På tal om synd

I en debattartikel från 23 mars 2011 på Kyrkans Tidnings webbplats, Plocka bort talet om synd, skuld och slaktade lamm, låter prästen i Aspeboda församling Ulla Karlsson uttrycka sin vämjelse inför ord och uttryck i Nya Testamentet som bland annat att ”Jesus Krist, Guds Son, i syndares ställe lider” och att ”Guds rena Lamm, oskyldig på korset för oss slaktad … vår synd på dig du tagit”. Hon skriver att hon känner det motbjudande att ta dessa ord i sin mun. Vidare säger hon:

”Den gudsbild och människosyn som avbildas är förfärlig och grotesk! En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte, vars Gud de tillber, är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver ett människooffer för att försonas med sitt folk…”

Hon undrar om det inte är någon ”människa som undrar över detta inom kyrkan?” I stället föreslår hon följande:

”Tala istället om kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek igen. Det är vad världen behöver!”

Det är lätt att känna sympati för Ulla Karlssons humanistiska hållning. Syndabegreppet är en fasansfull uppfinning av människosläktet (läs: prästerskapet) i syfte att trycka ner människan och tillvita ett gudomligt väsen de lägsta mänskliga egenskaperna. Givetvis lät svaret på Ulla Karlssons debattartikel inte dröja. I en skrivelse till Västerås stifts domkapitel uppmanar Gabriel Fjellander domkapitlet ”att vidta åtgärder mot Ulla Karlsson” eftersom hon har ”brutit mot det prästlöfte hon avgav i samband med sin prästvigning”. Jag återger Fjellanders skrivelse i sin helhet:

Till Västerås stifts domkapitel

I en debattartikel på Kyrkans Tidnings webbplats [1] skriver Ulla Karlsson, präst i Aspebodaförsamling i Västerås stift om innehållet i de psalmer vi sjunger och texter vi läser nu i fastetid. Hon skriver bland annat att talet om ett syndigt människosläkte och en fallen skapelse är motbjudande. Dessutom skriver hon:

”Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!”

Karlsson föreslår att man ska skriva nya psalmer, gudstjänstordningar och annat som talar om

”kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek igen.”

Även om önskan om psalmer och texter om kärlek, barmhärtighet, godhet osv. är mycket behjärtansvärt så kommer man inte ifrån att den första delen av debattartikeln, som handlar om att det inte finns någon synd och att försoningsläran är orimlig, inte är i överensstämmelse med Svenska kyrkans lära. Vid hennes vigning till präst lovade Karlsson:

”att stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord så som det är givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten, att följa vår kyrkas ordning och förverkliga sin kallelse med Kristus som förebild, att leva så bland människor”

Enligt vår kyrkas tro och bekännelse är det klart att synden existerar och att Kristus led förvår skull, för att frälsa oss från synd. I alla tre trosbekännelser som Svenska kyrkan, tillsammans med den världsvida kyrkan, bekänner sig till står det om att Kristus led och död för våra synders skull och att han skall komma åter för att döma oss. Det blir alltså tydligt att Karlsson i sin debattartikel inte rent och klart förkunnat Guds ord, ”så som det är givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse”. Hon har därmed brutit mot det prästlöfte hon avgav i samband med sin prästvigning.

Jag överlämnar åt domkapitlet i Västerås stift att vidta åtgärder mot Ulla Karlsson efter detta brott mot prästlöftena.

Gamla Hjälmseryd den 24 mars.

Gabriel Fjellander

1 http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/ webbdebatt_plocka_bort_talet_om_synd_skuld_och_slaktade_lamm_0_16739.news.aspx hämtad 2010-03-24

Enligt Aftonbladet 22 april i år kommer domkapitlet med sitt utslag i maj.

Jag anser att Ulla Karlsson är att beundra för sitt mod och för sin godhet. Självklart ska vi ”tala om kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek” och inte om synd.

Synd liksom ånger är det som världen minst av allt behöver. Givetvis innebär detta inte att vi ska bete oss illa mot varandra eller begå skadliga handlingar utan att bekymra oss om följderna av vårt handlande. Men synd och ånger är två företeelser som lägger enorma känslomässiga skuldbördor på människor; bördor som inte leder till något gott. Den stund man insett sina misstag gör man bäst i att lämna dessa bakom sig utan någon känslomässig börda och i stället blicka framåt och försöka att i framtiden handla annorlunda. Detta uttrycks på ett mycket förtjänstfullt sätt av Bibelns Jesus i berättelsen om äktenskapsbryterskan som Jesus uppmanar att gå och inte synda mer. Har Fjellander glömt den bibelversen?

Roger Viklund, 2011-04-23

18 kommentarer

  1. Lars Norgren said,

    23 april, 2011 den 19:11

    Underbart bra att en präst ser hur galet det ”gamla budskapet” ser ut och reagerar.

    All heder åt hennes agerande!

    Lars Norgren

    Gilla

  2. Gun said,

    24 april, 2011 den 15:28

    Det är positivt, att kyrkan vill ha öppenhet och dialog. Alla kan bidra med erfarenheter. Den skaparkraft vi kallar Gud finns i allt skapat. Gud fortsätter att skapa och han gör det också via oss. Att bli medvetna om, hur vi alla påverkar helheten, gör att vi börjar lyssna inåt: Vad är vårt eget bidrag?

    Genom fastslagna påbud, lagar och dogmer har kejsare, kungar, påvar, kyrkofäder osv. ofta med hjälp av rädsla, försökt få makt över oss och även
    lyckats få med oss i makabra karuseller. Men när vi börjar inse, att vi inte kan skylla det som händer på någon makt utanför oss, börjar vi själva ta ansvar för vårt liv. Vi kan bli medvetna om, att ingenting funktionerar
    maximalt, om vi låter egot styra. Våra handlingar har antingen positiv eller negativ inverkan. Hur länge måste Israel och Palestina vara sina egna och även andras lärare i vad hatets och hämndens följder är? Det fordras mod,
    att ifrågasätta gamla traditioner, trossystem och fördomar. När vi inser,
    att det är trosföreställningar och ingrodda vanor, som åstadkommer alla skiljemurar människor emellan, då börjar vi låta både konkreta och psyko-
    logiska murar falla.

    Är vår Gudsbild i behov av en förvandling? Har vi skapat en Gud till vårt egos avbild, om vi tror, att han inte älskar oss ovillkorligt utan offer? Så
    länge vår Gud är likt vårt ego, sitter vi fast i egot, och i dogmen, att egot
    inte kan övervinnas. När Jesus brottades med sitt ego i öknen, ville han
    i stället visa, att vi har en inneboende energi, en medvetenhet som är
    starkare än egot. Jesus hade hittat vägen till denna energi inom sig och
    upptäckt, att vi är ett med Fadern och att vi kan följa en djupare röst
    än den, som våra tankar erbjuder oss. Tankarna är bara redskap, som
    visar på möjligheter till olika val. Guds energi, samvetet (det som vi vet
    tillsammans med den energin) finns inom oss alla. Det faktum att vi alla
    innerst inne är kärlek, vishet och frid pekade Jesus på, när han sade: Guds rike är invärtes i er. Denna sanning kan dock inte organiseras till religioner med olika dogmer – den kan bara levas ut, sedan dogmerna fallit.

    Gilla

  3. Susanne said,

    24 april, 2011 den 17:45

    Kloka ord från Gun (och även Lars N), som jag instämmer i. Men uppenbarligen är det inte ”kyrkan” som vill ha öppenhet och dialog, utan bara enstaka präster. Som genast blir tagna i örat av sina överordnade. Samtidigt kan man ju säga att Fjellander har rätt när han påpekar att det Ulla K säger inte stämmer med löftena i prästvigningen. Men att inse att denna dogm om Kristi lidande på korset för våra synders skull kanske borde ifrågasättas på högre kyrklig nivå, det är ännu att begära för mycket, den tanken är för djärv, och tiden är tyvärr inte mogen för det.

    Gilla

  4. Den andre BB said,

    25 april, 2011 den 02:30

    Fjellander bör faktiskt ignorera pseudobibelverser såsom skrifttrogen.

    I övrigt håller jag med att framtiden är det viktiga, och inte vedergällning med anledning av en begången handling. Emellertid kan tankar om skuld och påföljd fylla en moralisk funktion. En stor tänkare har skrivit: ”En maskinförare frågar icke, om det är rättvist, att maskinen smörjes och ansas, utan han ombesörjer sådant, på det att maskinen må fortsätta sin möjligast friktionsfria gång. På liknande sätt här. Till samhällsmekanismen hör det såsom något absolut oundgängligt, att regler om sådana tvångsreaktioner som straff och skadestånd på vissa människornas handlingar uppehållas.” Kan det fylla ett samhällsbevarande syfte att bestraffa vissa handlingar – dvs. sådana som strider mot sådana ”värden, vilka det ur samhällelig synpunkt är av vikt att upprätthålla” – må så ske. Densamme ”ansåg att det inte var ‘skulden’ som skulle ‘sonas’ och att man inte fick förväxla samhällets skyddsåtgärder mot farliga individer med straff”. Bot, bättring och framåtblickande är oundgängligen den väg ett sunt samhälle bör gå.

    Därmed inte sagt att jag vill lägga mig i ett trossamfunds inställning till sin tro. Har en präst frångått den lära hon enligt hävdvunna regler skall predika, bör detta beivras, i enlighet med ovan. Bara för att jag personligen anser att hon har rätt i sak, innebär inte det att det är i enlighet med den lutherska kristendomen att predika det hon står för. Istället för att försöka få religionen att lyda på ett sätt som den aldrig fordom har lytt, bör den gamla ideologiska bråten skäligen kastas bort.

    Gilla

  5. Jim Lagerlöf said,

    29 juni, 2011 den 18:57

    Men om dogmerna är sanna, tänk om, vad gör vi då? De som inte tror så ska ha respekt för att andra gör det, annars blir deras ord om kärlek och tolerans till rent trams.

    Jag har valt att vara kristen, jag går till kyrkan. Kan jag då inte få höra det kristna budskapet där, när jag överallt annars hör det som Ulla Karlsson och hennes kompisar tjatar om? Eller är det Gun och de andra ovan som ska bestämma vad jag ska tycka?

    Vad finns för skäl att tala om förlåtelse och kärlek om man aldrig kan tala om det ska ska älskas och förlåtas? Människor känner skuld också utan att någon talar med dem om det, folk har dåligt samvete utan att någon präst befallt dem det, vi lever i världens mest sekulariserade land! För min del tycker jag att det är bra att kyrkan inte skönmålar utan beskriver verkligheten så som det är.

    Glad sommar!

    Gilla

  6. Gun said,

    11 september, 2011 den 19:05

    Jag upptäckte först nu, att det kommit en kommentar till i detta ämne.

    Jim,
    Medlemmarna i en religiös (även politisk) grupp anser förstås, att deras dogmer är de enda sanna. Om man betraktar vårt samhälle, kan man inse, att dogmerna skapat tjocka, andliga murar mellan folken i de olika grupperna, som fördömt varandra och även åstadkommit mycket blodbad. Ett liv i tolerans och kärlek till varje medmänniska kan levas först när dogmerna genomskådats. Jesus genomskådade judarnas lära och försökte få människorna att förstå, att vi måste söka Gud invärtes eftersom vi som likvärdiga delar av hans skapelse, hittar gudsenergin där. Då börjar vi respektera alla, som varande delar av samma ”Gudskropp” oberoende, om de är medvetna om det eller ej. Jesus kunde därför uppriktigt förlåta sina förföljare, för han visste att de inte ännu var medvetna om vem de var: Delar av samma energi som han.

    Min text ovan borde inte kunna uppfattas varken som kränkande eller bestämmande för någon annan. Jag försöker endast belysa följderna av, att vi bygger helt onödiga murar mellan varandra. Vi kan lära oss säga: Såhär ser min väg ut, men jag respekterar också din väg. Och allas vägar kommer att leda till samma medvetenhet som Jesus hade, om att vara ett med Gud.

    P.S
    Beträffande bevis om en historisk Jesus eller inte: De texter som finns i Nya Testamentet om Jesus, räcker till för att vi, när vi läser ”med hjärtat”, skall få det budskap som alla de större religionerna i världen innehåller eller ursprungligen innehållit, nämligen att vi är ett med ALLT och när denna medvetenhet väcks, kan vi leva ett fridfullt liv i kärlek och tolerans. Och det är ju det enda som är av verklig betydelse.

    Roger, jag har ännu inte läst din bok och vet därför inte, om du studerat skrifter som hittats i staden Nag Hammadin?

    Gilla

  7. 11 september, 2011 den 19:34

    Hej Gun!

    Jo, jag har en särskild plats i mitt hjärta för Nag Hammadi-skrifterna; även om kvaliteten på dessa skrifter är högst skiftande. Jag har tillägnat dessa och gnostiken i allmänhet ett eget kapitel, plus att jag delvis har låtit de ideer som där förekommer belysa annat. Och jag håller helt med Dig om att det som är av verklig betydelse är att väcka en större medvetenhet inom oss för att därigenom kunna leva ett liv i kärlek och tolerans.

    Gilla

  8. Christer Brodén said,

    12 september, 2011 den 19:10

    Synd är väl att vara i konflikt med Gud. Jakob slogs med honom, och fick namnet Israel, ett namn med betydelsen ”Den som slagits med Gud”. En riktig supersyndare alltså. En oren patriark!

    Man måste stå nära Gud för att kunna slåss med honom. Står man långt bort, räknas man som andlingen död. Slagsmålet kan också kallas samvetskamp, och synden är en plågsam ångest. Jag äter av kunskapens frukt, och inser att det var fel att vara nazist.

    Rasputin fann att om vi syndar mer, så flödar nåden mer. Redan Paulus stötte på det resonemanget: ”Låt oss göra det onda, för att frambringa det goda” (Rom 3:8). Men om jag jobbade i det där lägret, i tron att det var rätt, så mår jag ju inte bra nu. Och det är Guds närvaro, som är problemet. Den som ser Gud (sanningen) dör av ångest.

    Tillståndet av synd, alltså Guds närvaro, bör inte beskrivas som orenhet. Det är dock svårt att beskriva annat än allegoriskt. Jesus (eller de som skapade figuren enligt Rogers idéer) ansåg dock att GT’s ord om saken blivit oanvändbara.

    Kristus blev ett med synden. Denna värld är så konstruerad, att inte ens Gud kan stiga ned hit, utan att bli mänsklig, syndig, lida och dö. Då kanske jag kan komma överens med Honom.

    Han kan inte anklaga mig för annat än sånt han själv gjorde. Rasism, massmord på en massa stackars grisar, umgänge med tvivelaktiga kvinnor och tillverkning av rusdrycker.

    Roger! Den där kan du väl inte kalla för evangeliernas Jesus! Den här är en annan! Honom kan du väl tro på?

    Gilla

  9. 12 september, 2011 den 19:17

    Du menar en Jesus som inte är rasist, som väljer att inte mörda en mängd grisar, som har umgänge med tvivelaktiga kvinnor och som avstår från att tillverka rusdrycker? Jag vet inte vad som blir bättre av att jag tror. Men får jag själv skapa Jesus till min ”bättre” avbild (enbart till min avbild vore meningslöst), så visst. En sådan Jesus har jag skapat hela mitt liv :). Men då talar vi inte om en historisk Jesus.

    Gilla

  10. Christer Brodén said,

    12 september, 2011 den 21:55

    Nej. Då läste du inte noggrant. En Jesus som var människa. Som gjorde fel. Som insåg, att han gjort fel. Som därför drabbades av samvetsångesten, som är en konflikt med Gud.

    Om samvetet ses som Guds röst, är samvetsångesten en konflikt med Gud. Synd får därmed en annan innebörd. Du måste ha ett samvete, för att kunna vara i tillståndet synd, som är motsatsen till att vara död i andlig bemärkelse.

    Är man död på det sättet, kan man inte vara i synd, ty det är ett andligt tillstånd. Jag definierar här synd på ett annat sätt. Du kan tydligen inte släppa den traditionella definitionen, kyrkans gamla definition. Det är därför du inte förstår mig.

    Om t.ex. Breivik skulle drabbas av samvetsångest, vore det fel? Synden, konflikten med Gud, är då egentligen bra. Men vi mår ändå inte bra av det och måste få inre frid. Försonas med oss själva och med Gud.

    Gilla

  11. Christer Brodén said,

    13 september, 2011 den 08:53

    Ett försök till.

    Vem är bäst?

    1. Den som gör fel och ångrar sig.
    2. Den som gör fel och inte ångrar sig.
    3. Den som inte gör fel.

    Svar: Nr 1, eftersom nr 3 inte finns, och jag trodde att du med din bok menade att ett sådant underverk aldrig funnits.

    De som tror sig vara 3:or är egentligen 2:or. Breivik är utmärkt exempel. Såg du bilden i ”Aftonpressen” hur belåten han såg ut i polisbilen?

    Den som ångrar sig har ångest. Han tyngs av sin synd. Han är därför bra och får förlåtelse.

    Den som inte ångrar sig är lycklig och glad. Han tyngs inte av sin synd. Han är därför inte bra och får inte förlåtelse.

    Gilla

  12. 13 september, 2011 den 11:37

    Jag anser frågan vara felställd. Den gör rätt som handlar efter sin bästa förmåga och lär sig av de fel som han/hon begår. Att inte handla av rädsla att göra fel leder inte till någon utveckling. Bättre då att handla och göra fel eftersom man då åtminstone lär sig något. Ånger är helt meningslöst (även om det är svårt att undvika) eftersom det som regel leder till att man själv mår dåligt. Gå och synda icke mer, är en vis regel.

    Gilla

  13. Christer Brodén said,

    13 september, 2011 den 18:10

    Frågan ställdes för att visa på en helt annorlunda definition av begreppet synd.

    Du har rätt, men du tolkar kanske in för mig främmande tankar i det jag skrev. Givetvis gör den rätt, som försöker göra rätt. Och handla måste vi göra.

    Du har även rätt om ånger. Synden är det svårundvikliga illamåendet. Meningslöst? Tja, det visar att du trots en felhandling är god. Det är väl bra? Saknar du ånger är vi rädda för dig.

    Illamåendet är en kamp/konflikt med Gud (= samvetet, godheten). Den synden tynger. Läs mitt inlägg (nr 8) igen. Det kräver eftertänksamhet.

    Gilla

  14. Christer Brodén said,

    13 september, 2011 den 18:14

    Roger! Missade du kanske inlägg nr 10?

    Gilla

  15. 13 september, 2011 den 18:26

    Jag läste inlägget utan att kommentera det. Jag noterade att du ansåg att jag läst ditt föregående inlägg slarvigt, vilket kanske också var fallet. I vilket fall är begreppet synd intetsägande för min del. Jag utgår från att man i likhet med vad du gör kan lägga in nya begrepp i gamla ord som synd, men själv anser jag att begreppet är så belastat att det är bäst att helt undvika ordet – om det nu går. Ty vem kan man synda mot? Mot Gud? Även om man tror på en viss Gud hur kan man tro att man kan synda mot denne?

    Gilla

  16. Christer Brodén said,

    14 september, 2011 den 09:29

    Religionen och dess begrepp är alltså så belastade ”av synd” att det är bäst att undvika dem. Välj ny! Det händer, då gammal tro blivit svårt belastad. En ny tro kan då spridas som en gräsbrand.

    Men du har nog åter rätt. Om tron liknas vid en bil, är nog begreppet synd ett av hjulen. Utan hjul … Får du punka, måste du fixa det. Att byta bil, men ta med sig och montera det punkade däcket på nya bilen … Nä!

    Hur gammal är ”den gamla” definitionen av begreppet synd? Vi är ännu belastade av arianska idéer från 300-talet, en utveckling av mycket äldre idéer om renhet/ädelhet och orenhet/synd. Enligt min åsikt är det kristendom förvanskad till feodalismens ideologi.

    Jag uppfattar min definition som något, som till skillnad från arianismen gör Jesu och Pauli ord logiska. Min definition är då äldre, och den du med rätta tycker så illa om är ariansk och yngre.

    Arius var väl en sådan profet, som Jesaja kallade berusad, ”men inte av vin”. Teologi är vin gjord på kunskapens frukt. Jesaja använder orden spyor och ragla. Och gnostikerna sade att vi skall nyktra till och vakna.

    Häll bort Arius mäsk! Den som har promillen av sådana definitioner (t.ex. att psychikós betyder fysiskt, som jag bl.a. läst i ordförklaringarna till Bibel 1917), skall inte köra någon bil alls.

    Gilla

  17. 15 september, 2011 den 23:34

    Fast fysiskt är nog sarkikos. Adjektivet psykikos betyder själsligt (jfr psyke). Att man väljer att översätta psykikos till fysiskt hänger ofta samman med att man kontrasterar mot andligt (pneumatikôs) och vill ha andligt kontra fysiskt. Men varför inte översätta som det står; exempelvis ” Det sås en själslig kropp, det uppstår en andlig kropp” (1 Kor 15:44) och ”det andliga kommer alltså inte först, utan det själsliga; därefter kommer det andliga.” (1 Kor 15:46). Det är som om man inte vill kännas vid att Paulus laborerar med kropp, själ och ande som tre skilda enheter.

    Gilla

  18. Gun said,

    19 september, 2011 den 20:49

    Jag anser också, att synd är ett uttjänat ord. Eftersom fri vilja skall gälla för våra handlingar, anser jag att vi finns här i dualismen, för att vi själva skall kunna lära oss, att välja sådana handlingar, som leder till ett harmoniskt liv. Om vi väljer negativa handlingar, får vi erfara följden av dem, tills vi prövar på något annat. Det beror på att vi är vibrerande elektromagnetiska varelser. som sänder ut sådana vibrationer, som motsvarar våra känslor (tacksamhet, kärlek, vrede, avund osv.) Enligt attraktionslagen drar vi till oss människor, händelser osv. beroende på vilka tankar och känslor vi har. Våra sinnesstämningar är våra våglängder och vi attraherar samma frekvenser, som vi själva vibrerar i. Om jag t.ex. är tacksam, framkallar det sådana händelser, som gör att jag får ännu mer att vara tacksam för. Boken och filmen ”The Secret” (Hemligheten) beskriver detta faktum genom olika exempel. Och hela världen kan beskåda det i relationen mellan Israel och Palestina. Vem av dem är villig att ändra sin våglängd genom att förstå, att de själva skapar det onda som händer och att man aldrig kan skylla det bara på den andra.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: