljerna faktiskt verkar rimliga. Dvs hur ska man som domare – eller för den delen historiker – kunna lita fullt ut på ett vittne som blandar vettiga detaljer med uppenbart påhittade saker (eller som åtminstone strider mot den sekulära och vetenskapliga världsbild som finns i dag)? Hur kan någon domare/historiker stå upp och säga: Jag litar på detaljerna A, C, E och G, men jag har svårt att tro på detaljerna B, D, F och H i vittnesmålet. Fast trots denna invändning är jag övertygad om att detaljerna A, C, E och G är helt igenom korrekta.

    För att kunna påstå något sådant skulle det behövas så kallad stödbevisning, till exempel i form av utomkristna – läs: ojäviga – vittnen. Men problemet är att sådana stödjande vittnesmål verkar saknas.

    Mikael Nilsson, själv fil dr i den historiska ämnesdisciplinen, har noterat och skjutit in sig på just denna brist, att kompletterande stödbevisning lyser med sin frånvaro. Jag tycker att detta ställningstagande hedrar honom. Han är inte redo att, som Dick Harrison eller Bart D. Ehrman tycks göra, mer eller mindre blunda för denna brist.

    Om jag har uppfattat Roger Viklund korrekt, är detta med avsaknad av kompletterande stödbevisning ett av hans tyngsta motargument också vad gäller frågan om Jesusgestaltens historiska bevittnande. Dock skulle det vara intressant att få höra Roger kommentera Bart D. Ehrmans tankegång om att Paulus’ sammanträffande i Jerusalem med Jesus’ broder Jakob utgör ett tungt vägande argument för att Jesus måste anses vara historiskt bevittnad.

    Gilla

  5. bbnews said,

    29 juni, 2011 den 20:16

    Ett litet tillägg till vad jag skrev i morse. Jag sökte just på Jesus + Jakob + bror/broder. Google hänvisade då bland annat till denna sajt/länk: http://www.biblen.info/Josephus-jakob.htm .

    Jag citerar från den sidans text:

    Fotios’ udgave af Jødernes Oldtid omtalte altså en person ved navn Jakob (James på engelsk) med den flotte titel ”Herrens bror”. Dette har sandsynligvis været den samme person, som Paulus mødte på sit første besøg i Jerusalem:

    Galaterne 1,19: ”men andre af apostlene så jeg ikke, kun Jakob, Herrens bror.”

    SÅ KOMMER DET I MINA ÖGON INTRESSANTA: Man skal ikke lægge noget kødeligt slægtskab i denne titel; Paulus tiltaler konsekvent sine egne menigheder som brødre: »Men jeg formaner jer, brødre, ved vor Herre Jesu Kristi navn« (1 Korintherne 1,10 og utallige andre steder). Et andet sted fortæller han, at Jesus blev set af »over fem hundrede brødre« (1 Korintherne 15,6), så Paulus bruger ordet ”broder” for ”broder i ånden”.

    Selvom ”Herrens Broder” var en flot titel, var Jakob ikke alene om titlen. Ifølge Paulus var der flere af disse ”Herrens brødre”.

    1 Korintherne 9,5: Er vi ikke i vor gode ret til at have en søster til hustru og tage hende med os ligesom de andre apostle og Herrens brødre og Kefas?

    I ovennævnte vers skriver Paulus »Herrens brødre« i flertal. Ordet ”søster” er også ment i en mere åndelig betydning, med mindre man tror, Paulus opfordrer til blodskam.

    Det eneste Jødernes Oldtid bind 20 fortalte Fotios i 800-tallet var, at ”Jakob, Herrens bror”, som Paulus hævdede at have besøgt, rent faktisk havde eksisteret.

    HÄR BEHÖVER JAG HJÄLP AV ROGER, DEN ANDRE BB, MIKAEL NILSSON ELLER ANDRA ”EXPERTER”. Min undran är: Hur kan en sådan ”New testament scholar” som Bart D. Ehrman avfärda den här sortens invändning som torgförs här ovan om att ”Herrens bror” inte ska tolkas bokstavligt (= som en bror till Jesus i genetisk bemärkelse) utan som en broder i anden (= en person av manskön som tillhör samma ”sekt”)?

    Ligger det verkligen ingen relevans alls i den här invändningen (att ”Herren bror” ska tolkas symboliskt, inte bokstavligt)?

    Gilla

  6. 29 juni, 2011 den 20:26

    Jo, Herrens broderskap!

    Gilla

  7. Lars Norgren said,

    3 juli, 2011 den 11:34

    Kära vänner – eftersom jag har mitt förflutna inom pingströrelsen och frikyrkan med mer än 40 års erfarenhet, att kalla alla andra troende män, för bröder, dessutom att själv på den tiden se mig som en broder till Herren eller Jesus, är detta som avhandlats senast i argumentationen om Jesus historiska verklighet – och Paulus möte med en broder -:) helt enkelt bara roande!

    Något argument för påståendet att Jesus i NT beskriver en historisk sanning, tycker inte jag brodersbetygelser har alls.

    Trons folk är suggererade både av karismatiska predikanter och dessutom av sin egen längtan efter sanningen, som de suggererar sig att tro Bibelordet vara!

    Martinus Kosmologi som beskrivs i den Intellektualiserade kristendomen Livets Bok – är enormt frigörande från allt detta ”andra”.

    Sanningen finns bara om osanningen kan klarläggas in i minsta detalj – vill man inte leta efter alla lögner och förfalskningar, är det omöjligt att finna just sanningen, också i fråga om Jesu verkliga jordtrampning -:)

    Lars

    Gilla

  8. Den andre BB said,

    5 juli, 2011 den 14:37

    Bör ”vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna” verkligen tolkas så bokstavligt angående en rörelse som trodde på evigt liv för de troende?

    Gilla

  9. 6 juli, 2011 den 18:57

    Men det eviga livet börjar ju först vid födseln i en mänsklig kropp och får sin fortsättning i och med och under förutsättning att man blir godkänd att stiga in i Gudsriket. Därför kan man nog säga att det handlar om i vilken ordning man upptas till himmelriket. Ett evigt liv, ett liv i evigheten, kan för mig inte vara ett liv som har en början. Ingen evighet eller oändlighet kan vara i evighet eller oändlighet om den har en början, liksom den inte kan vara i evighet om den har ett slut.

    Gilla

  10. Christer Brodén said,

    5 augusti, 2011 den 20:10

    A. Roger, vill du ha reinkarnation i stället för Himmelrike? Då blir det svårt att hitta början och slut. Men Kosmos skall ju vara ordnat, och då finns begränsningar, som också måste omfatta tiden.

    Evigheter och oändligheter beskrivs i matematiken som odefinierade storheter. Det är Kaos.

    B. Roger, vi har ju alla vår individuella ”yttersta dag”. Jag har ofta lekt med tanken, att Bibelns texter om ”de yttersta tingen” är allegorier som beskriver detta, ”då allt skall uppenbaras”.

    ”Giv oss idag brödet för dagen som kommer!” Det handlar om kunskap bakad på Såningsmannens mjöl från bibelomslagens allegoriska säd. Det blir en bön om att uppenbara det som är fördolt för oss redan idag.

    Jag har inte grubblat på, om även Jesus skulle vara en sådan allegori. Människosonen bör i så fall beskriva människan. Vi lider ofta och blir ibland avlivade, men återuppstår vi?

    Gilla

  11. 5 augusti, 2011 den 20:35

    Allt måste ha en början och ett slut. Ett kristet paradis i himmelriket i oändlighet är ologiskt eftersom det aldrig kan finnas en oändlighet som har en början. Har det en början måste det ha ett slut.

    Tillägg: Jag ser nu att jag skrev ungefär detsamma i inlägget ovan, men jag hade glömt att jag gjort det. Det var ju en månad sedan. :)

    Gilla

  12. Christer Brodén said,

    6 augusti, 2011 den 22:14

    Predikanternas himmelrike verkar ha sitt ursprung i arianismen. Arius (se Wikipedia) skapade runt år 300 en förklaring till varför somliga (inte minst han själv) var bättre och finare än andra.

    Hans lära innehöll idéer om ett feodalt organiserat himmelrike av blå materia. Den är blå, se själv! Den liknar ektoplasma, som spöken är gjorda av och som tillåter dem att gå genom väggar av jordisk materia.

    Arius tänkte att Gud skapade Jesus av sådan, och att han därför tålde spik och spjut. Han bara hängde där och låtsades lida samt tänkte ut helvetesstraff. Arius menade att han själv var skapad av ganska mycket blå materia. Han var därför blåblodig.

    Kejsar Konstantin hade ju visat sig tåla kallt stål och vunnit makten. Han hade bevisat sig vara blåblodig och lik Jesus. Då kyrkan förbjöd Arius idéer och fördömde hans kätterier, upphävde Konstantin beslutet och gjorde arianismen till statsreligion. På det blev han helgon.

    Alla nu gällande trosbekännelser skapades på den tiden av kyrkan för att omöjliggöra arianskt tänkande. Kunskapen (gnosis) om innebörd förbjöds, varför idéerna om det arianska himmelriket och blåblodighet kunde leva vidare. I Sverige försvann dock de lagstadgade privilegierna ur lagen 2003-07-01.

    Gilla

  13. Den andre BB said,

    7 augusti, 2011 den 00:34

    Lagstadgade privilegier för vem? Vilken lag?

    Gilla

  14. Christer Brodén said,

    7 augusti, 2011 den 13:12

    Adelns privilegier hade sedan länge utsträckts till alla medborgare, då de resterna av en obsolet lag spolades.

    Läs Wikipedia om Adeln i Sverige! Cirkusen kring arianismen är dock svårare att läsa om. Den rör känsliga ämnen.

    Den som snor åt sig pengar och makt gör det med Guds hjälp. Om jag gör det är jag from. Blir jag rånad, anser jag dock att den j-a rånaren är en kättare. Jfr med framgångsteologin!

    Den arianske missionsbiskopen Wulfila (Silverbibeln) döpte goterna. När de kom, vrålande av fromhet, övergav den gamla romerska eliten sin arianska tro, och deras romerska kyrka fördömde läran.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: