Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, del 2c – ”Testimonium Flavianum”: Innehåll och sammanhang; subjektiva rekonstruktionsmetoder

4 mars, 2011 den 16:13 (Alice Whealey, Josefus, utomkristna vittesbörd)

Del 1
————	————	————	————
Del 2a	Del 2b	Del 2c	Del 2d
Del 2e	Del 2f	Del 2g	Del 2h
Del 2i	Del 2j	Del 2k	Del 2l
Del 2m	Del 2n	Del 2o	Del 2p
Del 2q	Del 2r	Del 2s	Del 2t
————	————	————	————
Del 3a	Del 3b	Del 3c	Del 3d
Del 3e	Del 3f	Del 3g	Del 3h
Del 3i	Del 3j
————	————	————	————
Del 4
————	————	————	————
Exkurs

Detta är del 2c av min avhandling Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie, vilken jag också publicerar i översättning till engelska.

The English version

II. Testimonium Flavianum

Innehåll och sammanhang

Subjektiva rekonstruktionsmetoder av TF

Ett TF som har skalats av sina uttryckligt kristna element skulle då bestå av följande text:

Vid denna tid framträder Jesus, en vis man. Ty han var en som utförde underbara verk. Och han drog till sig många judar och många även av grekiskt ursprung. (Han ansågs vara Messias.) Och när Pilatus, genom en anklagelse från de främsta männen hos oss, dömde honom till korset, upphörde inte de som först hade älskat att älska honom. Och ända till nu har de kristnas stam, uppkallad efter honom, inte upphört.

Av olika anledningar nöjer sig nu inte alla äkthetsförespråkare med denna avkristnade text, utan man försöker på skilda sätt och av skilda anledningar utöka den med annat och kanske också skriva om den. Detta kommer att undersökas och analyseras noggrannare framöver i denna avhandling. Viktigt att förstå är att denna ”tvättade” text inte på något vis skiljer sig språkligt från de uttryckligt kristna passagerna som här tagits bort. Om vi enbart gjorde språkliga överväganden, skulle hela TF kunna vara skrivet av Josefus. Alla ord i TF, frånsett Messias/Kristus (under förutsättning att Josefus inte använt ordet i Jakobpassagen, se Beteckningen messias) och ”kristnas”, förekommer hos Josefus på andra ställen. De flesta uttrycken är också i linje med Josefus’ språkbruk, även om det finns några uttryck vilka det råder tvivel om huruvida Josefus kan ha skrivit. Dessa förekommer dock i likartad omfattning i de meningar som anses vara äkta som i övriga. Det betyder att det inte går att utmönstra vissa delar av TF som på språklig grund inte skulle ha kunnat vara skrivna av Josefus. Alla rekonstruktioner av TF görs därför på innehållsmässig grund. För en genomgång av de språkliga grunderna för TF:s äkthet hänvisar jag till min separata artikel: Myten om språket i Josefus’ Testimonium Flavianum. Här gör jag enbart en kort sammanfattning.

Skulle då Josefus ha kunnat skriva ett mer avkristnat TF enligt de modeller som föreslås? Den avskalade texten innehåller ett antal uttryck som är typiska för Josefus, som ”vid denna tid” och ”vis man”; uttryck som Josefus ofta använder. Här gäller det dock att följa en viktig princip i forskningssammanhang: Om nu kristna, så långt det över huvud taget går att bevisa, har förfalskat åtminstone delar av TF måste försiktighetsprincipen gälla. Där förfalskningar förekommer måste grundregeln vara att misstänka att alltsammans är förfalskat. Inte sällan argumenterar apologeter för att de som betvivlar äktheten också måste bevisa att allt är förfalskat. Men det är i princip omöjligt att visa att varje ord i ett förfalskat stycke är förfalskat. Argumentet är häpnadsväckande eftersom kristna i det förgångna har förfalskat Josefus och kristna i modern tid avkräver kritikerna att bevisa att allt är förfalskat. I detta fall måste bevisbördan i första hand ligga på dem som påstår att Josefus skrivit något över huvud taget av TF. Att bara nöja sig med att plocka bort allt som är tydligt kristet duger inte.

Subjektiv metod. Metoden att avlägsna allt som verkar främmande för Josefus’ föreställningar och därmed tro att man återskapat en text som ligger nära den äkta är i grunden subjektiv, ovetenskaplig, försåtlig och därigenom förkastlig. Så kan man bara inte göra, då man med denna metod kan skapa en ”äkta” text ur vilken förfalskad text som helst. Om man som metod nöjde sig med att eliminera allt som på ytan förefaller vara oäkta, skulle man lätt kunna skapa till synes äkta texter av alltigenom förfalskade. Det är bara att ta bort och ta bort till dess man har eliminerat allt som går att anmärka på och vips har man skapat det man från början sökte. Ett dylikt tillvägagångssätt kan inte kallas seriöst.

Även om man använ der denna ovetenskapliga metod och utmönstrar de typiskt kristna föreställningarna, bevarar man likväl en text där Josefus ska ha givit en bild av Jesus som är diametralt motsatt den man kunde förvänta sig att han skulle ha givit ifall han verkligen hade skrivit något om honom. De äkthetsförsvarare som hävdar att Josefus inte behöver ha varit negativt inställd till Jesus bör därför åberopa sådana omständigheter som stöder deras hypoteser. Att bara påstå att Josefus ”kan ha varit” positiv till Jesus är inget giltigt argument. Det påståendet måste beläggas med exempel hämtade från Josefus’ egna bevarade texter. I det avseendet kan det enda exemplet därpå, nämligen TF (och möjligen Jakobpassagen), inte åberopas som argument, eftersom det är dessa passager som är under prövning. Dessutom talar Josefus’ fördömande av gudomligt inspirerade profeter som galna onekligen direkt emot en sådan tolkning.

Låt oss begrunda de uttryck som återstår sedan de uttryckligt kristna passagerna eliminerats. Kvar finns då uttryck som att Jesus skulle vara en vis man, trots att Josefus såg på messiasgestalter med förakt och normalt använder ordet ”vis” om gestalter han högaktade, som exempelvis Salomo och Daniel.[25] Det betyder också att Josefus, utan några förbehåll skulle ha ansett att Jesus utförde underbara verk, vilket vore att tillerkänna Jesus de förmågor judar mycket tidigt ansåg att Jesus skaffat sig som trollkarl; att Josefus som var uppvuxen i Palestina skulle tro att en judisk person i Palestina (där knappast några greker fanns) undervisade greker; och dessutom att han skulle lägga skulden för avrättningen av Jesus på sitt eget folk – allt detta är något som den judiske historieskrivaren rimligen inte skulle ha gjort. Tvärtom strävar han efter att framställa judarna i en så god dager som möjligt. Det innebär också att Josefus skulle se på Jesus med välvilja och hävda att hans anhängare älskade honom och att de fortsatt att göra så. Betänk en beskrivning där Jesus framställs som en vis och älskad man som utför underbara verk och drar till sig många; där han anklagas av de främsta judarna och korsfästs av Pilatus. Det är i sanning en skildring som snarare skulle kunna vara tagen direkt från evangelierna. Och ändå är detta den kvarvarande texten sedan alla direkt kristna element avlägsnats.

Vissa till synes än mer desperata försök att koppla samman TF med Josefus förekommer, men dessa kommer inte att behandlas i någon större omfattning i denna studie, enär den sortens teoribyggen synes mig vila på lösan sand. Det gäller då de försök som görs att omtolka språket i TF så att texten erhåller en helt annan innebörd. Den ena metoden går ut på att få uttryck som paradoxôn ergôn”, alltså ”underbara verk”, att inte framstå som så underbara utan att i överförd bemärkelse ha betydelsen ”ovanliga verk”, eller att antaga att uttrycket ”mottog det sanna med lust” (ΤΑΛΗΘΗ, talêthê = sanna) har förvanskats och ursprungligen löd ”mottog det ovanliga/abnorma med lust” (ΤΑ ΑΗΘΗ, ta aêthê = det ovanliga). Genom att lätt ändra innebörden av några nyckelavsnitt i TF får man det att framstå som att Josefus var mer neutral i sin beskrivning av Jesus. Den andra metoden bygger på föreställningen att Josefus i själva verket var ironisk när han skrev TF och alltså egentligen menade raka motsatsen till vad han skrev. Något tillspetsat skulle han således ha skrivit ”Vid denna tid framträder Jesus, en vis man, om man alls skall kalla honom en man … ha ha.”[26]

Den här sortens metoder går ut på att skapa det man från början söker efter och vill ha; det vill säga att finna sätt att tolka texten i TF så att det går att försvara att Josefus har skrivit stycket. Något egentligt stöd för dessa tolkningar i form av bevarat material finns inte. Det går heller inte att bestrida möjligheten av dessa tolkningar, det vill säga de framlagda hypoteserna är inte falsifierbara. Om man exempelvis föreslår att ett A i ΤΑ ΑΗΘΗ har ändrats till ett Λ och ordet därmed blivit ΤΑΛΗΘΗ, har denna ändring sannolikt inte gjorts av misstag utan genom en medveten handling. Och om man utan något som helst stöd för sin hypotes föreslår en sådan förändring i texten kan man lika gärna utan stöd föreslå att Josefus har skrivit i princip vad som helst, eftersom allt går att ändra till något annat ifall man nu har det uppsåtet.

Utmönstrandet av de otvetydigt kristna partierna görs alltså, i motsats till vad som ofta påstås, i stort sett uteslutande genom innehållsmässiga överväganden och inte språkliga.[27] På så sätt är Alice Whealey ärligare som hävdar att allt är skrivet av Josefus, eftersom denne utifrån språkliga överväganden faktiskt – åtminstone teoretiskt sett – skulle ha kunnat skriva alltsammans. Där finns dock ett antal uttryck som Josefus normalt inte använder.[28] Man kan således notera att även de oförblommerat kristna partierna, vilka rimligen är skrivna av någon annan än Josefus, likväl språkligt går i Josefus’ anda, varför förfalskaren bör ha varit förtrogen med Josefus’ sätt att skriva och dessutom försökt vinnlägga sig om att skriva i dennes anda. Utifrån denna iakttagelse är det rimligt anta att förfalskaren på motsvarande sätt skulle ha kunnat konstruera även den resterande delen i TF. Så här skriver exempelvis Charles Guignebert:

Det kan antas att Josefus’ stil har efterliknats på ett begåvat sätt, en inte speciellt svår uppgift, men även med de föreslagna korrigeringarna, avbryter den korta utvikningen den berättartråd i vilken den är infogad. (Charles Guignebert, Jesus, 1956, s. 17)[29]

Detta är givetvis inget argument till stöd för att hela TF är en förfalskning, men det är ett argument emot de oriktiga påståenden som gör gällande att vissa delar av TF på språkliga grunder går att lyfta bort och att det kvarvarande på språkliga grunder bättre skulle spegla Josefus’ stil. Detta är helt enkelt inte sant (se Subjektiv metod). Det är också ett argument emot föreställningen att en kristen skulle ha framställt Jesus som än mer upphöjd; exempelvis inte nöjt sig med att kalla honom vis, utan ha sagt att han var Guds son. Det vore att näst intill idiotförklara förfalskaren. Denne måste rimligen ha uttryckt sig på ett för Josefus typiskt sätt, för att alls trovärdiggöra förfalskningen. Och den som invänder mot detta med att TF framstår som alltför prokristet, bör inse att inte förrän ca år 1600 ifrågasatte någon alls äktheten av TF öppet.[30] Man kan heller inte begära att en dåtida förfalskare skulle förutse dagens moderna textkritik. Huvudsaken var att denne lurade sin samtid, vilket alltså uppenbarligen verkar vara fallet.

Roger Viklund, 2011-03-04

---

[25] Josefus Flavius, Judiska fornminnen 8:53, 10:237.

[26] James Carleton Paget, Some Observations on Josephus and Christianity, Journal of Theological Studies 52:2 (2001) s. 587–588. Thomas Walter Manson, Studies in the Gospels and Epistles, Manchester 1962, s. 19. Emil Schürer, The History of the Jewish People in the Age of Jesus Christ: 175 B.C.–A.D. 135, Volume I, 1973, s. 436.

[27] Se Roger Viklund, Myten om språket i Josefus’ Testimonium Flavianum.

[28] Josefus använder aldrig ποιητής (poiêtês) i betydelsen av någon som ”utför”, en ”skapare”, varför uttrycket ”παραδόξων ἔργων ποιητής” (paradoxôn ergôn poiêtês), alltså ”utförde underbara verk”, är otypiskt för honom. Han använder heller aldrig ordet Kristus (χριστὸς). Vidare finns uttrycket εἰς ἔτι τε νῦν (eis eti te nun), alltså ”intill nuvarande tidpunkt”, ingen annanstans hos Josefus utöver i TF.

[29] Charles Guignebert skriver:

“It may be admitted that the style of Josephus has been cleverly imitated, a not very difficult matter, but the short digression, even with the proposed corrections, interrupts the thread of the discourse into which it is introduced.” (Charles Guignebert, Jesus, New York, 1956, originalutgåva 1933, s. 17)

[30] Det brukar hävdas att den förste att öppet ifrågasätta om Josefus skrivit TF var Hubert van Giffen (1534–1616). Det har dock betvivlats att Giffen verkligen öppet intog denna position. Vi känner Giffens syn i frågan genom ett brev från Sebastianus Lepusculus från 1559, vilket i sin tur bevarats i ett tryck från år 1619 av Melchior Goldast.