Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 1
Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 2
Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 3
Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 4
Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 5
Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 7
I dessa juletider blir det inte mycket tid över för det intressanta arbetet med att undersöka grunden för det kristna bygget, inte minst för att jag liksom de flesta andra också måste försörja mig. Men låt oss betrakta om inte möjligen en del av Africanuspassagen kan vara senare tillägg.
En modifierad bild av M.II, innehållande Christus-passagen i form av en marginalanteckning. Montage och teckning (C) 2010, Dr. R. A. Daniel Pihl.
De kopior som gjordes av skilda verk (codexar) kom att hamna dels hos privatpersoner, dels och oftast i en miljö där fler hade tillgång till dem, som exempelvis i kloster. Där lästes de och man gjorde olika former av anteckningar i marginalerna. Dessa anteckningar kunde vara av olika art. Ibland gjordes anteckningarna som ett ”bokmärke”, en upplysning om att det var här något viktigt stod att läsa, exempelvis något om vår Frälsare i en bok av Tacitus. Detta medförde att man lättare kunde hitta just det textpartiet. Ibland upptäckte läsaren att boken var ofullständig genom en kopieringsmiss. Sådana fel var vanliga och kunde bestå av felstavade eller missuppfattade ord, utelämnade ord och ibland meningar och hela stycken. Exempelvis om två meningar i rad slutade på samma ord kunde kopisten sedan han skrivit in den första meningen och med blicken sökte sig tillbaka till det ställe i förlagan som han senast läst, i stället hamna i slutet av nästkommande mening och därför utelämna den meningen helt. Om ett sådant misstag (eller andra misstag) upptäcktes brukade den saknade textmassan skrivas in i marginalen som en upplysning om att också detta ingick i originaltexten. Ibland gjorde läsaren egna reflexioner och kunde notera både det ena och det andra i marginalerna.
När sedan kopior skulle göras hade man blott äldre kopior att tillgå som förlagor, ibland flera, oftast endast en. Kopisten hade då att ta ställning till vad han skulle göra med materialet i marginalen. Det föreligger ingen egentlig skillnad på sådant som är inskrivet som rättelser för att förlagan var ofullständig och sådant som enbart är en läsares egna funderingar och ”klotter”. Kopisten nödgas alltså ta ställning till om han tror att materialet i marginalen ska med eller inte. Ofta utelämnades därför sådant som tillhörde den ursprungliga texten och ibland kom sådant som inte hörde dit att infogas. Det kunde som sagt gälla andra stavningar av exempelvis chrestna/christna men även hela meningar och stycken som felaktigt antingen utelämnades eller infogades.
Ett sådant tillägg kan utgöras av delar av eller hela passagen om Flegon hos Julius Africanus i det citat som Georgios Synkellos återger i början av 800-talet. Jag återger delar av texten på nytt:
”I den tredje boken av sin Historia avfärdar Thallos detta mörker som en solförmörkelse. Enligt min mening är detta nonsens. Ty hebreerna firar påskhögtiden den fjortonde mån-dagen, och det som skedde med Frälsaren skedde dagen före påsk. Men en solförmörkelse inträffar [endast] när månen passerar under solen. Den enda gång när detta kan inträffa är i tidsintervallen mellan den första dagen i nymånen och den sista dagen av månen i nedan, det vill säga när de är i förening. Hur ska då en solförmörkelse förväntas inträffa när månen är nästan diametralt motsatt solen? Låt dock detta yttrande passera. Låt det som har hänt narra massorna, och låt detta förebud till världen anses vara en solförmörkelse, liksom andra ett förebud bara för ögat. Flegon redogör för att under Tiberius Caesars regeringstid inträffade en fullständig solförmörkelse vid fullmåne från den sjätte till den nionde timmen. Det är tydligt att det är denna som avses. Men vad har en solförmörkelse gemensamt med en jordbävning, med att stenar bryts sönder, med de dödas uppståndelse och en universell störning av detta slag? En händelse av sådan omfattning har sannerligen inte rapporterats på länge. Men det var ett mörker skapat av Gud eftersom Herren genomled sin prövning vid den tiden. Och beräkningar visar att de sjuttio årsveckorna som nämns i Daniel fullbordades under denna tid.”
Med stöd av Martin Routh, påpekar Richard Carrier i Thallus: an Analysis (1999) att den sats som nämner Flegon både är grammatiskt och logiskt malplacerad. Det grammatiska består av att nya satser på grekiska som regel markeras med särskilda ord vilka normalt lämnas oöversatta. Ett exempel kan vara grekiskans OUN (οὖν) som betyder ”då”, ”sedan”, ”därför”, ”alltså”, etc. Flegonpassagen saknar ett sådant typiskt inledande ord. Vidare motsäger Africanus med Flegonpassagen det han nyss sagt i Thallospassagen. Africanus hävdar ju att Thallos helt ologiskt kallar det mörker som inträffade vid Jesu död för en solförmörkelse. Africanus kallar detta för nonsens, då en solförmörkelse inte kan inträffa samtidigt som den judiska påsken infaller. Sedan fortsätter han med att citera Flegon på ett fördelaktigt sätt, trots att Flegon säger detsamma som Thallos ska ha sagt och som Africanus just har fördömt. Dessutom bryts det logiska tankeflödet av de delar som är färgmarkerade, genom att Africanus framför ett retoriskt argument med början: ”Låt dock detta yttrande passera. Låt det som har hänt narra massorna …”. Därefter kommer den i sammanhanget ologiska Flegonpassagen och stör argumentet, vilket fortsätter direkt därefter med en motfråga gällande massornas okunnighet: ”Men vad har en solförmörkelse gemensamt med en jordbävning, med att stenar bryts sönder, med de dödas uppståndelse och en universell störning av detta slag?”
En sida ur Codex Balliolensis från 1442-4 vt, innehållande Tertullianus’ ”Apologeticus pro Christianis”
Om man tar bort de färgmarkerade delarna får man en text som både språkligt och tankemässigt bättre hänger ihop. Att jag har markerat stycket med skilda färger beror på att de var för sig eller bara en av dem kan vara senare tillägg. Den förstnämnda blåmarkerade texten hackar sönder stycket grammatiskt och tankemässigt, den sistnämnda rödmarkerade texten utgörs av ett konstaterande som är så typiskt för de marginalnoteringar jag beskrev i inledningen av detta inlägg. Någon läser texten (som vid den tiden kan ha innehållit meningen om Flegon, eller så har han just lagt till detta) och skriver i marginalen ordagrant: ”Tydligen är det denna”.
Man kan således anta att Africanus aldrig skrev något om Flegon. När Synkellos på 800-talet kopierar Africanus kan båda dessa blå- och rödmarkerade meningar ha funnits inskrivna i marginalen eller mellan meningarna i den handskrift av Africanus som Synkellos hade tillgång till. Men eftersom Synkellos direkt efteråt övergår till att citera Eusebios och dennes korrekta citat av Flegon, är det mindre troligt att Synkellos skulle ha infogat ett uppenbart felcitat av Flegon. Troligare är då att någon senare, efter Synkellos, har erinrat sig det Flegon ska ha skrivit, gör en fri (van)tolkning av detta och skriver in det i marginalen tillsammans med ”tydligen är det denna” (såvida detta inte tillfogas senare av någon annan) och alltsammans kommer vid senare avskrifter att infogas i den text av Synkellos som vi har bevarad.
Allt detta är givetvis spekulationer om än grundade på faktiska iakttagelser, där det mycket väl kan vara så att Africanus endast skrev om Thallos.
Roger Viklund, 2010-12-16
Jesus granskad 
Kommentera