Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, del 2g – ”Testimonium Flavianum”: Kyrkofädernas kännedom om TF; Avsaknad av föreusebiska bevittnanden

Del 1
———— ———— ———— ————
Del 2a Del 2b Del 2c Del 2d
Del 2e Del 2f Del 2g Del 2h
Del 2i Del 2j Del 2k Del 2l
Del 2m Del 2n Del 2o Del 2p
Del 2q Del 2r Del 2s Del 2t
———— ————
———— ————
Del 3a Del 3b Del 3c Del 3d
Del 3e Del 3f Del 3g Del 3h
Del 3i Del 3j
———— ———— ———— ————
Del 4
———— ———— ———— ————
Exkurs

Detta är del 2g av min avhandling Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, vilken jag också publicerar i översättning till engelska.

The English version.

II. Testimonium Flavianum

Kyrkofädernas kännedom om TF

Avsaknad av föreusebiska bevittnanden

En ytterligare omständighet som gör det mindre troligt att TF ursprungligen alls förekom hos Josefus, är att ingen enda kyrkofader före Eusebios hänvisar till stycket. TF är inte citerat i någon form i de bevarade verken av Melito av Sardes (död ca 180), Theofilos av Antiochia (död ca 185), Irenaeus av Lyon (ca 130–202), Minucius Felix (aktiv i slutet av 100-talet eller första halvan av 200-talet) och Klemens av Alexandria (ca 150–215), vilka troligen alla skrev under 100-talet. Ej heller finner vi något omnämnande av TF hos Tertullianus (ca 160– efter 220), Julius Africanus (sent 100-tal–ca 250), Pseudo-Justinus (verksam troligen strax efter Africanus), Hippolytos (ca 170–235), Origenes (ca 185–ca 254) och Cyprianus av Karthago (ca 200– 258), vilka alla var aktiva under 200-talet. Slutligen har vi dem som var aktiva före Eusebios på 300-talet men inte hänvisar till TF, då Methodios av Olympos (dog ca 311), Arnobius den äldre (aktiv 284–305) och Lactantius (ca 240–320).

Alla dessa 14 kyrkofäder var sannolikt bekanta med Josefus’ skrifter och flera citerade passager ur dessa, dock utan att hänvisa till TF. Ytterligare detaljer om kyrkofädernas och andras kännedom om Josefus’ skrifter lämnas i följande fotnot.[58] En hänvisning till en historisk källa till stöd för Jesu existens och storhet borde givetvis ha varit ett mäktigt vapen i deras ständiga strider med gnostikerna, som hävdade att Kristus var en himmelsk och egentligen inte jordisk gestalt.

Självfallet fanns många fler kyrkofäder utöver de 14 uppräknade som inte hänvisar till TF men som heller inte uppvisar någon direkt kännedom om Josefus. Bland dessa återfinns Justinus Martyren, som i sitt verk från mitten av 100-talet om juden Tryfon låter denne gå till angrepp mot den kristna läran på följande vis:

Men om Kristus verkligen har fötts och finns överallt, är han [likväl] okänd och känner inte ens till sin egen existens. Ej heller har han någon makt förrän Elias kommer för att smörja honom och uppenbara honom för alla. Men ni [kristna], som har godtagit en berättelse utan grund, uppfinner åt er själva en Kristus för vilken ni i blindo förgås. (Justinus Martyren, Dialog med juden Tryfon 8)[59]

I detta läge förväntar man sig onekligen att Justinus ska erbjuda ett starkt motargument, och man kan väl knappast tänka sig ett mer slagkraftigt argument gentemot en judes påstående att Jesus aldrig existerat än att (i likhet med kyrkofäder från senare tid) åberopa Josefus, en annan jude som föddes i Jerusalem endast några få år efter att Jesus enligt de kristna föreställningarna ska ha avrättats där.[60] Men inget sådant förekommer.

Den invändning som brukar göras mot detta resonemang är, att kristna i allmänhet inte var så bekanta med Josefus och i synnerhet inte med den andra halvan av Judiska fornminnen. Argumentet lyder som så att i de fall dessa tidiga kyrkofäder begagnar sig av Josefus använder de i första hand Om det judiska kriget och Mot Apion. Det påstås att många av kyrkofäderna sannolikt var obekanta med Judiska fornminnen och då följaktligen också med TF och att den förste att uppvisa djup kännedom om Josefus är Origenes.[61]

Detta är dock ett ologiskt argument, eftersom kristna knappast levde i isolering från varandra och någon enda kristen måste rimligen ha känt till vad Josefus skrivit om Jesus i Judiska fornminnen och i och med det också berättat det för andra i syfte att denna information skulle få snabb spridning i de egna leden. Att tro att alla dessa kyrkofäder var bekanta med Josefus’ verk, dock inte med det enda verk där Jesus omtalas, är i sanning en naiv föreställning. Den enda rimliga förklaringen till att de var mindre intresserade av Judiska fornminnen är att där inte stod något om Jesus alls eller möjligen att det stod något om honom som var alltigenom negativt, men en sådan hypotetisk text saknas det helt stöd för i det bevarade materialet.

Roger Viklund, 2011-03-09


[58] Testimonium Flavianum är inte citerat i någon form i de bevarade verken av Justinus Martyren [då avses Pseudo-Justinus], Theofilos av Antiochia, Melito av Sardes, Minucius Felix, Irenaeus, Klemens av Alexandria, Julius Africanus, Tertullianus, Hippolytos, Origenes, Methodios av Olympos, eller Lactantius. Enligt Michael Hardwick i Josephus as an Historical Source in Patristic Literature through Eusebios visar var och en av dessa författare kännedom om Josefus’ arbeten. (Peter Kirby, The Testimonium Flavianum).

Heinz Schreckenberg visar att de följande kyrkofäderna före Eusebios var bekanta med Josefus: Pseudo-Justinus, Theofilos av Antiochia, Minucius Felix, Irenaeus, Klemens av Alexandria, Julius Africanus, Tertullianus, Hippolytos, Origenes, Methodios av Olympos, och Pseudo-Eusthathios (som dock skrev ca år 400). (Heinz Schreckenberg, Die Flavius-Josephus-Tradition in Antike und Mittelalter, 1972, s. 70ff).

Enligt Heinz Schreckenberg använde Theofilos Mot Apion och hänvisar också till Om det judiska kriget. På gränsen till säkert kan antas att Melito av Sardes hänvisar till Om det judiska kriget 6:201–213, och hans underförstådda syftning förutsätter att hans läsare skulle vara så pass bekanta med Josefus att de skulle förstå varpå det syftade. Irenaeus använder Judiska fornminnen 2:238–253. Minucius Felix hänvisar till ”Flavius Josefus’ verk” ” i Octavius 33:4–5. Klemens av Alexandria känner till “juden Flavius Josefus” och han hänvisar till både Om det judiska kriget och Judiska fornminnen. Tertullianus  “använder Josefus litet varstans” och hänvisar uttryckligen till Mot Apion. Hippolytos’ (dog ca 235) redogörelse för esseerna i Refutatio Omnium Haeresium 9:18–29 är mycket snarlik den som förekommer i Om det judiska kriget 2:119–166. Julius Africanus använder bok 12 av Judiska fornminnen. Methodios av Olympos (dog 337) hänvisar till Om det judiska kriget 6:435–437. Pseudo-Eustathios använder både Om det judiska kriget och Judiska fornminnen. (Heinz Schreckenberg, Jewish Historiography and Iconography in Early and Medieval Christianity, 1992, s. 53–63).

Till dessa kan också Cyprianus av Karthago (första halvan av 200-talet) och den grekisk-kristne apologeten Arnobius den äldre (aktiv perioden 284–305) infogas. (Earl Doherty, Jesus: Neither God Nor Man – The Case for a Mythical Jesus, 2009, s. 538)

Roger Pearce invänder med att det inte finns några säkra bevis för att Klemens och Cyprianus hade läst Josefus. (Roger Pearse, Eusebius the Liar?)

[59] Min översättning av Justinus, Dialog med juden Tryfon 8, är gjord från nedanstående engelska översättningar:

“But Christ—if He has indeed been born, and exists anywhere—is unknown, and does not even know Himself, and has no power until Elias come to anoint Him, and make Him manifest to all. And you, having accepted a groundless report, invent a Christ for yourselves, and for his sake are inconsiderately perishing.” (Justin Martyr, Dialogue with Trypho, Chapter 8, i översättning av Alexander Roberts & James Donaldson)

“But if the Messiah has been born and exists anywhere, He is not known, nor is He conscious of His own existence, nor has He any power until Elias comes to anoint Him and to make Him manifest to all. But you [Christians] have believed this foolish rumor, and you have invented for yourselves a Christ for whom you blindly give up your lives.” (Justin Martyr’s Dialogue with Trypho, Chapter 8, i översättning av Kevin P. Edgecomb)

[60] Louis H. Feldman skriver:

“Especially since we know that Justin Martyr in the middle of the second century (Dialogue with Trypho 8) attempted to answer the charge that Jesus had never lived and was a mere figment of Christian imagination. Nothing could have been a stronger argument to disprove such a charge than a citation from Josephus, a Jew, who was born only a few years after Jesus’ death.” (Louis H. Feldman: Flavius Josephus Revisited: the Man, His writings, and His Significance, 1972, s. 822 i Aufstieg und Niedergang der römischen Welt: Hellenistic Judentum in Roman time: Philon and Josephus 21,2, 1984 av Hildegard Temporini & Wolfgang Haase)

[61] Origenes, Om Matteus, 10:17, Mot Kelsos 1:47 & 2:13.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: