| Del 1 | |||
| ———— | ———— | ———— | ———— |
| Del 2a | Del 2b | Del 2c | Del 2d |
| Del 2e | Del 2f | Del 2g | Del 2h |
| Del 2i | Del 2j | Del 2k | Del 2l |
| Del 2m | Del 2n | Del 2o | Del 2p |
| Del 2q | Del 2r | Del 2s | Del 2t |
| ———— | ———— |
———— | ———— |
| Del 3a | Del 3b | Del 3c | Del 3d |
| Del 3e | Del 3f | Del 3g | Del 3h |
| Del 3i | Del 3j | ||
| ———— | ———— | ———— | ———— |
| Del 4 |
|||
| ———— | ———— | ———— | ———— |
| Exkurs | |||
Detta är del 2j av min avhandling Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, vilken jag också publicerar i översättning till engelska.
The English version
II. Testimonium Flavianum
Kyrkofädernas kännedom om TF
De eftereusebiska grekiska bevittnandena
Theodoretos
Biskop Theodoretos av Kyrrhos i Syrien (ca 390–457) skrev ca år 433 en Kommentar om Daniel.[86] I denna skriver han följande:
Angående det faktum att judarna i det förgångna brukade kalla välsignade Daniel den störste profeten, är juden Josefus ett framstående vittne. Emedan han inte godtog det kristna budskapet, kunde han [likväl] inte förmå sig att dölja sanningen. (Theodoretos, Kommentar om Daniel 12:14)[87]
Därefter ger Theodoretos exempel ur Judiska fornminnen på hur Josefus inte kunde dölja att Daniel förutspått Jerusalems förstörelse.[88] Alice Whealey tolkar Theodoretos’ uppgift om att Josefus inte godtog det kristna budskapet men likväl inte kunde förmå sig att dölja sanningen, som att hade tillgång till en variant av TF där uttrycket ”han var Messias” saknades till förmån för ”han troddes vara Messias”.[89] Men varför skulle Theodoretos bara utifrån att TF inte innehöll det uttryckliga utnämnandet, dock de indirekta utnämnandena, av Jesus till Messias, dra den slutsatsen? Ett direkt förnekande av det kristna budskapet skulle kunna förklara Theodoretos’ uppgift att Josefus inte godtog det kristna budskapet. Men i så fall måste vi förutsätta ett helt annorlunda TF, utan de kristna översvallande lovorden. Snarare tyder Theodoretos’ uttalande på att Josefus inte godtog det kristna budskapet, det vill säga att inget TF alls förekom i Theodoretos’ handskrift av Judiska fornminnen. Origenes, Theodoretos, Johannes Chrysostomos och Pseudo-Hegesippos poängterar samtliga att Josefus inte var kristen. Detta är en uppenbar iakttagelse enbart utifrån det Josefus skriver i övrigt, där han utger sig för att vara farisé och aldrig bekänner sig till den kristna läran.
Fotios
Därefter förflyttar vi oss nästan fem århundraden framåt i tiden. Vi befinner oss återigen i Konstantinopel och den som nu är patriark och innehar samma ämbete som Chrysostomos är Fotios (ca 815–ca 895). Fotios brukar framhållas som den mest inflytelserika patriarken sedan just Johannes Chrysostomos. Fotios skrev ett omfattande verk som går under namnet Bibliotheke (svenska: Boksamling), vari han recenserar och sammanfattar 279 verk av olika författare, verk som han alla hade läst. Fotios är intressant eftersom han i likhet med sin föregångare Chrysostomos förefaller ha haft tillgång till en upplaga av Judiska fornminnen som inte innehöll TF.
I Bibliotheke har han tre korta uppsatser om Josefus.[90] I hans behandling av Judiska fornminnen omtalar han såväl stycket om Jakob i bok 20[91] som stycket om Johannes döparen,[92] vilket förekommer i bok 18 strax efter TF. Men han berör inte TF med ett enda ord. Fotios kommenterar också den med Josefus samtida judiska historikern Justus från Tiberias, och dennes Palestinska historia. Detta numera förlorade historieverk, vilket behandlade judiska konungar från Mose till Herodes Agrippa II (levde 27–ca 93 vt), skrev Justus ca år 80. Fotios uttrycker sin förvåning över att Justus inte nämnde Jesus över huvud taget och att han därigenom “ uppvisar judarnas vanliga fel”.[93]
Detta visar att Fotios som kristen speciellt letade efter omnämnanden av Jesus i de verk han hade läst. Sett mot den bakgrunden blir Fotios’ utelämnande av TF än märkligare. Hur kunde Fotios underlåta att nämna det främsta judiska vittnesbördet om Jesus, trots att han redogör för passager som för kristna måste ha varit betydligt mindre viktiga, som den om Jakob och den om Johannes döparen? Och det är uppenbart att han anser att judar i allmänhet uppvisar detta ”fel” och att ”felet” består i att de ”inte ens nämner Kristi ankomst”. Därmed hade han ett gyllene tillfälle att visa att åtminstone en judisk historiker verkligen hade nämnt Kristi ankomst.
Den enklaste och därmed rimligen också mest sannolika förklaringen till att Fotios inte nämner att Josefus skrivit TF trots att han förvånas över att Justus inte nämner Jesus, verkar vara att en handskriftslinje av Judiska fornminnen i Konstantinopel förblivit fri från interpolering av TF. Därigenom skulle den handskrift som både Chrysostomos och Fotios hade tillgång till helt ha saknat TF. De kan till och med ha nyttjat samma handskrift. Detta är alls ingen omöjlighet eftersom det inte är givet att man lyckades infånga och ”uppdatera” alla handskrifter ifall flera hundra år förlupit från originalets tillkomst till dess TF skapades. På exempelvis Eusebios’ tid bör kopior av Judiska fornminnen ha funnits på många platser runt om i det vidsträckta romerska imperiet.
Om Fotios’ kopia av Judiska fornminnen verkligen saknade TF är det ett tungt vägande argument för att TF är en förfalskning, då det är betydligt lättare att föreställa sig att Fotios hade tillgång till en texttradition, som inte interpolerats med TF, än att han under den kristna glansperioden ägde en text, där någon plockat bort en icke-kristen historikers redogörelse för och glorifiering av kristendomens frälsare.
Genom att klicka på bilden uppförstoras den i ett eget fönster och åskådliggörs tydligare de samband och den påverkan som troligen förekommer och som jag beskriver i texten.
Sammanfattning. Ett antal kyrkofäder under 300-talet och i vissa fall även senare underlät också att hänvisa till TF trots att de hade alla skäl att göra det. Om en skrift av en viss författare ska ändras och tillägg göras och denna skrift finns utspridd i ett stort antal exemplar över ett geografiskt stort område, kommer det att ta tid innan alla exemplar har identifierats och ändrats. Kanske får man inte tag på alla handskrifter och dessa kvarvarande texter kommer då att finnas kvar under lång tid innan de slutligen vittrar sönder och kasseras. De nya kopior som görs kopieras från godkända förlagor och med tiden kommer endast ett eller några få exemplar som anses företräda den bästa texten att utgöra grund för alla kommande avskrifter. Denna omständighet skulle kunna förklara den märkliga tystnad som uppträder även hos 300-talets kyrkofäder och i en handskriftslinje i Konstantinopel som Johannes Chrysostomos och Fotios synes ha nyttjat. Med tiden kom TF att finnas i alla bevarade exemplar av Josefus’ Judiska fornminnen.
Roger Viklund, 2011-03-13
[86] Robert C. Hill skriver:
“A date like 433 therefore suggests itself for Theodoret’s Daniel commentary.” (Robert C. Hill, Theodoret of Cyrus: Commentary on Daniel. Boston, MA, USA: Brill Academic Publishers, 2006, s. xiv)
[87] Theodoretos skriver:
“Now, to the fact that the Jews of old used to call blessed Daniel the greatest prophet the Hebrew Josephus is a notable witness, who, while not accepting the Christian message, could not bring himself to conceal the truth. In the tenth book of the Jewish Antiquities, after saying many things about Daniel, he goes on to say this: – – – Whereas Josephus gives this additional witness to the prophet, Jews by contrast, afflicted with utter shamelessness, have no respect even for their own teachers. Let us for our part, on the other hand, I beseech you, accept the foreknowledge of the future as from God’s prophet and make ourselves ready for that fearsome day, so that we may rise, not to everlasting shame, but to everlasting life. May it be the good fortune of us all to attain this, thanks to the grace and lovingkindness of our Lord Jesus Christ, to whom with the Father and the Holy Spirit be glory, now and forever, for ages of ages. Amen.” (Theodoretos, Commentary on Daniel 12:14; översättning av Robert C. Hill, Theodoret of Cyrus: Commentary on Daniel. Boston, MA, USA: Brill Academic Publishers, 2006, s. 327–329)
[88] Josefus Flavius, Judiska fornminnen 10:266–268 & 12:322.
[89] Alice Whealey, Josephus on Jesus. The Testimonium Flavianum Controversy from Late Antiquity to Modern Times, (New York: Peter Lang Publishing, 2003) s. 36ff.
[90] Fotios, Bibliotheke, kodex 47 (om Om det judiska kriget) och kodex 76 och 238 (om Judiska fornminnen).
[91] Fotios skriver om vad Josefus skrev om Jakob, men han kallar honom ”Herrens broder” och inte ”brodern till Jesus som kallades Kristus”:
“Ananias son of Ananias took the office of high priest after having stripped Joseph of it; he was bold, daring and bold to the extreme; he was, indeed, a follower of the sect of the Sadducees and those were hard in their judgements and inclined to every audacity. Thus, this Ananias, when Festus had died in Judaea and before Albinus had entered office, assembled the Sanhedrin on his own authority and accused James, the brother of the Lord, and others with him, of disobeying the laws and he ordered their death by stoning. On top, the most moderate Jews and king Agrippa himself, deeply affected, drove him out after three years of office and put in his place Jesus son of Damnes.” (Fotios, Bibliotheke, 238)
[92] Fotios berättar om vad Josefus skrev om Johannes döparen:
”Herod took her from her husband and married her. It was he who assassinated John the Precursor out of fear, says Josephus, which did not raise the people against him because all followed the lesson of John because of his exceptional virtue. It was under his reign also that the Passion of the Saviour took place.” (Fotios, Bibliotheke, 238)
[93] Fotios berättar om vad Josefus skrev om Justus från Tiberias:
”Justus’s style is very concise, and he omits a great deal that is of the utmost importance. Suffering from the common fault of the Jews, to which race he belonged, he does not even mention the coming of Christ, the events of His life, or the miracles performed by Him.” (Fotios, Bibliotheke, 33)
Jesus granskad 
Kommentera