Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, del 2d – ”Testimonium Flavianum”: Innehåll och sammanhang; var Eusebios krönikör eller skrönikör?

Del 1
———— ———— ———— ————
Del 2a Del 2b Del 2c Del 2d
Del 2e Del 2f Del 2g Del 2h
Del 2i Del 2j Del 2k Del 2l
Del 2m Del 2n Del 2o Del 2p
Del 2q Del 2r Del 2s Del 2t
———— ————
———— ————
Del 3a Del 3b Del 3c Del 3d
Del 3e Del 3f Del 3g Del 3h
Del 3i Del 3j
———— ———— ———— ————
Del 4
———— ———— ———— ————
Exkurs

Detta är del 2d av min avhandling Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, vilken jag också publicerar i översättning till engelska.

The English version.

II. Testimonium Flavianum

Innehåll och sammanhang

Var Eusebios krönikör eller skrönikör?

Den som framför allt är misstänkt för att ha utformat TF är kyrkofader Eusebios av Caesarea (ca 263–ca 340), och i just Myten om språket i Josefus’ Testimonium Flavianum utvecklar jag mitt resonemang något kring detta och visar att språket i TF faktiskt speglar Eusebios’ språkbruk än bättre än det speglar Josefus’. Eusebios är såvitt känt den förste att visa kännedom om TF och han citerar passagen samtidigt som han hävdar att den har Josefus som upphovsman. Detta sker i början av 300-talet.

År 313 utsågs han till biskop av Caesarea, en vid den tiden stor stad belägen längs medelhavskusten mellan nuvarande Haifa och Tel Aviv. Han innehade detta ämbete fram till sin död ca år 340. Eusebios har kommit att kallas ”kyrkohistoriens fader”, dels för sin särskilda ställning som kejsar Konstantins förtrogne och i dennes tjänst i utformandet av kristendomen som den nya statsreligionen i romarriket, dels i egenskap av att ha sammanställt den auktoritativa versionen av kyrkohistorien i tio delar. Mycket av vår kännedom om den äldsta kyrkohistorien har på gott och ont förmedlats av just Eusebios.

Det finns som sagt tecken som tyder på att hela Testimonium Flavianum är skrivet av Eusebios. Han återger TF tre gånger i tre av sina egna verk.[31] Första gången Eusebios (påstår att han) citerar passagen från Josefus’ Judiska fornminnen är i Demonstratio Evangelica 3:5 (på grekiska Euaggelikê apodeixis som betyder ungefär Bevis för evangeliet).[32] Detta citat skiljer sig dock något från den version som nu återfinns i Judiska fornminnen och från de två övriga versionerna hos Eusebios.

TF utgör egentligen en rätt lång passage om man vill försöka minnas den ordagrant och den tillhör heller inte den bibliska litteraturen, vilken Eusebios säkert var väl förtrogen med och förmodligen kunde citera utantill. Därför kan Eusebios knappast ha återgivit TF ur minnet, särskilt som avvikelserna ändå är så få. De avvikelser som förekommer skulle därför väl förklaras av att Eusebios utformade TF vid författandet av Demonstratio Evangelica och senare lätt modifierade ”bevittnandet”. Detta stöds också av att de ändringar som gjordes till de följande versionerna, de i Kyrkohistoria och i Theofania (Gudomlig manifestation [av vår Herre och Frälsare Jesus Kristus]), innefattade att byta ut två uttryck som anses vara typiska för Eusebios mot två som är typiska för Josefus, samt ett som anses vara typiskt för Josefus mot ett som är typiskt för Eusebios. För att ge en överblick över vad i TF som är typiskt för Josefus respektive Eusebios gör jag i följande fotnot en genomgång av språket i TF, vers för vers.[33] Ken Olson har undersökt såväl språket som innehållet i Demonstratio Evangelica och jämfört med språk och innehåll i Testimonium Flavianum. Han kommer till slutsatsen att TF rimligen inte kan ha skrivits av någon annan än Eusebios.

Testimonium följer så nära Eusebios’ sätt att argumentera i Demonstratio att det inte bara är mycket osannolikt att det kan ha skrivits av Josefus, utan det är osannolikt att det kan ha skrivits av någon annan kristen person, eller ens av Eusebios för ett annat verk. Det finns ingenting i språket eller innehållet i Testimonium, så som det föreligger i Demonstratio Evangelica, som antyder att det är något annat än en fullständig eusebisk komposition. (Ken Olson, Eusebian Fabrication of the Testimonium, 2001)[34]

Om detta resonemang är korrekt var det i så fall den senare varianten, vilken återfinns i Eusebios’ Kyrkohistoria, (från ca 325 vt), som interpolerades in i Josefus’ verk. Det kan här också vara på sin plats att notera att Eusebios verkligen använder TF för sin egen argumentation; det vill säga Eusebios drar i hög grad fördel av att kunna hänvisa till ett judiskt vittnesbörd för att bemöta hedniska föreställningar och ”förtal” av de kristna föreställningarna. Direkt efter att han i sin Kyrkohistoria återgivit Josefus’ skildring av Johannes döparen[35] och TF,[36] tillägger han till synes rätt självbelåtet:

”Då nu en skriftställare bland judarna själva fordom i sitt verk anfört detta om Johannes Döparen och om Frälsaren, finns ingen undanflykt för dem som hopdiktat akterna mot de kristna; de vederläggs som oförsynta människor.” (Eusebios av Caesarea, Kyrkohistoria 1:11:9)[37]

Det är alltså fullt möjligt att Eusebios själv skapade TF i sin helhet och att hans version kom att införas i alla bevarade avskrifter av Judiska fornminnen. Detta är dock inget som säkert går att veta, och det förutsätter dessutom att ingen version av TF förekom före Eusebios’ tid. Så påstås dock ofta vara fallet och detta kommer att granskas framöver i samband med undersökningen av Pseudo-Hegesippos. Några bevis därför finns dock inte. Jag kan emellertid för min del tänka mig att någon annan, före Eusebios’ tid, utformat TF, och att Eusebios därför måhända handlat i god tro och återgivit det han trodde att Josefus hade skrivit.

Var Eusebios en lögnare?

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet

Ett argument som inte sällan framförs är att Eusebios aldrig skulle ljuga, varför han heller aldrig skulle ha gjort en förfalskning. Men ett sådant argument är verkningslöst eftersom de flesta ljuger ifall något är tillräckligt viktigt, och det går heller inte att veta vilka personer som inte skulle göra något sådant. Dessutom är det inte säkert att det som vi uppfattar som lögner betraktades som lögner av dåtidens rättrogna kristna, vilka uppfattade gärningar i enlighet med Guds vilja som fromma, även om de skulle gå emot allmän moral. Dick Harrison beskriver detta på ett slående sätt när han talar om den ”socialt accepterade typ av lögn som knappast föranleder attacker av dåligt samvete hos aktören ifråga” och som uppträdde inom bland annat ”den medeltida katolska kyrkan, ett vittförgrenat nätverk av institutioner vars kapacitet för urkundsförfalskning var minst sagt betydande.” Han skriver vidare:

Det finns inget som hindrar, tvärtom mycket som talar för, att de människor som utformade dessa lögner såg sig själva som rättfärdiga sanningssägare. De rättade till historien och skänkte påvedömet den ställning forna tiders fromma kejsare rimligen måste ha ansett institutionen vara berättigad till. De var inga skurkar. De var trogna påvetjänare som gjorde sin plikt mot vad de ansåg vara den heligaste och sannaste versionen av historien. Lögnen var för dem ett acceptabelt sätt att bättre [sic!] på det historiska minnet. På samma sätt resonerade mängder av medeltida abbotar och biskopar. För en dåtida prelat kan vad vi uppfattar som en typisk lögn mycket väl ha varit att betrakta som en fullt acceptabel variant av sanning. (Dick Harrison Från Nydala kloster till Saddams Bagdad: I historien fullkomligt vimlar det av lögnare)[38]

Som grundregel bör man därför förutsätta att personer kan ljuga, även om man givetvis måste ha faktiska belägg innan man kan anklaga någon, eller i varje fall framkasta att denne också har gjort det. I Eusebios’ fall är det dessutom litet lättare eftersom han själv förefaller argumentera för att lögner ibland är nödvändiga att ta till. I Praeparatio Evangelica 12:31 (på grekiska ”Euaggelikê proparaskeuê” som betyder Förberedelse för evangeliet), i kapitelrubriken som Eusebios själv är upphovsman till,[39] skriver han följande: ”Att det ibland är nödvändigt att använda osanning som en medicin för dem som behöver ett sådant närmande.” Richard Carrier skriver att Eusebios åberopar sig på Platons argument att det kan vara nödvändigt att ljuga för statens bästa.[40] Till Eusebios’ försvar brukar tillskyndare för den kristna läran föreslå en annan översättning av det grekiska ordet pseudos (med grekiska bokstäver ψευδoς) som betyder ljuga, fara med osanning. Man föreslår en mer nedtonad betydelse som ”fiktion”, vilket är en möjlig betydelse i framför allt den tidigare klassiska grekiskan som Platon använde, men en osannolik i den koine[41] som var Eusebios’ språk.[42] Även om denna osannolika betydelse skulle vara den som Eusebios avsåg är också att medvetet framföra fiktioner i grund och botten detsamma som att ljuga.

Eusebios säger att det i de syriska arkiven i Edessa fanns bevarat en brevväxling från 28/29 vt mellan kung Abgar V av Osrhoëne och Jesus Kristus. Denna brevväxling skulle enligt Eusebios visa att aposteln Taddaios reste till det osrhoëniska riket och missionerade. Eusebios återger helt okritiskt ett brev från Abgar till Jesus och också Jesus’ svar till Abgar, helt utan förbehåll och med betygandet om att breven ”erhållits från arkivet och ordagrant översatts från syriskan”. Dessa synnerligen fabulösa och legendariska brev finns återgivna på skriftrullarna nedan.

Korrespondensen mellan kung Abgar och Jesus Kristus


Eusebios var en krönikör som sammanställde de kristnas historia. I detta arbete drog han sig heller inte för att återge uppenbara skrönor, som den om Jesus’ korrespondens med kung Abgar, varför han kanske hellre skulle kallas skrönikör än krönikör.


[31] Demonstratio evangelica (Bevis för evangeliet)3:5 (skriven någon gång 303–313); Historia ecclesiastica (Kyrkohistoria) 1:11:7–8 (böckerna 1–7 kan ha skrivits redan 311–313, men verket färdigställdes inte förrän närmare år 325, dock före det första kyrkomötet i Nicaea det året); Theofania 5:44 (osäkert när verket skrevs, kanske år 324 eller någon gång 333–340). Boken har överlevt i endast en syrisk översättning gjord någon gång på 300-talet och bevarad i en handskrift från år 411.

[32] Eusebios av Caesarea skriver:

“Οὐδὲν δὲ [κωλύει] οἷον ἐκ περιουσίας καὶ τῷ ἐξ Ἑβραίων Ἰωσήπῳ μάρτυρι χρήσασθαι, ὃς ἐν τῷ ὀκτωκαιδεκάτῳ τῆς Ἰουδαϊκῆς ἀρχαιολογίας τὰ κατὰ τοὺς Πιλάτου χρόνους ἱστορῶν μέμνηται τοῦ σωτῆρος ἡμῶν ἐν τούτοις· Γίνεται δὲ κατ’ ἐκεῖνον τὸν χρόνον Ἰησοῦς, σοφὸς ἀνήρ, εἴγε ἄνδρα αὐτὸν λέγειν χρή· ἦν γὰρ παραδόξων ἔργων ποιητής, διδάσκαλος ἀνθρώπων τἀληθῆ σεβομένων, καὶ πολλοὺς μὲν τοῦ Ἰουδαϊκοῦ, πολλοὺς δὲ καὶ τοῦ Ἑλληνικοῦ ἐπηγάγετο· ὁ Χριστὸς οὗτος ἦν. καὶ αὐτὸν ἐνδείξει τῶν παρ’ ἡμῖν ἀρχόντων σταυρῷ ἐπιτετιμηκότος Πιλάτου, οὐκ ἐπαύσαντο οἱ τὸ πρῶτον ἀγαπήσαντες· ἐφάνη γὰρ αὐτοῖς τρίτην ἡμέραν πάλιν ζῶν, τῶν θείων προφητῶν ταῦτά τε καὶ ἄλλα μυρία περὶ αὐτοῦ εἰρηκότων, ὅθεν εἰς ἔτι νῦν ἀπὸ τοῦδε τῶν Χριστιανῶν οὐκ ἐπέλ[ε]ιπεν τὸ φῦλον.”

“And nothing of any kind [prevents us] from making use of the testimony of Josephus from among the Hebrews, who in the eighteenth [book] of the Antiquity of the Jews, while reporting the things about the times of Pilate, makes mention of our savior in these [words]: And there is about that time Jesus, a wise man, if indeed it is necessary to say that he is a man; for he was a doer of miraculous works, a teacher of men who revere true things, and many of the Jewish element, and also many of the Greek element, he led to himself; this man was the Christ. And, when on the accusation of the rulers among us Pilate had condemned him to a cross, those who had first loved him did not cease; for he appeared to them on the third day living again, the divine prophets having said both these things and myriads of other things concerning him, whence even until now the tribe of Christians, from this man, has not been lacking.” (Eusebios, Demonstratio Evangelica 3:5:104–106; från Ben C. Smith, Text Excavation, The Testimonium Flavianum)

[33] För att ge en överblick över vad i TF som är typiskt för Josefus respektive Eusebios gör jag här en genomgång av varje vers i TF. Det som är satt i rött bär en tydlig kristen prägel sett utifrån textens innehåll och brukar på innehållsmässig grund rensas bort ur de olika rekonstruktioner som görs. De delar som är satta i blått bär ingen sådan tydlig kristen prägel och anses därför ha kunnat skrivas av Josefus.

  • Vid denna tid framträder Jesus, en vis man. Språkligt sett är uttrycket ”vis man” typiskt för Josefus. Också Eusebios använder ofta uttrycket ”vis”, dock sällan med efterföljande ”man”. Stycket innehåller inget direkt kristet och skulle därför ha kunnat skrivas av Josefus. Samtidigt är det också i linje med vad Eusebios skulle kunna tänkas ha skrivit.
  • … om man alls skall kalla honom en man. Detta anses vara en typiskt kristen föreställning – att Jesus var förmer än en människa, dvs. en gud och inget som Josefus därför borde ha skrivit. Däremot vore det i linje med Eusebios’ föreställning om Jesus som varande gudomlig. Språkligt finns emellertid inget som hindrar att Josefus kan ha skrivit denna bisats, liksom inga hinder föreligger för att Eusebios gjort det.
  • Ty han var en som utförde underbara verk, Detta anses Josefus ha kunnat skriva. Men rimligen endast såvida han vore välvilligt inställd till Jesus skulle han ha kunnat skriva att Jesus ”utförde underbara verk”. Språkligt sett använder Josefus heller aldrig ordet poiêtês i betydelsen av att utföra. Det gör däremot Eusebios och han använder ofta uttrycket ”utförde underbara verk” och skulle därför med lätthet ha kunnat påstå detta om Jesus.
  • … en lärare för människor som mottog det sanna med lust, Josefus skulle näppeligen ha använt uttrycket ”det sanna” om den kristna läran med mindre än att han vore kristen. Däremot skulle han språkligt ha kunnat skriva så här. Dock är detta sätt att uttrycka sig typiskt för Eusebios.
  • ... och [han] vann till sig många judar och många även av grekiskt ursprung. Detta är språkligt i linje med Josefus’ sätt att uttrycka sig och inte direkt en kristen bekännelse. Även Eusebios skulle ha kunnat skriva dessa ord. Ett argument emot ett eusebiskt författarskap är att kristna inte skulle skriva att Jesus vann till sig greker, då de visste att Jesus verkade huvudsakligen bland judar. Men givetvis måste också Josefus så som uppvuxen i Jerusalem ha vetat att där inte fanns många greker. Dessutom hävdar Eusebios att Jesus undervisade greker.

”Han uppenbarade sin gudsnaturs kraft genom undervisning och mirakler likvärdigt till alla, vare sig de var greker eller judar” (Demonstratio Evangelica 400).

  • Han var Messias [Kristus]. Kan inte vara skrivet av Josefus eftersom Jesus utnämns till Messias. Man försöker rädda detta genom att föreslå att Josefus skrev ”Han ansågs vara Messias”. Givetvis skulle Eusebios ha kunnat skriva att Jesus var Messias.
  • Och när Pilatus, genom en anklagelse från våra främsta män, dömde honom till pålen [korset], Detta innehåller inget direkt kristet och skulle därför kunna vara skrivet av Josefus. Det vore dock märkligt om han skulle ha skyllt Jesu död på judarnas ”främsta män”. Språkligt finns inget som hindar att Josefus skrivit meningen. Josefus använder ofta uttrycket ”de främsta männen” men aldrig tillsammans med ”hos oss”. Uttrycket ”de främsta männen” är rätt otypiskt för Eusebios medan han ofta använder sammansättningen ”hos oss”.
  • … upphörde inte de som först hade älskat [att älska honom]. Innehållsmässigt stämmer detta rätt väl med hur Josefus brukade uttrycka sig, medan orden däremot används på ett för Josefus ovanligt sätt. Eusebios’ huvudargument i Demonstratio Evangelica 3:5, är att Jesus’ anhängare inte skulle ha varit hans förkunnelse trogen om han var en bedragare, alltså det som sägs i denna mening.
  • Ty [han] visade sig för dem på den tredje dagen åter levande, Även om Josefus rent språkligt skulle ha kunnat skriva detta, är innehållet typiskt kristet och meningen därför inte skriven av Josefus. Detta bör ha skrivits av en kristen person och ingenting hindrar att den personen var Eusebios.
  • ... och de gudomliga profeterna hade [förut]sagt både dessa och tiotusen andra underbara ting om honom. Även om Josefus rent språkligt skulle ha kunnat skriva detta, är innehållet typiskt kristet och meningen därför inte skriven av Josefus. Innehållet är helt i linje med Eusebios’ (och många andra kristnas) sätt att argumentera. Eusebios hävdar just att de gamla judiska profetiorna förutsagt vem Jesus skulle vara och vad han skulle göra.
  • Och ända till nu har de kristnas stam, uppkallad efter honom, inte upphört. Språkligt sett skulle Josefus ha kunnat skriva detta och innehållet är dessutom inte direkt kristet. Men Josefus skriver aldrig annars ”och ända till nu” medan Eusebios gör det och dessutom är uttrycket ”ända till nu” mycket vanligt hos honom.

[34] Ken Olson skriver:

The Testimonium, then, corroborates many of the points Eusebius made in the first three books of the Demonstratio Evangelica. Norris observes that when Eusebius found the Testimonium, “it surely would have appeared too good to be true – as indeed it was” (Norris, 533). I will go farther than Norris and say that the Testimonium follows Eusebius’ line of argument in the Demonstratio so closely that it is not only very unlikely that it could have been written by Josephus, but it is unlikely it could have been written by any other Christian, or even by Eusebius for another work. There is nothing in the language or content of the Testimonium, as it appears in the Demonstratio Evangelica, that suggests it is anything other than a completely Eusebian composition. (Ken Olson, Eusebian Fabrication of the Testimonium, 2001)

[35] Eusebios av Caesarea, Kyrkohistoria 1:11:1–6.

[36] Eusebios av Caesarea, Kyrkohistoria 1:11:7–8.

[37] Eusebios av Caesarea, Kyrkohistoria 1:11:9. Eusebios avser med akterna troligtvis någon eller några av de många Pilatus­akterna, vilka av allt att döma också är förfalskningar. Under kejsar Maximinus Daias regeringstid (305/310–313) påbjöds läsning av Pilatusakterna i skolan.

[39] Earl Doherty, Jesus: Neither God Nor Man – The Case for a Mythical Jesus (2009), s. 557.

[40] Richard Carrier, The Formation of the New Testament Canon (2000). Carrier citerar Eusebios som skriver:

That it is necessary sometimes to use falsehood as a medicine for those who need such an approach.

“[As said in Plato’s Laws 663e by the Athenian:] ’And even the lawmaker who is of little use, if even this is not as he considered it, and as just now the application of logic held it, if he dared lie to young men for a good reason, then can’t he lie? For falsehood is something even more useful than the above, and sometimes even more able to bring it about that everyone willingly keeps to all justice.’ [then by Clinias:] ’Truth is beautiful, stranger, and steadfast. But to persuade people of it is not easy.’ You would find many things of this sort being used even in the Hebrew scriptures, such as concerning God being jealous or falling asleep or getting angry or being subject to some other human passions, for the benefit of those who need such an approach.” (Eusebius of Caesarea, Praeparatio Evangelica 12:31)

Richard Carrier fortsätter:

“So in a book where Eusebius is proving that the pagans got all their good ideas from the Jews, he lists as one of those good ideas Plato’s argument that lying, indeed telling completely false tales, for the benefit of the state is good and even necessary. Eusebius then notes quite casually how the Hebrews did this, telling lies about their God, and he even compares such lies with medicine, a healthy and even necessary thing. Someone who can accept this as a ‘good idea’ worth both taking credit for and following is not the sort of person to be trusted.” (Richard Carrier, The Formation of the New Testament Canon (2000), note 6)

[41] Ur Nationalencyklopedin:

koine´ (grekiska hē koinē´ dia´lektos ’det gemensamma samtalsspråket’), en form av grekiska som i hellenistisk tid började användas av alla grekisktalande och som kom att fungera som internationellt språk i Främre Orienten och medelhavsområdet. Koinen är i huvudsak identisk med dialekten i Athen på 300-talet f.Kr. Den användes mest som skriftspråk (de nytestamentliga böckerna är skrivna på koine), och den påverkades föga av talspråkets utveckling.”

[42] Earl Doherty, Jesus: Neither God Nor Man – The Case for a Mythical Jesus (2009), s. 557. Se också Roger Pearse, Eusebius the Liar? 3. ’Can’t he lie?’

35 kommentarer

  1. jimmy said,

    6 mars, 2011 den 12:31

    Roger,” I Eusebios’ fall är det dessutom litet lättare eftersom han själv förefaller argumentera för att lögner ibland är nödvändiga att ta till.”

    Menar du att han bara tillfälligt glömt bort det åttonde budet eller manar att kristna skall leva i strid med det?

    Gilla

  2. 6 mars, 2011 den 12:49

    Åtminstone argumenterar han för att det i vissa fall kan vara nödvåndigt att töja på sanningen för att värna något som han anser vara av större värde (än sanningen). Jag tar inte ställning till om en viss kristen medvetet skulle ha uppmanat andra kristna att ljuga. Däremot konstaterar jag att i stort sett alla forskare anser att åtminstone delar av TF inte har skrivits av Josefus. Därmed måste någon annan än Josefus ha skrivit dessa delar, och med tanke på innehållet och också vilka som kunde tänkas ha haft intresse av detta, kan rimligen dessa tillägg inte gärna ha gjorts av någon annan än en kristen. Därigenom är frågan om huruvida en kristen alls skulle kunna tänkas förfalska Josefus avgjord – eftersom någon kristen bevisligen har gjort det.

    Gilla

  3. per said,

    25 mars, 2014 den 17:21

    Det du måste förklara är väl varför han skulle förfalskat TF och om han gjorde det inte tog i mer.

    Först måste du vad jag förstår påvisa att det fanns en historicitetsdebatt redan då.

    Sedan är det väl knappast så att de ”kristna” delarna av TF måste vara förfalskning. Vi vet ju att små ändringar smyger sig in när man kopierar för hand. I synnerhet om innehållet blir mer behagligt så.

    Gilla

  4. per said,

    25 mars, 2014 den 20:06

    Sedan en fråga till levde det verkligen inga grekiskspråkiga i Palestina under första seklet e kr.Jag har haft för mig att de fanns i princip över hela riket.

    Gilla

  5. 25 mars, 2014 den 20:24

    För det första så borde en förfalskare hålla igen något om han eller hon hade för avsikt att få sin förfalskning accepterad som äkta. Det är liksom en del i förfalskaryrket att försöka efterlikna den man avser att imitera. Ändå kan konstateras att förfalskaren inte lyckades speciellt bra med den saken.

    För det andra är denna förfalskning ungefär i linje med andra kristna förfalskningar (något mer kristet än vissa, något mindre än andra), inte minst de som tillkommit i andra verk som bygger på Josefus, exempelvis Slaviska Josefus.

    För det tredje fanns det en historicitetsdebatt senast år 100 och eftersom vi i stort sett helt saknar uppgifter om hur det såg ut i den unga kyrkan perioden 30 till 100, är det väl rätt sannolikt att denna historicitetsdebatt uppstod så fort någon påstod att Jesus hade funnits som levande människa gående på jorden.

    För det fjärde kan vi knappast tala om små ändringar som skulle ha smugit sig in i Testimonium Flavianum. I så fall måste vi acceptera en kärna i TF skriven av Josefus där denne bekänner sig till den kristna tron.

    Vad du menar med att det inte skulle vara så att de ”kristna” delarna av TF måste vara förfalskning förstår jag inte.

    Och grekiska var den tidens lingua franca, ett språk som de bildade (och även illitterata i tal) använde för att kommunicera med varandra då de hade olika modersmål. Så givetvis fanns de dem som kunde grekiska i Palestina. Och man kunde det givetvis också i olika grad, ungefär som folk i gränsområden alltid kunnat åtminstone litet av grannlandets språk för att åtminstone på ett grundläggande sätt kunna kommunicera, kanske sälja och köpa varor av varandra.

    Gilla

  6. per said,

    26 mars, 2014 den 11:59

    Anledningen till att det inte behöver vara så att de påstått kristna partierna skulle vara förfalskningar är att vi vet att handskrifter tenderar att förändras över tid. Det är stor skillnad mellan att kanske omedvetet förändra meningar åt ett visst håll och att skriva in hela stycken.

    T.ex. att ändra meningen han som kallas Kristus till han var Kristus.

    Sedan Kan man väl diskutera om det är så väldigt omöjligt att han skulle ha skrivit ”han var Kristus”. Observera att han skriver det grekiska ordet här och även om det betyder Messias behöver de inte ha haft samma konnotation för honom.. Jag kan mycket väl tänka mig Churchill omtala Hitler som fuhrern men knappast som the leader Gandhi som mahatman men knappast som the great spirit.

    Här skulle det faktiskt vara intressant att se hur han skriver om andra påstådda mirakler exempelvis hedniska. Är han då noga med att markera att han inte tror. Eller skriver han om dem som om de skett. Det ännu idag vanliga skrivsättet.

    Någon historicitets debatt år 100 har jag ej hört om. Du kanske kan berätta mer där.

    Jag var otydlig om grekerna så jag upprepar frågan. Har du belägg för att det inte levde människor med grekiskt modersmål i Palestina åren 1 till 100.

    Gilla

  7. 26 mars, 2014 den 12:35

    Gällande historiciteten:

    Vi har bara indirekt kunskap om debatten rörande Jesu historicitet i det att kyrkofäderna tar upp saken. Irenaeus låter i sitt monumentalverk bekämpa olika gnostiska påståenden utan att riktigt själv förstå att det de säger är att Jesus aldrig tagit mänsklig form och blott och bart uppträtt som ett himmelskt eller andligt väsen som visat sig genom uppenbarelser. Det är detta jag och andra hävdar är precis detsamma som det Paulus säger. Men för att konkretisera saken kan jag ge ett exempel. I Andra Petrusbrevet står följande:

    ”Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät.” (2 Pet 1:16)

    Grundtexten har ”sesofismenois mythois” där sesofismenois (från roten sofizô) betyder ”skickligt påhittade” och mythois från mythos betyder fabler eller myter. Alltså skickligt fabricerade fabler. Författaren av brevet vänder sig mot andra uppfattningar bland kristna, rimligen gnostiskt kristna och säger att han verkligen har sett honom i hans majestät med sina egna ögon. Han hävdar alltså att Jesus varit en verklig människa och inte en ”intelligent fabricerad fabel” såsom vissa kristna tycks ha ansett vid den tid då detta brev skrevs.

    2 Petrus brukar anses vara Nya testamentets yngsta skrift och bör ha skrivits ca år 120, men många vill förlägga skriften till år 100 och även tidigare. Så åtminstone vid den tiden fanns det de som ansåg att Jesus var en alltigenom himmelsk gestalt och detta bekräftas också av andra som exempelvis Irenaeus. Och längre tillbaka i tiden än så kan vi inte gå då vi saknar trovärdiga uppgifter om tillståndet i den äldsta tiden (före år 100) inom den unga kristna rörelsen. Paulus talar dock i 1 Kor 1:12 om olika kristna fraktioner redan på hans tid.

    Gilla

  8. 26 mars, 2014 den 12:55

    Vad gäller Josefus så identifieras Jesus som Messias, åtminstone indirekt, på tre ställen i Testimonium Flavianum. Det är inte bara i uttrycket ”Han var Messias”, utan också i uttrycket ”om man alls kan kalla honom en man”, vilket betyder att han kanske var en gud, och i att de gudomliga profeterna förutsagt hans ankomst. Dessa profetior skulle ju förutsäga Messias’ ankomst. Så det krävs betydligt mer än att man bara ändrar ”han var Messias” till ”han kallas Messias” eller som många föreslår, ”han ansågs ha varit Messias”. Även dessa andra stycken måste ändras och dessutom måste ännu fler passager ändras.

    Du låter föreslå att Josefus skulle ha kunnat skriva ”han var Kristus” och att det grekiska ordet haft en annan betydelse för honom än vad det motsvarande hebreiska ordet ha-mashiah hade för judar. Men detta antagande är i grunden felaktigt. För det första var många, kanske de flesta, judar grekisktalande och för dem var christos detsamma som ha-mashiah. För det andra vet vi genom annat Josefus skrev att han undvek ordet messias. Han beskriver flera gestalter som säkerligen i sin samtid sågs som messias och betraktade sig själva som messias. Trots detta använder Josefus aldrig ordet, troligen eftersom det var så starkt förknippat med judiska uppror mot Rom och Josefus ville mildra beskrivningen av judarnas revolutionära sida och framställa dem för Rom som mer beskedliga. Dessutom utsåg Josefus den nye messias i kejsar Tiberius. Han beskriver honom som den som uppfyllt den messianska profetian i Skrifterna. Men trots att han utser honom till messias använder han inte ordet messias (Christos). Varför skulle han då inte ha undvikit ordet på samma sätt i beskrivningen av Jesus? Och om han dristat sig till att använda det, varför har han i så fall inte förklarat att det var en messias som inte försökt störta Rom med vapenmakt (som var vad messias antogs böra göra)?

    Gilla

  9. per said,

    26 mars, 2014 den 15:25

    Nej jag skrev inte att ordet Kristus hade en annan betydelse än Messias. Jag skrev att det kan ha haft en annan laddning skrivet på grekiska. Du håller väj med om att man skulle se på ett helt annat sätt på användadet av ordet Fuhrer respektive ledaren om Hitler även om de betyder samma sak.

    Gilla

  10. 26 mars, 2014 den 16:53

    Nej, det håller jag inte med om. Führer är ett regelrätt tyskt ord som motsvarar ordet för ledare i andra språk. Liknelsen haltar något eftersom tyskar inte går att jämställa med judar eftersom judar betecknar såväl ett folk som en religiös tillhörighet, medan tyskar avser endast nationalitet.

    Men, de tyskar som hade tyska som modersmål betraktade säkert ordet som vilket annat ord som helst. För de var han en ledare, oavsett om de gillade honom eller inte och därmed var han en Führer. Det fanns många Führer i det dåtida Tyskland. Man mötte dem som förare av bussar, lagkaptener i fotbollslag, etc. Det är vi som inte har tyska som modersmål som ser annorlunda på ordet, inte tyskar.

    Det är svårt att föreställa sig engelsktalande tyskar i Storbritannien som såg sig som tyskar. Hade de engelska som modersmål och kunde inte tyska kunde de knappast identifiera sig som tyskar.

    Med judar är det annorlunda. Många av dåtidens judar var inte nödvändigtvis etniska judar. De hade anammat den judiska religionen och levde efter den judiska lagen. De judar som bodde i Palestina och andra närliggande områden hade arameiska som modersmål och däri ingick Messias som ett begrepp. De judar som levde på andra håll, exempelvis i Alexandria, hade grekiska som modersmål. För att de alls skulle kunna läsa sin heliga skrift, Toran, lät man tidigt översätta den till grekiska. Och i denna översättning kom ordet Messias varje gång att översättas till Christos. Ordet Christos hade med all säkerhet samma betydelse för de grekisktalande judarna som ordet Messias hade för de arameisktalande judarna.

    Det kan inte ha upplevts på något sätt annorlunda för dessa judar än vad dagens kristna i USA och Sverige ser på ordet God och Gud respektive, eller hur en grekisk-ortodox uppfattar theos. Om Josefus skrivit att Jesus var Christos på grekiska skulle de grekisktalande judarna uppfatta det på precis samma sätt som de arameisktalande judarna skulle ha uppfattat det om han skrivit att Jesus var Messias på arameiska.

    Gilla

  11. per said,

    26 mars, 2014 den 17:36

    Roger jag tror inte du förstod min poäng. Om man som svensk använder ordet ledare om H. antyder det att man ser honom som det. Medans man kan använda ordet Fuhrer som en beteckning på personen identifierande eller ironiskt.

    Gilla

  12. per said,

    26 mars, 2014 den 17:38

    Jag inser dock att jag borde skrivit om man som svensk använder ordet… i inlägget innan ditt,

    Gilla

  13. 26 mars, 2014 den 17:39

    Okej då. Men hur omsätter du detta resonemang till skillnaden mellan ho Christos och ha-Mashiah?

    Gilla

  14. per said,

    27 mars, 2014 den 14:50

    Egentligen bara att han skulle kunnat använda ordet som en identifikation snarare som att han faktiskt ansåg honom vara en messias. Men egentligen är det inte jätteviktigt jag håller med om att resten av TF är en större stötesten.

    Så jag undrar igen är du säker på att det inte fanns greker i Palestina vid denna tid. De fanns väl annars överallt.

    Sedan finns det några exempel på när han skriver om hedniska kulter eller påstådda hedniska mirakler. Hur formulerar han sig då.

    Gilla

  15. 27 mars, 2014 den 14:53

    Vad menar du med greker? Menar du medlemmar i en grekisk statsfederation eller bara människor som talade grekiska som modersmål, alternativt som använde språket i kommunikation med andra?

    Gilla

  16. 27 mars, 2014 den 20:44

    Vad gäller Josefus’ behandling av ”hedniska kulter eller påstådda hedniska mirakler” vet jag faktiskt inte. Jag försöker erinra mig i vad mån han alls tar upp saken. Hela Josefus’ författarskap är koncentrerat till judendomen och den judiska historien, det gäller alla hans fyra bevarade verk. Det är klart att han kan nämna sådana som egyptern, men denne kan likväl ha varit en egyptisk jude. Vidare talar han ibland om samarierna, men dessa hade en religion som i mångt och mycket också kan ses som judendom med samma skrifter och de levde i det som motsvarade gamla Israel enligt Bibeln. Och visst berättar han om romerska kejsare och andra romerska potentater, men det rör sig då som regel om hur deras agerande verkar på den judiska historien. Jag kan inte erinra mig något han skulle ha skrivit om hedniska kulter. Det kanske han har gjort någonstans, men jag kan inte erinra mig något sådant och heller inte att jag har läst någon annan som kommenterat saken. Jag är ingen Josefusforskare och även om jag läst hans verk har jag huvudsakligen koncentrerat mig på det som har med den kristna historien att göra.

    Gilla

  17. per said,

    27 mars, 2014 den 21:51

    Jag är tämligen säker på att ordet greker i en antik text syftar på människor med grekiskt modersmål sådana fanns det ju över hela det romerska riket. Dock tror jag inte han skulle benämnt grekisktalande judar så, i vilket fall inte i ett sådant här sammanhang.

    Gilla

  18. per said,

    29 mars, 2014 den 08:43

    Palestina var väl som jag minns det en del av ett grekiskt rike innan det erövrades av Rom. Stundtals med självstyre och religionsfrihet och ibland med direktstyre och påbjuden hedendom.Så jag tycker faktisk det vore förvånande om det inte fanns ens den minsta grekiska minoritet i landet.

    Gilla

  19. 29 mars, 2014 den 08:52

    Har jag påstått något annat? Jesus sägs ju till och med ha konfronterats med greker i Johannesevangeliet. Men att där finns några är inte detsamma som att där finns många.

    Gilla

  20. per said,

    29 mars, 2014 den 09:04

    Ehh du skriver faktiskt ovan att det inte skulle funnits några greker i Jerusalem. Vidare i diskussionen om svinen att det inte skulle ha kunnat finnas tamsvin i landet.

    Gilla

  21. per said,

    29 mars, 2014 den 09:06

    En minoritet på ett antal procent skulle jag nog förvänta mig.

    Gilla

  22. per said,

    29 mars, 2014 den 09:18

    Nu förstår jag vad du menar med ordet många. Oavsett hur många eller få de var skriver i Josefus i Tf något om hur många de var. Bara att han skulle dragit till sig många. En helt annan sak.

    Gilla

  23. per said,

    29 mars, 2014 den 09:18

    Skriver Josfus i Tf inte något.. skall de stå.

    Gilla

  24. Icke så vis - till Per said,

    29 mars, 2014 den 10:00

    Hej Per, i ditt inlägg 27 mars, 2014 den 14:50 skrev du

    ”Egentligen bara att han skulle kunnat använda ordet som en identifikation snarare som att han faktiskt ansåg honom vara en messias. Men egentligen är det inte jätteviktigt jag håller med om att resten av TF är en större stötesten.”

    Roger menar att Josefus inte kan ha använt ordet Messias om Jesus, oavsett laddning ”bra eller dålig Messias.” För en Messias kan ju inte vara något annat än en Messias ändå.

    Gilla

  25. per said,

    29 mars, 2014 den 19:20

    Jo jag förstod vad han menade. Vad jag å min sida menade att han precis som många andra eventuellt kunde använda ordet ordet ”kristus” inte som en beskrivning utan som en beteckning. Men knappast ordet ”messias”.

    Gilla

  26. 30 mars, 2014 den 12:55

    Hej igen Per, Jag ser att jag faktiskt har skrivit att ”där inte fanns greker” i Jerusalem. Det var oprecist uttryckt av mig och jag avsåg inte att det inte skulle ha kunnat finnas en och annan grek. Nej, i stället är argumentet från dem som anser att Josefus skrivit att Jesus ”vann till sig många judar och många även av grekiskt ursprung” att enbart Josefus och inte kristna skulle ha kunnat skriva något sådant ”felaktigt”. Man (och då inte jag) hävdar att ingen kristen skulle ha kunnat skriva att Jesus vann till sig många även av grekiskt ursprung, eftersom de skulle ha vetat att han inte gjorde det. Han skulle i princip bara ha vunnit till sig många judar. Det är alltså inte mitt argument utan ett argument som äkthetsförespråkarna åberopar. Emot detta argument vänder jag att Josefus givetvis skulle ha varit minst lika införstådd med att Jesus inte kunnat vinna många greker till sig om han hade verkat i enbart Galileen och Judeen. I det argumentet uttryckte jag mig allt för absolut genom att säga att ”givetvis måste också Josefus så som uppvuxen i Jerusalem [i likhet med senare tiders kristna] ha vetat att där inte fanns greker.” Jag skulle ha skrivit att där inte fanns *många* greker eftersom det är det som är argumentet. Man bör inte använda absoluta begrepp som ”att där inte fanns” eftersom det alltid kan ha funnits några.

    Jag gör så att jag uppdaterar texten och lägger till ”många” eftersom du nu reagerade mot den formuleringen och det också var det jag avsåg att säga.

    Vad gäller din sista kommentar är den märklig. Du hävdar att Josefus ”eventuellt kunde använda ordet ordet ’kristus’ inte som en beskrivning utan som en beteckning … [m]en knappast ordet ”messias”. Eftersom Josefus skrev på grekiska måste han rimligen använda ordet ”Christos” då ”Messias” inte är grekiska. Det kan omöjligt finnas någon skillnad i betydelsen mellan Christos och Mashiach. Hade Josefus skrivit detta på arameiska hade han skrivit Messias משיחא och det skulle ha varit exakt detsamma som Christos på grekiska utan att ha någon annan innebörd för en jude. För icke-judar som inte var bekanta med det judiska messias-begreppet måste däremot ho Christos ha tett sig som mycket besynnerligt. Vadå ”han var fuktad”? Det grekiska ordet christos betyder nämligen fuktad, insmord. Så här skriver Josefus-forskaren Steve Mason.

    “First, the word ”Christ” (Greek christos) would have special meaning only for a Jewish audience. In Greek it means simply ‘wetted’ or ‘anointed.’ Within the Jewish world, this was an extremely significant term because anointing was the means by which the kings and high priests of Israel had been installed. The pouring of oil over their heads represented their assumption of God-given authority (Exod 29:9; 1 Sam 10:1). The same Hebrew word for ‘anointed’ was mashiach, which we know usually as the noun Messiah, ‘the anointed [one].’ Although used in the OT of reigning kings and high priests, many Jews of Jesus’ day looked forward to an end-time prophet, priest, king, or someone else who would be duly anointed.
    “But for someone who did not know the Jewish tradition, the adjective ”wetted” would sound most peculiar. Why would Josephus say that this man Jesus was ’the Wetted’?” (Steve Mason, Josephus and the New Testament, Peabody, Massachusetts, 1992, s. 165–166)

    Gilla

  27. per said,

    30 mars, 2014 den 14:36

    Ja men min fråga gällde om det inte rent av fanns en substantiell minoritet av greker i Palestina vid denna tidpunkt.I vilket fall så är det oväsentligt.Det står inte i TF att det fanns många greker i Palestina vid denna tidpunkt. Det står och det är en annan sak att han vann många anhängare bland greker.

    Sedan den egentligen rätt överflödiga diskussionen om ordet Kristus. Han befann sig i exil och skrev för grekiskpråkiga läsare. Om den kristna rörelsen nu var hyfsat känd och det var kännt att de kallade honom så: Så kan han mycket väl ha använt ordet som identifikation. Dock skulle han knappast använnt det arameiska ordet så,

    Gilla

  28. 30 mars, 2014 den 14:59

    Men Jesus kan i sin livstid inte ha vunnit många greker till sig om det bara funnits få i Palestina eftersom han sägs ha verkat endast där. I så fall måste han ha vunnit dem i efterhand genom det missionsarbete som följde på hans död och därmed är det rimligare anta att en sådan uppgift kommer från senare tiders kristna där majoriteten var omvända hellenister än från Josefus som var uppväxt i Jerusalem och kände till förhållandena genom egen erfarenhet.

    Att den kristna rörelsen skulle ha varit ”hyfsat känd” och att Kristus som person (fast han ska ha hetat Jesus) också skulle ha varit ”hyfsat känd” år 93, när ”Judiska fornminnen” utkom, är ett obevisat påstående. Det motsägs dessutom av andra uppgifter, som exempelvis att Tacitus mer än två årtionden senare och då rörelsen borde ha hunnit spridas och bli känd i allt större omfattning, ändå kände sig tvungen att förklara vilka de kristna var och att de fått sitt namn från en viss Kristus som avrättats genom prokurator Pontius Pilatus när Tiberius regerade. Om nu Kristus var så okänd ca år 117, hur pass mycket mindre känd borde han då inte ha varit när Josefus skrev år 93?

    Gilla

  29. per said,

    30 mars, 2014 den 15:20

    Nu tänker du helt enkelt fel. Det finns kanske inte gigantiskt många EFS:are i Sverige totalt sett. Givetvis hindrar det inte en enskild person från att ha hyfsat många bekanta som är det.

    Sedan har fortfarande i visat att det fanns få greker i Palestina.Jag tror helt enkelt du har fel där.

    Gilla

  30. 30 mars, 2014 den 15:38

    Men både Josefus och Tacitus skrev för en bred hellenistisk läsekrets. Det är denna läsekrets vilken fanns utspridd i hela det vittomfattande romerska riket som de skulle informera om allt möjligt. Om de då ska berätta om en viss person så måste de avgöra om denne är så känd att de inte behöver ge bakgrundsinformation, exempelvis om de skriver om kejsar Nero, eller om personen kan tänkas vara okänd för en större grupp människor. År 117 när Tacitus skrev ansåg uppenbarligen han att han behövde tala om vem Kristus var, synbarligen eftersom han förutsatte att många inte kände till denne Kristus och de kristna. Att då Josefus mer än 20 tidigare skulle anse detta vara överflödigt är osannolikt. En rörelse som den kristna kan tänkas växa exponentiellt och borde ha varit betydligt större när Tacitus skrev än när Josefus skrev och därmed också betydligt mer välkänd.

    Och frågan om greker i Palestina är kopplad till påståendet i TF om att Jesus vann till sig många greker. Detta är ett av de viktigaste argumenten till stöd för att Josefus skrivit något av TF och detta med motiveringen att en kristen inte skulle ha varit så ”dum” att han påstått något så barockt – tillspetsat uttryckt. Mitt argument är då att Josefus rimligen heller inte skulle ha skrivit något sådant ”dumt” eftersom han ännu bättre än kristna vetat om att det fanns ytterst få greker i Palestina som Jesus skulle ha vunnit till sig, inte minst också för att då Jesus måste ha undervisat dem på grekiska, vilket heller inte är att förvänta sig av en bondpojke eller möjligen en hantverkare. Om du då i motsats till vad som allmänt antas (men som givetvis kan vara fel) vill hävda att det fanns många hellenister i Palestina vid Jesu tid förändrar det inte argumentet. Kristna skulle ändå med minst lika stor sannolikhet som Josefus ha kunnat skriva detta och det allrahelst som de också gjorde det i andra sammanhang.

    Gilla

  31. per said,

    30 mars, 2014 den 17:03

    Jomen du har fortfarande inte visat att det fanns ytterst få greker i Palestina.

    Samt återigen även om skulle varit fallet är det inget hinder till att någon skulle haft många grekiska anhängare.Eller menar du att det är omöjligt som svensk att känna många EFS:are.

    Jag återkommer om Tacitus.

    Gilla

  32. per said,

    30 mars, 2014 den 17:06

    Eller klarare formulerat kan visa du att det allmänt antas att det fanns ytterst få greker i Palestina.

    Gilla

  33. Icke så vis said,

    30 mars, 2014 den 17:43

    Per : ”Sedan den egentligen rätt överflödiga diskussionen om ordet Kristus. Han befann sig i exil och skrev för grekiskpråkiga läsare. Om den kristna rörelsen nu var hyfsat känd och det var kännt att de kallade honom så: Så kan han mycket väl ha använt ordet som identifikation. Dock skulle han knappast använnt det arameiska ordet ”

    Varför inte det arameiska ordet?Josefus skrev ju om judiska fornminnen – inte sitt egna minnen.Han återger andras minnen.

    Gilla

  34. 30 mars, 2014 den 17:43

    Jag kan ju inte bevisa att det fanns ytterst få greker i Palestina. Det jag kan göra är att citera auktoriteter så får du välja om du vill tro på det de säger eller inte. Jag gissar att Ehrman ses som en större auktoritet än vad jag är så jag låter därför (självsvåldigt) publicera ett längre utdrag ur Forged, där han främst behandlar läs- och skrivförmåga men mot slutet också tar upp detta med den grekiska närvaron i Palestina.

    ”WHAT DO WE KNOW about literacy and the ability to write in the ancient world, especially in rural Palestine, where Simon Peter was born and raised? Scholars of antiquity have been diligent over the past twenty-five years or so in trying to understand every aspect of ancient literacy and education. In what is now the classic study, the 1989 book Ancient Literacy, William Harris, professor of ancient history at Columbia University, shows that modern assumptions about literacy simply are not applicable to ancient times. Today, in modern America, we live in a world where nearly every child goes to school and learns to read and write. Just about everyone we know can read the sports page and copy out a page of a novel if they choose. But the phenomenon of massive and widespread literacy is completely modern. Before the industrial revolution, societies had no compelling reasons to invest enormous amounts of money and other resources into creating a literate population. It was only with the development of the industrial world that such a thing became both desirable and feasible.

    ”Harris argues that in the ancient world, at the very best of times, only about 10 percent of the population was reasonably literate. By the “best of times” he means Athens, a center of learning, at the height of its intellectual power, during the days of Socrates and Plato (fifth–fourth century BCE). Most of these 10 percent were men, as might be expected in a highly patriarchal society. And all of them were in the upper classes, the social and economic elite, who had the leisure and the money (well, their parents had the money) to afford an education. Lower-class people did not learn how to read, let alone write. And the vast majority of people in the ancient world were in the lower classes (to the surprise of many, the “middle class” is another invention of the industrial revolution; in the ancient world virtually everyone was high or low, or very, very low). The only notable exceptions were slaves, who were naturally a very low class indeed, but who were sometimes educated at their masters’ expense, so that they could carry out household duties that required literacy skills, such as taking care of the household finances, helping with correspondence, or teaching the children.

    ”When I say that few people could read, “let alone write,” I mean to signal something else quite significant about the ancient world. When upper-class people were educated, reading and writing were taught as two different skills. Today we learn reading and writing together, and we naturally assume that if people can read, they can also write—not necessarily write a novel, but at least a letter. But that’s because of the way we have set up our educational system. There is nothing inherent in learning to read that can necessarily teach you how to write. I know this full well personally. I can read Greek, Hebrew, French, German, and a range of other languages, but I cannot compose a letter in any of these languages. I learned how to read all of them in graduate school, so I could read ancient documents in their original languages and modern scholarship in the languages of Europe. But I never learned how to write them.

    ”Most people in the ancient world could not read. And those who could read often could not write. And in this case by “write” I mean that most people—even if they could copy down words—could not compose a sentence, let alone a well-argued treatise. On the contrary, the people who could compose an ethical essay, a learned philosophical discussion, or an involved religious treatise were highly educated and highly exceptional. And that was in the very best of times. Very, very few people indeed were able to perform these skills in a language other than the one they were raised with. I’m not saying that just 1 percent of the population could do such a thing. I’m saying that far fewer than 1 percent of the population could do it.

    ”It is sometimes thought that Palestine was an exception, that in Palestine Jewish boys all learned to read so that they could study the Hebrew Scriptures, and that since they could read, they could probably write. Moreover, it is often argued that in Palestine most adults were bilingual or even trilingual, able to read Hebrew, speak the local language, Aramaic, and communicate well in the language of the broader empire, Greek. Recent studies of literacy in Palestine, however, have shown convincingly that none of these assertions is true.

    ”The fullest, most thoroughly researched, and most widely influential study of literacy in Palestine during the period of the Roman Empire is by Catherine Hezser. After examining all of the evidence, Hezser concludes that in Roman Palestine the best guestimate is that something like 3 percent of the population could read, and that the majority of these would have been in the cities and larger towns. Most people outside of the urban areas would scarcely ever even see a written text. Some smaller towns and villages may have had a literacy level of around 1 percent. Moreover, these literate people were almost always the elite of the upper classes. Those who learned to read learned how to read Hebrew (not Greek).

    ”And what is more, once again, far more people could read than could write. The people who knew how to write were primarily men who were priests. In fact, for the entire first century CE (the time of Jesus and Simon Peter), we know for certain of only two authors in Palestine who produced literary works (i.e., educated compositions other than tax documents, land deeds, or marriage certificates, etc.): the Jewish historian Josephus and a man named Justus of Tiberius. We still have Josephus’s writings, but Justus’s don’t survive. Both of these men were in the upper echelons of society, and both were inordinately well educated. We know of no other literary authors for the entire century. Was Peter in Josephus’s and Justus’s class? No, not even close.

    ”What about Greek education in the land of Peter’s birth and up-bringing? It is sometimes assumed that since Galilee, the northern part of what we think of as Israel, was occasionally called “Galilee of the Gentiles,” it was overrun by Gentiles in Jesus and Peter’s day. And according to a common kind of logic, if there were lots of Gentiles in Galilee, they would have spoken Greek; so to get along, everyone must have spoken Greek. As it turns out, that’s not true either.

    ”The most recent thorough studies of Gentiles in Galilee have been undertaken by the American scholar Mark Chancey. Chancey has studied every archaeological find from Galilee from around the time of the first century, has read every single piece of writing from the period of any relevance, and draws a decisive conclusion: the Gentiles in Galilee were almost exclusively located in the two major cities, Sepphoris and Tiberias. All the rest of Galilee was predominantly Jewish. And since most of Galilee was rural, not urban, the vast majority of Jews had no encounters with Gentiles. Moreover, Greek was not widely, let alone normally, spoken. The vast majority of Jews spoke Aramaic and had no facility in Greek.”

    Gilla

  35. per said,

    30 mars, 2014 den 20:41

    Tack. Men det här visar iofs att det fanns greker i städerna. Hur många i Jerusalem går inte att säga. Någon omöjlighet att en predikant kunnat samla ett ”stort antal” grekiska anhängare verkar alltså inte föreligga.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: