| Del 1 | |||
| ———— | ———— | ———— | ———— |
| Del 2a | Del 2b | Del 2c | Del 2d |
| Del 2e | Del 2f | Del 2g | Del 2h |
| Del 2i | Del 2j | Del 2k | Del 2l |
| Del 2m | Del 2n | Del 2o | Del 2p |
| Del 2q | Del 2r | Del 2s | Del 2t |
| ———— | ———— |
———— | ———— |
| Del 3a | Del 3b | Del 3c | Del 3d |
| Del 3e | Del 3f | Del 3g | Del 3h |
| Del 3i | Del 3j | ||
| ———— | ———— | ———— | ———— |
| Del 4 |
|||
| ———— | ———— | ———— | ———— |
| Exkurs | |||
Detta är del 2s av min avhandling Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, vilken jag också publicerar i översättning till engelska.
The English version.
II. Testimonium Flavianum
Kyrkofädernas kännedom om TF
Om det judiska kriget och Slaviska Josefus med sina respektive tillägg
Robert Eislers negativa porträtt
Robert Eislers teori var den att de slaviska versionerna av Josefus byggde på de första och numera försvunna grekiska utgåvorna av Om det judiska kriget, alltså grekiska översättningar gjorda från de obearbetade utkasten till den arameiska versionen som utkom redan i början av 70-talet. Denna var avsedd för de arameisktalande judarna i öster och tänkt att avskräcka dem från fortsatta revolter mot Rom. Den senare grekiska bevarade versionen var sannolikt delvis omgjord och i första hand avsedd för en grekisk-romersk läsekrets.[188] De kristna som då byggde på ursprungliga Josefus-texter modifierade enligt Eisler i sin tur dessa. Därefter skulle en jude med någon sorts kristen bakgrund i Litauen i mitten av 1200-talet ha översatt de grekiska texterna till gammalryska. I samband därmed skulle denne också ha gjort vissa tillägg. I dag finns dock inte många som håller med Eisler, och de flesta forskare anser att Slaviska Josefus är en medeltida förfalskning.[189]
Hans metod var lika enkel som konsekvent. Josefus måste ha skrivit om Jesus; alternativet vore att utgå ifrån att Jesus antingen inte har funnits eller att hans gärning var av mycket ringa betydelse. Det första scenariot är enligt Eisler extremt osannolikt och det andra något mindre osannolikt men ändå så pass osannolikt att det inte är ett reellt alternativ.[190]
Därför måste Josefus ha skrivit om Jesus även i Om det judiska kriget och detta ha blivit bortplockat av kristna men ändå ha bevarats genom en mängd medeltida citat. Josefus kan rimligen inte ha skrivit uppskattande om Jesus och definitivt inte på det sätt som TF nu föreligger i Judiska fornminnen – i så fall skulle han inte direkt efteråt ha kunnat tala om ytterligare en olycka som drabbat judarna. Kristna skulle å sin sida inte ha uppfunnit något om Jesus som skulle uppfattas som negativt.
Alltså behövde man bara sammanställa allt som skrivits om Jesus och som kan antas ha kommit från Josefus och därefter utmönstra allt som var positivt (och av den anledningen tillagts av kristna). Återstoden skulle därefter rätt väl spegla det Josefus ursprungligen skrev.[191] Det torde räcka med att påpeka det rent subjektiva i den beskrivna urvalsmetodiken för att dess svagheter ska blottläggas och uppenbaras. I vilket fall fick detta till följd att Eisler rekonstruerade TF så långt han ansåg sig förmå med hjälp av alla källor han kunde uppbringa, sådant som antingen förekom i förvanskad form i de övriga tre passagerna om Jesus i Slaviska Josefus eller hos andra kyrkofäder.
Eislers egen rekonstruktion av TF lyder:
”Vid denna tid framträdde (en anledning till nya oroligheter) en viss Jesus, en trollkarl till man, om han alls kan kallas en man (som var den mest vidunderliga av alla män, vilken hans lärjungar kallar en gudsson, som hade utfört underverk på ett sätt som ingen människa någonsin tidigare gjort) … Han var i själva verket en lärare i häpnadsväckande konster för sådana män som accepterar det abnorma med glädje … Och han förförde många judar och också många greker och [var] (betraktades av dem som) Messias … Och när Pilatus, genom en anklagelse från de främsta männen hos oss, hade dömt honom till korset, upphörde inte de som förut beundrat honom att fortsätta (att yra). Ty det föreföll dem som att han, efter att ha varit död i tre dagar, hade visat sig för dem levande igen, just som de gudomligt inspirerade profeterna hade förutsagt – dessa och tiotusen andra underbara ting – rörande honom. Och inte ens nu är stammen av dem som efter honom kallas ’messianister’ utdöd.”[192]
Punkterna […] i Eislers rekonstruerade text är hans egna och utgör passager som han ansåg vara ohjälpligt förlorade, bortom möjlighet till rekonstruktion, men som sannolikt innehöll sådant som kunde utgöra något förskräckligt för judarna. Eisler är nu inte ensam om att rekonstruera TF. Det finns snarare lika många rekonstruktioner som det finns forskare som engagerar sig i frågan. Ett antal av dessa rekonstruktioner finns återgivna i följande fotnot.[193] Genomgående för alla ”återskapanden” är att de saknar textmässigt stöd, bygger på antagandet att Josefus måste ha skrivit om Jesus, samt att de olika forskarna var och en skapar en text som för dem – tack vara små modifieringar – blir tillräckligt acceptabel för att de ska våga tro att Josefus faktiskt kan ha skrivit den.
Utöver att rekonstruera TF försökte Eisler gallra fram annat som Josefus skrivit om Jesus; sådant som antingen förekom i förvanskad form i de övriga tre passagerna om Jesus i Slaviska Josefus eller hos andra kyrkofäder. Så skrev exempelvis Andreas av Kreta (ca 660–740) följande:
”Men juden Josefus berättar också på samma sätt att Herren framträdde med sammanvuxna ögonbryn, vackra ögon, avlångt ansikte, krokig [puckelryggig], välväxt.”[194]
Detta upprepas i liknande ordalag av bland andra Johannes av Damaskus (ca 676–749)[195] och i det grekiska lexikonet Souda från 900-talet.[196]
Utifrån dessa yttranden och det så kallade Lentulusbrevet, sannolikt en apokryfisk skrift från 1200-talet som utges för att vara skrivet av en föregångare till Pilatus, den i övrigt okände romerske ståthållaren över Judeen, Lentulus, gör Eisler en ny rekonstruktion. Lentulusbrevet inleds ungefär som TF, varefter följer en beskrivning av Jesus där han sägs vara av normalstorlek, där hans åskådare både kan frukta och älska honom; där hans hår är vågigt, krullat och ljust och flödar över axlarna, delat i en mittbena som nasariterna; hans ansikte är rynkfritt, hans näsa och mun utan defekter, hans ögon föränderliga och klara, hans skägg ymnigt, etc.[197]
Efter att Eisler strukit allt som är fördelaktigt i beskrivningen av Jesus, och med hjälp av Slaviska Josefus och flera andra texter som exempelvis den skildring Andreas av Kreta ger, skapar han ytterligare en passage som han anser motsvara något som Josefus skrev och där jag nedan citerar inledningen:
Vid den tiden framträdde det också en viss man med magiska krafter, om det är försvarbart att kalla honom en man, vilken (vissa) greker kallar en gudsson, men hans lärjungar den sanne profeten, (vilken sägs) uppväcka de döda och bota alla sjukdomar. Hans karaktär och hans skepnad var en människas, en man med primitivt utseende i mogen ålder, liten till växten, tre alnar lång, puckelryggig med ett avlångt ansikte, stor näsa och sammanvuxna ögonbryn, så att de som ser honom kan förskräckas, med minimal hårväxt (men) med en bena mitt på huvudet i enlighet med nasariternas seder, och med en outvecklad skäggväxt. Han enbart framstod som övermänsklig, (ty) han gjorde vissa häpnadsväckande och spektakulära uppvisningar. Men återigen, om jag betraktar hans alldagliga kroppsbyggnad kan jag (för min del) inte kalla honom en ängel … (Robert Eisler, The Messiah Jesus and John the Baptist according to Flavius Josephus’ recently rediscovered ’Capture of Jerusalem’ and other Jewish and Christian sources, s. 466–467)[198]
Eisler drog alltså slutsatsen att Josefus hade beskrivit Jesus som en liten, puckelryggig, stornäst och halvt flinskallig man med alldagligt utseende. Eislers ämnesapproach är spännande och intressant men kan väl knappast kallas för vetenskapligt stringent. Mig synes det som att man med Eislers metodik kan bevisa nästan precis vad man vill.
I stället för att som Eisler anta att detta skulle visa på vad Josefus verkligen skrev om Jesus, visar det snarare att kristna (och även andra) inte kunnat låta bli att uppfinna passager om Jesus och kristna och tillskriva dessa Josefus. Man har känt sig manad att ändra och lägga till meningar hos Josefus. En fråga som med nödvändighet måste ställas lyder: Om Slaviska Josefus verkligen skulle ha bevarat äkta Josefusmaterial, hur kommer det sig då att ingen alls känt till detta förrän ungefär ett årtusende senare?
Sammanfattning. Var alla dessa legendariska uppgifter har sitt upphov är svårt att veta. En möjlighet är att de (åtminstone till stor del) kommer från de uppenbart legendariska berättelser som Hegesippos ger uttryck för och där endast brottstycken har bevarats. Eftersom de latinska formerna (H)egesippus och Iosippus (Josefus) är så pass lika, har som visats namnen förväxlats genom historien (se Pseudo-Hegesippos). Ända fram till 1100-talet förekom alla möjliga tillägg och strykningar i Josefus’ texter och så sent som på 1000-talet hade Thomas Gale från Cambridge flera längre grekiska textfragment från Josefus som inte finns med i den bevarade texten.[199]
Alice Whealey betraktar med rätta Slaviska Josefus som en alltigenom medeltida skapelse.[200] Den tillkom för att ge slaverna en historieskildring med fokusering på såväl den kristna historien som det egna folkets särdrag, på samma sätt som tidigare gjorts för den latinska språkgruppen (Pseudo-Hegesippos), den judiska (Josippon), den syriska (Jakob, Theofilos, Mikael, etc.) och den arabiska (Agapius). I detta tillät man sig att lägga till och stryka efter eget skön, så att berättelsen kom att fokusera på de aspekter som var viktiga i den tid och på den plats man levde.
Nedanstående tabell utgör en sammanfattning av hela kapitlet Kyrkofädernas kännedom om TF och är ett försök att åskådliggöra tiden för de olika skrifternas tillkomst och den påverkan som har skett från författare till författare.
Roger Viklund, 2011-03-24
[188] Arthur E. Palumbo, Jr., The Dead Sea Scrolls and the Personages of Earliest Christianity, 2004, p. 225–226.
[189] John P. Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus, v. 1, New York: Doubleday, 1991, s. 57.
[190] Citatet av Robert Eisler är hämtat från Earl Doherty, Supplementary Article No. 16, Josephus on the Rocks:
“… these conjectures would seem nothing but a very bold hypothesis: all the same, they would seem infinitely more plausible, even without further support, than the extremely questionable hypothesis of the non-historicity of Jesus, or the little more probable assumption of the essential insignificance of the Gospel events, or Josephus’ unknown private reasons which are held responsible for his passing over in silence what he knew about Jesus, whilst he does not appear to impose upon himself the slightest reserve when he comes to speak of the other messiahs of that troublesome period.” (Robert Eisler, The Messiah Jesus and John the Baptist: According to Flavius Josephus’ Recently Rediscovered ‘Capture of Jerusalem’, 1931, s. 68)
[191] Citatet av Robert Eisler är hämtat från Earl Doherty, Supplementary Article No. 16, Josephus on the Rocks:
“everything of anti-Christian character, every contemptuous or disparaging allusion to Jesus and his followers, may be regarded offhand as the authentic work of Josephus; every statement exonerating Jesus and favourable to him and his disciples is to be set aside as an interpolation or correction introduced by a Christian reader or copyist.” (Robert Eisler, The Messiah Jesus and John the Baptist: According to Flavius Josephus’ Recently Rediscovered ‘Capture of Jerusalem’, 1931, s. 382)
[192] Robert Eislers rekonstruktion av TF:
“Now about this time arose (an occasion for new disturbances) a certain Jesus, a wizard of a man, if indeed he may be called a man (who was the most monstrous of all men, whom his disciples call a son of God, as having done wonders such as no man hath ever yet done) … He was in fact a teacher of astonishing tricks to such men as accept the abnormal with delight … And he seduced many Jews and many also of the Greek nation and (was regarded by them as) the Messiah … And when, on the indictment of the principal men among us, Pilate had sentenced him to the cross, still those who before had admired him did not cease (to rave). For it seemed to them that having been dead for three days, he had appeared to them alive again, as the divinely-inspired prophets had foretold — these and ten thousand other wonderful things — concerning him. And even now the race of those who are called ‘Messianists’ after him is not extinct.” (Robert Eisler, The Messiah Jesus and John the Baptist: According to Flavius Josephus’ recently rediscovered ‘Capture of Jerusalem’ and the other Jewish and Christian sources, 1931, s. 62)
[193] John P. Meiers rekonstruktion av TF:
“At this time there appeared Jesus, a wise man. For he was a doer of startling deeds, a teacher of people who receive the truth with pleasure. And he gained a following among many Jews and among many of Gentile origin. And when Pilate, because of an accusation made by the leading men among us, condemned him to the cross, those who had loved him previously did not cease to do so. And up until this very day the tribe of Christians (named after him) had not died out.” (John P. Meier, A Marginal Jew, Volume 1, s. 61)
Schlomo Pines’ rekonstruktion av TF:
“At this time there was a wise man who was called Jesus. And his conduct was good, and he was known to be virtuous. And many people from among the Jews and the other nations became his disciples. Pilate condemned him to be crucified and to die. And those who had become his disciples did not abandon his discipleship. They reported that he had appeared to them after his crucifixion and that he was alive; accordingly, he was perhaps the Messiah concerning whom the prophets have recounted wonders.” (Shlomo Pines, An Arabic version of the Testimonium Flavianum and its implications, 1971, s. 8–10, 16)
Geza Vermes’ rekonstruktion av TF:
“About this time lived Jesus, a wise man … He performed astonishing feats (and was a teacher of such people as are eager for novelties?) He attracted many Jews and many of the Greeks … Upon an indictment brought by the leading men among us, Pilate sentenced him to the cross, but those who had loved him from the very first did not cease to be attached to him … The tribe of the Christians, named after him, is still in existence.” (Geza Vermes, The Jesus Notice of Josephus reexamined, Journal of Jewish Studies, vol. 38, issue 1, 1987)
Paul Winters rekonstruktion av TF:
“About this time lived Jesus, a wise man … he performed astonishing feats (and was a teacher of such people as are eager for novelties?) He attracted many Jews and many of the Greeks … Upon an indictment brought by leading members of our society, Pilate sentenced him to the cross, but those who had loved him from the very first did not cease to be attached to him … The brotherhood of the Christians named after him, is still in existence.” (Paul Winter, Josephus on Jesus and James i Emil Schürer, The History of the Jewish People in the Age of Jesus Christ (175 B.C.- A.D. 135), edited by Geza Vermes and Fergus Millar; Edinburgh, 1973, Excursus II, s. 437)
James Charlesworths rekonstruktion av TF:
”About this time there was Jesus, a wise man, [if indeed one ought to call him a man]. For he was one who performed surprising works, (and) a teacher of people who with pleasure received the unusual. He stirred up both many Jews and also many of the Greeks. [He was the Christ.] And when Pilate condemned him to the cross, since he was accused by the first-rate men among us, those who had been loving (him from) the first did not cease (to cause trouble), [for he appeared to them on the third day, having life again, as the prophets of God had foretold these and countless other marvelous things about him]. And until now the tribe of Christians, so named from him, is not (yet?) extinct.” (James H. Charlesworth, Jesus within Judaism: new light from exciting archaeological discoveries, Doubleday, 1988)
F. F. Bruces rekonstruktion av TF:
”Now there arose about this time a source of further trouble in one Jesus, a wise man who performed surprising works, a teacher of men who gladly welcome strange things. He led away many Jews, and also many of the Gentiles. He was the so-called Christ. When Pilate, acting on information supplied by the chief men among us, condemned him to the cross, those who had attached themselves to him at first did not cease to cause trouble, and the tribe of Christians, which has taken this name from him, is not extinct even today.” (Frederick Fyvie Bruce, Jesus and Christian Origins Outside the New Testament, Eerdmans, 1974, s. 39)
Claudia Setzers rekonstruktion av TF:
“About this time lived Jesus, a wise man, For he was a doer of wonderful deeds, a teacher of those who accept the unusual with pleasure, and won over many Jews and many of the Greeks. When Pilate, heeding the principal men among us, had ordered him to be crucified, those who had loved him in the first place did not cease. On the third day he appeared to them alive again, for the prophets of God foretold these and a myriad of other marvelous things about him. And even now, the tribe of Christians, named after him, has not failed.” (Claudia Setzer, Jewish responses to early Christians: history and polemics, 30-150 C.E., Minneapolis 1994, s. 106–107)
[194] Andreas av Kreta:
”Αλλα και ο Ιουδαιος Ιωσηπος τον αυτον τροπον ιστορει οραθηναι τον κυριον συνοφρυν, ευοφθαλμον, μακροπροσωπον, επικυφον, ευηλικα.”
“But Josephus the Jew also records in the same way that the Lord appeared with joined eyebrows, beautiful eyes, a long countenance, humped over, well grown.” (Från Ben C. Smith, Text Excavation, Jesus).
[195] Skoliast [författare av korta randanmärkningar i handskrifter] till Johannes av Damaskus, On the Orthodox Faith 4.16:
…επει και Ιωσηπος ο Ιουδαιος, ως τινες φασι… τον αυτον ιστορει τροπον τον κυριον οραθηναι συνοφρυν, ευοφθαλμον, μακροψιν, ειπκυφη τε και ευηλικα.
…since also Josephus the Jew, as some say…. records in the same way that the Lord appeared with joined eyebrows, beautiful eyes, a long aspect [or face], both humped over and well grown. (Från Ben C. Smith, Text Excavation, Jesus).
[196] Lexikonet Souda:
“Γράφει δὲ περὶ τοῦ κυρίου ἡμῶν Ἰησοῦ Χριστοῦ οὕτως· Γίνεται δὲ κατὰ τοῦτον τὸν χρόνον Ἰησοῦς, σοφὸς ἀνήρ, εἴγε ἄνδρα αὐτὸν λέγειν χρή· ἦν γὰρ παραδόξων ἔργων ποιητής, διδάσκαλος ἀνθρώπων τῶν ἡδονῇ τἀληθῆ δεχομένων, καὶ πολλοὺς μὲν τῶν Ἰουδαίων, πολλοὺς δὲ καὶ τοῦ Ἑλληνικοῦ ἐπηγάγετο· ὁ Χριστὸς οὗτος ἦν. καὶ αὐτὸν ἐνδείξει τῶν πρώτων ἀνδρῶν παρ’ ἡμῖν σταυρῷ ἐπιτετιμηκότος Πιλάτου, οὐκ ἐπαύσαντο οἱ τὸ πρῶτον ἀγαπήσαντες· ἐφάνη γὰρ αὐτοῖς τρίτην ἔχων ἡμέραν πάλιν ζῶν, τῶν θείων προφητῶν ταῦτα καὶ ἄλλα μυρία θαυμαστὰ περὶ αὐτοῦ εἰρηκότων. εἴς τε νῦν τὸ τῶν Χριστιανῶν ἀπὸ τοῦδε ὠνομασμένον οὐκ ἀπελείπετο φῦλον. τοσαῦτα Ἰώσηπος περὶ Χριστοῦ ἐν τῷ ͵ιηʹ λόγῳ φησίν.”
“And he writes thus concerning our Lord Jesus Christ: And there is about this time Jesus, a wise man, if indeed it is necessary to say that he is a man; for he was a doer of miraculous works, a teacher of men who receive true things with pleasure, and many of the Jews, and also many of the Greek element, he led to himself; this man was the Christ. And, when on the accusation of the first men among us Pilate had condemned him to a cross, those who had first loved him did not cease; for he appeared to them on the third day living again, the divine prophets having said these things and myriads of other wondrous things concerning him. And until now the tribe of Christians, named from this man, has not been lacking away. Josephus says such things concerning Christ in the eighteenth volume.” (Från Ben C. Smith, Text Excavation, The Testimonium Flavianum)
[197] Lentulusbrevet:
“Lentulus, the Governor of the Jerusalemites to the Roman Senate and People, greetings. There has appeared in our times, and there still lives, a man of great power (virtue), called Jesus Christ. The people call him prophet of truth; his disciples, son of God. He raises the dead, and heals infirmities. He is a man of medium size; he has a venerable aspect, and his beholders can both fear and love him. His hair is of the colour of the ripe hazel-nut, straight down to the ears, but below the ears wavy and curled, with a bluish and bright reflection, flowing over his shoulders. It is parted in two on the top of the head, after the pattern of the Nazarenes. His brow is smooth and very cheerful with a face without wrinkle or spot, embellished by a slightly reddish complexion. His nose and mouth are faultless. His beard is abundant, of the colour of his hair, not long, but divided at the chin. His aspect is simple and mature, his eyes are changeable and bright. He is terrible in his reprimands, sweet and amiable in his admonitions, cheerful without loss of gravity. He was never known to laugh, but often to weep. His stature is straight, his hands and arms beautiful to behold. His conversation is grave, infrequent, and modest. He is the most beautiful among the children of men.” (The letter of Lentulus, Catholic Encyclopedia)
[198] Min översättning är gjord från nedanstående text, vilken kommer från Earl Doherty, Supplementary Article No. 16, Josephus on the Rocks:
“At that time, too, there appeared a certain man of magical power, if it is permissible to call him a man, whom (certain) Greeks call a son of God, but his disciples the true prophet, (said to) raise the dead and heal all diseases. His nature and his form were human; a man of simple appearance, mature age, small stature, three cubits high, hunchbacked, with a long face, long nose, and meeting eyebrows, so that they who see him might be affrighted, with scanty hair (but) with a parting in the middle of his head, after the manner of the Nazirites, and with an undeveloped beard. Only in semblance was he superhuman, (for) he gave some astonishing and spectacular exhibitions. But again, if I look at his commonplace physique I (for one) cannot call him an angel…” (Robert Eisler, The Messiah Jesus and John the Baptist according to Flavius Josephus’ recently rediscovered ’Capture of Jerusalem’ and other Jewish and Christian sources, 1931, s. 466–467)
[199] J. Spencer Kennard Jr., Gleanings from the Slavonic Josephus Controversy Author(s), The Jewish Quarterly Review, New Series, Vol. 39, No. 2 (Oct., 1948), s. 164–165.
[200] Alice Whealey skriver:
“More likely, however, the work dates from the medieval period, sometime before the thirteenth century. Although the author(s) of the Slavonic War almost certainly was familiar with the New Testament it is far from clear that he (or they) was an Orthodox Christian, as has been widely assumed. There is some internal evidence within the Slavonic War to suggest that the author(s) may have been a recent Jewish convert to Christianity, a Judaizing Christian, or a Christian convert to Judaism. It has still not been conclusively shown by either Byzantinists or medieval Slavicists whether the original adapter responsible for the interpolations in the Slavonic War was a Greek whose work was merely translated by a medieval Russian, or whether a medieval Russian authored the interpolations, which he then inserted into his translation of Josephus’ Greek War.” (Alice Whealey, The Testimonium Flavianum Controversy from Antiquity to the Present, 2000 SBL Josephus Seminar, s. 7–8)
Jesus granskad 
Kommentera