Julevangeliet

Jag vill passa på och tillönska alla vänner en riktigt god jul (A Merry Christmas) med ett foto på våra Dansk-svenska gårdshundar (Danish Swedish Farmdogs) sittande på en stol vid köksfönstret! Och skulle jag mot all förmodan också ha några ovänner, så tillönskar jag dem en särskilt god jul. Glöm inte att kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig.

Och om ni ser någon dramatisering av julevangeliet, glöm då inte …

  • Det är endast hos Lukas som en ängel besöker Maria. Hos Matteus besöker ängeln Josef.
  • Det är endast hos Lukas som Josef och Maria reser från Nasaret, där de bor, till Betlehem för att låta skattskriva sig. Enligt Matteus bor de redan i Betlehem.
  • Det är endast hos Lukas som herdar besöker den nyfödde. Hos Matteus är det stjärntydare, magiker som besöker barnet.
  • Det är endast hos Lukas som barnet ligger i en krubba.
  • Det är endast hos Lukas som familjen reser till Jerusalem för att låta rena barnet i templet.
  • Det är endast hos Matteus som en stjärna leder dessa magiker till Jesusbarnet.
  • Ingenstans sägs att magikerna var tre till antalet.
  • Det är endast hos Lukas som det sägs var familjen befinner sig och det är inte i ett stall utan i ett hus.
  • Det är endast hos Matteus som familjen flyr till Egypten undan Herodes den store.
  • Det är endast hos Matteus som Herodes låter föröva ett massmord på gossebarn.
  • Det är endast hos Lukas som familjen återvänder hem till Nasaret. Hos Matteus återvänder de till Palestina från exilen i Egypten och bosätter sig då för första gången i Nasaret.
  • Herodes den store, undan vilken de enligt Matteus flydde för sina liv, dog år 4 före vår tidräkning.
  • Den första skattskrivningen under Quirinius som Lukas omtalar skedde år 6 vår tidräkning, alltså nio år efter Herodes’ död.
  • Först efter Herodes den stores död inlemmades Judeen, där Betlehem låg, i den romerska provinsen Syrien. Då först kunde en skatt­skrivning i Judeen äga rum.
  • Nasaret låg däremot i provinsen Galileen. Efter Herodes’ död och framåt till efter år 6, när skattskrivningen genomfördes under romerskt överinseende, var Galileen, i motsats till Judeen, själv­styrande och därmed inte direkt skattskyldigt under romarna.

  • I det äldsta evangeliet, Markus (eller Hemliga Markus), förekommer ingen födelseberättelse alls. Det var kanske bäst så.

Roger Viklund, 2010-12-24

3 kommentarer

  1. bbnews said,

    24 december, 2010 den 06:37

    En helt underbar julbetraktelse! Inte kan väl ditt glädjebudskap – julevangelium ad modum Sankt Roger – skaffa dig några ovänner bland de kristna? Det har jag svårt att se… *blink*

    Själv lyckades jag dock med konststycket att skaffa mig en del kristna ovänner genom att, på annan plats, kommentera skattskrivningen i ifrågasättande ordalag. Vilket fullkomligt tog mig på sängen ity att det kristna budskapet ju anses vara ett kärlekens budskap, vilket du, Roger, helt riktigt konstaterar i inledningen av din julevangelieblogg.

    Jag tänkte mig att här klistra in min personliga julevangelietext. Men i så fall måste jag nog inleda med en sorts disclaimer.

    JAG BER HÄRMED OM URSÄKT FÖR ALLA SVORDOMARNA I TEXTEN, men jag försvarar dem med att jag har skrivit det inlägget för en ungdomlig tonårspublik i första hand och har därför anpassat språkbruket till min målgrupps vokabulär. Här hos Roger Viklund är det andra målgrupper som gäller, så därför vill jag utfärda en varning om att språket ställvis kan uppfattas som stötande.

    Den som får allergiska utslag av svordomar ombedes sålunda vänligt men bestämt att hoppa över desamma vid läsningen av min ”julbetraktelse”. Eller sluta upp med läsningen här och nu.

    För övriga som vågar ta risken att få sin julsinnesfrid störd, och julstämningen kanske förstörd, kommer här min betraktelse, mitt ”julevangelium”:

    Jag läser i ett mejl jag just mottagit: How far did Mary and Joseph travel? ANSWER: When Mary and Joseph journeyed from Nazareth to Bethlehem to be enrolled in the imperial census they travelled 92.5 miles.

    NÄSTAN 15 svenska mil, alltså – är det sannolikt? Är det rimligt? Är det trovärdigt?

    På Jesu tid fanns heller inget utvecklat vägnät, ingen utbyggd infrastruktur med värdshus, matställen etc.

    Förmodligen måste fotgängarna hålla sig till upptrampade knaggliga djurstigar och dylikt under en stor del av resan.

    Till saken här också att romarna var erkänt duktiga på att administrera sina ockuperade områden. Så varför skulle de då just i det judiska Palestina bete sig som en skock byfånar och fatta idiotiska beslut?

    Tror någon kristen på fullt allvar att den romerske kejsarens i Palestina folkräkningsansvarige man var så korkad, att han krävde att invånarna i Palestina skulle vandra uppemot 15 mil för att låta registrera sin existens hos den romerska myndigheten och låta sig räknas och bli skatteregistrerade?

    Självklart vore det mycket effektivare att romersk folkräkningspersonal – kanske i sällskap med en mindre militär trupp – reste runt i Palestina och stannade till vid olika byar och platser där det bodde folk för att räkna dem på plats, dvs där folket levde i sina hus/hyddor.

    Annars skulle det bli ett så stort bortfall, att folkräkningen vore meningslös.

    Dvs om man har alla skäl att utgå ifrån att folk inte frivilligt vandrar 15 mil till fots för att underlätta att låta sig bli beskattade av en illa tåld och accepterad ockupationsmakt OCH om man som romersk folkräkningsansvarig inte kan ha en susning om hur många som ger fan i att hörsamma skattskrivnings- och folkräkningskallelsen, är hela denna förbannade folkräkning totalt poänglös.

    OM det dyker upp säg 500 personer för att låta sig folkräknas/skattskrivas, vet ju folkräknaren inte om dessa 500 personer motsvarar 100 procent av befolkningen eller 5 procent därav. Inte fan utgår den romerske folkräkningsmyndigheten från att alla de ockuperade i Palestina precis som vår Mona Sahlin tycker att det är ballt att få betala skatt och bokstavligt talat slåss om att få komma först till skattskrivningsorten (i detta fall Betlehem).

    Vad finns det för skäl att antaga att invånarna i ett av främmande makt ockuperat land brinner av längtan att få betala skatt till ockupationsmakten, när de har alla möjligheter i världen att göra sig anonyma för ockupationsmyndigheten och på så vis slippa erlägga skatt? Vad talar för att judarna på Jesu tid just högprioriterade att få erlägga skatt till den romerska ockupationsmakten?

    Dessutom: OM man nu vill sprida information om kallelse/upprop till folkräkning/skattskrivning utan tillgång till telefon, datorer, brevduvor etc och OM man vill vara säker på att nå ut med detta budskap – denna kallelse – till i princip alla judiska invånare i det ockuperade Palestina, ja då MÅSTE man som representant för den romerska ockupationsmyndigheten i princip se till att besöka varenda jävla by i landet.

    Och OM man nu måste besöka varenda jävla by för att nå ut med kallelsen, då kan man ju lika gärna passa på att hålla folkräkningen på ort och ställe, samtidigt, dvs när man nu ändå befinner sig där, på platsen.

    Eller hur?

    OM DET MOT FÖRMODAN FINNS NÅGON LÄSARE SOM HAR ORKAT LÄSA ÄNDA HIT, vill jag belöna honom eller henne med en tillönskan om ett fridfullt julhelgsfirande. GOD JUL!

    Gilla

  2. bbnews said,

    24 december, 2010 den 07:39

    Knackelibang på dörren. Det är jag igen.

    Jag vill bara dela med mig av vad jag just läste i Expressens webbedition. Om kristen endräkt och samarbetsförmåga vad gäller Födelsekyrkan i Betlehem.

    Jag saxar ur den artikeln ( http://www.expressen.se/nyheter/1.2266188/prasterna-ryker-ihop-dar-jesus-foddes ) följande spännande textavsnitt för att påminna Rogers bloggföljare om det fridfulla budskap som finns i det kristna julfirandet:

    BETLEHEM. Födelsekyrkan är ingen fridens boning. Helgedomen på platsen där Jesus föddes har bränts, plundrats och belägrats – och själv utlöst ett blodigt krig mellan stormakterna. Och emellanåt ryker kyrkans munkar och präster ihop i rejäla slagsmål.

    (…) oenigheten mellan de tre samfund som äger kyrkan har förhindrat mer än de allra nödvändigaste underhållsarbetena.

    De grekisk- ortodoxa äger största delen medan romerska katoliker och armenier har mindre andelar. De bevakar varandra svartsjukt och försöker ofta utvidga sina revir på de andras bekostnad

    Just detta är Födelsekyrkans grundläggande problem. Det som borde vara en fridsam plats för bön och kontemplation blir alltför ofta en källa till bråk och gräl.

    I allmänhet är det städning som utlöser konflikter. Varje samfund åkallar bokstavligen Guds vrede över den som går över gränsen till den andres territorium. I Födelsekyrkan sätter julstädningen känslorna i svallning, i den likaledes uppdelade Gravkyrkan i Jerusalem är det påskstädningen.

    – Varje samfund städar sin del av kyrkan enligt status quo-reglerna som fastställdes av det ottomanska imperiet för 150 år sedan. Vi har sällan problem med franciskanerna (katolikerna), men det är alltid bråk med armenierna, säger den grekisk- ortodoxe Jadallah al- Masri.

    De grekisk-ortodoxa äger 80 procent av byggnaden, inklusive Födelsegrottan där Maria födde Jesus och den 14- uddiga silverstjärnan i golvet som indikerar den exakta platsen. Över den hänger 15 lampor från taket. Sex av dem tillhör de grek- ortodoxa, fem armenierna och fyra är katolsk egendom.

    Al- Masri går bort till det armeniska hörnet. Han aktar sig för att sätta foten på deras golvplattor.

    – Hela taket här är vårt. Vi behöver en stege för att kunna rengöra taket, men armenierna låter oss inte sätta stegen på sitt golv, säger han.

    I en sådan atmosfär kan man förstå att det har tagit 1700 år att renovera kyrkan. Först efter intensiva påtryckningar från den palestinska myndigheten i Ramallah kunde samfunden sätta sig ned för att diskutera frågan.

    De tre samfunden insåg att de måste enas för att rädda kyrkan. För att undvika konflikt sinsemellan gav de ansvaret för arbetet till den palestinska myndigheten.

    Men irritationen fortsätter i det vardagliga livet. Senaste brakade det loss riktigt ordentligt var i jultid för tre år sedan. Grekisk- ortodoxa präster kom med hinkar och trasor och borstar. De reste en stege.

    Armeniska präster rusade till. De hävdade att de grek-ortodoxa inkräktade på armeniskt område. Ett häftigt gräl uppstod – som urartade till våldsamt handgemäng.

    Skäggiga gudsmän iklädda fotsida kåpor pucklade på varandra med knytnävar och kvastskaft. Minst sju skadades i bråket, innan palestinsk polis lyckades lugna ned de upprörda stämningarna.

    Liknande slagsmål förekommer i Gravkyrkan i Jerusalem som reser sig över platsen där Jesus korsfästes. Den ägs av sex olika samfund – grek- ortodoxa, katoliker, armenier, syrianer, kopter och etiopier – vilket gör relationerna ännu knepigare än i Födelsekyrkan.

    Viktigast för att allt ska fungera i kyrkorna är att man håller sig till status quo, sakernas nuvarande tillstånd, som i detalj regleras av sedvanor och föreskrifter. De dåvarande turkiska härskarna delade för hundratals år sedan kyrkorna mellan de olika samfunden för att försöka skapa lite ordning i den kristna oredan.

    Sedan kom den brittiska kolonialmakten och stadfäste 1929 turkarnas delning. Cust-dokumentet, uppkallat efter den brittiske kolonialtjänstemannen L G A Cust, reglerar kyrkornas utrymme in i minsta detalj.

    Varje pelare och varje trappsteg har sin ägare. Han beskriver i detalj vem som får öppna vilken dörr, vem som skall städa var, när och hur respektive samfund får använda befintliga lampor, ljusstakar, ikoner och andra dekorationer.

    Ett exempel från Gravkyrkan: ”Från öster sett är pelare nr 18 till 16 armeniska och därefter ortodoxa fram till nr 12. De två följande rummen utnyttjas av kopterna, men pelarna 11 och 10 är armeniska liksom 9 och 8 framför S:t Nikodemus kapell. De stora tavlorna som sitter på nr 11 och 10 är däremot kopternas. Pelare 8 till 5 är ortodox egendom medan nr 5 till 1 är latinsk…”

    (…) i samma veva [i mitten av 1800-talet] utbröt en tvist mellan grekisk- ortodoxa och katoliker om nycklarna till kyrkan. Munkarnas slagsmål ledde till att stormakterna Frankrike, Ryssland, Storbritannien och Turkiet, alltså det ottomanska imperiet, blev indragna i konflikten. Detta var en starkt bidragande orsak till det blodiga Krimkriget 1853- 56.

    MIN ÖDMJUKA KOMMENTAR: Vem blir förvånad över att läsa sånt här om kristet ekumeniskt samarbete? Inte jag i alla fall.

    Gilla

  3. bbnews said,

    24 december, 2010 den 08:31

    Knackelibang på dörren ytterligare en gång. Det är jag igen.

    Denna gång vill jag dela med mig av julevangelium* ad modum Humanisterna.

    Så här lyder den organisationens julbudskap:

    Det hände sig som så under detta nådens år 2010, närmare bestämt i våras då örterna blommade, att Skolverket presenterade sitt förslag till ny kursplan i ämnet religionskunskap i grundskolan.

    Skolminister Jan Björklund blev förskräckt och undrade vart kristendomen
    hade tagit vägen i undervisningen. Med sträng röst talade han uppfordrande
    till skaran av förväntansfulla journalister: ”De små skolbarnen ska lära sig
    på djupet varför man firar jul och varför man firar påsk.”

    Vi Humanister håller med. Därför vill vi här presentera ett glädjefyllt
    julevangelium* till Björklund och alla andra och berätta om julens historia.

    Det äldsta firandet av Jesus födelsedag man känner till är från Egypten på
    200-talet. Men då var det den 20 maj man firade. På andra ställen firade man Jesus födelsedag den 19 eller 20 april, eller den 28 mars, eller den 10
    eller 6 januari. Man hade helt enkelt ingen aning om när Jesus föddes.

    Dock firade man i Rom sedan länge Saturnaliafestivalen sent i december. Då
    åt man, drack och festade om. Det fanns även en festival den 25 december med namnet Natalis Invicti – den obesegrades födelsedag. En passande dag att förlägga sin egen Guds födelsedag på, tyckte en del kristna potentater, för vem var mindre besegrad än Jesus? Så mer än 300 år efter Jesus död flyttade därför de kristna makthavarna firandet av Jesus födelsedag till den 25 december.

    Den här bakgrunden är väl känd bland kyrkohistoriker – all information ovan
    är hämtad ur den Katolska encyklopedin. Men det är ingenting man informerar sina församlingar om. Kristna kyrkor runt hela världen firar Jesus
    födelsedag på juldagen genom att ställa upp julkrubbor och läsa högt om hans födelse ur julevangeliet, som om det verkligen var på juldagen han föddes.

    När kristendomen kom till Norden så passade det förstås alldeles utmärkt med en kristen fest den 25 december. Här firade man då redan något som kallades ”jul”. Den fornnordiska julens tidpunkt på året var ingen tillfällighet.
    Vintersolståndet – årets kortaste dag – är precis i faggorna. I Norden finns
    det då verkligen anledning att fira. Det har vänt; ljuset kommer åter! Även
    denna högtid exproprierades av kyrkan.

    Förmodligen tror de flesta människor – precis som Jan Björklund – att
    orsaken till varför man firar jul ”egentligen” har med Jesus födelsedag att
    göra. Man kan inte annat än fascineras av kyrkans marknadsföringsavdelning,
    som kan få ett politiskt beslut taget för mer än 1600 år sedan att bli
    ”kunskap”, trots att den inte stämmer.

    Det nutida julfirandet är en mosaik av hopplockade inslag. Tomten är till
    exempel en kombination av ett helgon från nuvarande Turkiet (S:t Nikolaus),
    den svenska gårdstomten och Coca Cola-reklam från 30-talet. Traditionen med klädd julgran hämtades från Tyskland, julskinkan är vikingatida, medan den svenskaste av alla traditioner – det rituella Kalle Anka-tittandet klockan
    tre – bara går tillbaka till 1960.

    Vad gäller julen så är den inte bara en kristen högtid, utan en helgdag som
    hör till årstiden. Den angår därför alla människor. I den karga nordiska
    vinternatten behövs en högtid som minner om ljus och generositet. Julen är
    därför inte exkluderande utan alla kan vara med i firandet, oberoende av
    religiös tillhörighet eller livsåskådning!

    God Jul! Må lycka och välgång stå dig bi. Var generös med medkänsla och
    omtanke gentemot dina medmänniskor. Kom ihåg att det finns ljusare tider att se fram emot.

    Det är väl värt att fira, för alla!

    * evangelium betyder ”glädjebudskap”, ”goda nyheter”

    JAG KAN BARA INSTÄMMA – SAMT AVRUNDA MED ETT RUNGANDE HALLELUJA OCH AMEN DÄRTILL.

    PS Jultomten kommer i år att, enligt vad som ryktas, byta ut renarna som dragdjur för släden mot giraffer till följd av det myckna snöandet. Visserligen protesterade Rudolf med röda mulen och hotade med fackliga åtgärder, men han gav med sig till slut, eftersom de åtta renar – Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Cupid, Donner och Blitzen – som han företrädde under förhandlingarna faktiskt visade sig föredra att slippa spännas för jultomtens släde denna så ovanligt snörika julafton. Så julklappsutdelningen kommer att ske som vanligt – fast alltså med giraffer fastspända framför jultomtens släde. Hoppas att det kan accepteras av alla er som vill fira en traditionellt kristen jul. DS

    PPS Nu lovar jag på heder och samvete att det ska vara färdigknackat på dörren till Rogers blogg för i dag. DS

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: