Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, del 2q – ”Testimonium Flavianum”: Kyrkofädernas kännedom om TF; övriga, Slaviska Josefus

Del 1
———— ———— ———— ————
Del 2a Del 2b Del 2c Del 2d
Del 2e Del 2f Del 2g Del 2h
Del 2i Del 2j Del 2k Del 2l
Del 2m Del 2n Del 2o Del 2p
Del 2q Del 2r Del 2s Del 2t
———— ————
———— ————
Del 3a Del 3b Del 3c Del 3d
Del 3e Del 3f Del 3g Del 3h
Del 3i Del 3j
———— ———— ———— ————
Del 4
———— ———— ———— ————
Exkurs

Detta är del 2q av min avhandling Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, vilken jag också publicerar i översättning till engelska.

The English version.

II. Testimonium Flavianum

Kyrkofädernas kännedom om TF

Om det judiska kriget och Slaviska Josefus med sina respektive tillägg

Slaviska Josefus

Att denna tystnad i Om det judiska kriget var besvärande för de tidiga kristna kan man förstå eftersom de vid ett antal tillfällen infogade stycken om Jesus och kristna däri – således i en bok där Jesus inte alls omnämns i den bevarade grekiska originaltexten. Vi har några handskrifter av Om det judiska kriget som också innehåller TF. Passagen är då instoppad antingen i början eller i slutet av handskriften frånsett i ett fall,[171] då den stoppats in vid 2:167.[172] De kanske mest uppseendeväckande tilläggen finns dock bevarade i ett 30-tal slaviska handskrifter (på gammalryska och någon även på rumänska).[173] Olika teorier om de slaviska texternas tillkomsttid har framlagts, alltifrån 900-talet till 1200-talet. De 30 bevarade handskrifterna är alla från perioden 1400-talet till 1700-talet – den äldsta är daterad till år 1463 – men inre markörer visar att den slaviska översättningen av Om det judiska kriget från grekiska gjordes senast i mitten av 1200-talet och troligen ett eller ett par århundraden tidigare.[174] Det rör sig dock ingalunda bara om rena översättningar eftersom material såväl tillkommit som försvunnit.[175] I dessa handskrifter finns åtta kristna passager som saknas i alla kända grekiska handskrifter och där tre handlar om Johannes döparen och fyra om Jesus.[176] En av dessa påminner i inledningen om den normativa versionen av TF men övergår snart i en annan berättelse som åtminstone delvis speglar evangeliematerial. Stycket förekommer på just det ställe i boken där Josefus behandlar samma händelser som föregår TF i Judiska fornminnen och lyder:[177]

Testimonium Slavianum

Vid den tiden framträdde en vis man, såvida det är lämpligt att kalla honom en man. Såväl hans karaktär som hans skepnad var mänsklig, men hans framträdande var mer än mänskligt. Hans gärningar var dock gudomliga och han utförde underverk, fantastiska och mäktiga. Det är därför inte möjligt för mig att kalla honom [enbart] en man. Men å andra sidan, ifall [hans] allmänna karaktär bedöms, skulle jag heller inte kalla [honom] en ängel. Och allt som han åstadkom genom något slags osynlig förmåga, åstadkom han genom ord och befallning. Några sade om honom, att vår första lagstiftare har uppstått från de döda och frambringar många helanden och konststycken. Men de andra menade att han sänts av Gud. Han motsatte sig emellertid i många avseenden lagen och iakttog inte sabbaten i enlighet med förfädernas sed. Men å andra sidan begick han heller inget skändligt eller brottsligt, utan åstadkom allt genom ord. Och många människor följde honom och mottog hans undervisning. Och många blev vankelmodiga och menade att de judiska stammarna därigenom skulle befrias från det romerska styret. Det var dock hans vana att uppehålla sig framför staden på Oljeberget. Där lät han även bota människorna. Och kring honom samlades hundrafemtio av hans lärjungar, därutöver en mängd folk. Men när de såg hans makt, att han åstadkom allt han ville genom Ordet, beordrade de honom att tåga in i staden, meja ned de romerska soldaterna och Pilatus, och härska över dem. Men denne avvisade det. Och efteråt, när nyheten om detta hade nått de judiska ledarna, sammanträffade de med översteprästerna och sade: ”Vi är för maktlösa och svaga för att kunna stå emot romarna. Men eftersom bågen är spänd, tänker vi gå och meddela Pilatus det vi har hört och därigenom undgår vi bekymmer genom att vi ej, ifall han får höra det av andra, berövas våra rikedomar, själva mejas ned och våra barn förskingras.” Och de gick och informerade Pilatus. Och han sände ut och lät meja ned många människor och lät föra bort denne undergörare. Och när han hade förhört honom, såg han att han var en välgörare och inte en brottsling, varken en upprorsmakare eller en som strävade efter [kunga]makt, och han släppte honom fri. Han [Jesus] hade nämligen botat hans döende hustru. Och han gick till sin vanliga plats och utförde de vanliga gärningarna. Och då samlades återigen fler människor runt honom så att hans gärning blev mer förhärligad än någonsin. De skriftlärda förgiftades av avund och gav 30 talenter till Pilatus, så att han skulle döda honom. Och efter att han tagit [pengarna], gick han med på att de själva skulle fullfölja sina avsikter. Och de tog honom och korsfäste honom mot förfädernas lag.”[178]

Som synes finns klart kristna element i denna text, exempelvis att Jesus hade makt och åstadkom allt han ville genom Ordet, att hans gärning blev mer förhärligad än någonsin och att de skriftlärda förgiftades av avund. Samtidigt liknar detta inte det som kristna brukar skriva om Jesus. Frågan är därför om Josefus kan ha skrivit stycket? Svaret måste bli nej! Snarare kan man tänka sig att en jude som var vänligt inställd till kristendomen kan ha sammanställt texten.

Många hävdar dessutom att de kristna passagerna inte har skapats av den slaviske ”översättaren” av denna text. Deras stil är främmande för gammalryskan och dess innehåll också främmande för slavisk mentalitet.[179] Därför antas att de redan fanns på grekiska i någon form, antingen i den förlaga av Om det judiska kriget som låg till grund för den slaviska texten, eller i andra grekiska texter.[180] Men Louis H. Feldman visar att de kristna passagerna mycket väl kan vara ett verk av den slaviske översättaren själv, om än de bygger på äldre grekiska texter från skilda källor.[181]

Ifall denna fria slaviska parafras bygger på en grekisk förlaga, tillkom dessa båda för att skapa dels en grekisk kristen version av Josefus’ Om det judiska kriget, dels en slavisk, på samma sätt som Pseudo-Hegesippos är en latinsk kristen version av samma verk. I inget av fallen infördes dock TF i form av citat. Men i Slaviska Josefus är alla kristna passager baserade på kristna texter,[182] om än inte nödvändigtvis alltid med överdådiga saligprisningar. I stället handlar det om förvrängda sammanfattningar av bibliska berättelser vilka kryddats med legendariska berättelser av den typ som förekommer i senare apokryfiska böcker.[183] Ett exempel är uppgiften om att Jesus skulle ha botat Pilatus’ döende hustru, en sentida kristen legend.[184]

Roger Viklund, 2011-03-22


[171] Earl Doherty skriver:

“Ancient Christians must have been painfully aware of the void in Jewish War, for although no corresponding passage (that we know of) was interpolated into the work to remedy the omission, we do have a few manuscripts of Jewish War in which the Testimonium itself, from the Antiquities, was inserted, either at the beginning or the end of the manuscript, or in one case at the end of Book II.“ (Earl Doherty, Jesus: Neither God Nor Man – The Case for a Mythical Jesus (2009), s. 548–549)

[172] Codex Vossianus, Graec. F 72 (Lugduno-Batavus, L.B., Voss, bei Niese), 1400-tal. (Roger Pearse, Josephus: all the Manuscripts)

[173] John P. Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus, v. 1, New York: Doubleday, 1991, s. 57.

[174] Henry Leeming, Katherine Leeming, Josephus’ “Jewish War” and Its Slavonic Version: A Synoptic Comparison of the English Translation by H. St. J. Thackeray with the Critical Edition by N. A. Meščerskij of the Slavonic Version in the Vilna Manuscript translated into English by H. Leeming and L. Osinkina, Leiden & Boston: Brill, 2003, s. 60–62.

[176] Härunder följer i engelsk översättning tre av de fyra passager som omnämner Jesus i de slaviska versionerna av Om det judiska kriget. Citaten är tagna från G. R. S. Mead, Gnostic John the Baptizer: Selections from the Mandaean John-Book, 1924, s. 109–115; återgivet i Sacred texts):

En Jesusinskription (instoppad i Om det judiska kriget 5:5:2):

“At it (the barrier of the Temple) were columns … and on these inscriptions in Greek and Roman and Jewish characters, publishing the law of purity and [proclaiming] that no foreigner should enter the inner [court]; for they called it the Holy [Place] to which one had to ascend by fourteen steps, and whose upper part was built in a square. And over these tablets with inscriptions hung a fourth tablet with inscription in these [three] characters, to the effect: Jesus has not reigned as king; he has been crucified by the Jews, because he proclaimed the destruction of the city and the laying waste of the temple.”

Förebud vid Jesu död och rykten om hans uppståndelse (följer på Om det judiska kriget 5:5:4):

“This curtain (katapetasma) was prior to this generation entire, because the people were pious; but now it was lamentable to look at. It had, you should know, been suddenly rent from the top to the ground, when they delivered over to death through bribery the doer of good, the man—yea, him who through his doing was no man. And of many other signs they tell which came to pass at that time. And it was said that after he was put to death, yea after burial in the grave, he was not found. Some then assert that he is risen; but others, that he has been stolen by his friends. I, however, do not know which speak more correctly. For a dead man cannot rise of himself—though possibly with the help of another righteous man; unless it (lit. he) will be an angel or another of the heavenly authorities, or God himself appears as a man and accomplishes what he will,—both walks with men and falls, and lies down and rises up, as it is according to his will. But others said that it was not possible to steal him, because they had put guards all round his grave,—thirty Romans, but a thousand Jews. Such [is narrated] as to that curtain (katapetasma). Moreover [as to] the cause of its tearing there are [? various statements]. And thereafter, when knowledge of it came to the Jewish leaders, they gathered together with the High-priest and spake: ‘We are powerless and weak to withstand the Romans. But as withal the bow is bent, we will go and tell Pilate what we have heard, and we will be without distress, lest if he hear it from others, we be robbed of our substance and ourselves be put to the sword and our children ruined.’ And they went and told it to Pilate. And he sent and had many of the people cut down. And he had that wonder-doer brought up. And when he had instituted a trial concerning him, he perceived that he is a doer of good, but not an evildoer, nor a revolutionary, nor one who aimed at power, and set him free. He had, you should know, healed his dying wife. And he went to his accustomed place and wrought his accustomed works. And as again more folk gathered themselves together round him, then did he win glory through his works more than all. The teachers of the Law were [therefore] envenomed with envy and gave thirty talents to Pilate, in order that he should put him to death. And he, after he had taken [the money], gave them consent that they should themselves carry out their purpose. And they took him and crucified him according to the ancestral law.”

En profetia om Jesus (i Om det judiska kriget 6:5:4, där i den oförfalskade texten endast Vespasianus nämns)

“Some indeed by this understood Herod, but others the crucified wonder-doer Jesus, others again Vespasian.”

[177] Earl Doherty, The Jesus Puzzle, Supplementary Article No. 16, Josephus on the Rocks, The Slavonic Josephus. TF finns instoppat i Om det judiska kriget mellan 2:174 och 2:175.

[178] Min översättning är gjord från nedanstående tyska översättning av den slaviska texten med Wolfgang A. Bienert som upphovsman och återgiven av Gerd Theißen & Annette Merz i Der historische Jesus: ein Lehrbuch, s. 93–94. De engelska översättningar som förekommer på Internet synes för övrigt också vara gjorda från tyska översättningar och inte direkt från gammalryskan:

Jesu verksamhet, rättegång och korsfästelse, alltså Testimonium Flavianum, (följer på Om det judiska kriget 2:9:3 eller 2:174):

„Damals trat ein gewisser Man auf, wenn es auch geziemend ist, ihn einen Mann zu nennen. Sowohl seine Natur wie seine Gestalt waren menschlich, seine Erscheinung aber war mehr als menschlich. Seine Werke jedoch waren göttlich und er wirkte Wundertaten, erstaunliche und kräftige. Deshalb ist es mir nicht möglich, ihn einen Menschen zu nennen. Wiederum aber auf das allgemeine Wesen sehend, werde ich (ihn) auch nicht einen Engel nennen. Und alles, was er wirkte durch irgendeine unsichtbare Kraft, wirkte er durch Wort und Befehl wirkte er (es). Die einen sagten von ihm, daß unser erster Gesetzgeber auferstanden sei von den Toten. Und viele Heilungen und Künste gewährte er. Die andern aber meinten, daß er von Gott gesandt sei. Aber er widersetzte sich in vielem dem Gesetz und hielt den Sabbat nicht nach väterlichem Brauch. Doch wiederum verübte er auch nichts Schändliches, noch Verbrechen, sondern durch Wort bewirkte er alles. Und viele aus dem Volke folgten ihm nach und nahmen seine Lehren auf. Und viele Seelen wurden wankend, meinend, da sich dadurch befreien würden die jüdischen Stämme aus den römischen Händen. Es war aber seine Gewohnheit, vor der Stadt auf dem Ölberge sich aufzuhalten. Dort auch gewährte er die Heilungen den Leuten. Und es versammelten sich zu ihm von Schülern 150, aber vom Volk eine Menge. Da sie aber sahen seine Macht, daß er alles, was er wolle, ausführe durchs Wort, so befahlen sie ihm, daß er einziehe in die Stadt und die römischen Krieger und den Pilatus niederhaue und herrsche über sie. Aber jener verschmähte es. Und hernach, als Kunde geworden war davon den jüdischen Führern, so versammelten sie sich mit dem Hohenpriester und sprachen: „Wir sind machtlos und schwach, den Römern zu wiederstehen. Da aber auch dem Bogen gespannt ist, so wollen wir hingehen und dem Pilatus mitteilen, was wir gehört haben, und wir werden ohne Betrübnis sein, damit nicht, wenn es von andern es hört, wir sowohl des Vermögens beraubt, als aus selbst niedergemacht und die Kinder zerstreut werden.“ Und sie gingen hin und teilten es dem Pilatus mit. Und dieser sandte hin und ließ viele aus dem Volke niederhauen und jenen Wundertäter ließ er herbeiführen. Und da er inbetreff seiner ein Verhör angestellt, so sah er ein, daß er ein Wohltäter sei, aber nicht ein Übeltäter sei, noch ein Aufrührer, noch ein nach [Königs-]Herrschaft Strebender, und ließ ihn frei. Er hatte nämlich sein sterbendes Weib geheilt. Und er ging an seinen gewohnten Platz und tat die gewohnten Werke. Und da wiederum mehr Volk sich um ihn versammelte, da verherrlichte er sich durch sein Wirken mehr als alle. Von Neid wurden die Gesetzeslehrer vergiftet und gaben 30 Talente dem Pilatus, damit er ihn töte. Und der, nachdem er (das Geld) genommen, ließ ihnen den Willen, daß sie selbst ihr Vorhaben ausführen sollten. Und jene nahmen ihn und kreuzigten ihn gegen das väterliche Gesetz.“

[179] G. R. S. Mead, Gnostic John the Baptizer: Selections from the Mandaean John-Book, 1924, s. 103.

[180] Louis H. Feldman, A Selective Critical Bibliography of Josephus (1989), s. 330; i Louis H. Feldman & Gohei Hata, Josephus, the Bible, and History. Earl Doherty, The Jesus Puzzle, Supplementary Article No. 16, Josephus on the Rocks, The Slavonic Josephus.

[181] Louis H. Feldman redogör för följande:

Slaviska Josefus grundar sig på en sämre grekisk text. Eisler argumenterar för att de slaviska texterna skulle bygga på det arameiska originalet, men Nikolai K. Gudzii (History of Early Russian Literature, New York 1949) har visat att språket och ideerna i Slaviska Josefus, speciellt i de skvalleraktiga liknelserna och i de rytmiska mönstren, stämmer överens med ryska krönikor från 1000-talet. John Strugnell (Josephus, Flavius, New Catholic Encyclopedia 7, New York 1967, s. 1120–1123) kommer utifrån jämförelser med en bysantinsk text fram till en datering till 900- eller 1000-talet, och N. A. Meščerskij (Istorija iudeskoij vojny Josifa Flavija, Moscow & Leningrad 1958) drar utifrån noggranna lingvistiska studier slutsatsen att tilläggen och utelämnandena måste vara gjorda av översättaren och att de alltså inte har varit del av förlagan. Arie Rubinstein (Observations on the Old Russian Version of Josephus’ Wars, Journal of Semitic Studies 1957 2(4):329–348) noterar att tilläggen är misstänt lika utsmyckanden gjorda av en from person, antingen en bysantinsk kopist av den grekiska texten eller en rysk översättare av den grekiska texten. (Louis H. Feldman: Flavius Josephus Revisited: the Man, His writings, and His Significance, 1972, s. 771– 774, i Aufstieg und Niedergang der römischen Welt: Hellenistic Judentum in Roman time: Philon and Josephus 21, 2, 1984 av Hildegard Temporini & Wolfgang Haase)

[182] Solomon Zeitlin, The Hoax of the “Slavonic Josephus”, The Jewish Quarterly Review, New Series, Vol. 39, No. 2 (Oct., 1948), s. 177.

[183] John P. Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus, v. 1, New York: Doubleday, 1991, s. 57.

[184] Robert Eisler, The Messiah Jesus and John the Baptist according to Flavius Josephus’ recently rediscovered ’Capture of Jerusalem’ and other Jewish and Christian sources, 1931, s. 112.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: