Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, del 3c – ”Brodern till Jesus som kallades Kristus”: Jakobpassagen hos Josefus, tidigare identifiering, identifieringen

Del 1
———— ———— ———— ————
Del 2a Del 2b Del 2c Del 2d
Del 2e Del 2f Del 2g Del 2h
Del 2i Del 2j Del 2k Del 2l
Del 2m Del 2n Del 2o Del 2p
Del 2q Del 2r Del 2s Del 2t
———— ————
———— ————
Del 3a Del 3b Del 3c Del 3d
Del 3e Del 3f Del 3g Del 3h
Del 3i Del 3j
———— ———— ———— ————
Del 4
———— ———— ———— ————
Exkurs

Detta är del 3c av min avhandling Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, vilken jag också publicerar i översättning till engelska.

The English version.

III. Brodern till Jesus som kallades Kristus, vars namn var Jakob

Jakobpassagen hos Josefus

Identifiering i tidigare omnämnande

Identifieringen

Att identifiera en säkerligen relativt okänd Jakob som broder till en kanske lika okänd Jesus förefaller minst sagt vara oöverlagt. Den korta passagen i Judiska fornminnen 20:200 innehåller dessutom dubbla identifieringar. Det är inte bara Jakob som identifieras som Jesu broder, även Jesus identifieras som Kristus. Syftet skulle i så fall vara att förtydliga för läsaren vilken Jesus som Josefus avsåg av de cirka 20 personer som bär namnet Jesus i hans verk. Men Josefus skrev Judiska fornminnen för i första hand icke-judar utanför Palestina och för det stora flertalet av dessa var termen kristus (messias) säkerligen intetsägande. Att förklara vem Jesus var genom att skriva att det var den Jesus som kallades Kristus kan ha varit relevant på 200-talet, eller till och med under en stor del av 100-talet, då Jesus Kristus blev mer allmänt känd. Men på 90-talet var han med all säkerhet okänd i de breda lagren och var det således meningslöst att utan ytterligare information identifiera Jesus endast som den Jesus som kallades Kristus.

Som jämförelse kan åberopas den romerske konsuln och historieskrivaren Cornelius Tacitus som ca år 117 skrev att kejsar Nero straffade de, ”vilka hopen kallade kristna. Upphovsmannen till detta namn, Christus, avrättades genom prokurator Pontius Pilatus när Tiberius regerade” (Tacitus, Annales 15:44). Vi kan förvänta oss att spridningen av kristendomen skedde åtminstone i någon mån exponentiellt, vilket innebär att det sannolikt fanns många fler kristna på Tacitus’ tid än det gjorde på Josefus’. Trots detta och trots att Tacitus skrev mer än två årtionden senare än Josefus, kände sig Tacitus ändå nödgad att förklara vilka de kristna var och att deras ledare Christus avrättats av Pilatus. Hur mycket viktigare borde det då inte ha varit för Josefus att förklara den saken?

Om vi leker med tanken att TF, som förekommer tidigare i Josefus’ verk (bok 18), vore äkta och att Josefus velat referera till det stycket i bok 20, vore det långt mer logiskt att han hade identifierat Jesus som ”den Jesus som avrättades av Pilatus” (som Tacitus gör) än den Jesus som kallades Kristus.[211] Det skulle vara en identifiering som vore betydligt lättare för läsaren att komma ihåg, ungefär på samma sätt som Josefus återknöt Judas från Galileen till den tidigare beskrivningen av hans uppvigling i samband med skatteindrivandet under Quirinius. Steve Mason påpekar att Josefus brukar introducera sina gestalter vid första omnämnandet, om än inte nödvändigtvis förrän efter några meningar. Han identifierar dem då i första hand efter familjenamn eller varifrån de stammar, mer sällan som tillhörande någon religiös eller politisk riktning. Endast om berättelsen på så sätt redan är satt i sitt sammanhang, använder han namnet utan åtföljande identifiering. Och i de fall personen är irrelevant eller Josefus inte vet vem det är, kan han exempelvis skriva: ”En viss X…”.[212] I Jakobpassagen kunde Josefus alltså ha nöjt sig med att skriva ”en viss Jakob”, och om vi här har att göra med en kristen interpolation är det mycket som talar för att den ursprungliga texten också löd just så.

Passagen om Jakob förutsätter rimligtvis ett tidigare omnämnande av Jesus. Försvaret för den kortare utsagans äkthet innefattar också att den längre passagen (TF) förekommer tidigare i Josefus’ verk. Endast där förklaras vem Jesus var och där sägs också att han var Kristus. För att omnämnandet av ”brodern till Jesus som kallades Kristus, vars namn var Jakob” ska kunna anses äkta borde också hela Testimonium Flavianum vara äkta. Det vill säga inklusive beskrivningen ”han var Kristus [Messias]”, ett uttryck som nästan alla, till och med de som försvarar äktheten av TF, anser vara ett senare tillägg. Och ändå är detta uttryck, även om det mot förmodan skulle ha lytt ”han troddes vara Messias”, inte till fyllest, eftersom i inget av fallen sägs att Jesus skulle ha hetat eller kallats för Kristus (vilket är det sätt på vilket han identifieras i Jakobpassagen), utan bara att han var Kristus/Messias. Såvida Josefus inte skrivit TF med identifieringen av Jesus som Kristus i bok 18, finns inga goda skäl att antaga att han skulle ha valt att senare i bok 20 identifiera Jesus som den Jesus som kallades Kristus. I så fall lämnade han läsaren i sticket med en intetsägande identifiering av såväl en viss Jakob som en viss Jesus, och detta på ett sätt som inte är förenligt med hur Josefus normalt identifierade de gestalter han porträtterade.

I frågan om huruvida Josefus alls skrev något om Jesus, kan man börja från två diametralt motsatta positioner. Den ena är att utgå från att Jakobpassagen är äkta eftersom det korta stycket saknar uttryckliga kristna element. Utifrån den iakttagelsen kan man sedan hävda att TF (i någon form) måste vara äkta; detta eftersom Jakobpassagen förutsätter ett tidigare identifierande av Jesus som Kristus. Det är den hållningen som nästan alla som argumenterar för att Josefus verkligen nämnde Jesus också intar.

Den andra positionen är att inleda med att undersöka TF, och ifall man då kommer till slutsatsen att TF (inte i någon form) synes vara äkta, finns därmed ingen tidigare identifiering och måste rimligen den korta passagen också vara en förfalskning. Detta styrks också av att uttrycket ”brodern till Jesus som kallades Kristus” har interpolerats in i ett annat sammanhang och på en oidentifierat plats i något av Josefus’ verk, enligt vad Origenes bevittnar (se exempelvis Origenes’ Jakobomnämnande). Det är denna hållning som i princip alla som argumenterar för att Josefus inte nämnde Jesus intar, inklusive denna författare.

Roger Viklund, 2011-03-28


[211] Earl Doherty, The Jesus Puzzle: Did Christianity Begin with a Mythical Christ?, s. 218.

[212] Steve Mason om huruvida, och i så fall hur, Josefus brukar introducera sina gestalter vid första omnämnandet:

“This is true generally of ancient writers, but especially with Josephus. Given that in both Roman and Judaean circles a very small pool of names was heavily used, and in the Judaean context Yehoshua is one of the top few, along with Shimon and Yehuda, Josephus needs to identify the person by either patronymic or place of origin, far less often by other indicators such as school affiliation (Menachem the Essaios, etc. — unless Essaios also marks a place of origin). Only when the narrative is already thus contextualized, usually, does he use the name alone. When he can’t be bothered, or doesn’t know the relevant identifiers, he can also use the expedient of tis: ’A certain X….’.“ (David C. Hindley på Freethought & Rationalism Discussion Board, där han återger ett brevsvar från Steve Mason)

1 kommentar

  1. Ed-M said,

    17 juni, 2011 den 07:46

    I have no idea what Josephus wrote about this James character (I used to have a lot of ideas), but whatever it was I bet the Christians hated it.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: