Senaste nytt om Hemliga Markus

Jag tänkte uppdatera mina svenska läsare om det nyaste på Hemliga Markus-fronten. Det är Stephan Huller som gräver fram information i rasande fart och den engelskspråkige (och andra) kan givetvis enklast inhämta informationen direkt från Hullers blogg på http://stephanhuller.blogspot.com/

Än har dock inte själva brevet dykt upp. Agamemenon Tselikas ansåg sig ju ha funnit en handstil som enligt honom är så lik den i Mar Saba-brevet att det rimligen var denna handstil som Morton Smith imiterade när han enligt Tselikas förfalskade brevet. Av flera skäl är denna tanke emellertid ologisk, och en av orsakerna är att handstilen i Tselikas’ exempel inte är speciellt lik den i Mar Saba-brevet.

Stephen Huller har i stället studerat Smiths monumentalverk Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark från 1973. Detta är i sanning ett imponerande verk och jag kan inte erinra mig att jag någonsin läst en bok som är så fylld med information och djupstudier. Det närmaste man kan komma är väl artiklar som ju ofta går på djupet i någon speciell fråga, gärna då grundliga artiklar av någon tysk forskare som inte lämnar något åt slumpen. Smiths bok kan kanske liknas vid en jättelång sådan artikel och den är nästan omöjlig att läsa bara rakt upp och ner utan liknar mer ett uppslagsverk som man återvänder till. I vilket fall påpekar Huller att i stort sett alla de problem som Carlson, Tselikas och andra tar upp har Smith redan avhandlat i sin bok, så också detta med andra handskrifter som liknar den i Mar Saba-brevet.

Morton Smith hade själv med hjälp V. Scouvaras identifierat en grekisk 1700-talsskribent som hade en handstil som är mycket lik den i Mar Saba-brevet. Smith skriver i inledningen till sin bok:

”Professor Scouvaras has produced an eighteenth-century ecclesiastical document in a native Greek hand strikingly similar to that of our manuscript. (See Plate IV.) A number of the mus, in particular, are practically identical. Since Scouvaras’ document is an autograph codex of the Oecumenical Patriarch Callinicus III and was written about 1760 in the Phanariot hand which had been formed in Constantinople shortly before that time, we may suppose with some probability that the writer of the present letter had been trained in the Patriarchal Academy in Constantinople.” (Se: Morton Smith on Callinicus III (IV) as the Possible Author of Mar Saba 65)

Denne Kallinikos IV (ibland kallades han Kallinikos III, eftersom den egentlige Kallinikos III dog före tillträdandet år 1726) var ekumenisk patriark av Konstantinopel under ett halvårs tid år 1757. Han var då den högste biskopen bland de öst-ortodoxa biskoparna och kan kanske likställas med en påve. Det är denne Kallinikos som levde mellan 1713 och 1797 som Smith åberopar som ett exempel på en person med en handstil som är mycket lik den i Mar Saba-brevet. Exemplet inunder är hämtat från Hullers blogg:

Fler exempel på Kallinikos’ handstil finns att beskåda lågupplösta här.

Faktum är att handstilen är så pass lik att det till och med kan vara Kallinikos som skrivit Mar Saba-brevet. Detta kräver en grundligare studie för att avgöra. I nuläget kan sägas att det omedelbara intrycket är att handstilarna är mycket lika varandra. Flera bokstäver är så pass lika att de nästan kan sägas vara identiska, medan andra verkar avvika. Smith tolkade exempelvis det faktum att flera myn (μ) i stort sett är identiska som att skribenten i likhet med Kallinikos tränats av patriarkerna i Konstantinopel. Men Huller går ett steg längre och föreslår att Kallinikos faktiskt själv skrivit Mar Saba-brevet. Han påvisar bland annat att Kallinikos drabbades av en allvarlig sjukdom när han vistades i Sankta Katarina-klostret i Sinai – något som skulle kunna ha varit en stroke och något som därmed skulle ha kunnat påverka handstilen (Callinicus III (IV) Suffered a Stroke in his Desert Exile Which Altered His Handwriting). Han skulle också kunna ha hittat Klemensbrevet i just Sankta Katharina-klostret.

Just nu ser jag att Huller kommit åt nya exemplar som finns upplagda på den grekiska offentliga bibliotekens webbplats. http://publiclibs.ypepth.gr Tryck först på den brandgula “bannern”.Genom att skriva in 136 i sökrutan (”Αναζήτηση για”) och skriva in Πρίγκος i sökrutan för författare (Συγγραφέας) och därefter klicka på den röda knappen (Αναζήτηση) ska dokumentet komma upp. Jag måste säga att det spontant ser väldigt likt ut den handstil som är i Mar Saba-brevet. Huller anser tydligen numera att det måste vara samma handstil:

It’s Callinicus!

Here’s What We Need to Do to Prove Mar Saba 65 was Written by Callinicus III (IV)

Det finns också andra omständigheter som gör Kallinikos till en trolig kandidat – utöver att hans handstil är mycket snarlik den i Mar Saba-brevet.

1)      Kallinikos var bevisligen intresserad av kyrkofäderna och av Ignatios av Antiochia och citerade honom på grekiska – ett citat som är så pass likt det som förekommer i originalet att han måste ha konsulterat texten. Och vid denna tid fanns endast Vossius’ förstautgåva att tillgå för Kallinikos. (Important Breakthrough – I Can Prove Callinicus III (the guy who’s handwriting closely resembles the handwriting of Mar Saba 65 and who wrote things related to the Church Fathers into countless books printed in Amsterdam) Knew and Used Voss’s 1646 Critical Edition of the Writings of Ignatius)

2)      En annan grek vid namn Johannes Priggos var handelsman och aktiv i bland annat Amsterdam. Han hade god kontakt med Kallinikos. Båda var de rika,  välutbildade och båda värnade också om att sprida bildning bland grekerna. Så Priggos började skicka böcker till Kallinikos av det senaste utkomna i Amsterdam. Men 1757, efter endast sex månader som ekumenisk patriark av Konstantinopel, avsätts Kallinikos i en revolt och tvingas fly till Sinai. Han tar sig senare till Alexandria och så 1763 till Zagora i Grekland, hans födelsestad, och stannar där till sin död död år 1791. Också Johannes Priggos var från Zagora och nu öppnar han ett lärocentrum där med ett bibliotek. Han skickar alla böcker han kommer över i Amsterdam till biblioteket, över 1000 exemplar, och Kallinikos donerar också fler än 300 av sina böcker (326 st och dessutom 35 handskrifter) till detta bibliotek. Tyvärr försvann en stor del av Kallinikos’ boksamling i en båtolycka, men en hel del återstår. Och det visar sig att Kallinikos hade som vana att skriva på ”alla” tomma sidor i sina böcker. (Solving One Piece of the Mar Saba Mystery on Father’s Day)

3)      Biblioteket kom att delvis förstöras i brand och annat under det grekiska frihetskriget mellan åren 1821 och 1829 och böckerna sedan att spridas. De kan ha hamnat var som helst i den grekiska klostervärlden, inklusive i Mar Saba. (Solving One Piece of the Mar Saba Mystery on Father’s Day)

4)      Också Vossius’ förstautgåva av Ignatios’ brev fanns i biblioteket i Zagora. Detta dokument visar att boken fanns upptagen som  nummer 673 med utgivningsår 1646 och detta visar att Johannes Priggos skickade ett exemplar av just den bok vari Mar Saba-brevet finns inskrivet till biblioteket i Zagora. Dokumentet finns publicerat på Hullers blogg:

5)      Under sin vistelse i Sankta Katarina-klostret sysselsatte sig Kallinikos med att kopiera sällsynta handskrifter. Dessa (merparten?) försvann i båtolyckan. (Callinicus Was Involved in Transcribing (and Transporting) Ancient Manuscripts During His Exile at St Catherine’s Monastery in the Sinai)

Det går alltså att konstatera att det i Zagora i Grekland fanns ett exemplar av just den bok vari Mar Saba-brevet finns inskrivet; att Kallinikos deltog i insamlandet av böcker till biblioteket; att han skrev av texter ur gamla handskrifter; att han ofta skrev i marginalerna och på de tomma sidorna i böcker och att biblioteket ödelades i början av 1800-talet och böckerna sannolikt spreds till olika grekiska bibliotek vilka rimligen var placerade i olika kloster – däribland kanske också det i Mar Saba. Dessutom är Kallinikos’ handstil mycket lik den i Mar Saba-brevet som dessutom verkar skrivet i ett högre tempo än de jämförande texterna av Kallinikos.

Jag är på resande fot och har inte möjlighet att göra någon grundlig jämförande analys av texterna. Just nu kan jag bara säga att de verkar likna varandra och det kan vara så att Huller har hittat den som skrev brevet, i så fall det grekisk-ortodoxa patriarkatets eget överhuvud. Det finns åtminstone en möjlighet att så är fallet. Och även om nu inte Kallinikos är skribenten, visar det flera saker, nämligen att stilen var förhärskande i Konstantinopel, Vossius’ utgåva av intresse för lärda greker, att det skrevs i böcker och att böcker spreds till olika bibliotek och att Klemensbrevet därför kan ha nedtecknats någon annanstans än i Mar Saba.

Roger Viklund, 2011-06-23

3 kommentarer

  1. 23 juni, 2011 den 04:34

    It’s amazing to explain myself to a friendly blogger for once. Hope you’re having a nice holiday. Your Swedish hockey players were causing riots in my home and native land.

    Let’s leave the question of whether or not I am right that Callinicus is the author of Mar Saba 65. I think anyone who goes to the Greek library site and looks at folder 9 pages 299 – 343 (as numbered in Callinicus’s original book) they will have to acknowledge that the similarities between this text and Mar Saba are too great to be attributed to ‘coincidence.’ Judging from a number of texts in the collection (including Scouvaras’s) it would appear at the least that the writing in Mar Saba 65 is Zagorean (= from the school of Zagoras which developed around Callinicus).

    If this is accepted we are left with a further demolition of the ‘hoax hypothesis’ that Morton Smith while helping organize the collection at Mar Saba wrote the Letter to Theodore into the Voss book. For it has never made sense why Smith wouldn’t have simply taken a book that was already in the collection. Why now did he also decided to imitate a style of writing of a place he had never been (Zagoras) and which doesn’t fit the Mar Saba monastery?

    When looking at the collection just ask yourself could Smith have ‘figured out’ by accident a way of imitating the writing of the circle of Callinicus? What did he have magic power to fly into Zagoras secretly and photograph the collection prior to 1958? And why again chose this particular handwriting style as opposed to a suitable figure who was already at Mar Saba?

    Indeed the other thing people should be aware of is that Stephen Carlson himself admits familiarity with these very same manuscripts while developing his conspiracy theory (cf Gospel Hoax, p. 116 footnote 59). He also references Scouvaras’s identification of Callinicus as a likely candidate and only lightly pushes back that argument by saying essentially that a western handwriting style doesn’t suit Mar Saba.

    Again, owing to the fact that he is clearly familiar with the handwriting and the fact he never dismisses the resemblance (how could he?) the only thing that Carlson can do is opine that it was because Smith was ‘also from the west’ (= America) his forgery sample resembled the western type. This is so absurd it leaves one question why no one bothered to question his logic.

    If I attempted to imitate an eighteenth century script after years and years of practice does anyone really believe that it would imitate ‘western Greek handwriting’ merely because I live in ‘the West’? So this ultimately must be Carlson’s explanation as to why Smith forgery so resembles the Zagorean type – Morton Smith was originally from Philadelphia …

    Gilla

  2. 23 juni, 2011 den 07:53

    Yes, the handwriting is really, really similar. There are however differences which need to be dealt with. For instance, the word ek is always written with the two letters separated in ms65, while I couldn’t find any such examples in the material on the Greek website. Also the lambdas are written in two ways, with single and double stroke, in ms 65, while I only could find two stroke lambdas in the Greek material.

    Gilla

  3. 23 juni, 2011 den 17:35

    I having been thinking about some of those small differences since last night. I am wondering whether the difference is the act of transcribing an original exemplar written in miniscule (probably from the 10th or 12th century). I am asking Tselikas today whether he has ever noticed a correlation between the single lambdas being used when a scribe is transcribing miniscule originals. Maybe it is just a function of being influenced by or adapting your writing style while copying out something else.

    Most of the stuff in the collection is just Callinicus just sitting at a desk thinking up things in his head. The mechanics of writing that can’t be the same as writing out an old manuscript in an old script. I wonder if I quickly tried to copy an old English text in modern English writing (not printing) whether my writing style will be different.

    In any event I am asking Tselikas today that and other questions raised by Carlson in his book.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: