Det okända evangeliet

”Och medan de blev förbryllade av den besynnerliga frågan, gick Jesus fram till stranden av Jordanfloden, sträckte ut sin högra hand och fyllde den med [vatten/säd]  och sådde det på [marken].Och då [gjorde] vattnet [marken fuktig] och […] framför deras ögon; växte det upp frukt […] till glädje […]”

Detta är ett stycke ur ett evangelium som fram till år 1934 var helt okänt. Rekonstruktionen av den illa medfarna texten är osäker vad gäller de delar som är satta inom hakparenteser. Texten kommer från Papyrus Egerton 2 eller Egertonevangeliet. Evangeliet fanns nedskrivet i en codex, en tidig bok, och formatet på codexen var ca 14 x 18 cm, även om måtten är något osäkra. Sommaren 1934 köpte British museum av en egyptisk handlare tre fragment som alla kommer från denna codex. Var papyrusfragmenten hade påträffats är inte känt. Det vanligaste antagandet är dock att fragmenten, liksom så många andra papyrusfragment, hittades i det område i Övre Egypten där den forntida staden Oxyrhynchos låg.

Papyrus Köln 255

Det visade sig att texten var mycket gammal och codexen daterades till senare halvan av 100-talet. De enda texter i övrigt som kunde konkurrera i ålder var p90 och det kända p52, som för övrigt mycket liknar Papyrus Egerton 2, men som har några bokstäver som anses spegla en något äldre tid. Dock har på senare år ett fjärde fragment fogats till samlingen. Papyrus Köln 255 visade sig nämligen passa in under ett av fragmenten i samlingen. Emellertid finns en apostrof, ett så kallat upphöjt kommatecken, i ett av orden i Papyrus Köln 255. Dylika apostofer var rätt vanliga under 200-talet men förekommer inte i övrigt under 100-talet, vilket har lett till att Papyrus Egerton 2 numera oftast förläggs till ca år 200 eller till alldeles i början av 200-talet. En indirekt följd av detta är den påverkan det har haft på dateringen av p52, vilken normalt brukar förläggas till ca 125–150 vt. En av de markörer som har använts för att förlägga p52 till första halvan av 100-talet är just Papyrus Egerton 2. Eftersom p52 mycket liknar Papyrus Egerton 2, borde p52 vara från ungefär samma tid, dock troligen något tidigare eftersom ju några bokstäver synes vara i något äldre stil. Ett senare Papyrus Egerton 2 lämnar emellertid plats för också ett senare p52. Det som är bevarat av Egertonevangeliet är delar av fyra berättelser:

1)      En argumentation som påminner om det vi läser i Joh 5:39–47 och 10:31–39.

2)      Botandet av en spetälsk; en berättelse som liknar de vi finner hos alla tre synoptiker.

3)      En dispyt rörande frågan om man ska betala skatt till kejsaren – något liknande det vi finner hos synoptikerna.

4)      En i övrigt helt okänd underverksberättelse där Jesus frambringar frukt vid Jordanflodens strand; samma text som jag citerade i inledningen.

Om nu den bevarade codexen skrevs ca år 200 är givetvis originalet äldre. Det intressanta med denna text är att den inte är gnostisk – eller i varje fall inte mer gnostisk än vad de bibliska evangelierna är. Den är varken gnostisk eller kättersk. Man kan inte säga att den på något sätt avviker från de bibliska evangelierna vad gäller form och uttryck. Vissa, som exempelvis Craig A. Evans, har försökt få evangeliet till att vara ett hopkok på de bibliska evangelierna och därmed sekundärt. Denna uppfattning har vad jag kan förstå dock knappast rönt någon större uppslutning. Ty det mesta tyder på att evangeliet är oberoende av de övriga evangelierna.

Papyrus Egerton 2, fragment 1

Emedan där finns paralleller till alla de tre synoptiska evangelierna (Markus, Matteus, Lukas) är språket i Egertonevangeliet ett annat än hos de tre övriga och de speciella särdrag som finns hos synoptikerna saknas i Egertonevangeliet. Faktum är att Egertonevangeliet i stil mer liknar Johannesevangeliets, dock utan att uppvisa några direkta paralleller med evangeliet. Snarare återger Egertonevangeliet mindre utvecklade berättelser med inte så högtravande kristologi, vilket hellre tyder på ett tidigare skede och en mindre bearbetad text. Sammantaget tyder detta på en från de bibliska evangelierna oberoende text – åtminstone en text som inte bygger på dessa. Kanske uppstod evangeliet i en miljö som påminner om den för Johannesevangeliet.

Som jag påpekade i inledningen så var detta evangelium helt okänd i modern tid fram till dess att texten inhandlades av British museum 1934 och publicerades året därpå. Ingen enda kyrkofader har (vad vi vet) nämnt evangeliet eller citerat ur det. Trots den rikhaltiga kristna litteraturen och fördömandet av alla de icke-auktoriserade texterna som heretiska, har ingen enda rad som beskriver detta evangelium överlevt till vår tid. Och ingen enda handskrift innehållande evangeliet har återfunnits förutom då fragmenten ur codex Papyrus Egerton 2. Vi har naturligtvis andra skrifter där förhållandet är detsamma. Exempelvis var 40 av de 46 skrifter som påträffades i Nag Hammadi 1945 fram till dess helt okända. Men här talar vi om något annat; ett evangelium i samma stil som de bibliska och såvitt går att se med lätthet skulle ha platsat bland de övriga ifall det givits rätt auktoritet. Och ändå var det fram till 1900-talet helt okänt.

En mycket intressant följd av detta resonemang är den parallell som därmed uppstår med ett annat evangelium som också var okänt fram till 1900-talet, nämligen Hemliga Markusevangeliet. En invändning mot att Hemliga Markusevangeliet är ett äkta evangelium som förekom i kyrkan i den allra äldsta tiden är just att det är helt okänt. Ingen enda kyrkofader har (vad vi vet) nämnt Hemliga Markusevangeliet eller citerat ur det. Trots den rikhaltiga kristna litteraturen och fördömandet av alla de icke-auktoriserade texterna som heretiska, har ingen enda rad som beskriver detta evangelium överlevt till vår tid. Och ingen enda handskrift innehållande Hemliga Markusevangeliet har återfunnits. Men som synes är förhållandet detsamma vad gäller Egertonevangeliet. Och Hemliga Markusevangeliet och Egertonevangeliet liknar också varandra, liksom att de båda liknar de fyra kanoniska evangelierna.

Slutsatsen av detta blir, att det faktum att ingen i den tidiga kyrkohistorien nämnt eller citerat ur ett visst evangelium, och att detta fram till vår tid varit helt okänt, inte på något sätt hindrar att evangeliet ändå tillkom i den allra äldsta tiden. Faktum är att det vore ytterst osannolikt ifall det inte skulle ha funnits ytterligare ett eller troligen ännu många fler evangelier, vilka är helt okända för oss i dag. Ty som alltid vad gäller antika texter, får vi utgå från att endast en försvinnande bråkdel av antikens rikhaltiga litteratur har överlevt fram till vår tid.

Roger Viklund, 2010-11-23

3 kommentarer

  1. Joshua said,

    14 januari, 2011 den 00:14

    Är förvånad fortfarande att inte kyrkofäderna tar upp den
    Visste dem om den eller är det en mycket senare evangelium.

    And immediately the leprosy left him. And Jesus said to him: ”Go show yourself to the priests and offer concerning the cleansing as Moses commanded and sin no more […]”

    Denna textsnutte visar enligt mig att detta är skriven för en judisk publik som var välkänd med ritualerna inom judendom. Denna textsnutte skulle vara obegripligtt för en Grekisk kristen.

    Och medan de blev förbryllade av den besynnerliga frågan, gick Jesus fram till stranden av Jordanfloden, sträckte ut sin högra hand och fyllde den med [vatten/säd] och sådde det på [marken].Och då [gjorde] vattnet [marken fuktig] och […] framför deras ögon; växte det upp frukt […] till glädje […]”

    Denna textsnutt låter likt Hezikiels syn.
    ska kopiera ett stycke så ser ni:

    17:5 Then he took a seed from the land, placed it in fertile soil; a plant by abundant waters, he set it like a willow twig. 6 It sprouted and became a vine spreading out, but low; its branches turned toward him, its roots remained where it stood. So it became a vine; it brought forth branches, put forth foliage. […] 8 it was transplanted to good soil by abundant waters, so that it might produce branches and bear fruit and become a noble vine.

    En återspegling till Hesikiels dröm.

    Med all sannolikhet var detta skriven för en judisk publik och därför kan den ha försvunnit från kyrkofäderna eftersom nästan alla judiska kristna dödades runt 70 e.kr

    Kan ha försvunnit då?

    Gilla

  2. 14 januari, 2011 den 18:30

    Det kan ju också ha varit ett tidigt evangelium som de antingen inte visste om eller inte ville veta av.

    Jag återger också Hesekiels text på svenska:

    5 Han tog en planta som växte i landet,
    och planterade den i fruktbar jord. Han förde den till mycket vatten
    och satte den som ett pilträd där.
    8 Den var planterad i god jord vid mycket vatten,
    för att den skulle få grenar och bära frukt
    och bli en utsökt vinstock.

    Även om temat verkar stämma och att texten därför kan bygga på Hesekiel, så finner jag ingen direkt överensstämmelsen mellan den grekiska texten på fragmentet och den grekiska text som finns i Septuaginta – den grekiska översättningen av GT:s hebreiska text. Det finns givetvis ord som är desamma, som καρπός (frukt), fast texten i fragmentet är rätt skadad i just denna del.

    Gilla

  3. Joshua said,

    14 januari, 2011 den 21:18

    vad jag har förstått så skulle jesus ha planterat ett fikonträd. Låter ganska troligt också eftersom han var verksam i Beth Phage…….”Gröna fikonens by”

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: