Profetord i olika sammanhang styrker inte äkthet

Jag har varit upptagen med att bland annat spåra handskrifter, så jag smiter emellan med ett mer oansenligt inlägg om påstådda Jesusord som knappast har yttrats av Jesus. Detta inlägg utgör bara en skrapning på ytan.

I inledningen av evangelisten Markus’ evangelium kan man läsa följande:

”Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son. Som det står skrivet hos profeten Jesaja: ’Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka”.

Textstället är dock inte hämtat från enbart Jesaja utan är en sammanfogning av det ”profeterna” Jesaja och Malaki uppges ha sagt, plus en mening ur Andra Mosebok:

”Se, jag sänder en ängel framför dig för att skydda dig på vägen” [där ängeln sågs som Josua/Jesus] ( 2 Mos 23:20)

”Se, jag sänder min budbärare, han skall bana väg för mig.” (Mal 3:1)

”En röst ropar: Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!” (Jes 40:3)

Rösten av ”en ropande i öknen” nämns ej i den hebreiska standardtexten av Jesaja. Den förekommer endast i Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska Bibeln. Dessa båda ”ord” från Malaki och Jesaja tillskrivs dock på andra håll Jesus.

”Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.”  (Luk 7:27–28; detsamma i Matt 11:9–10)

När Lukas presenterar döparen (3:4f), hoppar han över Malaki-citatet. Det använder han i stället senare i texten och låter då Jesus (som synes av citatet ovan) anföra det på tal om döparen. Samma uppläggning följer Matteus (3:3 och 11:10).

Johannes däremot låter döparen använda det förvrängda jesajacitatet på sig själv och därvid ytterligare fiffa till det genom tillägget av det lilla ordet ”jag”:

”Han sade: ‘Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren, som profeten Jesaja har sagt.” (Joh 1:23)

Att ett och samma ”profetord” hos olika evangelister kan förekomma i alldeles olika sammanhang, är en företeelse som inte är ägnad att inge förtroende för evangelisternas skildring av Jesu liv. Ett ord av profeten Malaki, som Markus använder i sin egen kommentar, lägger alltså Lukas och Matteus i Jesu mun; ett ord av Jesaja, som Markus också använder i sin kommentar, lägger Johannes i sin namnes, döparens mun.

När Jesus döps av Johannes hörs också Guds röst från himlen:

”Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst hördes från himlen: ’Du är min älskade son, du är min utvalde.’” (Mark 1:11, även Luk 3:22).

I detta fall citerar Gud ur sin egen bibel. Markus har sammanställt detta ur tre olika källor. Först den flitigt nyttjade psalm 2, denna gång vers 7 vilken lyder: ”Du är min son, jag har fött dig i dag.” Den andra källan är Guds röst från himlen till Abraham, vilken enligt Septuaginta uppmanar Abraham att inte röra hans ”älskade son”. Slutligen är det Jesaja 42:1:

”Detta är min tjänare som jag ger kraft, min utvalde som jag har kär. Jag låter min ande komma över honom”.

Evangelisten Johannes framställer Jesus i ett tal där denne talar om sin egen förestående död varefter han lämnar platsen – möjligen går upp i rök. Johannes kommenterar och förklarar varför folket inte ville tro att Jesus var Messias-Christos, och han skriver då:

”Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas … Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade.” (Joh 12:37–41)

Citatet är hämtat från Jesaja 6:9. De andra evangelisterna låter däremot Jesus själv yttra dessa ord.

”När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. Han sade: ’Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, för att de skall se med sina ögon utan att se och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse.’” (Mark 4:10–12; motsvarande hos Matt 13:11 och Luk 8:9f)

Det finns enormt många textställen i evangelierna som är hämtade från det som kristna kallar Gamla testamentet. I många fall sägs detta rakt ut och det berörda stycket citeras. Sådana citat sker då ”alltid” från Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten, eftersom evangelieförfattarna i många stycken var rätt okunniga när det gäller hebreiska. De skrev på grekiska och citerade GT på grekiska.

Jag har endast givit några få exempel på stycken i evangelierna som är hämtade ur GT. Vad jag däremot har velat visa är att emedan ett dylikt textställe av en evangelieförfattare kan användas i en berättande text i uttolkningssyfte, kan en annan evangelieförfattare ta samma textställe och lägga orden i Jesu mun (eller i Johannes’), som om denne skulle ha yttrat dem.

Roger Viklund, 2011-01-20

5 kommentarer

  1. 21 januari, 2011 den 04:31

    Hi Roger

    Another interesting curiousity. Irenaeus cites BOTH versions of Mark 1:2 – ”according to the prophets’ and ‘according to Isaiah.’ This is one of many things which suggest more than one author (or perhaps more likely an ‘editors’ hand) in the writings of Irenaeus. Photius says that Irenaeus’s ‘lectures’ were filled with wrong-headed ideas suggesting Photius had access to the original forms of many of the writings (look at Tertullian’s Against the Valentinians for another example).

    A number of later Syriac witnesses identify the author of the Diatessaron (I think Tatian from memory) for the ‘according to the prophet’ reference.

    I think the original form actually was Jesus answering the question ‘Are you he who is to come or should we look for another?’ in the Marcionite gospel. The Marcionites seem to have suggested that Jesus said ‘someone else is coming,’ I am his herald (as the early Islamic interpretation fo the Diatessaron).

    The bottom line for me at least is that it was Irenaeus who arranged the intro of Mark as part of his ‘proof’ that the gospel was originally in keeping with the Law and prophets (cf. AH 3.11). The canonical gospels are arranged in a polemic (and specifically anti-Marcionite manner).

    Love your blog

    Gilla

  2. Den andre BB said,

    21 januari, 2011 den 11:12

    Märkligt att herr Jesus, om han nu vore en verklig person i Palestina, citerade Septuaginta och inte den hebreiska bibeln. På tal om profetior, får man verkligen hoppas att Ps. 2:2-3, här i Brentons översättning av Septuaginta, slår in:

    ”The kings of the earth stood up, and the rulers gathered themselves together, against the Lord, and against his Christ; saying, Let us break through their bonds, and cast away their yoke from us.”

    Gilla

  3. 21 januari, 2011 den 13:05

    Thanks Stephan!

    I think there also are other witnesses to both readings – as it is written “in Isaiah the prophet” and only “in the prophets”. Some of the oldest, most important and geographically most widespread of the extant MSS (Manuscripts) seem to read “in Isaiah the prophet” and it is therefore often seen as the best reading, perhaps also since it is simpler to imagine that an incomplete reference to only Isaiah was corrected to read “only the prophets” and thereby including also Malachi. As I understand it, the oldest witnesses for the reading “in the prophets” is Irenaeus, but then only in the Latin translation, whereas the Greek has “in Isaiah the prophet”. Thereby only witnesses from the fourth century and later have “in the prophet”.

    Gilla

  4. 21 januari, 2011 den 21:20

    But it is always important to emphasize – as you do – that Irenaeus’s point is polemic. He isn’t just ‘citing a line from scripture.’ He is ALWAYS arguing against another tradition, another reading – even if he doesn’t explicitly reference that other reading or tradition.

    Gilla

  5. 21 januari, 2011 den 21:36

    Yes, I agree with you. Irenaeus is by the way not my “favourite”. He is too biased and too eager to make his point no matter what. I feel a foreboding of the coming Jesuits and their maxim that “the end justifies the means.”

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: