Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, del 2o – ”Testimonium Flavianum”: Kyrkofädernas kännedom om TF; Han ansågs vara Messias, ett annorlunda TF?

Del 1
———— ———— ———— ————
Del 2a Del 2b Del 2c Del 2d
Del 2e Del 2f Del 2g Del 2h
Del 2i Del 2j Del 2k Del 2l
Del 2m Del 2n Del 2o Del 2p
Del 2q Del 2r Del 2s Del 2t
———— ————
———— ————
Del 3a Del 3b Del 3c Del 3d
Del 3e Del 3f Del 3g Del 3h
Del 3i Del 3j
———— ———— ———— ————
Del 4
———— ———— ———— ————
Exkurs

Detta är del 2o av min avhandling Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, vilken jag också publicerar i översättning till engelska.

The English version.

II. Testimonium Flavianum

Kyrkofädernas kännedom om TF

Han ansågs vara Messias

Alice Whealey argumenterar för att den syriska källa innehållande TF som både Mikael och Agapius bygger på, hade ordalydelsen ”han ansågs vara Messias”. Detta kan synas vara ett rimligt antagande. Vidare hävdar hon att eftersom denna gemensamma källa sannolikt är Jakob av Edessa och han använde Eusebios’ Kyrkohistoria och Chronicon som grund för sina uppgifter om tiden före Eusebios, borde Kyrkohistoria ha varit Jakobs källa för TF och TF därför även hos Eusebios ha haft ordalydelsen ”han ansågs vara” eller ”han troddes vara”. Till stöd för sitt antagande anför hon också Hieronymus som i sin latinska översättning av TF, sannolikt gjord från Eusebios’ Kyrkohistoria, har ”han troddes vara Messias”. Utifrån iakttagelsen att syriska och latinska författare sällan läste varandra annat än genom grekiska översättningar tror hon inte att den ene kan ha påverkats av den andre. Hon föreslår därför att TF hos Eusebios ursprungligen innehöll det grekiska verbet ἐνομίζετο [enomizeto] (som i Luk 3:23),[165] vilket betyder ”ansågs” (imperfekt passiv). Nomizô – ”jag tycker, anser, menar” – är ett mycket vanligt grekiskt verb. Men mot detta synsätt kan följande invändningar göras:

  • Oberoende ändringar: Det vore alls inget märkligt om två skribenter oberoende av varandra gjorde likartade ändringar i texten. Saken är den att många har kopierat TF och många har också gjort små modifieringar av texten. Om man bland alla dessa finner två skribenter där det finns avvikelser av liknande karaktär betyder det inte att just de måste återge den korrekta läsarten. Dessutom bevittnar de inte samma ordalydelse då det rör sig om två översättningar till två skilda språk. Den som någon gång översatt vet att det nästan alltid finns olika val att göra gällande såväl ord som meningsbyggnad. Förvisso är det sant att om man ska översätta grekiskans ἐνομίζετο till latin är det fullt rimligt att man översätter till credebatur. Whealey hävdar också att ἐνομίζετο bäst skulle översättas till mistavra på syriska. Men detta är på intet sätt givet. Dessutom är det inte alls osannolikt att både Hieronymus och den okände syriske krönikören skulle ha valt att mildra yttrandet i TF så att det framstod som rimligare att Josefus skulle ha kunnat skriva det. Det finns heller inte så många språkliga alternativ att välja på ifall man vill mildra ”han var Messias”. Han troddes vara, han ansågs vara eller han kanske var … etc. Just dessa tre varianter stöter vi också på hos Hieronymus, Mikael och Agapius (se Agapius’ Testimonium).
  • Textvittnen. Whealey framhåller att Hieronymus’ bevittnande av TF är trovärdigare då den äldsta bevarade latinska handskriften därav är från ca år 600,[166] ungefär 400 år äldre än de äldsta bevittnandena av TF i handskrifter innehållande Judiska fornminnen och Kyrkohistoria.[167] Men om nu åldern på textvittnena är den avgörande faktorn finns två syriska handskrifter, den ena från år 462 och den andra från år 411, vilka bevittnar ordalydelsen ”han var” i två skilda verk av Eusebios. Dessutom finns den syriska översättningen av Kyrkohistoria bevittnad på det sätt den förelåg på 300-talet i en armenisk översättning från tidigt 400-tal. De syriska översättningarna konfirmerar alltså ordalydelsen ”han var” senast i början av 400-talet och sannolikt redan på 300-talet. Liksom Hieronymus’ De viris illustribus från ca år 400 finns bevittnad i ett hundratal handskrifter finns Rufinus’ latinska översättning bevittnad i ett ungefär lika stort antal där ett dussintal stammar från 700-talet till 900-talet, och alla dessa har ”han var”.[168]
  • Ändringar i texterna. Om man vill hävda att TF hos Eusebios ursprungligen löd ”han troddes vara” innebär det att man samtidigt måste antaga att alla senare versioner och alla senare citat från Eusebios, inte bara från hans Kyrkohistoria utan också från två andra verk där Eusebios återger TF, har ändrats. Det gäller då alla tidiga översättningar till syriska, armeniska och även latin (gjord ca år 400). Det resonemanget skulle kunna likställas med att man antog att alla de tre gånger som Origenes omnämner ”Jakob, brodern till Jesus som kallades Kristus” (se exempelvis Origenes’ Jakobomnämnande) stod det ursprungligen endast ”Jakob” och att ”brodern till Jesus som kallades Kristus” i efterhand är tillagt i alla tre fall i de båda böckerna och likaså i alla senare citat hos Eusebios, Hieronymus, etc. Att anta att alla utgåvor av Eusebios’ verk och i stort sett alla citat därur har ändrats, kräver en mycket större insats för att lyckas och ter sig därför som ytterst osannolikt.
  • Skillnader mellan de två. Under förutsättning att Hieronymus och den syriske krönikören använt en gemensam källa som bättre speglade originalet, borde de ha andra gemensamma ordval som inte förekommer i den normativa versionen utöver ”han troddes/ansågs vara”. Inga sådana går att spåra. I stället har de var för sig små avvikelser från den normativa texten, vilka inte är gemensamma. Hieronymus skriver att Jesus avrättades på grund av de judiska ledarnas ”avund”, något som inte förekommer i den syriska texten. Där står i stället uttryckligen att Jesus dog, något som inte Hieronymus nämner. Om de nu hade en gemensam källa borde någon sådan likhet kunna spåras. I stället visar detta att ingen av dem drog sig för att göra ändringar i texten, vilket styrker att de också var för sig kan ha ändrat ”var” till ”ansågs vara” respektive ”troddes vara”.

Kan då TF ha lytt något liknande ”han troddes vara” i alla tre böcker där Eusebios återger stycket? Det är givetvis möjligt att så är fallet, men ovanstående omständigheter – nämligen att det är fullt rimligt att Hieronymus och den syriske krönikören ändrat oberoende av varandra sett i ljuset av att de också ändrat annat, att det finns betydligt äldre textvittnen till stöd för läsarten ”han var”, att alla senare versioner av och citat från Eusebios i så fall måste ha ändrats och att Hieronymus och den syriske krönikören inte har några övriga gemensamma ordval utöver det som också förekommer i den normativa versionen – talar emot den saken. Är då Pseudo-Hegesippos’ parafrasering av TF ett bevis på att TF förekom i en handskrift av Judiska fornminnen som föregick Eusebios och att uttrycket ”han var Messias” antingen saknades helt eller löd ”han troddes vara Messias”? Pseudo-Hegesippos kan mycket väl ha hämtat TF från Judiska fornminnen men det är alls inte uteslutet att också han bygger på Eusebios. Bygger han på Josefus kan han dessutom lika väl ha hittat TF i Om det judiska kriget (som var hans huvudkälla) som i Judiska fornminnen, och i båda fallen kan TF ha hunnit infogas utifrån exempelvis Eusebios’ förebild. Att uttrycket ”han var Messias” skulle ha saknats är mindre sannolikt än att det faktiskt förekom och att Pseudo-Hegesippos använde den uppgiften för att bekräfta att de judiska ledarna ansåg Jesus vara gudomlig (se Erkände hans gudomlighet).

Men låt säga att TF både föregick Eusebios och innehöll en mildrad version av utnämningen av Jesus till Messias. Skulle då denna sistnämnda omständighet göra det troligt att Josefus skrivit stycket? Skulle det, precis som exempelvis Whealey hävdar, visa att Josefus skrev TF i sin helhet med endast modifieringen ”han troddes vara Messias”? Nej, en sådan lösning skulle fortfarande inte lösa alla de övriga grundproblemen med att TF generellt är prokristet, att Josefus i vilket fall hade behövt förklara messiasbegreppet, att ingen före Eusebios åberopat TF och därför inte verkar ha känt till passagen, och att TF åstadkommer en felaktig syftning bakåt i texten och därför inte passar in i sitt sammanhang.

Genom att klicka på bilden uppförstoras den i ett eget fönster och åskådliggörs de samband och den påverkan som troligen förekommer och som jag beskriver i texten.

Ett annorlunda TF?

Sammanfattningsvis kan följande slås fast: 1) Fortfarande finns inget bevittnande av passagen före Eusebios trots att många hade skäl att hänvisa till den. 2) Texten är överlag mycket positiv trots att Josefus i övrigt uttryckte sitt ogillande om andra gestalter av liknande karaktär. 3a) De föreställningar som läggs fram är kristna och författaren bekänner sig till den kristna tron, trots att Josefus inte ger minsta tecken på att vara kristen. 3b) Även utan det bestämda yttrandet att Jesus var Messias sägs klart att han var Messias genom profeternas förutsägelse. 4) Innehållet i punkterna 3a och 3b står dessutom i bjärt kontrast dels till att Josefus redan utnämnt Vespasianus till messias, dels till att han aldrig annars använder ordet messias samt dels till att han borde ha förklarat begreppet (även med ett yttrande som att han troddes vara Messias) för dem för vilka ett uttryck som ”den fuktade” eller ”den smorde”, var obegripligt.

Roger Viklund, 2011-03-20


[165] Alice Whealey skriver:

“Since it is scarcely credible that the writers could have independently modified the Testimonium in this same way, their readings must reflect an original Greek Testimonium reading something like ‘he was believed to be the Christ’.” (Alice Whealey, The Testimonium Flavianum in Syriac and Arabic, New Testament Studies 54.4, 2008, s. 580–581)

[166] Den äldsta handskriften innehållande De viris illustribus finns i Vatikanbiblioteket i Rom, Biblioteca apostolica vaticana, ”bav reg lat 2077”, en skrift som oftast dateras till 500- eller 600-talet. Den näst äldsta handskriften finns i Paris, Bibliothèque nationale de France ”Paris, BnF lat. 12161”, sannolikt gjord i slutet av 600- eller på 700-talet.

[167] Alice Whealey skriver:

“That this reading is older than that of the textus receptus Testimonium is indicated by the fact that some manuscripts of Jerome’s De viris illustribus date back to the sixth or seventh century, much earlier than the extant Greek manuscripts of Antiquities or Historia Ecclesiastica. Evidence concerning the transmission of the Syriac sources in Michael’s chronicle indicates that the section containing the Testimonium dates at least as far back as the eight century.” (Alice Whealey, Josephus, Eusebius of Caesarea and the Testimonium Flavianum, s. 90–91, i Böttrich & Herzer, Eds., Josephus und das Neue Testament, Tübingen: Mohr Siebeck, 2007)

“Jerome’s translation reading credebatur esse Christus is highly significant because the earliest manuscripts of his De viris illustribus, the work in which his translation of the Testimonium appears, date to the sixth or seventh century; thus they are several centuries older than the earliest Greek manuscripts of Book 18 of Josephus’ Antiquities or of Eusebius’ Historia Ecclesiastica. It has already been shown that Michael’s Testimonium was clearly based on a version of the text taken from the Syriac translation of Historia Ecclesiastica. It is highly likely, although less certain, that Jerome’s translation of the Testimonium was taken from the Greek Historia Ecclesiastica, rather than directly from a copy of Josephus’ Antiquities. For Jerome’s De viris illustribus is elsewhere highly dependent on Eusebius’ Historia Ecclesiastica.” (Alice Whealey, The Testimonium Flavianum in Syriac and Arabic, New Testament Studies 54.4, 2008, s. 581)

[168] Paris, Bibliothèque Nationale, lat. 18282 är från 700-talet; Lucca Bibl. Capit. 490 är skriven någon gång i perioden 787 till 816, Biblioteca Apostolica Vaticana, Pal. lat. 822 är skriven i Lorsch ca 800; Paris Bibliothèque Nationale, lat. 11738 ca 840; München Clm 6375 och 29041, Paris, Bibliothèque Nationale, lat. 5500 och 12527, alla på 800-talet.

„Die Kirchengeschichte des Eusebius von Caesarea fand durch die lateinische Bearbeitung des Rufinus Eingang in zahlreiche mittelalteriche Bibliotheken des Westerns und wurde nicht selten ausgeschrieben. Das unvollständige Verzeichnis der Handschriften des Th. Mommsen seiner Edition beigab, weist bereits 92 Nummern aus; ein Dutzend von ihnen wird dem 8. biz 10 Jahrhundert zugeschrieben 1.“

„[1] Der Text wird im Folgenden unter dem Namen des Rufinus nach der Ausgabe von Schwartz-Mommsen zitiert. Die Handschriften verzeichnete Mommsen in Bd. III S. CCLIII-CCLVI; für die Edition benutzte er nur vier von ihnen.“

(Peter Christian Jacobsen, Flodoard von Reims: sein Leben und seine Dichtung “De triumphis Christi”, Leiden : Brill, 1978, s. 94)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: