Jag har varit rätt upptagen på sistone, och gör därför en liten avstickare med ett relativt kort inlägg om synen på kvinnor bland forntiden kristna. Den kunde variera högst avsevärt. När kristendomen så småningom nådde våra breddgrader kom kvinnans roll på det stora hela att försvagas. Detta hade sin grund i den patriarkala struktur som söker sina rötter ända tillbaka till de första kristna. Exempelvis finns ju den mycket omtalade bibelversen hos Paulus (oavsett om han nu skrivit den eller inte) om att ordningen vid gudstjänsten är att kvinnor ska tiga i församlingen:
”Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. Och profeternas andar underordnar sig profeterna. Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?” (1 Kor 14:26–36)
Men det har alltid funnits rum för olika uppfattningar inom kristendomen.
I antiken åtnjöt kvinnor inte på långa vägar samma rättigheter som män. Det existerade ingen jämställdhet i ordets rätta bemärkelse. Ändå fanns det stora skillnader i synen på kvinnan hos olika grupper. Bland gnostikerna gjordes ingen egentlig formell skillnad på män och kvinnor. Till exempel tillät de kvinnorna, i motsats till vad de katolska kristna förespråkade, att på samma villkor som män bli präster. Detta motiverades av gnostikerna med att mannen inte skapades före kvinnan utan båda skapades samtidigt.
Från vänster: ”Gud med litet huvud, Jesus med stort huvud, Gud med stort huvud, Jesus med litet huvud”. ”För man vet ju inte hur han ser ut, om han har stort eller litet huvud!” (Min son Anders, vid tillfället 4,5 år gammal och efter besök på kyrkans barntimme)
Sådana tankegångar förekom också bland vissa kyrkofäder, så exempelvis hos Klemens från Alexandria. Orsaken var säkerligen att Klemens i likhet med sin lärjunge Origenes förespråkade en mer gnostisk form av kristendom sådan den tog sig uttryck i Alexandria. Klemens hävdade att:
”… män och kvinnor har lika del i fullkomningen och skall få samma undervisning och samma tuktan. Ty namnet ”människa” är gemensamt för både män och kvinnor och för oss, ’i Kristus är varken man eller kvinna’.” (Klemens, Paidagogos (Pedagogen) 1:6; citerat i Pagels, De gnostiska evangelierna, s. 137. Översättningen till svenska är min.)
Alla de gnostiska grupper som gav kvinnor om inte samma, så i varje fall likvärdiga rättigheter som män att verka inom församlingen, dömdes som kättare av den katolska kyrkan. Detta gällde även montanisterna, karpokraterna och markioniterna, vilkas läror i andra avseenden påminde om den katolska. Gnostikernas ”kyrka” var inte uppbyggd på samma hierarkiska sätt som den Romersk-katolska utan var mer vad vi skulle kalla jämlik. En av de kyrkofäder som kanske mest gav utryck för denna nedvärderande syn på kvinnor var Tertullianus, trots att han senare kom att konvertera till montanisterna. Han kunde utan vidare hävda att kvinnorna var ”djävulens inkörsport”:
”Med smärta och ångest skall du föda [barn], kvinna. Till din man skall din lust vara, och han skall härska över dig [1 Mos 3:16]. Och vet ni inte att ni var och en är en Eva? Guds dom över detta kön råder i denna tid och skulden måste av nödvändighet också leva. Ni är djävulens inkörsport: ni är de som bryter förseglingen av [det förbjudna] trädet; ni är de första som överger den gudomliga lagen; ni är hon som övertalade honom vilken djävulen inte var modig nog att attackera. Så lätt förstörde ni Guds avbild, mannen. På grund av er förtjänst – det vill säga döden – tvingades till och med Guds Son dö.” (Tertullianus, De Cultu Feminarum 1:1:1–2. Översättningen till svenska är min.)
Tertullianus skrädde heller inte orden när han gav uttryck för vad han tyckte om den gnostiska ordningen:
”Alla [kättare] är så uppblåsta och alla erbjuder dig kunskap … Dessa kätterska kvinnor, hur försigkomna är de inte! De har ingen blygsel, de är tillräckligt djärva att undervisa, att inlåta sig i diskussion, att utföra exorcism, att företa helbrägdagörelser och kanske rentav att döpa. Deras [kättarnas] prästvigningar är slarvigt arrangerade, nyckfulla, ombytliga … Och det händer att de har en biskop i dag och i morgon en annan. Den som är diakon i dag är lektor i morgon. Den som är presbyter i dag är lekman i morgon. Ty även lekmän åläggs att utföra prästerliga ceremonier. (Tertullianus, De Praescriptione Haereticorum, 41. Översättningen till svenska är min.)
Gnostikerna hyste respekt för kvinnan, och deras modergudinna Sofia spelar en framträdande roll inom rörelsen. De kristna saknade en kvinnlig gudom. Därför kom Maria så småningom att inom den katolska kyrkan upphöjas till den obefläckade jungfrun. Flera gnostiska skrifter skrevs, eller påstods ha skrivits, av kvinnor. Maria Magdalena tillskrevs ett eget evangelium, där hon framstår som den främsta lärjungen och undervisar exempelvis Petrus (Maria Magdalenas evangelium, NHL, BG, 8502, 1). I såväl Pistis Sofia som Thomasevangeliet betraktas de kvinnliga lärjungarna som jämbördiga med de manliga.
Roger Viklund, 2010-11-21
Jesus granskad 
Den andre BB said,
21 november, 2010 den 19:17
”Ty varje kvinna som gör sig till man ska gå in i himmelriket.” – Thomasevangeliet 114
GillaGilla
Roger Viklund said,
21 november, 2010 den 23:07
I Bertil Gärtners översättning från 1972:
Det är en intressant vers som nog skulle tåla en separat granskning. Petrus förvisar Maria som en som inte är värdig livet (efter detta?). Jesus tar Maria och alla övriga kvinnor i försvar och ska själv leda henne till himmelriket. Sättet han ska göra detta på är genom att göra henne (och övriga kvinnor) till en man – eller i Gordon Sandgrens översättning – manlig. Genom att bli manlig eller en man, ska hon bli en levande ande. Vad som egentligen avses är svårt att säkert säga men för min del synes det uppenbart att det är en symbol. Jag vet att versen brukar användas av apologeter för att slå ner på det gnostiska i allmänhet och Thomasevangeliet i synnerhet, men det beror bara på att de väljer att tolka evangelietexterna bokstavligt. Den koptiska texten är helt bevarad för denna vers. Tyvärr tillhör dock versen de delar där det inte finns extra vittnesbörd i form av grekiska fragment av den grekiska originaltexten, vilket möjligen hade kunnat kasta ljus över vad som avses.
Men min gissning är att det har att göra med föreningen manligt–kvinnligt. Gud fadern i det högsta himmelska stiger ner och förenar sig med det jordiska kvinnliga som föder sonen, vilken blir bron/förenaren mellan det jordiska och det himmelska. Ingen kommer till fadern annat än genom mig, säger Jesus. Alltså, man måste födas som Kristus för att kunna nå fadern, det gudomliga. Det är samma princip som i alla gudasonssagor, där en gud har umgänge med en jordisk kvinna och avkomman blir en halvgud, vare sig han heter Dionysos eller Herakles eller något annat.
Kyrkofader Hippolytos skrev:
För att komma till himmelen (Gud fader) måste de klä av sig (det jordiska) för det stundande himmelska bröllopet (förenandet med sitt högre jag, sin Daimon) och de har då genom den jungfruliga anden (jungfru Maria) förvandlats till män; alltså hon har fött sonen (Jesus Kristus). Detta är det så kallade ”mysteriet”.
Klemens av Alexandria förmedlar samma tanke:
Det manliga är en symbol för sonen eller själen eller anden eller tillståndet/platsen mellan himmelen och jorden. Det kvinnliga är en symbol för det jordiska, det som föder, ger liv, blomstrar. För att nå fadern, det himmelska krävs att modern (det kvinnliga) föder sonen (det manliga) som kan nå det himmelska och inträda i Gud faderns himmelrike. Det ska inte tolkas så att män är förmer än kvinnor liksom inte heller höger hand är bättre än vänster, trots att den högra vägen sägs vara den rätta och den vänstra leder till fördärvet. Också detta är symboler.
GillaGilla
Lars Norgren said,
8 januari, 2011 den 13:50
Hej!
Jag gillar den kritiska granskningen av ämnet, därför att jag för ca 5 år sedan tagit avstånd till begreppet kristendom, trots mer än 40 år som troende före detta.
Under min tid som ”pingstvän” tog jag mig före att skapa en bibel-kronologisk banderoll, för att kunna se hela bibelframställningen så som min bibel 1917års översättning kunde läsas.
Originalet blev en ritning med måtten 68 cm hög, 680 cm lång, och under en tid hade jag föredrag med denna dokumentation som underlag.
Idag står min rulle i en papptub, men jag har digitala bilder, som jag gärna delger intresserade – gratis !
Idag har jag en annan världsbild än den som förföljde mig under så många år, och jag brinner för att visa troende att det finns andra taneksätt, som ger minst lika mycket trygghet, inför livets absoluta fortsättning..
Jesus – människosonen, har enormt mycket att ”säga” oavsett om han funnits i denna fysiska värld eller inte – men jag tror en person med hans moral har trampat vår gemensamma fysiska världs stoft.
Lars Norgren
GillaGilla
Roger Viklund said,
9 januari, 2011 den 08:16
Hej Lars!
Jag ändrade så att enbart den text du ville publicera också blev publicerad. Den där nästan 7 meter långa kronologiska banderollen över bibelhändelserna tycker jag lät intressant. Jag gillar själv sådana kondenserade sammanfattningar som ger perspektiv. Om man på något sätt kunde skanna in den, kunde man kanske lägga ut den på Internet?
Mvh, Roger
GillaGilla
Joshua said,
9 januari, 2011 den 14:52
Detta är 100 % interpolerat. Troligen proto ortodoxa. Det här stycket liknar inte det övriga stycket i evangeliet. Således har jag uppfattningen att den är falsk. Sedan angående kvinnor så vet vi att bibeln framträder många kvinnor som är ledare för församlingarna. Att kvinnor hade ledande befattningar var inget ovanligt i början av kristendomen. Hanna Fanuels dotter var ledande i församlingen när hon tog emot josef och Maria och hon var Jude.
GillaGilla
Roger Viklund said,
9 januari, 2011 den 15:00
Hej Joshua!
Skulle du kunna utveckla din teori om att det ”är 100 % interpolerat”? Menar du med detta att stycket är tillagt Thomasevangeliet i efterhand, alltså efter att den som sammanställde skriften var klar med den? Eller anser du att det är ett interpolerat stycke emedan Jesus inte kan ha sagt det? Jag har litet svårt att uppfatta vad du avser.
Mvh, Roger
GillaGilla
Joshua said,
9 januari, 2011 den 15:10
Nej alltså de senare kristna har tillagt detta.
GillaGilla
Joshua said,
9 januari, 2011 den 15:38
Grammatiken är ju inte densamma som i övriga texten. Det syns klart och tydligt för den som läser på originalspråket att det är interpolerat.
GillaGilla
Roger Viklund said,
9 januari, 2011 den 18:30
Nu är detta visserligen logion 114 och därmed det sista stycket i hela Thomasevangeliet, och man kan tänka sig att ett tillägg till ett evangelium som enbart består av ”utsagor” utan berättande material enklast interpoleras genom att nytt material tillfogas slutet. Men detta är inte i sig tillräckligt för att påstå att något är interpolerat. Likaså är det ingen grund för att anta att något är ett tillägg bara för att innehållet rimmar illa med de föreställningar man vill att Jesus ska hysa. Ty i så fall kommer varje Jesusforskare att skapa en text och därmed en Jesus som stämmer med deras bild av vem han var (vilket i och för sig ändå sker). Men om ett textparti avviker språkligt från det övriga är det en reell grund för att ifrågasätta detta partis äkthet. Fast frågan är hur giltigt ”ditt” påstående är att grammatiken inte är densamma som i den övriga texten och att detta syns klart och tydligt för den som läser på originalspråket? Originalspråket är grekiska, men den bevarade texten av Thomasevangeliet är på koptiska, alltså då en översättning från grekiska till koptiska. Och även om det finns tre grekiska fragment av originaltexten bevarade täcker ingen av dessa tre in slutet av evangeliet och såldes logion nr 114. Vi har alltså enbart den koptiska texten bevarad och jag är långt ifrån övertygad att man i en översättning kan avgöra att grammatiken i originaltexten avviker från det övriga, där den absoluta merparten också finns bevarat i enbart översättning.
GillaGilla
Christer Brodén said,
16 juli, 2011 den 22:53
Paulus ”Kvinnan tige-brev” är fyllt av exempel på stilbrott, motsägelser och hackad disposition.
Där talas om Andens gåvor, särskilt talets. Alla skall bruka sina gåvor, men i kap 14 bryts lugnt resonemang mot högtravande krav på laglydnad. Stilbrottet blir värre, om man läser Galaterbrevet. Där vill han att de laglydiga skär av sig … (Gal 5)!
År 1979 hade jag knappt läst Bibeln, då Gärtner i Gbg fick mig att vilja veta, vad den där Paulus skrivit. Galaterbrevet är kort, därför började den slöe med det. Innehållet stämde inte med min bild av Paulus. Då jag sedan läste andra brev, såg jag stilbrott och motsägelser.
Alla borde börja med Gal! Då går det inte tro, att Paulus skrivit: ”… i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga …: de har inte lov att tala … (de) skall underordna sig, som också lagen säger. …det är en skam för en kvinna att tala …”. Också lagen? Vad/vem mer? Självaste Paulus? Han som säger sig vara inget, då han angriper sådana han ironiskt kallar ”väldiga apostlar”.
Den fortsatta texten är lika omöjlig: ”Är det kanske från er som Guds ord har utgått? Är det bara till er som det har kommit?” Mina frågor: Från vem har det utgått? Är det bara han/de som får tala? Vem/vilka är det, förutom Gud? Har även kvinnor fått gåvan? Måste de förkasta den?
Den intelligente Paulus drabbades av en redigerande och förfalskande idiot, Pseudopaulus. Stilbrotten i 1:a Kor är som en stålbalk. Springer man på den, kan man skada sig så, att … måste amputeras.
GillaGilla
Roger Viklund said,
16 juli, 2011 den 22:57
Jag skrev ju också ”oavsett om han nu skrivit den eller inte” och det är en bibelvers vars äkthet brukar ifrågasättas.
GillaGilla
Lars Norgren said,
17 juli, 2011 den 22:13
Det är intressant att ta del av de olika synsätten som levereras här! Jag tar tillfället att berätta om den intellektualiserade kristendom som presenteras genom Livets bok, eller Tredje testamentet av Martinus Tomsen.
Där framställs Gudomen som ett dubbelpoligt väsen, och där är människorna djur som har kommit väldigt långt i utvecklingen mot målet, att bli ”till guds avbild” dvs dubbelpoliga.
De människor som levde på NT:s tid var av naturliga skäl inte så långt komna i utvecklingen som vi i vår tid, av det skälet måste man ta hänsyn till den patriarkala stil som kommer fram i bibeltexterna.
Martinus annalyser räknas som andlig vetenskap där sanningen och Jesu moral hålls allra högst, Det finns inga favortier, så därför kommer alla människor utan undantag att bli ”som Jesus Kristus var” – Att älska ALLT och alla som han antogs ha gjort – är målet.
I vår tid håller polförvandlingen på att bli allt mer påtaglig och accepterad.
Kristendomen är den längst levande avguden, men sanningen kommer att avslöja alla bluffar är jag övertygad om, fast visst finns det ”pärlor” bland alla de heliga skrifterna i de flesta religioner.
Lars
GillaGilla
Christer Brodén said,
18 juli, 2011 den 22:01
”Oavsett om han nu skrivit den eller inte.”
Du tvivlar på att han skrivit det. Du är kanske säker till 850‰. Jag är säker till 950‰. Om vi drar kniv i en diskussion om flaskans %-innehåll eller egen ‰, har vi druckit för mycket. Då det gäller Jesus existens, och vilken Jesus, har vi många %-satser att tvista om.
”I som ären druckna, men icke av vin, I som raglen, men icke av starka drycker” (Jes 29:9, 1917). Jesja talar om oss som insupit Skriften.
”Den som dricker från min mun skall bli som jag, och jag skall bli den människan. Och det som är fördolt skall uppenbaras för honom.”
(Thomas 108).
När det gäller disposition försökte jag hitta avklippta röda trådar i 1 Kor. En som jag hittat handlar om att missionen inte får saboteras: Väck inte anstöt! Då skrämmer ni bort folk. Jfr Jesuordet om tempelskatt.
Paulus påpekar att hedningar tar anstöt av tungotal. Men han talar själv i tungor. Ser Paulus det som en sorts terapi? Världen är ju hemsk och traumatiserande, jfr primalskriet. Tungotal är bra, men förnuftigt tal är bättre. Hur som helst, Paulus får förbjuds skrämma bort nya lamm medelst ylande.
Nästa knut på den röda tråden: Judar tar anstöt av brott mot Mose Lag. Paulus talar med kvinnor. Terapi? Hur som helst, jaga inte bort folk! Hon skall tiga av hänsyn till de inte kristna judarna.
Det går alltså att plocka ihop logiska kedjor i de röriga breven.
GillaGilla